Bähähähähä

älskar sthlmare…

Älskar frankrike http://www.youtube.com/watch?v=bMdXi6f5KRg

Älskar finland http://www.youtube.com/watch?v=HFiABo45GQQ&feature=related

Älskar djävulen, http://www.youtube.com/user/firedies?feature=mhw4#p/f/11/v1PKA2tn1Ms

Älskar charliehttp://www.youtube.com/user/firedies?feature=mhw4#p/f/11/v1PKA2tn1Ms

älskar punk,, http://www.youtube.com/user/firedies?feature=mhw4#p/f/39/JeryDlVyCG4

Älskar knark,,, http://www.youtube.com/watch?v=35Dpm5ZoCbE

Älskar jocke…http://www.youtube.com/watch?v=JQAOLTAjTKU

vilka goda nyheter!

Välli kul att det blir nya skivor i vår. verkligen.

Ska inte Neuronerna vara med och spela på torsdag?

Tusen tack Matti!

Staffan Björkman är en bra hater när det gäller de oreflexiva reflekteringsprogrammen, särskilt när det gäller ”svenskheten”: http://staffan.blogg.se/2010/january/mellanmjolk.html

Skamsen: 1. Ja, typ så. 2. Ja, herregud, ja.

Kristoffer: Jag tycker inte det är så dåligt som alla säger, det där programmet. Det är roligt när han från Hassan säger sånt som: ”äh va säger ni, ska vi gå och märka om lite köttfärs?”
Det jag tycker är uppseendeväckande är snarare det där med att ha media (eller kanske snarare offentligheten i sig) som uttryckssätt, inte bara plattform utan verkligen som verktyg, medel och mål. Som jag har musiken och dikterna. Inte för att det jag gör är mer värt eller bättre (jo, jag tycker ju det förstås, men det är absolut inte poängen här), men jag vet inte. Om det är slöseriet med resurser eller om det helt enkelt stör mig att innehållet bara är just brunsås (enligt deras definition, jag är mer inne på Staffan Bs). DEt irriterar mig och jag vet inte varför, troligen, som Staffan skriver, att de förväntar sig att det de gör är bra tv, att folk kommer kolla, bara för att, ja de gör det helt enkelt. Varken info- eller -tainment. Det är nog en riktig analys.
Och än en gång, jag har inget emot det i sak, inget emot programmet i sig. Det är en halvtimme (eller om det är en timme?) i veckan jag inte vill ha igen. Som sömn eller nåt. I väntan på nästa viktiga grej, liksom.

Fan, det är irriterande att jag knappt kan skriva en mening utan att tvångsmässigt kommatera överallt. Så känns det i alla fall. Jag är stilistikskadad. Note to self: jobba bort.

Nej inte ambitionsnivån, men det faktum att de tror att de gör nåt viktigt. Att det här var deras ambitioner. Det är obegripligt. Grundare än your average vattenpöl.

”Det är själva genomslagskraften som är provocerande, inte innehållet eller ens upphovsmännen.”

Ja men liksom Genomslagskraften- tänk Anna Anka, då känns det ju som att det enda vettiga som går att göra är att inte ens snacka om det, för då har det ju fått det det var ute efter. Jag vet inte om jag behöver säga mer än så. Alltså har jag aldrig ens skrivit det här inlägget. Dövörat. Programmet har jag f.ö. inte heller sett.

ett bättre program om mat (för det är väl fortfarande ett matprogram ni debatterar) ät mauro och pluras kök. det är jävligt bra teve.

ja, Fläsk.

Tycker plura programmet var tråkigt, sjön suger är tusen gånger bättre , och dom behöver inte ens tönta sig och säga vin i varannan mening.
kolla originalet istället.

Måste tipsa om detta igen.. http://www.youtube.com/watch?v=z-5wRviAG5w

blir inte bättre,, kolla tandställningen, 2 dog i överdos. dom är typ 17 här.

Frans: Vadå kolla tandställningen? Vadå 2 av dom dog i överdoser. Vad var så förbannat intressant med det?

I Frankrike heter Flask FLASK. Fattar ni, med versaler. FLASK.

Meh, har du ingen egen dator där då du kan skriva på? Med Ån och andra riktiga bokstäver?

Jag tycker inte Sjön suger suger.

Jag är annars för att ta in och modifiera franska ordet för Fläsk. FLÄSK kan det faktiskt mycket väl heta här i norden med.

Men jag är givetvis för att man kallar det FLÄSK i Sverige.

Föråt, FLESHK. Eller om det var på rånemål.

http://www.youtube.com/watch?v=Xx37bAtHkvk

Grymt extraknäck han har, Opie i Sons of Anarchy. Basist i The Fall.

heja mes, ner med bouncers.

Nya Fall skivan är hur bra som helst.

Den låter rock, jävla rock! kanske lite punk också. Svinbra.

google vill inte alls bekräfta opie/the fall-infot. var kom det från?

Bennyboxare: Alla system går för mig också. Du kan ju hämta de där grejerna du skulle hämta så slipper jag skicka. Ligger under clipse.

FLÄSK heter det.

Opie i The Fall, kolla livegrejerna från Norge som Benny länkade till här uppe.
Jag tyckte det var roligt igår, att det gick bra också. Kul att träffa så många också: ÖSDarna, Anija, Conny, Pontus, Benny, Fredde Fredde, Forsling och Niklas.

fotografiskt minne var stenhård. värsta hardbopen.

Vilken film på ettan nyss! Mean Creek, varför har ni sagt nåt om den innan?

PLURA : hah ha ha ha ha ha ha ha ha…

Ja, det verkar finnas ett myller av nyinspelningar som gjorts helt i onödan. Säkert nån dåre som inte tyckte att originalet var nog slickt eller så. Sjukt fin är den i all sin skev- och enkelhet.

Är det någon som ska med och ta en bärs? Ses på Place Gutenberg om tio.

han är ofta lysande. detta var en sån dag.

Ov Hell – The Underworld Regime är inte alls dum. Den är bättre än senaste Gorgoroth. Men den är ju inte ens i närheten av Darkthrone eller Burzum.
Circle The Wagons, fan det är en underlig skiva. Ni som vill ha er black Trve och Kvlt bör nog undvika. Men om ni gillar Darkthrone för vad de är så är den femstjärnig – mycket bättre än FOAD och Dark Thrones and Black Flags. Det är metal, pur metal. Hör spår av det mesta från tiden innan 90-talet. Men inte som exempelvis The Sword och så, snarare som Tank, A II Z, Motorhead, Blitzkrieg, Atrophy, Slayer, Discharge, Conflict etc. En helt egen röst bestående av en massa andra röster, som en kör. I Am Legion, typ. Om ni kan er bibel. Faith into Flesh.

neo-BQ

jag har en fråga angående benke. Alltså bengt ohlsson. Jag gillar honom, har läst tre av hans böcker och då och då är krönikorna briljanta. Men han verkar vara lite i skottgluggen, främst av yngre feministiska humorister. Men också rent allmänt. Liv Strömkvist passar ofta på att skämta om ”Bengt Ohlssons författarskap” som något självklart anskrämligt och avlidet. Dött. Det är nog inte bara där i bang-sammanhang som han är lite hatad. Jag förstår om han kan framstå som gubbig. Jo, det är han ju, i sina krönikor, väldigt gubbigt ibland. Men ändå, böckerna är ju annorlunda. Typ som den här kommentaren:

”Bengt Ohlsson skriver inte kvalitetslitteratur och
därför hör han naturligtvis inte till de bästa författarna.
Långt ifrån.
Den senaste krönikan om läsplattorna avslöjar brist
på inspiration, men också att han betraktar litteratur
som ett förbrukningsmaterial, som en slit-och släng-
vara som t ex hushållspapper är.”

Jag förstår det inte riktigt. Inte att jag är upprörd eller tänker försvara honom. Men jag vill bara veta, vad är dåligt med honom? Är det bara att han inte skriver kvalitetslitteratur så hade inte strömkvistarna brytt sig om honom. Är det bittert i leden för att han fått Augustpris? Är han ett pervo? Är han en slags Per Hagman?

Your future, our clutter!

Jag har inte läst Bengt Ohlssons böcker. Jag tänker att hans publika framtoning (viket jävla uttryck!) är väl att han är sådär gammeldags Stockholmskt tråkig, förutsägbar och punkkonservativ. Lite som KSMB och Tompa Eken, typ. En sån där som tycker att Lust For Life är världens bästa skiva och att Clash var världens bästa liveband och så var det med det. Hans krönikor är för det mesta välskrivna och roliga och det är svårt att invända mot dem som text betraktat.

Han betyder i princip ingenting för mig men inte i principiell mening: jag har bara aldrig tänkt på honom särskilt mycket.

MEN vad jag gillar med den där krönikan är inte vad han tycker om läsplattor. Jag skiter personligen helt i läsplattor. Tänker att jaha. Jag sitter väl med en sån själv om några år som att jag aldrig hade gjort annat. Eller inte.
Däremot är det en exemplarisk krönika i form, längd och innehåll. Det där med att inte med en min röja om man skämtar eller inte. Surt fast roligt, eller kanske skenbart icke-surt, utan en massa ursäkter och förklaringar och förtydliganden. Utan en pragmatisk hållning åt det ena eller andra hållet. Han låter bara texten stå för sig själv och så är det bra med det. Det är lite omodernt men det var så länge sedan jag såg en sådan hederlig gammal krönika, där själva mediet, alltså krönikan i sig, är det viktiga. En hyllning till krönikan som journalistisk/konstnärligt medel. Så länge sedan att jag nästan hade glömt vad man faktiskt kan ha den till: uttrycka en åsikt, med ett språk och en retorik som egentligen bara fungerar i just det sammanhanget. Utan att dra in sig själv och teoretiska, bärande resonemang. Det är en klassiker och de enda jag kan komma på i skrivande stund som i modern tid gjort något liknande är Mats Olsson (även om det är långt mellan gångerna nuförtiden) och Anette Kullenberg (även om det är tio år nånting sedan hon var riktigt vass).
Så här måste det varit på den tiden krönikörerna var personligheter och hade mystiska alias som Jolo, Redtop etc. Bengt Ohlssons text ingöt hopp i mig som krönikör, fick mig på bana igen. Jag hade glömt hur roligt det kunde vara. Vattentät text, sig själv nog. Bitterfittor och andra kan kiss my ass den här gången. De söker polemik bara för att de är så vana att gräla och vara emot gubbslem och varandra. Låt dem. Den här gången har de inget att säga.

Det står lite och väger just nu, årstiden. Ett steg mot sommaren på dagen, ett tillbaka igen på natten. Nog så härligt i sig tycker jag, man vet att toppen på berget är nådd. Resten är nedförsbacke med fötterna på framgaffeln.

matti: Precis därför var Ohlssons krönika bra, men jag hade aldrig kunnat förklara det lika bra själv.

Det händer sinnessjuka saker på mitt jobb dagligen. Idag satt en äldre man och bajsade i busskuren.

Hej Matti och stort tack för senast!

Så det är här ni lever era liv! Frans är Frans förstår jag. Fläsk är internt förstår jag.

Ang Bengt Ohlsson; Benke är en utmärkt kvalitetsförfattare. Alla andra åsikter måste betraktas som udda. Jag känner en feminist som avgudar hans romaner.
Hon som var arg på Läsplatte-krönikan förefaller mest vara arg för att han är så dryg i den där krönikan. Hon kanske jobbar på ett läsplatteföretag?

Jag läser att Marcus Birro ska vara gäst i Pluras och Mauros TV-program. Jag ska inte titta.

Conny – det heter FLÄSK!

Fast om man nu läser M. Birros krönika…

Är den inte både raljerande och affekterad? Ett slags automatiska åsikter.

Den gamla fina förlåtande solidariska vänstern, menar han då Tommy Rander? När Tommy i sin bok ”Rockens Roll” förklarar varför det är fel att lyssna på David Bowie?

Det kan tyckas orättvist att låta Hoola Bandoola stå för den gamla vänstern, och ställa det mot ja, vaddå? Några, icke namngivna, nånstans, som är rabiata och bara tänker på genus, kön och klass. Kvack. Kvack.

Det var bättre när pöbeln åt tårta när brödet var slut.

Den som lyckas se hela den här videon utan att känna hur skelettet böjer sig av glad-obehag får tusen kronor i rikskuponger. Frans, om du lyckas får du dem i kontanter, plus en tårta.

http://www.youtube.com/watch?v=6Kb-3ENeD0c

You Tube bara hänger sig när jag ska kolla på Rena Rama. Fan vad skönt.

Conny: Tack själv, trevligt, det gör vi om nån gång.

Birro: Han är som han är. Har faktiskt typ tagit honom i försvar för inte så länge sedan: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4989741
Jag brukar inte orka läsa honom, bara samma hela tiden, samma språk samma förutsägbara utfall som hela tiden bara snuddar vid en verklig problematik. Han är likadan som författare. Han skriver för mycket och tänker för kort om för många saker. En slags världsbild (iofs inte en direkt dålig sådan, han är inte ond och definitivt inte Fienden) som han krampaktigt försöker applicera på vartenda sammanhang han ser blixtra förbi.

Med det sagt så har han ändå lite rätt i DT-krönikan. Jag tycker det är ett problem det här. Vänstern (den yngre i alla fall – i likhet med den Rander och andra gammuvar höll på med på typ 1800-talet) ÄR kultur- och värdekonservativ. jag tror inte Birro menar det som i Konservatismen utan som i att man faktiskt slentrianmässigt avfärdar somligt utan eftertanke, eller åtminstone på pragmatiska grunder och att det är ett gammalmodigt drag, att inte följa med i utvecklingen. Sen tycker jag att man borde prata mer om individualismen som mer och mer genomsyrar framför allt ”kvinnorörelsen”. Men det är två sidor av samma mynt och jag har för ont i ryggen för att ta det just nu utan att förenkla och framstå som Göran Hägglund.

Vänstern ser för mig mest ut som högern med mindre pengar nuförtiden. Kappvändare eller mordbrännare. Samma skit.

Hahahaha. Det var ju riktigt dåligt gjort. Men i sak är det rätt. Jag vill inte förringa Peter Birros känsloliv heller.

Va? Åh nej.

har aldrig gillat big star,

Teg : Tyckte en av brudarna var lite småporrig ändå?..

Förresten kan ni gärna lägga upp spelningen på Yran med Nerverna om andan faller på. Fredag 30/7.

Jag vill prata lite mer om MES. Jag kan i och för sig nöja mig med att säga att Cowboy George är något av det bästa.

Hahahaha. Jag gillar honom mer och mer!

Jag har förlyssnat mig på det mesta med Chilton, och tycker väl inte det låter så spännande idag.

Men två låtar – ”Walking Dead” och ”Like Flies On Sherbert” – är fortfarande fantastiska.

Och ”Soul Deep” och ”The Letter” med Box Tops är man ju dum i huvudet om man inte gillar.

Sen så finns ju den oerhört underhållande och misslyckade ”Free Again”! En vidrigt döv slidegitarrist gör att man inte tror ett ord av det den uppenbart sliriga sångaren sjunger!

I likhet med Frans har jag svårt för kristen stämsång, men Big Star har ändå sina ögonblick. De är som sämst när de ska rocka. De är bäst i de sköra låtarna.

Enligt egen utsago mindes Alex Chilton ingenting alls av 70-talet. Bara det tycker jag gör det värt att höja glaset till hans minne!

Jag bjuder er på en best of spellista:

http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/3nCRqH6IvkKFrrFTqzjfNR

Men den där That 70’s Show-låten är ju grym i original.

Jaja. Nu drar jag till Stakka. BQ-inspelning. Har man tur bloggar Calle från och med i morgon eller nåt. Länkar dyker kanske upp, personligen går jag in i radioskugga. Tillbaka om en dryg vecka.

den där tredje skivan är allt jag äger med big star och jag måste erkänna att jag aldrig riktigt fastnat. fast ”walking dead”, herregud vad bra.

West Side Fab. gör ett kap:
http://www.youtube.com/watch?v=IUjqVsdrTVI

Trean kommer väl snart?

Lite oväntat med BQ som stämningshöjare på Mästarnas mästare ikväll.

det är korrekt, det är så det ska vara.

Millions får du som fin-fin 7″ hos Deleted Art i Malmö.
http://www.deletedart.org/

Om man ska ge sig in och kommentera britpop-kriget såhär 15 år senare så framstår blur som naturliga vinnare. oasis framstår som patetiken personifierad, utan någon som helst tanke på något annat än kokain, vem som kan hålla ner mungiporna mest eller gå med apigast schvung i armarna.

testa själv vettja!

1. Oily Water (5:00)
2. Out of Time (3:51)
3. Beetlebum (7:38)
4. Slow Down (3:11)
5. Bad Day (4:24)
6. You’re So Great (3:35)
7. Young and Lovely (5:04)
8. Sing (6:00)
9. Peach (3:58)
10. He Thought of Cars (4:15)
11. Clover Over Dover (3:22)
12. This Is A Low (5:16)

jag har fan aldrig lyssnat på blur. kanske dags att börja?

”Idag (27/03) spelar The Bear Quartet på Umeå Open i Umeå.

Datum ej klart.”

busigt.

jadu skräddarn, det var bra.

hur sugen är man inte på höra det nya nu då!? är det mer experimentiellt?

bassolon med andra ord.

Det är ju också titeln på nya albumet ”Basstuby Solo”.

Skivan kommer heta crusty hands. Efter Mattis nariga händer.

scully mulder
steely dan
willy kyrklund
by fåne

Why

Benny Hill
Manly Whore
Hockey Whore
Needy Boyfriend
Early Bird
Silly Season
Cocky Middle-agers
Touchy Middle-agers
Heavy Middle-agers
Irony Or
Fy Fan
Leathery Face
Ronny Eriksson
D.I.Y. Science
Touchy-feely guitars
Y yo
Y Maracas

Jag skulle göra i byxan om skivan skulle heta så. Rättuppåner.

Joey Ramone. Världens bäste sångare i världens bästa band.

gry forsell

Dee Dee var fan bäst. Inget vidare på att rappa, men ändå. Har man skrivit Poison Heart får man dispens.

jahapp, då var lönen slut…fan

men w…

Skamsen: Jag vet inte. Jag tror inte det. Att någon försöker lura dig menar jag. Jag hör av mig så fort jag vet nåt. Man kan tycka att jag borde veta, men det gör jag inte.

eller eddy merckx

Hm, antar att det är det här http://babelmalmo.se/konsert/100505 ni menar.
Om du ska lira med Antilla på Handen på Hjärtat i Malmö, betyder det samma sak för hans gig i Stockholm på Debaser 13/5 till exempel? Vore ju föredömligt trevligt.

Ang. Poison Heart så spelades den in med Stiv Bators ganska många år innan Ramones gjorde sin version. Stiv och Dee Dee försökte ju starta band ihop, eller hur det var. Så på något sätt gjorde liksom Ramones en cover på den, även om den var skriven av Dee Dee. Hur man nu ska se det. Stiv Bators version finns med på en postum skiva som heter The Last Race.

(apropå ”Coolt att Dee Dee fortsatte skriva låtar åt dem även efter att han hade hoppat av” alltså, fast det kanske han visst gjorde)

Benny Blödare.

Ok. Det är ju lite märkligt att spelningen är utannonserad i så fall. Peter Moréns spelning har utannonserats på Babels sida först i dag, men stod angiven på hans myspace för några dagar sedan.

Och när jag ändå är inne på Morén måste jag säga att jag gillar hans skiva. Många fina låtar.

Men det är väl inget titelförslag Benny, det uppfyller ju inte de formella kraven.

instämmer- by fåne. amazing!!

Äh. Jag blev deprimerad efter att ha sett ramones-dokumentären. Vet inte om det värsta var storyn om när Johnny snor Joeys enda tjej, eller att de inte pratade med varandra i turnébussen på tio år, eller att Johnny var typ amerikansk dumhöger… Har knappt kunna lyssna på dem efter att jag såg den.

Första tre plattorna är ju stundtals helt fantastiska, men de tappar lite intensitet för varje album, och det tillkommer ju inget bra element som inte finns på första skivorna. Bara mer fotbollskörer och mindre nerv. Undantaget är Rock ´n´Roll High School, eller vad den där Spector-producerade plattan hette. Den tycker jag är underskattad.

Alkberg, däremot! Honom kan man lyssna på 100 gånger på raken utan att tröttna! Mycket bättre musik.

BQ borde sjunga på svenska ett album och absolut inte döpa om sig till Björnligan.

bly tung borde den heta.

Jag bättre än Ramones? April april.

http://www.myspace.com/masshysteri

ny musik!

Ja. Gud vad bra. Refrängstarkt. På bästa möjliga sätt alltså.

Garçon Charles for president.

Världens bästa låt + video 1. Lägg märke till vad som händer 1.59 – 2.12 i höger bildfält.

http://www.youtube.com/watch?v=6m2lfk4Bm34

Världens bästa låt + video 3

http://www.youtube.com/watch?v=KxDq5KKNVbA

åh brix.

Bäst just nu: Wu-Massacre.

matti: Vadå ’var?

Ett annat exempel på NU och DÅ. Mark Lannegan ser/såg ut som Will Ferrell med peruk: http://www.youtube.com/watch?v=9z6_zqk7V10&feature=related

De ÄR bra nu, men de ÄR fortfarande ännu bättre förr. MES är numera riddare i robust rustning. Förr satt han mindre säkert i sin sadel.

Fast söder om London är det också bra. Åldras med ärdighet: http://www.youtube.com/watch?v=zOOu8cFzypc&feature=related
Fy fan vad bra.

http://www.youtube.com/watch?v=We_mND4HpTg

Jag vill utbyta vätskor med Conny. Eh, jag menar väskor.

Joy Division, Smiths, Blitz, Happy Mondays. Så är min topp fyra. På femte plats: The Fall, ändå.

Jag förstår som vanligt ingenting. Happy Mondays, vad finns att älska där? Är inte det bara osnutet? Lite kul sådär, men något utöver det fattar jag ente.

Har ni läst ”Rip it up and start again”? Vanligtvis avskyr jag att läsa om band och hur full nån har varit i ett buskage, men den boken är bra.

Tesen är att PIL är mer punk än Sex Pistols. Om Sex Pistols är rockens död, så är PIL början på något nytt. Sex Pistols är snabb boogie-woogie, PIL är disonant och experimentiellt.

Så här menar jag, underbart dålig stämning som börjar krypa in c:a 2.33 in i denna legendariska intervju!:

http://www.youtube.com/watch?v=_BZ2UoBZzEI

I den meningen är ju The Fall och Joy Division tyngre och mer kompromisslös musik än Happy Mondays, Stone Roses, Smiths eller New Order, tycker jag.

Men bättre? Naturligtvis finns det stunder då Smiths säger mig mer än The Fall. Och jag dansar hellre till Stone Roses, New Order eller Happy Mondays än till Joy Division.

Vilket i sin tur dock inte rubbar min Manchester-lista:

1. Joy Division
2. The Fall
3. Smiths
4. New Order
5. Stone Roses

matti: Jag har bara aldrig sett det geniala där. men så har jag bara givit det en halvarslad chans. Någon får gärna berätta. Ljudet tycker jag inte är så värst, inte texter heller. Och sen är det den här valpiga knarkgrejen. Men om jag skulle fälla band för det sistnämnda antar jag att det bara blir Dilba kvar.

Om jag så ska tycka något i ämnet, tycker jag att…

The Smiths (kanske helst Morrissey efter)
The Fall
Joy Division

… utan inbördes, eftersom jag tycker att de inte går att jämföra med varandra (inkommensurabilitet, people, glöm inte det).

Sen finns andra, som jag tycker är bra…

Durutti Column
New Order
Magazine
The Sthlm Monsters
The Stone Roses

… vilka jag inte tycker spelar i samma liga.

Och jag glömde Buzzcocks. Happy Mondays ner till femte.

Happy Mondays är helt unika, mycket mer så än Stone Roses. Hela Pills N Thrills och de två innan, 24hourpartypeople… och Bummed är klassiker. Och alla enorma singlar/12″ de släppte med remixer och grejer. Happy Mondays är bandet exempelvis Primal Scream (och i princip alla band efter, säg, 90, i UK) skulle döda sina morsor för att få vara.
De är LÄTT i samma liga som The Fall och/eller Smiths. Du borde verkligen ge dem en chans, Bee.

Rip It Up, ja. Skrev lite om den här för nåt eller ett år sen: http://www.mabd.se/?p=90
Enorm bok. Jag älskar biografier för övrigt, men det här är ju något annat. Lite som den där England’s Dreaming av Jon Savage som använder Pistols som fond, som tidsmarkör, när han skriver om punken, egentligen hela det sena 70-talet, i stort.

Benny: Det finns mycket med Jonathan som kan låta lite smålarvigt. Men han har skrivit en handfull låtar och texter så bra att du upphör vara människa om du inte gillar dem. Jag tänker främst på ”the Neighbours”, ”I’m Straight” och ”Pablo Picasso”. Dramer i klass med Alkbergs ”Haschkollektiv”.

Jag gillar första skivan, men sen är det tunt. Det är allt jag säger, och har sagt. Det har inte med ton eller humor att göra, jag gillar exempelvis Lloyd Cole och Pavement massor. Jag tycker bara att det inte är tillräckligt bra. Ricky Gervais.

Samtidigt så fattar jag, Bee. Jag känner så för alla de klassiska Slas-böckerna, Byrds och Love. Det är inte min grej. Jag fattar att andra inte gillar det men jag kommer inte överens med det. Nåt med tempon och melodispråk. Slas d.ä, däremot då snackar vi. Då är han lika bra som salig Per Rådström. Om vi ska hålla analogierna i samma rum.

jag gillar Fläsk. det är inte alla som gör det.

Pär Rådström! Där har ni en som är märkvärdigare än Beatles. Ärans portar, Tiden väntar inte, Sommargästerna. Det är fan grejer det. Slas bok om Rådström, Om vänskap funnes, är för övrigt hans bästa.

Ja, alltså märkvärdigare än Beatles är ju det finaste omdöme man kan få ju. Tres!

Ett band som jag har hållit högt, men som jag efter senaste skivan känt mig lurad av eftersom det låter exakt likadant som förut minus den lo-fi:iga produktionen och således är skittråkiga, och jag därför känner att de inte varit bra ens från början: Radio Dept. Jag blir inte tydligare än sådär.

Le garçon du Que: Sådär säger du om alla ställen som man inte kan se Globen ifrån.

”The Night They Tråkade Ut Mig Helt Totalt”.

Hahahahahahahahahahaha.

Ja, iofs. Men jag har ju rätt. Docksta är dock det värsta av alla jävla skitställen.

Det här var roligt! The Band: samma här. En bra låt och den har Dylan gjort. Prefab Sprout: enstaka låtar fixar jag, men den enda riktigt bra är Faron Young. Fleet Foxes: när jag til sist lyssnade på dem var de bättre än jag trodde. Men jag har å andra sidan lyssnat på skivan typ en enda gång. Feist: som Suzanne Vega minus nyhetens högst måttliga behag. Durutti Column däremot, riktigt bra. Vini Reilly är någon slags geni. Och tidiga Scritti gillar jag, första singlarna. A Certain Ratio: ingen annan än en påtänd Tony Wilson har väl gillat dem mer än fem minuter? Och ingen har väl älskat dem?

Hade jag inte haft skivor med åtminstone nedan nämnda hade jag antagligen inte levt idag. Och hade jag gjort det ändå hade mitt liv varit dubbelt så värdelöst.

Velvet Underground
Sex Pistols
Kraftwerk
Ramones
Smiths
Joy Division
Stooges
Can
Beatles
Television
Nina Simone
Funkadelic
Pharoah Sanders
Black Flag
Gun Club
The Damned
Jimi Hendrix
Buzzcocks
Chuck Berry
Gene Vincent
Kinks
Mayhem
Elvis
Circle Jerks
Serge Gainsbourg
Darkthrone
Bad Brains
Misfits
Miles Davis
Flipper
The Zeros
Wipers
Go-Betweens
Wu-Tang
The Sound
Sods/Sort Sol
Talking Heads
Echo and The Bunnymen
Birthday Party
Crass
Kate Bush
Buddy Holly
Johnny Burnette
Aphex Twin
Discharge (t.o. m State Violence)
Black Sabbath
Raincoats
Sonic Youth
Butthole Surfers
Dionne Warwick
Neil Young
Billy Stewart
Shangri-La’s
Big Black
Siouxsie and the Banshees
Husker Du
Patti Smith
Throbbing Gristle
Suicide/Alan Vega/Martin Rev
Neu!
Alice Coltrane
The Cure
Curtis Mayfield
Lurkers
Alternative TV
The Fall
Disorder
Emperor
Stiff Little Fingers
Bob Dylan
Josephine Foster
Robert Wilkins
Blitz
MDC
Burzum
Slits
Sonny Sharrock
Dead Kennedys
Lydia Lunch
Meat Puppets
Sonics
Dinosaur Jr
Amanaz
Slayer
Subhumans (UK)
Napalm Death
The Alternative
Cockney Rejects
The Saints
Triffids
Celibate Rifles
Trelldom
Conflict
Cex
Nifelheim
X-Ray Spex
Clash
Marvin Gaye
Billy Paul

Och all reggae! All hip hop! Junglesamlingarna som jag andades genom runt 94-95! Disco! Allt svenskt: punken och proggen! Man blir galen när man börjar tänka på det.

Ni har fel om the Band. Dessutom är det inte med någon Dylan-låt alls på den bruna skivan, som är deras bästa. Däremot har Gang Starr samplat den. Bara det borde väcka intresse.

vilken rolig läsning! förutom de redan uppräknade så skulle nog träd, gräs och stenar, devo och ayler platsa på min lista tror jag. plus en massa annat typ bq och pavement. kanske will oldham.

Will Oldham självklart!

några glömda till:
anti-cimex
shitlickers
rövsvett
prince
metallica

Efter att ha sökt era listor kompletterar jag med

Brian Eno, herregud, Brian Eno.
John Cale.
Ennio Morricone.
Walker Brothers
Dub Specialist
Chris Clark
22 Pistepirkko
Stephan Bodzin
Orange Juice
Esquivel
John Coltrane
Imperiet
Re-Up Gang

Min lista ser ut såhär:

Beatles
Clash

Och all hiphop och soul.

Svenskspråkigt, fritt ur huvet.

Stry
Blå Tåget
John Holm
Tant Strul
Unter Den Linden
Kurt i Kuvös
Hoola
Nationalteatern
Bob Hund
Håkan
Skallarna
22 för många
Missbrukarna
Fint tillsammans
Tristess
Olle Adolphson
Monica Zetterlund
Raped Teenagers
Problem
Ulf Stureson
Skitslickers
Thorstein Bergman
Pugh
Uggla (FÖRE han släppte covers och IQ)
Camouflage
Gudibrallan
Thåström (inkl Ebba, Imperiet, Rymdimperiet)
Cornelis
Stadion
Venant
Turid
Jan Hammarlund
Wiehe
Cortex (EN låt på svenska, jag vet. Men vilken låt!)
Träd, gräs och stenar
Peps

Och Jösses flickor, vet inte riktigt om det är ett band eller BARA en föreställning. Vansinnigt bra låtar i alla fall. Jag fattar inte varför jag inte kommer på fler kvinnor som sjunger på svenska och är bäst.

Commando! Hur kunde jag glömma? Och Ted Gärdestad.

Det här var kul! Min lista svenskt och utsocknes huller om buller. Det här hade det varit lite tråkigare utan:

Velvet Undergorund
Lou Reed
John Cale
Moe Tucker
Nico
Mission of Burma
Husker Du
The Clash
Sonic Youth
The Beatles
The Bear Quartet
Scot Walker
Black Flag
The Stooges
The Fall
The Gun Club
Thåström
Ebba
Imperiet
Pixies
Joy Division
John Lennon
Docenterna
Tant Strul
Garbochock / Besökarna / Stry & Stipperna
Eldkvarn
Ulf Stureson
Refused
John Holm
Bob Dylan
Dinosaur JR
Byrds
Love
Jesus & Marychain
Wire
Cotrex/ Wadling / Liket
Big Star
Minor Threat
Replacements
Gang of Four
Kinks
Television
Throwing Muses
Springsteen
Robert Wyatt
Broder Daniel
Ossler
Commando M Pigg
Olle Ljungström
M Ward
Strokes (för den första och allt det bar med sig)
Iggy
Eno
Bowie
Jakob Hellman
Only Ones
Buzzcocks
Dead Kennedys
Wilco
bob hund
Håkan Hellström
Union Carbide
Suicide
The Jam
Dexys
Brian Jonestown Massacre
Stina Nordenstam
M Ward
Minutemen
Gunnar Wiklund
Babylon Blues
Reeperbahn
Daniel Johnston
Jonathan Richman
Sun Ra
Patti Smith
MABD

Inga överaskningar där inte.

C: Hahahahaha. Men Prince är lite bra i alla fall. Artisten alltså. Eller, ja, efter tre på natten duger vad som helst.

Ni har glömt

Dom Dummaste, Grisen Skriker, Elegi, Ståålfågel, Kräldjursanstalten, Brända Barn, Pärson Sound, KSMB, Lädernunnan, Tredje Mannen, Danielsson & Pekanini, Hanson De Wolfe United, MBMA, Organism 12, PSTQ, M.A. Numminen, Urban Släke, Traste & Superstararna, Massmedia, Noise, Torsson, Latin Kings, Stockholms Negrer, Ulla Sjöblom, Barbro Hörberg, Philemon Arthur & The Dung, The Kristet Utseende, Thomas Wiehe, Kebnekajse, Dag Vag

Kan man inte stava till namnen på artisterna så litar jag inte en minut på listan. Inte heller om man har med samma band eller artist mer än en gång.

Jag som trodde att Kristet Utseende bara kunde användas som invektiv, se där.

Jag med. Efter allt är Matti jordens salt. Eller nej förresten, det är ju salt som är det. Matti är Matti och salt är jordens salt. Det är lätt att glömma bort det.

..och Di Leva faktiskt. Pillisnorks, Modern Art och första solosingeln.

Tsss. Skärp dig. Ja rodnar…

conny är det roligaste som hänt gästboken sedan spunnet socker.

Jag håller med Matti helt och hållet. Oavsett vad som menas.

Lö Kböj: inser att jag var otydlig, menade ju ”sedan spunnet socker kom på burk”, dvs., kring 2003-2004 någon gång, när bq-gästboken peakade.

hahaha! att läsa det där var som att titta på det här vidriga drakprogrammet på svt.

Vill bra säga att nya Masshysteri är hur bra som helst. En klassiker. Allt som var bra med dem innan är ännu bättre nu, och det låter lite nytt också.

Det var som fan. Vi pratade ju indirekt om honom häromdan; John Savage inleder ju sin ”England’s Dreaming” med en kort biografi över Malcolm. Den passagen är väldigt fin, och lite rörande.

Minns också när han släppte ”Buffalo Gals”. Jag var så skeptisk, visste att han inte var John Lydons kompis, men trots det kunde jag inte låta bli att fascineras av den där halv hip hopen.

Malcolm’s karaktär beskrivs också i ”Rip It Up And Start Again”, i kapitlet som handlar om Adam And The Ants. Han framstår som ett svin. Men ett svin som man vet var man har, och som inte hycklar. Bert Karlsson är Sveriges Malcolm Mclaren.

Det var din karriär på länstidningen som gjorde dig helt okänd. För mig i alla fall.

förövrigt är det intressant att tänka på bert karlsson som en sammansmältning av typ berlusconi, pia kjersgaard och malcolm mclaren.

det liksom gnistrar kring hjärnans synapser när insikten drabbar en.

testa.

som analogin stiger den upp ur underjorden
och som vi som läser här andas in

Inom juridiken finns analogislut. Förklara det, Benny.

Han pratar biologi, Hans. Du pratar om retorik. Det är väl fan att till och med svåra ord kan betyda olika saker på svenska. Ren och ren eller lik och lik kan jag ta men inte analogi och analogi. Nu sätter vi ned foten! Fötterna? Klövarna blir väl den biologiska analogin? Aah, nu fattar jag! Samma ord, man kan använda det på olika sätt, typ.

Det är som förr! Fredag och semantik!

Jag förstår fortfarande inte. Begick jag en analogi över Malcolm och Bert eller inte?

Jag avsåg naturligtvis inte med liknelsen Berts klavertramp på politikens område, utan mer de båda herrarnas burdusa sätt att bedriva management, samt deras delade barnsliga glädje över att få skapa rubriker.

Jag tror inte heller att de delade samma klädsmak, åtminstone ser det inte så ut.

Hans: Läs en bok (eller det här http://en.wikipedia.org/wiki/Analogy). Användningen av analogier fungerar på samma sätt överallt, oavsett om det är lingvistik eller biologi (juridik kan jag inte ett smack om, kan tänka mig att Kboi har någon vettig termbestämning). En analogi är märkvärdigare än en liknelse, men om du vill använda fräsiga ord för att förklara vardagsgrejer kan du säga analogi om en liknelse, kanske på någon middag med någon.

benny: jag fattade när jag läste på wiki men din förklaring var helt sepe.

Skräddarn: Liquid Swords är det.

Liquid alcohol.

Den här gången var det Wiki. Benny är bra, men jag hade också problem med Bennys den här gången. Han förklarade för fancy för mig.

ur flaska eller burk?

Liquid wiki förklarar bäst.

Jag är sepe, det är nog därför.

Nästa fredag kan vi diskutera varför liknelser bör avfärdas som retorik, och inte är ordentliga analogier. Jag lovar att vara trevligare då.

På fyllan eller i fyllan? Sa flickan?

Jag tycker Bennys förklaring är glasklar. Fattat ente vad ni ente fattar?

tycker att skräddarn blev lite dissad igår, vill därför svara i efterhand: ur flaska, men helst ur glas. folköl dock ur burk. ljumnad beroende på sammanhang.

Något annat.

Är det någon mer än jag som har läst Jakob Ejersbos ”Nordkraft” (akta er för den ruttna filmen!) eller Karl Ove Knausgårds ”En tid för allt”? Väldigt olika, men förkrossande bra romaner.

Liquipedia

agreed, fin liten bit.

Conny: vad pratar du om? Böcker? Sååå 90-tal.

Ah, man kan klicka på länken ändå.

hans: Som Clapton live här!

http://www.youtube.com/watch?v=x_M9zWORBuA&feature=related

mupparna är the shit.

Conny, jodå, jag som tangerar de åldrarna inser det också – blev lite carried away när jag klickade mig vidare från ernie och company hit:

http://www.youtube.com/watch?v=HKGiOY72ru4&feature=related

hela den där skivan är ju grym!

Skivan är en samling på CD från, jag vet inte riktigt 97 eller nåt. Låtarna finns i original på To Love Somebody (1969) och Here Comes the Sun (1971). Eller, jag ids inte dubbelkolla, men hon gjorde såna contemperary hits på dem i alla fall. Just den här versionen (fast oediterad) av Who Knows Where The Time Goes, är dock med på Black Gold från 1970 (’69 enl AMG). Med ett långt och enormt mellansnack innan låten börjar och ett funkigt outro mot slutet.

Bennster: nej, viktigt att vara noga med versaler och gemener.

Jag är samma som jag alltid varit.

hans är en en människa. Hans är en annan. Så har jag förstått det i alla fall.

liljemarks dokumentär igår – såg ni den? vad tyckte ni? finns nog på svt play.

historiskt sett är det där med ”hans” och ”Hans” ännu stökigare. ba´ så att ni vet.

bästa nina-låten:

Strange fruit, (av billie holiday)

http://open.spotify.com/track/5KGFMWeK0jXFtQPT0gQDJr

läs den här samtidigt
http://en.wikipedia.org/wiki/Strange_fruit

Jag är självklart för hans rätt att uttrycka sig och det är inget fel på åsikterna i sig (bortsett från att han är kristen då). Men som vanligt slås man av ett VARFÖR. Det han säger är inget nytt, inga insikter, inget problematiserande (som jag tycker är de intellektuellas ENDA ansvar: formulera tankar som ingen tänkt innan). För att vara en ”ordets man” säger han mycket litet av vikt. Han är inte ens kontroversiell, det hade jag förstått, om han därför beretts plats på DN Debatt. Det är bara Jaha-åsikter, liksom. Men det där utrymmet (och liknande utrymmen i media) verkar ju vara som luft för honom och jag vill inte beröva någon rätten att andas.

Men det gjorde jag, hängde med. Som intellektuell bör man anstränga sig för att belysa saker på nytt, i nytt sken. Är det inte de kring Kris, alltså Horace Engdahl, Stig Larsson och Ulf Linde som brukar/brukade prata om sånt? Säkert ingen ny tanke i sig, säkert nån ism eller nåt. Tänka nya saker, formulera dessa saker, dessa tankar. Jag tror att jag dessutom håller med.

Jonas: galenskap.

Benny: Ok. Vad jag grundar ”ansvar”et i sammanhanget på är en litterär myt: Om Raymond Carver sägs det att han, ovanför sitt skrivbord hade en lapp (på en i övrigt tom vägg) med ett Ezra Pound-citat: ”Fundamental exakthet är författarens enda moraliska ansvar.” Fast nu när jag skriver det blir jag plötsligt osäker. Var det verkligen ansvar, han skrev. Kanske var det Princip eller Förpliktelse.
Hursomhelst: Med det menar jag, eller rättare, vad jag läser in i det, är att man bör använda sina förmågor till det yttersta. Jämförelsen med rörmokaren kommer ofta igen i den här sortens diskussion, att man kräver att han ska moka rören om det behövs snarare än, ja, Raymond Carver kanske.

Självklart kommer det in ett val här: Jag tycker att kan man ifrågasätta och problematisera, Kan man tänka en unik tanke eller överhuvudtaget till sin spets, så bör man också göra det. Jag menar inte att raljera här. Det är svårare än man tror, det här med att utnyttja sin intellektuella kapacitet till bristningsgränsen. Det är också det gamla anarkistiska slagdängan, från var och en efter förmåga till var och en efter behov. Det innebär också, självklart, att man inte ska rygga för jobbiga frågor, jobbiga svar, tvärtom. Jag kan tänka mig att definiera ”intellektuella” utifrån detta till och med: förmågan att fullfölja en tankegång. Däri ligger alltså ansvaret och endast där. Fundamental exakthet. När jag nu läst Birros text i DN, så tycker jag att han (som oftast) brister där: han låter formuleringsglädjen stå i vägen för den originella tanken (som koncept, ”Den originella tanken”) och DN nöjer sig med det. Jag tycker det är ansvarslöst. Slöseri med plats och tid. Jag tycker fö att detta går igen i snart sett all media, även mediakritiken/kulturkritiken. Det är så dumt i Sverige just nu. DN borde ställa högre krav på
Marcus Birro. Alla skulle vara tjäna på det. I det du säger vara ”förmodad kvalité” tycker jag sagda ”ansvar” bör ligga. Utan detta blir det Hötorgskonst eller ”orimlig och underkänd gymnasieåsikt’”. Kan man sin grej bör man använda sig av den om offentligheten ber om den, i alla fall om man accepterar att delta.

Men nä, inget ansvar mer än det allmänmänskliga. Men heller inga frikort.

”när majo­ri­te­ten säger en sak och jag säger en annan, så har det på sikt visat sig att jag har haft rätt” gäller mig också.

De intellektuella är alltså de som kan föra ett resonemang, alltså göra en analys (fullfölja en tanke)? Jag vill här att vi gör skillnad på ’DET intellektuella’ och ’DE intellektuella’, det är vad jag bråkar om. Det jag hade svårt för var att det skulle finnas en utkristalliserad grupp av människor som besitter en förmåga (utöver den k u n s k a p de tillskansat sig på det ena eller andra sättet). Alla kan vara rationella, med lite träning (typ grundskola+föräldrar).

Självklart är det skillnad på olika förmågor. Att analysera statistik och välja vetenskapsmetoder är en helt annan apparat än att byta rör och suga slam, men likväl måste jag lita på att de båda yrkesgrupparna har vett nog att göra rätt. Vi pratar alltså om arbete här.

Jag gillar exempelvis inte att en känd författare just i egenskap av författare sitter och debatterar en sakfråga i ett debattprogram, eftersom dennes auktoritet inte är ett jota mer värd än exakt alla andras. När det kommer till sakkunniga är det en helt annan sak, där litar jag mer eller mindre blint på det som sägs. Jag menar, jag måste i förlängningen det, eftersom jag vill att alla andra ska lita på mig i min påstådda sakkunnighet.

När du så ska vara en offentlig person, torde det vara rimligt att du gör det i egenskap av att kunna något om det du pratar om. Här kommer valet av krönikör/essäist in, eftersom Birro skriver i egenskap av katolik och inte kan säga ett vettigt skit om vare sig reform eller katolicismens skandaler. Han är inte sakkunnig katolik, han är inte heller en kleti med något intressant att tillföra debatten.

Jag menar att den här ’intelligentian’ som vill göras gällande inte är annat än ett utmålande av en social elit, vars gemensamma egenskaper inte sträcker sig längre än att vara just elit. Ingen analysförmåga eller intellekt som gör dem tillförlitliga, bara ett sammanhang. Jag menar att analysen för gruppen ’intellektuella’ inte gäller, det är ett hittepå. Det borde vara ”du kan det du kan, och jag kan det jag kan, och vi litar på varann'”. Jag tror att det

Det här med orginella tankar ger jag väl inte jättemycket för. Nog för att kreativitet och så är viktigt överallt, men jag gillar konventioner så länge de kan motiveras vettigt. Konst är en helt annan fråga, och har en annan samhällsfunktion än övriga yrken. Tycker jag, Beeman.

Det jag tillskrev Ezra Pound via Raymond Carver var länge en fundamental grej för mig, är det fortfarande. Men tanken på att det kunder vara en faktoid störde mig. Men så googlade jag rätt för en gångs skull: http://www.nytimes.com/books/01/01/21/specials/carver-shoptalk.html

Grymt.

Benny: ditt faktaområde är ännu okänt för mig. Vad är det du gör?

Stig har jag alltid gillat. Tycker att han nästan alltid i sina debatter lyckats blottlägga förutfattade meningar och det fisförnäma hos just ”det intelektuella etablisemanget”.

Alltså jag tycker Stig gör ungefär det samma som MB vill göra, men han gör det så mycket bättre.

Vetenskaplighet vet jag inte mycket om.

alla måste ju försöka sitt yttersta, hur fan skulle det annars se ut? jo, som ett enda långt avsnitt av sjön suger.
det birro gör i DN, eller vad DN tillåter birro att göra, kan ju inte vara hans yttersta? eller? tråkigt i så fall, både för oss läsare och han själv.
texten om stig är svårare för mig att säga något om eftersom den, även då jag verkligen försöker mitt yttersta, är lite för krånglig. vadå? bibeln är helt sann eftersom den innehåller ett stycke där jesus förbannar ett fikonträd? är det slutsatsen han drar? argumenten för att man ska lita blint på Gud och inte lägga sig i, samt att darwin är sämre på utvecklingsbiologi än författarna till moseböckerna förstår jag faktiskt ingenting av. men han kanske provocerar? det är ju i vart fall lite mer än vad birro lyckas med.

ikväll ska jag se stroszek och lyssna på the idiot. hejsvejs!

En present till skräddarn: http://open.spotify.com/user/%7ebjorvy%7e/playlist/1Dd1YApj2QyzRN7TiqisVC

Ian har tappat minnet. Det är 18de maj du gör det.

Listan till skräddarn (andra får också lyssna, självklart) ovan: Har man hört underbara It’s Late med världens i övrigt kanske gräsligaste orkester kan man aldrig lyssna på Start Choppin’ på samma sätt igen.

Benny: Med risk för att vara ute och cykla i vetenskaplig mening inbillar jag mig att ”ordens exakthet” betyder olika saker för en poet och en lingvist. Poesi handlar i hög utsträckning om det gudomliga i kanteansk mening. Poesi rör sig i stor utsträckning i det bortom-logiska. Lingvistens område är tvärtemot just det vetenskapligt mätbara.

Och logik är ju ytterligare bara ett av människans språk, ingen exakt vetenskap. Läs ”Om sanning och lögn i utommoralisk mening” av Nietzsche i översättning av Ulf Linde, Artes nr. 4 1984. Eller Heideggers text som handlar om begreppet ångest och existensen av ”intet”.

Lingvistik? Nietzsche? Ge mig en stek, lite potatis, och chili-bea, kanske en öl, och så ett par låtar med Hollies, sen är jag nöjd.

Men roligt med diskussioner innehållande annat än långa listor med obskyra artister, som är i en sådan del av stratosfären där det åtminstone för mig är helt omöjligt att syresätta hjärnan.

Benny: men klart jag är ute och cyklar. Så många gånger jag fått kring skallen av akademiker här och förr (i BQs gamla gästbok) går inte ens att räkna. Jag tar glatt emot.

Om man döper om dödsynderna i glassens namn, nog använder man språket som svärd då, som maktinstrument, man använder relativismen som vapen. Det är intressant och jag är inte helt säkert på att det är Utveckling bara för att du säger det.
Jag tror inte ett skapandes dugg på dödssynder så i sak är det mig helt egalt, glassar kan de döpa till kuk och fitta vad mig anbelangar.

Däremot, klart att språket inte är statiskt och fastställt. Men det borde finnas bestämda värden, jag till och med tror att det finns det. Jag menar inte språkliga värden utan grundläggande värderingar. Men om detta får jag tala mig stum, ingen fattar och jag kan inte förklara. Senast gällde den där diskussionen om TPB och offentliga handlingar. Språket räcker inte till. Obs, poetisk formulering som säkert underkänns som varande sant fast det är det.

Jag tror mig inte förstå vad Stig Larsson pratar om hela tiden, jag håller verkligen inte med om allt, jag vet knappt vad värderelativism är. Dock värjer jag mig mot att hela tiden säga å ena sidan, å andra.

Man väljer var man slutar tänka och handlar istället. Man bestämmer sig för nånting, har en åsikt och verkar i enlighet med denna. Annars fastnar man på institutionerna och ältar grejer med folk som aldrig gör annat. Det är ett bildningskomplex jag har som ibland yttrar sig som ett -förakt.

Ja, jag skrev ”slutar tänka”. Jag menar det också. Jag vill inte registrera, jag vill göra skillnad. Det är mer än bara fåfänga.

Bestämda värden för vad? Moral tror jag också på. Handling och sanning också. Och konst. Jag tycker fortfarande att devisen ”du kan det du kan, och jag kan det jag kan, och vi litar på varann” gäller även mellan konstnärerna och oss andra. Om jag inter tyckte det vore det här nog fel forum.

Alright. Nu förstår jag i alla fall en del av vad du menar. Jag tror inte på relativism överallt, och framför allt inte på ’både ja och nej’-resonemang. Eller oftast inte.

http://www.youtube.com/watch?v=H0DKaPY0EIQ från förra årets kanske bästa skiva.

I konsten (fast det kanske är intuitionen?). Och i människan, hon är seg och ändrar sig sällan.

sen har jag alltid alskat basen i start choppin’, den gör liksom riffet. några som jag aldrig hade hört förut också: in the city och she will only bring you happines.

Och nu till det viktigaste av allt: TV. Jag såg just piloten av Treme. Bästa pilot jag sett, tror jag. Om serien håller den här klassen kan den bli den bedste.

Conny: Jag förstår att Stig pratar om sin övertygelse och sin lösning på hur värden ska beläggas. Men han tar språket som ett argument, och det är just det jag vänder mig emot. Inte ATT han tar det som argument, utan att argumentet inte håller. Han mixar t.ex. ords betydelser i sin teori om värde, det hänger inte ihop.

Nietzsches beskrivning av vetenskapen som kropp stämmer inte överens med vetenskapshistorien, vill jag mena (och det är en ytterst lånad åsikt). Att beskriva den som en kropp eller institution över huvud taget tycker jag är ganska förvirrat. Vetenskapen är neutral, det är en metod för att undersöka omgivningen. Språkets roll och de språkliga problemen är extremt intressanta för vetenskapsteori, exempelvis metaforer, analogier och hur jämförbara teorier är med varandra (kommensurabilitetsproblem). Men Nietzsche avfärdar vetenskapens roll för en värdegrund på grund av dessa språkliga problem, jag håller inte med.

”All lagbundenhet, som så imponerar på oss i stjärnornas bana och i den kemiska processen, sammanfaller i grund och botten med de egenskaper vi själva tillför tingen; med detta imponerar vi på oss själva. Därvid framgår det visserligen att den konstnärliga metaforbildning, med vilken hos oss varje känsla börjar, redan förutsätter dessa former, alltså fullbordas i dem; endast det hårda fasthållandet vid dessa urformer förklarar möjligheten att ett begreppsbygge efteråt åter har kunna organiseras av metaforerna som sådana. Detta är nämligen en efterbildning av tids-, rums- och talförhållanden på metaforernas mark.”

Nietzsches slutsats är att de koncept som språkligt bildas i vetenskapen, per definition inte är tillförlitliga, eftersom de är bildade INOM människans språk. han menar att vetenskapen faller med det faktumet, i alla fall i förhållande till SANNING. Jag tycker det är orimligt. Dels av ovan nämnda inställning till vetenskapen som en kropp, men också för att vetenskapens metoder är oumbärliga när människan ska beskriva verkligheten (jag tror bl.a. på elektricitet, badrumsvågar och fotosyntes).

Däremot håller jag med Nietzsche om överförbarheten och problemen med metaforer (som i lingvistik vanligtvis omnämns som ’konceptualisering’). Det är därför analogier i språk är skakig mark, att man kan jämföra vissa egenskaper hos olika entiteter, för att sedan låta dessa egenskaper representera hela entiteten, och därigenom göra olika eniteter jämförbara när de egentligen i stor utsträckning inte kan jämföras vettigt.

Om vi så tar oss över till frågan om moral och fasta värden, går det att studera normativ etik med vetenskapliga metoder. Självklart kan vi söka belägg för moralsystem i vetenskapen: fiskar och djur förnimmar smärta på ganska exakt samma sätt som vi människor gör, vilket är relevant om man exempelvis är utilitarist (ett av en miljard exempel).

Nu räcker det med vetenskapsteori-tisdag, imorgon är det pragmatik-onsdag. Veckans längsta dag.

mmmm. stekt Fläskkarré, och en enkel folköl. Med bea. Och strips. det är vad vi outbildade gillar.

Låten med Gizmos finns på booten ”Bloodstains across the Midwest”. I mitt tycke den överlägset bästa av de stundtals rätt plågsamma bloodstains-plattorna.

Från resten av den plattan finns inget på Spotify, vilket ju inte är så konstigt.

Här är en bra guide till det där, för den som önskar genomlida 1000 timmar dålig gammal punk för att hitta några guldkorn.

http://www.ickibod.com/comphell/comps.html

Istället en morgongåva. Men denna tror jag Matti har hört.

http://www.myspace.com/snukytate

Här finns den också.

http://ihaveabraininmyass.blogspot.com/2009/04/snuky-tate.html

Conny: Taget. Men öl=kul, Nietzsche lämnar vi hemma.

Nämnde jag Treme förresten? Voj voj, skynda fynda.

Ehum: Svar från mig? Ja, i så fall. Det var ju jag som skrev det.

Man måste skilja på vad vetenskapen används till, och vetenskapen som metod. Självklart kan man använda vetenskap till dåliga saker, men det är inte vad det handlar om. Som skillnaden mellan att använda spaden till att gräva en rabatt och att använda den till att slå ihjäl grannen.

Däremot är mänskligt uppsåt för att undersöka sin omgivning inte något objektivt eller neutralt. Det vore helt galet att hävda det.

Jag förstår inte vad ni menar när ni säger fasta värden. Om det ska betyda att man kan jämföra grejer med varandra utan att ha ett perspektiv eller en värdeteori, tror jag att det är kört. Skillnaden mellan vetenskap och värde-funderingar är att det förstnämnda förklarar HUR världen ser ut (vilket i förlängningen är samma sak som att lita på sina sinnen, alltså rimligt. Att man kan ha uppfattat fel är såklart en möjlighet, men inget som man kan döma ut sinnena för), medan det senare vill ta reda på vad som är RÄTT och FEL med hur världen ser ut. Att tro på statiska värden i jämförelser (det är alltid/aldrig fel att göra X) är ganska svårt att hävda utan gudom eller magi. Tycker i alla fall jag.

åh Fläsk! här blir det nog BBQ RIBS, som det heter i staterna (jag gillar köttmåltider som är minst en meter långa). glömde förresten säga till i förväg denna gången, men du betalar som vanligt boi.

http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=5339278

Man kan säga att Matti tycks vilja vara religiös men lider av tvivel, alternativt resonerar lika rimligt som en religiös. Och det är ju inget nytt under solen, han är ju punkatolik.

Det står inte här, men på Siestas hemsida står det att inte bara Alkberg spelar utan även BQ. Kommer även BQ att spela 27/5? Eller blir det någon av de andra dagarna?

Fredag eller fredag då?
Hade ju varit gött om det blev BQ, Alkberg och Built to spill samma dag. Då räcker det med endagsbiljett.

Vi skulle ha spelat fredag eller lördag med BQ, men nu går inte det. Av olika anledningar som jag inte riktigt kommer ihåg.

Nu närmar det sig torsdag och poetik!

Hur förhåller du dig till versmått och rim, Matti?

Personligen skrev jag fri prosa när jag diktade, och även när jag skriver sångtexter. Punk och ännu mer postpunk innebar för mig mycket att uttrycka sig rakt och utan manér. Och den tiden präglar mig fortfarande. Oftast har jag sökt (och oftast har jag misslyckats med) att hitta ett språk låter som när man pratar, även när det sjungs.

Thåströms och Olle Ljungströms texter är bra exempel på detta. Jag tycker de vinner i trovärdighet och styrka på att inte vara rimmade. Känslan av att nästa fras kan vara vilken som helst och inte den förväntade. Det finns en chosefrihet i detta som jag tycker öppnar upp för ett större allvar.

Thomas Öbergs texter är lite skrämmande i det avseendet i och med att han lyckas kombinera rimmandet med känslan av oberäknelighet.

I ditt fall har jag lagt märke till att du ofta rimmar i sångtexterna, men att du förefaller villig att slänga all teknisk språkskönhet överbord till förmån för innebörden när helst det krävs. Gillar det. Exempel på detta är ”Nere på parkeringen”, där de tre första verserna förefaller nogsamt rimmade, men inte de sista fem. Eller ”Eld i berget”, där första versens tystnad – lyssnar och mer – ifrågasätter i andra versen blir rälsen – blåser och tåg – går.

Jag är helt enkelt nyfiken på ur du förhåller dig till de här sakerna.

vi kan ha en parallell diskussion om mat. i förrgår åt jag tryffelfärserat ungtuppbröst med stekt kalvbräss, torkad serranoskinka och sparrisrisotto, till det, någon italiensk sprutare jag inte minns namnet på. det var en fin måltid. igår fick jag plånbokskompensera med fil. utan musli.

Mat ja. Jag äter mest blomkål, men här i Frankrike kan man få fina saker också. Gåslever och surkål och sånt. Och ost. Finfin ost.

Hänger inte riktigt med på vad du menar med ”berättande texter”, även om jag håller med till fullo ang. Vad som är hög och låg Thåström. Men Exempelvis ”kort biografi” är väl en väldigt berättande text.

jag åt lammkotletter. och drack en flaska cab från columbia valley. det blev ganska dyrt, men när jag är ute såhär så är det ju kboi som betalar och han brukar inte ha några invändningar. så jag behöver inte plånbokskompensera med fil. det blir istället pancakes, ägg (sunny side up), hash browns (har ingenting med hasch att göra), korv, Bacon, rostat vitt bröd med mycket Smör, samt en halv liter kaffe till det. en bra start på dagen. jag skickar faktura kboi, 10 dagar netto.

vp: nästa vecka blir det Fläskpannkakor på Saliga Munken.

Och så äntligen förstår jag vem denne gemenhasse är.

Berättande texter, jag menar texter med episka anslag. Historier. Tänk Springsteen, inte Dylan så mycket (fast han har väl gjort alla sorters. På det sättet är Kort biografi INTE berättande, snarare rapsodisk, bilder som löäggs till bilder utan någon särskild kronologi. En typiskt berättande Thåströmtext (Eller om det är Fjodor, Ebba i alla fall) är Hat och blod på K&U. Eller We’re Only In It For The Drugs-texten.

eller vänta. så är det inte alls. jag blandar samman saker och ting. den där jävla hans finns i alldeles för många skepnader. just nu denna.

och för att stilla hans spatt: Berättande: en text som är en berättelse, dramatiskt och (framförallt) kronologiskt uppbyggd.
Självbiografisk: Kanske lite otydlig där. Menar förstås biografisk. Självet vet bara upphovsmannen något om.

En annan grej jag tycker mig märka är att de biografiska texterna inte är lika bundna i tid, alltså de kan hoppa mellan presens och imperfekt som det passar upphovsmannen. Det gör att åtminstone jag uppfattar texten som impressionistik snarare än narrativ. Skriver man en berättelse är det en fördel eller åtminstone en tradition som gör det lättare för lyssnaren att uppfatta skeendet att hålla sig inom en och samma tidsram. Undantag finns det naturligtvis hur många som helst, men det var det jag menade i inlägget ovan i alla fall.

hehe, med andra ord, hans är inte alltid hans, och definitivt aldrig Hans. ett kollektiv m.a.o.

hans, och vem det nu var som undrade om dagar: Verkar bli dubbelt upp på torsdagen. Det är senaste budet i alla fall. Nerver, björnar. Men känner jag den här rockvärlden rätt så skulle jag inte köpa endagsbiljett på en gång för våran skull…

Siesta har isf bq, matti, ossler och thåström på torsdagen. bob hund spelar fredag. Men dinosaur jr vill jag ju gärna se också.

Men kan jag så vill jaag se Bob Hund, Teddybears och Dead Prez på fredagen. I exakt den ordningen också. Ordningen avser hur mycket jag vill, inte i vilken ordning det kommer att ske.

KBoi: Jag har inte tid. Jag har ytterkläderna i garderoben.

Jag hoppas bara att något som innefattar herr Alkberg inte krockar med Built to Spill. I så fall blir jag både arg, ledsen och besviken.

det matti just sa, det sa jag, om än inte så vältaligt, här någonstans runt julen 2007. och det beror inte bara på att vi kom båda två från södertälje (eller nåja, samma kommun i vart fall), utan för att det är en förbannat bra och annorlunda skiva. jag säger det igen, han, ulf stureson och matti är det trevligaste jag vet, på svenska.

Jag lyssnade aldrig på Connys platta. Mest för att den var så svår att få tag på, tryckt på baksidan av en oljeplattform i ett exemplar som bara såldes på blocket.

Min tur att bli generad och mållös… Speciellt kul att gillas i denna annars så skoningslösa församling.

Om jag hade en adress kunde jag posta en baksida av en oljeplattform till Frankrike! De håller faktiskt på att ta slut. Endast 70 oljeplattformar återstår till försäljning.

jag vet inte var jag fick mitt sepe ifrån när jag glömde kjell höglund. det gick över efter ett besök hos tandis. ordningen återställd. nu, ett avsnitt av biggest loser. daytime television rules.

Förutom att själva texterna är bra så är det bra att Connys texter liksom krossar mina illusioner om bob hundarna. Eller, jag vet inte,jag blir liksom inte klok på bob hund, vad är Öberg? Vad är en kollektiv (ööööh)typ kraft.Jag fattar ju inte bob hund över huvud taget men älskar det ohämmat, något som leder till att jag hittar på en massa saker som jag inte har någon anledning att hitta på.Och då är det tur att Conny säger sitt så att säga.

Jens: jag gör nya låtar nu! Mina tvillingsöner som föddes 2006 och bob hund kom emellan.

Men det här är ju Mattis gästbok, så nu är det väl nog ordat om mig här tycker jag.

Svår fråga det där. Jag känner att jag inte har nog torrt på fötterna för att uttala mig, det är inte riktigt mitt område.

hans: jag beställer den muntligt, sen äter jag upp den.

Hehehe. Ledsen, Conny men här är aldrig nog ordat om nåt. Allt som tas upp en gång kommer troligen att ältas i år efter år efter år. Ibland med års mellanrum men ändå. Inget dör här. Welcome to hell.

men Bennster, du är ju langustin och allt!

hans: Jojo, men jag äter bara sånt som kan köpas på lösvikt. Och aldrig under 150 kr/kg. Jag säger för övrigt pöbeltårta, det där med att marsipan och grädde skulle vara något ädelt är självklart en eufemism.

På tal om det borde man komma till Karlskrona i sommar, om man är någorlunda intelligent, där kommer jag vända L’Fläsque. Vi har säkerligen gästboksrabatt. http://www.villgott.nu/index.asp?action=om

hans: det är bättre ur rent artbevarande perspektiv att du gillar mig men inte bob hund. bob hund – som liksom du stavas med små bokstäver (är det de som heter gemener?) – klarar sig ändå.

Jag tycker att Sci-Fi Skane var väldigt bra live, men deras skiva gillar jag faktiskt inte alls. Och den ende i bob hund som sagt att han gillar min platta är Christian, som ju är med och spelar på den.

Det känns lite som att vi emotionellt betraktar de andras soloprojekt som otrohetsaffärer vi i vårt öppna förhållande har överseende med.

Matti: hur är stämningen mellan Nerverna och de andra i BQ?

fan, bq, det är ju som den öppnaste jävla promiskuösa relationen som finns. jerry ligger ju med alla genom sitt producentkneg och heikki-prylen; calle kör ju både paddington & paper (väl?); jejo infinite mass; och nuottaniemi har välan gjort prylar med han den konstige konstnären (wikström?) samt snygge-teg?

Conny: Vi skiter rätt mycket i våra respektive grejer utanför BQ. Dock inte lika mycket som vi skiter i alla andras band när vi träffas som BQ.
För mig är det 50/50 och det är det väl för de andra med. Men när vi väl kör är det 100/100. Om du fattar.

hans: Jejo spelar även med Janitors nuförtiden, och så har hans gamla Sabbath-tributeband börjat spela igen.
Peter gör en skiva med Jonas Teg just nu och det lilla jag hört (två hela låtar och några som Jonas inte lagt sång på ännu) är hur bra som helst.

Som kortlivad medlem i avsomnade MABD ser jag med oblida ögon på Nerverna, framförallt på den där blonda killen. För att inte tala om mitt oförblommerade hat mot Matti.

hjort.
den var lite dyr tyckte jag, men man har nästan alltid användning för en omnichord.
den är fan bäst!
så plastigt och vackert att man bara måste ha med den överallt!

I själva verket tycker jag det är kul och bra att de andra gör annat. Och jag vill gilla det de gör.

Men det gäller ju bara så länge en verksamhet inte är hotad. När Sci-Fi Skane gjorde sin skiva, så var det ju inte säkert att det nånsin skulle kunna bli mer bob hund, så Sci-Fi Skanes fina försäljningssiffror blev liksom ett hot mot bob hund. Mina gratulationsfraser lät stela och sammanbitna kunde jag konstatera.

How low can a punk get?

johan: Jag har faktiskt ingen som helst aning om vad en Omnichord borde gå på, men i och med att jag inte har två lakan att avvara så kändes nog lite dyrt.

Inte för att det hade stoppat mig om jag haft råd, så sett ur det perspektivet är det kanske tur att jag är pank, så att jag inte blir snuvad på stålarna. Vet inte riktigt hur jag resonerar här, men det är nog skitsamma.

Förr eller senare ska jag lägga klövarna på en ändå. Tveklöst. Du har alltså en själv?

Conny: Borde det inte bli STOOL egentligen, om man ska skriva på det viset? Tycker för övrigt att det låter ännu värre.

varför stool, det heter ju soundtrack of our lives, ingen jävla sound track of our lives. sool, räcker, och är väl vedertaget?

(ur rödtjutsdimmorna)

hans: Jo, så är det nog. Alltså rättade jag fel när jag rättade. Status quo är upprätthållet. Skönt.

jens: Ska det komma en femte Klitty-bok? Hittar ingen info om det.

När bob hund spelade på Hultsfred 93 låg jag och slappade framför P3s scen och lyssnade på radio. Jag traskade bort till scenen där Entombed spelade för att höra några låtar och har i efterhand insett att jag gick förbi stora dans och bob hunds spelning då. Detta stör mig fortfarande varje gång jag lyssnar på bob hund. Jag var ung och dum. Nu är jag gammal, slö och dum och orkar inte cykla bort till Debaser när Conny spelar där utan köper hans skiva på en Thåström-konsert typ ett år senare. Och då var det ju dags att störa sig på sig själv igen.

gingers, unite! http://www.youtube.com/watch?v=oUjHWH8YccI

Plannja i final. Fan vad bra. Bästa sporten.

och conny, blev jag just hånad för att jag märkte förkortning?

TSOOL heter det, era djävla idioter.

Le KBoi: Hahahahahaha! Du har ju rätt!

Solot på gimme danger,,, my sweet lord. Glöm inte och kolla upp australiensiska GOD.

shit, tre inlägg i rad utan att FRANS inte förolämpar någon.

Le Kboi: du har rätt såklart.

shit, dubbla negationer i mitt senaste inlägg, vad fan säger jag egentligen???

har hört alla extra låtarna på exile bonusen , helt ok, trist att dom lagt på massa nya guror o sånt bara, dom är bra som dom var från början,,

jävla united,, fy fan.

P: Hade ju varit enormt, men det finns ingen chans att repa in bandet och repa med bob och Ossler också och kunna göra allt bra… I höst gör jag spelningar med bandet igen!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6970415.ab

jens: Jag hoppas att du inte luras för det låter väldigt roligt. De första böckerna får mig fortfarande att le. Den fina beskrivningen av hur erektionen skymmer sikten för Dvärg-Olle t ex.

Skamsen: Är inne på andra halvan av andra säsongen, där det börjar balla ur lite grann. Tycker jag. Även om jag aldrig tycker att det blev dåligt eller nånting. Avsnitt 23 tror jag det är i varje fall. Ben Horne har fattat tycke för vesslor, Josie Packard har det allmänt svårt, och Coop har fått kassettband från sin gamle kollega.

skamsen: jag luras inte, men tänk vad ambitiöst det varit om jag hittat på den där baksidestexten för att göra det? en kompis svor en gång om att man måste vara seriös för att göra något oseriöst, men samtidigt; det är ju då det blir som roligast.

Lyxhora: Hahahahahaha. Förbjud.

jävla fisland. är det inte en global finanskris de ställer till med så är det ett jävla askmoln. anis. jag är strandad. kboi, jag behöver mer fickpengar.

http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/4qTogzm7VbisfjiMEWKtHL

Skamsen: Ja, det var nog efter Leland som man märkte av den första skiftningen i kvalitet, men jag tycker det höll sig fint ett tag till efter det trots allt.

Jag har säkert tjatat om det här förut (jag tjatar ju alltid om samma saker), men det är så grymt att jag gör det igen i alla fall: http://interviewproject.davidlynch.com/www/

Älskar tanken att alla har en historia som är värd att berätta.

Record Store Day: Blurs singel är svinbra, den med.

matti: Då har du inte sett Twin Peaks 10-20 gånger. När du gjort det kommer du att upptäcka fler brister. Historien med James är så dålig att jag inte ens vill tänka på den.

Scenerna med Leland i förhörsrummet är de absolut bästa i serien. Ray Wise är helt enorm där och långfilmen knöt an till dem på ett riktigt bra sätt. Frågan är om Twin Peaks stödjer teorin om att den förövade (är det ett ord?) blir en förövare. Leland berättar ju att han bara var en liten pojke när de kom in i honom och Laura var tvungen (eller valde) att dö för att hon inte ville bli som dem (=Bob).

Nu blir jag sugen på att se om hela serien igen.

Fire Walk With Me är fantastisk. Kanske en av de sorgligaste filmerna jag har sett.

Red Riding började som en besvikelse och kändes överskattat. Men sista filmen lade mycket på plats och gav en godkänd känsla ändå.

Jag skriver inlägg helt ur synk nu känner jag. Tack för omdömet om Red Riding, Skamsen.

Jag tror en av de stora anledningarna till att jag inte gillar Fire Walk With Me är att den skildrar händelser jag föredrar att ha fått beskrivna för mig istället för att faktiskt ha sett dem, eller vad jag ska säga. Förtar en del av mystiken för mig.

Jag har sett inte sett Twin Peaks 20 gånger, men säkert tio. Tycker ändå som jag tycker. Klart det finns brister i övrigt, men det är fläckar på solen och inget mer.
Red Riding tycket jag var helt fantastisk. Nu är det iofs ett år sen eller nåt jag såg den och bara en gång, hur kan jag ens lämna ett omdöme då?.

Fire Walk With Me: när den kom tyckte jag det var värsta kacket. Nu gillar jag den, känns som en av Lynchs bättre filmer faktiskt. Man var förblindad av serien innan.

matti: Ok. Då tycker vi helt enkelt bara olika. Men inte om Fire Walk With Me. Den blir bara bättre och bättre. Inte säker på att den är bättre än Blue Velvet.

Jag har faktiskt inte sett Inland Empire än, trots att den står här i en bokhylla och väntar på mig. Får ta tag i det snart. Är väldigt nyfiken på dokumentären om Jack Nance också. Den är förvisso inte regisserad av Lynch, men den är ju relaterad. Har inte lyckats hitta den nånstans. Någon som råkar sitta på den?

matti: Stooges ska spela på Sonisphere här i hufvudstan den sjunde augusti påstår iggy-pop.com.

Ryyys. Märker att jag kommenterat på bloggar över snart nog hela nätet inatt. Och bara dumheter, på gränsen till trolleri. Förlåt.

Jag har filmen om Jack nance nånstans. Kan kolla om jag hittar den…

Dagens visa:
Sonic Youth ft Lydia Lunch – Death Valley 69
Grym video och kolla hur coolt hon spottar. Proper punk style.
http://www.youtube.com/watch?v=9a-V0Iwml3c&fmt=18

Ni pratar TV-serier och film.

Jag säger bara ”The Imaginarium of Doctor Parnassus”, ”District 9” och framförallt ”Mustaschen” av (Emmanuel Carrère), ”De andras liv” och ”Synecdoche, New York”.

Det är film, det!

Twin Peaks var bra. Så fängslad av en serie har jag inte blivit igen förrän jag såg Dexter säsong 1 och 2.

Gårdagens ungdom. Tsk tsk tsk.

Instämmer om Dexter. Tycker tredje och fjärde säsongerna har varit förvånansvärt bra de med, men jag skulle nog inte vilja nämna de i samma mening som Twin Peaks. Vilket jag i och för sig precis gjorde. Men det var motvilligt. Väldigt nyfiken på säsong fem annars.

Känner för att nämna Carnivàle också. Tyckte den var jävligt bra.

Carnivale var underlig. jag gillade den under hela tiden jag tittade på den, men den hade ingen handling. Bara ett virrvarr av synd och bibliska referenser, en anti-Cristian och en vanlig Cristian. Det tog sig liksom ingenstans. Lite som det är med Gud, Bibeln och Jesus i övriga sammanhang.

Jag har såklart sagt det här förut, men för nytillkomna gästbokare kanske det är av värde.

The Boys from the Black Stuff (grät nästan oavbrutet under hela sista avsnittet)
Singing Detective
Wire
King of the Hill säsong 1 och 3
Och TREME föhelvete.

Om ni börjar prata teveserier på allvar här, huka er. Ni vet hur det kan bli. Även om jag inte följer nåt nytt alls nu förutom Caprica. Jag har snart sett hela BsG. Tar en sådär fem-sex avsnitt i stöten. Har tio kvar ungefär.

Singing Detective finns billigt på CDON just nu. Ännu billigare via torrent förstås, men den är väl värd 150 bagare på DVD.

Galactica har jag aldrig sett. På tal om sci-fi funderade på att börja med Firefly efter att jag haft min senaste Buffy-period, men jag bangade ur.

Äh, jag kan inte hålla mig i alla min självgodhet:

”Bättre än The Wire

På samma spelplan (dvs kriminaldramer med socialt patos)

(ingen inbördes rangordning)
Hill Street Blues
Homicde: Life on the Street
Oz
Prime Suspect

På en annan spelplan (dvs kriminaldramer som är mer fokuserade på form och berättande än på livet bland de sämre bemedlade)

Ghost Squad
Cracker
Sopranos
Lewis
Morse
Brotherhood
The Shield

En helt annan gren (Dvs dramer som inte nödvändigtvis behandlar brottslighet och dess konsekvenser)

Big Love
Six Feet Under
Twin Peaks
House

För att inte tala om alla serier och miniserier som jag, om jag kan välja, väljer att kolla på före The Wire (som ju ändå är bra).

The Office (US)
The Office (UK)
True Blood
Dead Set
Lonesome Dove”

Tycker likadant fortfarande, bara sett ännu mer nu. Som BsG. Hade jag begränsat med platser skulle den lätt ta True Bloods plats. Red Riding skulle ta Dead Sets.

matti, du glömde Heimat 3?

hans: Cold Lazarus också? Var länge sen jag såg den, men jag minns att jag blev lite besviken efter att ha sett Karaoke.

Första säsongen av Millennium tycker jag är fin med. Vissa väl valda avsnitt ur andra och tredje är också bra, men kvalitén sjönk rätt ordentligt efter att fokus gick från Frank Blacks förhållande till sin familj och sina förmågor till nåt slags paranormalt konspirationsdrama.

Men jag gillar ändå serien som helhet på något underligt vis. Tror det är allra sista avsnittet som gör att jag tycker att de dåliga var värda besväret. Sista avsnittet som sändes som Millennium då, och inte det där X-Files-avsnittet med Frank.

mattis gubbskämt var skitkul.

hjort: jag håller med. cold lazarus var för knarkig.

Fy fan vad bra. Svullo.

tv? läs den där nietzschelänken först och främst sen kan man ju gå vidare med det här:

http://www.youtube.com/watch?v=cFw_Lq-dVz0

Benny: 29.48 Vad är grejen??? Jag somnar! Zzzzzzzzzzzzz Vad är det jag missar?

eh, du gav det ju faktiskt 16.08 till. det var ändå generöst.

Dagens visa:
Section 25 – Girls don’t count (1980)
Bra när man har hört allt med Joy Division tusen gånger. Lite Nirvana också, tycker jag.
http://www.youtube.com/watch?v=zvh2zGaZx4o&fmt=18

http://www.dn.se/kultur-noje/musik/hiphoplegendaren-guru-fran-gang-starr-ar-dod-1.1080795

Tråkigt.

Avskedsbrev samt en ganska jobbig beef med Premier finns att läsa om här: http://www.djpremierblog.com/

Trist. Trodde han var på bättringsvägen när han vaknade upp ur koman.

Har Gurus dispyt med Premier varit allmänt känd sedan tidigare eller? Och vad är grejen med Solar i sammanhanget egentligen? Är som ni kanske förstår ny i gamet och inte särskilt påläst.

Vilken konstig beef det där. Guru/Premier/Solar.

Helt annan grej: Roky Erickson har inte mycket av den där fina nästan-falsetten kvar, men det är fina låtar på nya skivan. Om man kan tänka bort Kings of Leon. Vet inte varför jag tänker på dem. Nåt med att de hade skägg kanske. Jag gillar inte dem men jag hatar dem absolut inte heller.

Conny: Tips från Webmastern:

Just under inlägget finns en länk där det står ”Skriv en kommentar” och den är användbar på mobilen. Den länkar nämligen till kommentarsfältet här nere. Då slipper man scrolla. Adressen blir då: http://www.mabd.se/?p=561#respond

Om ni stod i dom alltså.

fuck konventioner mannen, har man nått din nivå, jonas, då har man fucking licentia poetica. då gör man vad man vill. ju fler regelbrott, desto mer konst. eller kunst, som dansken säger.

Jaaaaaaaaa,!!! INter inter inter,, fy fan va skönt.

Ja, eller åtminstone webmäster?

Men Battlestar Galactica är bäst. Andra halvan av säsong fyra är så sjukt spännande. Mary McDonnel är bästa skådisen i teven ever.

kings of leon, fi fan. tänk om du har förstört nya roky för mig nu…

Närå, att fisdelning skulle vara emot lagen är bara en skröna, en klintbergare, ett hittepå. Fisdela på bara, min unga jedis.

Ytterligare en anledning till varför Le KBoi är så grym. Att han rår mä ’at, menar jag. Den enda lag jag har nån större tolerans för är saltlagen. Helst med fetaost i. Salt och fett. Jojo.

http://www.youtube.com/watch?v=ekYtypGTDLc

Den bedste.

Swastika Girls och Remy Vsoppa på pojkrummet, full som en präst på annandan.

Ok. Ni sover. Jag är vaken. Det är det här som gäller:

http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/57giGMwHpjj5WYRyfNz1Wv

En rysare för hypokondriker.
http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/970

Conny, du kan inte lämna oss med Nothing More to Look Forward To. Det är för deppigt och vi oroar oss.

matti: hahahahaha! Lovar, tycker bara den där låten är fantastisk, hade inte en tanke på att min länk kunde uppfattas som en suicidal avskedsfras!

Jag håller på att göra en playlist på temat soul på snuttify. Förbannat kul! Klar endera dan. Ett smakprov:

http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/7u4SVmdax2sKMKgiFpY5cZ

Sjukt sjukt sjukt är det att den här låten inte är med på samlingen som väl blursångarn medverkade till att göra. Måste ha att göra med rättigheter.

Och näe. För säkerhets skull. Jag tänker inte lämna fru och barn eller så.

Och, visst, P.I.L.:s reunion låter bättre än jag hade vågat hoppas på. Bra är fel ord, men man sugs liksom in i det!

a: tids nog. drick upp veckopengen och spara igen. det kommer du hinna.

Godmorgon. Det här är bästa bandet just nu. Ser inte mycket ut för världen men jag lovar, det är som tidiga Stone Roses eller tidiga James. Pale Saints. Fatta eller inte.

http://www.youtube.com/watch?v=qr_ZhrQ_G9c

halvfattar. hade gärna sluppit se dom bara. deras karismatiska framträdande tar kraft från musiken hehe. bara engelska band kommer fan undan med att vara töntar i ordets rätta bemärkelse.

Jag tycker de vinner på hur de ser ut. Tycker de blev ännu bättre. Skivan var helt magisk innan jag visste, nu är det som, ja, trollkraft. Om det är starkare än magi.

Härligt gäng! Men det är alltid obehagligt när folk har gitarren så där högerkristet vid bröstvårtan.

Fick just spelschemat för Siestas torsdag. Det blir fan lysande. Invasionen,Nerverna, Ossler, Built to Spill, Pascal, Thåström och Dinosaur JR. Allt är samma dag. Och inget av det där krockar med BQ.

P: Säg att Ossler inte krockar med Nerverna!

Conny: Nej, det är lugnt. Däremot kan du få det tungt med att hinna se Pascal.

Jag ska på stan ikväll.

http://www.youtube.com/watch?v=dHKEXsaBFBQ

hörrni, kollade precis upp de här built to spill som ni pratar om hela tiden. måste erkänna en sak, jag har a-l-d-r-i-g hört talas om dem. är det konstigt?

Kollar på Survival of the Dead, och fan vad jag känner mig besviken. Ok, jag är bara halvvägs in, men ändå. Temat har en sån jävla potential, och så får man nåt slags zombie-buskis med taskiga CGI-effekter istället. Tyckte Romero lyckades rätt bra med att implementera sånt i Land of the Dead (som förvisso hade skyhögt mycket större budget), men här ser det fan ut som nåt som skulle platsa i sommarlovs-TV. Om det nu fortfarande finns. Fan, håller på att bli gammal. Enda behållningen just nu är gamle Windom Earle själv, Kenneth Welsh. Men mest för att det är han.

Aaaaah, fan bra PiL är. Bättre än Pistols faktiskt (yeah-I-said-it!). Åh, jag är förkyld. (Men prova klaga till en som är höggravid, eller nej gör inte det. Dicy, trust me… OCh om du inte tror mig, fråga Ravid.)Och jag vet precis när jag blev smittad. Finns det ett ord för en sån vetskap? Typ awareness på svenska. Jag vet när mina barn blir till också. Inte: ”Få se nu, det måste ha varit då”, utan typ: ”Nu blev det barn”. Rätt alla gångerna.

Ja, eller irländskt. The Decemberists + Vampire Weekend låter det som i mina öron.

Apropå det finska får man icke förglömma de bästa:
http://www.youtube.com/watch?v=HWFtUbYiCMw
http://www.youtube.com/watch?v=R2mYvObqooQ

http://www.youtube.com/watch?v=FcUi6UEQh00 — eilert pilarm goes italian, eller valfritt svengelsk band.

Ja jävlar! Distad sång är nästan alltid bäst. Bra tolkning av Ghost Rider iallafall. För det måste man väl säga att det är, en tolkning?

Sen undrar jag varför ingen berättat för mig om Galaxie 500 eller Luna tidigare. Vet hut!

”Kul att få veta saker sist. Luger…”
Idag såg jag afficher på stan om att du ska vara förband till Anttila på Babel 5 maj. Är det fortfarande inte klart att du ska vara det?

http://failblog.files.wordpress.com/2010/04/129152542268836069.jpg

nån mer som blir sugen på en sån där bad boy?

Tyckte det var rätt lamt.

Skamsen, jag kommer till Malmö. Även till Göteborg och Pustervik dagen efter. Det är dagarna EFTER dessa som gör att jag inte pratar så mycket om det här, för om dessa vet jag ännu inte nog. Men jag uppdaterar spelningarna där uppe till höger närsomhelst. Den här veckan (som kommer) i alla fall. Hänt lite mer också. Kanske gör ett nytt inlägg.

Benny and The Number of The Beast.

Mötte en man i seriepremiären idag som ser EXAKT ut som Conny, men är två meter lång. Bizarro-Conny.

tack för tipset matti (om det nu kom från dig, jag har inte hängt här på ett tag). stornoway är fan det bästa sen rimmat Fläsk.

För en Michelinstjärna måste du fört toppa det här: http://xrob.blogg.se/images/2009/food2_27229827.jpg

hans: BWAHAHAHAHAAH!

Hahaha! Att killen längst till höger verkar ge honom små tips om hur han ska gå till väga när han börjar bli frustrerad gör ju inte saken sämre.

ALLTSÅ.

VIDEON TILL MIAs BORN FREE.

ALLTSÅ.

http://vimeo.com/11219730

vilken musik lyssnar ni på när vardagen har varit skit på precis alla fronter? jag hör lite på nina simone nu, och hon lägger ju om såren fint osv, men ja, vad mer kan ni skriva ut recept på?

eller kolla som sagt på mias nya video. herre gud.

Lyssnade på Big black. Sjukt bra. Speciellt Kerosene. Såg sedan: http://www.foriegnmoviesddl.com/2010/04/children-underground-2001-edet-belzberg.html — och sänktes längre ner i någon sorts allmän förruttnelseprocess. Imorgon är en ny jävla dag!?

Bo Hansson. Gud vad sorgligt. Vi kan väl försöka tänka på honom som pigg och nyfiken, som en kanin: http://open.spotify.com/album/3syfO5kGAAeQh6ge2Du8Dv
istället för bara deppigt och vinare och hemlöshet?

Musik när allt är skit? Inspirerande tema! Här är mina 13 som funkar. Vissa är bättre när man vill att någon annan ska dö, andra funkar bättre när man själv vill dö!

http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/4bXjd327tNzbAozAausld6

Tack Conny. Jag kontrar med 15. Fuck the world.

peter brötzmann sa nån gång att machine gun är ämnad att lyssna på då man är nere. nere och bakfull tror jag till och med att han sa.