De kan väl ses som en metafor för makt i olika led och riktningar, kanske framför allt som den ser ut och fördelas mellan fäder och söner, bildliga såväl som bokstavliga. Kung/prinsrelationen är tacksam att utgå från: ärvd makt, absolut makt och så vidare. Det är lätt att både skriva och begripa.
Sedan, på ett helt annat plan, så är det förstås roligt att göra allsång av KUKEN PÅ SVENSKA FLAGGAN. För det var länge sedan man hörde allsång av den sorten.
Förhoppningsvis kommer precis rätt personer avsky låten och mig och oss. Jag vill det i alla fall. Jag tycker det är viktigt att distansera sig från nationalisterna, näthatarna och rasisterna. Och kanske särskilt de som har mage att bli kränkta av att någon annan kan bli kränkt.
Och personligen tror jag dessutom att Carl XVI Gustav inte tycker om dem heller. Han verkar vara en busig en, som nog gärna skämtar om både det ena och det andra, och nog gärna skulle skulle säga vad han tyckte om svinen om han bara finge slappna av lite och inte vara så hemskt kunglig hela tiden.
Vänligen,
Mattias Alkberg
Videon är regisserad av Carl Dieker och klippt av Andreas Brixter.
Först! Kan inte kommentera för jag hann inte läsa vad det handlade om.
Bra låt! Bra video!
bäst i test
ghost?
Tack. Vill bara säga att även genusperspektivet är uttänkt, snarare än bortglömt. Makt av det slag jag menar är i mångt och mycket en patriarkal företeelse. Allt för enkelhetens och allsångens skull.
Ses vi på råpunk i kväll? Vi spelar i morgon, men Terveet Kädet gör det i kväll. Missa det, gör det, var en tönt. Eller så ses vi på Föreningsgatan.
Nu känns lokalvalet, vahetere…, kongenialt.
Jag tänker på Pappas pengar. Någon sorts naiv inställning till sin makt, som om man vrider upp det några varv nästan är ett försonande drag. Det är inte bättre att man är mäktig och blåst, men det är mer sympatiskt än det påbjudna självhatet.
På tal om knugen har jag bekanta som ska ha hamnat på samma tillställning som honom någon gång under sent 60-tal, eller tidigt 70, om jag inte minns helt fel. De ska ha stött ihop med varandra fysiskt under nån rökpaus, varpå han ska ha utbrustit ”askar du på mig, din jävel”, och flinat ganska gott. Sen vet man inte om jag minns rätt eller om historien är sann, men där är den.
Men det här: ”Och kanske särskilt de som har mage att bli kränkta av att någon annan kan bli kränkt”. Jag fatt int. Eller känner jag mig bara lite träffad. Alltså, jag kanske inte känner mig kränkt personligen, men jag blir upprörd när andra faktiskt blir kränkta. Som när rassarna uttrycker sig kränkande mot någon på grund av deras ursprung, exempelvis. Fast jag har en känsla av att jag missar poängen här. Brukar vara rätt vass på det.
Jag menar de här som känner sig kränkta av att andra kan ta illa upp om de kallar chokladboll för negerboll, exempelvis. Det är typ mitt dummaste just nu. Sån total brist på empati.
Bättre formulerat här: http://debatt.svt.se/2012/12/10/for-vita-svenskar-ar-rasisten-alltid-nagon-annan/
Men då fattar jag precis. Fick inte riktigt grepp om formuleringen där bara.
Tack för förklaringen. Det är det som är fint med att ställa frågor här, att man får vara lite dum i huvudet. Grym video, förresten.
Jag fattar fortfarande inte… Ge ett exempel!
Sjukt jävla bra. våra småttingar springer runt och skriker kuken på svenska flaggan till ”fredagsmyset”.
Matti, vilken dag fyller du år?
lite googling gav mig den 8 januari. grattis i efterskott då.
Helt fantastiskt och precis vad jag behöver. Om du bara visste hur många dagar du räddat i mitt liv. Inte minst måndag till fredag då jag lyder under Björklunds ok och med hela min själ försöker skydda vår framtid från hans fruktansvärda konformitet.
Satan, så jävla vackert Matti!
Men mörn…
Tack igen, fina ni!
Det svänger oerhört bra. Men Matti, hade du int tänkt komma och spela för oss som av outgrundlig anledning bosatt oss i Västerbottens huvudstad ?
Skellefteå? Var ju där i höstas.
Umeå så klart. Staden har inte sett liv sedan…jag vet inte när.
Hehehe. Skojade om Ske-å. Hoppas det är ok med dem också.
Vi kommer gärna, men det är en stor föreställning som kräver sittande publik. Detta även till Östersund och Sundsvall. Och Gävle etc.
Kan inte sluta tänka på vad bra det var på FG7 i går. Avskyvärld var nog allra bästast. Pojo, vilken stjärna.
Och i kväll då! Dispose! Kranium! Etc etc!
Bra låt och vidjo! Svensktoppsetta! Ser fram emot skivan och hoppas du/ni hittar ner till Malmö igen, var det på debban för nått år sen sist? Minns att det var grymt. Jag bju’ på falafel starkt sås!
Men vilken jävla låt The Strokes har släppt! Framåtanda 2000. Fräscht sound. Skön prodd.
Haha. Skämtar inte.
vackert matti, helt förbannat vackert.
Strokes nya: ja, en bra poplåt är det i alla fall. Fina ackord efter varandra, och fina melodier. Men är den lite lång? Är det lite väl konstig sång? Alltså, låter irrationellt, växlingarna mellan falsett och ej. Låter så genomtänkt i övrigt, menar jag.
Lyssnar på ALex Chilton. Är ingen expert alls på honom, men de här Like Flies On Sherbert och Bangkok och det, det är ju helt bisarr musik! Låter så där omusikaliskt genialt, lite som de där tidiga Stonessinglarna.
Matti: Som popsnöre ser jag det inte riktigt som en poplåt. Det är en tanke jag inte riktigt kan utveckla vidare… Än. Men sången i en poplåt är så central. Och här är ju sången helt unik och nyskapande. Inte som Julian Casablancas soloprojekt, som är pop (The Strokes utan gitarrer-diskussionen). Har aldrig hört något liknande tidigare. Tycker det känns som något nytt, snarare än som en mutering av olika genrer, eller som en poplåt med lite wacky sång över. Men det tog några lyssningar att få ordning på den. Även om jag inte får ordning på den om jag ser den som en poplåt.
Fick frossa och yrsel när jag råkade gå in på Råkk og Rålls.
Mattias Alkberg bränner hemma och har en ”Jag sköter mitt eget försvar i rätten aura” i senaste podden. Det är kul.
http://www.filipochfredrik.com/
Ujujuj?
Ujujuj!
Är videon inspelad på Riche? Isf, tråkigt att jag inte stannade efter spelningen och dansade med er. Sjukt bra spelning var det i alla fall och den här låten är ta mig fan helt genial. Kram!!
Superb video + låt.
Jättebra video! Verkligen!
Sminket (en blandning av Kiss och Walking Dead?) är riktigt bra nu, kusligast på matti snyggast på Thomas. Jag har gillat det från day one.
Ska man säga nått om helgen? Nästan bara svinigt bra musik i två dagar, trevliga människor och billig öl. FG7 är ett så himla bra ställe, hoppas kidsen har vett att uppskatta det för vad det är.
Joon Erektion, dragplåstret, satsade allt. Spelade ni inte ännu fortare än tidigare? Stenhårt. Svår ingång på Våld(?) bara.
Jaså är det här ni är?
Träningsverk?
Karl Sjölund är inhyrd modell i videon, p.g.a. James Dean.
http://theknife.net/?utm_medium=email&utm_campaign=Full%20Of%20Fire%20video%20%26%20Shaking%20The%20Habitual&utm_source=YMLP&utm_term=HERE
djävulen, 62 spänn i frakt för en sjua? Klär Teg in sina ordrar i guld?!
brasklapp: ej sur! mest förvånad!
Lyssnar på nya AC4 och hatar samhället pga väl beskrivet av Nike Markelius.
Körde 7-åringstest på ”skända flaggan”-videon i morse. De visste inte riktigt hur de skulle ta det. ”Vad ful han är”. (Sminket, utgår jag från). ”Urdåligt”. (Det är Sean Banan som gäller). Samtidigt såg jag kugghjulen gå igång bakom deras vilda leenden. Får man verkligen sjunga så här? Vad är det här för bus? Vad har pappa för vänner?
Cheater Slicks-koma här. C-60 om nån vill va med:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/3LHUI3ZbLfTVj9n48UYoie
I övrigt soundclouda, bandcampa, youtuba, soulseeks och paypalla ny hc 2 survive. Håber og venter på bedre tider.
Gjorde samma test som Conny nu ikväll, samma ålderskategori: ”Är det verkligen han? Vad gammal han ser ut. Men varför är inte hon där sminkad som monster? Varför finns det några som inte är utklädda till monster?” Tycker du att alla borde vara utklädda? ”Ja, det blir bättre fest då.” Ungefär så.
Där har ni ju nåt som är sant. Klart det blir bättre fest om alla är utklädda till monster.
Asså, Connys spotify-eq funkar verkligen!!
Skäms lite. Min ena pojke fick skäll idag för att han skrivit Kluken på vita tavlan i skolan…
Men jag tycker det är rätt gött…
Hahahaha!!
Kluken? Det var väl stavningen då?
Jaså, är det här ni är? Jag gillar videon, men väntar med att visa barnen då fyraåringen, som är äldst, vill ha sällskap för att se Spöket Laban.
Conny: Kluken = knugen?
Oj! Är kluken så mycket? Jag måste gå och lägga mig.
Vita tavlan? Det heter väl svarta tavlan, men det får man väl inte säga i det här jävla landet.
Det har ju bara varit jag och barnen, eller jag och musiken senaste tiden. Har missat den här:
https://www.google.se/search?q=skända+arbetslinjen&hl=sv&client=safari&tbo=d&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ei=goMHUaWCIqbd4QSVgYGICA&ved=0CAgQ_AUoAQ&biw=320&bih=416#i=11
Som Hanberg säger: jag skriver svenska flaggan på kuken.
Eller som Tomas Bäcklund skrev igår: Skända flaggans dag. Det tyckte jag var roligt.
4 låtar med begravningen på Spotify ju! Har jag också missat. Under namnet Mattias Alkberg.
Ah, det var 3 dikter också, inte låtar.
mähh finns det nåra bra c-60’s dårå?
Blöööööööh, Broken Power 12″ på Spotify! Man dör lite när man lyssnar, men det är en bra grej. Skruva upp! 2013 är här!
http://open.spotify.com/album/4sOqKWzdZaZugniA1YJpOL
Broken Prayer, jag tänkte på Nö Pöwer när jag skrev. Den finns också på Spotify nu.
Nyårslöften:
1. sluta skryta med mina spellistor
2. sluta fika på omysiga ställen
Nyårslöften: exakt inte som Kbois. Tänker skryta plus gillar inte mys. Gillar ljusrör och personal som vill att man ska ta den där jävla bussen nån gång.
Jag fyller 36 i år och ska bli familjefar. Kan inte hålla på och fika hursomhelst.
När kommer ongen, KBoi?
Öh, ljusrör? Vad fan e de? Lysrör byter jag dagarna i ända. / Kluken
Maj. Då är livet slut, som chåförn sa.
Men kluken också. Menade Ljussablar.
Älskar hur du säger ”jaa” i början på olika vatten. Som ett intro.
Tunaskolan är rutten! Inte skivan. Men rektorn o lärarna verkar ju helt bombade. Go Astrid. http://www.sourze.se/V%c3%a4ggm%c3%a5lning_trivialiserar_sexuellt_ofredande_10802812.asp
Skicka dit Connys ungar att skriva kluken rätt över den. Alltså allvarligt: vandalisera!
Jens Liljestrands text idag, Expressen kultur, får också alla möjliga sorters hat att koka i en. I mig, menar jag.
Åh, den här: http://open.spotify.com/track/0Lzdr9qswbtl8jML42tLkw
Det låter som Entombeds lillebrorsor. Bra!
Vet inte vad som är mest störande med Liljestrands påhopp. Att han försöker plocka enkla poäng genom att ge sig på hennes stilistiska grepp eller att han till slut kommer fram till att det är Nikes eget fel att hon är arbetslös. Att hon borde kunnat göra som Kajsa Grytt och skaffat sig en utbildning liksom. Den typen av förakt som hans text blottar borde väl en tänkande människa ha vett att försöka dölja?
[…] helgen lyssnar jag på Mattias Alkbergs senaste singel Skända flaggan om och om igen. Jag kan inte slita mig från gitarrslingan, jag längtar tillbaka till trummorna […]
Ja, han är inte klok Lijestrand. Hela världen är galen: http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6728068
På ettan på webbupplagan i alla fall, står det att jag kräver att väggmålningen ska bort. Jag kräver fan ingenting, jag är inte i position att kräva en endaste sak av Tunaskolan. Hur skulle det se ut, förresten, om jag var det, eller ens trodde det?
”Vad jag däremot tycker är att bilden utanför personaltoan befäster unkna könsroller och att dess konstnärlighet starkt kan ifrågasättas överhuvudtaget. Och bör målas över.”.
Pretty fuckin’ far from kräver. Galet.
Här med: http://debatt.svt.se/2013/01/30/tunaskolan-talar-om-elevdemokrati-men-det-kanns-som-mobbing/
erkdv, jag håller med dig i allt, men det som provocerar mig allra mest är hur Liljestrand tar ställning för de HYGGLIGA och VÄLMENANDE jobbcoacherna mot Markelius som han målar upp som en bortskämd och föraktfull kulturarbetare men med ”underlägets alla attribut” (hur äcklig är inte den formuleringen?). Hur han helt underkänner Markelius upplevelse av att behandlas som skit och hur det skaver mot självbilden av att vara kreativ, erfaren, driven och till och med framgångsrik. För det är ”faktiskt inte” en mänsklig rättighet att vara kulturarbetare. Men Liljestrand har ett långt kapitel i min bok.
Ursäkta att jag upprepar mig, men jag önskar hjärtligt att Astrid Johansson eller någon annan elev på Tunaskolan skulle ta och måla över toalettmålningen med rödfärg. Så får man se om de har mage att måla dit den igen. Det är det rimliga svaret på att skolans rektor tycker att bilden är rolig och att bildläraren gjort en enkät och kallat det elevdemokrati (om jag förstått saken rätt). Mycket hellre än att den, förmodar jag, snart kommer att målas över av skolan som tvingas konstatera att bilden är ”kontroversiell” men det är FÖR JÄVLA SENT, JÄVLA VUXENVÄRLD.
Men jag menar inte att jag kräver något av en 14-åring som uppenbarligen har huvudet på skaft och jävla mycket råg i ryggen.
Någon borde i alla fall kräva något av någon. Så att det inte blir för kravlöst.
Samma bild, fast som regelrätt skylt, sitter på Blackistoaletten också! Blackis är Svartöstadens Folkets hus, om någon undrar. Luleå kommun, ondskan sipprar ur marken. Det är som Derry, i Det.
hade jag varit i luleå hade jag gärna åkt dit och målat.
Sarin över Luleå
Astrid. Fan vad grym. Den sortens mognad, intelligens och mod kunde jag inte ens drömma om att besitta vid 14 års ålder. Respekt.
Bra text Matti. Hoppas de förstår det idiotiska och målar äver dem snabbt som fan. Alltså, den där HöHö-mentaliteten kan de stoppa upp i sina rövar.
TP: bilden är borta, eller ska tas bort. Men det stora problemet formulerar Åsa här: http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6729067
Ni är bäst!
C-60, februari. Vet inte riktigt hur lång, pallar inte räkna så mycket. Men bra är det. Temat är radio, liksom påhittad radio. Ja, svårt att förklara och det håller inte riktigt ihop, men jag tänker lite mellansnack här och var. Nattradio i en bättre värld.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7eb2ISouAJAsFj8vXyhVN1
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7eb2ISouAJAsFj8vXyhVN1
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7eb2ISouAJAsFj8vXyhVN1
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7eb2ISouAJAsFj8vXyhVN1
Åsa skriver skitbra. Haveriet har skett hur många gånger skolan än målar över bilden.
trevlig objektiv public service, inte alls partisk, etnocentrisk:
http://www.ur.se/Produkter/167172-Bildningsbyran-Kina-Rapport-fran-kinesisk-by-50-ar-senare?q=bildningsbyr%C3%A5n
Nu har jag tagit ut slingan till Skända flaggan på min elgitarr. Det tog typ en kvart, tio minuter kanske. Jag låter ju som att jag är femton år gammal kanske, totalt efter, men jag är helt tagen av hur simpelt detta instrument är. Har alltid trott att det är svårt och ointagligt för mig. Allt som krävdes var ett instrument med strängarna åt rätt håll. Jag vet inte ens varför jag skriver det här, för jag låter ju helt blåst.
tänker inte dra nåt basistskämt.
Pålurad de där korvarna till strängar alla dessa år.
Pålurad de där korvarna till fingrar alla dessa år.
Så var det Serge Gainsbourg, Bernard Butler och Jejo som satt i samma kupé på ett tåg mellan London och Edinburgh.
Butler tittar på Jejo med ett svagt leende och säger: ”What a handsome face!”
Jejo tittar lite skamset på Serge, sen på Butler, sen på Serge, och svarar han blygt: ”Naaaaj, dä vau faktiskt jaug, förlåt”.
ahahahahahahahaaaaa
Det här, vilken röra: http://stereogum.com/1244601/two-different-versions-of-black-flag-reunite-in-2013/news/
Fast ändå grymt på nåt sätt som jag inte är helt på det klara med ännu.
Vad är grymt med det? Eller just, du skrev att du inte var på det klara med det. Men jag undrar.
Ja, som du kanske märkt har jag inget emot återföreningar i sig. Tycker det är ett romantiskt förhållningssätt till saker och ting, att vara emot det, och tråkigt. Känns som en sån där typisk hållning som blir nästan meningslös. Lite som att ha en bestämd uppfattning om att julmat är överskattat och att börja hosta övertydligt så fort man hamnar i närheten av någon som röker, bara för att man själv minsann inte gör det.
Det som är grymt är nog att båda sakerna kan bli hur som helst. Alltså, bra eller dåligt. Skulle vara mäktigt att se dem. Inte så mycket av nostalgiska skäl, som att det skulle vara verkligen intressant att se. Känns som att Ginns version kommer spela fler sena låtar, eller, jag vet inte, jag vet verkligen inte. De manglar väl ut Nervous Breakdown och Police Story, båda sättningarna, och så sätter de sig i vanen och hatar varandra igen. Jag vill verkligen veta!
Men jag är inte ”emot återföreningar”. Lika lite som jag är ”för” återföreningar i sig. Däremot är jag ”emot” det som gör sugiga återföreningar lukrativa. Hjärndöd och oreflekterad (eller lånt) nostalgi, bocka av ett klassiskt band-mentaliteten. Att någon alls bryr sig om att Greg Ginn ska ut och spela Black Flag-låtar med någon som sjöng med dem i några månader mellan Keith Morris och Dez Cadena, en trummis från Gones återförening och en livebasist, det tycker jag är direkt obegripligt. Äh, vilket gungfly att skriva om det här. Så många diken jag inte vill åka ner i retoriskt. Jag är inte så brydd. Men jag tycker inte det är grymt. Lite tragiskt kanske att de inte kan komma överens om en riktig återförening och försöka göra det bra och kanske både maxa cashen och värdigheten. Det finns förstås ett underhållningsvärde i hela grejen att två reunionband ska ut och konkurrera med varandra. Som Beach Boys va?
Och jag är naturligtvis inte i en position att kräva någonting.
Man är ju i position att inte köpa och visa sitt missnöje på det sättet. Consumer power!
Ja, som Beach Boys, det är en perfekt analogi.
Men på ett personligare plan så gillar jag att mina heliga kor upphör vara heliga för mig. Gäller såväl Black Flag som Sex Pistols som Tant Strul. Och alla mina egna konstellationer. Jag vill vidare, och tar mig vidare, genom dessa klassåterträffar. I slutändan är det bäst nu, helt enkelt för att det är det. Att man upptäcker att det man fyllt sin tid med sedan senast faktiskt varit meningsfull. Ser heller ingen motsättning i att det faktiskt har ett nostalgiskt värde också. Exempelvis Tant Struls återförening var mäktig, bra musikaliskt och fortfarande relevant.
Dessutom, ytterligare en grej, att Refused drog så mycket folk, att de äntligen fick tjäna på det var också mäktigt, blir glad för deras skull pga kompis. Att det dessutom skänkte Sverigegagerna (säkert annat också) till kvinnojourer och djurrättsorganisationer etc var också bra, och en anledning till att jag är glad att vara kompis med dem.
ja, det där argumentet man hör ibland att band bara återförenas för att tjäna pengar, det luktar ju skit. klart folk ska tjäna pengar. vad är det för fel på att tjäna pengar?
Inte är det fel. Skulle själv gärna göra det någon gång.
sa int att du sa det. vore dig väl unt om du fick cahsa in också, för den delen.
Fast Tant Struls återförening var inte bra. Annars säger jag ja. Jag är en jasägare.
det är alla skattebetalare som äger jas-planen kboi, inte bara du.
Jag var inte så intresserad av Refuseds återförening personligen, men den verkar ha varit gediget genomförd och jag unnar dem pengarna. Jag tyckte mycket om Tant Strul-spelningarna jag såg. Jag hoppade över Germs-spelningen i Stockholm, men om de tycker att det är roligt, bearbetar förlorade tillfällen och tjänar lite kosing på att spela rock är det lugnt med mig. Jag är i teorin förtjust i tanken på att pissa på sin legendstatus, typ Sex Pistols återförening. Men även om KBoi did a funny så visar Greg Ginns Black Flag-återförening på marknadsekonomins brister. I en fascistiskt meritokratisk utopi hade den fått stanna på Ron Reyes 50-årskalas.
Ni som är skickliga på elgitarr och/eller på proggmusik, är detta något annat än helt obegripligt? http://www.youtube.com/watch?v=RiAn_AwQh94
Frågan är egentligen: spelar Greg Ginn jätteilla eller spelar han så bra att man måste vara kännare för att förstå?
Jag orkade till 2:15. Han spelar jätteilla.
Hipstermode är dödsfarligt. Men vad är värst medelklassungar som spelar piano och bär black metal-tröjor som chict/ironiskt mode. Eller att folk orkar moralisera över saker dem inte begriper. Är burzum-tröjan den nya ramones-tröjan är frågan? På H&M till våren?
http://www.svd.se/kultur/svensk-artist-far-kritik-for-trojval_7875714.svd
Jag tror inte AvH är ironisk med sin tröja. Hon gillar säkert Burzum.
Jag tror att Annika von Hausswolff tycker att Burzum gör bra musik. Jag tycker att det tangerar härskarteknik att reducera Anna von Hausswolff till en pianospelande medelklassunge och en chic, ironisk hipster. Liksom av 138 att tillskriva henne tankar som hon inte ens har uttryckt.
KBoi hann före medan jag fepplade med telefonen och usla formuleringar.
Och att blanda ihop Anna och Annika.
…på tal om härskarteknik.
Vad menar du?
Ja, alltså hmm, Burzum, det är ju ett större samvetsproblem än de flesta, för oss som gärna koketterar med vilken musik vi gillar och ännu mer klär oss i.
Viss skillnad är det såklart när Straight Edge Lyxzén (i Röstlunds band AC4) klär sig i Bad Brains-tischa, trots att de är/var praktiserande rastafaris, pundare och uttalade homofober. Skillnaden ligger antagligen i att Bad Brains fick kring huvet pga detta redan 1982 och har väl gjort viss avbön, vad jag förstår i alla fall. Hursomhelst är det inte så många som pratar om det nuförtiden, när man listar sin bästa HC och så vidare, allra minst jag. Och jag har verkligen inte för avsikt at debattera metal- och hardcore- klädkoder med 138 Röstlund. Där har han nog tänkt både ett och 100 steg längre än mig.
Vikernes, däremot, är ju skogstokigare än någonsin, bara att läsa de kommunikéer som han publicerar lite sådär oregelbundet på sin sida. Samtidigt som han gör sämre och sämre skivor, mindre och mindre extrema och följaktligen närmare och närmare mainstreamkulturen, och ju närmre den man kommer desto farligare blir det, kan jag tycka. Skrev lite om det i min God Seed-recension ju ( http://www.djungeltrumman.se/artikel/Med_stora_krafter_foljer_stort_ansvar ). Men samtidigt: jag hittar ingen bild på den aktuella tröjan. Är det kanske skillnad på om det är en gammal eller ny logga på den?
Vidare: Stooges i naziuniformer, Sid och Siouxsie i hakkors. Youth of Today och Krishna-core etc. Satanism öh: värsta äckliga extremliberalismen som finns ju. Homofobisk, drogliberal vapendyrkande rap. Ändå lyssnar på jag på något av de ovanstående dagligen. Svårt.
Skas fråga, så: Nej. Burzum är inte den nya Ramoneströjan tror jag. Inte för att jag tror särskilt gott om H&M.
MEN jag håller med H och KBoi här: Hon gillar säkert Burzum, och hon är ett geni, och inte nån chick medelkassunge med piano. Och även om hon vore det så skulle hon väl få klä sig hur hon ville, eller?
Svårt, sa Bull.
(Förresten, vrålar man extremhöger efter en Von Hausswolff för att en annan målat med koncentrationslägeraska? Hör detta ihop alls?)
Skandalbilden: http://sphotos-a.xx.fbcdn.net/hphotos-ash4/c0.0.403.403/p403x403/387591_10151209528001050_121144981_n.jpg
Jag skulle själv inte gå klädd i Burzum-tröja av en rad anledningar, men att Anna von Hausswolff gör det tycker jag är en fullständig skitfråga.
Själklart får hen klä sig som hen vill. Och vad just AvH diggar har jag ingen aning om. Hon kanske älskar burzum.
Men jag tycker det är intressant att just black metal band har blivit inne bland hipsters(utan att specifikt dra in AvH i det gänget. Kontrasten är ju ganska stor mellan Burzum och Band of Horses.
Och jag har ingen vetenskaplig studie att luta mig mot men genom mina egna ovetenskapliga studier så är inte burzum och black metal speciellt uppskattat i spellistorna hos egentligen några subkulturer, knappt ens metallfolket. Och däri ligger väl tjusningen antar jag. Det svåra.
Förut var det gangster-rap som medelklasskids/pitchforkmänniskorna(igen utan att dra in AvH i den gruppen)tyckte var lite farligt och lyssna på fast nu sen länge är ju det fullt accepterat. Så är black-metal nya gangsterrappen? Det tror inte jag då den är lite för svårflirtad. Men en ball tischa kan det bli.
Och självklart får alla människor leva som dem vill och klä sig i regnbågens färger och dansa över ängarna. Men för mig skaver det lite i hela det här fenomenet med ”I Listen to Bands That Don’t Even Exist Yet”-skämten. Att man reducerar en för många betydelsefull och rik konst till en ball tröja. Men va fan vet jag…det kanske är elitism det med.
facebookgruppen
http://www.facebook.com/pages/Hipster-Black-Metal/111119982281252
Jag kan inte förstå hur man kan avfärda att folk hittar nya musikstilar de gillar, på grundval av om de är ’hipsters’ eller inte. Som om det skulle handla om timing. Det är skitnödigt i kvadrat. Det är skitsamma om man är geni eller medelklassunge. Vill Annika posera – för fan, låt henne.
Jag förstår heller inte vad det här har med Can att göra. Jag ber er vänligen men bestämt att hålla er till ämnet.
Tydligen hade det jag sa redan sagts. Men jag vidhåller ändå att ni borde hålla er till ämnet, fr.o.m nu.
Black metal är gangster rap, ja helt klart. Det finns ju sjukt mycket bra av båda delarna, det räcker till alla.
Håller med Benny. Förutom det med Can. Can är relevant per se.
Ska man behöva vara puritan för att få bära tröjor? Nä, men det är lite coolare om man är det.
Är det tillåtet att provocera? Ja, men det är lite enklare för omgivningen om det är uppenbart.
Är det tillåtet att provocera genom att göra det svårt för omgivningen att tolka budskapet? Well played.
Jag börjar jobba om fyra timmar och femton minuter. Borde sova men jag vill inte. Aldrig någonsin.
Och samtidigt tycker jag litegrann att man måste ha långt hår för att lyssna på metal och tuppkam för att lyssna på käng etc. Ni måste inte missförstå mig med flit nu, utan att jag tycker att subkulturer är viktiga och meningsfulla bortom lifestylism.
H – Vad fan ska jag lyssna på dårå? Jag ser ju ut som om Sune Mangs och Tony Zoulias fått ett kärleksbarn.
BWAHAHAHAHAHAHAHAHA
LO släpper om arbetsrätten, när Svenskt Näringsliv grinar. Jag är så arg att jag inte kan andas.
Inte för att jag kan nåt om hur Dreijers görs sin musik, men det som låter som Olof-trademarks i den nya singeln är för fan helt otroliga. Han har aldrig varit bättre än de gångna två åren, fullständigt överlägsen i Sverige.
Jag lyssnar bara på Kevin Ayers andra nu.
”telias egen utredning hittar inga bevis för mutor i affärerna med uzbekistan. men brott utesluts samtidigt inte.” nähä?!
kevin dreijer?
Men alltså, hur fan kan Spotify ALLTID föreslå ”Skända flaggan” som ”Recommended Albums”? Hur fungerar det där egentligen? Jag har ju bara spelat den en gång på Spottan. Att som andra val föreslå Baboon Show är mer än vad jag står ut med.
Annars lyssnar jag bara på Gun Club och nog är väl Port of Souls världens bästa låt ändå. Speciellt den en minut längre varianten. Bäst åtminstone igår och i förrgår och i förrförrgår.
hej!
jättebra video! och låt också, förstås.
men alltså hjälp mig nu, jag fattar inte det om carl johan de geer.
är det en hyllning till cjdg – eftersom att prinsen tycker att han är hemsk, och prinsen är dum i huvet?
eller tagteamar prinsen med verkligheten och dissar cjdg från båda håll?
jag menar nu inte att konstnären ska behöva förklara sitt verk eller så, men jag bara tänkte, liksom, att…
Jag tänker mig den lite som en Sympathy for the Devil. Sympati för överklassen. Lillprinsen är väl både provocerad och avundsjuk på CJDG, som har skapat sig en personlig frihet som klassförrädare. Tycker det ska bli spännande att höra resten av texterna om prinsen och kungen, om det stämmer att det är nån sorts rockopera alltså. Inte för att jag är konstnären… Ville bara ta en paus i mitt eget pillande. Tyst i klassen, jaja.
Fan vad Napalm Death är bra.
och vad skiljer förresten AvHs tröja mot corpsepainten i videon som det här inlägget handlar om?
och ”ska”, är det värre att AvH referar black metal-kulturen än att Matti gör det? Vad är det som gör att AvH inte är värdig? Vad har hon gjort för att förtjäna pianospelande hipster från medelklassen-epitetet?
Förutom att det är rätt skitnödigt att hålla på med vem som är ”värdig” eller inte, så tycker jag att det, utifrån AvHs artistskap, känns som att black metal är en självklar referenspunkt.
Är det att AvH är kvinna som upprör? Att hon är ung? Att hon har ett fint efternamn?
Liksom H tycker jag att det mest verkar lukta härskarteknik från din sida. När du skrev om att fokl moraliserar över saker de inte begriper, menade du dig själv då?
för övrigt gillar jag inte Napalm Deaths längre låtar. Och alla som säger att de gillar Napalm Death men egentligen bara gillar deras låtar över fem sekunder (eller till och med Suffer the children!) är inte riktiga fans.
Sedan har jag i och för sig inte hört någon som säger att hen gillar Napalm Deaths låtar under fem sekunder som inte är en medelklasshipster.
om man bara lugnar sig lite så kommer det rätt vad det är nån klok och skriver det där man tänkte men inte orkade hamra ner.
Hörrni, ni som har erfarenhet av det här med att tjäna/inte tjäna pengar på musik. Fick precis veta att flygbloaget Norweigan använt och använder en av mina låtar som någon slags bakrundslounge vid omborsstigning på flygplan. Bortsett från det förnedrande med det hela, alltså att man gjort musik som passar för detta syfte. Borde jag tjäna pengar på detta och i så fall hur? Är det nåt norskt stim som ska skicka pengar till Sverige eller ska dom ha förlagets godkännande för dylikt. Det är väl inte riktigt att jämställa med bakgrundsmusik på lokal i allmänhet. Om det nu används i ett särskilt syfte återkommande?
För övrigt skulle jag, om jag var i position att kräva något, kräva att alla skulle få tjäna pengar. Ungefär lika mycket hela tiden.
erkdv, vet inte om följande länk kan hjälpa:
http://www.stim.se/sv/OM-STIM/Vart-uppdrag/
”Det här systemet fungerar också internationellt eftersom Stim är en del av ett världsomspännande nätverk av ”Stim-organisationer”. Därför kan vi också betala ut pengar till den som fått sin musik spelad i utlandet.”
Ring och säg att du vill flyga gratis hädanefter.
Gud vilket dumt inlägg jag postar nu.
Klart du ska ha stålar, erkdv. Återkommer om det andra, corpsepaint och det.
I väntan på rekommendationer om vad jag får lyssna på pga. utseende vill jag bara säga att jag älskar Gun Club. Har inte tagit in allt än, och öser sakta så att det ska räcka länge. H – får jag lyssna på Gun Club?
Flygspons… Det vore så jävla lustigt. Hatar att flyga.
nä jag lyssnade på gun club före dig kboi så det går icke för sig. du får ta nån annan.
KBoi: är du born in east LA? I så fall ja. Annars nej, jävla posörjävul. Jag återkommer nog också om en del av det andra, men fler än jag måste ju hinna skriva. Och jag måste hinna jobba vid sidan av mitt engagemang i den här gästboken.
Ett av mina absoluta favvisband Grazhdanskaya Oborona ville inte ens ha lyssnare som inte vuxit upp i Sovjetunionen. På cd-återutgåvorna av deras skivor står det ”Not for sale in countries outside former USSR” (enda texten på engelska). Det tar ju jag med mig i min förståelse av dem. Eller förståelse och förståelse, jag kan ju inte ryska. Men det är bra drag. Tjohej.
på ett helt annat internetforum blev jag dissad en gång av en skribent, som jag inte haft direktkontakt med på flera år vid tidpunkten för dissen, för att jag ”gillar swans”, och att jag inte ”upptäckte” dem förrän i samband med (eller egentligen efter, då jag inte köpte den direkt) Soundtracks for the blind. Killen som dissade mig hade då varit ett fan åtminstone sen, håll i er nu… The great annihilator! Tss.
Nämen allvarligt. Om man känner i hjärtat att man skulle ha klarat Euronymous ”värdighetstest” (som väl aldrig blev verklighet?) för att få köpa Mayhems skivor/handla i deras butik (kommer inte ihåg), ja då kan man väl få klaga på att AvH refererar till black metal. Men skulle man klara ett sånt test skulle man antagligen inte skriva här. Antagligen inte ens använda internet.
jag pratar alltså om black metals ställning överlag bland ”hipsters” som ”ska” drar upp, inte om de moraliska svårigheterna med just Burzum. Jag har inte ens läst SvD-artikeln. När det kommer till att skilja verket från utövaren lägger jag all min kraft på Dave Mustaine.
Att upptäcka nya grejer, alltså nya för en själv, det är ju typ det bästa som finns. Särskilt om det finns en stor skatt att ösa ur. Det är bara hipsters som mäter kluken med varandra som känner att de måste ässa hit och dit. Som stalle gör nu med Gun Club. Hipsterklukenstalle.
nytt? jag har ju lyssnat på gun club skitlänge ju!
Hipsterklukenstalle.
du, jag var hipster redan när hip/hopstern slog igenom. först!
hehehe, gillar nivån på inläggen.
diskuterar man det här fortfarande alltså? 2013? men vi kan ta det en gång till. nä, 138 man gör det inte lätt för sig när man skiljer på konst och konstnär.
Det är väl två frågor: (1) är AvH trve nog att bära tischan? Det är en sexistisk skitfråga, som är tröttsam pga ständigt återkommande. Om en manlig artist har en tuff bandtröja är det alltid ”aha, gillar han dom, nu stiger han i aktning” och en kvinnlig dito blir reaktionen istället ”lä juh! lä juh!”.
(2) Ska man hylla nazister och idioter? Svaret på den frågan är nej. Däremot måste man ju kunna lyssna på dom, annars finns ju så lite rock kvar.
mörn: Njae, fråga (1) som 138 formulerade den gäller nog snarare om det är etiskt förkastligt av A von H att bära tischan. I övrigt håller jag med om allt du skriver rakt av.
Ja, som Mörn.
Plus: man kan ju ha smink och kläder på sig av olika anledningar. En enda person kan till och med olika anledningar till varför eller varför inte. Till exempel: varför skulle jag ta på mig något särskilt bara för att DN kommer och plåtar i morgon, jag ids fan inte boka tvättstugan, såg en tischa längst in i garderoben, den får det bli oavsett.
Haha, ’läjuh’. Så viktigt det ordet (?) varit i utformningen av min person.
Att flyga fritt är f.ö. på ett rent filosofiskt plan något som alla människor drömmer om att kunna. Det har jag läst mig till.
Ett rent filosofiskt plan har antagligen rinnande vatten på toaletten.
jag har alltid tänkt att ett filosofiskt plan är när man serveras både fil och så fisk, så det är väl främst längre nattflygningar.
och utifall Li Li eller någon annan usel poet eller ännu uslare översättare läser här så är en nattflygning inte en rymning om natten
Skärpning. Annars får ni börja skriva på Stonefunkers gästplank.
http://www.stonefunkers.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000039865&kat_id=84500000000012290&mall=gastbok.lasso
Hehe, fil och fisk. Jag känner till en familj där man faktiskt ligger sik i filen. Rätt framgångsrik familj dessutom.
Skulle inte förvåna mig om dom har koll på hur man fixar norsk flygspons där. Tack för länken.
Gör du redan det H? Och på nörsk? Fan va seepee! Jag tar helg.
Glöm aldrig: http://www.youtube.com/watch?v=L-d5BCt9dIs
Det är helt otroligt vad du leverera och ALDRIG gör en besviken, skiva efter skiva, video efter video, texter efter texter, konserter efter konserter, intervjuer efter intervjuer. Och dessutom är en sån sjukt jäkligt trevlig människa när man möter dig.
Bäddat på båten ikväll!
My Bloody Valentine släpper sin nya skiva ikväll! På rikt alltså!
Jag har fläskläpp på rikt.
Går inte så bra med MBV direkt
är det nån som lyckats höra mbv ännu?
Fy satan vad mycket ni skrivit! Har inget tyck som inte redan formulerats av någon. Åsa: Så jävla bäst om Tunaskolan!
AvH-tröja: Suck… Kan reagera bara på att vissa av er argumenterar utifrån att NI TYCKER HON ÄR BRA. Som att det skulle spela någon roll i sammanhanget. Min fråga: Vad hade ni tyckt om det var Ola Salo (dvs någon med låg cred på mabd.se) som haft tröjan på sig? Hoppas ni hade låtit honom också klä sig som han vill.
Men… Också, tar man på sig en Idi Amin-tröja får man väl fan ta att någon vill klappa till en? Personligen lägger jag gärna Burzum på en spellista, eller berättar i en intervju att jag lyssnar på dem. Men aldrig att jag skulle bära Nazi-svinets tröja! Lite får man ju tänka på eventuella konsekvenser av handlande, även fast man är ”geni”.
MBV-sidan var ju sådär.
Vad jag egentligen ville säga är: Fan vad jag älskar ”Adventure” och ”Destiny Street”! Båda mer än respektive debuter. Kan inte begripa att jag tyckt annorlunda i 20 år.
http://www.youtube.com/watch?v=5fTwuWLs3Go
benny: https://www.youtube.com/user/TheOfficialMBV
Ola Salo får inte klä sig som han vill. Han är ett tjuvsvin. Han har, i tur och ordning, stulit min sombrero, arena, kyrkoruin och gränd.
This just in: Den Sönderslagna Dödsfesten byter namn till Här Kommer De Düsta Getterna.
Stalle: jo! Är kluven. Måste ta den några vändor till. Finns på soulseek
också kluven, tarvar mer lyssning.
Tycker dom verkar rätt lyckliga. MBV alltså.
Men samtigt, på ett helt annan plats i världsalltet, ljuder de ödsligt vackra tonerna av Port of Souls – världens bästa låt ännu en dag.
Fri från T-tröjor, fri från fördomar och trångsynthet.
Conny har såklart rätt om tröjan, förutom att jag argumenterar lite ifrån huruvida Burzum är bra (loggan på tischan är från tiden då första skivan kom). Förstår om det resonemanget är lite värdelöst egentligen, men ändå, ville bara förtydliga min utgångspunkt. Men har inte tid att prata om det nu, måste lyssna mer på MBV innan jag fäster slutgiltig könsförrädarmagi på tape i dagarna tre. Skrev snabbrecension på Fläskbook:
”Snabb genomlyssning: tydligare än Loveless, inte lika fånig (jo, tycker det finns lite töntiga twee-vagheter på första) som delar av Isn’t Anything. Läser en del pip om att de inte har förnyat sig mer än de borde, att andra band har tagit det längre än vad MBV någonsin gjorde. Det är snicke-snack. DE uppfann ett språk och pratar på det nu, andra band med, de säger andra grejer bara. Extra plus: inte 70 minuter lång och överproducerad. De har inte bara gjort och behållit miljarder gitarrpålägg sedan 1991. Högt betyg, om man tror på betyg. Om man tror att en ny My Bloody Valentine går att jämföra med annat överhuvudtaget. Blir så glad när ett grymt band kommer tillbaka och inte är nostalgiska, blir lite trött på fans som inte fattar att de är det, och därför inte gillar. Ett plus till: blir glad över att det är en popskiva, att man inte bara manglar så där som vi över 40 gärna gör.”
Tycker samma tio minuter senare.
ang de som piper om att mbv inte förnyat sig. de hade pipit lika mkt om de hade förnyat sig för mkt.
Det är vi mot dom!
My Bloody Valentine är min favorit-slasher, efter Halloween. Såatt, det är ungefär vad jag har att komma med just nu. Ses om ett kvartal.
http://open.spotify.com/track/0SsV4z0T2gYWLpvCxv8sfN
Annan version av förra årets bästa technosingel.
Conny, vem argumenterar för att AvH ”får” ha Burzum-tröja för att hon gör bra musik? Jag reagerade på att den moralistiska näsknäppen och uppläxningen kring tröjan möjligen hade att göra med att AvH är en så kallad ”tjej med piano”.
Jag argumenterar mot Ola Salo i vilket fall. Jävla tjuvsalo.
Jag skriver Burzum på svenska flaggan.
jag ska aldrig mer dricka burzum.
H: vet inte var jag uppfattade det där, läste 100 inlägg på 10 minuter. Lägger gärna ner den diskussionen.
Mitt feb. C-60 får dröja något. Lyssnar in mig på Osslers nya, Stas, nu på Spotify. Åsikter kommer så småningom.
Kort bara, det är chockerande mycket 80-tal över produktionen! Tror jag gillar det. Det är fel låtordning tycker jag! Det är chockerande mycket Ossler ibland, och ibland hörs det att Pelle spelat mycket med Thåström. Bara lyssnat en gång, enda betyget hittills är att jag vill lyssna igen, flera gånger.
Jag skriver Jesus på Burzums tröja.
Jag recenserade Ossler förra veckan.
matti: länk tack!
Fattar inte hur man länkar från telefonen. Men en fyra blev det.
Allt får man göra själv!
http://mobil.nsd.se/default.aspx?id=7444802&p=
snart dags att hämta burzum på dagis.
Att va? Min engelska är inte så bra. Fattar ente vad dom avses strax ovan.
Onekligen tror att du angav. din favorit
motivering verkade vara på internet på
enklaste faktor att ta hänsyn till.
Jag säger till er, säkerligen jag blir irriterad på samma gång som andra människor anser bekymmer att de bara inte vet om. Du styras för att träffa spiken på högsta och också definierat ut det hela utan biverkningar, kan andra människor tar en signal. Kommer sannolikt att vara tillbaka för att få mer. Tack
Hmm. Tror fan spam. Inte varje dag!
Taskigt att kalla stalles inlägg för spam.
Hela Kompakt Total-serien finns nu på Spottan. Man är helt dum i huvudet och utvecklingsstörd idiot om man inte strecklyssnar på hela nu direkt.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6YCrwVt23zAO0ZMDFf2cqU
jag vet inte benny, är det nåt burzum alls i dom?
Coolt för Matti att dela bok med Fenriz.
C60
c60
c60
C60!
Två!
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1TSGzVASQkmnk7jJZsPwbP
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1TSGzVASQkmnk7jJZsPwbP
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1TSGzVASQkmnk7jJZsPwbP
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1TSGzVASQkmnk7jJZsPwbP
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/79HGCue9DTYOeas513yrZ8
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/79HGCue9DTYOeas513yrZ8
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/79HGCue9DTYOeas513yrZ8
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/79HGCue9DTYOeas513yrZ8
Ja, det är det ju.
UR: Älskade kött
Granskning av köttindustrin och dess konsekvenser för miljön och vår hälsa. Idag står köttindustrin för större andel av växthusgasutsläpp än världens transporter. Köttätare är ofta överviktiga och löper ökad risk för hjärtsjukdomar, cancer samt resistens mot antibiotika. Vad finns det för alternativ till storskaliga jordbruk?
http://urplay.se/Produkter/173764-Alskade-kott?play_category=samh%C3%A4lle
En förbannat bra dokumentär. Oavsett om man äter kött eller inte bör man se den. Det är ju åthellvete vart det är på väg med köttfabrikerna, ur så väldigt många aspekter. Så, stick inte huvudet i sanden nu bara för att det kanske blir obekvämt! Fatta det, mer växthusgaser än värdens transporter och lägg där till ett enormt lidande för djuren, utnyttjandet av tredje världen, hälsoaspekterna, övergödning av sjöar osv.
/Ung och arg
Fläsk är inte kött.
Jag blir köttsugen. Ja, jag är en näthatare. Just precis nu gick jag över till den mörka sidan.
C60
c60
c60
C60!
Två!
http://open.spotify.com/user/b…..k7jJZsPwbP
Man måste skriva en massa text
http://open.spotify.com/user/b…..k7jJZsPwbP
för
http://open.spotify.com/user/b…..k7jJZsPwbP
att undvika
http://open.spotify.com/user/b…..k7jJZsPwbP
http://open.spotify.com/user/b…..eas513yrZ8
att fastna
http://open.spotify.com/user/b…..eas513yrZ8
i Direktörns
http://open.spotify.com/user/b…..eas513yrZ8
jävla SPAM-filter…
http://open.spotify.com/user/b…..eas513yrZ8
Jag ska se den där. Men först: Fläskpannkaka.
Kvack! 3/10 till Begravningen i Sonic! Avgå alla!
Jo dubbel-kvack! Såg det också och kände mig personligt förorättad. Lite sjukt egentligen, men visar väl bara att jag tycker du e’ju bäst Matti. Den där Fenriz borde vara den lycklige, åtminstone om man jämför produktion och kvalitet. Om ni frågar mig alltså. Vilket alla alltid gör.
Dränkte den gamla köttfärssåsen i grönsaksröra så att jag med gott samvete kunde se köttprogrammet. Får väl bli ketchup resten av livet nu.
anonym var ja ju.
Läser ni Sonic alltså?
Vilka korkskallar. Eller jag har ju inte hört skivan, men det är min magkänsla. Jag får ont i magen. Som när jag tänker på nynazister. Alltså är Sonic nynazister.
Mvh,
3/10 i Sonic, två gånger.
Haha, P och mörn och Kboi läser Sonic.
H: Du är farligt nära att sno mitt skämt här!
vem skrev recensionen?
Intressant: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/att-underordna-sig-berattelsens-vanmakt
En klar poäng i det att det litterära ställer sig i vägen för texten, att berättarjaget är överordnat den fullt legitima systemkritiken. Obs, gillar Nike, verkligen.
Sonic Schmonic. Har inte läst, så jag kan inte bemöta. Och borde väl inte heller. Fast det brukar jag skita i.
Men undrar samtidigt om Kristian Lundberg verkligen borde anlägga litteraturkritikerperspektivet på en som inte är författare?
Jag läste Sonic ett tag, för jag fick den i presång. Sen blev jag sur och skrev det här mailet:
”Hej
Jag prenumererar och fick nyligen nr 64. Jag kan dock inte förstå varför ni tror att jag skulle vara intresserad av att läsa om Peter LeMarc. Det måste ha blivit fel. Lika fel som i nr 61 där Lena Philipssons album sägs vara ett lysande konceptalbum med betyget 8 och bob hunds senaste påstås vara schlagerdoftande och får betyget 6.
Vad är skälet till detta? Ignorans? Ointresse för musik? I nästa nummer föreslår jag att ni gör ett 18-sidigt reportage om hur mediaskygg Melissa Horn är, det ligger i linje med vad ni har blivit.
Jag kommer inte förlänga min prenumeration. Fick inte nr 63, men ni behöver inte skicka ut den. Lägg mitt nummer direkt i pappersinsamlingen, tack. Kom ihåg att ta av och återvinna skyddsplasten separat.”
De har inte svarat.
Alltså jag vill å det kraftigaste dementera att jag har läst Sonic! Såg bara betyget här. Om jag har köpt Sonic så var det INNAN den blev en porrtidning.
kboi: surkluk
Ja, bättre det än att vara en hipsterkluk.
Lundberg skrev ju en hel bok till efter Yarden där berättarjaget fick träda fram på bekostnad av samhällskritiken. Det är i alla fall mitt bestående minne av den. Tycker alltså hans kritik är konstig.
Vill att ni vidgar samtalsämnet hädanefter. Jag tycker att Can är lite för smalt, jag ser därför helst att ni även inkluderar Suicide i diskussionen.
Alla: Höhö
Ni kan se den, dokumentären. Den förespråkar inte att köttkonsumtionen ska upphöra, utan minskas till rimliga nivåer. Och att produktionen måste reformeras.
Kboi: Aldrig gillat Sonic. Säger bara [POW] Mario [POW]!!!!
När det börjar sjungas i mbv tappar jag intresset totalt. Så var det för drygt 20 år sedan, så är det nu. För mig kopplas högenergiledningen på bara när sången är starkt nedtonad eller ej alls där.
sjunger dom?
Fredrik Thorén ger Mattias Alkbergs Begravning tre av tio i senaste Sonic, och avslutar recensionen med:
”Jag tror att Mattias Alkberg har grinat ner sig alldeles för mycket, kanske ordnar det sig när våren kommer till Norrland.”
Han verkar vara en en lillkille från nån håla i Småland som flyttat till Sthlm för att leva ut sitt hipsterkomplex. Han vill smälta in någonstans med sina oproportionerligt stora glasögon och duniga lilla skäggväxt. Inte för att jag vet hur han ser ut, eller nåt alls om honom egentligen. I senaste Gaffa intervjuar han Darin.
Tss, han vet inte om att det aldrig blir vår i den delen av Norrland där Matti bor.
Kalle Ankarecension. Plus på gränsen till rasistisk, det där med Norrland alltså.
Sista året jag jag bodde i Luleå gick isen på älven i mitten av maj. Fast hellre riktig is än rutten drivis, som det ALLTID är i Ångermanälven (Sveriges urinrör).
Meeeeeeensch-maaaaaaschiiiineeeeee, halbt Wesen, halbt Überding.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=6btFObRRD9k
Skitsamma att låten är som att bli skjuten i huvudet. Stockhausen är inte så jävla lyssningsbart det heller.
Associerat:
http://www.youtube.com/watch?v=j2A9vRjwfQY
Vår i norr och älvar:
Här är det bra
Nästan perfekt
Syrenerna har slagit ut
Och det är trettio grader lätt
Myggen har inte
Visat sig än
Älven ligger blank
Och blickstilla men
vicken låt inkl. sång !
http://open.spotify.com/track/7KzdyL699z3Vw5c9oeofMt
Sången får tre av tio av mig. Den hade kanske kunnat varit bättre om inte temat varit relaterat till Norrland, och låtit så deppig.
Anallinguistik ellervaddeheter: nå’t för dig Benny.
http://www.newyorker.com/reporting/2012/12/24/121224fa_fact_foer
Jo, sett det där. En jubelidiot, utklädd till geni. Det finns ingen logisk relation mellan språket och världen. Det är bara att gilla läget, liksom. ’Ett ord – en betydelse’ är såklart något ingen vill ha.
Dessutom är hans hokus pokus enligt ett system som är ganska vanligt i världen, sett till antal språk. De s.k. agglutinerade språken. De flesta indianspråk funkar så, men även t.ex. finska i viss mån. Det betyder att man inte böjer ord, utan bara hänger på ytterligare info på ordet. Lite som sammansättningar i svenska: fot-boll, dummer-jöns, tok-frans, sepe-skalle, domar-jävel. Det här gör att ord kan bli sepelånga (som i jävla dumfinska), och därför till synes megakomplicerade för den som inte talar ordet. Men det är inte konstigare än vanliga meningar på svenska, med mellanslag mellan betydelserna.
Förlåt att jag hakade på den där. Hur var det nu, Can ELLER Suicide, eller Can OCH Suicide?
Kan Can? Can kan!
C-60 för februari. Jag ger den 3 av 10.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/01gPrCmNSRRRVPmUS8hlYM
3 av 10? Rasist! Jag ger den en åtta, oavsett när våren kommer till Sthlm. Eller var du nu firar vinter.
Fira vinter? Är det så ni gör där oppe?
”What’s left is just a passion for the fool’s golden dawn”, fan vad Darby Crash kunde skriva texter mitt i alltihop.
*skrattar åt ’fira vinter’ mitt i möte och det är helt olämpligt*
Jag sitter på biblan och läser Sonic. Jäkla konstig tidning egentligen. Vad driver Håkan Steen att skriva ännu en recension av LAMF (”Thunders och Nolan hade ansetts som the bad boys of the bad boys i New York Dolls, de två som levde hårdast, så få vågade tro på The Heartbreakers som något mer än en underhållande tågolycls på Manhattans klubbscener”). Jag fattar funktionen med en bred, svensk musiktidning. En ny generation vill skolas i kanon, läsa om sina idoler och få nya musiktips. Men ska den göras av samma människor i flera decennier? Man fattar att Pierre Hellqvist flippar och skriver en hel konsertrecension om att Steven McDonald såg hans flickvän gäspa för femton år sen.
Gör precis samma som du fast hemma, då. Ja det är märkligt. Skulle vilja bena ut det här någon gång, varför man blir så trött av tidningen. Det är något med hur det är samma hållning till allting år ut och år in. Det är liksom samma texter hela tiden, samma vinklar, samma resonemang, bara artisterna som byts ut. Ibland inte ens det.
Exempel: Texten om Sibilles skiva (som säkert är helt grym, jag har inte hört den) inleds naturligtvis med en utvikning om det svenska popundret. Igen. Eller, LAMF. Eller Rumours. Eller valfri garagerocksamling. Eller souldito. Eller country. Eller svensk hip hop.
Märker att jag är trött på musikjournalistik, framförallt svensk. Det bästa i senaste numret är tipset om Copendium, Julian Copes bok/box om gammal psych och sånt.
Jag märker att jag hellre läser om American Hardcore för 20e gången, eller vadsomhelst av exempelvis Lester Bangs eller Jon Savage eller Everett True. Texter skrivna av människor som inte slentrianproblematiserar musik, utan som gillar eller hatar med liksom lite eld, som skriver och lyssnar sig fram till en slutsats, snarare än bara presenterar en likadan som alla andra.
Förr läste jag svinmånga musiktidningar och bloggar, men det är ju samma överallt nuförtiden: antingen är det nåt gammalt mög som ska berättas för miljonte gången, eller så är det nån ny artist som säger samma som alla nya gjort senaste 20 åren, minst. Och jag vet inte om det beror på journalistiken eller på att banden inte har ett piss originellt att säga
Det har inte med mig att göra, inte bara i alla fall. De enda tidningar jag köper nu är Iron Fist och Terrorizer, de är åtminstone roliga och jag vet inte allt/kan inte räkna ut med arslet innan vad band eller skribent ska säga. Men det är väl koder inom metalen också, så jag lär väl tröttna så fort jag knäckt dem, vare sig jag vill eller inte.
Och alltså, jag hatar verkligen inte Sonic. Och några skribenter är riktigt bra (om än förutsägbara i de flesta fall).
Skulle vilja prata om det här. På allvar alltså, inte bara avfärda som skit. Eller bli avfärdad som.
Ett exempel til: Jag undvek att läsa recensioner av Matthew E White-skivan innan jag själv skrev. Läste presstexten och inget annat alls. Och i nya Sonic, skrivs den exakt som jag befarar i min recension ( http://www.djungeltrumman.se/artikel/Mest_bara_en_spegelbild ) Och alla andra recensioner är typ likadana.
Obs, slår mig inte för bröstet här, jag är inte ett dugg märkvärdig som musikrecensent, pekar bara på något allmänt deppigt.
”We’re all puppets, Laurie. I’m just a puppet who can see the strings.”
Mattias Alkberg – ”En vresig poet från det karga Norrland.”
”, som låter som en åldrad Håkan Hellström”
Hehehehehe. Ja, det där kan man ju inte bli arg på ens. Förutom principiellt.
Sonic, ja. MEN, Cult of Luna’s Vertikal på spotify, om ni missat det.
Och hur knäckande är det inte att upptäcka att ett utsålt Dinosaur Jr. spelar i Stockholm om drygt 2 veckor.
Matti, kan du inte ha ”En vresig poet från det karga Norrland.” som presentation på twitter? Och i pannan, som tatuering.
På tal om något helt annat och ute i väldig förväg: Några här som ska se Wu-Tang i sommar?
Men VAD jag älskar Kevin Ayers nuförti’n. Hur mycket som helst, de två första, jag DÖR, vill gå vidare i katalogen men kan inte sluta lyssna på dem.
Orkar inte googla, hur många är det från Wu-Tang, den här gången? Och vilka?
Eller, orkade jag ju visst det. Alla. Utom ODB, det fattar man ju. Samtidigt tror man det när man ser det, lite. En vill ju se det, helt klart.
Förstår jag helt. Ayers, alltså. Den där totala avsaknaden av tuff-rocker-attityd blandat med någon sorts ärlig naivism och allmän upptäckarglädje gör det helt oemotståndligt.
För mig är dessa första skivor också kasettband på en dålig kasettbandspelare. Whatevershebrings slutade som ett bandnystan. Lite traumatiskt. Joy of Toy övergick till att bli CD i vuxen ålder och är lite av favorit för mig. Börjar plöja Ayers nu.
Enligt en Texas-bo jag snackade med ska hela gänget ha varit på scen i Austin, men de kanske tappar nån på vägen över Atlanten. Det är långt till augusti.
var ÄR jag?? VAD gör jag här?
Ja, alltså jag älskar ju alla de fyra, fem första skivorna. Men Joy of a Toy och Shouting at the Moon, kan inte sluta återvända till dem hela tiden. Han är ju Englands Beatles, lite. Alltså efter Beatles, och på skämt. Men det är helt genialt hela tiden.
Gorky’s Zygotic Mynci skriver på nån skiva att Shouting […] är världens bästa skiva, Jag fattar ju att de tycker det. Lyssnar på Bananamour just nu. Fantastisk den med.
vp???????????????
åååååh, inte hade jag hört den här versionen av en av mina all-time-favoriter: ”Driving me backwards” !
Lyssnade lite på ”Unfairground” också. Överraskat positiv så här vid första.
Jävla Matti, mycke nu och inget blir gjort. Nästan så jag börjar känna mig ungdomligt finnig och en mästare på att rulla tid igen. Får bli en öl.
Härreguuu!vp!
jag är matt, dvs litemerännormaltfredagsmatt. det kommer bli jävel. barna är risiga i magen, jag är risig i magen. jävel.
jag är matti, dvs litemerännormaltfredagsmatti. det kommer bli jävel. barna är risiga i magen, jag är risig i magen. jävel.
jag är mätt, dvs litemerännormaltfredagsmätt. det kommer bli jävel. barna är risiga i magen, jag är risig i magen. jävel.
Läser The revolution was televised. Åh, den är så bra.
Snart 36, gräsänkling. Firar fredag med att sitta i långkalsingar, äta korv, dricka två folkisar och grina lite till Skända flaggan.
Betraktar alltmer omvärlden som en fiende. Kan jag inte bara få göra min musik hela tiden? Hatar det här med att man måste laga mat, sova, jobba, och all annan skit som kommer i vägen.
(Som tur är kom barnen till mig idag och räddar mig från mig själv en vecka).
KBoi intervjuad på radio:
http://m.sverigesradio.se/artikel/4411901?programId=1602
Regelbok för gräsänklingar:
”Några enkla tips för en gräsänkling att hålla sig till så att inte fullständigt kaos utbryter när han måste ansvara för hemmet för att frun åkt på semester. Håll rent i skafferier, diska omedelbart efter varje måltid och använd inte det finaste porslinet för sånt kan inte en karl ”.
Jag börjar bli sugen på BSG igen.
Jag börjar bli sugen på att döda alla som har en examen i något ämne. Tråka ut en stackare en hel kväll, fyfan.
Teg! Årets indie!
Jävla etablissemang.
Grattis Stalle!
Grym skiva: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7KOvPBT9PAZasqNhlYu0m6
Från Nekronaut JJ Nekro Spirituals till Night before Mutiny blev övverraskande snyggt.
ja, fi fan man är inte 43 nå mer
http://open.spotify.com/track/7vVna6kAE8MNZ8jAezcTrS
Fan, har stalle fyllt år? Grattis i efterklopp!
Walking Dead ikväll!
Blood & Chrome i kväll!
Den här då:
– Asså vem är det som lämnat allt strömmingsböss här på köksbordet, är det du?
– Nej, det är Pontus Sillrens.
Eller den här:
– Asså fyfan vilken äcklig matlåda! Vems är det?
– Det är Pontus Sillrens.
Nä nu!
Dryg han är, Janne Guillou. Men idag känns det ganska gutt ändå.
Ett C60 (eller knappt, men ni får väl spela in resten själv).
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/5ysjRWd1M7rcz9DgmtcVFS
Resten, som inte fanns på spottfan.
Motorama – Bear
http://www.youtube.com/watch?v=ZVi2HE1-d6E
1984 – Nie Rozum Nie Czlowiek
http://wolfspider.wrzuta.pl/audio/3rQG6zka9N6/1984_nie_rozum_nie_czlowiek
Pauline Murray – Dream Sequence
http://www.youtube.com/watch?v=5dt2UeBIaQ0
1984 – Nie Rozum Nie Czlowiek, vilken låt! Vilket slut!
Hurra, kilo!
Hehe. Royal Ahole köper ICA.
Nya Pissed Jeans är svinbra!
nya cult of luna går inte av för hackorna heller!
Nä, den är svinbra. CoL, alltså.
Förresten, stora kulturgärningsmedaljen till Kilo för att han påminner oss och alla om 2nd Layer. Adrian Borland gör tummen upp from beyond, jag gör det från Svartöstan.
Men, guuuud vad det är dött här nuförtin. Jag drar på Antilla i kväll då.
Palma Violets. Vet inte om jag vill sova eller poga riktigt.
Mer ateism i katolska kyrkan. hjort som påve 2013. Jag räknar med era röster.
Ikväll drar vi igång en het debatt här så Matti ångrar att han inte stannade hemma.
Nån som lyssnar på radio? Spelas skända flaggan någerst? De e ju en sjujävla hit. Briljant på så många sätt.
sådärjan, få var truetone installerat i bägge bilarna och hela huset!
Hahaha!!! Royal Ahole! Jag har gått och funderat på den hela dan.
Har dåligt samvete när jag jobbar kväll. Det är ju lättare jobb än att vara hemma under samma tid.
Det är som semester att jobba.
word kilo
Truetone i bilen? Är det inte Autotune du tänker på?
puretone såklart. gud va jag hatar ämpetreor!
matti: Jag dra en masta saulta vitsue:ar, ingen respons. Så fort Kboi drar på semester tvärdör chatten.
Jag drar till Conny och lagar middag ikväll. Tänker snacka skit om er, eftersom ni aldrig säger nåt kul här längre.
Men jag är hellre hemma. Alla dagar i veckan, vill jag förtydliga. Det sjuka är att det viktigaste arbetet man gör i livet är opremierat av samhället. Framför allt historiskt.
Jag: Ska vi gå till dagis nu?
2-åringen: Då vill jag va’ nakenfisen
Roligare arbete någon?
visst är mitt arbete roligt, men vad man slås av nu när bägge ongarna börjat på dagis är ju hur fint det var att vara hemma hela dagarna med dom. inte minst för att vi kunde vara nakenfisar allihopa, hela dagarna.
fi fan vad bra toni holgersson sjunger
Stalle: Eller hur!
Benny:
Hur vet man att hönan är kåt?
Kluk kluk!
Det är inte så roligt att lämna barnet på dagis när det blir ledset. Man känner ju att det är fel, finns inget argument för det som inte utgår från sig själv. Huvva.
Vabba, sjukskriv halv dag och pussla tills det går över. Korta dagar närhelst möjligt.
har haft turen att ungarna trivts direkt på dagis. visst grät minstingen några mornar nu när vi började lämna, men han fann sig snart. och jag också.
Fast en bra förskola, med bra pedagoger är ju det bästa (har haft det, men även inte). För barnen själva alltså, i stället för att bara hänga hemma med neurotiska föräldrar. Inte för att jag menar att ni är neurotiska, eller att jag varit/är det heller. Men socialt umgänge är lika viktigt för barn som konst och annan kultur är för vuxna. För som vuxen upptäcker man ju att de flesta andra vuxna har fel i huvet, man vill ju inte hänga med dem.
Annars, 9000 tecken om Pissed Jeans? Check.
håller helt med matti. märkte ju, speciellt på första pojken, att han var rejält less på att bara hänga med mig där på slutet innan han började på dagis. vi har ett grymt dagis, föräldrakooperativ.
Matti, jag får det faktiskt till 28 tecken inkl. blanksteg. Jag har inte hört nya Pissed Jeans än. Är inget superfan, men är naturligtvis nyfiken.
Håller med Matti (och stalle) om förskola. Orkar dock inte riktigt snacka om det. Har också haft både bra och inte, och allt som inte är bra för ens barn är ju det värsta som finns i hela livet för en. Däremot finns det saker som inte varit bra i mitt liv som jag inte skulle önska bort, om man får byta perspektiv.
Jag vet inte om den sista meningen är begriplig.
jag begriper tror jag. fast håller inte med, skulle gärna önska bort en massa dåliga saker som hänt mig.
Det beror förstås på vad man menar och hur dåligt.
Jag har skrivit en recension av nya Pissed Jeans som är 9000 tecken lång, och det är ju långt. Fast den handlar mer om Black Flag egentligen, sena Flag. Vet inte, det är till Djungeltrumman, de brukar dyka upp samma dag, typ. Finns en fara med enbart nätpublicering: skivrecensioner som är 9000 tecken långa exempelvis. Å andra sidan är exakt detsamma en fördel också.
Orkar inte riva upp det nu, när jag har gjort en inskolning. Men det känns ju som att vi båda skulle ha roligare om vi bara hängde hemma tillsammans. Blir väl bra till slut det där med. Och jag kör superkorta dagar, är väl enda fördelen med mitt Kalle Anka-liv, att jag inte måste offra familjen för karriären. Eller vem måste det, egentligen. Men jag känner ingen press i alla fall.
Var heller inget superfan tidigare, men är det nu. Till Pissed Jeans alltså. Barnomsorg är jag stort fan av.
Niotusen tecken lång är ett otrevligt torftigt sätt att beskriva en förmodligt fin text. Usch på dig! Hatar tecken, med eller utan mellanslag. Jävla kreativitetsbojjor! Men antar att den bara blev 9000 och då ska jag ju inte börja bråka. Usch på mig!
Om förskolor är viktiga är skolor ännu viktigare, dvs att barnen går på en skola där alla typer finns, från svin,osolidariska as, rasister till helylletyper, mesar och frireligiösa. Från alla samhällsklasser och alla folkslag. Nischade skolor och privatskolor borde förbjudas eftersom de odlar fram människoföraktande tunnelseende.
Dynamit!
mörn: det blir bra, lovar. gjorde det där, skolad in alltså, för inte så länge sedan och det var fan inte roligt, men nu trivs Henny på dagis.
annars har jag tänkt lite på talking heads vs. prince. inte kommit fram till nåt direkt men tänkt i alla fall. har ni hört prince nya låtar förresten?! han är ju liksom så ostig nu! fast ändå fonky på nåt sätt.
Hehehe. Tänker teckenlängd rätt automatiskt. En vanlig rec nuförtiden, för mig, är på ungefär 2500 tecken (en högerspalt). Det är långt. Förr, när jag skrev flera i veckan för samma tidning låg de på mellan 800 och 2000 ungefär. Så 9000 är sjukt långt i den kontexten.
Länka när recensionen är utlagd så får vi ta ställning ditt val av teckenmängd med facit i hand.
Ok. Om jag kommer ihåg.
Skräddarn: Hur då vs? Om det är cage fight skulle ju lätt Talking Heads vinna, om han Funkadelic-syntarn är med.
Blood and Chrome var inte så bra. Fan också.
Som sagt, har inte tänkt klart riktigt men the symbol och talking heads är rätt roliga att lyssna på och jämföra. De debuterade ju typ samtidigt och följer varann genom 80-talet. Vidare håller båda på med musik som svänger, fast med helt olika infallsvinklar. Det är kul att tänka och lyssna på bara, om man är lagd åt det hållet alltså.
Jag gillar annars C0xx7 vs 83nn7, var en riktigt bra cage fight ikväll. Blev oavgjort.
En dålig grej med Spotify är att Desolation Reach inte finns där. En av BQ:s finest moments:
http://xms.songmeanings.net/m/song/3530822107858575816/
Piedro: helt riktigt.
Sitter i LO-borgen, om privatisering av äldrevården. Forskarna ba ’A, B, samt slutligen C.’ å politikerna ba ’Uä uä uä bla bla bla hööör inte seeeer inte!!!’. Ja ba Candy Crush.
mina tre favoritgitarrister just nu and forever
http://youtu.be/QeH8s_RAuTI
http://youtu.be/7KxiEjPCXA8
http://youtu.be/CKgj1FNToWY
Då är vi inte många hundra meter ifrån varandra, Benny.
No One’s Going To Say It Out Loud > Desolation Reach. Reverbet och syntharna där, fi fan. Klår de där stabbiga stråkarna vilken dag i veckan som helst. Fast såklart att Desolation Reach borde finnas på Spotify, det säger jag inget om. Den är fortfarande bättre än det mesta annat som går att lyssna på här i världen.
BQ Schme Q.
Marias skiva finns på Wimp nu, men inte på Spotify. Den är vansinnigt bra. Tycker recensenterna missar en hel del: softrockinfluenserna, texten till Det finns en plats. mm mm. Men ändå kul att folk verkar tycka om den. På sätt och vis den bästa svenska sedan Jag önskar dig.
Och Pissed Jeans finns på Spotify. Jag lyssnar första varvet just nu. Är glad men inte entusiastisk. Lite som vanligt med dem alltså. Ingen brottarhit som False Jesii 2 hittills. Men jag tror jag kommer in genom fel dörr kanske. Inte så mycket att göra åt om man bara har den nyckeln. Åh, här går man loss med bildspråket minsann. Mantackar.
Pissed Jeans, de har så bra texter, bland annat. I min recension har jag med typ fem YouTubelänkar som referenser. Kör folkbildningsgreppet den här gången. Som vanligt, kanske, inte vet jag.
Det är för rockigt för mig tror jag, så enkelt äre. För mig funkar det bäst när de påminner som mest om Poison Idea, men om jag inte glömmer något så är Poison Idea egentligen den enda sån där rockiga hc jag gillar. När det blir för proggigt eller för tunggungigt tappar de mig på något så banalt som musiksmak. Fattar sena Black Flag som referens som du nämnde förut. Jag ska lyssna mer + nyfiken på din recension som sagt.
Discharge självbetitlade förresten. Kanske kan sammanfatta med deras egna ord: Why? Första låten var bäst. Efter några varv skulle jag till och med säga att jag gillade den. Trummisen verkar så sugen att han halv kommer av sig ett par gånger. Cal sjunger ju fantastiskt. Precis som med Joey Ramone ibland en schizofren upplevelse att höra så bra sång på så tattiga låtar. Alla försök till förnyelse/uppdatering låter numetal eller skatepunk (exempel på båda finns). Jag gillade bättre skivan efter, med Varukers-sångaren på sång. Det står väl Discharge på omslaget av fel anledning där, men bättre låtar, köttig sång och fint drag.
Haha, texten till Health Plan är fantastisk, det jag uppfattar av den.
Här är recensionen: http://www.djungeltrumman.se/artikel/Storslaget
Vadå ”minus bluesgitarrsolon”? Äju föfan bluesgitarr över hela jäla sivan.
Rolig recension. Mycket att diskutera. Håller med om somligt men inte allt. Men kan inte skriva mer just nu och det gör kanske inget.
Nix, inga bluesgitarrsolon där, inte. Du har fel. Du blandar ihop all lead med blues, jag har förstått det nu att du gör det.
Vill inte komma här och verka petig, men det finns ett par små stavfel, eller rättare sagt bortfallna bokstäver i recensionen. Om du bryr dig om sånt alltså. Eller kanske snarare om du bryr dig om att andra eventuellt bryr sig. ”Komlicerade frågor” och ”ingen lyckade riktigt”. Hade själv velat få det påpekat så jag hade kunnat ändra det, om jag publicerat något.
Intressant recension. Ska ta och lyssna på musiken också, när jag har hörlurar till hands.
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRThttp://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRT
dä ä februari de dä
hjort: Tack, ids antagligen inte bry mig, men tack ändå!
Har jag inte redaktörsglasögonen på så har jag inte. Hatar att ta på dem, de är så svåra att ta av då.
stalle: din länk är tot.
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0FyeyRuiCw5A7z719IIkRT
Nu funkar den!
Kontrar med denna gamla goding, medan jag gör klart min verkliga februarilista, andra volymen.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/45lIBy6glJXb9TbodUDmvr
Alltså Matti, blir ju lätt upprörd över att min räknare sa 9004 tecken inklusive mellanslag. Ja, jag har en specialanställd räknare om ni undrar. Nå och i vilket fall, det där är vad jag kallar en recension. I am a King! Bara det.
en rätt lämplig detalj är ju ändå att henry rollins fyller år idag. recensionen skulle på många sätt kunna vara en födelsedagspresent till honom.
ps. fixar stavfelen, hjort.
Här är den verkliga februari volym två-listan
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3FG2yM2gCPNxkjHLcsIpR9
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3FG2yM2gCPNxkjHLcsIpR9
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3FG2yM2gCPNxkjHLcsIpR9
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3FG2yM2gCPNxkjHLcsIpR9
Temat är är att allt inte alltid är vad det verkar vara.
martina, som en redaktör bör vara. Bara googlar sina skribenter och fixar deras texter. Fantastiskt. Betyg: fem kringlor.
alltid redo, matti.
p.s
vad får dig att tro att jag inte är en frekvent läsare av mabd-forumet? är ju ändå det näst mest citerade jag känner till. näst efter paulo coelho.
Hehehe. Trodde det bara var vi vanliga surgubbar här hela tiden. Vi och Paulo Coelho.
jag är inte den som bara rör mig i solsken, matti.
”if you only walk on sunny days, you will never reach your destination.”
-paulo gubbelho
och nu lämnar jag er karlar alone!
HAHAHAHA! Kom gärna tillbaka!
martina: One of us! One of us!
Från Pissed Jeans till något mycket svulstigare:
http://youtu.be/QnOmrDzRrGQ
Lite mycket av allt, egentligen, men jag kan inte låta bli att tycka att det är mäktigt på slutet.
Men Matti.
Bluesgitarrsolo vid 1:11:
http://www.youtube.com/watch?v=mEIwlkzsLfU
Ej bluesgitarrsolo vid 05:50:
http://www.youtube.com/watch?v=iaQNwlxNUAc
Varifrån får du att jag tycker att all leadgitarr är bluesgitarr? Man hör ju med öronen vad som är blues och inte. Det måste inte vara dåligt (eller bra) men det är bluesgitarr.
En frisk västan gjorde gubbröran rörd.
Hur kan det vara möjligt att ingen här har tipsat mig om Kendal Johanssons cover av Big Star ”Blue Moon”. Någon som vet vem han är? Otroligt vacker låt. Bättre än originalet tycker jag. Vad tycker du?
http://open.spotify.com/track/5aeEnBwhsUITr7U4GkKJGD
H: hehehe. Jag jämför med Jimmy Page.
Annan grej, nya Zacke är sjukt bra. Nu är jag visserligen med på en låt, men ändå. Har nog aldrig hört Luleå personifieras så här tydligt innan. Det är Håkan-bra, med värsta politiska texterna och helt grymma hooks. Och beats. Finns på Spotify, men jag kan inte länka från telefonen pga idit.
Sibille Attar, fantastiskt! Varför har jag inte uppmärksammat henne efter Tourettes?!
Det är skitnödigt att ha låtar utan titlar på skivor (om en massa andra av låtarna faktiskt har titlar). Hur svårt kan det va?
Ibland är man ju skitnödig, det kommer med biologin. Fast du kanske menar att man inte ska göra konst i det tillståndet?
Jag tolkar skitnödigt som väldigt nödvändigt? Är det fel?
”Okeej, dags att sätta namn på låtarna… näe, nu måste jag bajsa igen! Fan, jag missar ju deadline!”
Fast jag har gjort en skiva helt utan låttitlar och det var inte nödvändigt alls.
Den innehåller rentav ett bluesgitarrsolo.
Enligt en av mina polare är skit bara ett förstärkningsord som kan placeras lite var stans i en mening för önskad effekt. ”Bräckjärn? Det kan man ju ha skitanvändning för!” I och för sig tycker han också att man kan beskriva något övergripande som ett övergrepp.
Annars tycker jag det är jobbigt, det där med skit. Man måste skita så jävla ofta, liksom. Tar tid från annat man kunde göra, som att byta dammsugarpåse eller lära sig hjula ordentligt. Tacka vet jag sengångare! De lirarna skiter en gång i veckan, och sen är det inte mer med det.
Vaddå för skiva?
Det värsta med skivor är låtar som är gömda efter sista låten, men inte som eget spår, utan kommer flera minuter senare. Det är ett jävla otyg. Att man aldrig an lägga in den här på nån spellista, annat än sist tillexempel: http://open.spotify.com/track/2W7rYfV7caTY0NpevSxu9y
Även om det som händer i slutet är superfint.
Stone Roses andra skiva är ett annat måndagsexemplar i detta avseende: Man kan inte ha med första låten nånstans, inte sista heller. Åtgärdat på senare utgåvor och på Spotify, sista låten. Men när skivan kom och Love Spreads var så jefvla bra och man inte hade råd med singeln och ville göra blandband.
Den här är dock värsta exemplet:
http://open.spotify.com/track/0jKAgEPViwfA1ErtdHrNl0
Det händer ju inte ens något efteråt! Varför Conny? Varför?
Matti, jag ska på spelning ikväll. Om jag blir salongs så mejlar jag länk. Vågar inte här.
Dolda spår var det sämsta med cd-eran. Killed by mp3.
Själv skiter jag i allt och flyter ut i världens vackraste låt på hög volym i en stor rymd – Almost
Ligger på ett scandicrum och kollar på eftersändningen av växjö-färjestad. Kul liv.
Växsjö
Lyckan i att höra till.
Inte pallat skriva ngt särskilt om näthatet, vill inte reducera det till en snackis till efter Tintin och Kalle Anka och Fas 3 och toaskyltar och så vidare (helt fucking viktiga snackisar, var de exemplen, vill jag understryka att jag tycker), men här skrivs det bra i alla fall:
http://isobelsverkstad.blogspot.se/2013/02/han-ar-inte-hat-ar-inte-hot.html
Och hos Pontus Lundkvist och Maja Lungren, fast de läser ju alla redan. Hoppas jag.
Idag i SvD skrivs det bitvis bra om svensk rasism och rasismdebatt :
http://mobil.svd.se/c.jsp?cid=25967251&rssId=25967031&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d7914510%26amp%3bnew%3dtrue
biljett till mark eitzel och patrik backlund, check!
En av mina favvisar släppte skiva förra året, som jag missat. Den är hemskt bra. Kan dessutom eventuellt ha världens sämsta skivtitel, men alla låtar har namn!!!
http://open.spotify.com/album/4XcEHKrG1xgTJVcM6W7Joe
Jag tänker hela tiden att skivan heter Mankini. Varken innebörden eller referensen känns särskilt upplyftande.
Jag lyssnar på Return to the Valley of the Go-Go’s och tänker på att hur mycket jag än älskar Beauty and the Beat så önskar jag att de hunnit göra en punkskiva innan den. Fun With Ropes!
Tänkte förhandsbeställa den därninga tretian, men Tegs hemsida var stängd. Får väl ge mig till tåls.’
Tegs sida har fassnat i ett Islands porrfilter.
Jaha, man skriver ju en för tidigt född. Ni får ursäkta.
SOM EN FÖR TIDIGT FÖDD. Loggar ut.
Bra band, faktiskt: The Fartz.
Aldre Men Javla Snabbare!! med Appäratus från Malaysia. Fan vad peppad man blir.
Jag blöder &-60:n. Här är februari 2. Tänkte att det skulle bli mars, men blev klar för snabbt. Temat är låtar som har en titel.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/5gBkTBK8tYgNQJzPGwlH6C
C-60:n. &-60 vet jag inte vad det är. Låter som något Benny lyssnar på.
Glömde säga att Dischargeskivan med Varukerssångaren, jag gillar också den mer. Alltså Disensitise. Och Beginning of the End- EPn. War Is Hell är ju ett skämt. Värdelösa versioner av gamla låtar bara.
H: Mycket relevant tema, i dagsläget. Men det får man väl inte säga blablablabal.
Ja, Disentisise. Det hade ju känts coolare om det var ett nytt band med medlemmar från Discharge och Varukers. Men då kanske de inte fått studiotiden betald, eller hur det funkar i skivornas värld.
Var läser du Pontus Lundqvist, Matti, hans twitterkonto?
Twitter schmitter. Hans blog. Den finns inte på Google, och jag kan inte länka från telefonen. Eller ens hitta den. Men har gjort det tidigare här nånstans.
Han är bra: http://brockbrock.com/herrlundkvist/
Finns inte på google? Hur går det till?
I veckan gav jag bort 450 miljoner av era skattepengar.
Maria Eriksson, sjukt jävla bra gig ikväll på Årsta Folkets Hus.
Kboi? En sen? Det andra gänget gav bort 27 miljarder av våra skattepengar till ett fas 3 på Jas.
Asså ja kan inte skriva längre. Nu räcker det.
Det är något starkt Blå Tågskt, (eller ännu mer Stockholm Norra egentligen) över hur ME låter, både sång och melodik. Menar det bara på det bra sättet.
Mattias Alkberg? För i så fall förkortar du helt fel.
matti: Ha! Vilken goof! Hade jag ingen aning om! Verkligen onte meningen. Måste kontakta någon som kan åtgärda det snarast!
Min moster har varit Bennys lekisfröken! På rikt!
Maria Eriksson!!!!
Blev så deppig av att mitt januari-C-60 har 0 prenumeranter, så jag har tappat lite sugen.
Men det här blev bra, det är det lilla jag har lyssnat på hittills i år. Mest hållit på med det egna, och inte kunnat ta in så mycket annat.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/63JiKuKSEx3sLrfZJ2PfYP
Det här är ju också en hundanka. 6.42 in börjar vår demo-EP, den där som är så dyr:
http://open.spotify.com/track/4t2tYOXWoEW1VbsyGvMTPu
Conny, jag tror det är fel på Spotify. Folk prempar visst.
Exakt. Som H. Prempar.
Hade missat att John Holm-boxen fanns på Spotify. Nu kan jag lyssna på Mona Mona och Nalen forever igen.
Lönesänkarna på svt2 är ett måste, tyvärr. Det är ju rena rama kluken att både socialdemokratisk och borgerlig politik sedan 80talet styrts av måttlig analys av måttligt smarta ekonomprofessorer. Varför tillåter vi några få experter få ett så totalitärt inflytande på svensk ekonomisk politik? Varför tillåter vi att ett helt samhälle sätts under experiment baserat på några osäkra och dåligt prövade ekonomiska modeller? Lite otäckt också att jag inte hade denna historieskrivning mer klar för mig. Men jag har väl haft annat för mig, vet jag.
http://www.svt.se/dokument-inifran/se-program/del-1-464?autostart=true
Har varit på Roller Derby. Det var skitkul ju.
Men asså, på rikt? Här i Luleå,?
Läste om det i nyaste KA (nej, inte KA & Co.) i morse på toaletten och tänkte: Det här är ju underbart! Varför finns inte det här i Luleå? Tänkte t.o.m. engagera mig i frågan.
Borgarna hit och dit. Dom är och förblir djävulen. Det är facken som är kluken, som har börjat gå med på lönesänkningsstrategier. Det är min klara övertygelse. Dom har slutat stå för motståndet.
GUD VAD JAG HATAR KJELL-OLOF FELDT
Benny skriver kluken på facken.
Mer go techno, som man kan spisa i sina nya goa 901:or, nu även med go eq.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/5TRfugLFCxAGC3HAnJzXJq
Håller med Bennys kluk.
Har fått bekräftat att Anders Borg nyligen stövlat in på Pet Sounds för att införskaffa Trout Mask Replica!
Vad är det för fel på den mannen? Tror verkligen inte han har någon ond agenda och vill de fattiga illa. Men uppenbarligen har han ingen förmåga att se vilka konsekvenserna blir för de utförsäkrade och sjuka av den ekonomiska politik han för. Obegripligt för mig.
Jag tror han verkligen har en ond agenda och vill fattiga illa.
Eller, klart jag inte tror. Det skulle innebära att jag tror på gott och ont som krafter, liksom religiöst. Och det gör jag inte. Inte heller tror jag på att det går att mäta. Alltså, som att somliga goda gärningar skulle kompensera somliga onda. Att det kommer en räkenskapens dag.
OM man inte menar att en som valt fel, och fortsätter välja fel under hart nog alla omständigheter, exempelvis fortsätter att föra en borgerlig politik trots att alla som har det dåligt får det sämre, OM det kanske är precis det som är ondska. Det står inte i motsats till godhet, men det är lite i paritet med dumhet. Jag vill inte att en sådan dumstrut ska bestämma över mig.
Men, det som är svårast att förstå i hela världen genom tiderna är hur Skriet kunde göra Ben & Hjärtan. Det är en så perfekt låt, DEN är ett bevis på Gud.
Benny: ska man tro vad LOs chefseko säger här så kanske det finns nåt slags hopp om bättring – http://www.tcotidningen.se/30-ar-av-stigande-vinster-men-hur-mycket-har-loneandelen-fallit
matti: Jag tror att han verkligen tror att om vi får ordning på landets finanser så kommer det komma alla till godo, så småningom. Jag tror att han ser åderlåtandet av välfärden som ett tillfälligt nödvändigt ont. Som realpolitiker. Precis samma övertygelse som drev Kjell-Olov Feldt att föra exakt samma (nåja) politik under socialdemokratisk flagg under 80-talet.
Jag säger inte att någon av de gjort det rätta, försöker bara förstå hur de tänker och fungerar.
Det handlar om generelll människosyn, en torftig, jävligt tråkig och föraktande sådan. Jag tror verkligen inte att han och de han representerar vill fattiga ont , men inget gott heller. De vill de fattiga inte ett skit, de är upp till dem själva att ändra sin situation – det ska ju ” löna sig att vilja arbeta och det ska löna sig att jobba stort dvs att bli rikare.
Jag vill att de ska dra åt helvete, politikerna. Exakt där slutar min realpolitiska och pragmatiska hållning.
Jag var i LO-borgen häromdan, hearing om vetenskapsläget gällande privatisering av vården i Norden. Fullständigt politiserad och polemisk debatt, som på programmet Agenda. Och en LO-bas som drog vitsar. Jag spyr.
LO är numera en politisk organisation, som ’positionerar sig’ i sakfrågor. Jag skiter i om de har vettiga ekonomer som anställda, för de som tar besluten är ändå helt infantila ja-sägare. Ett fack är ett motstånd, den enda kamprörelsen som kan existera och verka mot kapitalism med verkliga medel. LO är numera en hittepåorganisation, som sysslar med politik, aktiehandel och medlar med svinen. Själva idén med facklig kamp är helt ointresaant i borgen. Det syns även på deras forskning.
Jag vill att de ska dra åt helvete, lokatterna. Exakt där slutar min realpolitiska och pragmatiska hållning.
Jag var i loborgen häromdan, hearing om vetenskapsläget gällande skogskatter, skogshöns och skit i Norden. Fullständigt politiserad och polemisk debatt, som på programmet Agenda. Och en lokatt som drog vitsar. Jag spyr.
lokatterna är numera en politisk organisation, som ‘positionerar sig’ i sakfrågor. Jag skiter i om de är släkt Zimba, för de som tar besluten är ändå helt infantila ja-sägare. En lokatt är ett motstånd, den enda skogskatt som kan existera och verka mot kapitalism med verkliga medel. lokatterna är numera en hittepåorganisation, som sysslar med politik, aktiehandel och skit. Själva idén om ”lokatt” är helt ointresaant i loborgen. Det syns även på deras forskning.
*dör*
hehehe.
Vår tids stora dogm och sjukdom är att kortsiktiga ekonomiska värden är de enda värden som räknas. Politiska styrmedel behövs för att begränsa skadeverkningar av kapitalism. Världen är ett dårhus som styrs av storföretag som arbetar med maffiametoder. Förstår inte Anders Borg det? Han kan ju inte vara dum i huvudet.
Asså, gubbar, nya Stornoway? En besvikelse. Eller?!
Såg precis Stefan Jarls Godheten. Gör det, alla. På tal om borgarsvinen.
Om Borg, klart han är övertygad om att han har rätt men han har ju fel. Alltså är han dum i huvet eller ond. Oavsett vilket så vill jag ha en annan finansminister. En annan regering, andra politiska idéer bör råda, inte hans kapitalistiska.
Sorry, men jag ser ingen anledning att förstå honom eller hans politik bättre än jag redan gör, därför rapar jag dessa självklarheter, dessa platityder.
Coolt, Matti har börjat med rap.
varör jag inte prempar? när jag klickar länk på paddan öppnar i bästa fall en till flik i webbläsaren där listan visas, sporify kan gå igång ibland men inte med den lista jag klickat på. eller så är det bara kass musik på listorna.
Kul på nåt sätt att googla ”siamese twins in a box”, alltså låten In a Box med bandet Siamese Twins, och få upp en bild på siamesiska tvillingar i en låda.
Vi har släppfest på onsdag, på Häktet i Sthlm. Från typ 22 nånting till långt in på natten. Kom förbi! Det sönderslagna örat spelar skivor, och alla är där! Öppet för alla, fri entré!
Just ja: vi säljer skivan och singeln, tror vinylen hinner komma till och med. Plus asgrym och exklusiv tischa med kopplingar båda bak och fram i tiden.
Ingen spelning: bara fest.
Vad är det för rocktider ni kör med?
kan man köpa tishan via teg.se?
älle va dä nu ä fö adress?
H: helt vanliga rocktider. Ta sovmorgon.
Stalle: ingen aning.
Det var det jag menade. Jag trodde det här var ditt finkulturella projekt, dvs releasefest 18-22.
Jag är inte informerad om vanliga rocktider.
Kompakt Total-släppen på Spotify fick mig att sätta ihop en playlist med den bästa djuphavstechnon från 00-talet. Nåt för Benny kanske, om inte annat. Jag lär uppdatera den allt eftersom.
P.S. Det är duben som gör det, så klart.
http://open.spotify.com/user/bomb/playlist/2rOatQUgoWo3kKkpQbYJvs
I morgon klockan två pratar jag och Marianne Söderberg om Stefan Jarl i P1. Kanske ingen skrattfest, men rätt kul ändå.
Hehe, Stalle sa Sporify.
Tack Anonym! Jag gjorde en sån mastodont till Storteg för nåt år sen. Inte bara dub, men väl 50 hz i varenda låt.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1JSNtbeb2H821NUIwVvNVf
Fattar in att jag fått tag i FYRA Bose 901 III med eq för 3500 spänn, nyservade?! Det är ju för fan så att man borde ha sig en smäll på truten, så oförskämt är det.
Om nån vill åka på technoläger men är lite rädda för Berghain, kan ni åka till en liten by i Ångermanland. Där finns det dunkadunka.
Fick även med en Yamaha R-3, men den kan jag inte ett dyft om. Verkar vara lite ’låg i watten’.
FEST!
Nä, nya Stornowaysingeln är fantastisk. Perfekt pop.
Jo, singeln är väl fin, men skivan fann jag rätt platt. Inte lika smittande låtar och sångarn är så nedtonad. Å andra sidan tyckte jag att förra var rätt trist till en början också, så eh, den kanske tar sig.
Men fan, har inte skivan än.
Kan skicka den om du vill?
Åh men gud, ja. Gärna!
Benny: mycket trevlig lista, jag har en snarlik men som mp3. Den jag postade här är egentligen mer dubbig tech-house, runt 125 bpm, sånt som fortfarande är tänkt för dansgolvet.
Vi är mycket överens. Kolla runt min spotify, jag har en hel drös med rena technolistor som är ganska exakt såna.
Centerns nya är ’en varmare ton’, och man har bytt ut en del ord. De håller dock kvar vid att rätten att äta levande barn är den viktigaste frågan, efter platt skatt och ta från dom fattiga.
Jag gillar fan allt med Crucifucks. Ja, ni läste rätt: allt.
matti har mail
Säkert nåt spam bara.
Jag älskar albumet också, Bob Dylan. Första gångerna tyckte jag dels att det hände lite för mycket i låtarna, och dels att det var lite för mycket olika reverb på olika instrument. Det gjorde att det lät lite glassigt, jämfört med förra skivan som var så torr och härlig. Men samtidigt, det är ju inte fett och svulstigt sådär som, säg, Glasvegas (och inget fel på det heller, men jag vill ju inte höra flera band som låter likadant). Det finns lite härliga jazzrockinfluenser här och var, lite improviserade rhodespartier och sånt. Samtidigt är det lite som det där bästa med, säg, Pale Saints. Du vet, när de inte var så shoegaziga, men fortfarande bättre än de var alldeles mot slutet. Emellanåt tänker jag på Wings/McCartney: taktbyten, verkligen komplicerade melodier som är liksom okamoulferade , fast jag tycker Stornoway är bättre, lyckas bättre. Jag tycker att exempelvis Knock Me On The Head, The Bigger Picture, arwell Appalachia och The Great Procrastinator är bättre än någonsin Live And Let Die. Stornoway är mycket möjligt det bästa engelska popbandet sedan Smiths och tidiga James.
Samtidigt: det händer verkligen ännu mer än på första skivan. Svårt att säga vad jag tycker om en vecka. Men antagligen gillar jag den ännu mer.
http://www.dagensnyheter.se/Articles/2013/02/19/Bob-hund-ar-mitt-absoluta-favoritband-sedan-Roxy-Music/
Fast Stornoway, det viktiga ärju inte vad jag tycker om en vecka heller, utan om, säg, två år.
Det var ändå fint att läsa den lilla utläggningen där uppe, om vad du tycker och känner just nu alltså. Väl värt ”besväret” att skicka ett mail!
Skivan börjar sätta sig för mig nu också förresten, gjorde sig bättre i högtalare än fjåniga hörlurar här hemma.
Själv tycker jag att Alkberg mer kommer till sin rätt som poet. Mer utrymme för känslor, inte begränsad av poplyrikens form. Tror att den här, från Jag var en av er, är hans finaste stund:
”Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket. Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta. Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats. Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen. Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan. Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt. ”
Den om Bengt Grive är bättre.
Häktet? Perfekt, då kan jag hälsa på mamma i samma veva.
Hahahaha!!
Shit, ska skräddarn komma? Helt plötsligt gick krognotan från 50 spänn till 35.000 spänn. Var är Kboi när man väl behöver fakturera honom?
Nytt med Ghostface. Nytt för några dar sen, alltså.
http://stereogum.com/1261932/ghostface-killah-the-rise-of-ghostface-killah/mp3s/
Ett FLÄSKlägg. Man tackar.
Matti beställde fel. Han fick ett FALSKleg.
Å andra sidan kommer han in ÖVERALLT.
Fryppel.
Är ni på Pelikan?
jag är på fyllan
jag är påhittad
Jag är på fyllan
Nu hittade jag på.
Tänk om inte den här gästboken hade funnits. Då hade jag inte haft något socialt liv över huvud taget. Åh, jag är så tacksam.
Den här Haikun från Separerade ägg. Jag ryser.
Ibland är livet hårt och tungt
fast man känner sig som ung
Orden strömmar ifrån ens mun
man känner sig som kung
Då har man hittat lyckan
när man har funnit glädjen
BENGT GRIVE BENGT GRIVE BENGT GRIVE!!!!
Du menar den här? Mats Wilanders cover på nya Begravnings-singeln?
http://www.youtube.com/watch?v=V6z5VLFdznw
Ja!!!
Vill också posta min favoritdikt av Matti:
”Försjunken över ett glas lemonad
På en krog i Luleå
kamraterna hurrar och skriker Var nu glad!
Men min vän hon grät
Hon för mig illa lät
Orkestern spelar en lugn låt
Jag tänker på dig och vill trösta din gråt
Kamraterna hurrar och skriker
Jag sitter med min lemonad
Medan du gråter flera liter
Ja sitter här och tänker
Får man trösta dina ögon som blänker
Vill du ha mig med dit du går
En osäker krake som vill trösta ditt sår”
Det här är min favorit från Mattis digra repertoir:
VÅREN ÄR HÄR
Solen skiner
Snön har smält
Det känns varmt fast det kommer regndroppar
Gräset börjar växa
Träden har fått knoppar
Jag har sett en Citronfjäril
Det har kommit vårblommor
Jag har sett Blåsippor
Vi har sett maskar och en tusenfoting
Vi såg en liten röd mask och gråsuggor
När vi vände på en sten såg vi mycket spindelnät
som det fanns en jätte stor spindel under
Förlåt. Jag ser nu att jag förväxlat Matti med Peter Mattei. Dikten jag postade är såklart skriven av den senare. Vem denne andre poet från Luleå, som ni talar om, är har jag ingen aning om.
Poem: ikväll ska jag slå sönder öron på dödsfesten, stora som små.
Är Begravningen bara släppt digitalt via iTunes alltså?
Kevin Ayers död. Är Matti synsk?
Med Satan är en av Sveriges bästa låtar genom tiderna. Som man har grinat i sina dar. Alltså helt orelaterat.
Såja, nu finns begravningen på Spotify också.
”Kungen bestämmer” påminner mig om ”Grönt ljus åt alla” med Bob Hund. Vilket är en bra sak. Bästa låten på respektive skiva.
”Det var något i vattnet jag drack”? Handlar det om när Stalle & co i Östersund drack bajs?
skivan finns på spotify nu!
det här alltså en seriös text: http://unvis.it/avpixlat.info/2013/02/20/svenska-man-bast-i-varlden/
Grymt när en text går rakt emot sin egen titel på det där viset.
Va fint med Police Story som tolkad av Ramblin’ Jeffrey Lee Pierce.
Gustav Vasa som ett exempel på svensk idrottsframgång. Det är ju briljant!
Grym skiva Matti, Men varför i hela hökmark har festen i ankdammen ?
Ps. Jag gillar int heller centepatiet Ds.
Ps 2. Ha så kul ikväll Ds.
CAN!!!
Kul å ses.
E i Amerika. Längtar efter er. Va i Amerika när jag började hänga mer er. E full också.. Puss
Åh nej inte dubbelpunkt. Full som sagt. PUSS
Haha dubbelpunkt..
Rasprofileringen i Stockholms tunnelbana. Förtvivlan är gränslös.
Oavsiktlig ordvits.
Ps, huvet dunkar.
Har man chansen till en fryppel tar man den.
Uj. Uj. Uj.
Mot Arlanda och verkligheten.
Kul att ses! Kammade hem inte mindre än två gästbokare igår. En tanke som slog mig var det skulle bli obalans i kosmos om både skräddarn och deamon skulle vistas i samma rum.
Har kemångest så det står härliga till idag, har skinnet i en turban på huvudet och nerverna under naglarna. Nu ska jag lyssna på Tomas gitarrer och göra exakt ingenting på jobbet. Dom andra här har ju för faen spottlov.
deamons röst i etern ger mig gåshud.
– Det är polisen.
– Har ni cigaretter?
– Nej.
– Har ni kaffe?
– Nej.
– Då får ni stänga dörren. Det är kallt.
<3
Åh, det var roligt igår, men nog drack jag väl många öl och vin, va?
Greg Ginns nya band:
https://soundcloud.com/goodforyou-1
Det finns nån aspekt av det som är lite oemotståndlig, men bra är det inte. Däremot har jag här och nu kommit fram till att Good For You är det ultimata fuck you-namnet. Uselt och drygt på ett lite härligt sätt.
Ja, håller nog med helt och hållet. Inte är det särskilt bra. Coolt gitarrsolo iBlaze of Glory. Men det är så konstigt otight och liksom andfått.
”Häktet? Perfekt, då kan jag hälsa på mamma i samma veva.”
Hehe.. Haha.. Hahahahahaha.!
Anonym på riktigt: Började på din lista (Ceratioidei) idag när jag lagade (stekte) blodpudding. När barnen satte sig kunde fyraåringen inte låta bli att sittdansa till ett spår, han brukar gilla att dansa men oftast inte så spontant, och gillade låten så mycket att han var tvungen att kommentera: ”Jag tycker att vi ska kalla den här låten för Jacko.” När tvååringen sen fastnade för ett annat beat fick den låten namnet Rakel. Jag anar att han ärvt min ratio titlar/gjorda låtar.
Har precis vaknat ur ett 5 dagars feber-koma. Det tråkigaste jag varit med om. Har liksom inte haft så mycket intryck från omvärlden att bearbeta (bara låst in mig med jobb hittills hela året). Så, jag sov 60 timmar i sträck! Och drömde bara om transporthissen på mitt jobb. Den var trasig och underställd reparation förra veckan, förstår ni.
Hatar så mycket att jag inte kunde vara med häromkvällen. Usch.
Jag har ingen sån där dn-extra-prenumeration, så jag kan inte läsa begravnings-mottagningen. Är det rolig läsning så gjorde det ju inget om någon lät citera den och lägga ut den här…
Kluken också. Vad är det som händer med grammatik och rättstavning kl. 03.30?
Cöxxy – tillbaka efter 60 graders feber, kulör, med en fryppel. Kuudos på det.
Stalles dinosaur är det roligaste på internet idag. Jag föreslår att alla blir vän med stalle på ’febban’.
nu strömmar dom in, vänskapsförfrågningarna!
Rock
Mattias Alkbergs Begravning
”Mattias Alkbergs Begravning”. (Teg Publishing/Playground)
4.
Redan för mer än tio år sen kallade han sitt dåvarande band Mattias Alkbergs Begravning, men bytte efter att hans farmor hade reagerat. Man kan undra om han har gått omkring och ångrat sig ända sen dess, eller bara kom på att det skulle passa ännu bättre nu när han sjunger så mycket om döden.
Det är ett koncept här, nämligen. Ett av många. Det handlar om kungen också, och kungens son. På ett fritt fabulerande och inte särskilt höviskt vis. Inte minst i den genialtramsiga singeln ”Skända flaggan”, där Carl Johan De Geers gamla tilltag att skriva ”kuken” på svenska flaggan nu plötsligt har transformerats till en oförglömlig allsångsrefräng om just det. Med en lite gäll svajighet som ligger nära Håkan Hellström, fast med en helt annan sorts klangbotten. Mörkare, retsammare.
Gör inte den Mattias Alkberg känd i hela den uppväxande generationen så lär han nog aldrig bli det.
Får man tro Alkberg själv är udden inte ens riktad mot kungen i första hand, utan mot alla dem som så villigt blir kränkta å hans vägnar – och som han gärna vill tro att kungen inte heller gillar alla gånger. Fast även en sådan tänkt kung skulle nog finna öppningsspåret ”Kungen bestämmer” en smula magstarkt, med sin beskrivning av hur Sveriges statschef planerar sitt självmord och varför. Trots att också det är en fenomenal poplåt, både skev och självklar. Och samtidigt av ett helt annat snitt än ”Skända flagan”, mycket dovare.
Båda dessa låtar kan mätas mot toppnoteringarna i Mattias Alkbergs högproduktiva karriär om drygt tjugo år och drygt tjugo album i olika konstellationer. Samt fem diktsamlingar. Ändå handlar ett annat av albumets koncept om att han nu ville göra coverlåtar, och att han tyckte att det alltid känns lite fattigt med mer än en cover per album och därför ville ha in minst två.
Nu blev det dels en råpunksklassiker av Black Flag i nedbromsad, opålitligt ylande version – där han behåller texten medan musiken blir något helt annat. Och dels två nervöst vackra Can-klassiker försvenskade till Alkbergsk socialrealism, där redan titlarnas omvandling rymmer sin säregna poesi: ”Tango whiskyman” blir ”Raggare” och ”Vitamin C” blir ”Serotonin”. Kanske kan man kalla honom en språklig alkemist? Samtidigt ligger musiken otippat nära de subtilt återhållna originalen, vilket verkligen kräver sina musikanter.
Dessvärre ska till denna benådade spretighet också fogas en handfull spår som inte har samma tydliga karaktär, där känslan av utfyllnad bitvis blir stark. För inte första gången. Alkberg är ju så ursinnigt produktiv, och har hunnit passera fler stilar längs vägen än de flesta förmår ta in. Att det blir gropigt ibland är bara naturligt.
Ett recept för att bli folkkär är det under alla omständigheter inte, i ett land där varje Lundell eller Winnerbäck alltid är urbota igenkännlig oavsett hur de vänder sig. Mattias Alkberg har alltid varit knepigare än så; nyckfullare, mer subkulturell och mer intresserad av att göra tvärtom på pin kiv. För att utmana både sig själv och oss. Men vem vet, något mer hitbetonat än det lågstadietrotsiga ”skriver kuken på svenska flaggan” har han knappast åstadkommit förr.
Bästa spår: ”Kungen bestämmer”, ”Serotonin”
Nils Hansson
BONUS, kort intervju i dagens DN.
Tre frågor.
”Jag vill inte att någon ska ta livet av sig”
I veckan släppte Mattias Alkberg och hans band Mattias Alkbergs Begravning sitt nya album. I låten ”Kungen bestämmer” tar kungen livet av sig och ”Skända flaggan” handlar om att skriva ”kuken” på svenska flaggan som Carl Johan De Geer en gång gjorde.
•
1 I näthatstider, är du inte rädd för påhopp från dem som tycker om kungen?
–?Det handlar mer om svenskhet än om kungen. Man behöver inte vara så jävla mallig och därför ska inte flaggan vara helig på det sätt som den är för extremhögern. Trenden att ha den som identitetsmarkör är helt sämst. Jag tycker att det är fel att ärva makt men den här låten fyller inga sådana funktioner.
2 ”Skända flaggan” är väldigt trallvänlig, fanns det en tanke med det?
–?Låten fanns redan innan texten skrevs. Det var roligt att göra en typ av låt som är så subversiv, en grym poplåt med ett bra budskap i texten.
3 Är det lämpligt att skriva om kungens självmord?
–?Vad gäller ”Skända flaggan” så skrev verkligen De Geer det där. Men de andra låtarna handlar om en fiktiv kung. Det handlar mer om relationen mellan far och son och tydlig hierarki. Jag vill inte att någon ska ta livet av sig.
Mathilda Svensson
Lyckomätaren slår i toppen när autotunen dyker upp i Solljus/Gravljus, varje gång.
Taket, säger man kanske.
– Varför får alltid alla goth-fester serveringstillstånd?
– De är ett slutet sällskap.
hahaha
http://www.svt.se/kultur/musik/de-far-regeringens-musikexportpris
Cirkeln är sluten, eller nåt.
Nu har jag satt igång den här elvatimmars doomlåten som alla snackar om. Tyvärr vet jag redan nu att jag kommer att behöva avbryta redan om ett par timmar.
hjon: Haha, kul att dina ungar diggar playlisten. Min egen tremånaders gillar den också, även om han inte dansar ännu.
anställningsintervjun gick sådär.
f: vad är din största svaghet?
s: ärlighet
f: ärlighet är ingen svaghet
s: jag skiter i vad du tycker
Stalle: HAHAHAHAHAHA!!!!
Nehepp, om man skulle dra och se Dinosaur Jr. spela på Pustervik kanske… jo, så får det bli. Hej svejs.
Hehehehe, guld, stalle.
Tack för senast! Kul att äntligen träffa några av er. Sen var det ju kronan på sniskan, repet runt halsen och allt det där på torsdagmorgon men det var det ju värt.
Angående skivan så är den så jävla bra! Kan inte sluta lyssna.
http://ecx.images-amazon.com/images/I/510vmw0WADL._SL500_AA300_.jpg
Supreme Legend Series?
Shit vad man fick ducka för gästboksfans alltså. Jag blev överfallen i toakön! Du vet vem du är.
Jag missade skräddarn. Du borde sagt nåt.
Men du spelade väl skivor? Då ska man inte störa!
Idioten i toakön alltså! ! Lär ju inte bjuda hen nästa gång.
Jag kommer aldrig sluta älska:
Smiths
Black Flag
Stornoway
Stornoway
Stornoway
Mariam the Believer
Och er. Ingen nämnd, ingen ordning. Det sista gäller även det förra.
Du kommer aldrig sluta älska Marina & The Diamonds
Durå. Du älskar ju Refist.
Jag tycker det är råtöntigt att tatuera in Stornoway-loggan när man inte ens lyssnar på bandet, bara för att man ska vara tuff. Jävla posörer.
Här har ni lördagsunderhållningen, för alla er äkta hiphop-headz där ute.
http://open.spotify.com/track/3Gt38v5WdecHwWmtjTtwG1
http://www.svd.se/kultur/mer-livradd-an-arg_7938726.svd
I papperstidningen var det en fin bild på Matti, med luggen över ansiktet och gråa hår i skägget.
Jag har lugg, jag är inte 40 längre. Det där med fin kan jag inte ens föreställa mig. Men tack. Hon verkade skicklig, fotografen.
”Ser: Dåligt.” BWAHAHAHAHA! Du är en pärla, matti. Jag måste se till att lägga vantarna på Begravningen snart, fi fan.
Cristians körer på Sarin över Luleå, guuuud vad jag älskar dem.
Nån som sett Last Days Here? Bobby Liebling/Pentagram-dokumentären? Gör det, den är bra. Sorglig.
Jag har känt mig lite skraj för att den sägs vara så mörk. Laddar för att se Jay Reatard-dokumentären, Better Than Something. Jag vill så gärna att den ska vara bra.
Älskar att producera ung pop.
Å så var jag bortrest under en vecka, med dåligt nätuppkoppling och nerverna utanpå. Uttömda GB visade det sig och på torsdag tankades det på med 1GB för 28 spänn. Nya skivan avlyssnades. Skräddar’n sa det – svår att stänga av. Beroendet. En skön känsla samtidigt märkligt stressande. Jag menar, den ständigt snurrande skivtallriken i huvudet. Svår att bli av med.
Lördag, på två olika postkontor väntar två stora paket. Hjon, varför slumpar de ut paket på postkontor så där bara? Korrelation, association, samband. Ett paket med ”the lost tapes” (vilken fin storbox!) ett annat från Teg som legat sedan torsdagen (snabba rackare det där). Alltså, lördag morgon och jag ligger och snurrar i sängen redan vid halvsjusnåret och undrar när posten ska öppna. Förväntansfullt barn på nytt. Fnittrande av spänning hänger jag på låset vid nio, prick. Spotifylyssnandet i taskiga hörlurar från 80-talet ersätts äntligen med fullt löd i vardagsrum.
Börjar med den som löper mest amok i mitt huvud just nu. Fascineras av att ”Police story” inte är mycket till cover. Återhållen akustisk gitarr på brinnande stubintråd och en man som ylar ut sin återhållna, lite sorgsna, frustration och ilska. Nerv som blir till ett mantra. Bra, bättre bäst ! Nytt. ”Serotonin”: blir glad när jag hör trummorna tonats ned (mästerliga i originalet, perfekta här) och basen kanske lyfts upp lite (jaja, vad fan vet jag egentligen), minimal skillnad men listigt i mina öron. Ger plats för ångestgitarren, ja den gitarren, och den ångeststämman. Märkligt att det gör mig lycklig. Skivans mörker som alla pratar om är som skingrat för mig. Gäller alla andra låtar också. Jag blir bara så glad. Att sån’t här görs, alltså. På ”Raggare”, en fin cover det med, växer en underlig och märklig låt fram och sätter myror i huvudet. Vet fortfarande inte vilket ben jag ska stå på. Vet ej var den slutar. Den växer och växer. Lömsk rackare som jag dömde ut lite först.
”Kungen bestämmer” slår an tonen för hela skivan så fint, så fint. Vet ju inte hur ni tänkte, men ljudbild och melodi, de fria arrangemangen, det lite smygkaotiska, sätter lite ramen för vad som komma skall, tycker jag. Det vill säga, om man undantar ”Skända flaggan” – utbölingen i gänget. Men mer om den senare, kanske. Nå, ”kungen bestämmer” var det ju: redan introns bas tar mig till mitt hem och jag myser och ryser i visshet om en grym resa. ”Med satan”, fortsätter det och blommar ut i dova, murriga, ibland mästerligt skeva ljudbilder. Håller med Benny, det är en låt att gråta till. Men av lycka. Anar influenser hela tiden, men stålsätter mig. Jag kan för lite och är bäst på att lyssna och njuta. Ganska bra ringhörna det med. Inga förpliktelser, dumheter garanterade. Lite fegt, men klokt också. I andra ringhörnan står kunskapsdemonen, skribenten och hela det grymma bandet. Snälljabbar därför bara lite.
”Vilken pärla”: kändes utanför först. Bryter av på alla sätt, en anarkist i mörkret. Men den smyger sig på mig, rotar sig sakta och säkert. Kommer på att jag älskar piano. Och så kommer ”Solljus/gravljus”: Introt, det introt! Och resten. Piano, vilt piano utan tyglar! En tidig favorit som lever farligt, det finns ju så många som växer här. Nå, nya influenser, nya ljudbilder och jag köper allt med hull och hår i euforisk lycka. Mammas gata, som sagt. I solljus dessutom. Avslutningen ”Aldrig mer skog”. Hatar psalmer normalt, ogillar när rockers blir sakrala. Känns oftast bara skitnödigt. Men inte när min ”favvogullplutt” (hehe) hamnat där. Nehejdå, den är ju sååå fin, så finfin. Det är nu jag inser att jag får skärpa mig, bli mer nyanserad och klarsynt. Det har gått för långt helt enkelt. Hypnosen har verkat. Ifrågasättandet och analysen har ersatts av blind tro utan tanke. Slutar därför. Stänger av. Rensar hjärnan.
Lyssnar idag med nytvättade glasögon och utan öronvadd. Lång och mycket omständlig avancerad analys ger betyget: MÄSTERLIGT!
Faller i hypnos igen.
Och varför inte Skända flaggan då? Jo, den är fantastisk, men jag är väl inte på pophumör helt enkelt.
DRYGT 4000 tecken, inklusive blanksteg, om någon undrar.
TP, vilket bra fan du är.
Åh TP. Bästa recensionen ever! <3 <3 <3 <3 <3 till dig.
Idag sa Jan Hitlerlund att skolan inte är som RUT-avdraget. Jag måste köpa vapen imorgon.
Stornoway. Århundradets bästa popband.
Har ni läst Linderborg om Drottningen, Matti och näthatet?
http://mobil.aftonbladet.se/kultur/kronikorer/linderborg/article16294990.ab?partner=wwwredirect
Jag älskar ju henne.
Apropå musikdokumentärer, bara. Jag såg rätt nyligen en BBC-dokumentär om TV Smith och Adverts, We Who Wait, finns på youtube. Inte ett mästerverk på nåt sätt, men jag blev så lycklig och inspirerad av den. Särskilt det som kommer efter Adverts.
”Återhållen akustisk gitarr på brinnande stubintråd och en man som ylar ut sin återhållna, lite sorgsna, frustration och ilska.”
Är ej inblandad i den låten, var inte ens i rummet, så kan helt opartiskt hålla med om ovanstående poesi.
Jag vill skriva nåt om Silvia sen, kanske. Jag håller nog inte med Linderborg hela vägen där.
Nya Iggy & the Stoogesskivan heter Ready To Die och släpps på valborg. På omslaget ser Iggy ut som en engelsk, nynazistisk självmordsbombare, alternativt som att en engelsk nynzaist ser på honom genom ett kikarsikte. Ganska intressant bild.
H: gör gärna det. Personligen gillar jag inte Elisabeth Ohlson Wallin alls. Tycker hennes bilder är ytliga och spekulativa. Inte heller gillar jag monarkin eller Jesus, men det hon håller på med är knappt ens kitsch.
Hehehe. Skummade artikeln i morse i telefonen och skrev det ovan skrivna innan jag läst den ordentligt. Men, ja, jag tycker samma ändå. Intressant om näthatet i sammanhanget är att jag skrev en liiiite för kort krönika i helgen om just det. Men det som nämns är att jag släppte Skända flaggan för en tid sedan. Med text av mig. Jag skyller inte på CJDG, no way.
Var får du det nynazistiska i Stooges-omslaget ifrån, matti? Jag ser bara farbror Iggy med ett hårkors riktat mot bröstet.
hjort: på deluxeutgåvan har Iggy en Burzum-tröja på sig, det är nog den Matti har sett.
Apropå Stooges tyckte jag detta är lite coolt: http://youtu.be/M0ofHUf2BgY
Silvia när det finns tid och ro.
Man kan ju inte säga att OEW gör bara en sak. Satiren är ju väsenskild från utställningarna Ecce Homo och Älskade Tjackhora, till exempel. Jag tycker att hennes konst- och dokumentärfotografi är bra. För att inte tala om vilka processer Ecce Homo satte igång, både nationellt och internationellt i samhällen och i kyrkor, för hbtq-rättigheter. Det var verkligen Skända flaggan det.
Förlåt, EOW.
BWO heter det väl?
H: Hehehehe.
NWO
Lönen slut innan nya månaden ens börjat….
Såg nån dokumentären om den medvetet återhållna arbetarlönen i Sverige?
Härligt att den matematiska modellen, som rättfärdigade de nu medvetet ökade löneklyftorna, endast räknade med att vinsten återinvesterades i företagen, vilket skulle skapa fler jobb. Vad blev det? Jo, ökade vinster för ägarna (aktieutdelning). Klukborgarna gör det igen. Och jag tror inte det är slarv…
Nu är det väl revolution på gång? Jag tycker väntan börjar bli lång…
Jag börjar 05:15 i morgon. Det är inte mänskligt.
Visserligen hade jag sovmorgon till 05:22 idag, men ändå.
Det var fackklubbsmöte idag på jobbet. Fatta hur skadade i huvudet vi måste vara när kallelsen lyder:
FACKKLUBBSMÖTE 25/2 kl 19:13
Är ni lika död som jag?
jao. idag bjuder facket på pizza, det är nog enda anledningen att jag kommer gå på mötet.i övrigt då? lite försök till härskarteknik på morgonen från ung kvinna. blev så paff att jag inte sa ifrån. jag bjur på sånt, oftast faktiskt.
Det är väl lite att döda konstnärens syften, men jag våldgästade skivan och flyttade Skända flaggan till sist på begravningsrepertoaren. Det kändes mer konsistent då och så avslutas snyftkalaset med lite hopp om framtiden.
nog om det nu. visst är det väl skördetröskor han menar, neil young i trashers? alltså trasher = skördetröska?
http://www.songmeanings.net/songs/view/3530822107858512626/
en del menar att trasher är döden, men jag tvivlar. jag tror det är mer jordnära än så.
Nä, skördetröskorna är ju civilisationen. Hippietext. Neil Youngs lyrik håller väl rätt sällan på papper?
Skrev det på tunnelbanan, om det lät drygt eller nåt.
På ett sätt kan man nog se skördetröskorna som döden, om man vill vara melodramatisk, men i stort håller jag med H. Jag tror de representerar (oundvikliga) förändringar som bär med sig förluster av olika slag, som exempelvis urbanisering gör och har gjort. Fast fan vet jag. Jag är ju bara en hjort.
ok, men det jag undrar är om trashers verkligen betyder skördetröskor. pröva slå upp ordet och hitta den översättningen om ni kan.
Hopp om framtiden? Ptfff. Men nu är det din skiva, du får göra vad du vill med den!
Inte trasher, men thrasher.
men asså, jag skrev ju fel när jag kollade. så pinsamt. loggar ut.
Moderniteten snarare än civilisationen förresten.
nä, jag är kvar. visst, moderniteten är nog mer rätt. döden äre då inte tror jag. läste precis neil young-biografin och han verkar inte mer än lovligt komplicerad i huvet.
Läs Peo Rask! Dagens mest upplivande text.
http://www.nsd.se/nyheter/kiruna/artikel.aspx?ArticleId=7483155
å sånt svar på tal han gav i kommentarsfältet. haha!
Hahahaha. Bra text. Jobbig stämning i kommentarsfältet. På ett sätt lol, på ett annat hemskt.
Nina Björk är bäst.
Fick ett sånt wake up-call idag. Är bokad att prata på ett ställe och fick kämpa för att ha med ordet feminist i rubriken. De var rädda att skrämma bort männen men jag fick så klart sticka ut hakan när jag väl var där. Det är så det är bara i det här hörnet av världen, det är lätt att glömma det när en sitter framför sin dator och seglar ovanpå.
Jag tror att Neil Young menar att mp3 har för dålig upplösning.
Apropå det: släpps Begravningen på PureTone? Annars får det nog vara för min del.
Neil Young börjar bli gammal.
http://www.puretone.net/
fick ett starkt sug att ligga i blå lagunen och dricka starköl tills jag inte kan simma längre.
stalle: HAHAHAHAHAHAHAHA. Everyday!
de har swim-in bar. bara det.
Här, i Luleå, är det sån där vinter där det varit plusgrader för länge så allt är vatten på is. Vidrigt. Plus att man vet att det inte är i närheten av vår. Det ska frysa på, det ska komma mer snö. Och mer och mer och mer. Och sen ska det töa igen. Så jag håller helt och exakt med Stalle. Behöver inte ens någon bar, faktiskt. Bara en lagun. Bara löv på träden och ett vatten som inte är nära fryspunkten.
vatten som som inte fryser kan vara alkohol.
ett alkohål att löga sig i
Herreguuuuud, kommande Bäddat-sjuan. Tror ni det är bra eller?
ja, det tror jag! i övrigt måste alla utom H, som inte gillar bluesgitarr (helt sjukt ju?!), lyssna på Endless Boogies senaste. Typ bäst.
Så enkelt är det inte. Nån gång ska jag sätta ihop en C-60 med bra bluesgitarr.
Längtar
Har under mitt korta liv åkt E4:an tre varv runt jorden, om jag räknat rätt. Timrå är topp tre sämst. Tycker t.ex. Östersund kunde legat bättre.
Jooo. Jag tror det iaf.
Tillexempel Mowhawk och Communist Eyes med Chelsea Light Moving, jag älskar dem. Tror det här kan vara konstpunkens år.
TP: Jag vet inte. Är det korrekt adresserat och skickat med Posten så borde du bara behöva hämta i G-centrum, svampan har väl inte längre? Det finns förstås allsköns paketmånglare med andra onämnbara namn, som har lite andra ombud i olika butiker. tacka vet jag monopol… Nä, jag vet inte.
Var får du det nynazistiska i Stooges-omslaget ifrån, matti? Jag ser bara farbror Iggy med ett hakkors ritat på bröstet.
Tänker på färgerna, solkorset. Det var ett skämt, lite. Lite, i bemärkelsen inte roligt.
fixerade grisar. de är alltså färdigpaketerade i grillkorgar om jag fattat det rätt?
Nej, det är DSÖ:s nya bandnamn tror jag.
h: det verkar rimligt faktiskt
Jag kan inte sluta tänka på att School Shootings är det hårdaste bandnamn jag någonsin hört eller kan föreställa mig.
dramaten. det är ju ändå förjävla coolt.
Ha! Fixerade grisar!
H: ja, fan vad bra namn. Tänkte på namn nyss och fastnade för The Skitkorvers. Förhoppningsvis tänker jag något annat snart.
Vill verkligen göra nåt av alla halvfärdiga punklåtar jag har.
Det vill vi också att du gör!
Det får inte vara för smart, låta som om man har tänkt för länge. Gäller alla band, alla genrer.
Hjelle i Bäddat, apropå dem igen och apropå The Skitkorvers, har ju ett band som heter The Kuksugers.
Var i Boden idag och lite rund nu, som kompensation.
Så jag letar skivor, bidar min tid, barnpassning och allt.
Ingmar Nordströms, James Last, Roxette, Elephant Song, Mix Max, ABBA, und so weiter, und so weiter….
Och så, en endaste skiva, 28 skivbackar och fyra second-handaffärer senare: Virna Lindt – Shiver (1983). Mitt bland all skit ETT SÅNT GULDKORN!
Jag ba’ *GASP*
http://www.youtube.com/watch?v=-OcYQRDPks8
The Shitsuckers
De döda mammaknullarna
the pop-rockers
The Skate Boards
Sno å stick
Klart jag har en C-60 för mars, era döingar. Länken syns bara för särskilt utvalda.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/6HT1LJBOqgECBLzIffxY7M
Ryktet säger att Matti är i stan IGEN. Jag missar samtalet, men kommer sen.
Han är det, mellan sex och sju på Galleri Steinsland Berliner. Efter det läser han dikter på Debaser Medis. Prick nyss filmades en duett han gjorde med Maria Eriksson.
Den här killen siktar på skogengrejen typ åtta. Vad är diktläsningen för någe? På Debaser Medis? Är han ROCKPOET nu?
Pernilla Berglund släpper diktsamling på Teg. Jag är förband.
jag är förbannad.
bad seeds. ganska gubbigt omslag va?
Jag kommer att lägga förband på Mattias Alkberg efter uppläxningen.
Nej, jag kom på en bättre: jag kommer att lägga förband på Teg efter att Pernilla Berglund släppt sin diktsamling på hen. Eller skit samma förresten.
Lite skämt, som i inte roligt. Nu citerar jag en norrländsk rockpoet.
the rockpoets
Rock Poets
Fan, såg inte stalles. Bortgjord.
Jag lägger om schemat. På riktigt alltså, inte en vits om förband.
Bad Seeds. Ja, gubbigt omslag. Men hur är plattan? We No Who U R tyckte jag var skitbra. Suggestiv och härlig.
Bad Seeds: bra, men blir tokig på att somligt låter omusikaliskt, låtar som ökar i tempo, att Cave kommer in i vissa låtar helt random. Inte fritt, slarvigt.
det här med att Zacke är asbra, det har somliga av oss struntat i alldeles för länge.
Matti, skrev du om Bad Seeds under debutantens uppläsning? Svara ärligt.
Nej, långt innan.
tycker bad seeds är svag. ingett nytt under solen på nåt sätt. energifattig och blek. we know undantaget.
ägd
http://www.youtube.com/watch?v=R4Wxkm3ISYU
Johhny Marr låter som The Mission.
Ring Birro.
Lyssna på Chelsea Light Moving. Thurston Moore ha alltid gjort bra punkcovers. Communist Eyes är ju bara den senaste.
Läs Vitsvit av Athena Farrokhzad. Hon covrar Paul Celan. Var på väg att skriva att det inte går att covra Germs bra, men sen kom jag på ett par.
Ger mig in i en hopplös diskussion skulle jag tro men är inte Germs lite överskattade?
Blir det det någon spelning i malmö?
Jakob: det vår dröm i alla fall.
Kollar ni på The Americans? Fan vad det är bra, bättre än Homeland och dessutom är det klart att det blir en till säsong. Nästan så jag äntligen börjar komma över nedläggningen av Rubicon.
Matti: nä, vet inte vart den diskussionen skulle leda, men det tycker jag inte. Vilken aspekt är överskattad, hur och av vem?
Framförallt kanske Darby Crash kanske är lite överskattad. Stort öde, historiskt intressant och betydelsefull, men inte precis musikaliskt (eller lyriskt) märkvärdig. Mer Sid Vicious än Jim Morrison, lite. Eller är jag helt ute och cyklar nu?
Analogin haltar, men jag kommer inte på någon annan än Morrison som varit lika hyllad och ifrågasatt som Darby Crash, inte i ett punksammanhang i alla fall. GG Allin möjligen, men, jag vet inte. jag känner att jag har en liten tillfällig hjärnskugga just nu. Och Sid kan man väl kalla universellt obegåvad i alla fall? När det kommer till Live fast-perspektivet åtminstone. Och The Doors var ju ett kaliforniskt band åtminstone.
Det går att föreställa sig ett bättre Germs. Men en Jello Biafra, en Randy Biscuits, en Keith Morris, en Gary Floyd, John Doe, Exene Cervenka etc etc på sång. Och det är min poäng, helt enkelt.
Och jag gillar Germs, det mesta på GI är ju grymt: We Must Bleed, Lexicon Devil, Communist Eyes, Media Blitz, Let’s Pretend osv. Men ändå. Känslan av att det kunnat vara ännu bättre kommer jag inte ifrån.
Andra betydelsefulla pre-/posthardcoreband som jag gillar att de fanns/finns mer än vad jag verkligen gillar dem: Fear, Dead Boys, Zero Boys, Mission of Burma, Naked Raygun. Till och med Fugazi och Pere Ubu. Sällan jag lyssnar på hela skivor med dem.
Det sönderslagna örat finns ej mer. Ni är bjudna på fest istället.
Vi bjuder på Kir och delirium!
”fyra dar av tät bekantskap på ett hotell i Södertälje, gav mig mer än livet nånsin haft att ge min själ förut”
ang. jag vill tacka livet. som gett mig så mycket.
Nord & Syds album: Som ABBA fast bäst på riktigt. Ja, ni fattar eller inte.
Matti: ja, eller hur. Sjukt bra låtar, hela tiden.
Det vill säga: pampigt, melodiöst och supersmarta låtar, melodibyggen utan att det ställer sig i vägen för popeuforin man känner. Och svinbra sång av Julia, och svinbra texter av Mörn. Inget om hur man kysste lärarn eller är en dancing queen och sånt bullshit.
Exactly, Man of Steel.
Skulle vilja recensera, men är väl lite jävig iom Inte idag. Så det får bli här då: fem kringlor, lätt. Fem flugor. Högsta betyg.
Fem bananflugor
Man borde betygsätta saker man tror blir bättre med tiden i bananflugor. Eftersom de förökar sig så snabbt alltså.
Matti Crash: jag tycker inte att Darbys öde är stort utan väldigt banalt och sorgligt. Och på många sätt irrelevant. Jag tycker att han är en av de stora punksångarna (tillsammans med några av de du nämner), räcker att höra hur han sjunger ”we are the church, we are good” i No God. Att Don Bolles är en av de stora punktrummisarna, att de har magiska riff. De är ett av de unika banden. Och de gör nåt med mig. Det gör Black Flag mer sällan. Vad det nu är.
(ps, bajs är en av de minst viktiga aspekterna av GG Allin också, viktigare att han skrev några av de bästa låtarna som gjorts, att han när han var som bäst fick till texter med extrem kraft och kolsvart humor)
”några av dem”. Alla du nämner är ju såklart.
Kanske inte Gary Floyd. Inget ont. Men ingen sångare just som jag skulle lyfta fram.
H: Håller med om typ allt, men han faller mig inte helt i smaken bara. Tror han hade varit bättre utan sitt ”öde”, Crasch.
I ärendet GG Allin så är det ändå inte nog (mycket) bra för att väga upp det skitdåliga. Även om framförallt du fått mig att omvärdera hans musikaliska gärning.
Jag unnar också Nord och Syd fem kringlor, en till varje medlem för att de gjort en sån sjujävla bra popplatta.
Matti: nä, där kommer den hopplösa delen. Vi har olika smak och jag är inte ens arg. Men apropå ”kunnat vara ännu bättre” så tycker jag nog att det är Black Flag i ett nötskal, och ofta är det till deras fördel. Man får jobba lite själv också.
Jag unnar hela världen kringlor.
Inte är jag arg, jag heller. Jag menar bara att du verkligen fått mig att omvärdera GG Allin. Och att Black Flag är bästa punkbandet forever. Även om Group Sex är bättre än alla Black Flags skivor. Keith Morris är min absoluta favoritsångare. Tvåa: Rotten. Byter samtalsämne lite, medveten om det, för jag förstår inte riktigt vad vi pratar om längre. Är djupt inne The Moths Are Real just för tillfället.
Men Black Flag, hur de siktar lite för högt fast det inte ens är så högt. Älskar det. Nåt korkat, determenistiskt. Hur de väljer motvind och uppförsbacke i alla lägen, hur det hörs.
Jag tror inte att du är arg! Det var det som var grejen, vi kan inte ens gräla om att vi tycker olika. Jag är glad att du har omvärderat GG Allin, eller rättare sagt nyanserat. Mycket ÄR mediokert. Men när han är bra hör han till de bästa någonsin, och det vill jag att folk ska veta.
Nu ska jag testa Nord och Syd hade jag tänkt.
Dessutom tror jag att GG Allin har räddat liv i samma utsträckning som Morrissey eller nån.
Hockey schmockey.
Jag har gjort en ny låt! Känner att det kommer rasa in några närmsta tiden, bara för det är så jävla kul.
Germs överskattade? Haha. Det låter som ett Jari-resonemang. Jag tippar på att max 100 personer i Sverige någonsin lyssnat på dem. Och 80 av dem tyckte det lät dåligt. Vi är ett fåtal som gillar dem alls, skulle jag tro.
Förlåt att jag är sen! Mars:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1idILmuGeamFYSCN9qi3Bd
Hahahaha. Ja, men jag menar av de här 20 som är kvar…
Ett bra argument till att inte betala regim-licensen för radio och tv är det i vilket fall som helst.
Vad har Germs med tv-licensen att göra?
Conny, stanna gärna kvar den här gången. Du är lite saknad.
vi syns i götet: http://www.wayoutwest.se/neil-young-crazy-horse
dagen till ära: http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/02XnBSjaIHDafMcYFFebdX
så, nu heter den rätt http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/7bR9dEKvHaVGwuwpekaNxT
Nya Stooges-singeln är ju grym! Raw Power-monoton. Basröst-Iggy och Williamson, det är fan mäktigt. Borde varit mer gitarrsolo bara, bluesgitarr faktiskt. Inget skämt.
låter lovande.
James Williamson spelar bra bluesgitarr.
james är världens näst bäste gitarrist efter neil young.
Oj, hade visst annat alias på telefonen. Det var jag.
Vad heter låten? Jag försöker hitta på nätet.
Dumfan man är, den finns på deras hemsida.
Stooges ser jag fram emot!
Germs är jun’te pissiga alls! Var visst bara nå’t jag fått för mig (igen). 101 nu enligt Connys tillförlitliga statistik.
Hohohoho. Visste väl jag skulle få på huvet av Conny när jag dissade Germs. De ÄR bra.
bra låt, hoppas plattan håller måttet.
Låter det inte jättemycket som Guns’n’Roses eller är det mina bristande referensramar när det kommer till bluesrock? Jag menar på ett bra sätt. Låten är bra, men vill höra hela skivan. Tror jag håller med Matti om att det är för lite gitarr.
Nu lyssnar jag på slaskmixar av Eterkropps albuminspelning. Åh gud och djävulen vad de är bra.
Aha så det blir en skiva Eterkropp, alltså. Du har ju verkligen lyckats reta nyfikenheten.
Och hur blir det med de där könsförrädarna? När släpps de lösa?
Yes, gud för nya stooges!
H: Det är nog bristande referensramar när det kommer till bluesrock. Jag menar på ett bra sätt. Hehe. Williamson ? Slash
Stooges låter vitalare, piggare och roligare än nya Nick Cave i alla fall. Men det är ju ingen låt, den här Burn. Ett envetet riffande som inte leder nån vart. Åtminstone 10 gästboks-stammisar skriver bättre låtar i sömnen!
Jag hr hört fler låtar från Stooges, eller delar av i alla fall. Bättre. Men jag gillar Burn. Inget fel på riffglädje.
Singeln med Könsförrädare kommer om typ två-tre veckor. Albumet till hösten.
Eterkropp har inget bolag ännu.
C-60: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2ERnxB0pHjCL7syc3PeAfN
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2ERnxB0pHjCL7syc3PeAfN
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2ERnxB0pHjCL7syc3PeAfN
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2ERnxB0pHjCL7syc3PeAfN
Jag hatar den här tiden av året. Hatar så in i helvete.
Birro reagerar ju sunt här
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/marcus-birro-nu-laser-jag-att-manga-appladerar-nar-ett-fik-i-stockholm-vill-for/
men gör två enorma fel, det sista först: drar in Harry Potterfiguren som intäkt för att han har rätt. Och, värre, skriver VI men menar NI. Landsfader-viet. Det värsta viet.
Och när jag ändå läser Expressen: http://www.expressen.se/kultur/kom-igen-trailern/
Amen, vafan???
http://www.youtube.com/watch?v=VaKmBRRg9io
Kom igen SF. Eller vem man nu ska anklaga för det här möget.
Min invändning mot Burn skulle snarare vara att det är lite för mycket låt. Det är väldigt tyglat och koncist liksom. Förutom att det är sååå lätt att föreställa sig Axl sjunga refrängen, associationen till GnR var lite den: sydstatsgung korskopplat med Hanoi Roxxig popeffektivitet.
Men nää, skämskudde på sången i Communist Eyes-covern med Chelsea Light Moving.
Göra film av någons musik. Varför ska man ge sig på det, för det första?
H: men näää! Klassisk Thurston-sjunger-punkklassiker röst ju!
Jag lever med ett Sonic Youth-fan, men de har aldrig gjort nåt större intryck på mig. Vilka punkcovers har han mer sjungit?
Det gick inte att läsa Birro-krönikan pga usel stilist. Allvarligt, jag kom igenom halva.
Beat on the Brat, NicFit, Hot Wire My Heart. M fl.
Vill nog inte höra. Förlåt för negg. Älskar Stornoway osv. <3
Han är ju ingen stor sångare alls, men det är ju coolt.
Hehehehe.
Sett om Sopranos. Nu dags för Oz, från säsong tre. Nåt att göra mellan dikterna och det som bara visas en gång i veckan. Såg Boardwalk Empire i julas. Sett igenom Breaking Bad nu, tog tre veckor. Om Oz inte håller blire BSG igen.
Bu för trailern! Buuuuuuu!
breaking bad är ju riktigt bra. ganska unik skulle jag säga.
Birro-krönikan är försåtlig. Exakt samma argumentation används när kvinnor borde stanna i förtryckande äktenskap (barnen), jobba mindre (barnen), stå ut med både det ena och det tredje (barnen). Jag är helt övertygad om att barn kan må bra av att ha föräldrar som inte gör allt för dem, som inte ger upp sina egna behov för sina barn. T ex mammor som föregår som goda exempel för sina döttrar genom att göra karriär och kanske t o m skilja sig. Jag tycker dessutom att Birro slår in öppna dörrar. Det är långt vanligare att barnvagsföräldrar (helt legitimt) ber mig flytta på mig för att de behöver plats för sin vagn än att något kafé stänger dem ute.
Ska tilläggas att jag har kviddodagsfeber. Läste nyss lokaltidningarna. NSD:s ledarsida hyllar Socialdemokraterna årgång 1968, då fyra män i toppen (Sträng, Erlander, Palme, Wickman) var en ”oslagbar kombination” av erfarenhet och förnyelse. Och i Norrbottens-Kuriren försöker facket lugna ner anställda i Vattenfall: ”Inte en gubbe får gå”. Så står det till den 7 mars.
Kvinnodagsfeber!!
trodde du var förkyld där ett tag
Det sunda i reaktionen är att han tycker det är dåligt med att förbjuda barn på kafé. Men det går ju fort över i dåraktigheter. Bu för NSDs ledare. Vem har skrivit den?
Det är jag. Förlåt. Jag tar tebaks.
biljett till wow och neil young & crazy horse. check!
roligt http://www.nme.com/news/noel-gallagher/69067
hahaha
är stig larson förlåten nu när han hyllar ung kvinnlig poet?
tur att det var poesin han recenserade och inte ph’t i f****n.
lol på Noel. som vanligt
Men skräddarn!
Jag tycker det ska bli kul å läsa boken i fråga.
ber om ursäkt för språkbruket. främst till Pernilla.
Boken är bra!
Och Noel har rätt.
Ny telefon. Nerverna innan man vet att det funkar.
Du ska ditcha ditt kompband när du fått igång nya luren eller hur menar du?
Ok, det må vara korkat att reta upp sig på en reklamfilm, men faan vad jag stör mig på den där Nivea-filmen som går i tid och otid just nu.
Kvinnan som sitter och stressar upp sig över att hennes kille är med i Vem vill bli miljonär, och måste mumma skiten ur sig för att inte dö av armsvettsinducerad skam. Varför kunde inte hon ha tävlat istället? Vore det inte ett ännu bättre exempel på en stressande situation, ett mer tilltalande scenario att sätta sig in i och ett perfekt tillfälle att spara in på produktionskostnader genom att slippa anlita en snubbe som spelar pojkvän? Men nej, det gick såklart inte pga livmoder. Jävla reklamare.
Den funkar. Fast alla SMS från senaste veckan försvann. Om nån läser här och det var nåt viktigt jag skulle göra så har jag glömt.
Annars, Expressen, ännu mer Expressen fast rätt bra: http://m.expressen.se/kultur/daligt-pahitt/
Inte för att jag gillar någon av serierna särskilt, utan för att jag håller med i princip.
Jag tycker det är en väl enkel lösning att beskriva Sex And The City som fiktion och Girls som realism, det förra som glam och det senare som smuts (i brist på ett bättre ord). Girls är lika mycket mode, stil och yta, bara av en annan sort. Manhattans stilideal mot Brooklyns (även om jag borde vara mer precis här). Som Östermalm mot Södermalm, ungefär. Brudarna i Girls är ungefär så hippa som det går att bli, bara i en annan tid och med en annan stil. Ännu en sak de har gemensam med karaktärerna i SATC är att de befinner sig i mitten av världen, med tillträde till alla de ”rätta” sammanhangen, och därför ser sig själva med en självklarhet som bara finns just där. Det är framförallt mode och tidsmarkörer som skiljer serierna åt, tycker jag.
Och nu läste jag inte igenom innan jag postade så nu vet jag inte riktigt vad jag har postat. Men jag har verkligen tänkt på det här.
Okej, jag kanske överdrev lite, ingen i SATC har ju tvångssyndrom, men ni fattar grejen.
En annan sak som är central i båda serierna är sexet. SATC kom 1998, då var det revolutionerande att beskriva kvinnor som ”tar för sig” sexuellt. I Girls tidevarv är det lika revolutionerande att beskriva ”smutsigt” sex, det som bygger på överordning och underordning trots feminismens hela tal om sexuell jämlikhet. Serierna skildrar sin tid väldigt tydligt på det sättet.
Ja just det, det var den politiske chefredaktören som skrev ledaren i NSD.
Ja, du har såklart rätt i det, men att det är fiktion som avgör kvalitet snarare än realism. Det är den principen jag menar. Tror inte det är avgörande inom alla kulturyttringar, men när det kommer till teveserier så är jag böjd att instämma. Och bortser medvetet från The Wire. Som är bra men inte lila bra som exempelvis Sopranos. Eller BSG. Fast där är det realismen som gör det till något ännu yttterligare bra. Fan, jag vet inte märker jag. Förlåt.
NSD: Tänkte väl det. Två ord kommer för mig, betong och röv. Och grå. Tre ord.
Jag ska försöka att inte veckla in mig i nåt, för då kommer jag inte skriva alls istället. Men så mycket stämmer ju, att vi (ursäkta landsfadertonen, Matti) just nu tenderar att värdesätta det vi uppfattar som realistiskt: Girls, Louis CK, Knausgård, Äta sova dö, dokumentärromaner. I nästa led: komediserier utan skämt, skådespelare som knappt spelar, misslyckat/”smutsigt” sex istället för romantiskt/samtidig orgasm-sex. Men realism står inte i motsatsförhållande till fiktion! Så jag blir paranoid och tänker att här artikeln är en del i Jens Liljestrands estetiska program, som han har en sjuhelvetes plattform att driva på nya jobbet, och så vill jag inte vara med längre. Jag håller med Bullis, om jag fattar rätt, att det är mer relevant att tala om likheterna mellan SATC och Girls (men jag följde inte SATC och jag har slutat följa Girls, så lite hal is här). Och så tror jag kanske att det börjar kännas lite urmjölkat att jämföra just dessa två. Hur förhåller sig Girls till just Louis CK förresten? Jag vill komma ikapp poesiböckerna jag halkat efter, och ta ut alla låtarna från första Stooges på min elgitarr. Om grannarna hör tror de att det bor tonåringar i vår lägenhet. Ursäkta dåligt skrivet. Trycker skicka nu.
Jo, fast generellt de senaste, säg, 10 åren har fiktionen tappat mark gentemot realismen. Jag menar inte bara att The Wire anses viktigt och att True Blood inte gör det. Jag menar att det poetiska tunnats ut till förmån för, ja, annat. Det finns såklart anledningar till detta, framförallt politiska, kultur- såväl som allmän-. Och jag tycker det är illa. Denna förskjutning är tydligast när de kommer till en kostsam konstart som spelfilm. Kan utveckla om ngn är intresserad, men pallar inte göra det i telefonen.
Eller utveckla, fortsätta på något som jag pratat om i rätt många år nu: den här tidens krav på förståelse (samt krav på – och förväxling mellan- avsändare och ärende). Det är möjligt att det är olyckligt i sammanhanget att jag inte följt vare sig SatC eller Girls, men å andra sidan var det inte min poäng heller, den jämförelsen. Stig Larsson är helt klart något större på spåren i dagens recension av Pernilla Berglunds Tilltar: ”För så är det ju med bra poesi. Man blir aldrig riktigt klar med den.
Och – det känner jag att jag måste tillägga – det beror inte på att jag tror mig om att till slut kunna förstå dikten fullt ut. Bra dikt är aldrig medvetet svårt skriven. Det finns en nödvändighet i det svårgenomträngliga. För att inte säga ogenomträngliga.
Det är alltså inte som någon sorts sudoku.
Vi återvänder till en bra dikt därför att vi vill det. Den ger oss hela tiden något mer. Egentligen är det inte konstigare än att vi kanske återvänder till en viss skogsglänta, den är aldrig riktigt likadan. Är det inte en vit fjäril jag ser där? Eller är det en alldeles sjusärdeles stor snöflinga?”
Det poetiska är helt klart marginaliserat när han känner sig tvingad att förklara detta egentligen självklara. Samtidigt som det var så länge sedan jag såg det förklarat att jag inte skulle kunna göra det själv. Längre. Långt in på 90-talet kunde jag fortfarande, var detta fortfarande helt uppenbart för mig. Nu däremot handlar det om debatter och snackisar och spaningar och vikten av att inte uttrycka åsikter som inte går stick i stäv med de politiskt likasinnade. Hart när allt handlar om detta. Inte har jag tid att begrunda snöflingor och fjärilar. Och det går igen i de flesta, i det mesta.
Två filmer man kan se och jämföra: Tarkovskijs Stalker och Gareth Edwards Monsters. Båda är egentligen inget mer än långa promenader genom onaturliga/inomverkliga landskap. Båda är ytterst bra, men där Stalker aldrig tar genvägar så är allegorierna i Monsters väl enkla: En mur mellan Mexico och USA för att hålla ”aliens” utanför de senares gränser. Den filmen hade mått minst lika bra utan sådana övertydliga politiska poänger. Och möjligen hade Stalker mått bättre om den varit lite tydligare, men det är jag mer tveksam till. Och hursomhelst: Stalker hade aldrig kunnat göras idag. Så många av gamla tiders filmer hade inte kunnat göras: Stalker, Bergmans Viskningar och rop, 1900, Troells Utvandrarna/Nybyggarna, Apocalypse Now m fl. Anledningarna är flera: finns ingen som törs satsa pengar på ursinniga och subjektiva/kollektivistiska politiska åsikter (1900), likaledes subjektiva poetiska drömscenarion (Bergman) etc. Eller tung fucking misär där den enda glädjen i en fyra timmar lång film är att äta ett nyplockat äpple (Troell). Men jag tror inte heller det finns en publik som skulle kunna ta in det de såg heller. Och ännu mindre regissörer som har lust/visioner att berätta sådant på ett sådant sätt. Förmågan att ta in de här grejerna, de långa tagningarna, poesin, fjärilarna, överhuvudtaget har gått förlorad. Det går faktiskt att skylla detta på borgerligheten, på ekonomisterna, och på den fria marknaden, på avvregleringen av TV och radio. På tanken om kvantitet över kvalitet och att minsta gemensamma nämnare är en måttstock över hur lyckat något är.
Men sanningen är den som Stig Larsson skriver här ovanför:
”Det finns en nödvändighet i det svårgenomträngliga. För att inte säga ogenomträngliga.
Det är alltså inte som någon sorts sudoku.”
Detta går att applicera på nästan vad som helst. Och för tillfället finns hoppet i poesin och fantasygenren, så ser jag det i alla fall. De som inte försöker få ihop det/skiter i om det sitter ihop shall inherit the earth. De som kollar på snöflingorna, inte de som räknar dem, de är det jag hoppas på.
Jaja, detta om kulturpolitiken. Det allmänpolitiska är ännu mer lugubert.
Och det finns såklart undantag. Och jag tror att popmusiken (ja, punk, rock etc) är en kulturyttring där man kan se en rätt tydlig utveckling i rikting MOT det komplexa och jobbiga. Eller mot, TILL kanske det ska stå. För att det är en vuxengrej nuförtiden, popmusik. Unga vill spela data och sånt, inte starta så mycket band.
Hohoho. Det var exakt där jag tråkade er till döds, alla.
Jaja. Har inte hunnit göra någon ny, men förra årets var fin så ni får den idag igen:
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1X27xRqR3gaZ0a90f4WFdP
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1X27xRqR3gaZ0a90f4WFdP
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1X27xRqR3gaZ0a90f4WFdP
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1X27xRqR3gaZ0a90f4WFdP
Alla dagar är dagen vi slåss.
Hej, är Skriet med som förband i Göteborg också?
Som jag saknar när det stormade här inne, och man fick på hövvesitt för att man inte hade fattat Computer Welt och vi diskuteradde om den spanska eller den arabiska versionen hade bäst texter.
Och så dåligt det är när stormedia fokuserar på näringslivstoppar och högskoleprovet denna dag. Jag satsar alla mina poletter på Bullis istället, kör så det ryker!
Men får natten mellan torsdag och fredag passera innan Alkberg känner sig bortglömd? Åtminstone jag har vissa sömnbehov + jobb och familj att tänka på vid sidan av mitt engagemang i denna gästbok. Återkommer om fiktionen och det.
Å Benny, skriv lite istället för att drömma om den gamla goda tiden för typ två månader sen.
Att Girls-tjejerna visar upp en viss typ av mode stämmer ju, men det gör ju även The Wire. Om man vill skildra en specifik tid och miljö måste man ju anpassa kläderna efter det. Tycker att den här sammanfattade skillnaden mellan Girls och SATC rätt bra:
http://www.nytimes.com/2013/01/03/fashion/on-this-hit-show-the-clothes-make-the-girls.html?pagewanted=all&_r=0
Eskapism vs. realism, kanske. Tycker att det är konstigt att blanda in fiktion i det hela, klart det är fiktion. Men det är lite deppigt att mode och utseende alltid kommer upp på tapeten, även när det som i detta fall har varit ett medvetet val att försöka visa en realistisk garderob: använda kläder flera avsnitt i rad, att anpassa passformen så de sitter sämre och så vidare… Hittills har jag inte läst någon kommentar om hur männen i serien klär sig, trots att de är lika tydligt anpassade efter karaktärerna. Typ att Adam aldrig har på sig mer än två plagg samtidigt.
Apropå realism så tycker jag att Louie och Girls har väldigt mkt gemensamt. Båda tänjer ju på formen för tv-serier, där man i vissa avsnitt helt går utanför den vanliga mallen, till och med deras egna. Som när Hannah hänger med läkaren i ett helt avsnitt eller när Louie är på semester. De ligger också i gränslandet mellan komedi och drama på ett sätt som känns lite nytt och spännande. Vissa Louieavsnitt är ju superroliga, men de kan också landa i rent obehag. Och Louie är ju ingen mästare på att hitta kläder som ser smickrande ut heller.
H: Men jag har varken kollat på Girls eller Sex and the City, eller lyssnat särskilt mycket på bluesgitarr på sistone. Jag kan endast hantera fem samtalsämnen:
1. Can,
2. The Fall
3. Can/The Fall
4. semantik
5. Bertrand Russells psykos.
Men någon får gärna ta sig tid att sammanfatta diskussionen såhär långt, jag har bara skummat gästboken 2013.
Mörn: Jag får nog ursäkta mig med att jag sett både SATC och Girls mycket för modets skull, jag är intresserad av sånt. Och med att jag ser Adam mycket som en statist. Liksom Mr Big och andra. Lägger inte så stor vikt vid dem helt enkelt.
Matti: Jo, jag fattade det där med fiktion/realism, jag tyckte inte bara att Expressentexten var särskilt bra i sina exempel :) Själv är jag nog mest ute efter identifikation, oavsett vad jag ser eller läser. Att jag vill att även fiktionen ska säga nåt om verkligheten, så att jag kan förstå den bättre. Är inte säker på att det alltid är bra.
Benny: Jag har saknat dig.
Sömn schmömn.
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=W10F0ezCTIQ#!
Håller med matti exakt i kulturanalysen.
En artikel värdig denna dag:
http://www.svd.se/kultur/allt-ljus-pa-hatet_7975452.svd
Benny: värsta kollen på dej ju! Kom den idag?
Håller inte med Matti fullt ut. Eller vill inte det i alla fall, känner det låter farligt uppgivet svartsynt, men är helt slut, orkar inte argumentera. Slut slut slut.
Conny: Håller med, läste det, men fan huvvet kokar av annat. Kände inget hårt bett i texten, ingen skärpa. Håller t ex. inte med om att det är mest i ultrahögern vi ska leta. Kvinnoföraktet finns överallt. Jag hör det även från folk jag trodde tänkte och var vettiga. Grodden till det utblommade föraktet, alltsomoftast.
TP: It’s called facebook man, it’s much faster than i horse.
Det här har jag tänkt på idag:
Jag gillar det här. De feministiska debattörerna idag, sättet de framträder på.
Om jag generaliserar: 80-talets punktjejer och 90-talets fittstims-tjejer var lite som rockstjärnor. Tog plats på det sätt som manliga rockstjärnor tog plats på 60- och 70-talet. Ett slags individens frigörelse. ”Jag får göra vad fan jag vill”, typ. (Ok, jag generaliserar, jag väljer här att bortse från både Bang och Darling – det jag jämför är dagspressens feminister).
Dagens feminister framträder med tyngd och självförtroende. Belästa, bildade, med naturlig pondus, med fokus på sakfrågor. Om de vill utövar de kampsport och åker motorcykel, men de kan också välja tt sitta hemma och brodera. Och de ynkliga männen skiter i byxan av skräck. Mansrollen osäkrad. ”Vad ska jag nu vara? Hon är ju både större och smartare än jag!”
Tjejer har bättre betyg än killar i plugget. Universitetet hyser fler tjejer än killar. Världen kommer förändras till det bättre.
Och så drabbas jag av det här med omvärderandet. Lyssnar igenom mitt eget C-60 för mars (fan vad bra det är, eller hur?). Och kommer till den här vackra låten med Jonathan Richman – ”The morning of our Lives”. Och upptäcker till min stora sorg att jag inte längre gillar de här bilderna. Texten är så oerhört patroniserande (finns det ordet på svenska?). Och jag tänker vidare att vi behöver nya bilder. Jag tycker män födda på 40, 50 och tidiga 60 talet är såna jävla gubbar, redan som unga. Neil Young, Lou Reed, Ulf Lundell, Pugh, kvinnan på piedestal, aldrig kvinnan som människa. Det var en annan tid. Det är inte deras fel, men deras kvinnosyn är unken.
Och mina kompisar går inte heller fria. I jävlaskånebandet finns en medlem som tycker att kvinnor är ologiska varelser som man inte kan prata med på samma sätt som med killar. För vi är ju så olika. (!!!) Då undlåter jag att nämna de artister jag spelat med som är födda -63 och tidigare… Det var en annan tid. Det är inte deras fel, men deras kvinnosyn är inte så pigg.
Jag tycker Mattias Alkberg, artisten, är den bästa textförfattare jag känner till. Svenska och utländska akter inräknade. Moderna berättelser. Världens mest angelägna punkare. Viktigt att han finns och verkar. Speciellt när det kommer till det här med kvinnosynen. Det är vår tid. Nya berättelser som förändrar verkligheten till det bättre.
Nu kanske jag kommer in för sent, men: Ja, glad att mörn också påpeka att realism inte är mindre fiktion. Men det är Liljestrands grej, motståndet mot blandformer, den gammeldags tilltron till Berättelsen, men jag lämnar det åt sidan tills vidare. Jag tycker det blir falskt att ställa eskapism och realism emot varandra också, även om jag förstår hur ni menar och det är möjligt att det bara är min ovana att krångla till det.
Men jag undrar om Mattias Alkberg, människan, någonsin haft tid att begrunda en fjäril eller en slöflinga? Den ena fladdrar och den andra virvlar. Jag tror att det är så Stig Larsson valt sina bilder i det här fallet. Men i poesin är det möjligt. Kanske är det vad Matti menar.
Jag tror det var nåt mer, men jag måste laga mat nu.
Hade jag skrivit det där nu hade jag formulerat mig lite annorlunda.
Jag håller med om Matti. Och om det andra.
Det jag skrev här uppe var till Conny.
Alltså, det Conny skrev om feminismen. Har haft kvinnodag sen kl 4.45, e lite mosig i skallen.
Ujujuj?
Hehe, nej mer mosig för att jag har spillt ut hjärtat inför åhörare från Jokkmokk i norr till Luleå i Söder :)
Ja! Min telefon stavar söder med stor bokstav!
Jag tycker att eskapism är jävligt knökigt att använda, eftersom all kultur på sätt och vis är eskapism. Speciellt socialrealism, som är ett ganska vidrigt begrepp egentligen, eftersom det alltid handlar om utsatta människor. Många som konsumerar och uppskattar denna Verklighet före annan, ”falsk”, underhållning har ju inget med den Verkligheten att göra. Det finns en exotism i det hela. Som när jag ser Äta, sova, dö. Den verkligheten har lika mkt mandat att bedöma som när jag ser GoT. Båda är ju en flykt.
Men när jag använder eskapism, för mig har det fått en lite negativ laddning, då handlar det om att måla upp drömmar, skitdrömmar som Nina Björk skulle sagt, om ett perfekt liv. Eller, som det sett ut i svensk popmusik de senaste åren, sjunga om exotiska resemål och att dansa i urbana miljöer. Men det är ju en ganska snäv och klantig användning av begreppet. Men det är väl mkt för att det används så på slutet.
Men skitsamma. Allt som är bra är ju bra.
”chops listned to Manboy by Eric Saade”
kilo: HAHAHAHAHHA!
Lyssnade för första gången idag till Magnus Ugglas version av ”Jag och min far”. Grät som ett barn. Till min stora förvåning är det ju bra på rikt!
Stig exemplifierar poesins omöjlighet/möjlighet samtidigt som han förklarar den. Inga fjärilar om det snöar, självklart, ändå fullt rimlig association.
Sen,H, jag, tar lite illa upp. Vill inte diskuteras i tredje person här. Vill inte att folk ställer retoriska frågor OM mig, när de lika gärna kan ställas TILL. Åtminstone av dig, som känner mig såpass numera. Vadå ”människan Mattias Alkberg”?
Stor skillnad om folk tycker bra eller illa om det jag gör. Men undrar du vad jag menar, eller ifrågasätter det, rikta det till mig. Jag läser här vettu, jag kan svara och förtydliga helt själv.
Är lite mosig, har repat i 12 timmar ungefär och ska göra det igen i morgon och på söndag. Om jag är överkänslig eller dum i huvet, alltså.
F’rlåt för schizofren, men ser ”Blood and Chrome”… Det är ren porr… BSGBSGBSGSBSGSBSGSBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSGBSG
Eh, tror H refererade till det jag skrev i inlägget strax innan, om journalisten och artisten, så yes, överkänslig.
Repa 10 timmar? Det är ju fusk!
Men: blir jätteglad av att bli läst, uppskattad och ifrågasatt i sig. Störde mig bara på just den lilla retoriska grejen.
Mörn: du är ett geni. Inte ett särskilt manligt, och det är rakt igenom beröm.
Bullis, H (även Mörn): Det är väl det hon menar, hon som skriver om SATC och Girls, att man blandar ihop realism och fiktion, FÖR ATT man söker identifikation (alltså, bekräftelse av sin personliga sanning/övertygelse) snarare än trovärdighet? Och sedan översätter detta till en fråga om kvalitet. Det vill säga: begreppsförvirringen härvidlag gör att man inte ser vad saker och ting egentligen är och innehåller? Så förstod jag det i alla fall. Möjligen pga dum i huvet.
Repat in nytt idag, repar med regissör i morgon, prodrep på söndag. Tycker det känns lite för lite, faktiskt.
Ja, läste om. Överkänslig. Ber miljarder ggr om ursäkt. G’natt. Återkommer om ett dygn.
Jag är hemma, med alla 3 ungarna för första gången på en vecka, jesus, vad jag älskar dem.
Matti: Ja, men min analys av Girls vs SATC har inget med identifikation att göra, det är min analys efter ändlösa timmar framför tv:n med just de här serierna. Så jag tycker fortfarande att Expressentexten har dåliga exempel, utan att blanda ihop nåt.
Beef! matti v/s bullis!
Matti, som Conny sa: jag parafraserade Connys tredjeperson för att vara lite rolig, eller utan nån direkt tanke alls. Jag kan förstå hur du läser det som drygt eller överlägset, men jag hade ingen sådan avsikt. Förlåt.
Var hem till Conny häromdan, han satt och sjöng upp inför inspelning av ny demo.
http://www.youtube.com/watch?v=xp4fRAHShBg
Alla är vänner. Och din analys är överlägsen Expresssens, Bullis.
Spotify i iphone-användare: uppdatera inte, eq:n försvinner.
Nya skivan är suverän. Jag undrar om texten på ”raggare”, ja vad den handlar om i stort sett. Dum fråga kanske men jag undrar ändå.
Benny: Anarchy in the EQ
Benny, det där klippet, hysteriskt roligt!
Det blev lite skivor i dagarna
Siouxsie & the Banshees – Kiss them from me 12″ (1991)
Simple Minds – New Gold Dream (81-82-83-84) (1982) [En till, som man kan ge bort till en nonbeliever]
Depeche Mode – Construction Time Again (1983)
The B52’s – The B52’s (1979)
Devo – Shout (1984)
VA – Street Level (1980) [Gryym samling med Pistols, Buzzcocks, Magazine, PiL, , Plasmatics, Gen X, The Dickies m.fl. http://www.discogs.com/Various-Street-Level/release/811749%5D
Propaganda – Secret Wish (1985)
The Triffids – Born Sandy Devotional (1986) [Måste ha en till, utifall att den första blir utnött]
The Sisters of Mercy – Some Girls Wander by Mistake (1992) [CD tyvärr, men innehåller de bästa låtarna TSOM gjort)
Roligast var nog B52’s.
kilo: Mmmmnöööö…. plink. Mmmnööööö.
Igår bjöd Kboi på moppad och bråkad köttklump, med råkost. It was the best time.
!!!
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/6SxB4nABxUbWDAjjtRwbYS
!!!
Det här är lika stort som Can-boxen.
Tyvärr så bra att man aldrig mer vill spela…
info:
http://www.jimihendrix.com/us/news/jimi-hendrixs-people-hell-angels-coming-march-5-2013
Om man råkat uppdatera sitt Spotify på mobilen och blivit av med EQ:n, kan man få den gamla installationsfilen av mig, jag hade den kvar på datorn. PEW!!
Vem e den här Jimi?
Den här artikeln tycker jag också var relevant:
http://www.svd.se/kultur/tyck-synd-om-mannen_7972198.svd
babel, en rom och cola och en telecaster.
The Jimi Åkesson Experience.
Min ursäkt för att länka till lite Apelgren.
https://www.youtube.com/watch?v=kJC5wBVyZJU
jag febertoppade just till detta
http://www.youtube.com/watch?v=1pwHQlv4tuA
Tack för det klippet TRJ!
Äntligen är helgen slut! Kört jävlart järnet, och det är sjukt bra. För bevis: Storan, Dramaten. Tack alla: Linda, Doris, Samuel, Mats, Göran, Patrik. Och Tomas, Jonatan, Kalle, Olle, Petter, Magnus och Joel. Utan er sistnämnda inget.
https://www.youtube.com/watch?v=lJb4wWG-MDQ
Matti: jag misslyckades med mer än tilltalet. Jag uppfattade det som att du menade att man inte längre tar sig tid att betrakta en fjäril, typ, för att vi har så bråttom. Och fjärilar låter sin inte betraktas annat än genom konsten (men fy vad nymornad man låter nu). Och inte minst Stig Larsson brukar ju arbeta så: att han liksom närstuderar ett flyktigt ögonblick, väger det i handen, skakar för att kolla hur det låter. Men jag tror att jag missförstod dig.
Och begreppsförvirringen: jag hakade nog upp mig på användandet av ordet realism, eftersom realism är ett av fiktionens verktyg. Men ja, då tror jag att jag håller med. Att den estetik som imiterar det konstlösa (illasittande kläder, allt det där) tas som intäkt för att t.ex. Girls skulle vara mindre fiktion än t.ex. Game of Thrones.
Lite snurrig i skallen av båda de här diskussionerna, vad som egentligen diskuteras.
Jag läser ett bra fanzine om Black Flags Damaged. Scam #9, Fall 2012. Jätteintressant.
Jag dör hur illa jag skriver: ”Och fjärilar låter sin inte” ska väl vara typ ”MEN fjärilar låter sig inte…” Alltså där kom min invändning, som jag tror kommer ur ett missförstånd.
Gillar ni Free Fall? Jag gör det, märker jag. Metal utan metal, lite. Märkligt hur man kan göra hard rock som verkligen låter hard rock men inte annan hard rock. Men vem sjunger han som? Är det inte exakt som någon? Kommer inte på. Det är inte Plant.
Just ja, så här låter de: http://open.spotify.com/album/4ItLsby1NDUEv2Zpion0MR
Finns fanzinet på nätet?
Nä, men jag har ett par ex extra. Mejla din adress.
Åh! Är det sant? Betalar såklart. Kändes bara lite överkurs at beställa för tre dollar från USA.
Det var därför jag köpte flera ex när jag ändå beställde. Fattade att jag skulle känna folk som också ville ha.
Dan McCafferty? Sångaren, jag tänkte på?
You, sir are a samaritan.
Snygg kommatering.
Hahahaha. Snygg engelska.
Mattias Alkbergs Kommatering.
Ja, Kristin Lundells text var bra. Har fö diskuterat mäns feminism rätt så grundligt hela helgen, pga Women of the World. Låten alltså.
Nazareth, grymt band ju. Lätt Credence-klass åtminstone. Bättre än Purple.
Inte CCR-klass väl? Verkligen?
CCR är ju överskattade på många sätt. Nazareth under-.
Men jag har inte lyssnat särskilt mycket påde senare. En sån där just-nu-känsla mest.
Det är en härskarteknik att ställa rockband i relation till varandra.
Ja. Jag ställer The King mot Prince. Och The Boss. Och Queen. Latifah.
Jag frågar alltid ”WWUD?” – What would Uffe do? Ulf Lundell alltså.
Det är härskarteknik att väga mer och vara längre än sin gitarrist också.
Jag i köket däremot, det är mer härsken teknik
Hemma hos mig härskar tekniken.
Det är kriminellt att vara kort Conny.
Breaking bad. Jag kan dock inte sluta tänka på honom som tandläkaren som konverterade till judendomen pga. skämten.
Nu finns Hästtjejens nya på Spotify. Det är mer jammigt och skramligt än förra skivan. Tror du gillar detta bättre Matti än förra skivan.
http://youtu.be/dAD7iJ0e69c
Hahahahahaha! Se hur missnöjd han med skägget blir när han inser att han själv är mål för syrligheten om vedhuggarna!
http://open.spotify.com/album/38zYQjUvLCnJvnx1lN9rN8
Nya Bowie redan på Spotify!
Jag skriver kluken på The Boss, och något annat klul på alla andra rockers.
Catrin Plommon: länka, för jag är trög
Gud vilket snyggt omslag. Tror ni Lou har gjort det själv?
http://www.lastfm.se/music/Lou+Reed/Live+On+Air:+Lou+Reed
matti: Catrin gör en omskrivning. Med hästtjejen menar hen Klukpojken.
conny: hahahahaha
Conny, jag är färdig med ditt omslag nu. Jag kan göra ett i samma stuk åt Dödsfest, men nu kommer jag börja ta betalt. Telefonen har gått varm sen Lou Reed-omslaget.
http://tinypic.com/r/9sx750/6
Jag sitter och lyssnar på 13th Floor Elevators, jag fattar inte vad som är bra!!!!! Jag har såna musikkomplex så ni anar inte. Har kass och underutvecklad musiksmak.
jag tycker inte heller om 13th floor elevators, fattar inte heller riktigt vad som är bra. inga komplex dock, eftersom jag har utsökt musiksmak.
13th F E, luv em.
Säger bara Rocket from the Tombs, för mer behöver ej sägas. Jo, Destroy all Monsters! Dårå.
Nya Bowie? Ja, inte vet jag. Tycker som alltid: det är bra men det finns annat som är bättre på alla punkter, har alltid funnits. Någon får gärna förklara storheten. Alltså, överhuvudtaget, inte bara den här skivan. Nåt missar jag ju uppenbarligen.
Bowie handlar för mycket om uppväxt för att jag ska kunna se nyktert på’et. Nya skivan återblickar ju en hel del. Och med PARTY-RÖJA-UNG-SKITGLAD-minnen är det ju svårt att stå emot. Jag blir helt enkelt bara på bra humör. Just därför fick sjuttiotals-Bowie mig att överleva för tre senhöstar sedan. Samtidigt finns ibland något distanserat översmart som jag har svårare med. Mer senare än tidigare. Jaja, den nya låter helt OK än så länge, bättre än på mycket länge.
”det är bra men det finns annat som är bättre på alla punkter, har alltid funnits.”
Det gäller för rätt mycket. Varför är det en avgörande och sänkande grej just i fallet Bowie men inte då det till exempel rör Smiths/Morrissey?
Ja, exempelvis för att både Smiths och Morrissey har gjort grejer som ingen annan gjort bättre?
Jag förstår ju, skriver det till och med, att det är något jag missar. Har lyssnat lite mer på skivan nu, och det är ju onekligen en av hans bästa. På oändligt länge i alla fall.
Detta är vad jag hör när jag lyssnar på David Bowie: Walker Brothers, Roxy Music, Iggy Pop, Brian Eno, Can, Kate Bush, Kein Ayers, Beatles, Robert Wyatt. Och eftersom jag associerar till de ovan nämnda som är samtida och tidigare (finns även nyare grejer) och tycker det är bättre, så blir Bowie lite meningslös för mig. Jag är för ung för att ha varit med när det begav sig. Jag kan tänka mig att han var sensationell om man var med: det här hur han kom tillbaka som någon annan varje gång. Att man uppfattade det som att hans personlighet var just denna: flera personligheter. Särskilt om man inte var så nördig och inte hade exempelvis ambient-serien i färskt minne när Low kom. Eller aldrig hade hört Rother/Neu! när Heroes kom, etc. Eller om man inte uppfattat punken som nyskapande musik när Lust For Life kom, utan bara som något argt och färgglatt med nålar i kinderna. Jag förstår inte vad som gör Bowie nyskapande (inget krav, egentligen, men han utmålas emellanåt som varandes det). Det är rätt många svingrymma låtar, det är det. Men det måste vara något mer man menar när man hyllar honom så gränslöst. Eller? Är det bara rätt många svingrymma låtar? Är det så enkelt så gillar jag honom lika mycket som det next guy, han är ju inte dålig, det är inte det. Jag förstår bara inte det där andra, vad det nu är/kan vara.
Han skriver bra texter, tycker jag.
Ja, ofta bra texter.
Ja, ibland utmålades han som nyskapande, men lika ofta som en lyhörd kameleont som anpassade sig efter rådande musikinriktningar ibland utanför mittfåran (se Mattis lilla lista). Jag ser honom mer som en sådan kameleont som skickligt vävt in det som andra utvecklat. Det gör han bra och får det att låta som ett eget uttryck. Nya skivan är ju lite av en meta-Bowie på så sätt. Dessutom har han öppnat nya dörrar för många som tidigare mest haft radiomusik i öronen. Det är också en styrka, tycker jag.
Han sjunger väldigt eget, skriver utmärkta texter, var med om att introducera det där glammiga soundet tillsammans med T.Rex och Roxy typ 1971, gjorde undergångsr’n’b med litterära anspråk 1974, fast inte progressivt, han fortsatte och byggde soul- och krautbroar 1975-76. Kan hända är han tvåa på bollen, men samtidigt var han etablerad och stor när han gjorde Berlin-trilogin och Iggy-skivorna. Lodger och Scary Monsters är svängigt och statiskt som någonsin Joy Divison/New Order. Fast de räknas ofta som väldigt nyskapande. Jag tycker Mattis kompass är lite off när det gäller just Bowie. Han är nyskapande, men kanske inte så jävla nyskapande alla gånger. Moz och Marr var nyskapande i fyra minuter 1984, fast det ryktet får gälla ända till Roy’s Keen 1997. Bowie var det sju gånger mellan 71 och 79, men det räknas inte riktigt.
Men alltså, Smiths/Moz är bara bättre än Bowie, inte så nyskapande de heller. Om man inte med nyskapande menar att man kan känna igen dem efter en sekund oavsett när i karriären pre-You Are The Quarry. Håller med om min kompass, den laggar när det kommer till Bowie. Men jag lyssnar hellre på Michael Rother, JD/NO än Heroes, Lodger eller Scary Monsters. Och Funhouse/Lust For Life är bättre än Bowies samtidiga.
Fast jämförelsen med Moz är intressant, pga Your Arsenal är bättre än Ronsons Bowie-skivor, Hunky Dory något undantagen. Och The Man Who Sold The World är en av Bowies bästa låtar.
”Funhouse/Lust For Life är bättre än Bowies samtidiga” – lite som bra äpplen och päron i mina öron.
Ja, då fattar jag inte frågan. Bowie är inte nyskapande säger du ena stunden. Och nästa att det inte är det som är grejen utan att du tycker att han är dålig.
KBoi har fått vittring.
Jag säger att han är bra. Och att jag inte kräver att saker ska vara nyskapande. Och att jag inte förstår varför folk älskar honom så gränslöst när det dels finns de som är/var etta på bollen. Att Smiths/Moz är bättre halkade jag in på för att du började jämföra dem. Och för att jag tycker det.
”Och att jag inte förstår varför folk älskar honom så gränslöst när det dels finns de som är/var etta på bollen, samt bland dem de som är/var bättre. ” menade jag.
Börjar ila lite i playlisttarmen. En öppen lista med perfekta låtar av vad man tycker vara överskattade, ojämna eller rent av undermåliga artister?
hehe…
Men när ni ändå nämner Smiths/Moz så kan jag passa på att nämna att jag aldrig gillat det. Engelsk tråkighet i en kubik för mig. Inser att det är en defekt jag har, men jag har inget problem med det. Jag förstår ju att andra tycker det är bra och att det är riktigt genialt bra. Inget för mig bara och problemet är nog Moz.
Jag tyckte alltid som matti, tills för 10 år sen, med Bowie. Blev aldrig berörd, tyckte det var för duktigt och snyggt, jämfört med sånt jag normalt älskar mer, som är mer magkänsla och osmart.
Men alla sa ju det var så bra, så jag djupdök i Berlin-skivorna för tredje gången, och sen dess har jag ändrat mig.
Bowie är mer musikalisk än alla andra. Hans arrangemang mer komplexa, inte som krångliga eller svulstiga (så som jag uppfattar t.ex. Animal Collective’s senare grejer), utan matnyttigt avancerade. Det är väl där han är nyskapande, tycker jag, inte i ”stilen”. Han tar ut svängarna, byter spår, är öppen för nytt.
De tidiga genombrottsåren är sönderlyssnade för mig, precis som Beatles, nästan omöjligt att bedöma Ziggy Stardust. Det är ju svinbra, men jag vet inte hur relevant det är för mig idag.
Soulåren tycker jag är sådär. Gillar enstaka låtar, men tycker inte det är magiskt.
Station to Station, Heroes, Low, Lodger och Scary Monsters, i de 5 skivorna finns rätt mycket av det som jag tycker är det bästa som någonsin gjorts. Rockmusikens peak. Även fast jag inte tycker att någon av skivorna har 5+låtar rakt igenom. Jag tycker bilden är som störst där. Det är overground och underground på samma gång. Det är hitigt och experimentellt på samma gång.
Och där är han etta på bollen. Soulkraut.
Precis så Conny.
Ja, jag har helt säkert fel. Nu nästa fråga. Letar stereo som jag kan köra både teve och rawk i. Den här verkar ok, va? http://www.taktoton.com/bio-mini-bast-ljud.html
Sen, vill ha en musikspelare också. En dator som jag BARA ska köra rawk i. Ska jag tänka iPad mini, nån PC-motsvarighet eller helt enkelt en beggad laptop, vilken som?
Verkar rik, är inte det.
Och denna musikspelare ska alltså vara kompatibel med övriga grejer jag tänker mig i inlägget ovan.
Ma$$i: Köp en begagnad Airport Express istället för maskin för att spela rawk ur. Då kan du streama från mobil eller vad du vill. Både mp3 och Spotify, säkert Wimp också.
Har airport express. Fattar inte hur du menar? Vill ha en stereo till, en till rawksändare.
Vill ha ngt stationärt att köra hårddiskar och spotify etc genom, alltså.
Jag tänker på vilken jävla skitdag det här är ändå. Kallt är det också.
TP: jag har haft årets bästa morgon med ungarna. Somnade tidigt igår, kom upp i tid, gjorde ordning allt, väckte ungarna, lät de se morgontv en kvart, sen STÄNGDE DE SJÄLVA AV TVn, och klädde på sig. Vi hann tom konversera vid frukostbordet.
Jag vill skriva nåt om Bowie, för att jag tycker att ni förde en sån fin diskussion, men har inget att tillägga. Väljer att räta ut H’s undran om 13th floor elvators istället: allt. Stalles påstående är ju en (håll i dig nu Benny, det här är för dig) ANTINOMI!
Jag blev osams med min och hann inte reda ut det innan skolan. Kommer vara ledsen över det hela dagen.
Hello music lovers.
http://osxdaily.com/2012/05/18/equalizer-for-all-audio-mac-os-x/
Matti: Om du kopplar airporten till din nya rawkstereo (RCA>3,5 tele) kan du köra allt ditt ljud från gadgets trådlöst till den, från vilken dator eller mobil du vlll. Varför ha en dator stående där hela tiden när du inte behöver? Om du nu har en monstruös hårddisk med musik på, är det ju bara att koppla den till vilken dator du vill och sen streama från den datorn. Tycker din setup verkar dyr och lite åttiotalsfuturistisk, jag kanske missförstår dig. Det är inte stereon jag tycker är onödig, det är den extra ipaden eller datorn.
Stereon verkar härlig, jag kan inte mycket om sånt. Själv köper jag bara gamla grejor.
man vill ju ha en perfekt blandning av nytt och gammalt när det gäller stereo. snygga och bra gamla högtalare, en fin vinylspelare, ipad et dylikt som spottifajjar, inga sladdar etc. gärna tv:n inkopplad också. dessutom placerat så INGA 1,5-åringar KAN LADDA SAKERNA MED MESSMÖR!
Jag blir snurrig av alla smarta system. Vill bara att det ska låta!
c 60 mars: Temat är motortechno. Vi får väl se om det är någon alls som subscrajbar sånt mög, jag tycker det blev en svinbra lista i alla fall. Den handlar om Bowie.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0Msu6fasq2stEeeB1xwRrp
Tack för bra synpunkter! Vad jag behöver är en någorlunda värstinganläggning. Alltså högtalare och förstärkare, som jag kan köra teven igenom. Samt boosta på lite härlig rawk. Och INTE vara beroende av de saker jag kommunicerar på. Som det är nu har jag stereon i sovrummet, kopplad till datorn jag skriver detta på. Skulle vilja kunna sitta i exempelvis soffan i vardagsrummet och skriva om det jag lyssnar på. sedan, om jag använder datorn/apparaten jag ännu inte har till, att lyssna på eller skriva på vet jag alltså inte ännu. Men som skrivdon är jag mer än nöjd med min numer lite daterade/slitna MacBook Pro. Så det är rawkmaskinen jag saknar. Min fråga kring själva upplägget är egentligen inte särskilt relevant. Däremot vilken maskin man bör införskaffa/använda (min teve är tillexempel inte det minsta kompatibel med Apple-produkter. Om jag skulle få för mig att kolla på GoT med värsta bild och ljud, istället för i datorn. Inte för att det är så viktigt för mig iofs.) .
Har en känsla av att musik, mp3 och sånt funkar mycket bättre i PC-miljö, åtminstone hittade jag bättre i min gammelhärk än nu. Har hittat en bra spelare (Cog, heter den) som inte är Itunes (som ju är näst sämst just nu, Spotify för Mac OS X 10.6.8 slår till och med itunes i sämsthet). Och Soulseek, jag saknar det.
schyssta högtalare och förstärkare finns det ju massor av på blocket. bra hifi-grejer som folk vill bli av med för att kunna spotifaja med sina paddor.
Början på första låten i listan torde avskräcka dom flesta.
Matti: Ha teve och stereo på samma ställe, bara byta 3,5-jack när du vill ha ljudet från BSG istället för från rawk. Det går även att streama hela kalaset från datorn, om man har lite skillz. Jag vidhåller att man ska lägga krutet på rawkstereon, och sen streama ljudet. Jag har allt mitt trådlöst hemma, det är typ den största förändringen i mitt musikkonsumerande sen hörlurarna. Det här med skrivmaskin separerad från ljudmaskin är helt off. Jag skriver på datorn, men kan välja mellan att styra ljudet från endera datorn eller mobilen. Om jag ska göra C-60 och dela listor eller så, kör jag från datorn. Men mobilen är vanligast, eftersom spotify är enklast därifrån och den faktiskt ger bättre ljud än macen, trots EQ:ar i förbannelse. Dessutom slutar musiken när det ringer, och jag har volymknappen i fickan istället för på en fjärr (stereo från 90- och framåt) eller i värsta fall på själva rawkmaskinen. Sucks ass.
Jag har två rawkmaskiner, en JVC-stärkare med fyra gamla Luxor-högtalare. Jag gillar untz. Den andra är en Yamaha R-3 med Bose 901-högtalare och aktiv EQ. Vinyl Beogram 3000, men den använder jag i ärlighetens namn bara när jag skåpsuper själv. Den ena rawkmaskinen är lite dyrare än den andra, den dyrare ska stå hemma i nyhuset i Ångermanland.
Jag skulle säga att jag betalat 1000 för JVC:n och 4000 för Yamaha+Bose. Plus Airport för 500 på Blocket. Jag tycker att det viktigaste är steglös fysisk EQ på recievern, vilket inte händer på nya rakmaskiner, vad jag vet. Köper också hellre äldre begagnat för att de pallar mer, och att man inte tar livet av sig om man råkar blåsa stärkaren. Det har jag gjort med nyare rawkmaskiner, dock ganska billiga. Det ska tilläggas att jag fruktansvärt högt.
Det ska tilläggas att jag spelar fruktansvärt högt.
Matti: Varför slutade du med soulseek? Jag hittade faktiskt en chops bland mina sparade användare, så jag har nog laddat hem från dig nån gång + tyckt att du hade bra grejer.
H: Slutade med Soulseek pga blev macanvändare. Det är typ det enda jag verkligen saknar med PC.
Benny: Jo, men jag jobbar ju med att skriva om musik, vill inte bli avbruten för att det ringer eller nåt. Dessutom, måste ha bättre utrustning till teven, nu har jag ingen alls, bara burkljudet från teven själv och det gör mig galen. Dessutom har jag så stor familj, det är därför jag har stereon i sovrummet nu. Men jag vill kunna sitta på behörligt avstånd i soffan och skriva samtidigt som Pissed Jeans eller Stornoway dundrar på. Storfamiljen innebär även att jag har sjutusen konsoler att koppla ur och om om jag ska ha ngt annat än stationärt. Det är helt enklare med en konsol till, än att ha varianter till allt.
Fast jag hette inte chops på slsk, jag hette Steve Ignorant. Jag har nog en dryg TB musik i min gamla slskmapp. Om jag nu ska skryta om det, för, oj, nu slår ipredsnuten in dörren, måste gå ifrån en stund…
Förresten, Cog är helt överlägsen alla mjukvarumaskiner jag testat, PC inräknat. Ljudmässigt alltså. EQ onödigt, helt rakt ljud, när jag jämfört med skivor, både CD och vinyl, inga färgningar.
Då var det en annan chops. Och en annan Steve Ignorant, kan man säga.
http://www.youtube.com/watch?v=It-Sg2kbcLQ
Har för mig att De Geer hade sitt motiv på seglet på en segel båt och lät den segla omkring lite oskyldigt framför knugens högliga borg i staden stad. Vet ej om det är en våt dröm eller om det stämmer.. Ack vad vackert det vore iaf
Skulle precis fråga vad ni tyckte! om Håkan, alltså. Jag vet inte ännu, känns lite otydligt, men det tyckte jag om såväl Saknade te havs som För en lång lång tid när de kom också. Och de är ju två av hans bästa nu. I mina öron alltså.
Satsa på pono. Ett överlägset ljudformat.
Plus, lyssnar mest på Nazareth just nu.
Jag tycker Håkan låter lite mjäkig, men det brukar å andra sidan alltid ta mig ett tag sen börjar jag gråta.
gillar håkans nya
Förstår inte helt resonemanget med att en pryl till är bättre, eftersom det finns så många prylar redan. Om man inte vill streama från telefonen kan man välja datorn istället. Skillnaden är ingen sladd och möjligheten att befinna sig var som helst, alltså obegränsat ’behörigt avstånd’. Du behöver koppla ur exakt noll grejer ur teven, bara ställa ljudet på stereon till den aux-kanal teven gäller, eller den aux-kanal airporten är på. Som sagt, ljudet till rawk och teve har jag inga invändningar mot, det är den extra prylen jag inte fattar. Låter som mäning i sjön.
Åh gud vad ointressant mattis och bennys prat om stereo är, jag tror jag dööör!
Det här Cog, det är alltså att använda för mp3? Jag lyssnar ju nästan bara i Spotify, och där är ljudet helt prutt. Det här med rakt ljud är inget för mig, därav Bose-högtalarna. Jag vill ha untz.
Vad vill du prata om då, Bowie? Eller kanske jämföra Bowie med Håkan?
Kboi, metaperspektiv är härskarteknik.
Mp3, flac, allt. Stereosnack är hur häftigt som helst ju. Bara Black Flag är häftigare. Jag kysser H hårt och länge och tacksamt.
gitarrer får man inte heller snacka om, det är töntigt. ändå har alla här coola gitarrer.
Gratis, pyttelitet, suveränt program för mac. Om Cog alltså. Skaffa!
Visst behöver jag Bluetooth i förstärkaren för streaming, Bee?
mitt brev till beatrice ask börjar så här: sämsta beatrice ask
Jag kan inte begripa att jag inte lyssnat på Kath Bloom tidigare. Är ju vansinnigt bra.
Matti: Nej. Du kopplar din airport till en aux-RCA i stereon, det finns ett telejack i airporten. Det streamade hamnar alltså på en egen kanal i rawkmaskinen. Det är di hele. Så när du istället vill ha BSG S02E15 SCAR på din rawkbox, så är det bara att byta auxkanal på stereon. När du kopplar teven till datan finns typ sju alternativ för hur du kopplar ljudet (hänvisas till en helt annan forumstråd).
All bluetooth-stream är prutt superprutt. Bt klarar inte av att föra över den informationsmängden i rätt streaminghastighet, så allt över typ 150 i bitrate komprimeras. It’s a fuck.
Wifi är grejen. Två sekunders latency, men rätt ljudkvalitet (och bildkvalitet, för den som kör sånt).
Här är en skiva om tekniken, som gjordes för 11 år sen och är en av världens bästa technoskivor. http://open.spotify.com/album/6EgDPZdRa9PdmgZrK1Vtbv
Alltså den skivan är så bra att ni fattar inte. Nostredamus-techno.
Har första generationens airport. Inget telejack där inte.
Två sekunders latency på bild känns ju sådär kul.
Ska du köra igång filmen fler än en gång eller? Jag kör oftast igång den, och så tittar jag på den ett tag. Kanske nån paus, men helst minst 45 minuter oavbrutet. Men det är vl en smaksak.
Fin grej med singer/songwriter-världen och avantfolk-diton: de är till synes outtömliga, båda. Kath Bloom har släppt skivor sedan 80-talet, och hållit på ännu längre. Jag, som inte minns om jag ens hört henne innan hör båda mina stora idoler från senare år: Mary Margret O’ Hara och Josephine Foster i henne. Och nu, bara, ryser jag. Plus: går rätt fort att höra vad som är bra eller inte. Vad som är country/alt-country eller bra. Man behöver inte vaska sig igenom skiva efter skiva med skit för att hitta guld.
Jag missuppfattar dig säkert, Benny, men jag tänker att det är viktigt att ljud och bild är i synk när man ser om BSG s04e14 Blood On The Scales för förtonde gången, och vrålar åt Gaeta: ”ÅÅÅH, DU DIN!”, så där som man gör.
Just ja, är dessutom tvingad att ha min airport längst bort på övervåningen i mitt mansion, pga ”första jack, och sånt skit.
Matti, om latency: Latencyn gäller alltså från när du trycker på play, till att den går igång. Detta gäller oavsett vilken media det är du trycker på play om, och oavsett på vilken maskin du trycker på play.
För stream av bild måste teven ha wifi (antar att din inte har det, givet tidigare info om dumburk). HDMI är vad som gäller annars, eller vad teven nu har för ingång.
Om du köper en till airport express för 500 spänn, har du din setup klar. Den förstärker dessutom ditt nätverk i din mansion.
Ja, då fattar jag. Och gör nog även så. Tack!
Kollar på BSG, Sopranos och Oz via usb och gammal PC-formaterad hårddisk, så just det är inget större problem annat än att disken är full. Plus att teven inte fixar text som inte är hårdkodad. Så 1900 är svår att se om på större format än dartaburk’n.
http://mobil.dn.se/c.jsp?cid=25480521&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fm%2fmobile%2farticle%3fid%3d896512__Article&rssid=25501361
B.A, vilken vidrig person.
Aftonbladets förstasida på webben för tillfället:
”JUST NU: Måsen tar över påvens skorsten
Live-TV: Ny påve ska väljas – då kom en mås”
Säg vad ni vill, men det där är fan grundlig bevakning.
Hoppas måsen skiter ner i skorstenen. Hoppas den skiter ut kärnavfall och Scar ner i skorstenen, till dom som är där.
Håkan Hellström har lyssnat på Magnus Ekelund & Stålet.
Den goda nyheten är att de anställda på Mattias Alkbergs vinyltryckeri har tillfrisknat. Ursäkta tredjepersonstilltalet.
Apology accepted hälsar man från Grant McLennans Begravning.
Håkan-länken funkar inte längre. Var kan man lyssna?
Jag hittade den på youtube. Gillar att det låter lite rassigt, men är det en låt man behöver höra mer än en gång? Spelar mig ingen roll sådär vad andra tycker, men kanske tycker jag om Håkan H som Matti tycker om David B. Kanske bra och sådär på nåt sätt, men inte fan är det konst.
Lyssnade igen. Kass. Men jag gillar ju inte musik egentligen.
Åh, Grant. Återuppstådelsen.
Endast i Sverige kan det kallas ”en supervärldspremiär” att spela en låt på svenska i SR… Men här är nya Håkan-singeln, i alla fall:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=5471959
Mitt första intryck: Sång och text mitt i prick, som alltid. Håkan mördar mig med sin sång varje gång. Går alltid rakt in. Musiken? Han har skrivit bättre låtar. + hade jag velat göra allt annorlunda med produktionen… För mycket anonym och musklig U2, klär inte min Håkan. Men det är sekundärt, sång och text är 90% av Håkans grej har jag alltid tyckt.
Benny: Tänker du på Utan er? Jag är det och jag är det och jag gör det och jag kan det och jag är det och vad är jag
Intryck 2. Funkgitarren är j-ä-v-l-i-g-t rälig. Det nämns här och var att låten skulle vara snodd från The Killers ”When You Were Young”. Gäsp. Det går att hitta 100 låtar som den är lik. Den här musiken handlar inte om såna grejer.
Vad heter Greklands störste drinkare?
– Skakis Påbakis
Jag tycker att Håkan Hellström borde skriva texter om förtvivlan hos asylsökande på transitboende istället för sina snyggt formulerade romantiskt självupptagna texter, luddiga nog att utgöra projektionsytor för hela svenska folket. Jag säger att han är överskattad som textförfattare.
Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeij,
jag vill få nå’t annat utav livet
jag tror det skulle bli hyfsat luddigt om hh skrev texter om förtvivlan hos asylsökande på transitboende istället för sina snyggt formulerade romantiskt självupptagna texter
Den är bra, TP.
Tycker Håkan som textförfattare är lika underskattad som överskattad. Inte som Springsteen, men liknande.
En annan grej, lite. Om låten hetat Bästa Beatrice Ask, hade man tyckt annorlunda om den då? Med det menar jag inte att ironisera över vare sig folks uppfattning om Håkans texter, Håkans texter, eller Jonas Hassen Khemiri. Bara säga att detta med stora (ogillar uttrycket luddiga här, dock) projektionsytor faktiskt kan vara något bra, rent av en kvalitet. Folkligt är inte dåligt för att det är folkligt. Dåligt är dåligt för att det är dåligt dock. Och exempel på det kan jag dra från nu till helgen, men pallar inte nämna namn.
Skrev lite om Håkans texter för nåt år sen. Tycker typ samma fortfarande: http://w.stockholmsfria.nu/artikel/85797
Där jag definitivt ändrat mig är i det att jag inte ser ner på orena konstarter längre. Där har politiken sipprat in i mig. (det traditionella) Hyllandet av rena konstarter gentemot de orena är borgerligt och uteslutande. Tolkningsföreträdet kring dessa tillhör de besuttna, de utbildade, och i den världen har en annan ingen chans att göra sin röst hörd.
Inte så att jag föraktar finkultur, men jag har inget emot crossovergrejer heller. Men, det fattar ju alla som vet något om Begravningen.
Håkan Hellström har skrivit Håkan Hellström-texter i mer än tio år nu och han är skitbra på det. JA, JAG VET vill jag skrika när jag lyssnar på nya låten. Jag har byggt upp lite irritation kring honom nu på förmiddagen. Andra raden, typ ”jag är platsen de aldrig kunde hitta” är jättefin, och han har nån sorts förmåga att skriva om brinnande hjärtan och stjärnklara nätter utan att det känns slitet (eller utan att man märker hur slitet det är) och vem halkar inte dit förresten. Men åtminstone just idag har jag politiska invändningar mot Håkan Hellström. Jag orkar inte formulera + borde jobba. Självklart skulle låten få en annan innebörd om den hette Bästa Beatrice Ask. Men Håkan Hellström skulle aldrig, ALDRIG jobba så. Han är en alliansens opolitiska våta dröm.
Jag trodde du tyckte allt var finkultur, Matti? Jag gillar allt orent.
H: Jag har nämnt exakt det du är inne på, om Hockey Hellström. Jag fattar inte ett ord av vad han pratar om. Jag har känt mig lite lurad, att allt jag gillat med honom egentligen bara är en massa egna inferenser, för att det är så otroligt allmänna ordalag i exempelvis refränger. Jag känner mig dum och lite äcklig när jag tänker att jag känner igen mig i ’Det kommer aldrig vara över för mig’. Det finns vissa grejer i livet som jag känner så inför, vi behöver inte gå in på vilka. Att jag direkt känner ’ojoj, hög igenkänningsfaktor på DEN känslan’, och att jag sen känner att jag fallit för en slags romantisk formel av värdeladdade meningar staplade på varandra, utan ett (för mig) tydligt sammanhang.
Jag har inget problem med romantiken, jag har problem med att JAG aldrig fattar vad han pratar om längre. Inte ens i tidigare låtar. Såklart finns det också låtar jag tycker är helt fantastiska, både de låtar som inte stämmer in på beskrivningen ovan eller som bara är goa ändå.
Jääääävlar vad jag kommer få på huvvet för den här åsikten, p.g.a. licentia poetica. Har haft ett uppriktigt bråk med min tjej om det här.
Peter N och Mörn for president.
Stålet: Ingen aning om vilken låt eller så, tänker bara att Sveriges största popartist genom tiderna låter som ME&S, fast nåt år efter dem. Dessutom håller jag numera textförfattaren i ME&S högre än HH, framför allt efter DDD.
Kan vi skita i Håkan Hellström nu och prata om Nord & Syd? Det är ju ungefär 3000000000% mer relevant, forever.
benny, jag tänkte också på stålet. nästa lite rip-off.
jag köper i detta nu en gitarrbanjo.
Jag vill också skita i Håkan Hellström, det är exakt min känsla. Inte just i den här gästboken eller nånting, utan rent allmänt. Och att jag inte redan gör det sen länge eller ens riktigt gör det nu, det irriterar mig. Jag tycker nog nästan på pricken som du skriver, Benny, förutom att det är dina formuleringar och dina tankar och jag hade inte skrivit det så. Men samma spår.
Jag tycker inte heller att stora projektionsytor i sig är något negativt.
Vad är det här för Stalinism? Är det fel att inte verka politiskt genom konsten nu? Nu blev det konstigt för mig.
Det är ingen som har sagt så.
Jo, jag!
Vi sjunger en sång som sprids över världen,
till fri republik och förtryckarens stat.
Den ropar ett namn som håller oss samman,
den sjunger om Stalin, vår vän o Kamrat!
Den sjunger om Kampen som leder till Seger,
för klasskamp och uppror den gör sig till tolk.
Den riktar en maning till arbetarklassen
och hälsar förtryckta nationer och folk!
Den fruktar ej död och förbud o kanon.
den intar förtryckarnas förfallna bastion,
och uppmanar alla på jorden som utsugs
kom med som soldat i en Revolution!
Den hånas, bespottas, men kan inte hejdas,
den når alla länder trots borgarnas hat!
Vi bringar ett leve till minnet av Stalin!
Den stålhårde kämpen, vår vän o Kamrat!
Vi sjunger en sång som sprids över världen,
till fri republik och förtryckarens stat.
Vi bringar ett leve till minnet av Stalin!
Den stålhårde kämpen, vår vän o Kamrat!
Jag tycker inte att allt är finkultur. Jag tycker inte att den är en kvalitativ måttstock. Inte det orena heller. HH är även oppositionens opolitiska dröm pga de stora projektionsytorna. Det är omöjligt att inte väga in personan HH i detta pga han är så stor att han kan sägas vara allmängods. Plus, han är en av ”oss”. Det betyder mycket för min bild av honom.
Finkulturgrejen var en gammal grej, kanske bara jag som minns.
Och det var inget viktigt.
HH är en av oss. Jag har länge tyckt han borde upphöra att frottera sig med Plura, Scocco och allsång på Skansen. Jag hade önskat att denne underbare och mest folkliga indieartist skulle markera avstånd mot DET ANDRA. Men det ligger helt enkelt inte i HH. Han är inte sån. Någon annan får ta den rollen. Jag tycket han är älskvärd ändå.
Fy fan vad flummiga ni är nu, Matti och Conny. En av oss, vilka? Föräldrar? Personer som släppt skivor på 90-talet? Personer som varit i Katrineholm?
Ja lissna på Purt Pakkarakk.
Som skriver här.
Är det nån som sett senaste avsnittet av Girls? Jag måste få prata om det Adam gör med (mot) sin nya flickvän.
Inte skriver han här. Blev ni rädd älle?
Jag blev fruktansvärt rädd. Trodde det kanske var jag som var HH. Men sen mindes jag att jag är Leppe Sundevall, och att jag varit död i fyra år.
Fan vad mycket skit jag skriver.
hjort: hehehehehe
Meh! Benny, vid det här laget tror jag vi känner varann så pass mycket att man ska kunna uttrycka sig i lite mer svepande och generaliserande ordalag, liksom inte behöva skriva med akademisk stringens varje gång.
En av oss som inte gillar Beatrice Ask, en av oss som ägnat större delen av livet till att larva sig med sin musik, räcker det så?
Jag räcker upp handen och hatar Beatrice Ask. När jag leder revolutionen står hon högst upp på listan. Hon och slla fastighetsmäklare.
Hörni, visste ni om den här skivan? http://open.spotify.com/album/5EYzW6JHMuvDuoMRzc0ax7
Det är Mudhoney som spelar Sonicslåtar! Det är rawkheaven!
Alltså, ingen sjunger bättre rawk än Mark Arm, ingen. Ingen har coolare namn heller.
KD går först i ledet och vill förbjuda rökning i Sverige inom 12 år. Jag vill förbjuda KD inom 3 år. Vad är det för sjuk syn på livet, att det ska vara långt och nyttigt först och främst. Ligga som en uttråkad grönsak, inte ha gjort någonting, varken roligt eller farligt, 300 år gammal. Är det livet?
Håller med, men tycker vi kan förbjuda KD ännu snabbare. Vi kan röka ut dem.
Dessutom: helt nytt med Mudhoney! http://open.spotify.com/track/317harNbDuvNSbYpqPM9U7
Fifan vad jag älskar dem. Varför pratar vi aldrig om hur bäst de är? Gjorde ett asbra C-60 med dem för ett år sen eller nåt, noll prenumeranter.
Eller vänta, tre prenumeranter ser jag nu. Sorry.
Oj. ” Hyllandet av rena konstarter gentemot de orena är borgerligt och uteslutande.” Helt så!
Ojoj. Mudhoney, ska kollas.
Ojojoj. Jag var bara 3 av 5 idag. Svagt av mig. Hade förväntat stordåd. Hur lappar ni ihop er efter ett medelmåttigt framträdande?
En rolig sak är ju att Norge planerar att förbjuda rökning över huvud taget medan deras hälsominister vill tillåta rökheroin:
http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16343328.ab?partner=wwwredirect
http://www.dn.se/nyheter/varlden/norsk-minister-vill-gora-rokheroin-lagligt
Hahahahaha! Norge! Inte läst ännu, men det är en rolig grej, det är det!
TP: Jag brukar tänka att det är som det är, att det blir bättre nästa gång. En del av charmen med framträdanden är att det inte går att gardera sig mot alla yttre omständigheter. Man höjer lägstanivån om man får framträda ofta. Men magplasken är rätt sköna också, i efterhand. Jag vet ju numera att det aldrig kommer gå lika illa som det gjorde 1984 i hörsalen i Södertäljes bibliotek, och jag överlevde ju den grejen.
Eller, jag menar inte att det är roligt med sprutnarkomaner. Jag menar motsättningen alltså. Men det fattar ni ju. Ojoj, nu när jag läser DN-texten igen (efter flera veckor) blir jag helt gripen av allvaret i den.
Conny: Meh! Det var ju inte allvarligt menat!. Men jag har hört det där sägas förut, det här vi:et. Jag tar mig rätten att reta er för erat ’oss’.
Ni har inte sagt nåt om Nord och Syd här än. Är det för att ni sitter och formulerar de perfekta hyllningarna?
http://www.mudhoneymovie.com
Där kan man hyra dokumentären I’m Now. Men gör det då! Åh, gud vad de är bäst.
nord och syd, sicken jäkla knockout. mållös nästan.
Gillar funkgitarren i Håkanlåten… Gillar produktionen öh. Märklig symbios av sunk och lyx. Den finns på Spotify nu. Det gär iofs även den här: http://open.spotify.com/track/0KHNXSEwyXqpA4x03uUAGN
Och spacerock trumfar pop. I alla fall idag.
Ja, Mudhoney är bäst i dag igen. Bästast.
Matti, posta länken till ditt C-60 med Mudhoney.
benny: det delades ju ut massvis av kringlor till nord & syd förra veckan, men du har rätt i att det snackas alldeles för lite om dem!
Jag gillar när ni pratar om Nord & Syd.
Håkanlåten var ju märklig. Fösta lyssningen stängde jag av efter halva. Efter tredje lyssningen känns den rätt självklar. Tycker ändå att det var lite tråkig väg att gå med produktionen. Men rätt naturlig kanske.
Bullis: jag såg det! Obehagligt. Det är ju skildrat på ett sätt som gör att man ska kunna känna med honom – eller kanske inte ”med”, känna honom kanske, empati i dess egentliga betydelse, utan sympati – trots att han är ett svin. Eftersom hans karaktär har fördjupats under den här säsongen. Under första säsongen var han ju rätt mkt ett as, nu har man börjat gilla honom, då kommer det här. Det talar väl för att det är bra. Ofta handlar det ju om att vi som tittare ska omvärdera en Dålig karaktär, som Logan i Veronica Mars eller Jamie i GoT, men här går det upp och ner. Modigt.
Bob Dylan: Jag var inte här förra veckan, jag var i London.
Mudhoneylänk. Har fyllt på lite, så det är väldigt långa sextio minuter nu.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6e6Ieb0veVtsUimHh9JOg4
Håkanproduktionen: Gillar att det låter lite slarvigt. Som datagjort, fast dyr dator, och dyrt trumset etc. På fyllan. Lite, eeeh, Strokes. Attityden snarare än ljudbilden alltså.
Jag är utslängd från Spotify igen, och man vet aldrig när man får nya minuter. Det är det som är det jävliga.
Mörn: Ja, shit, exakt så. Man tänker: ”Han tycker inte att han duger åt henne” eller ”Han sörjer Hannah”. Och så är det våldtäkt egentligen, eller i den där obehagliga gråzonen rätt länge, tills hon faktiskt säger nej på slutet. Då skiter han i det och sen sitter man där och bara ”Usch, det här är ju realism på riktigt.”
Blev sådär konstigt pepp på frijazz och garagerock som man kan bli ibland. Växlar hejvillt mellan Charlie Haden – Liberation Orchestra och Nuggetsboxen.
H: Betala! Det är dåligt, men tänk vad mycket annan skit du betalar för dagarna i ända.
Mörn: Ja, även att man faktiskt har lockats att tvivla på Hannah när hon varit rädd för Adam i de senare avsnitten. Som att hon överdriver och är en hysterika när hon ringer polisen för att han tränger sig in, till exempel.
Bullis: Då såg jag fortfarande Girls, och jag blev också livrädd. Jag köpte aldrig Adams karaktärsförändring mot slutet av första säsongen. Den där I’m Sorry-väggen han gjorde var ju råpsyko. Men jag vet inte vad som hänt efter avsnitt tre typ i den här säsongen.
Matti: jag inser att jag är på väg ditåt, ett litet steg i taget. Som till graven.
Nu fick jag One Day At a Time på huvudet. John Lennon var det tydligen som hade gjort den. Fin.
Jävla ostig text egentligen.
matti: Som gammal slacker skulle jag ta med Come to mind. Jaha, ni tänkte jag var slacker förut? Nä, nä, bara blivit gammal. Fast jag jobbar flitigt nu pga samvete.
Come To Mind är lite för grungeig. Som om nåt kan vara det egentligen.
På låten från kommande skivan, The Only Son From The Widow Of Nain, som låten heter alltså, skivan heter Vanishing Point, spelar Steve Turner bättre Greg Ginn än Greg Ginn.
Bullis: håller med, vädligt skickligt att man som tittare också glömde bort hur han var mot Hanna. Att man förlåter honom, som man inte fattade hur Hanna kunde göra. Det är samma sthlms syndrom som man upplevde med Tony Soprano, att man som tittare kunde bli lite charmad av han ibland, fast man hela tiden visste.
Adams karaktär har man ju överlag fått mer förståelse för. I början trodde man att han enbart var ett svin, nu förstår man ju mer hans sociala problem. Det fyrkantiga. När han skriker åt Hanna att ”vara försiktig” ser jag det inte som aggression, utan som en omtanke som han inte klarar av att formulera. Men det här kopplar jag inte till övergreppet som sker sen, utan mer om honom som karaktär.
Mörn: Det är ju på många sätt klassiskt, det Girls avslöjar med Adams karaktär. Han får vara hur obehaglig som helst och så visar sig en ”trasslig själ” och då går jag runt och är småförtjust i honom. Alltså, jag menar, hur mycket skit tar inte tjejer från killar för att de ”menar ju kärlek”? Helt enligt gängse könsnormer. Ja, jag gick då rakt i Adam-fällan.
Nu ylar jag med Maria på PSL.
Har närt ett visst hopp om, jag vet inte, världen, senaste tiden, men så dör nån gammal prinsessa och kvällstidningarna förvandlas till Svensk Damtidning of yore, Agnetha Fältskog släpper skitlåt och AB går vördnadsfullt igenom kommande skivan som vore det Bibeln och så bevakas påvevalet som vore det marslandning, och Birro skriver att det är ett ”Modigt, varmt, innerligt val” och kometen kan inte komma snabbt nog.
matti: präxis, tänkte också, lite otippat, på Abba när jag lyssnar Nord&Sydskivan. Särskilt i ”Äckla mig”, int´så att det äcklar mig. Den känslan kan en bra popmelodi aldrig skapa.
Nord & Syd spelar förexten i Ume 3 maj.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/pavens-karesta-trader-fram
Det här är efterblivet av helt bibliska proportioner.
Matti, det finns tusen saker som du kan läsa och lyssna på som inte är Aftonbladet, påven och Agneta Fältskog och det vet du. Kometen kan vänta.
Jag slutade läsa efter två meningar. Sådana länkar borde förbjudas, rent generellt. Fy på dig Benny.
Snart Mudhoneyfredag om jag bestämmer.
Ja, det gäller er också, Benny och TP.
Inget fel på min länk. Den är svinskön, med www.
H: jo, ja. Känns bättre nu. Vrålade i kudden och nickade till.
H: Borde vi förbjudas, rent generellt? Tänk att vara förbjuden. Det känns ju riktigt märkvärdigt fint det.
Ändå, kometen. Med ett leende.
Nä nu firar vi fredag! Mutad Babar på Netflix och den här i bakgrunden:
http://open.spotify.com/track/4H19xnZ65BcWYwfpXS8BCH
Blir inte klok på om Babar fått en muta eller om det är Babar utan ljud. Nyss Snabba som raketer på Radioapan. Den enda barnlåten om gemensamt självmord.
Ett bra inlägg ska alltid vara mångbottnat, upp till betraktaren att tolka efter hens eget huvud. Ett bra inlägg ska man kunna återvända till, reflektera över en stund.
jag ska tatuera det där inlägget på armen så jag aldrig glömmer.
I svanken Stalle.
det är upptaget där, står ”carpe röven”.
Bwaaahahahaha.
Gick hem mitt i allt. Till mig själv. ibland kostar det för många leenden att vara jag. Ha en fin natt Luleå.
Eller, så var jag bara tvungen att sova ruset av mig. Det har jag gjort nu i alla fall.
Haha
Hahaha.
http://www.lulea.se/uppleva–gora/arrangemang/vi-firar-75-000-luleabor/varldsrekordforsok-och-familjedag-16-mars.html
Idag tar vi rekordet, Luleå!
3 500 personer genom isen!
Estonia bleknar i jämförelse!
I morgon, på löpet, tar de ner skylten ”Luleå växer!”
Jävla krypande för Näringslivet. Äckligt. Stanna hemma.
Matti (om kometen): word.
Stalle: Hahahaha!
Jag läste först muttad, en muttad Babar. Är det som ollad, tänkte jag.
Ja, man undrar ju vad det är för fel på folk. Hur kan man t.ex. göra en sån här låt:
http://open.spotify.com/track/7uGKtSWiRwO0iyo4SdQlzK
Och sen paja den såhär:
http://open.spotify.com/track/6Vcwr9tb3ZLO63F8DL8cqu
Jag har en gillatumme i svanken. Kinesiska tecken så klart.
Två roliga grejer från mitt jobb idag:
1.
Skrev notis om en läkare vid en kvinnoklinik som anmäler en kvinnlig patient till Diskrimineringsombudsmannen, för att hon inte ville bli undersökt av en manlig läkare.
2. Kvinna DO-anmäler vitvaruföretag för en reklamation på ett kylskåp. De vill att hon skottar hennes uppfart, så att de kan komma dit med varan. Hon tycker att de ska skotta åt henne.
”I mitten av december brann kylskåpet helt oförklarligt upp av sig själv”
Han känner sig kränkt eftersom hon har tre barn, och anmäler.
Frågan är såklart: När kommer kometen? Det är hög tid nu.
Ett tre mil stort kylskåp i 100 km/s
In flames
Hahahahahaha. På Benny och kilo.
Det har börjat ramla in rätt många fullängdare på Spotify på technosidan. Tror dom nyligen har ’låst dealen’ med rätt många tyska bolag.
Kanske pruttar ihop en längre lista senare. Men här är en skiva jag gillar mycket mycket.
http://open.spotify.com/album/2zxdLCrPLDKcahn3f3UhR7
Skivan är alltså från 2000, inte 2011. För den som blir avskräckt av nutida techno.
Bwwwwaahahahahahahahaha.
http://www.youtube.com/watch?v=LohiNobXNs0
Hejrå, nu drar jag till Africka och ger bort era pengar. Koloniserar sig lite oxå.
Uj uj.
Det vore kul om Teg gav ut Tunaskolan på lp, helst med posteromslag. Borde väl gå att sälja några hundra av?
H: Det är tal om det då och då.
http://sv-se.facebook.com/photo.php?v=10151248316792242&set=vb.254462221336532&type=3&theater
Mats Fryklund (Missbrukarna) spelar gitarr med Henrik Franzéns (Grisen Skriker/22 För Många) nya band Fria Progg! Det är lite en chock. Det här är från deras första gig tillsammans. Det roliga är att Henrik aldrig har hört talas om Missbrukarna! Mats kom med typ för att han känner basisten.
Småkul här och var mellan 1.40-2.46 också.
http://open.spotify.com/track/7trLkNmGrU0bQ3qKndYKmX
Inte illa! Man hör ju influenser, det förändrar inte min världsbild totalt, men jag gillar det smutsiga och oduktiga som jag aldrig hör annars i svensk hip hop.
Slutet av tredje versen i Rikard Bizzi-låten! Gillar hur luften tar slut i lungorna, övertygande!
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1S8T3OlhaTzwQLh3s3voxm
Den optimala timmen Bowie, till matti
Fan. Råkade uppdatera spotify. Nu ser inte jag heller hur långa blandbanden blir. Jävla kass. Kunde du hjälpa mig, Benny?
B-sidorna på Low och Heroes läser jag mer som Brian Eno’s än Bowies, därför jag inte tog med något därifrån.
Fantastic Voyage är min David Bowie-favvis. Tätt följd av We Are the Dead. De två.
Up the Hill Backwards är min världens bästa låt ikväll. Låter som en Alkberg-låt ju!
Jaså, är det här ni är? Jag har kollat på Gengångare (tack för tipset, vem det nu var!) och lyssnat på soundtracket till detsamma, Mogwai är ju bra och musiken är grym i serien men låtarna känns korta på skivan. Kollar på GoT och Girls i svt-fart, så jag har inga problem med att se Adam begå ett sånt illdåd.
Mörn: Veronica Mars! Logan får man ju lite mer sympati för efter ett tag, men det varar ju inte direkt till slutet. Veronica själv började jag också ogilla i tredje säsongen, men jag uppfattade aldrig om det var något som var uttänkt att man skulle göra eller om det bara var jag.
Bullis: Kan vi diskutera en grej här, som du postade på fb? Billström-grejen. Vad i HELVETE menar han med det? Hur jag än vänder och vrider på det, är det helt helt heeeeelt stört.
Billström har alltså sagt:
– Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.
Hur kan man INTE få avgå för en sån här sak? Vad är det frågan om?!
Blir lite rörd Conny, fin lista. Och Up The HIll, jag fattar tror jag.
P1-dokumentär de två gångna avsnitten. Jisses.
ja det är fan obegripligt. men m hoppas nog dra röster från nassarna.
Hjon: jag såg bara två säsonger av Veronica Mars, tyckte att det blev tråkigt när den drömska stämningen från första säsongen försvann. Så jag vet inte vad som hände med Logan… Men Veronica blev ju mer och mer irriterande.
http://www.blacktheartist.se/press.html
Stalle: skjut mig.
Conny’s Bowie C-60:
Repetition (Lodger) – underskattad. Kul att den är med.
piedro, bara om du är black.
Nä. Jag är en blond och blåögd tant på 55 jordsnurr.
billströms favorit med andra ord.
Är väl inte direkt första gången Billström kräker ur sig nåt rasistiskt. Tror det var Faktum som hade sammanställt ett gäng av hans uttalanden för några år sen. Ska se om jag hittar tidningen.
Livet vore helt meningslöst utan Seinfeld.
http://www.youtube.com/watch?v=HTHcS33mbrk
Det där med P1 dokumentär. Del 2 utspelar sig huvudsakligen i Luleå/Boden. Skakande saker.
Är det narkotikalandet du menar Piedro?
HERREGUD VAD DEN HÄR JÄVLA HÖGERN ÄR URUSEL!
Greven: precis. Hemskt.
Finns även en helgrym lite äldre sak i arkiven, om ett gäng lite äldre alkoholister & narkomaner, som blir rena, flyttar till Tavelsjö och sparkar igång en stugby/camping. Otroligt bra.
Jag tycker att P1 och P4-dokumentärerna gör det värt hela jävla licensavgiften. Trots Så Ska Det Weimarrepubliken och Hela jävla Fredagen Ribbentropp Molotovcocktail.
Skizz!!
Jag tyckte knarkdokumentären var rätt dålig, särskilt tvåan. En tragisk historia och en knarkarkvart, men frågor till kontexten. Tycker inte det räcker att träffa en anhörig, smälla på lite Brian Eno och sen låta frågorna vara. Fanns ju hur mycket helst att gå på:kurirspåret, socialtjänsten, hans diagnos. Istället snack om gratis-lista på spotify och hår.
Tja. Om grejer alltid måste följa ”spår” och måla samhällskritik på väggarna, förstår jag dig. Ibland tycker jag att betraktande deskription kan vara gott nog. Inga gnistor, men i sin enkelhet, bra. Och: skakande.
Och RIP Jason Molina.
Ja, Molina. Nej.
Fast såg precis bästa Utbrott, så är ändå glad.
Här, en hyfsad intervjuv med han:
http://www.thefastertimes.com/music/2011/06/21/a-song-is-something-you-build-jason-molina-in-conversation-with-justin-taylor-pt-i/
Benny: Åh det hade jag gärna pratar om. Men har flugit hela dagen till en kanarieö. Billström hade nog gillat planet, fullt av blonda trevliga damer mellan 50 och 60. Fast alla damerna som jag pratade med hade hjärtat på rätta stället i och för sig.
Piedro: Inte alls alltid. Men om någon försöker göra poänger av ’drogromantisk musik på spotify-listan’ eller ’livslinjen i handflatan’, tycker jag att det blir dåligt. Särskilt om man hanterar ett livsöde. Det är ju skakande oavsett. Agree to disagree.
Nya Iceage: låter som Germs och Kriminella Gitarrer. Bättre än första till och med. Mer punk, mindre konst/postpunk. Ingen garant för kvalitet i sig, men en innehållsförteckning.
men det här då:
https://soundcloud.com/#dusttodigital/looking-for-all-all-rendered
typ det vackraste jag hört i år.
Jag gillar nya Iceage, men jag blev liksom förälskad när de kom och jag är inte förälskad på samma sätt längre. Det är inte så rättvist det här med känslor.
Det är så himla kul med musik, tycker jag. Här är The Splits från Finland: http://the-splits.bandcamp.com/
h: ni får hålla ihop, för barnens skull
Ja, det är nu det riktiga arbetet börjar.
Nä, förstår precis hur du menar. Men jag lyssnar mer på nya. Tycker den är bättre.
Första är bra men inte lika självständig. Plus, föräldranerven i mig tyckte det var så jobbigt att se deras videor och så. Nu är de över 20 and on their own.
Vad var jobbigt med deras videor? Jag vill vara farlig-estetiken? Jag tyckte de var små och söta.
Idag tycker jag inte att första är lika bra som jag tyckte då, men det hör ju också till förälskelse. Jag tycker det är kul att överskatta saker. I efterhand kan man bedöma det mer sakligt, men det känns inte lika mycket. Jag tror på allvar att nya ÄR bättre, men jag kan inte se att jag kommer spela sönder den.
Ja. Gäng och bong och så. Usch.
Vet inte vad jag hatar mest: Tommy Nilsson, Marabou eller den/de som gjorde reklamen. Har inget att göra med att jag blev manipulerad i sig. Det tar jag för fullständigt självklart att jag/man blir. Det är mer det att det överhuvudtaget registrerades i min hjärna. För det hade varit roligt om TN varit psykiskt sjuk i stället för idiot.
Är du så oskuldsfull, Matti? Syftar alltså på Iceage, inte Tommy Nilsson. Och du behöver inte svara.
Apropå föräldranerv så stod det i DN idag att Makthaverskan ställer in spelningar över en månad framåt för att en medlem blivit allvarligt misshandlad. Fy vad hemskt.
Njaej, hur menar du? Oskuldsfull?
Makthaverskan? Åh fy fan vad hemskt.
Njaej, det vart för privat tänkte jag kanske. Jag tycker att deras video var rar just på grund av åldern.
Jo. Privat. Eller vafan, har ungar som varit 18 och som strax blir. Det har inte med dem att göra, men helt klart är det det som triggar min föräldranerv. Alla i den åldern uppfattar jag som barn. Skyddslösa.
Men det är ju rätt mäktigt också.
Du menar Iceage? Ja, klart det är mäktigt. Somliga dagar kan jag se bortom mina egna omständigheter, då är det ju tufft.
Vad tonårens skyddslöshet möjliggör, som Iceage.
Vem är egentligen töntigast i Metallica? Trodde det var Lars, solklart, men börjar luta åt dött lopp mellan alla.
Eller ingen, lika gärna.
Men den där trolldoktorn de går till…
Jomen nog är det nog Lars ändå, han kommer undan med det minst iaf.
Kolla här (suck…):
http://www.youtube.com/watch?v=boanuwUMNNQ&feature=youtu.be&t=4m34s
Hahahaha. Såg om Dokumentären nu. Jag vet inte, men jag tycker den är bättre nu. Lite fin. En annan grej, den fick mig att inse att de gjorde en skiva mellan St Anger och Lulu. Jag visste inte det! Den är inte värdelös heller. En del lite funkig skit, men mycket bra meckig speed metal. Lite paff så här en tisdag när jag förhoppningsvis äntligen gjort det allra bästa jag kunde med Könsförrädare. Jag är då sjukt nöjd iaf. Inte mycket metal där, inget alls faktiskt. Men mycket disonans och grejer. Avant-lyx. Savant-lyx.
Alltså, Metallica, det är inte bra, sådär som man menar med bra i allmänhet. Men det är inte så trött som man skulle kunna tro. Inte heller så pretentiöst. Det är fortfarande ens värsta mardröm emellanåt: ballader med Ulrich bakom trummorna. Men det ingår ju lite i överenskommelsen. Och The Day That Never Comes är i all sin hemskhet ändå inte i närheten av lika förskräcklig som, säg, Nothing Else Matters. Som ju är toppkandidat till världens enskilt sämsta låt.
Och deras skivomslag, jeeeesus hur de ser ut. Som skämtteckningar.
Den här, Death Magnetic, som en fräckis till och med.
idag säger vi grattis till conny. grattis conny.
Stort grattis C!
Conny! Conny! Conny!
Richard Hells självbiografi har kommit ut nu!
Och grattis, Conny!
Haha, Death Magnetic-omslaget som en fräckis!
Tack, vad rörande att ni grattar mig här i vårt gemensamma hem!
COXX7 4ever!
såg om metallica-dokun igår. dave mustaine var en riktigt sorglig en, som sålt 15 miljoner plattor och tyckte hela hans liv var ett misslyckande efter han fick kicken från bandet. hade glömt vilka jättebebisar dom var hela bunten.
haha, ”load”
Grattis Conny!
Jamen Conny, GRATTIS!
Hahaha, jo jättebebisar. Men lidandet är relativt och de tog ju tag i det iaf. Mer än vad mitt och många andras band gjort. Visserligen är vården också relativ, men ändå.
ja, de grejade det ju måste man ju säga. roligast i filmen är ändå när de berättar för terapeuten att han inte kommer få fortsätta. hur desperat han försöker klänga sig fast vid kassakon, jösses.
Jag minns inte så himla mycket av den där filmen, men jag uppfattade den i hög grad som fiktion.
Åh hjälp, vad det lät drygt.
Jag minns, om jag minns rätt, en scen där Kirk Hammett försiktigt lanserar textraden ”My lifestyle determines my death style” och alla bara skrattar, vilket gör det väldigt lustigt när James Hetfield i typ scenen efter står och sjunger in just den raden med stor övertygelse.
Annars har Lunkan kommit igång igen. Herrlundkvist alltså.
Roligast i dokun är när Lars är arg och säger fuck i flera minuter, skriker det i James ansikte till och med.
igenkänningsfaktor matti?
Tycker det här gamla radioinslaget med Pär Rådström är så himla fint, vet inte riktigt varför:
http://www.youtube.com/watch?v=MbLgINez4ms
Varken Stonefunkers gästbok eller resten av världen som jag känner den verkar orka ha en åsikt om 55 år gamla radioinslag just nu.
Hehe. Jo, lite.
Och du använder den himla fint i senaste mixtejpet, tack för den!
Grattis, Conny!
Håkans uttalande om Timo i senaste Café är fan det hårdaste jag hört på… Ja, jag vet inte hur länge. Det är så upplyftande att dom inte skyddar varandra. Så jävla grymt. Frisk fläkt och rock på ett fräscht sätt.
Citera, tack.
Ääh du får kolla i blugen, la precis upp det där.
Ett bra bandnamn: The Coffinshakers
den som har tagit minst självmord när hen dör vinner.
Så sjukt bra: http://www.youtube.com/watch?v=zwGOHnTJAec&feature=player_embedded
https://pbs.twimg.com/media/BFzn4LzCIAAf1qC.jpg:large
Suicidal hen
PG: HAHAHAHA!! ”Pang, kniv i magen”-kylan
The coughin’ pussies
”Så blir din kommun biten rakt i KUKEN”! HAHAHAHAHA! Var kommer det där ifrån, PG?
PG: Jag dog nästan i en fnissattack. Min fru trodde jag fått panikångest.
Varför grattar ni bara Conny? Jag har också fått barnbidrag idag.
Närå, grattis Conny!
Nån som har hbo förresten, som råkar veta om det är nån skillnad ifall man tar det genom Telia? Om det liksom är färre gamla avsnitt man kan se eller nåt annat fuck.
Världens sämsta låt är Metallicas cover av Whiskey in the Jar.
ARINGDAMADUDAMADA!!!!!!!!!!!!!!!!!
KBoi: haha.
Strage utnämnde Sandi Thoms I wish I was a punkrocker till världens sämsta låt för ett tag sedan. Nästan böjd att hålla med.
Nää, nu har jag också det där Spotify där man inte kan se längd på spellistor. Hejdå, C-60.
C-60: Finns förstås en lösning, den där gamla, med plus och minus.
Stålet dominerar. Nya singeln är grym, så grym. Tänker på en viss Clash-låt, sådär som man gör med vissa Håkanlåtar. Alltså, ingen stöld utan mer som fanns det en universell punkt där grymma låtar möts och diskuterar glatt med varandra.
PG: HAHAHAHAHAHAHA!!
”Bruce Springsteen – De som var med minns de klassiska konserten i Stockholm 1975”
Ordagrant är det den stora grejen i senaste Sonic, står på framsidan och allt.
kanske nån på sonic har en mamma eller pappa som inte heller var där, så tänker jag.
Alltså, sparkas det inte in alltför många öppna dörrar nu? Eller sparkade jag in en sådan just? Jag menar skit kan man ju alltid skita i. Åtminstone ibland.
Fast nya Sonic-sucken förstår jag. Mer en önskan om annat.
Tp, det här är ju INTERNET.
Ja det är ju det. Förlåt jag glömde det. Förresten jag har äntligen lyssnat på Thurstons version av Communist eyes- eju värsta bra jö. Sången med.
Förresten hela Chelsea light moving är värt ett öra. Finns flera toppar och någon dal. Generellt pigg skiva.
Ja, CLM, bra skiva. Fantastisk på många sätt.
Annan grej: vet inte om det är bara jag (troligen, pga generellt trög) men plötsligt upptäckte jag att man kan hyra kvalitetsfilm på internet, det finns gudskelov mer än bara netflix/voddler/etc och deras Ica Kvantum-utbud. Hyrde Mudhoney dokun förra veckan, och såg långa versionen av Fanny, Alexander & jag nyss här: http://www.triart.se/filmer/ .Den är att föredra jmfrt med den korta, som jag såg på SVT i går kväll.
Vill gärna ha fler tips på hyrfilmställen.
Hopp om mänskligheten.
Öppen dörr va men jag såg omslaget till nya Strokes-skivan och corporatespydde ner mig totalt. Hur fan kan det kännas okej att sätta sitt skivbolags logga mer än dubbelt så stort som sitt bandnamn på sin nya skiva? Jag är så äcklad att jag till och med själv inser att mitt äckel är helt oproportionerligt.
det är väl en grafisk flört med gamla tiders omslag om jag fattar det rätt. men om det är snyggt vete fan
Tänkte också på det. Men faktum kvarstår.
det var för helvete jag som var anonym.
strokes förresten, dom är så där så man baxande när första plattan kom, sen bara dog dom. eller mitt itnresse, eller kanske bägge delarna.
Hur låter den, Strokes? Jag orkar inte uppbåda något intresse alls märker jag. Det betyder inte att den är dålig alltså, inte ens att jag tror det. Men jag har nog med att lyssna på nya (yes! nya!) Crime & The City Solution. Och att komma underfund med om den är bra eller inte. Det låter som om Pulp kom från Australien, lite. Alltså rätt bra. Eller så är det Screaming Trees från Australien. Alltså inte så bra. Men jag är två låtar in bara.
Tycker Strokes varit bra hela tiden för övrigt. Inte så bra som jag önskar, men bra.
oohhh c&tcs vöckte mer intresse från min sida däremot. finns den spottan?
Den väckte mitt intresse också så jag kan svara att det gör den inte.
idag får man använda alternativ stavning på de flesta ord, ok?
Finns ny singel, eller vad det heter numera, med C&TCS på Mutes hemsida. Jag säger nog nja. Men jag skulle gå om de kom till Stickhalm.
Njaej, orkade inte lyssna igenom. En tråkig grej med Ca&tCS är att de aldrig blev bättre än första tolvan/LPn, den där Room of Lights eller vad den hette. Men de är sjukt coola i Himmel över Berlin.
Aldrig så bra som de är coola, men det tycker jag är det fina, lite. Jag gillar Shine och Bride Ship också, fast det kanske inte är nåt jag slagit på senaste åren direkt.
Nya singeln finns på Spotify. Det låter lite gubbsjukt. Och jag saknar Epic Soundtracks och bröderna Howard, särskilt Rowland. Och Mick Harvey. För somliga är det säkert rätt fett att David Eugene Edwards är med, men han är inte helt up my creek. Men alltså, de är ju inte dåliga. Finns ett par låtar, nu när jag anstränger mig lite, som är grymma. Bonney är ju en av de där STÖRSTA australiensarna när han är som bäst. Däruppe med Cave, McComb, Forster/McLennan, Bailey, Kuepper etc. I skiktet under (eftersom jag blev tvungen att ranka/folkbilda så där tvångsmässigt): Hugo Race, Anita Lane, Kim Salmon, Mark Seymor. Kanske några till.
Och nu, nu hör jag det där magiska, när musiken bara hänger fritt i luften, som med Dirty Three och tidiga Bad Seeds. Tredje låten på raken som är helt mäktig i det avseendet. Tur att jag fortsatte lyssna! Tar man sig förbi de tre första låtarna så lommer alltså tre fantastiska. Oavsett hur de två som är kvar låter så är skivan värd.
Fan, jag liverecenserar ju! Häftig farbror här borta!
Menar mig själv, inte Simon Bonney.
Vad är grejen med Australien, det här sättet att sjunga lite lägre än vad som är naturligt för en? Alla jag räknar upp ovan (Lane och McLennan undantagna) gör så. Måste ha med PA-kulturen att göra.
Det är ju samma i England, att man kan höra på sången (inte uttal och dialekt) att det är brittiskt. Tänk MBV, Ian Brown etc. Indie-rösten.
Du rankar dig själv som en av de största australiensarna nu alltså? Nya höjder på hybrisen…
Fyra grymma låtar, tre helsega och en ok. En stark trea, fast de grymma är så grymma att man vill höra igen och igen. En fyra.
Hahahahahaha! Jag menar häftig farbror som sitter och skriver om hur en skiva låter i realtid, för typ en person, kanske två. Häftig, NOT!
Portad från Spotify igen alltså. Det gick fort den här gången!
BETALA GNÄLLSPIK OK GUD
Ed Kueppers senaste, helt fantastiska finns på Spotify. Lyssna på den och skit i nya Bad Seeds.
http://open.spotify.com/album/0hXjJkdh0vai7jay8ErVCa
Tänker på Adrian Borland av ngn anledning. Kanske rösten. Menar Ed Kueppers, inte min.
Och den hade såklart varit med på min årsbästa förra året om den inte bestod av nyinspelningar av gamla låtar. Men de gamla skivorna finns ju ingenstans, inte på Spotify iaf. Så jag rekommenderar den ändå.
sitter med ed kuepper i lurarna nu. börjar lvande. ödesmättad inledning
han sjunger ju lite i mungipan liksom. ed kuepper alltså, inte matti eller borland eller bonney
hehehe, vafaan händer här då? Jag hinner inte med alls. Sparade ett inlägg men det var ju helt ute när jag fick tid igen. Sedan kopplades jag ut och vägrades bli insläppt igen. Öppna spjäll här, tydligen. Go Matti go!
H: Ge’re, köp Spotify! Skit i principer – det är den enda vettiga principen jag har. Principer är bra för självkänsla, ego, bild utåt osv, men vafaan, det snöper tillvaron.
Vill också ha riktig hyrfilm!!!!! Just det, mer bra tips om det. Har skarpt saknat den möjligheten. Så sjukligt trött på amerikanskt skit. Dynamit till Netflix och hela den kulturen.
Skiter med nöje i Bad Seeds – de har tagit slut (nära vän kommer att mörda mig), testar Kuepper.
Stickhalm. Hehe!
Kuepper in i hjärtat! Jag är så svag för raka ljudbakgrunder som t. ex. i Car headlights /Second winter. Just kontrasten mellan bakgrunden och låten lyfter allt.
Lite liknande i Anita Lanes The world’s a girl efter 40 s och framförallt efter ca 1.30 och mot slutet.
Ny singel, video av Carl Dieker magnusekelund.se
Stålet! Älskar videon!
Min Iceagerecension på Djungeltrumman nu.
Att det har öppnat en skivaffär för synthmusik på Hökens gata. Stor också, Enhänta bödlar i fönstret. Den röriga skivbörsen som aldrig prissatte har blivit galleri, det kanske var längesen. Impulsköpte bok med talibanpoesi på Söderbokhandeln. Afghanska talibanpoeter alltså, inte Matti Alkberg.
Märker att hockeyn engagerar mig. Vad är det frågan om?
Illa, illa säger inbiten svensk mästare, snart f.d.
Stalle: Ledsen, men jag har wf-paus. Har samma nick på quizkampen om du vill stångas.
Gillar det här, bara tagit ett par vändor medans jag lagade mat men det känns bra: http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/53k62CuWj7He80oNEuP9JL
Blev så sjukt sugen på att se The Adventures of Pete & Pete. Åh, vad det var länge sedan.
Gör det, matti! Ska finnas en hyfsad torrent där ute om du inte redan sitter på avsnitten. Jag ögnar igenom de tre säsongerna med jämna mellanrum. Älskar den serien gränslöst. Det är typ den och Twin Peaks.
Alltså, avsnittet med telefonen som ringt i årtionden, fy fan vad bra det är. En sån fantastisk mystik som den serien bygger upp kring förhållandevis vardagliga företeelser, men utan att tala ner till publiken genom att förenkla berättelsen för mycket. All barn- och ungdoms-TV borde göras som Pete and Pete.
Bra där, Ed Kuepper sjunger lite i mungipan, som att han sneglar på gitarren samtidigt som han sjunger. Musikaliskt är han helt briljant, men hans sång har aldrig riktigt nått mig.
Kollar någon på The Americans? I slutet på senaste avsnittet dundrar plötsligt Cures Siamese Twins igång. Mäktigaste jag hört sedan ett avsnitt av Brotherhood för en massa år sen när de körde HELA Heroin med Velvet, utan avbrott, utan repliker.
Ibland bara händer det. Perfekt musik till perfekt scen. Sopranos hade mycket grym musik, men mest över eftertexterna (Midnight Mile med Stones, Evidently Chickentown med John Cooper Clarke, t ex). I soundtracket är det inte lika vanligt. Killing Moon i Donnie Darko är ju också perfekt. Fast det är ju förstås film.
Och när vi är inne på JCC:
http://open.spotify.com/album/4wDGuMNZFWcQoULDWhZEPI
Manchester 1980. Vilket mästerverk. Perfekt.
Hans första finns också på Spotify, den är ännu bättre, men börja med den andra.
Första skivan
Finns också på Spotify
Den är ännu bättre
MEN BÖRJA MED ANDRA
Snälla, förklara.
Ja, alltså risken finns att man tycker den andra är dålig, eller liksom på skämt om man lyssnar på första först. Jag vet inte, det känns bara så. Jag upptäckte andra skivan först, för några år sen, senare läste jag om den och det skrevs att andra var så mycket sämre än första. Och jag kan förstå det, men då älskade jag redan den andra som tur var.
Gillar att du gjorde en dikt av det!
Jag kan också dikta!
As I was goin’ over the Cork and Kerry mountains.
I saw Captain Farrell and his money he was counting.
I first produced my pistol and then produced my rapier.
I said: ”Stand and deliver or the devil he may take ya”.
Yeah
MushARINGDAMADUDAMADA, Whack for my daddy-o,
Whack for my daddy-o, There’s whiskey in the jar-o.
Du är en poetique KBoi. Är du back from the motherland?
Jo, men då fattar jag tror jag. Tänk vilken nytta vi har av poesin va. Min egentligen enda kontakt med John Cooper Clarke är att ha spolat förbi honom varenda gång på en vhs med punkspelningar som jag hade i tidiga tonåren (nån rätt känd dokumentär tror jag). Och så dyker han upp en hel del i boken om Nicos sista turnéer och är osympatisk. Ska lyssna när Spotify ger mig nya minuter (ja, jag har hört vad ni tycker, jag är vattendroppen som gröper ur stenen). ARINGDUMADIDUMADA.
Egentligen självklart, men fuck authority. Jag tycker verkligen det av hela mitt hjärta.
Punk forever. Gabba gabba hey. Feed the poor, house the homeless. Mörda snuten inuti dig själv.
sluta svamla
Up the punx!
Once a punk always a punk, that’s what I wanna say to you. Plus raggare is a bunch of motherfuckers.
Lyssnar bara på Manchester i dag, av princip. De som skriver grymma texter och i många fall inte sjunger så bra. Tre låtar per röst. Har ärligt talat inte lyssnat så mycket på Blitz sena texter, eller Chameleons texter överhuvudtaget, men det låter så bra och hör dit, om någonstans.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3Tk6GLW3dcFWI82exSNmvi
Stalle: kom ut till kustn, bjubärs i nyhuset.
ja ha köft mä än banjogitarr, vi kansche kan spel?
Jag kan inget om såntdärnt. Finns bara ljudingång på mig, finns ingen ljudutgång. Men jag kan skrika.
Jag kan visa dig örnar, för såna lär du ju aldrig ha sett.
Norrbottens-Kurirens ledarsida: Billström har rätt i sak
http://www.kuriren.nu/ledare/default.aspx?articleid=6786830
:””'(
Och Anders Borg är kristen och vill förlåta Billström pga kärleksbudskapet!!
http://mobil.aftonbladet.se/a/www/16470465
Anonym, föhelvitte, försöker du ge mig krupp?
har sett alla tre sorterna, kungs-, havs- och fylleörn. dock ej samtidigt
Hjort: Nej, försöker bara häva ur mig. Hoppet jag kände, som jag så mödosamt hade skrapat ihop, var ju bara naivt. Hela samhällsdebatten är ju en svängdörrsfars. Pang i bygget hej kom och hjälp mig. Själv spelar man rollen av nyttig idiot i leken som kallas demokrati. Det är ju ändå männen som bestämmer, de män som förlåter varandras rasism pga kärlek. Till vem?
Antar att ni redan skickat in era CV + personliga brev, men jag påminner er ändå:
http://www.alltomstockholm.se/stadsliv/article4061956.aos
Buzzcocks återföreningsskivor: vågar man?
stalle: Här på kustn finns helt klart chans på en trippelskådning.
Do it.
Själv lyssnar jag på The Old Wind i dag. Ooooh, vad jag har saknat den rösten.
Förresten, nya AC4 finns på Spotify nu. Jag älskar den. Tycker AC4 på sätt och vis (på sätt och vis, märk det) är bästa svenska HC-bandet på år och dar. Sedan DS-13.
Jag lyssnade på hela senaste Buzzcocks (2006) medan jag städade köket. Sen lite här och där på några av de andra. Inget jag gör om. Det fanns flera ögonblick där man kan ana forna tiders briljans, men inte mycket mer. Som värst lät det som typ Foo Fighters.
Howard Devoto och Pete Shelleys gemensamma synthskiva från tidigt 2000-tal minns jag som bra.
Nu ska jag testa John Cooper Clarke.
Min absoluta favvoblogg, när det kommer till musik, har rest sig igen. Och inget Megaupload eller Mediafire längre. Kanske världens bästa källa till obskyr postpunk, darkwave och minimal synth.
http://www.systemsofromance.com/blog/
Återupptäckte Violet Town där, som jag nog postat om tidigare. Fantstiskt bra är det.
http://www.youtube.com/watch?v=lhReTlk0YIs
http://www.systemsofromance.com/blog/2011/07/violet-town-violet-town-k7/
Känner att jag vill förklara mig, även om det kanske är ointressant. Den lilla del av svensk HC jag tar del av är nästan alltid nostalgisk i den meningen att det går att se vad banden försöker vara som. Och jag menar dessutom HC i etablerad bemärkelse. US-HC, helt enkelt. När det kommer till råpunk i allmänhet så finns det en hel drös moderna band jag älskar: Nitad, Passiv Dödshjälp, Kranium, Benmjöl, Dispose, Slöa Knivar, Dodeskaden, Thurneman, Dick Tracy etc etc. Som i somliga fall gör olika sorters musik, till och med ny emellanåt, band som skiljer sig från andra band etc.
Jag tror jag tycker att Rastlös och vild med Nitad är bästa svenska hc-skivan i modern tid.
Jag förstod inte förklaringen alls. Alltså meningarna hänger ihop, men vad menar du?
Jag menar att AC4 på sätt och vis är ett retroband, men av bästa sort. Och att jah förstår om någon skulle ha ett trovärdighetsproblem med dem. Jag har inte det, jag skiter helt i sådant.
Thurneman, exempelvis, är inte ett retroband, inte Passiv Dödshjälp heller. Även om man hör tydliga influenser hos båda.
Anonym: Klart du ska häva ur dig. Jag ville egentligen bara ge dig lite medhåll, men gjorde det inte så bra. Inte ger du mig krupp.
Då är jag med. Jag har inget intresse av att hata på AC4 och jag har all respekt för Dennis L som outtröttlig eldsjäl, men jag tycker AC4 är så ointressant. Jag tycker det är samma gamla harv, som om det inte hänt så sjukt mycket spännande saker med hc sista tio åren och just nu, som bland annat hörs i Thurneman och Nitad med flera svenska band. Att inget av det hörs i AC4. Gör mig lite ledsen. Men om man istället tycker det är gött är det väl en annan femma.
Sen är det väl inte direkt som att all musik jag gillar är visionär och framåtblickande. Menar inte så.
Thurneman, varifrån kommer de? Älskar deras LKGP-sound: KiK, Raped Teenagers etc.
Stockholmsband. Men apropå Lkpg så borde du ju älska Svartenbrandt om du inte redan gör det.
Ja, gillar Svartenbrandt, men jag menar mecket och melodierna. Tycker det är mer sånt med Thurmeman. Och de andra jag nämner.
Jag förstod det, tänkte på att Svartenbrandt låter Linköping, förutom att de var det.
Hjort, jag fattade det! Menade inte att låta sur på dig, förlåt. Utan på allt det andra. Bara bra om du har krupp med mig.
Du lät inte sur, jag var bara rädd att jag själv lät sur på riktigt! Så: förlåt för att jag fick dig att be mig om förlåtelse i onödan. Jag tror det är bäst att vi går vidare, annars kommer vi sitta här och säga förlåt till ordet inte betyder något längre.
En annan del av Linköping.
Hjort, jag förlåter dig och även mig själv pga kärleksbudskapet :))))
Hehehehe.
Heja hockey!
Älskar hamnar, stora hamnar med ruffiga industrilokaler, skumma fik, fartyg, kranar, kolhögar, bråte, skrot. Och människor. Olika ursprung.
Stadens bilar, fina människor måste se vattnet. Vanliga också. Vändplanen vid yttre piren. Den nedvevade rutan. Hamnens puls och doft i lagom dos. Sedan hem, till trygghet. Jag också ibland. Alla gjorde så.
Cyklade ofta över godstågens spår, vid galvanfabriken. Under stora kranar, förbi ett ölschapp, eller var det ett fik? Hängde vid muddermassorna där båtskrov kikade upp ur dyn. Såg, hörde, kände lukt och liv. Hamnliv. Uppvuxen med det. En längtan idag.
Sällskapets nya tål därför att ses: https://www.youtube.com/watch?v=AKmDJMfWwOw
H gav mig Agneta Klingspor, dagböckerna 1962-1992. Min största läsupplevelse på många år, inte minst vad gäller identifikation. Är det nån fler som läst henne, nån av er män? Ja, jag kallar er män! Spricker om jag inte får prata om det här.
”Å, jag sörjer vänstern. Jag sörjer för att jag inte får vatten, att jag vissnar hos dem. Jag kommer aldrig att känna mig hemma vare sig i den fina salongen eller i en styvnackad vänstergrupp […] Och kvinnorörelsen? Jag är tillhörig och hjärtat är hos dem, men vad är det för pekfingrar, aj.” (Ur Nyckelroman)
Ungefär åtta basketmatcher senare börjar jag bli såväl trött som hungrig. Drömmen är att komma hem och lyssna på Death Church tills maten är klar, men det är som sagt en dröm.
Måste tillstå att jag gillar när Guillou förklarar som för idioter.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article16476313.ab
Till och med jag förstår och håller med.
För mig var det rätt omvälvande att läsa Klingspors dagböcker, bland annat som man. Förstod att Bullis skulle gilla. Eller trodde mig förstå och det var roligt att det stämde.
Gillade även Lindeborgs text om Miljöpartiet.
Har nån vårkänslor? Vet att det är fel men jag har det.
Det är väl inget fel med det. Förutom att det inte är vår än då. Jävla CP-kyla.
Annars blir jag väldigt lätt påverkad av vädret. Inte så att jag blir nedstämd av dåligt väder, men jag blir ofta uppåt när det är soligt.
Jag hade vårkänslor för några veckor sen. De är borta nu.
Tokmycket vårkänslor här! Det har varit sol i typ 4 veckor på raken (nästan), fåglarna sjunger, solen värmer, och är uppe 12.38 timmar idag.
Och så är det snöfritt och dammigt på gatorna.
Här skiner solen och det töar lite sådär random. Det är fel för att jag minns förra året, då var det snöstorm femte maj. Plus: det är fortfarande februari här och kommer att så vara i flera veckor.
Tur man har yxa. Synd den är kort.
Slår sönder packis för att komma in i förrådet. In the boonies.
Hoppas du gjorde det i corpse paint.
Självklart. Everyday.
Skator? Är det Sator, fast de snor allting från huvudattraktionens rajder efter spelningen?
Gah. Förlåt. Att jag stereotypiserade Skator på det sättet.
http://www.nissepedia.com/index.php/Australien
Meh! Säg vad ni tycker om Könisarna då!
http://blogg.svt.se/psl/
Bonus:
http://konsforradare.tumblr.com/post/46244175097/angaende-norrlandsfesten
http://www.nissepedia.com/index.php/%C3%84ckligt_godis
Roligaste särskrivningen just nu: ha ha ha ha ha ha ha!!!
En gammal klassiker, funkar alltid: http://www.nissepedia.com/index.php/Attackspya
Jag tycker Könsförrädare var schyst. Vill höra fler låtar.
En till på onsdag, då singeln släpps. På vinyl samt Spotify etc.
Könsförrädare – bra! Gillar verkligen, verkligen Second coming och Leaving. Ibland känns det som om Honey is cool har lämnat över en stafettpinne. På ett bra sätt alltså.
Skulle tro att den låt jag lyssnat flest gånger på utan att kunna göra ngt annat under tiden är Suffer Little Children. En helt perfekt låt, text, sång, allt hör ihop helt perfekt. Soundtrack till text. Text som illustrerar låt. Symbios.
Shit vad bra drag det är i gästboken, när det snackas väder. Det är väl för att Kboi är i Africka och nykoloniserar som vanligt.
Det här kan vi prata om, det har med musik att göra:
http://what-if.xkcd.com
Har alltid hävdat att feminismen inte är ett ideologiskt förhållningssätt, Jag är feminist, det vet ju alla. Därför håller jag nog med om det här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/feministeliten-utestanger-oss-andra
”Nog” skriver jag för att jag inte helt självklart håller med om allt Lidija Praizovic tycker. Men att det är det som är själva poängen, lite.
Alltså, jag fattar ju att det finns ideologiskt tankegods i det hele, men feminism är lika lite ideologi som exempelvis rasism (och antirasism): det kan anammas som man vill/måste. Jag (man, en) är en ideologisk person och det färgar såklart min feminism likaväl som min antirasism. Men det finns inget inbyggt motstånd i min och, säg, Nyamko Sabunis eller ROKs, syn på att alla bör ha samma möjligheter. Motståndet oss emellan ligger i annat, hur man ska nå dit etc, alltså ideologiska skillnader/motstånd.
Men ngt annat: fan vad Spotify fuckar upp tusenlistorna. Blir tokig!
Jag tycker det är så spännande med Lidija Praizovic, att ingen riktigt vet hur de ska förhålla sig till henne än. Hon är som ett smatterband som ännu inte hamnat i smatterbandfacket. De (ja, ni vet, ”de”) kommer nog att oskadliggöra henne också, men där är vi inte än. Jag tycker hon är så jävla cool.
Läs det här förresten (om ni inte redan gjort det): http://www.bang.se/artiklar/2013/har-du-skrivit-om-din-mamma-2013-03-05
Vad skönt det är att titta på Seinfeld själv. Då kan jag skrikskratta som en mentalsjuk hur högt och länge jag vill.
Förresten blev jag nojig nu över att ”smatterband” och ”cool” kan uppfattas som förminskande. Jag tycker att hon är mäktig. Men det är nog ingen som fäster sån vikt vid mina ordval.
Hahahahaha! Mäktigt att vara ”smatterband” och ”cool” ju! Exakt som jag tycker om exempelvis Johnny Rotten, Ian Mckaye och Steve Albini. Och Magnus Ekelund. Fina egenskaper.
Fler coola smatterband: Poly Styrene, Ari Up, Kathleen Hannah.
Det finns sjukt hög star quality i att förlita sig såpass på sin magkänsla och ha rätt så ofta.
Jahapp, då har man koloniserat östafricka. Jag kallar det KBoiland och jag är kaliff.
KBoi: Ordet du tänker på stavas och uttalas ”kuliss”.
Matti: Du är inte dum du.
hur är det med Fläsk där nere?
I KBoiland är det gott om get. Nyamachoma!
Go skiva.
http://open.spotify.com/album/4X18nU6BwCvISRPDsQoXLF
Jo, nog är jag ganska dum. Men tack!
Jag läser Lidija Praizovic och känner mig förflyttad tio år tillbaka i tiden. Inte för att hon säger något gammalt, utan för att hon behöver säga det igen. Det här med intersektionslitet, hur svårt kan det vara? Att se hur olika förtryck samverkar. Kön – klass – etnicitet – sexualitet etc. Feminister som avfärdar etnicitetsperspektivet med ”Alla har faktiskt ett kön!” är lika tröttsamma och fel ute som den arbetarrörelse som avfärdar könsperspektivet med ”alla har en klass”. Tror det är dags att inse att det inte finns en Feminism, att Sveland faktiskt (bara) företräder en gren. Är djupt tacksam mot HBT-rörelsen, som i alla fall lärde mig att blanda perspektiv tills man blir helt yr. Och ödmjuk inför sin egen roll i kampen, och andras upplevelser. Kommer mer och mer fram till att feminism inte har det minsta med kön att göra, t ex.
Ja, nu blev det mycket på en gång. Utvecklar gärna om nån är intresserad.
Det här, som Praizovic skriver i Bang-grejen jag länkade:
”JAG VILL INTE assimileras till kulturvärlden, och därför hamnar jag tyvärr i ganska krampartade och ibland elaka positioner. Ibland undrar jag vad vi håller på med, vilka vi blir av att befinna oss i den här världen, hur blinda vi blir inför alla utanför den världen. Jag är ju besatt av den vita kulturklassen, av att kritisera den, visa på dess blinda fläckar. Kanske har jag därmed också blivit blind inför världen utanför, för att jag stirrar sönder mig på MAKTEN … En sådan ofrihet, en sådan sorg, hur vi alla, vare sig vi assimileras eller bjuder motstånd, är fullkomligt snärjda i maktstrukturerna.”
Jag tycker inte det handlar om Sveland just, eller det gör det såklart, men att det handlar om så mycket mer än Sveland. Det Sveland gör när hon inte tycks förstå att problematisera sin egen position. Eller? Jag sympatiserar jättemycket med Praizovics impulser att förstöra för sig själv, känner igen mig i det även om jag är av ett annat virke. Jag antar att ingen här läste hennes text i Const som jag uppmanade er att göra? Hm, det var dumt att försöka skriva på telefonen (för annars hade jag ju formulerat mig helt genialiskt såklart).
Ja, självklart mer än Sveland! Jag menade den svelandska strömningen, eller vad man ska säga. Sen kan man ju även säga att Sveland fyller en jätteviktig funktion, med sitt sätt att utmana Janne Josefsson-typerna t ex. Men, som sagt, hon har ju inte patent på vad som är feminism och vad som inte är det.
Ja, handlar om mer än Sveland, handlar om mer än feminismen till och med.
Imorgon bootleggar jag Const-texten. Stay tuned. Åh, det ser löjligt ut att jag skrev ”stay tuned” som att jag försökte låta tuff men jag låter det stå kvar.
Tyckte det var coolt.
Har lyft sönder ryggen idag. Hatar mina böcker, hatar mina skivor, hatar mina bokhyllor. Kämpar mot impulsen att döda. Plus borde äta nån gång.
Läs in böckerna på skiva, lägg in skivorna som MP3, klubba någon med dina bokhyllor till de går i bitar, ta över vederbörandes ryggrad och ät upp resten av bevisen. Du ser problem, jag ser lösningar.
Skator. Kom igen. Det förtjänade ett ”hahaha”, av någon.
Ha ha ha ha ha! På er båda.
Mmm. Svegland kan i det stora, låt oss säga expressens svarta och vita, fylla en viktig funktion, samtidigt som hon i det finstilta i det närmaste undergräver det hon står för.
Det första citatet i Praizovic artikel, det tycker jag är groteskt. Får mig att slå bakut. Tanken att feminismen har befriat mig, nu finns inga andra värden, det är provocerande på ett dåligt sätt. Låt säga att jag har träffat barn som har en sorg över att deras föräldrar inte lever tillsammans, inte älskar varandra på det sättet. Högst verkligt, högst smärtsamt, och den som skrattar åt tanken att det är ett svek att skilja sig… den personen är i min bok bara ytlig.
Det här med skilsmässor. Jag mår illa när allt fler debatter verkar handla om att välja sida: för eller emot. Löftesbrott eller befrielse. Det kan väl vara olika för olika människor? Eller båda på samma gång? Vuxna människor som valt att leva tillsammans, väljer att inte göra det längre. Det är vad skilsmässa handlar om. Det är vad det måste handla om, med alla känslor på alla skalor som kommer på köpet hos alla som berörs. Om samhällsdebatten ska börja avgöra om skilsmässor är bra eller dåliga får vi ett helt galet samhälle ju.
På samma självklara sätt som vissa barn upplever föräldrarnas skilsmässa enormt smärtsam, finns det andra barn som befrias av den, som önskar sig skilsmässa för att föräldrarna lever i en destruktiv relation.
Conny, menade inte att läxa upp dig alltså. Vi kanske ondgör oss över samma sak egentligen, fördummande förenklingar.
Uppfattade det inte alls så, Bullis. Och jag tycker inte någon ska vara kvar i en destruktiv relation, det gynnar inte barnen.
Men Svegland skriver som vore hon dum i huvudet när hon gör sig lustig över någon annan människas religiösa tro. Arrogansen, det är väl den som får mig att se rött.
va fan, c&tcs börjar ju som rena rama 70-tals sabbath.
Tycker du lyfter en tokviktig grej här Bullis, just att grejer är ’både och’. Det är konstigt att väl formulerade dilemman knappt existerar i politiska kontexter. Det är rälsbusslösning mot rälsbusslösning. Men jag kommer in lite från sidan här, från läktarn.
Kul med Döttsfests förbandsbokning till Jon Spencer, blir stolt över kompisarna.
http://wwdis.se/tips/dodsfest-support-till-jsbx/
vilka siouxse-vibbar av death to stories!
Nu har jag en bootleg-pdf som jag vill dela med er, nån som har ett tips på hur? Jag vill kunna ta bort den igen typ imorgon.
H: Om du har ett dropbox-konto kan du lägga upp den där så går det att få en html-länk till filen, tror jag. Är sugen på att läsa, om det är texten du påade igår!
Underliggande mitt resonemang om skilsmässor finns även en kritik av den heterosexuella tvåsamhetsnormen. Striden om skilsmässorna vilar liksom på den osynliga grunden ”alla gifter och skiljer sig – är det bra och dåligt”. Men det finns ju så många människor, barn och vuxna, som lever i andra konstellationer. Med andra band mellan sig, i andra roller. Deras liv osynliggörs och förtrycks ofta av tvåsamhetsnormens syn på äktenskapet (oftast mellan man och kvinna) som samhällets grundläggande enhet. Fet reaktionär varning på det.
Tack, Jens.
Här är Lidija Praizovics text i Const Literary (P)review 2012 scannad till pdf. Tidskriften är slutsåld. Stöd scenen etc. Jag tar bort filen igen nån gång ikväll.
https://www.dropbox.com/s/u5bjyqb1a9cmr9d/lidija_praizovic_clp_2012.pdf
Åh fihelvete vad bra hon är!!!
Så bra att jag inte kan tänka på det. Måste prata musik i stället. Lyssnat på inget annat än min 1000-lista (och Könsförrädare) sedan ett dygn tillbaka). Valde artist-läget, började med Clan of Xymox till, nu Gza. Inte en dålig låt, kan stå för allt jag lagt dit. Men drabbas lite då och då av den här sjuka buggen när en låt tar slut mitt i, och så dröjer det en stund och så börjar NÄSTA låt. Hur kunde det bli så dåligt, Spotify? Och hur kan jag plötsligt ha 1030 låtar?
Plötsligt dök den här upp, åh vilken fantastisk låt: http://open.spotify.com/track/1H7ZVKJBad8eZBRh6CKFAA
Den föll utanför den där indierocklistan jag gjorde för några månader sen, då den var för ny. Men ändå. Klassisk amerikansk indie.
Jag vet!!! Inte indierocken alltså, utan Lidija Praizovic. Jag läste om den nu när jag fixade pdf:en och började nästan grina för det är så jävla bra och så förtvivlat.
könsförrädare, asbra. men svenskt bandnam och sen sjunga på engelska? jag vet inte jag.
Jag trodde de hette Konsforradare.
Broder Daniel?
Sjöng BD på engelska? Mer Götlabåsska väl?
Åh. H. Jag hann inte läsa! Och Conny hann bara läsa halva!
Nu har jag kommit ikapp: gillar Könsförrädare, de två låtar jag hört. Superproduktion också. Gillar Death to stories bäst, det är något med tempot som inte går att greppa. Känns som att den både är långsammare och snabbare än vad man tror. Konstigt.
Är det blås på alla låtar? Är blåsarna med i bandet? Hur ser sättningen ut?
/Nyfiken
Bullis (och Conny och kanske andra): Förlåt! Jag kände mig stressad av att ha den uppe. Kanske Matti kan mejla er om han laddade hem?
Det så kallade blåset är väl en synt?
Men inte på Of the political va? På Death… skulle det väl kunna vara vilket som.
Kan inte du mejla mig direkt H?
Ja, det tänkte jag inte ens på. Korkskalle. Jag alltså.
Tack <3
rock är som allra bäst när den håller på att välta.
Ja, jösses vad bra den var, Praizovic text. Känner mig överkörd och som att jag blivit lärd saker och som att jag blev en pöl och jag vet inte allt. Kanske bäst att inte försöka formulera det, känns orättvist. Tack för att du styrde den, H!
Tack H. Hann ladda ned den. Ska läsa den med utsövd skalle senare.
Inget blås på Death To Stories, men på Of The Unpolitical. Kul ni gillar! Albumet ska mixas sen är det också klart!
Åhå, Clan of Xymox! Kontrar med ett nyfund, Pavillon 7b.
Fantastisk sång. Riktig feeling från 03:00.
http://www.youtube.com/watch?v=UykSJm3vT3k
Annars då? Jo, jobbat från halv sex till halv fem. Vilar nu för första gången idag. Upp i morgon klockan 4.30 igen. Det är inget liv, det är slaveri. Copar tack vare Bikini Kill – Bikini Kill, The Cure – Wish, TOW
Tack för länken. Kan inte komma ifrån att det känns som om en del av den fascination jag känner för texten (som jag tycker är fantastisk) kommer ur att den bekräftar alla fördomar jag har om hur det går till på de fina konstnärliga utbildningar som ”kultureliten” håller sig till. Bara föreställningen att det ens finns en ”kulturelit” får man ju ibland för sig är ett hjärnspöke. De där informella och viktiga kontaktnäten man tänker sig att vissa föds in i blir ju väldigt konkreta och synliggjorda i den typ av miljö hon skildrar. Älskar sedan att klassperspektivet känns så jävla aggressivt. Tänker att det annars är lätt att till varje pris vilja undvika att verka vulgär när man är medveten om sin underordning. Åtminstone när det handlar om litteratur.
Ja, hörrni. Mer än ”jälva dom” känner jag ”jävla mig” och ”jävla oss” när jag äts upp av Lidijas text, (den är fantastisk). Jag är definitivt del av det här självgoda, ickeseende, självupptagna, välgödda, helvita och medelklasstrevliga. Typ 90% av alla jag umgås med är det också. Har möjlighet att ägna sig åt de sköna konsterna. Det är inte riktigt så att mina kompisar städar toaletter i ett land där de inte kan språket…
Det sista naturligtvis inte sagt i förakt! Det ser fel ut, märker jag. Jag har arbetskamrater som städar toaletter och inte kan språket. Jag är snäll och trevlig och håller upp dörren och hjälper dem om de frågar något, men jag har inte haft någon av dem hemma på middag.
Tvingas bara konstatera att de flesta jag känner tillhör de privilegierades skara, på det ena eller andra sättet.
Inte vet jag egentligen Conny, men nog känns det som att du kan behålla ”helvit” – resten är ju bara skitsnack från din sida. Tror jag. Åtminstone när jag läser dig i gästboken.
Men jag harjunte läst texten än. Förbannat nyfiken. Ni borde bli reklamare (hehe).
Det kanske landar där med språket i alla fall? Oavsett hur privilegierad man kan anses vara så fångar hon det där med att man lätt får för sig att man måste jobba dubbelt så hårt, vara dubbelt så arg och alltid löpa linan ut till varje pris när man saknar de rätta koderna, kläderna, de innestående gentjänsterna osv. Trots att jag kommer från ett vitt hem där åtminstone en av föräldrarna har gått gymnasiet så kan det vara så jävla tydligt att man inte kan språket i vissa sammanhang. Hjärnspöken eller inte, det sitter djupt i många av oss.
och hennes text är som en jävla murbräcka mot allt det, tycker jag.
Konsten framför allt, framförallt. Tänker jag om texten också.
Sådärja. Har börjat älska Håkansingeln helt utan reservationer nu. Tycker dessutom att texten/sången är genial.
Ja.
”hela min makt ligger i att jag fortsätter skriva nu”
Hon skriver så satans bra. När det är som bäst, eller när hon liksom ångar på max så går det knappt att andas när man läser, tycker jag.
Jag vet inte om murbräcka egentligen. Jag tycker texten handlar om att inte vilja ”in”. Search and destroy. Som citatet ur Bang jag klippte in ovan, om vad det innebär att assimileras i kulturvärlden. Och så det där självhatet, masochismen, det självpåtagna martyrskapet liksom, det är så jävla fint skrivet mitt i allt.
Ja:et var till Mattis förra alltså.
”All I did was tell them what I think, that the singer in the first band really stinks”, och så blir han utslängd från spelningen, sjunger Ron House i Negative Guest List med Thomas Jefferson Slave Apartments.
Är det därför jag nånstans, ja faktiskt, beundrar (fascineras av? eller vad det nu är?) GG Allin ändå? Fast i en evig trotsålder, kläderna åker av, bajs och äckel. Härom kvällen kollade jag igen på den här videon från hans sista natt i livet (finns på youtube), det är som Jesus eller snarare Life of Brian, han vandrar halvnaken genom New York, skitig och äcklig, och förföljd av ett gäng crustpunkare som skriker ”GG Allin” och han vill bara dra nånstans och knarka och får till sist tag på en taxi. Ja, jag romantiserar. Men jag tycker att det är mäktigt på nåt sätt, även om det inte är det enda jag tycker.
Ingen avsedd jämförelse mellan Lidija Praizovic och GG Allin dock.
Jag tycker b-sidan med Könsförrädare är ännu bättre än a-sidan. Tror jag kommer gilla skivan mycket.
Fem inlägg på raken, sex med det här. PINSAMT!
Relaterat: Roxy Farhats examensprojekt på Konstfack
http://www.roxyfarhat.com/nglshvideomiddleclassparadise.html
Sju inlägg. Okej, nu ska jag låta er vara ett tag. Måste jobba!!!
jonas inde på twitter. nån som följer? han verkar helt ha flippat ut ang vårdnadstvist med exet. riktigt sorgligt att läsa honom nu.
Men så här då, TP: när vänstern bara är peka finger åt Anders Borg, och slå sig för bröstet för att man är i det goda laget, så uppfattar jag typ varje debatt på facebook, det gillar inte jag.
Lidijas text slår mot massa saker, mig, kanske dig, henne själv. Och den skakar om mig. Som andra sagt, det är så jävla bra skrivet!
Jag blir lite misstänksam över alla dessa lovord. Måste läsa men måste göra klart andra saker först.
Conny, jag fattar. Hatar Facebook, twitter etc. Läser inte debatter där. Läser här. Och det är ett lyft med stil.
Jag blir så uppspelt, eller vad jag ska säga, när begåvningen är större än den destruktiva kraften ( destruktiv i positiv bemärkelse alltså). Att texten i sig är lika stark som, eller starkare än, det hon skriver om. Jag känner personligen inte det i GG Allin. Däremot i Håkan Hellström. Överlevare, världsförbättrare till och med. Känslor som trancenderar form. Som ÄR form. Ett nytt språk. Eller språk som används i nya sammanhang.
Fast det där med evig trotsålder, det förstår och uppskattar jag 100%.
det där med jonas inde gör fan ont i hjärtat. hauva!
Matti: det var ett tankehopp till GG Allin, ingen jämförelse med Lidija Praizovic. Och jag begär inte att någon ska förstå.
Oj, jag var inne på Jonas Indes twitter nu. Nä, jag fixar inte. Hoppas alla får den hjälp de behöver omedelbart.
Män i sammanbrott. Oavsett anledning till sammanbrottet blir jag så enormt rädd för alla detaljerade våldtäktsfantasier som kommer ut i desperationen, alla vidrigt nedsättande ord om det kvinnliga könet. Hur många män har det i sig egentligen? Jag vill kräkas.
Och apropå det så var ”beundrar” ett illa valt ord om GG Allin ovan. Men jag kommer inte runt honom. Nu ska jag sluta prata om GG Allin, lovar.
H: jo, jag förstod såklart det.
Kollade oxå Indes Twitter. Kan inte formulera, det blir fel hur jag än försöker.
Jag menar förresten inte att GG Allin inte skulle kunna passera som världsförbättrare, eller att det är en egenskap jag söker i konsten.
Läst Inde. Förstår vad du menar Matti. Det här är något som knappt finns en språklig chans att formulera.
Man kan väl sammanfatta det som att det inte är mycket Tommy Bohlin över Jonas Inde just nu.
Usch. Tragik.
Trevligare är att SVT spelade Mom and Dad på Plus alldeles nyss. BQ är fan bäst. Om ni hade glömt det, era pajsare.
Psykisk sjukdom verkar inte vara en lekstuga.
På lördag 19.00 är det Begravning på Sverige. Ja, det var korrekt svenska.
Här är en pajsare som inte glömmer. BQ forever! And ever!
Har läst, äntligen. Lidijas text ÄR ju vass,vassare,vassast. Jag håller med er alla om allt (så tråkigt). Jag blir spralligt uppspelt av drivet och aggressiviten i texten. Jävlar, med vilken fart den skrivits! Jävlar med vilken fart jag själv far fram. Känner att adrenalinet sprutar. Eller som H säger: det går knappt att andas. Kul. Håller med om att det här är konst som står över innehållet delvis. Uppiggande.
Du och jag, TP. Du och jag.
Tycker ändå det är läskigt hur så flagrant kvinnohat kan passera i tystnad med konstateranden om hur tragisk situationen är. Är våldtäktshot och dödshot förståeligt i vissa desperata situationer? Pga manligheten, att mån förväntas reagera så i kris? Obs ej retorisk fråga, undrar verkligen.
Bullis: Kan inte annat än hålla med. Ryck undan mattan för macho-mannen, och kvar står det ynkligaste som finns på planeten. Han har ingen aning om vem han är, har förmodligen aldrig ens funderat över att definiera sig själv. Men det finns andra sorters män. Vill fortfarande tro att det är en minoritet som är kvinnohatare i fårakläder.
”Take this waltz”, filmen, se den! En annan historia, lika sann hoppas och tror jag. Människor som förblir människor (både bra och dåliga, vill säga) även när allt rämnar.
Bullis: det passerar väl inte riktigt i tysthet. Tre av fyra inlägg på hans sida är ju en uppmaning till honom att söka hjälp.
Ja, på Twitter. Där alla bara gapar. Men i ett forum som det här, där folk tänker innan de talar?
Bullis: jag yttrade mig strax ovan i frågan.
Ja, jag såg det. Och jag skrev mitt undrande inlägg innan jag såg det. Sen blev jag glad att du sa nåt.
Jag kan bara tala för mig själv, Bullis, men jag tittade bara in som hastigast på Twitter och satte mig aldrig in i något som skrevs, än mindre upptakten till det. Jag konstaterade bara att allt verkade vara jävligt tragiskt, och pallade inte ta till mig allt, eftersom det kändes för tungt. Därmed inte sagt att jag skulle vara beredd att ursäkta hot om våldtäkt eller mord. Sen kan man tycka att jag, liksom vi alla, har ett ansvar att aktivt stå upp mot sån skit, och att jag misslyckas med det i och med min tystnad, men att jag blir förbannad här inne, bland er andra som är på ungefär samma våglängd som jag själv, gör förmodligen varken till eller från ändå.
Bullis: Jag anser inte att det finns några förmildrande omständigheter. Det han gör kan inte förklaras med att ”han är i kris”. Han är en gris.
Hjort, Conny: Jag fattar ju att det blir som att jag anklagar, kräver nåt. Det är inte huvudsyftet. Jag kan bara inte komma ifrån hur rädd jag blir. För det han skriver, för vad det säger om manlighet.
Alltså konstruerad manlighet, manlighetsförväntningar, manlighetsmyter. Tror inte att könsegenskaper sitter i gener, biologi.
Jag känner mig inte anklagad, Bullis, men jag tycker det du frågar är viktigt, och jag ville förklara mitt hastiga inlägg där uppe.
Manligheten är i stort behov av analys. Att problematiseras, dissekeras, dekonstrueras. Kvinnligheten har tack vare feminismen stötts och blötts i decennier, vilket gjort att kvinnor idag i väldigt mycket högre grad än män vet vilka de är, vad de vill vara och göra och vad de inte vill.
Det är bristen på självkännedom som skapar de här nötterna som går omkring som tickande bomber, och som känner att de måste våldta och döda hela världen när de hamnar i kris.
Äntligen finns det ett matlagningsprogram som både talar till matti, och för veganism.
http://youtu.be/JZns7LYIpsw
Ferlåt för det där lilla inflikandet, mitt i allt seriöst.
Jag skulle vilja tillägga att även våld, som det maktmedel det faktiskt är, skulle behöva analyseras och diskuteras mera. Alltså på ett sätt som berör faktiska maktstrukturer i samhället, som de patriarkala, exempelvis, och inte bara dillar om hur folk påstås bli av fiktivt våld.
Men det tänker jag inte göra inatt. Jag behöver både reflektera och sova mer. Godnatt, alla.
God natt.
Helt bortom det aktuella exemplet, men något som ändå hör till mitt resonemang.
Jag vet en tjej som blev våldtagen en gång. Av en desperat man, alla hennes nej förvandlades till vanmakt för honom. Efteråt blev hans desperation, även för henne, ett sätt att förstå och förklara övergreppet. Han blev nästan till offret i berättelsen om det som hänt.
Det är för mig det yttersta beviset på hur farliga myterna om könen är.
Han är ju psykotisk, helt uppenbart. Muckar med folk från fotbollsfirmor och ber dem döda honom. Jag menar inte på en fläck att han bör bemötas med tystnad, eller att man kan ursäkta eller ens förstå det han häver ur sig. Men läget är akut och han behöver vård, omhändertas. Kan inte applicera strukturella felaktigheter på det här just nu. Jag har inga möjligheter att hjälpa heller, vet inte var man ska ringa, ingenting vet jag. Nattsvart förtvivlan. Han är en främling, fullständigt osympatisk, och 100 mil härifrån och jag kan inte göra nånting.
Jag tycker inte att en person som befunnit sig i en psykos i över ett dygn ska stå som exempel för något samhällsproblem, what so ever. Att säga att det är en person ’i kris’ är att inte riktigt förstå hur psykoser fungerar. Det är kanske svårt att skilja på dom äpplena och päronen, svårt att förstå hur en psykotisk människa agerar. Men som med typ all psykisk sjukdom reagerar omgivningen med att mäta beteendet efter den normala måttstocken. Gör gärna skillnad på ’sjuk’ och ’må lite dåligt’. Han har hoppat ut genom fönster tidigare, i tron om att han har extraliv.
Med det sagt är inte Inde en fin människa. Själva problemet med psykisk sjukdom är att den alltid är social. Hade han inte haft en son, hade det här utbrottet garanterat handlat om något annat. En psykos är ingen ’dip i humöret’, det är en endoktrin och neurologisk reaktion. Psykosen hade ändå skett, oavsett livssituationen. Jag blir helt rädd för hur kort ni tänker, när ni i den här kontexten pratar om självkännedom och desperation. En människa kan mörda sina barn under en psykos.
Endera pratar man om könsmaktsordning och konsekvenser av det, eller så pratar man om psykiskt sjuka. Om ni vill blanda ihop dom, där det ena ger uttryck för det andra eller vice versa. Jag söker inte förståelse för Inde, jag menar att ni inte kan diskutera samhällsproblem genom en människas vanföreställningar. Det är okunskap om sjukdomen.
MVH, en vars liv har påverkats av andras psykoser i 27 år.
Ja, jag kan ju så klart inte diskutera medicinska diagnoser. Så Inde-exemplet får jag lämna helt. Och då inse att jag har gjort misstaget som Benny säger, bedöma en psykotisk person efter en annan måttstock.
Ändå, mina tankar om hur manlig desperation hör ihop med våld och övergrepp är viktiga. I alla fall för mig, för att jag ska förstå samhället och mina egna reaktioner: Varför blev jag så himla rädd för det som Inde skrev? Rädd för manlighet över huvud taget?
Det jag såg på hans Twitter var någon som häver ur sig allt det fulaste han kan komma på i, ja, blind förtvivlan. Att det är kvinnohat och våldsfantasier som kommer ut tror jag inte är opolitiskt, men jag tror inte att kommentarer som ”du behöver tänka över din kvinnosyn” hjälper honom i det här läget. Jag tänker inte uttala mig om ifall han har en psykos eller annat jag inte vet något om, men han behöver hjälp. Jag undrar varför det är en politiskt tilltalande ståndpunkt att vägra förstå?
Jag skrev samtidigt som Bullis, hade inte sett hennes svar när jag postade. Jag förstår att du blir rädd. Det blir jag också
Bullis: Det är däremot ungefär världens viktigaste fråga. Jag är ju rätt bråkig av mig. En gång när jag och min tjej bråkade sa hon att hon blev rädd för mig. Complete mindfuck, får fortfarande kalla kårar av att tänka på det. Förhoppningsvis har det också påverkat mig till att bli en bättre vän.
Jag är på jordens bästa plats nu. Kom hit, finns bjuöl och bjukaffe.
Håller med Benny. Kvinnosynen är liksom inte grejen.
Tror Benny har helt rätt 6:19. Väl sagt och formulerat.
Benny, Skräddarn: En förklaringsmodell måste inte betyda att en annan är obrukbar. Jag förstår Bennys vinkel, men förstår inte varför du vill polemisera mot det som jag och Bullis skriver. Om nu Inde är i en psykos, så har han fortfarande en kvinnosyn.
Fler kvinnor än män misshandlas i sina hem av sin partner. Förmodligen är de flesta av de här männen alkoholister eller psykopater. Det betyder väl inte att de är ursäktade, och att det inte är kvinnosynen som är grejen?
Fast att förfäras över en bipolar människas twitterfeed under skov är att fokusera på fel sak. Det är inte könsmaktsordning som är frågan. Eller menar ni att det är hans reella, sanna manlighet som får tala genom sjukdomen?
Skräddarn: du och Benny har såklart rätt. Men, ja, jag vill nog mena precis det du säger sist också.
Ja, om så är fallet, då har man att snea ur på. Helt klart.
Men om man bortser från det här specifika, det vill säga Inde just nu (och jag föreslår att vi gör det: vi vet inget, inte jag i alla fall, om dels hans psykiska tillstånd, eller om de omständigheter som lett fram till detta haveri), så förstår jag om folk blir rädda. Och jag diskuterar gärna det mer allmängiltiga: män och hur de reagerar under tryck/ i kris/sammanbrott.
Det Conny skrev:
”Manligheten är i stort behov av analys. Att problematiseras, dissekeras, dekonstrueras. Kvinnligheten har tack vare feminismen stötts och blötts i decennier, vilket gjort att kvinnor idag i väldigt mycket högre grad än män vet vilka de är, vad de vill vara och göra och vad de inte vill.
Det är bristen på självkännedom som skapar de här nötterna som går omkring som tickande bomber, och som känner att de måste våldta och döda hela världen när de hamnar i kris.”
kan man mycket väl utgå från, tycker jag. Det är så att vi (män) inte kommit särskilt långt. För vi har aldrig behövt gå någonstans. Om ni har sett Wall-E, de som liksom avvecklat ben och är bara mage och huvve, människorna på rymdstationen. En rätt fin allegori över Mannen. Men nu är det dags för promenad. Sorry, men jag tror det är så sorgligt enkelt. Män har inte hängt med evolutionen. OBS pratar fortfarande i liknelser här, menar inte att det är biologiskt betingat på riktigt. Jag tror en kan ändra sig, skaffa nya värderingar i grunden. Bli en bättre vän och människa. Och man.
Och det kan mycket väl vara det som är anledningen till att jag i detta nu sitter och lyssnar på gamla Asta Kask-singlar. Innan ni börjar driva, jag är sällsynt uppriktig och självrannsakande nu.
Inte precis relaterat, men roligt: http://bloggar.aftonbladet.se/kulturbloggen/2013/03/kara-dagens-nyheter/
Det Benny sa. Som vanligt.
Utom när det gäller radiodokumentärer.
Förlåt om detta lämnar ämnet, men jag vill veta mer om kopplingen mellan manlighetens evolution och Asta Kask. Inget driv.
Menar bara att jag dyker ner i mitt förflutna när det blir jobbigt. Asta Kask är ett av de första banden jag upptäckte i realtid. Köpte alla singlarna när de kom (inte första, men den är ju inte så bra heller). Tycker om sista innan de la av (för andra gången) Än finns det hopp, men även Plikten framför allt. Andra är sämst. De är det som ÄR trall tycker jag. Och det är inte bra, det är det inte. Ja, du ser. Går i barndom, eller i skivrecensionmode. Flyr. Illa.
Då förstår jag.
Fast sen slog jag på Med is i magen, och då gick det inte längre. Tillbaka till tusenlistan. Är på John Holm – Sommaräng. Finaste låten jag kan tänka mig just nu.
Matti säger det jag vill säga bättre än jag kan formulera det.
INLÄGG INNEHÅLLER TVÅ ÄMNEN, DÄR DET FÖRSTA BÖR LIDA MOT SITT SLUT.
1.
Conny: Polemiken ligger i att vi inte är överens. Under en psykos hoppar inte det undermedvetna fram. Det kan lika gärna hoppa gorillor ur väggarna och eller så står djävulen och trampar farstun. Det betyder inte att personen är religiös eller latent fältbiolog, utan att hjärnan har brunnit. Vad en person säger i ett sånt läge ska inte tas som exempel, varken på livsåskådning för individen eller samhällsstrukturer. Rätt och fel existerar inte i en psykotisk hjärna, det ligger liksom i sakens natur att saker är upp och ner. Den som hoppar ut genom fönstret har inte slutat tro på tyngdlagen, den är någon helt annanstans.
Där Inde tycks vara nu, är hela världen mot honom och han vill dö. Om jag hade varit där hade jag haft svårt för genusfrågor, särskilt om jag dagligdags inte vore särskilt belevad på området. Bedöm Inde och hans kvinnosyn när han är vaken och klar i knoppen, inte när han är i en feberdröm. Som sagt, jag tycker att resonemanget bygger på dels en ’normal’ måttstock, och en oförståelse för vad som händer vid en psykos.
Om jag skulle sätta det i någon större kontext alls, skulle det i så fall vara att det är en paradox och ett samhällsproblem att vi har en kultur där (i) vi t.ex. använder droger som bevisligen gör att vi tappar hämningar och kompasser, och att folk då smockar på varandra, våldtar varandra och kör över varandra, samtidigt som vi (ii) avkräver individer att sköta sig efter regler och normer. Vissa människor i samhället klarar inte det, dit hör Jonas Inde (alldeles oavsett om han varit torr under en längre tid). Där kan vi snacka om hegemoni, grunden till oförståelsen för vissa av samhällets sjuka och svaga.
2.
Jag kan inte diskutera manlighet på det sättet. Att hantera begreppet manlighet som något som ’kommer till ytan’ i vissa kontexter kan aldrig bli annat än en självuppfyllande profetia. Det ligger liksom i definitionen av begreppet, man måste hålla i sär förklaringen från det som ska förklaras. Det finns inget motexempel mot att det är ett uttryck för manlighet när en man slår en kvinna, därför är begreppet manlighet oanvändbart i det sammanhanget. Eller beter jag mig omanligt när jag inte smockar på min nästa, eller inte gapar på fyllan, eller är sittkissare? (jag är sittkissare)
Om jag skulle säga nåt om män generellt, så är det att vi är socialt fostrade till att vara fegisar. På det sättet håller jag med Matti till tvåtusen procent, när han säger att vi är underutvecklade (eller utvecklats till benlösa och ickefungerande i ett modernt sammanhang). Jag och Conny har pratat om det en gång, det här med mäns eviga möjlighet att dra sig ur och skita i ansvaret (för det brukar jag börja prata om på fyllan). Där finns verkligen en struktur som är återkommande. Det finns på ämnet rätt mycket sagt om afrikanska kvinnors roll i afrikanska ekonomier, och om dolt BNP utfört av kvinnor i väst. En annan sida av fegheten är patriarken (som Matti är kung på att skriva om). Jag själv är ett barn i en skara av 6, där fadern inte tagit hand om en enda unge mer än några år, varken ekonomiskt eller sett till fostran. Den möjligheten har inga kvinnor. Jag säger inte att någon ska ha den möjligheten, jag säger bara att män nyttjar den. Utan reflektion över en sådan struktur blir man totalt alienerad inför vissa av livets större ansvar, och den fegheten tror jag är en starkt bidragande orsak till att den här strukturen fortsätter att överleva. Den har så gynnsamma effekter för den idealiserade evigt frie och äventyrlige Mannen.
jag tror inte att det är grejer som kommer upp till ytan, jag tror inte heller att det finns en enda eller en homogen manlighet. Inte ens en enda särskild tolkning av manligheten som är rätt.
Men den finns latent i fler män än kvinnor, denna benägenhet att hota med och ta till våld, när vi ställs mot väggen. Detta, bör understrykas, är förkastligt och förjävligt och socialt betingat.
Vi fostras, i den mån vi fostras alls, in i våldskultur. Exempel: en av mina bästa och finaste vänner är en av Indes bästa vänner. Han är väldigt hockeyintresserad och även om jag inte är det och unnar honom det intresset så blir jag bekymrad när han lägger upp en bild på facebook på en varg och en björn (lagsymbolerna för Färjestad respektive Luleå Hockey) och skriver ”Vargfärs beställd”. Det är såklart helt oskyldigt, till och med roligt, och kanske är jag överkänslig med tanke på vad vi skrivit om här senaste dygnet, men jag tycker det är talande. Vill också lägga till att min kompis faktiskt engagerar sig i sina vänner, och i genusfrågor etc. Han är en fantastisk pappa till två supersöta flickor. Ändå. Blodvittringen. Och jag är själv likadan många gånger, vill (symboliskt) kasta stenar på folkpartister och annat väldokumenterat, älskar folk som skriker och spelar sin rock hårt och högt. Det är strukturer, jag ingår i dem. Jag hatar det, men jag gör det.
Jag släpper psykosen, livet i det overkliga (har INTE läst Twittern). Ojoj, även om jag ibland håller med om att män kanske släpar efter i förstånd och utveckling, så känns det mest som en ynklig generalisering utan egentlig analys. Det finns en rejäl risk att vi generaliserar generellt, när vi utmålar manligheten på det sätt vi gör. Känns som att den synen kanske baseras på en del av alla män, de som ropar högst, syns mest, har mest problem med sin manlighet. Hur stor grupp är det egentligen? Är de 10,20,50 eller 99%? Frågan är ska vi låta dessa sjuka (och då menar jag inte psykotiska) män få definiera oss? Jag ställer inte upp på det och jag ställer inte upp på att jag är en del av DEN manligheten, även om jag naturligtvis har dåliga sidor då och då.
Oops, ser att du skrivit klokt Matti. På samma våglängd.
Eh, vaddå låta de definiera oss? Jag är helt med på den förklaringsbild som säger att Alla män är våldtäktsmän. Det är inte idiotiska män som säger det, det är de andra, exempelvis kvinnorna, som inte vågar gå hem själva när det blivit mörkt. Vi får lov att finna oss i den generaliseringen och sedan göra vad vi kan för att få dem att se på oss på annat sätt. Att Alla män är våldtäktsmän betyder inte att du är det, eller jag, eller ens en procent av oss. Det är en kollektiv skuld, och vi får alla så lov att betala av på den.
Det tangerar för övrigt min stora, övergripande existentiella käpphäst: jag har inte bett om födas, och på det följer givetvis att ingen har det. Det innebär att vi tillsammans måste göra allt för att alla ska trivas någorlunda. Annars har vi bara kometen att hoppas på.
Äh, håller ju med dig, men jag skulle inte säga det på det sättet bara. Visst, det finns en kollektiv skuld och jag förstår det kollektiva i kvinnors rädsla när de ska hem på kvällen. Men ibland kanske en sådan syn också leder till uppgivenhet. Och uppgivenhet är jag rädd för eller snarare ogillar starkt. Köper helt avbetalningsprincipen som du uttrycker det. Den är en självklarhet, klart vi måste hjälpas åt.
Tankefigur Alla män är våldtäktsmän = Exakt samma tankefigur skulle kunna implicera att zigenare får finna sig den kollektiva skulden att vara ”snattare” och ”cykeltjuvar”, för att ett gäng zigenare snattat och cykelsnott (i en social struktur där det är vanligare att romer stjäl cyklar än andra).
Does not compute. Jag tänker inte utgå ifrån en falsk premiss, när jag ska hoppa upp på min höga häst och förändra världen.
Jag är helt helt helt superprovocerad av att prata om latenta handlingar hos en grupp människor, och i nästa andetag säga att man tycker att rasistisk generalisering är fel. Är generalisering rätt när det handlar om två stora grupper, men fel så fort det blir lite plottrigt?
Äh. Prrrt. Byt beskrivning av strukturen. Nu jazz och promille.
En stor skillnad är att gruppen Män utgör varannan människa, och har ett tolkningsföreträde och en arena att uttrycka sig på, som vida överträffar romernas. De har inte ens ett land. Plus, hälften av dem är OCKSÅ män.
Lyssna, andra har en bild av dig, vare sig du gillar det eller inte. Om hälften av människorna är rädd för dig, är inte det ett problem?
Håller med Benny. Igen.
För övrigt: Alla män är våldtäktsmän, är ju något slagordsbetonat. mer än bara något till och med.
Men klart det utagerande våldsamma ligger närmre ytan hos män. jag jämställer INTE det med våldtäkt, kanhända var jag otydlig där, jag pratade om den allmänna våldskulturen som män fostras i, som får dem att slåss med varandra och andra.
Plus en grej till: Zigenare (som du kallar dem) FÅR ju finna sig i det, det sker dagligen. Det är svindåligt och inte sant, men de måste ju förhålla sig till den stereotypen hela tiden. Likaväl som kvinnor är räddare än män, för män. Än vad män är för kvinnor. Jag vill ändra på det.
Jag tar inte på mig offerkoftan när jag går med på den premissen, jag vänder andra kinden till. Så här i påsk och allt. Däremot är du svindlande nära att låta kränkt. Och det andra du är, du vet.
Om det är ett logiskt felslut att gå med på förklaringsmodellen, ja du, det skiter jag i. De svaga och utsatta har rätt.
Jag är ledsen att jag förtrycker dig. Jag försöker sluta med det, betyder det för mig.
´schäkta knepiga avstavningar och grejer ovan. Telefon, feta fingrar etc.
Men alla vänner, hoppas jag.
Män våldtar, så är det ju. Att sexuellt våld utförs av män, nästan uteslutande. Cyklar kan däremot snos av en mängd olika sorts personer. Jag tycker inte att analogin håller. (Och det är därför det betyder nåt annat när Bikini Kill sjunger ”Suck my left one” eller Dyke Hard ”I just want to choke you with my cunt.)
Något säger mig förresten att de flesta cykeltjuvar är män. Snatteri är nog mer könsneutralt. Men jag sitter inte med statistik.
lite med benny här tror jag, måste fundera lite .
Matti:
Vips, vände du resonemanget i en SAKFRÅGA till att handla om mig personligen. Jag känner mig inte kränkt av dig i den här frågan. Jag förstår inte riktigt var du får in det, jag pratar om att generalisering som något slags verktyg är DÅLIGT och bygger på samma mekanismer som t.ex. sexistisk eller rasistisk generalisering. Jag säger det för att jag är helt övertygad om att den generalisering du förespråkar är kontraproduktiv för feminism/anti-rasism. Det handlar inte om mig, jag är inte orolig för mina privilegium. Varför ska det här handla om att jag är orolig för min ställning eller är kränkt? Vad i det här samtalet kränker mig? Jag är övertygad feminist, vill att det ska genomlysa typ allt jag gör. Om du vill recensera, varsågod. Men jag får inte riktigt in det i det här samtalet. Om du vill klä mig i någon slags vit kränkt man-skrud, blås på och var övertydlig, för jag ser inte kopplingen. Vi måste kunna föra ett samtal utan att du kastar invektiv på mig som jag inte gillar. Det om något är lite kränkande.
Nu till ÄMNET: Koppla gärna till rom-exemplet igen (not: jag kallar givetvis inte romer för zigenare i någon annan kontext än där det har en viss bärande språklig poäng (här att likställa rasistisk generalisering med sexistisk sådan), för du tog upp det men fullföljde inte liknelsen mellan romer och män. Romer får finna sig i stereotypen trots att den inte stämmer, och det är…? Det som inte är sant ska förkastas, särskilt om man ska bygga en struktur där människor behandlar varandra rätt. Jag menar att den här ’falska premissen’ är en sådan föreställning. Alla män är inte latenta våldtäktsmän. Om det nu är slagkraftiga ord, men inte riktigt sanna, vad är de då? En retorisk lögn. Det här ’de svaga och de utsatta har rätt’ kan givetvis stämma utan att felaktiga generaliseringar görs, finns ingen motsättning där. Kom inte och påstå att jag lagt fram det. Elallergiker, SD:are, religiösa, ateister – alla grupper i samhället kan flagga utsatthet, skillnaden här är att du i din modell valt att lyssna till vissas påstådda utsatthet men inte andras. På EXTREMT goda grunder, kvinnor är mer utsatta än nazister. Men för att ge bärighet åt det behövs INGA slentrianmässiga generaliseringar eller magiska förklaringar om det ’undermedvetna och latenta’. Det är lika sant (och relevant) som att alla svarta är latenta mördare, eller alla kvinnor går på bidrag.
Om det här med att ’lyssna, andra har en annan bild av dig…’. Två grejer:
1. Så jag ska godta att en generaliserad bild av mig rullar omkring (oavsett om det gäller mitt kön, min födelseort eller eller min läggning), trots att jag inte tycker stämmer? Hur förhåller du dig till andras åsikter som du inte tycker stämmer? Gör skillnad på indignation och motargument, på en gång.
2. Du lägger fram ett rätt stort faktafel. Hälften av människorna ÄR INTE RÄDDA FÖR MIG, bara för att de har egenskapen kvinna och jag egenskapen man. Redan här har din generalisering av grupperna havererat. Du generaliserar dels min egenskap av man, dels den uppfattning att alla kvinnor är rädda för män, i egenskap av att vara kvinnor. Alla kvinnor är inte rädda för män. Man behöver inte ljuga (=veta att något inte stämmer, men säga det ändå, om och om igen) om sånt här för att poängtera att det finns en maktstruktur som är helt åt helvete. Om du vill att den här ’vakna’-passagen ska ha någon slags språklig, retorisk eller annan poäng, vänligen skriv mig på näsan för jag ser den inte annars.
Det här sista om att du förtrycker mig fattar jag inte ett jävla någe av.
Exakt på ämnet: http://inslag.se/journal/2013/3/7/rasism-pa-aftonbladets-ledarredaktion.html
Du har rätt, jag ber om ursäkt. Att jag drog in dig var för att jag hade dragit in mig själv innan. Var kvar i det, tänkte att du drog in mig. Förlåt. Återkommer i sakfrågan, klev precis på och vill koncentrera mig på det.
Lycka till. <3
Snabbt, det där sista, ”Jag är ledsen (..)” , hur jag förhåller mig till Alla män (…). Inte till dig alltså. Hjärta tebaks.
Nu är det dags för en gammal klassiker:
http://www.youtube.com/watch?v=DvNeOotIA3g
Fast det var den här gamla klassikern jag letade efter, dagen till ära:
http://www.youtube.com/watch?v=1-r56lfpkNE
bäst från 4.58 -5.37
Gris i maskineriet! Ni måste ta med den på ’Tunsskolan’ om ni gör LP! Åh, vad bra det är. Finns inte på Spotify heller, ju.
Jag såg till att fixa den här grejen, matti, som du gjorde mig uppmärksam på:
http://open.spotify.com/track/0jKAgEPViwfA1ErtdHrNl0
Suck You Dry, där om ingen annanstans måste ni ju se/höra/tycka att de är lika märkvärdiga som åtminstone Stooges. De är ju BÄST.
Hjort – ha! The blender of oblivion.
Just precis nu är allt precis som det ska.
Åh, vad jag gillar Bob Hund också!
Ujuj
ujuj? är du inte fyrtio längre, idag?
http://www.dagensnyheter.se/Articles/2013/03/30/Skriet-fann-det-onda-i-gladjen/
Jag har hört skivan. Den är en sensation. Vi som gör låtar och kämpar med texter, det är inte så roligt för oss när Isak presenterar sina. Vi vill inte hålla på mer, vi har inget att säga i jämförelse. Fem kringlor. Inte samma kringlor som förra skivan fick, men likafullt fem.
stalle: Hehehe. Nä. Men jag är på väg tillbaka.
Jävla Moderater, vad fan håller de på med?
http://www.dn.se/debatt/stockholmsdebatt/forbjud-det-organiserade-tiggeriet-pa-vara-gator
du kan sluta länka till dina jäfla betalsidor
Oops, sorry. Länkar till den här i stället: http://www.youtube.com/watch?v=loP3MX0yuj4
En av årets skivor, finns inte på Spotify och det tycker jag är fel.
””Förbjud det organiserade tiggeriet på våra gator”
Publicerad i dag 05:30
Nya regler behövs. Den svenska modellen för social välfärd utmanas i dag av fattigdom, attityder och utanförskap. Att visa att samhället inte accepterar det organiserade tiggeriet är en väg att gå för att stävja stigmatiseringen av redan utsatta. Kommunerna kan lätt göra det genom att ändra sina lokala regler, skriver Eva Solberg (M).
Under den senaste sexmånadersperioden har vi sett att gruppen tiggare växer i en allt snabbare takt i Stockholm stad. Bland annat i Stockholmsförorten Högdalen, där ett större antal rumäner har sin nattvila ser vi en cirkulation. Gruppen byts ut ungefär varannan månad och man verkar avlösa varandra.
Detta skulle kunna vara ett tecken på att ett organiserat in- och utresande sker. Att resa mellan hemlandet och Sverige kostar en del och det är rimligt att anta att det organiseras och finansieras samordnat i viss utsträckning.
Samhällsmodellen i Sverige utmanas av fattigdom, attityder och utanförskap. Vi befäster utsattheten och diskrimineringen när vi inte tydligt tar avstånd från tiggeri i regelverk för gatumiljön och fördömer tiggeri generellt.
Annars gör vi en redan utsatt grupp en björntjänst, vi medverkar till ökad stigmatisering av en redan utpekad grupp.
I Sverige eftersträvar vi ett jämlikt samhälle utan en ”vi och de”-mentalitet. När vi agerar ogenomtänkt eller inte agerar, blir vi själva en bidragande orsak till en tillbakagång i vår strävan – i stället för att verka för utveckling mot ökad jämlikhet motverkar vi den.
Genom kommunikation med dem som tigger och genom regelverk, skickar vi en tydlig signal till hemlandet/-länderna att det inte är människovärdigt med tiggeri och därför inte accepteras i vårt samhälle. Väljer man däremot att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, på dess villkor, har man självklart samma möjligheter som alla andra.
Därför är det nu hög tid att visa att vi inte accepterar tiggeri vare sig i Stockholm eller någon annanstans i Sverige. Kommunerna kan och bör göra mer för att stoppa denna utveckling. Det kan handla om att ändra i de lokala föreskrifterna, vilket en kommun själv kan ansvara för.
Vi kan hitta fler exempel. I exempelvis Londons kollektivtrafik finns skyltar som upplyser om att tiggeri är förbjudet och straffas med böter på 1?000 pund (motsvarande cirka 11?000 kronor).
Vidare har vi verksamheter i Stockholm som i dag möter ett stort antal nyanlända i sina verksamheter varje dag. De ackumulerade kunskaper och erfarenheter de har, i kombination med intresse och samarbetsvilja i nätverken, gör förutsättningarna för ett samordnat pilotprojekt gynnsamma.
Ökad kunskap om bakomliggande mekanismer i sammanhanget och ett anpassat mottagande ger samhället bättre förutsättningar och beredskap att möta den ökande tillströmningen av människor, både nu och i framtiden. Projektmålet vore att genom ökad kunskap och samarbete med näringslivet utveckla och effektivisera mottagandet för nyanlända EU-medborgare.
En av Moderaternas arbetsgrupper för att utveckla vår politik för framtiden föreslår att det ska bli olagligt med organiserat tiggeri. Det är alltså inte tiggarna själva vi vill komma åt utan de ligor som organiserar tiggeriet.
Det ska inte vara lagligt att utnyttja andra på det sätt som ligorna gör. Ingen ska behöva tigga. Ungdomar ska kunna tjäna pengar på ett vanligt jobb, människor med funktionsnedsättning ska få rehabilitering och stöd, och barn ska vara i skolan. Det är ovärdigt och ingen ska behöva leva så.
Eva Solberg (M), ordförande moderatkvinnorna Stockholms stad, ordförande Enskede-Årsta-Vantörs sociala delegation.”
”Det är alltså inte tiggarna själva vi vill komma åt utan de ligor som organiserar tiggeriet.”
Varför straffar ni tiggarna då? Jag hatar moderaterna.
Jag kollade efter Rowland S Howard-dokumentären Autoluminescent på youtube och hittade hans begravning.
Fan vad gärna jag vill se den, Autoluminescent alltså. Kan man ladda ner den/hyra den någonstans? Hittar inget.
Nä, inte jag heller. Bara dvd vilket jag i och för sig skulle kunna tänka mig.
Uppdatering: jag har laddat hem den. Vill du ha?
Oh! Ja! Var hittade du?
H: från var? Vill också. Letar men är så otålig.
Nån torrentsajt, jag googlade typ ”autoluminescent howard torrent” tror jag. Jag skulle kunna skicka den till dig också om jag visste hur.
Det var jag.
Ok, har hittat, fixar senare. Slut
Tack ändå förresten
Är på FG7 varför är inte ni det?
För att vi är i Gröndal!
Har fått nya Skriet på middag i Gröndal. Fy satans jävla satan, så bra. Knäckande. Bättre än förra. Bättre än jag kunde föreställa mig, det jag hunnit höra.
Kingen. http://www.svt.se/sverige/sverige-moter-mattias-alkberg
Väl använda två minuter:
http://m.soundcloud.com/lastlaughrecords-1/nubs
Dör på Autoluminescent. En av de finaste musikdokumentärer jag sett.
Nubs – Job, en klassiker jag aldrig hade hört. Fantastisk låt.
Jag återgäldar med denna: http://www.youtube.com/watch?v=hDK6S4UC2_c
Dör också. Lider med R när N smörar sönder Shivers bl a. Har hälften kvar och längtar till lugn stund.
Ja, fast smörar är ju relativt. Den är ju märklig med Cave på sång, Låter mer som Bad Seeds egentligen. Demented crooner-Bad Seeds.
http://open.spotify.com/track/3SXxv1BzhyPgd7c1XBIMUG
Vidrigt trumspel på låten, men ändå. Tycker den är rätt härlig.
Ja, men nerven i Rowlands ursprungsversion är helt borta. En annan låt tycker jag.
Håller med om att just den nerven är borta. Ersatt av en annan. Släppte Howard den någonsin själv?
Jag hittade Young Charlatans-demos på nätet. Kan länka ikväll om ni inte lyckas googla. Vill skriva mer om Autoluminescent också, men inte nu.
Nä, här var länken:
http://rowland-s-howard.com/downloads.php?dl=yc
Massa mer spännande att gå igenom när man hinner.
Änligen lugn och fortsättning på Autoluminescent. Sympatisk film. Och vilken gitarrist och låtskrivare han var i sina bästa stunder! Gillade också Genevieves genuina kärlek och okonstlade berättelser. Och mycket annat.
Jag gräver vidare, tack igen H. Här är jag fullkomligt förlorad.
De här Palma Violets är väl ändå skräp?
Recenserade den, men finns inte på nätet. Inte precis skräp men samma som alltid: Unga, kaos, Rough Trade etc etc. Orka.
http://open.spotify.com/track/4wMvYMQeay4irYcazc84Dz
Jo, förresten: Thurneman/Negative Lifestyle är från Sala (såklart ju), men lever och verkar i Sthlm.
Är det någon som har den riktiga texten till Brian Eno’s Here come the warm jets? Finns ett gäng på nätet, mkt svårt att utröna, en version verkar troligast men ändå lite flummig.
Skicka mkt gärna isf, måste kunna på onsdag! Conny räddade mig ju sist.
B
Skiva klar. Nu ska den bara maxstras och autotunas.
BB! Jag har letat och forskat efter den där texten, spelade den live för några år sedan. Det finns inga svar. Han sjunger två olika texter samtidigt. En handlar om en frånvarande fader / Gud. Den andra handlar – tyvärr – om golden showers. Hitta på en egen text!
Men vad händer i skärningspunkten mellan upplevelsen av en frånvarande Gud och upplevelsen av en golden shower? Den frågan kommer jag att bära med mig under dagen.
Daniel Suhunen i DN idag.
Gillar Suhunen golden showers? Jag ringer honom direkt.
Stackars BB, som måste sjunga två texter samtidigt.
Conny: Mmm, rätt bra. Men jag har inte så stor tilltro till S, tyvärr. Fast inget nytt under just den solen.
När vi ändå länkar.
Här är Sjöstedt sådär politiskt tom och hövligt allmängiltig som politiker är. http://www.dn.se/debatt/bara-vanstersamverkan-ger-en-rattvisare-politik
Här, däremot, är han bra: http://pepprat.wordpress.com/2013/03/05/kultur-mangkultur-mangkulturalism-och-sverigedemokraterna/
Fast skit i det, Jag har upptäckt The Fall nu! Lyssnar på Totally Wiredsamlingen och vill aldrig göra anne.
Sist på bollen, men nu har jag den i alla fall. Snart är jag där med Bowie också.
Vad är det för fel på er? Varför pratar ni inte om GoT? Alla som inte pratar om GoT är helt sepe i huvudet och utvecklingsstörda. ÄR NI DET ELLER?
Japp!
GoT: bra avsnitt! Snartblire dragon action, det kan man ju räkna ut.
1488 inlägg, era nazisvin.
Men rätt meningsfullt inlägg där va. Förlåt, satt på tunnelbanan-
Hela Knifes skiva på hänne heimsida deras.
Hagiografierna som skrivs om The Knife nu alltså. Värre än Håkan Hellström.
Vem i gästboken blir först att presentera sin egen mix av Bohemian Rhapsody?
http://thepiratebay.se/torrent/4170510/Bohemian_Rhapsody_Original_Studio_Multitrack_Mix_Tapes
H: konstigt. Skivan blev offentlig för en halvtimme sen.
DN-artikeln i helgen t.ex.
Ja, den var konstig.
Länkarå.
C-60 APRIL
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0lI9hcZQKlNMxiqytv43Hs
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0lI9hcZQKlNMxiqytv43Hs
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0lI9hcZQKlNMxiqytv43Hs
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0lI9hcZQKlNMxiqytv43Hs
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0lI9hcZQKlNMxiqytv43Hs
Temat är olika skalor: Dur och blues, mest. Och att glädjen inte alltid är god, som Isak var inne på i DN-intervjun. Glädjen är inte ens alltid glad.
A Tooth For An Eye, JEFVLAR vilken grym låt! Har väntat med att lyssna på något från nya skivan, ville höra hela på en gång, men nu verkar albumstreamen på hemsidan kraschat och jag kunde inte hålla mig så jag kollade videon. Helt sjukt bra. Aldrig att man (jag) tänker på hur en låt är mixad första gången jag lyssnar, men nu, så grymt när grejer dyker upp i högra högtalaren eftersom, tamburiner och grejer.
Den knivskarpa gränsen mot offentligheten
The Knife är ett av Sveriges mest världsberömda och samtidigt minst medieexponerade band. De gör electropop som aktivism, men ger ogärna intervjuer. Inför nya albumet ”Shaking the habitual” låter DN:s Georg Cederskog andra prata om hemligheten bakom syskonduons framgångar.
•
Finns det sanna artister, vad som brukar kallas ”äkta”? Sådana som verkligen blottar sitt allra innersta inför en publik?
Karin Dreijer i The Knife – och Fever Ray, soloprojektet – tror inte ett dugg på det.
På Guardians fråga – via Skype – inför duons kommande Europaturné om varför de alltid bär masker på scen kontrar hon med att citera queerteoretikern Judith Butler: vi är ständigt förklädda.
–?Jag menar att vi alltid spelar roller. Också snubbar med gitarrer som sjunger om sina känslor spelar rollen som en person som gör just det, säger Dreijer.
Rollspelandet är en knallröd tråd i hennes och brodern Olof Dreijers artistskap. Publiken på P?3 Guld-galan i Göteborg i januari 2010 fick uppleva det från Scandinaviums parkett:
På scen står discodrottningen Petra ”September” Marklund som prisutdelare i kategorin årets bästa dans. Det är fullsatt, glammigt, parfym i luften.
–?Jag har fått kuvertet och vinnaren äär (trumvirvel) Fever Raay!
En kvinna iförd höga läderstövlar, dreadlocks samt blus och en burkalik huvudbonad reser sig upp och skrider fram. Hon får mikrofonen och lyfter sedan på det heltäckande ansiktsdoket. Under bär hon en skräckinjagande gummimask. Huden tycks i upplösning och på väg att rinna av ansiktet.
–?Uuuhhaaaahhh, stönar kvinnan plågat i micken, skakar på huvudet och kliver så ner från galascenen.
Publiken ser häpet på. På fanbloggarna tolkas den otäcka ansiktsmasken dagen därpå som en påminnelse om syraattackerna mot kvinnor i Indien, Bangladesh, Pakistan, Kambodja och Uganda.
Karin Dreijer har förvandlat ännu ett branschmingel till en installation med politisk laddning. Och än en gång utan att själv delta:
När The Knife 2003 vann en Grammis i kategorin bästa popgrupp stannade duon hemma och lät i stället konstnärerna Fia-Stina Sandlund och Joanna Rytel gå dit i gorilladräkter med siffran 50 på, en kommentar till gubbväldet i popbranschen. När de vann ytterligare sex Grammisar 2007 för sitt tredje album ”Silent shout” visade de kortfilmer skapade av videoregissören Andreas Nilsson där bland annat duons ”verkställande direktör” läste upp ett ironiskt tacktal om vilket äventyr The Knife har bjudit honom, ”tankarna far runt i huvudet … disparata toner som deras enkla men ändå träffsäkra melodier träffar mig rakt i hjärtat”.
I vår tid av maximalexponering och kvalmig kändiskult är The Knife fortfarande ett unikum. Befriande motströms.
De låter sig ytterst sällan intervjuas, numera enbart via Skype, förr ibland med röstförvrängning à la Rapport-intervjuar-brottsoffer. De bär masker och förklädnader på scen och bild. De skickar stödpengar till Fi och sina kompisar till prisgalorna för att ta emot utmärkelserna – utöver sju Grammis bland annat årets album 2006 respektive 15:e plats på ansedda Pitchforks lista över hela 00-talets bästa skivor. I stället för en pressrelease inför nya albumet har de publicerat en 3?332 tecken långt subversivt poem av den amerikanska bloggaren Jess Arndt.
Ändå säljer de omedelbart ut sina konserter runt om i Europa. Deras musik hörs i tv-serier som ”Ugly Betty”, ”CSI”, ”Entourage” och hårt kritikerkramade ”Girls” jämte långfilmer av Xavier Dolan och Sebastián Silva. De skriver låtar till Robyn, applåderas av Nine Inch Nails Trent Reznor och har över femton miljoner visningar på Youtube och dessutom 423?000 Facebook-likes (i paritet med mer utåtriktade kolleger som The Hives – och Roxette). The Knifes inflytande hörs numera till och med i Melodifestivalen – Loreen vandrade fram till scenen under finalen i Globen 2012 till ackompanjemang av deras låt ”Silent shout”.
När det narcissistiska mediedånet tilltar riktar The Knife fokuset mot musiken, orden, bort från dem själva. De byter identiteter, förvrider sina röster digitalt och suddar ut könsrollerna. Effekten? Ett undersug, förstås. Intresset tilltar. Integritet är en lyxvara i en tid när allt kan fästas i mobiltelefonernas megapixlar, tweetas om, kläs av, den attraherar alla som saknar den.
Att duon hittills bara har spelat 23 konserter på 14 år har naturligtvis knappast minskat publiksuget. Redan 2004 när Olof Dreijer medverkade i sin systers Sommarprogram i Sveriges Radio klargjorde han att konserter inte lockar honom alls.
–?Jag känner mig bara osugen på det. Det känns ganska konstigt att stå där och fronta musiken med sig själv. Men när man gör musik tror alla att man ska vara värsta artisten, kändis, typ.
Senare i programmet spelar de ändå ett kort stycke tillsammans i radiostudion, fast Olof Dreijer är lika osugen efteråt.
–?Det kändes ganska meningslöst, konstaterar han. Det är roligare att göra nya låtar än att spela sådana som man redan är klar med. Det här var inget för mig.
Journalisten Lars Nylin, redaktör för sajten Musikindustrin, framhåller att den omvända hävstångseffekt som en medial skygghet kan resultera i förutsätter kvalitet. Halvbra artister som nobbar Skavlan, medieföretagen och branschens pr-trixande får inga långa karriärer.
–?Gör man tillräckligt bra och intressant musik är det inte nödvändigt att exponera sig, och det gäller i synnerhet artister inom den mer konstnärliga popvärlden som The Knife. Pink Floyd hade ju aldrig behövt göra intervjuer, knappt Kraftwerk heller. De är konceptartister, de ska inte gå ut i en offentlighet där de blir vanliga och dödliga.
Nylin betonar hur också electroduons noggranna detaljarbete kring allt vid sidan om musiken – kläderna, maskerna, sminket, omslagen, scenshowerna, ljussättningen, performanceutspelen vid prisgalorna – signalerar kompromisslöshet. Två popsyskon från Pixbo som bär korplika näbbar lika Venedigkarnevalens Medico della Peste-masker under intervjuer torde inte vara intresserade av att ta råd från Laila Bagge i Idoljuryn.
–?Genom omsorgen om detaljerna visar de sina fans att de bryr sig och tar dem och sitt artisteri på stort allvar.
Lars Nylin konstaterar att just starkt visuella artister har ett särskilt genomslag i dag. ”Minst 99 procent” av hans bekanta inom designvärlden har slagits om biljetter till The Knifes två utsålda Stockholmsspelningar i maj. Formgivningens ökade betydelse har bland annat lett till att de allra flesta indieartister numera ger ut skivor med ansiktslösa omslag. I stället är de prydda med olika grafiska uttolkningar av stämningen i musiken – vilket förstås kan öka intresset för artisten bakom den. Time Magazine lät häromveckan till och med fyra namnkunniga art directors recensera omslagen till vårens nio mest omtalade skivor. Albumomslaget till The Knifes ”Shaking the habitual” som släpps den 8 april, titeln lånad från filosofen Michel Foucault och skapat av designern Martin Falck, berömdes för dess punkiga gör-det-själv-estetik i rosa och ärggrönt.
”När formgivningen är optimal integrerar den både konsten, vetenskapen och vår kultur”, har formgivaren Jeff Smith skrivit.
I viljan att låta musiken som budskapsbärare vara en del i ett större och allomfattande konstverk har i synnerhet musikvideon åter blivit ett verktyg. Videor, ”den nya singeln”, massprids via sajter som Youtube och Vimeo och kan tillföra dimensioner musiken inte mäktar. En skarp konceptualisering som skär igenom bruset.
Konstnären/dj:n/komikern/programledaren Kakan Hermansson har tillsammans med konstnären Roxy Farhat skrivit och regisserat videon till The Knifes nya låt ”A tooth for an eye”. En dansvideo som bokstavligen ”dekonstruerar bilderna av manlighet, makt och ledarskap”. En ung flicka stiger in i en gymnastiksal och bryter stämningen i grabbgänget där inne, punkterar machostereotyperna, hierarkierna.
Videon är skapad i ett tätt samarbete med Karin och Olof Dreijer.
–?För oss som jobbar feministiskt, antirasistiskt och talar om sexualitet och kön så är videofilm ett självklart sätt att kommunicera. Jag tycker att man får mycket serverat i vår video utan kompromisser. Den signalerar allt det vi ville åt och ställer många frågor, säger Hermansson.
I låten sjunger Dreijer: ”Border’s lies/the idea of what’s mine/a strange desire/Drawing lines with a ruler/Bring the fuel to the fire”, som ett vykort till Tobias Billström doppat i nitroglycerin.
På nya albumet, ”Shaking the habitual”, har The Knife uttryckligen velat skapa musik som också reflekterar ilskan i texterna snarare än traditionella melodier (vilket bland annat resulterat i ett nära tio minuter lång stycke industrimusik kallad ”Fracking fluid injection”).
–?Läser man The Knifes texter, som just ”A tooth for an eye”, så handlar de ju om ett rådande politiskt klimat i Sverige. Vi är alla fyra ganska trötta på att anpassa oss till en värld som är sexistisk, rasistisk och homofobisk och det är klart att en sådan här video kan påverka. Påverka precis som deras musik, säger Kakan Hermansson.
Musik med politiska budskap hörde The Knifes två medlemmar uppenbarligen tidigt. I en intervju för lokal-tv-programmet ”Headspin to backspin” i Stockholm våren 2003 får Dreijersyskonen frågan vad de lyssnade på för musik när de var små och bodde hemma:
–?Tältprojektet, svarar Olof Dreijer leende, en skiva – ofta kallad ”Vi äro tusenden” efter ett av huvudnumren – med musik från en vänsterpolitisk teaterföreställning som turnerade i Sverige 1977 med bland annat Nationalteatern och Nynningen på scen.
–?Och mycket reggae, lägger hans syster till. Det var mycket Bob Marley.
The Knife-duon är ”politisk ut i fingerspetsarna”, som Hermansson uttrycker det. De är också privilegierade. Via det egna lönsamma skivbolaget Rabid Records har de en egen och fri kommunikationskanal. De kommer dessutom från en förmögen släkt med intressen i både det svenska och finska näringslivet.
–?Deras klassbakgrund ger ju förstås ekonomiskt och kulturellt självförtroende. Det är annorlunda än att som jag växa upp med en mamma som är undersköterska. Jag har rötter i arbetarklassen och Roxy kom hit på 1980-talets som flykting från Iran och sedan utbildade vi oss. Men ändå handlar det ju om att de är så grymma. De vill inte kompromissa i kombination med att de är … genier. Det är talang som har tagit The Knife så här långt, understryker hon.
Möjligheten att som ung få utveckla sin talang är dock inte självklar för alla. Kakan Hermansson påminner om hur det 2013 fortfarande är en privilegierad vit medelklass som dominerar på danshögskolorna, konsthögskolorna och musikhögskolor. Och det är samma vita medelklassungdomar som sedan fortsätter att göra konsten.
–?Deras verklighet blir normen, vilket ju förstås är så extremt odemokratiskt. Vi har talat mycket om sådant här med Karin och Olof och jag tror verkligen på deras politiska drivkrafter. Det är lätta att jobba med för de går hela vägen. Allting känns trovärdigt, inget lämnas åt slumpen. Många som arbetar med dem under turnén är kvinnor och alla är antirasister och feminister. Det är så smart och så roligt på samma gång.
Pia Kalischer, populärmusikansvarig på Sveriges Radio, tror att The Knifes förhållande till offentligheten och syskonparets egensinniga val delvis hänger samman med att de är just syskon. Hon ser det som en tillgång för den som vill vara autonom i en kommersiell musikvärld där mediedramaturgin är så förutbestämd.
–?Som syskon tror jag det är ganska lätt att bygga sig en värld som man kan kliva in i och som ingen annan har. Dessutom är ju The Knife uppenbarligen modiga både musikaliskt och visionärt. Det är modigt att isolera sig, men det som de gör i sitt lilla universum blir ändå allmängiltigt – och det är ju det som är konst. Dessutom har de ett sinne för humor, jag tror att många missar det.
Kalischer ser electroduons antihållning som ett vägval styrt av hängivenhet snarare än smartness.
–?Det är en estetik som är självgenererande. Har man en sådan stark konstnärlig drift som The Knife så lägger man helt enkelt inte tid på mediestrategier. Man bryr sig inte om sådant schackspelande, säger hon.
Artistisk integritet behöver dock inte nödvändigtvis värnas genom isolering.
–?Jag kan tycka att Madonna har en form av extrovert integritet i det att hon styrt bilden av den hon är och vill vara i alla lägen. Hon har också kontroll, fast på ett annat sätt.
Journalisten Kristofer Andersson – författaren bakom boken ”DIY” om några av landets intressantaste mot-kulturskapare – är också fascinerad av The Knifes detaljsinne, precisionen. En ambitionsnivå som lönar sig.
–?Det är ju även Kent ett exempel på. Att Karin Dreijer över huvud taget nämner att hon lyssnar på sådant som Shangaan Electro-samlingen med sydafrikansk housemusik som Honest Jon’s Records gav ut för något år sedan visar vilket djupt musikintresse hon har.
I den queerfeministiska konsttidskriften FUL:s nummer 1/2009 skriver Malin Holgersson om de olika musikaliska jagen Karin Dreijer rymmer. De är ”alltid experimentella, mystiska och politiska. Hens musik är något helt eget – suggestiv, mörk, elektronisk, teatral, poetisk. Konkret och enkel i en discodänga, en technohit. Abstrakt och ogreppbar i ett gränslöst ljuduniversum, ett inre landskap. Kroppslig och immateriell. Naturmålande och artificiell.”
Kristofer Andersson beskriver hur The Knife sedan starten 1999 hämtat ljuddräkter till sina låtar från bland annat minimal techno, electroclash, ambient och numera också acidgenrens olika uttryck. Ett av skälen till att deras musik förblivit relevant i fjorton år menar han är att duon är extremt medveten om vilka ljud som är gångbara.
–?Det är ljud som dels ger dem kredd från, ja, sådana som mig. Men samtidigt har de ju förmågan att göra smittande poplåtar som ofta dessutom har ett politiskt innehåll. Musik som är både väldigt cool och lyssningbar. Deras nya singel är över nio minuter lång och vid en första lyssning känns den väldig extrem, men den har också melodier och textrader som är svåra att slita sig ifrån.
Ändå är det inte musiken, utan vad The Knife vill säga och uttrycka som är konsekvent i deras artistskap, inskärper Andersson.
–?Poängen är ju att de ständigt leker med olika uttryck och könsroller, man ska inte veta om det är en kille som sjunger eller vad de vill göra för musik. Det är det som är deras politik.
I ett svenskt perspektiv nämner Andersson sångerskan och låtskrivaren Stina Nordenstam – som de remixat – som en självklar inspirationskälla för The Knife. Både musikaliskt, i synen på mediemaskineriet och inte minst i upptagenheten vid ständiga identitetsskiften – perukerna, maskerna, det svårtydda fotografiet, synvillor. I en nygjord intervju för ”DIY”-boken berättar Karin Dreijer hur hon tidigt upptäckte att hon som kvinna kunde få mest uppmärksamhet som en ”lagom sexuell, heterosexuell kvinna”:
–?Jag ser nu vad det innebär, vad det får för påverkan och hur deppigt det är att begränsas så. Därför är det kul att leka med kroppen som form. Att se vad som händer när man säger saker utifrån olika kroppar och olika positioner.
Hon konstaterar samtidigt att hennes låtskrivande över tid rört sig från det privata mot en vidare blick.
–?Det stämmer nog att jag tidigare har skrivit från ett personligt plan och nu har dragit åt ett mer strukturellt perspektiv. Nu försöker jag att angripa problemen från ett annat håll. Men det är samma skit som vänds ut och in: patriarkatet, kapitalismen, liberalismen och individualismen.
Det personliga planet, relationer, präglade hennes låttexter i Honey is cool, indierockbandet som Karin Dreijer sjöng, spelade gitarr och skrev all musik i mellan 1994 och 2000. I Sommarprogrammet 2004 berättar hon hur hon som ung höll på med konst, men aldrig lyckades komma in på någon av de längre utbildningarna. Som kunnig i webbdesign var hon senare under en tid anställd på en nättidning, men där tog ”kraven på vinstoptimering över allt”.
–?Jag var helt enkelt tvungen att göra musik, förklarar hon. Och det finns ju hur mycket musik som helst att göra som inte handlar om gubbars liv och tankar.
Staffan Larsson – basist i Honey is cool, i dag docent i språkvetenskap vid Göteborgs universitet – tror att syskonen Dreijers uppväxt på 1990-talet med udda Göteborgsartister som Blue for two, Union Carbide Productions, Broder Daniel, Bad Cash Quartet och Silverbullit formade deras förhållningssätt till musikindustrin. Outsiderpositionen var självklar inom denna lokala scen. Banden markerade mot de lena talangscouterna på skivbolagen i Stockholm.
–?Till Stockholm åkte man bara om man ville sälja. När Honey is cool fick mycket hajp och uppmärksamhet var det många som drog i oss och ville att vi skulle göra det ena och det andra och vi reagerade emot det. Vi ville gå åt ett håll som vi själva valt. Inte ställa upp, för vi var ändå inte en del av mainstreamscenen, säger han. Den andan är Hästpojken ett nutida exempel på.
Staffan Larsson tycker att upptagenheten vid The Knifes skygghet är felriktad.
–?Man kan lika gärna ställa den omvända frågan: Varför ska man fläka ut sitt liv för allmänheten bara för att man råkar göra musik? Ett svar är förstås att man vill sälja skivor och att ”all publicitet är bra publicitet”, men The Knifes framgångar visar ju att det inte alls behöver vara så.
John Jern, gitarrist i Honey is cool, i dag verksam i kaffebranschen i hemstaden, påminner om hur den skarpa gränsen under 1980-talet mellan internationella kommersiella och ickekommersiella artister också påverkade Göteborgsscenens attityd till musikindustrin.
–?Det fanns ju ingen kvalitet alls i det kommersiella då, Stock Aitken Waterman-hitsen … det var väldigt olika världar. Det som är speciellt med The Knife i dag är väl att deras musik har blivit så kommersiellt framgångsrik, också utomlands – men det är ju också grym musik.
Jern känner också att upptagenheten vid syskonparets hemlighetsfulla hållning ibland fått större betydelse än den har.
–?Karin har alltid gjort det som är rätt och kul i stunden. Det är väldigt lite av att anpassa sig efter någonting i omgivningen och tänker man så blir man förstås också friare, tänker han.
I Honey is cool var det aldrig tal om att någon annan än hon skulle skriva bandets alla låtar – inte ens under de två år som Håkan Hellström var trummis.
–?Det är bara så enkelt att hon har en väldig talang – och hon låter sig inte påverkas av någon annan.
Hennes ovilja att borra i sitt skapande är ett medvetet val. Ett sätt att värna det egna uttrycket.
–?Jag är inte bra på att tala om min musik och inte intresserad av det, jag arbetar så mycket med råa känslor och stämningar, omedelbara saker. Jag tror inte att det är bra att säga för mycket, förklarade Karin Dreijer för den brittiska nättidningen Dummy inför en Fever Ray-spelning i London 2009.
–?För musiken är det viktigt att bevara möjligheterna för idéer och känslor och om du förklarar för mycket så förstör du dem. Det är bättre att bara ge små vinkar.
Foto: Elin Berge
”Upptagenheten vid The Knifes skygghet är felriktad. Varför ska man fläka ut sitt liv för allmänheten bara för att man råkar göra musik?” undrar Staffan Larsson, basist i Karin Dreijers indierockband Honey is cool. Foto: Alexa Vachon
The Knife.
The Knife är syskonen Karin och Olof Dreijer. Tillsammans har de gjort albumen ”The Knife” (2001), ”Deep cuts” (2003) och ”Silent shout” (2006) liksom soundtracket till filmen ”Hannah med H” (2003) och ”Tomorrow, in a year” (2010) tillsammans med Mt Sims och Planningtorock – studioversionen av den musik som de skrev till den danska performancegruppen Hotel Pro Formas föreställning baserad på Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst”.
Karin Dreijer har dessutom bland annat givit ut soloskivan ”Fever Ray” (2009) och skrivit teatermusik för Malin Stenbergs uppsättning av Ingmar Bergmans ”Vargtimmen” på Dramaten i Stockholm 2011. Olof Dreijer har bland annat skrivit musik åt Moose Dance Company, spelar skivor under namnet DJ Coolof och gör kuslig minimal techno under pseudonymen Oni Ayhun.
Karin Dreijer om sin arbetsprocess: ”Jag tror att jag funkar bäst när det finns något att jobba emot. Jag tror jag gillar när det är svårt, jag gillar att ha någonting att ta mig igenom. Jag brukar skapa sådana förutsättningar för mig själv – om någonting är för lätt hittar jag på någonting som gör att det blir svårare. Det gäller allt jag gör.” (ur tidskriften Ful, 1/2009).
Georg Cederskog
E-post: georg.cederskog@dn.se
Tack Conny! Hmm, kiss och Gud. Hur ska det gå?
Benny: ja.
B
Matti, du har (angeläget) mejl.
Tycker det var en bra artikel. Varför är den konstig?
Hittade en överanalys, om det här med ’sydafrikansk house’, Shangaan Shake. Olof är med på den samlingen, bl.a. med samarbete med Anthony Shake Shakir. Inte ett dugg djupt i skivbacken och inte konstigt att Karin lyssnar på den. Jag tipsade om den som en av årets bästa dans 2012.
Extremt bökig skiva, det kommer ta tid att lyssna in den.
We’re a group of volunteers and opening a new scheme in our community. Your web site provided us with valuable info to work on. You’ve done a
formidable job and our whole community will be thankful to
you.
Tycker Networking är en rakt igenom helt lysande låt.
Jag tycker den är konstig för att den är en intervju men inte med gruppen, utan med en massa tyckare. Och med en massa ryggdunkartyckare.
Jag minns nån intervju med Thåström där han ironiserade över hur han vördades när det var som värst: ”Här kommer han, han var med i Ebba Grön och nu ska han tala till oss.” Jag tycker att det är lite den tonen i DN-artikeln, att de behandlas som orakel, och jag tycker att jag har sett det förr. Men jag kan leva med det. Det var mest nåt jag slängde ur mig, som vanligt.
Jag tycker nya skivan låter skitbra. Jag kan inget om techno och nej, det måste man väl inte heller, men som i att jag inte alls kan förstå dem i ett sånt sammanhang, men jag gillar att det låter superdupermycket som The Knife samtidigt som det inte alls låter som nån av de tidigare skivorna. Sjunger inte Karin Dreijer typ dubbelt så bra som vanligt eller inbillar jag mig?
Jag har lyssnat på Mattis rätt fantastiska C-60, men sen fastnar jag i den jävla Könsförrädare-låten. Fy fan vad bra den är. Jag tycker att de känns speciella. Och jag tycker att jag fattar vad de håller på med. Jag tänker på Grass Widow lite, inte som i låter som utan att de håller på med något liknande, där det som vanligt går att dra olika paralleller men som inte alls är färdigmallat utan något som pågår just nu. Matti nämnde Huggy Bear på nåt tidigt stadium och jag blev först och på ett ytligt plan besviken över att det inte var punk, men jag tycker inte alls att jämförelsen är fel ute utan väldigt logisk, och Könsförrädare är ju punk som fan. Det blir jättekul att höra hela skivan, jag ser fram emot det. 2013! Onwards!
april aprutt på er
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3VKBC0ZDF25xRrbPYaKNrc
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3VKBC0ZDF25xRrbPYaKNrc
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3VKBC0ZDF25xRrbPYaKNrc
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3VKBC0ZDF25xRrbPYaKNrc
Å här e min april:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/7hoMLiV6FYAcmMYFAWd1X8
Temat är vårpromenad.
Kboi: Ok. Jag tycker man kan intervjua medlöpare och gamla bandmedlemmar utan att det är konstigt.
Vidare: Jag har lyssnat på skivan fem varv nu. Jag är inte särskilt impad, men vissa av grejorna är jättebra. Men 20 minuter Pan Sonic-medley känns rätt omotiverat mitt i en skiva. Det är ju inte White Light/White Heat, utan skrikiga syntar. Tyckte den där dans-grejen Seeds de gjorde för nåt år sen var helt kass, mycket som går i samma spår där.
Du tycker inte att det är konstigt för att du hopppas bli intervjuad om mig i framtiden.
Ja, av Croneman, om din kritikerrosade show ’Sen kväll med Kboi’.
Nya Mudhoney finns på Spotify nu. Inte hunnit lyssna ännu, men klart den är bra.
exemplvis den här: http://open.spotify.com/track/3lHFBFEr7WlVrXBwgIKmSj
Texten, texten. Det är som att H har skrivit den.
Fan då, här har jag arbetat i lönndom i månader och så outar du titel och hela skiten! Jag lägger ned.
Här spökskriver man texter åt Mudhoney och så outas man av Matti direkt. Jag lägger också ner.
Jag blir glad av låten för övrigt. Glad på ett bra sätt.
Onwards Suckdog Soldiers är ju den bästa skivtiteln någonsin. Med Suckdog alltså.
Gjort en playlist till SOM. Roligt! Vet inte när den publiceras dock.
Brainbombs, när man lyssnar på dem, det är som att ha obegränsat med tid och öl. Man slutar aldrig, det blir bara värre och värre. På ett bra sätt alltså.
Förlåt, jag vet att världen stått still och att ni väntat. Har dock haft fullt upp med att kolonisera Africka, spela in rockalbum och att skriva på mitt manifest.
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/3vlN0Q41HNu9B3EICqknZJ
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/3vlN0Q41HNu9B3EICqknZJ
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/3vlN0Q41HNu9B3EICqknZJ
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/3vlN0Q41HNu9B3EICqknZJ
Kära gästbok. Borde kanske strö ut mina känslor/rädslor all over the place igen så att ni pratar om nåt annat än musik. Hehe.
Men om jag ska göra mitt första musikinlägg ever, så trodde jag att Håkan sjöng:
Jag kan bränna dig som du aldrig bränt dig
Om du ligger med mig
Det kommer aldrig va över för mig
Nya Off här är lite en besvikelse för mig:
http://open.spotify.com/track/6vL9f04H6OeZBXbRCesA1Y
Jag gillar Georg Cederskog. För han är ambitiös och betraktar rock och pop som konst. Och eftersom Knife inte ger intervjuer får de ju finna sig i att definieras av andra iditers ord. (Kanske den enda nackdelen med att vara medieskygg som artist).
Tycker inte det sägs något konstigt av någon enskild person heller i artikeln.
Men summan av delarna gör att jag måste kräkas lite i halsen! Fy fan vad pk och präktigt och duktigt och bra det är med The Knife. Äckligt.
(Musiken är säkert skitbra, det här handlar ju inte om det)
Bullis: Men det är väl så han sjunger??? Har jag också hört hela tiden.
Nä han sjunger LEKER. Snark.
Bullis: Hahahahahaha!
Jag kan inte värja mig mot låten ändå. Fast jag ska fortsätta höra ”ligger”.
Hahahaha, Off!
Men Håkan, hans röst, han har nån nästan Rod Stewart-kvalitet, på bästa sätt: helt igenkänningsbar, inget superomfång, men bäst. Fast bättre låtar.
April:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/05DBOQDM6k2n5kcM9ptjFz
Det är ett förfall det här, ser inte hur lång listan är exakt, men jag tror det är lite drygt 60 minuter.
Den här har varit dagens soundtrack. http://open.spotify.com/track/3CmuF6vQ13iJ6k7QiqkEs9
Så jävulskt bra riff, helt magiskt. Tänk att jag aldrig snott den här, har jag tänkt. Tills nu, när det slår mig att det har jag ju visst det. Men jag visste inget! På allvar. Helt undermedvetet gjort, eller en ren slump. Komplett med religiöst tema och allt.
Jag har också lyssnat just på Håkan Hellström och Psychic TV idag!
Inget missförstånd ska föreligga, jag älskar Håkans röst, kan nästan inte lyssna närt han sjunger den här nya singeln. Rösten går rakt in i märgen på mig. Faktiskt nästan obehagligt påverkad kan jag bli.
Thåström, den där jefla Alkberg och Birgit Bidder i Raketen är andra som ställer till det så där för mig. Som gör så jag kan stå med hörlurar i morgonrusningen och grina på pendeltåget.
http://open.spotify.com/track/4lS3zuCaYhw8gsKZgqyc6i
Gissa vem jag ska se ikväll! Ledtråd: är det ens bra?
Smyginspelning av första repet på radiohuset med Modern Fantazias inför Södran på lördag, fatta vilken dröm det är att få sjunga Eno. Fatta!!
Ladytrone (Roxy Music)
https://soundcloud.com/birgitbidder/birgit-bidder-modern-fantazias
ha, jag var också nära att ta med hendrix på mitt c-60, som både matti och conny har. conny lyckades också få med pj harvey och john parish!
Om jag klarar den här jobbdan klarar jag allt forever. En deadline kl 15.30 och en kl 22. Den första texten går att börja jobba med kl 13.30, den andra kl 17. Håll tummarna för mig snälla.
Tummar hålles.
tumme
Skräddarn: Ozan och Cissi?
JANDEK
KOOLT.
H – du som är i förlagsbranschen. Vem är det som lägger ut porrtidningar i skogen? Har det något med pliktexemplar att göra?
KBoi, bakvänt svar: jag hade anledning att försöka utreda utgivningsort för Nordland ni vet, och den fanns inte katalogiserad på KB. Dels, betyder det att den är tryckt utomlands? Dels, fatta surt för den som ska forska om typ svensk nynazism på 90-talet.
Conny, med grinandet, jag brukar ha det så vid årstidsväxlingarna särskilt. Nu lyssnade jag på Dig Me Out (bara titeln…) med Sleater-Kinney och satt och snyftade hela vägen hem. Förutom att jag tror att det är en speciell skiva för mig, ingen direkt orsak. Men det är den tiden på året lite. Jag skriver och lagar mat samtidigt, går inge bra.
Ja, jag förstår att ni undrar. Ingen Gun Club på listan? Helt vansinnigt. Jag bryter normer och arbetar med gränsöverskridande beteende. Hoppas ingen tagit illa vid sig. Inget illa ment.
http://www.youtube.com/watch?v=byYl3erK3cc
Bullis tummis
lite småkränkt är jag allt kboi
Jag är kränkt av nya Spotify-versionen. Hej, vi är fulare, sämre, och vi bryr oss inte ett skit om dig, så tolkar jag deras budskap.
spotifys utseende och funktion har bara försämrats
Men det är billigt ju.
japp, och mycket bra musik. det är prisvärt kan man säga.
Ska vi byta till Wimp? Man kan importera sina spellistor från Spotify. Eller börja om från början.
Tills dess: http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=3640
”Vi”, det är alltså du, Conny och Håkan Hellström som byter till Wimp nu?
Närå, jag kan testa Wimp om det inte är krångligt. Jag kom inte igång med Spotify förrän i och med C60:na på den här sidan.
jag byter inte, är teknikfientlig.
Och Spotify kostar ju inte mer än två öl på krogen.
http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/mina-prylar-agde-mig
diskutera i smågrupper
Skamlös reklam för mig själv, skamlös I tell you.
http://www.soundofmusic.nu/spellista/anomalier-%E2%80%93-spellista-av-mattias-alkberg
För att inte tala om
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=4385
SKAMLÖST!!
Wimp är mer användarvänligt än Spotify och har nästan lika mycket bra. Däremot är det ju ingen som använder det, som man känner i alla fall. Hur detta med att dela playlists med andra funkar vet jag inte egentligen, eftersom jag inte har haft någon att dela med.
En annan grej med Spotify är ju att det är skönt att enas kring något och klaga på det. Så man får känna hur en riktig nätriddare har det.
hahahahaha, dr noob!
http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=3577
helt skamlöst vill jag berätta att jag jag jag räddade livet en kille i söndags. hittade honom på väg till jobbet, han hade ramlat eller bara lagt sig för att sova på en gångväg. 34 graders kroppstemperatur enligt polisen som jag pratade med nyss.
Fan vad du skryter.
Stalle! Hjälte!
Jag ägnade en stund igår kväll åt en C-60 med Sleater-Kinney. Nu har jag lagt den i ordning, den blev helt svinbra. Vill dock varna timsfascisten för att den drar över tio-femton minuter. Det var svårt nog som det var. Alla skivor är representerade, men några hits är uteslutna (typ I Wanna Be Your Joey Ramone och You’re No Rock’n’roll Fun). Totalt älsklingsband för mig sen jag var 17.
Vet ej om nån bryr men här e länk:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/56oiGMpCfLdMsPiHF8tXZ
Kung Stalle! Har gjort mer en söndag än vad hela regeringen gjort på sju år!
Länken e död H
Du skriver länken men menar punken?
Jag postar ny om en stund.
Stalle, min idol.
Nytt försök med länken då.
Sleater-Kinney C-70 typ:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/56oiGMpCfLdMsPiHF8tXZl
Och bra jobbat, Stalle.
Länken funkar, punken lever. Allt ok.
Stallemannen!
Nu kommer ljuset och, obarmhärtigt, belyser det som gick att gömma. Aldrig blir allt så påtagligt som i strålarna från en vacker vårdag.
En PL för de som mått bättre
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/41m8Aj8OVMlU21xjvSsjG1
Vi gör en öppen vårspellista vet jag, eftersom alla är inne på samma tema:
Regler:
1) Det är låtar som får en att bli grisögd eller hoppa jämfota om våren som gäller. Får vara glada eller ledsna eller punk, (eller sorglig glädje som matti pratade om härom dagen), eller handla om vintern, det är ens egen känsla som räknas bara. Precis som med sommarlistan är tanken att man ska känna sig ocensurerad, och gärna ta med givet och skämmigt. Bra om man inte arbetar helt nykter.
2) KBoi får inte lägga in cut the crap med clash.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4ORv4g62CQCO8Ddg83xF3W
ja, jag rånade ju honom såklart men han fick ju leva
Du är för känslig Stalle.
Nu har jag fullständigt mööööörsat in hits i vårlistan. En hel del blås!
April – en skitmånad i år. Maj kanske också.
Men jag lyfter lite av alla spellistor.
GuldStalle!
Matti i Fokus. Bandana?
N&S-cover, check!
I stort, fantastisk spelning. För det var ju en ”spelning”. Även fast den maskerades med dikter, smink, gravstenar och manér. Det blev aldrig något annat än en rockspelning. Men vilken rockspelning!
Instämmer med föregående talare. Men måste också tillägga att jag älskar allvaret och estetiken och allting som gjorde det så storslaget. Tack för att ni finns.
The Weirdness har väl oförtjänt dåligt rykte ändå? Texterna är ju inte SÅ kassa?
Bra jobbat Stalle! Nu måste hen vara din butler livet ut.
Vad betyder N&S? Nash & Stills?
Grym begravning igår! Vad hette den ”nya” (?) låt som spelades mot slutet. Jävligt bra!
Ja, det gick rätt bra faktiskt. Och roligt var det. Och ujuj.
Ah, betyder det Nord & Syd? Jag gillar dom, dom är ett av världens bästa band.
Låten heter Inte idag, det är en Nord & Sydcover.
Om den inte heter idag, vad heter den då?
Ånej. KBoi har förstört vårlistan.
Conny: Du läste fel. Låten heter Inte idag. Oklart vad den hette igår på spelningen dock.
Mycket bra spelning. Tacksmocka.
Plus att det var ett bra band igår. Alltså, inget ont om Nerverna, absolut inte! Men detta var verkligen snyggt framfört. T.ex. Raggare växte verkligen live med sina liksom Rain Dogs-aktiga gitarrfigurer. Top notch!
Är inte en bandpresentation på sin plats (för oss som inte är svininsatta i denna gästbok och alla alias)?
Hört att Kboi spelade köttflöjt, stand-in istället för PG.
I am really inspired along with your writing talents and
also with the layout on your weblog. Is that this a
paid subject or did you customize it your self?
Anyway keep up the nice quality writing, it is rare to see a nice blog like this one
nowadays..
Håller med click here!
Och fan vad kul att höra att ni kört Inte idag! Herregud vilken ära.
mörn: vad är det som är så kul med att de inte spelar idag?
Horatio: köp skivan, all info finns där.
Hur många artister från 90-talet och framåt kan ni göra en 100-bästa-lista med?
Bonnie ’Prince’ Billy skulle vara lätt, men finns ju inte på Spotify. Finns han på Wimp, matti?
The Mountain Goats:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1Hp29399zbqt2KlTYm2Jtj
Den här listan har inte gått att göra innan, men nu finns ’All Hail West Texas’ på Spotify! Bara enstaka singlar och EP’s som inte finns nu. Ändå hade jag svårt att banta det till en 100-bästa-lista.
Det finns en tanke med den uppbrutna kronologin, jag tycker de är som allra bäst 2000-2002. I det stora peakar de mellan 2000 och 2009. Första 5-plus-låten, som pekar mot det som ska komma är West Country Dream från 1997. Men jag gillar det anarkistiska larvet innan 2007 också. Efter 2009 tycker jag de tappar i intensitet, mest upprepningar, även om det finns fina bitar.
Conny: kan kolla, men inte nu pga Arlanda. Det var igår vi spelade, inte i dag.
Conny, det måste alltså vara nån som gjort väldigt väldigt mycket, det är en förutsättning?
Anonym: True that! Till mitt försvar: tänkte att det skulle finnas ett merch-stånd på storan med vinyler, gravstensnyckelringar och annat godis till salu. Hade för avsikt att inhandla skivan på plats. Men de sålde bara öl.
Mattias Alkbergs Bryggeri?
H: Vid närmare eftertanke är det inte så många artister överhuvudtaget som man får ihop topp 100 utan att känna sig ansträngd.
Gjorde en MG-lista med 25 låtar också, för den oinvigde:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/3CkPc9hMqPapPqvMTFfzJo
1 timme går det inte att få ner det till utan att förminska bilden av bandet.
Horatio: vi sålde ju svinmycket merch igår! Skivor, tischor, vinyler, allt. Till och med nytt och osläppt med Stålet. Stod själv och signerade och så i 45 minuter, lätt. Bordet var uppdukat ännu längre. Synd att du missade, men svinkul att du gillade! Ses säkert igen!
Conny, jag läste det liksom som en utmaning/uppmaning snarare än en retorisk fråga. Nu förstår jag. Jag kan inte komma på nån enda sån för egen del.
Hmm… Sleepwalking thru life (and the winding corridors of Storan).
Kan inte undanhålla er detta C-60 med mycket blues. Det har legat till sig ett tag och mognat/förmultnat.
Här är’e:
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/3sx4wimHDkxQ8mZyj6MYaC
margaret thatcher är död
Nu har Morrissey fått svar på sin fråga.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/margaret-thatcher-dod
Yes. Vi firar: http://open.spotify.com/track/0uwhqlIe0fi2e8oC4vmcCe
”Kim Jong-Un är inte ny programledare i Gomorron Sverige, säger programledaren Alexander Norén.”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16559129.ab?fb_action_ids=10151336228466472&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210151336228466472%22%3A515659701825598%7D&action_type_map=%7B%2210151336228466472%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D
Mycket Billy Childish hemma hos mig nu.
Och så har hans band med KLF sprutat ur sig några sjuor! Det finns en på Spotify som inte var så kul, men den här låten tyckte jag var svinbra: http://www.youtube.com/watch?v=pYznunpD3jU&feature=player_embedded
1 prenumerant är väldigt lite på den här listan med Mountain Goats SOM JAG JOBBAT MED I 10 ÅR.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1Hp29399zbqt2KlTYm2Jtj
Ni förstår inte att den besparar er floder av kassetter, singlar och album-spår som inte är lika bra… Ni har fått en smörpassning, står rena med motståndarnas målvakt, och vad gör ni? TÄNKER PÅ ANNAT!
Jag passar alltid när jag är fri med målvakten.
Thatchers dödsdag är en verklig sorgedag. Eftersom man blir påmind om hur många det är som såg upp till fanskapet, och respekterade hennes politiska gärning. Jag önskar inte livet ur någon, och tänker inte fira att hon trillat av pinn, men det är då väl själve satan att folk ska snacka upp henne på det här viset, även om det rör sig om muppar som Reinfeldt som man inte förväntar sig annat av och oj vilken lång mening det här blev.
Förstår ej sportmetaforer.
Du är en fin pojke du Conny. Vi är fem smörpassade som står och tänker på annat än sport just nu.
Jag tänker inte prempa på Connys lista eftersom jag fortfarande är stukad efter att ha blivit beskylld för att ha förstört vårlistan. En vårlista som innehåller Faith med George Michael, bl.a.
där snackar vi riff
eller som Joey Barton skrev på twitter angående Thatcher: mourning in the south, celebration in the north.
Jag har haft vårtoppenlistan på shuffle en del. Är trevligt. Så länge man inte hamnar på Cut the Crap-låten då.
Idag har jag lärt mig om Section 28:
http://tornberg.wordpress.com/2013/04/08/minns-man-thatcher-bor-man-minnas-section-28/
Jag lär mig aldrig någonting. Det är det som är min charm.
Tack, Bullis, vidarebefordrar det där. Klarare än korvspad.
Moz:http://www.mirror.co.uk/news/uk-news/margaret-thatcher-dead-morrissey-blasts-1818903
Moz, det är som att hans hjärna fungerar när han tänker på hur det var på 80-talet, men att den inte har någon koppling till nuet. Vanligt fenomen. Kallas gubbe.
Själv har jag börjat upptäcka Smiths på allvar nu. Kallas gubbe…
Glöm Thatcher nu. Tycker vi ska minnas Section 25 istället, mycket trevligare.
http://www.youtube.com/watch?v=sEVROLHqI2A
Tänker lägga in den första låt jag grinade till. Gyllene Tider – När alla vännerna gått hem. Yeah I said it.
Alltså Moz om Thatcher. Hans åsikter om 80-talet är ju relevanta idag med. Som ex vis att att hon stängde en dörr för kvinnor snarare än öppnade den. Thacther var fan evil incarnated. Inga förmildrande omständigheter.
Mitt internet är fucked up, använder bara telefonen. Därför jag inte lagt on några låtar på vårlistan ännu. Men snart så jävlar.
Moz, jo, men det är precis det jag säger. Allt han säger om T. skriver jag under på. Det rör 80-talet, då levde han väl i ett nu. Men skriver inte under på hans problemframställning för några månader sedan. Känns som att han idag lever någon annanstans än här och nu.
Vidöppna dörrar, så jag borde inte skrivit någonting om det. Ack självförakt.
Tredje inlägget på raken, ack självförakt.
Conny – är det inte dags att stänga vårlistan nu?
Satan så det skönmålas om nydött. Men aftonbladet står emot lite:
ledarkrönikan: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article16562448.ab
Och inte bara Moz: http://www.aftonbladet.se/kultur/article16563794.ab
Skönmåla odött istället. Dramaten 29:e.
Hahahaha!!!
Tidigare gästbokare big news i Sverige idag, om korruption and whatnot.
Jamen Benny, länkadårå!
Hmmm…letar rätt på det själv.
http://www.dn.se/debatt/svenskar-misstror-offentliga-tjanstemans-arlighet
Det är statsvetaren, erkänn.
Det heter stadsvetare. Är inte alla på den där listan stadsvetare?
Helvete, två statsvetare. Då har jag slut på ledtrådar.
Såg Inde på centralen. Han hade hund, skrek i mobiltelefon och hade inte duschat på ett tag.
Det är väl kutym på centralen? Hade han skrikit i hunden hade det låtit mer oroande.
Who’s with Busey? I’m with Busey.
http://www.youtube.com/watch?v=lRaQMOtVFhc
Addendum till mitt tidigare inlägg, för att illustrera den galenskap som jag talar om: http://i230.photobucket.com/albums/ee224/r_hjort/blargg.jpg
Alla moderatsvin som hyllar Thatcher nu, jag hatar dem djupt.
Med risk för att bli beskylld för plagiat, vad jag egentligen ville säga är: Fan vad jag älskar ”Adventure” och ”Destiny Street”! Båda mer än respektive debuter. Kan inte begripa att jag tyckt annorlunda i 20 år.
Få sanningar är så sanna som denna. Så sant som det är sagt.
Kanske dags för mig också att ge upp.
”Att aldrig känna sig uppskattad, att aldrig uppleva att man får rättvist betalt, i stället känna sig utnyttjad, lurad, skrattad åt.”
http://isobelsverkstad.blogspot.se/2013/04/under-alla-dessa-ar-trodde-jag-att-det.html
Sjajsse vad pruttis man kan vanurå. Hästpojkenfoll.
Vårtoppen stänger när den innehåller 200 låtar, blir det bra?
Jag vill att Bullis lägger in några låtar på vårtoppen. Alla är bara män som blandar sig där nu tyvärr…
Konstigt egentligen, med tanke på den hyfsat jämna könsfördelningen i övrigt på folk som skriver återkommande i den här gästboken. Jag tycker också att Bullis ska lägga in låtar!
Jag vet int om jag vågar. E inte så förfinad. Kan ta låtar som e vår för mig bara.
Det är det som är tanken, Bullis! Vårtoppen är tänkt att vara spontan och oförfinad och gärna skämmig om man törs!
Jag är säkert sist med att sprida den här länken, pga låg närvaro på sociala medier:
http://sekotidningen.se/artikel/forstar-att-det-kommer-ga-at-helvete/
Så himla irri för SL att tågstäderskan skulle vara verbal, strukturtänkande och råvänster, som inte vill ha en personlig ursäkt från ledningen för att hon inte vill ta ner frågan på individnivå. Och med en antirastistisk pappa. Man blir glad.
Äh jag la in några, tog bort alla utom en. Måste nog vara full för att tordas.
Conny: Jo, jag vet! Men jag har så konstigt förhållande till musik. Lyssnar på det jag råkar komma över, som jag hör nånstans eller som nån ger till mig. Ofta är det en enda låt som råkar betyda asmycket i en viss situation, då lyssnar jag på den forever. Tills den är helt sönder eller liksom inte relevant längre. Så nu när jag tittar på mina playlists blir det bara stökigt, jag minns inte ens vad jag gillar och det jag gillade då är inte bra nu. Ja, så där håller det på.
Eller, det är väl ett ganska vanligt förhållande till musik. Men kanske inte i den här gästboken, era genier!
Go Bullis! Jag gillar inte ens allt jag lagt in. Menar, det är inte så högtidligt.
Jag gillar inte heller allt Matti har lagt in!
Nä, fy vad jag är dryg ibland. Det är sant. Jag har ett drygt stråk.
http://open.spotify.com/album/590Qq4yPDu7VZKaaly3wQ9
Kan bara skriva i telefonen, men vill säga att jag älskar den här skivan. Tänker på The Clash, på allvar, och på ett bra sätt.
Hehehe, Hs punkgen.
ni skulle träffa han i toakön…
Jo, apropå att Nils Hansson skriver lite om Conny Plank i DN idag. Jag var i Berlin tidigare i år, och plöstligt nånstans stod det Conny Plank och en pil framåt skrivet med krita på asfalten. Så följde de där pilarna tills vi kom fram till en svart dörr som såg ut att vara ingenting. Dagen efter googlade vi upp det, det hade varit en hyllningskväll till Conny Plank där bland annat ena halvan av Cluster (minns inte vem av dem) spelade. Kändes lite surt. Vi och typ fyra pers till var och såg en mikrotonal trumpetare istället.
Men det var kul. Jag träffade en japansk butohdansare som hade sett alla de klassiska japanska punkbanden på 80-talet.
Nog om mig.
Butohdansare är the shit. Typ mitt läskigaste. Tänkte på det när jag såg The Ring för hundra år sen. Det gör jag aldrig om. Blä för den pga livrädd.
H: Om man med ’jämn könsfördelning’ menar ’97% män med stort gitarrintresse/journalist/sombrero’.
Years of Refusal, bästa sedan Vauxhall & I. Synd att det är så mycket muskedist bara. Sorry för inlägg från 2009, ville bara säga det.
Muskeldist, det stavas olika från gång till gång.
Tycker det ska ersättas med muskedunder. Ska det väsnas ska det jävlar göras ordentligt.
Muskedunder it is. Men han sjunger så vansinnigt bra på skivan i alla fall.
Jo, den är fin, den. Producenten var väl han den där killen som jobbat med Bad Religion, Green Day och andra med bredbent dist? Han som dog för ett tag sen? Dålig på namn. Sämre på att googla. Sämst på producenter.
Kan någon förklara för mig varför jag har så mycket Ladytron på min laptop?
Va? Har Ladytron producerat Morrissey och Bad Religion på hjorts laptop? Jag fattar e n t e !
Wakin on a pretty daze är ju för grym ändå! Älskar att det låter så slappt och kirurgiskt exakt på samma gång. Plus det där amerikanska musikneerderiet som Matti var inne på angåendeYo La Tengo, samma här ju.
Har skivan men inte hunnit lyssna. Är hela bra? Jmfr med förra!
Varför tänkte inte jag på Triffids – Seabirds…
Tja!
På måndag kommer jag till Lule. Vilka är hemma?
Är kvar till tisdag eftermiddag. Gillar promenader i solsken och ”en vin tack…..OK”. Hör av dig!
Den är lika bra som förra, möjligen bättre, det får tiden avgöra. Kanske något snällare produktion.
Kurt Vile. Ni menar att det är allmänt känt, som White Album eller London Calling, att hans nya skiva heter Wakin On A Pretty Daze, så det är onödigt att skriva ut artistens namn? Nördar… Nåväl, jag älskar hans förra, och tappar för tipset!
tackar. tappar inte tipset…
jävel den som nördar i gästboken! men jag håller med dig, lite nördigt ser det ut så här i efterhand. inget inlägg att föreviga i svanken.
Ni som spelar gitarr, varför spelar ni aldrig såhär?
http://open.spotify.com/track/68RCYk6qZQpxGOB2BjYjRN
modigt öppna med 9½ minut i första låten, men jag gillar låten. gillade aldrig smoke ring för my halo särskilt mycket, varken när den kom eller nu, men nya verkar lovande.
Han sjunger som Bobby Gillespie. Gillar det!
Den är jättebra!
Lyssnat lite mer nu. Jag vet inte, är det inte lite sådär sovrumsanemiskt. Kurt Vile alltså. Lite sådär ackord och visksång och liksom inget mer? Kanske växer den? Vet inte om jag pallar vänta. Första låten är ju svinbra, men sen börjar det igen, som på förra skivan.
Lyssnar hellre på nya Pastelssingeln i såna fall. De är ju cheferna när det kommer till sned indie.
Stalle, Matti: ni måste gå i skola! Connys rockskola! Ingen skiva på 10-talet har kittlat min rocknerv som ”smokerings….”. För mig är Kurt Viles 2 senaste som New York Dolls uppgraderade. Musik som får mig att känna mig tuff och vilja säga upp mig från jobbet.
Först klagar Conny på musiknörderi, och nu har Matti börjat lyssna på chefen också. Gästboken är helt uppåner.
Conny vill säga upp sig från jobbet för att lyssna på Smokie?
Hahahaha, H.
Conny, ok. Fattar inte riktigt, men ska försöka när mitt internet fungerar som en människa igen. Airport Schmairport.
Könsförrädare är det mest spännande bandet just nu. Jag kommer springa benen av mig för att se dem i Stockholm om de kommer ner igen.
Benny: vi försöker hela tiden! I sen jävlaskåneband och sen bq. Men resultatet blir något annat, mer kopplat till frysboxen vi är uppvuxna i.
matti: jo, men kanske mer stones än dolls då. Men det är något med attityd i sång och nonchalant kaxighet i spelet. Rockmagi, helt enkelt, även i balladerna. Och melodisinnet hans lyfter det hela över alla som inte lyckas med det jag talar om.
jag ska ge han en chans till. nu hamnade jag via pastels hos bmx bandits. blir där ett tag.
Jag börjar hitta in i Nord å syd-skivan nu. Tyckte det var för perfekt först, jag fick inte plats. Det låter inte direkt som att nån hotat att hoppa av bandet under inspelningen. Men jag börjar fatta. Älskar att det är så utpräglat ohårt rakt igenom men utan att heller kokettera med det. Det bara är ohårt. Kanske att jag fortfarande mest gillar i teorin men det är på gång.
Det kanske lät mer avmätt än jag avsåg. Jag har återvänt massa gånger för att jag vill förstå, för jag trott att det finns nåt där för mig, och nu börjar det ge utdelning.
Jag skriver på telefonen om ni undrar.
Förresten försvinner jag iväg några dagar typ nu. Kram på er!
Puss och kram vännen!
Hur är Newsroom egentligen? Före var alla pepp, sen ingen. Såg första avsnittet på SVT nu, och det hade ju sina brister, de vanliga Sorkingrejerna (romantiserandet av den där arbetsruschen-att göra ngt viktigt osv) men även så pass mycket bra att jag drogs in, precis som med West Wing och Studio 60. Bullis, du har sett va? Förklara dig! Är det sådär endorfinhärligt som det verkar?
Nä, det är inte sovrumsanemiskt! Precis som Conny säger är han ju en självklar rocker men inte på det tillgjorda sättet. Att han sjunger som en nyvaken Bobby Gillespie är liksom inte manér, det är det som gör det. Det, humorn och att låtarna är bäst! Hade iofs varit ännu bättre om han låtit som Bobby Digital, men man kan inte få allt.
Jag gillade Newsroom!
Konstigaste ryktet ever: en kille som jag tjôta med på krogen igår ba – ”har du hört att det var Jari som var björnen i Björnes magasin, ja, rösten iallafall”.
Jag ba – ”nä, det var ju Jörgen Lantz.”
Killen ba: ”Va? Han mittfältaren?”
Gillade Newsroom men kan inte riktigt komma ifrån att idealismen stod mig upp i halsen till sist. Blev lite MacGyver över det hela. Gillar House of Cards bättre. Antagligen för att i princip alla är genomruttna där. Känns mer trovärdigt just därför att den uppträder som en modern saga. Men förstår om Newsroom tilltalar mediafolk mer.
Åh Newsroom, jag måste se om första säsongen igen, nu när jag blir påmind.
Newsroom är lättviktigare än West Wing, har inte samma tyngd. Kan i och för sig bero på att få miljöer är mäktigare än Vita Huset och att så mycket var nytt med WW: de där långa tagningarna med åkande kameror, Sorkins snabba snåriga dialoger etc.
Fast ändå, alltså Newsroom är fett bra. Att de är så smarta och snabba och jobbar så hårt, har språkets gåva. Jag vill vara där direkt, en av dom. Pirrar i magen, blir förälskad i hela alltet liksom.
Precis som med West Wing, att det går att tro på något, att de faktiskt gör saker av idealistiska anledningar. Och dessutom lyckas med det.
För mig är ju Newsroom extra laddat, uppvuxen på redaktioner som jag är. Klart att jag vill att det ska vara exakt så där. Är ju helt tokig i nyhetspuls.
Ja, sen har ju Sorkin en väldigt förenklande sida, inte minst när det gäller skildringen av kärleksrelationer. Det blir lite som en romantisk komedi, många plattityder: Först är det laddade storbråk, then it ends with a kiss.
Fast ändå faller man, väntar på att karaktärerna ska få varandra. Eller man, jag. Newsroom <3 <3 <3
Glömde en sak: En av poängerna med Newsroom är skildringen av den ständigt pågående kampen i mediehusen, mellan journalistisk integritet och kommersiella intressen. Det är ett huvudtema i serien, även om den kampen ofta kan kännas avgjord i verkligheten, same same och publishers istället för chefredaktörer.
Jari Björne! Hahahahahaha!
Tack! Då ska jag se det.
Jari, Björne: som Conny!
House of Cards är en helt annan sak för mig. Såg alla avsnitten inom ett dygn typ, var tvungen att boka av massa grejer för det blev som ett gift. Helt, helt genomsvart, både när det gäller människor och politik. Därför sån sjuk tjusning. Vet inte om jag hatar eller älskar, vet bara att jag blev paralyserad av att se.
Den var så vacker också, House of Cards, rent estetiskt.
Fast när jag tänker efter, Newsroom är mer idealistisk än West Wing. I WW slits karaktärerna mellan maktspelet och idealismen. I Newsroom är det mer ”Idealister är goda, de andra är onda”. På det sättet är WW intressantare.
Uppslukukad av maktbegär bestämmer jag mig för att… ändra mig! Jag stänger inte alls vårlistan vid 200, den får vara öppen så länge… jag finner det vara behagligt!
Uppslukad… skulle det vara… hhhhrrm.
Uppslukukad. Hoho.
Heheheheheheheheheheehe.
Vilken perfekt jäkla låt Knivderby gjort tillsammans med Kajsa Grytt.
ville bara säga det
Det blev massa motown på vårtoppen nu. Får man motownfeber så får man…
Ja, Kajsa och Knivderby, jävlar vad bra.
Blev annars lite manisk på Vårlistan nyss.
Märker nu när jag läser vad jag skrivit att jag använder tv-serier främst till att drömma mig bort. Mycket därför jag såg på Sex and the City också. Att få vara nån annanstans. Där allt är mer rafflande. KAN ju vara världens äldsta sanning om fiktion. Men har inte tänkt på det, på det sättet, tidigare. Brukar ju snacka om identifikation, snarare.
TP: Imorgon (fredag) dricker jag en öl, tänker på dig, och skålar för detta gemensamma sena uppvaknande gällandes Adventure och Destiny Street.
Knife-skivan har växt två enheter den senaste veckan. Tar tid, den här.
Det här med att det är 20-minuters ambientgrej ’mitt i skivan’ förklaras av att skivan är delad i två. Men det har väl ni som köper skivor redan fattat.
”Vi har inte pratat med pressen, vi tycker att det finns inget som är mer osexigt än rockband som gråter ut om att det är synd om dem”.
Hives intervjuade i AB idag. Nä, eller hur. Det här är andra megaintervjun jag läser med dem där de gråter ut om hur synd det är om dem.
Dödsfest har fått ett förskott på 2000 kr som vi överlät till Matti Alkberg att förvalta. Nu har han slarvat bort alltihop, och våra liv är för evigt förstörda. Vi har inte kunnat koncentrera oss på musiken på flera veckor, bara tvingats ägna oss åt denna juridiska process. Pengarna är omöjliga att spåra. De största summorna misstänker vi Matti har investerat i Max-hamburgare och cigaretter, men det är ingen som riktigt vet. Huvudsaken är att vi inte pratar med någon utomstående om det här. Det finns inget värre än rockband som gråter ut om hur synd det är om dem.
hahahaha
Hahahahahahahahaha
Nix, räcker inte. Sidbrytare!
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
Jag hade tänkt använda pengarna till mat till mina barn, men de får nu gå hungriga.
Conny: Men hur är det med rockers som gråter ut medelst musiken, om hur synd det är om dem?
Då är det emo.
Dödsfest är emo. Piper bara för att en annan behöver en burgare då och då. Buhubuhu. Och gitarrerna: Twiiitwiitwii, låter dem.
”låter dem”, ja, man skriver så om man är maktfullkomlig vilket jag är.
Och rolig. Precis min humor.
Bullis: betyder det här att vi ska damma av den gamla eskapism/realism-debatten igen? Då måste jag damma av mina åsikter för jag kommer inte ihåg vad jag tyckte sist.
En annan grej jag tänkte på: varför utgår man ofta från att korrumperade och elaka karaktärer är mer realistiska än goda? I mitt liv träffar jag definitivt fler som hamnar på den goda än det onda sidan. Ändå tycker jag också att tarvliga personer känns mer äkta.
En grej att det är tråkigt med endimensionella karaktärer, men att de måste vara onda för att det ska kännas?
Och i fallet med Newsroom: det finns ju massa journalister som faktiskt drivs av att göra världen bättre.
Idag Napalm Death. Först tidiga, sen sena. Inget emellan. Nik Bullen, Lee Dorian och sen de tre senaste med Barney. Ooooh vad bra.
Vissångare och journalist samt medarbetare på tankesmedjan Timbro, fd. punkare. Rödvinshöger.
Diskutera i smågrupper.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/en-hogerkrok-i-kulturdebatten
Dagens musiktips, NEJ!
https://soundcloud.com/nej2012/aldrig-mer
Nästa fredag på Scharren i Ume, komsi komsi
Mörn, Bullis:
Med idealism menade jag nog framförallt överdriven tro på det goda argumentet, bästa formuleringen, smartaste tweeten vinner etc.
Vet inte om Francis Underwood i House of Cards känns mer trovärdig p.g.a. sin ondska men han gestaltar nog makten mer i linje med hur jag upplevt den i min vardag de senaste tio åren. Underwood kan bli totalt bortgjord i en tv-debatt men får sedan ändå precis som han vill. Då vi bråkat med företagsledningen på min arbetsplats har det goda argumentet aldrig varit värt ett skit. En bra argumentation kan snarare vara till din nackdel, eftersom det visar att du är en jobbig jävel som ska hållas kort. Det är en dyrköpt erfarenhet som jag antar att många som försökt jobba fackligt gått in i väggen med.
Newsroom liknar för mig en sagovärld. Underhållande men provocerande när man får känslan av att Sorkin vill att man ska se dem som hjältar. Dom gör väl ändå bara precis det alla som jobbar som journalister förväntas göra?
Hehe, kultur eller humaniora. Jamen dåså. Tacka vet jag Rödvinsnaturvetarhögern och Rödvinsjuristhögern. ZZzzzzzz.
Hoppas nån av dom blir långtidssjuk, så att de inte kan jobba och blir av med sponsen. Så kan dom diskutera det i sin lilla rövklubb.
Benny: hahaha!
Vi har blivit en till i vår lilla rövklubb. Alla mår bra.
H: Grattis!! Hälsa! Vad fort det gick!
Det gick så jävla bra allting. Sjukt bra. Så bra att man skäms gick det.
Skäms inte. Grattis!
Stort grattis H!
Benny: Gråtande rockers, jag blir mer och mer allergisk mot dem.
självömkande texter. alltså.
Jag blir ledsen när Conny säger så där. Måste göra en låt om det nu.
Äh, det blir du inte alls. Jag skriver kluken på självömkan.
Hon lämnade mig. buhuhuhu. Det är mitt fel, jag är dålig. Buhuhuhuhuhu. Jag måste dricka. Buhuhuhuhuhu. Jag mår så dåligt för jag druckit. Buhuhuhuhuhuhuhuhu. Jag jag jag jag jag jag. Buhuhuhuhuhuhuhuhu.
Okej, i Connys Sverige måste vi leva utan Nikki Sudden. Men kan vi kalla det liv?
Säg nej till självmedömkan.
Viss självömkan är ju grym. Som i Please, Please, Please, Let Me Get What I Want, te exempels.
Grattis, H!
Ok. Det är ju inte så att jag vill förbjuda känslan… Är liksom inte Hitler. Men som textskrivare tänker jag på det, att helst inte i onödan fylla på den bägaren. För många har under för lång tid romantiserat självömkan, och fan i mig gjort den till idiom och religion. Det är det som äcklar mig.
Jag fattar vad du menar såklart. Var på väg att skriva längre, men är trött (buhuuu, stackars mig).
Skulle ha nämnt Broder Daniel också, föhelvitte. Men OK, jag tror jag fattar vad du säger, Conny, och jag håller nog med. Det finns en skillnad mellan att vara expressiv och exploaterande. Eller, kanske inte exploaterande, men det börjar också med ex, så nu kör jag på det och tar helg.
grattis h!
Läser Hot and Cold, lyssnar på Destiny Street och tänker på att mitt liv inte hade innehållit lika mycket bra grejer om jag inte hade lärt känna hen som tipsade om skivan och gav mig boken. Och tusenfalt mer än så. Jag kan aldrig tacka nog för det.
Grattis H!
Slår på Destiny Street igen.
Är Hot and Cold bra? Lura lite på den för ett tag sedan.
Grattis H! Det största ändå, förutom att träffa Matti, MES eller Benny.
Men det här med självömkande. Har ni hört Samling? Gillar senaste skivan men kan liksom inte komma undan känslan av bortskämdhet.
matti, jag älskar dig. På rikt.
Blir så sjukt peppad av Hell. Vill skriva nåt, spela nåt, som är enkelt och svårt. Tänker: Sister, Kimberly, Little Johnny Jewel, Allen Ginsberg. Rena känslor, fundamentala. Det svåraste.
C<3
skräddarn: Samling? Vad är det för jävla namn? För mina tankar till Moderata Samlingspartiet och / eller Börje Salming. Vet inte vad som är värst. Inte finns de på Spotify heller.
Omedelbart episkt. Schizophrenia är ett bra exempel. Så direkt och utan omskrivningar att det blir obegripligt och därför storslaget. Bara kropp med allt vad det innebär, verkligen innebär.
Ska jag läsa boken eller inte era kärlekskranka gubbar? Är den nå kul?
Läs den! Allt är inte bra, men det är det som är bra.
Sonic Youth’s Sister och Patti Smith’s Kimberly?
Han är bra på dikter, bra på att skriva porträtt.
Japp. SY och PS.
Ööööööööööööööörrrrrllllllll
Jag är spiknykter, kan nog uppfattas tvärtom. Har sett The Hobbit med barna (den är tusen gånger bättre hemma än på bio, fortfarande inte bra) och nu sover alla och jag fick bara ett kreativt il, ett sånt där som är stort och minnesvärt, men som inte utmynnar i nåt. Om ni känner igen det.
Lyssnar på nya Jello Biafra &The Guantanamo School of Medicine. Den är bitvis skitbra, men Jellos stil, är det inte lite sådär facebookilska över det? Menar ironiska one-liners. Det är ju ingen skillnad från DK-tiden alltså, men har tiden sprungit om honom? Är han för dagens kids vad Frank Zappa var för mig? Smartness som man bara blir förbannad på? Detta gäller även det musikaliska: för mycket We’ve Got A Bigger Problem Now och för lite California Über Alles. Om vi är överens om skillnaden mellan just de låtarna? Att den förstnämnda är självupptagen på ett sätt som den senare inte är.
Och alltså, jag älskar Dead Kennedys mer än det mesta, mer än de flesta, och på det hela taget är White People And The Damage Done en rätt fantastisk skiva. Även om juryn är ute rörande omslaget. Kan inte riktigt ta in att Winston Smith gjort det. Antingen har han blivit senil, eller så är det helt genialt.
Skivan finns här: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3YgCUAFJSar4G6tyo61ZFw
Äh. Genialt, bestämmer jag mig för. En hyllning till Let ’em Eat Jellybeans, All Is Quiet On The Eastern Front och Give Me Convinience Or Give Me Death. Det ser ut som personen på bilden gjort omslaget.
Sin City igår. Det är tamefan det snyggaste, ever. Sällan filmatisering överträffar originalet ju.
http://www.youtube.com/watch?v=BsGO3vdAgqI
Jello Biafra som politisk tänkare efter 11 september – nej tack.
Har inte hört så mycket av skivorna från senare år, men de med Melvins är bitvis svinbra.
Det är vad jag får ur mig i frågan med sovande bebis på armen.
Personen på bilden som gjort omslaget: hahahahaha!!!!
Grattis till bäbisen, H!
Jag har skaffat hbo om nån undrade var jag varit. Och så försöker jag hitta ett hus att bo i. Just nu äter jag yoghurt och känner att feberfrossan är på ingång. Måste gå ut snart och det snöar. Misär, kort sagt. ska skriva en låt om det. Buhubuhu.
Och så vill jag gärna läsa den där texten som ni delade så temporärt, nån som kan maila? Lidija Praizovic alltså. Alltså maila mig hennes text, hon har ju läst den.
Det konstigaste med hobbitfilmen är ju att det här dvärggänget man ska heja på bara framstår som marginellt mer sympatiska än odjuren dom pucklar på. Mycket oklart om dom gjort sig förtjänta av pengarna dom letar efter i tre timmar.
Jag kan mejla texten Hjon, om du kan skicka mig din adress?
http://tambourineskandalen.se/
Bullis: Tack! Messade på fb.
Allt det där snacket om vargfärs här uppe fick mig att köpa en dyr förpackning ”lejonet & björnen” vaniljglass och äta upp den sådär iskall att den bara smakade vanilj och kartong.
Gick på husvisning idag och när jag hoppat av bussen var det en kvart till den skulle börja så jag gick en sväng runt samhället och kollade in isrinken och lekparken. Nån hade sprayat www punkt nordisk punkt nu på ett stenblock. Suck. Flyttar jag dit blir det lacknafta första veckan.
”What the fuck are you looking at? Go back to your panda videos or I’ll turn off the wifi.” Hahahaha.
hjon: Gör’t. Eller ta med dig lite färg och spraya över skiten med något bättre. Slå på stort och måla en fullfjädrad regnbågsflagga. Den är ju fin att titta på med.
Jävla hockey.
Jag är sugen på att göra C-60 med Jello Biafra post-DK, men hinner inte just nu. Om Matti eller nån annan är hugad så kör.
Själv är jag helt uppslukukad av Björn Olssons första. Brukar bli det med jämna mellanrum. Minnesstund därni, vilken låt.
Sökte efter Hjon Skellefteefternamn på fb. Fick Sports Nutrition Inc, tänker att det är du.
Är du smartare än en femtekollonsre?
Pogromledare: Stefan Stern.
Rått ägg och o’boj, mixa – färdigt!
Jag håller förresten på Skellefteå i finalen, p.g.a. typ alla anledningar.
”Enligt Tambourine Studios framgår det av den nerlagda förundersökningen att en utredning som gjordes på The Hives egen begäran visade att inga pengar hade försvunnit från gruppens olika bolag. Utredningen ska istället ha visat att medlemmarna i The Hives inte hade kontroll över sina utgifter när det gäller resor, skivinspelningar, löner, arvoden, skatter och arbetsgivaravgifter”.
Det är det som sägs från andra sidan.
Jag är naturligtvis inte man att döma i frågan, kan bara konstatera att de två bilderna skiljer sig väldigt mycket åt, och förhoppningsvis kommer en domstol kunna reda ut vad som är sant och vad som har hänt.
Fattar fortfarande varför bandet väljer att vilja skapa ett drev med hjälp av kvällstidningar, en blogg och nu facebook. Kommer det förändra några fakta? Hoppas de kunna påverka rättegången? Eller vill de bara sätta press på tamburine-folket? Deras barn har redan fått stryk i plugget, för att deras föräldrar har utmålats som tjyvar i media, så jag vet inte vad för gott allt detta kommer leda till.
Tycker ni ska läsa Matti om Thatcher:
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7600989
”En Darth Vader eller Lex Luthor i tantkläder och jättefrisyr.”
Hahahahaha, pga sant!!!
Jag vet inte vad ni pratar om, men tänkte ändå posta en favorit i repris. Vilken ställning har egenttligen Mettallica? Rent secksuellt alltså. Hur är det att ligga med de många olika medlemmarna? Det är ju det man frågar sig.
James Hetfield jagar ifatt det som ska knullas, skadskjuter det och knullar det i alla öppningar och i skotthålet.
Lars Ulrich skriker på danska, men det går för honom innan han ens får av brallerna.
Kirk Hammett ger dig fotmassage som sakta övergår till sex. Han smörjer in din kropp med eteriska oljor och retar dig nära gränsen till klimax. I gryningen kommer ni samtidigt och det är som att ni är en varelse, ett medvetande, en själ.
Dave Mustaine vill man inte ligga med, bara krama och sova i sked.
Robert Trujillo bryr sig inte alls om din orgasm.
Cliff Burton är det ba att gräva upp. Man har ju hört talas om att knulla ett benrangel.
Jason Newsted är ett bra ligg. Han är skitgrym på att hångla
Vems ungar har fått stryk????
Bra Bullis ! Den där Matti ska sluta smyga så förbannat med sina artiklar när de är så rått braiga som den här. Annars är det ju okej.
Vad heter Sveriges mest försynte punkare?
Richard Helst.
Vad heter Sveriges mest uppkopplade punkare?
Johnny Routern.
Jag kom på dem i natt.
KBoi: Shit va äckligt!
Sveriges mest statiska punkare. Sid Viskos.
Hahahahaha!!!
Mäktigt att The Knife har en BSG-låt på nya!
För övrigt tycker jag Eternity Now borde omvärderas. Nu när man kan lyssna på den med The Knife-glasögon.
Jag tror det är den jag gillar bäst med BQ. Grått omslag med spacebokstäver om jag tänker rätt.
Det är den. Inga naturliga röster alls. Helt hardcore.
Eller, två: samtalet mellan Björn Olsson och Alexandra Dahlström i Where I Cried.
Så till och med inkonsekvent, ingen konsekvens: hardcore. Anarki, i kaos-bemärkelsen.
Helt feltaggad på Spotify, felaktiga titlar, låtarna i fel ordning. Inte ens skivbolaget som släppte den fattade nåt. Inte för att det är så mycket att fatta, men man kan ju förvänta sig att informationen återges korrekt i alla fall.
Kom att tänka på det här när jag läser den här rätt fina recensionen: http://www.aftonbladet.se/kultur/article16584133.ab
Matti: Vi har pratat om EN med Knife-glasögon tidigare. Du tyckte att jag hade fel, vilket jag också hade.
Vadå BSG?
http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/10/mustafas-v-rderingar-strider-mot-allt-vad-vi-socialdemokrater-st-r-f-r
Tycker det här kan vara viktigt att läsa nu när många känner sig så svikna för att Mustafa tvingades avgå.
Fracking Fluid Injection.
Jo, vi har pratat om det, jag minns inre riktigt vad vi sa. Men jag menar utanför det här sammanhanget. Att kritikerkåren borde omvärdera den. Men de har väl inte tid, de ska väl skriva om om några tjugoåriga killar från England som har refränger och sånt. Och så kommer ju bossen till Sverige snart.
Angående naturliga röster: alla röster som inte är min är naturliga på skivan. Markus Krunegård sjunger opera och Mats Levén sjunger med olika ikoniska hårdrocksröster. Jag menar: vi fuckar upp så många traditionella rockgrejer på Eternity Now att det är svårt att hänga med, till och med för mig. Men könsroller, beättarjaget, själva formatet för låtarna, för hur man mixar och spelar in. För att nämna några. Jag är missnöjd med typ en enda grej på hela skivan: texten till Bear Quartet International Airport, några månader efter inspelningen hittade jag en tidigare version av den som var ännu bättre. Men både jag och Peter peakar på sätt och vis där: så jävla bra texter, poetiska. Även texten Jari skrev, dialogen mellan Alexandra och Björn, är ju helt sjukt fin. Poesi.
Jaja, nog om mig.
Kan ni ju tro.
Vad är det för kritikerkår ni pratar om?
Och just det: det är sjukt bra låtar. Tunga och onda utan att hemfalla till klichéer. Som vi gör lite på 89. Inget fel i det heller iofs.
Idioterna som sågade skivan när den kom. :)
Bästa skivorna med BQ: Monty Python, Eternity Now, Ny våg. Alla helt bäst på helt olika sätt.
Jag tycker det låter som att du vill ha upprättelse av typ Markus Larsson. Låter poänglöst.
Är den känd som er svåraste skiva / er sämsta skiva eller vad? Jag har rätt dålig koll. Men lyssnade mycket på den cirka 2006-2007. Minns den som mäktig på det bra sättet.
Lyssnar lite nu. Minns den precis, och vad den betydde just då.
Alltså jag fattar att alla andra här har doktorshatt i Bear Quartet. Ta inte illa upp för en dilettant.
Hehehehe. Nä, jag skiter i kritikerna, jag skämtade. Jag tror bara att de som kunde ha gillat skivan då aldrig hörde den. Plus att det nog finns fler synliga ingångar i den nu än vad det fanns då, post-The Knife.
”doktorshatt i Bear Quartet.” Hahahahahahahahaha!! Sorgligt i såna fall. Men livet är ju sorgligt. Jag har foliehatt i Bear Quartet.
Ja, känd som svårast och sämst. Kanske tillsammans med Holy Holy. Fast den ÄR ju sämst, så det är inte så konstigt.
På tal om annat: har ni sett att det finns två Håkanlåtar till på Spotify nu? Pistol är hur bra som helst. Såg ni Yeah Yeah Yeahs på Letterman i veckan? Grymme bra. Plus: nya Strokes är deras bästa tror jag, det jag hört hittills i alla fall. Låter som Michael Jackson!
Det är ju en annan sorts upprättelse, att de som skulle gilla ska få höra. Och där brukar historien vara mer rättvis.
Valborg med. Olle Adolphson-bra.
”Bästa skivorna med BQ: Monty Python, Eternity Now, Ny våg. Alla helt bäst på helt olika sätt.”
Det köper jag med ryggmärg!
Gav bort BQ International Airport som 50årspresent med en liten presentation av låten. Fick tillbaka att ”låten är som livet självt, lite nötande och malande så blir det rätt vackert”
Bear Quartet är det bästa som finns. Om Fläsk och Bear Quartet skulle slåss, skulle BQ vinna. Så bra är de.
En annan take på Mustafa-affären:
http://vanstrastranden.wordpress.com/2013/04/14/den-sorgliga-affaren-omar-mustafa/
Jag tänker väldigt mycket på det här nu. Från alla möjliga olika vinklar.
En sak kan man ju säga, att socialdemokratin inte sköter sig alls.
En annan sak är att det finns en twittermentalitet som blivit vanlig – skjut först och tänk sen & skit i fakta. Jag är inte bättre själv. Lite som nu, till exempel. Lite.
Matte: VADÅ OM BSG!?
Nä, bara titeln. The Fracking title, man.
”Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta
Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Där går en som svär att allt du gör är gott
Ja, jag är din
Om du vill ha en idiot: lägg din hand i min
Lägg din hand i min
Har ingen plats att kalla hem
i detta pissiga vårregn
Ett förortsgäng kapar en spårvagn i vårkvällen
Provsmakar livets heroin
Om du någonsin vill ha en idiot
lägg din hand i min, lägg din hand i min
Du kanske aldrig når dit du vill nå
Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
Men du får mig”
http://open.spotify.com/track/2rzxCtNQTFoYhpgXcVKzm5
Fint va!
The sound of cylons.
Hjort: hahahaha!
Läser vidare, nu Anna-Lena Lodenius:
http://www.aftonbladet.se/debatt/16594803.ab
Jag kan inte någonting om någonting. Men den läser man Widar Andersson och Peter Santesson i en följd, ser man att det Bullis länkar till och skriver om verkar vara ett riktigt härke, och att något gått snett i nomineringsprocedurerna.
http://www.folkbladet.se/opinion/ledare/default.aspx?articleid=6364832
http://inslag.se/journal/2013/4/14/och-vad-ar-fioe.html
Piedro: Ja. Känns även hopplöst att debattera på ett sansat sätt. Många är i total affekt, oavsett ståndpunkt. Alltihop är väldigt svårt.
Var det inte en liknande debatt för något år sedan, om feminism kontra hedersrelaterad våld? Som också ställde begreppen lite upp och ned; kolliderande principer, kolliderande värderingar? Svinjobbiga grejer.
http://debatt.svt.se/2012/01/20/svenska-feministrorelsen-motarbetar-kampen-mot-hedersrelaterat-vald/
(Hey You) The Rock Steady Crew, vilken låt egentligen.
Jag måste tyvärr meddela att vårlistan har gått sönder. Dels har jag missuppfattat uppgiften helt, har lagt in alldeles för somriga låtar. Jag tar på mig det, förlåt. Sedan tycks även Conny ha missuppfattat årstiderna, eftersom han lägger in höstiga i en vårlista. Det är ingen ordning. Jag vill att vi hädanefter håller oss till ämnet.
Ett faktafel smög sig in i förra inlägget: Det var alltså kilo som vädrat höstluft, inte Conny. Men det spelar ingen roll, listan är ändå förstörd.
Jag laddar ner Blondie-bootlegs som om det inte fanns nån morgondag.
Ja jag vet då inte hur det är med er men jag vill då lyssna på Pistol forever. Årstider yada yada, allt löser sig med en pistol.
Hatar livet utan anledning i dag. Inte ens In the Nightside Eclipse hjälper. Hörs sen.
jamen då är vi två. det är ju måndag after all
Höstkänning, heter den. Klockrent ju.
Precis vad jag också känner. Snart är det höst.
Angående Håkans genialitet. Såg ni skavlan? Så satans skoj. Very funny about kukbokar. Han regerar på engelska. 15:32 in i programmet. http://www.svtplay.se/video/1157844/del-12-av-12
Och stort grattis till h och s!
Matti: Tänka på barna.
Matti: Tänk på barna.
Stalle: Tänk på Abbottarna. Nej vänta HAHAHAHAHAHAHAHA
Jag tänker på Yazoo när jag hör Pistol. Älskar att få tänka på både Håkan och Yazoo.
Greven: HZ och B menaru. Heh. Kram!
BUT OF COURSE THERE IS HOPE LOOK HERE COMES HOPE
WANDERING IN
TO TICKLE YOUR FEET
Antigone översatt av Anne Carson.
Sailors från Eternity Now är topp tjugo låtar genom tiderna.
The Lost Kid Office topp 100 i alla fall. Det finns ju en jävla massa låtar.
Annars gillar jag Gay Icon mest. Nostalgiska skäl.
Vi som går i 9an undrar hur det kunde bli ett nationellt prov i religion i morgon? Ett djävulens påfund, det är vad det är.
Annars har jag lyssnat på BQ’s EN på för hög volym idag igen. Den kommer inte att glömmas av mänskligheten. Förmodligen på top 10 om 50 år. Helt säker på det.
Det är bara ren och skär sorg alltihop,
http://www.oppetarkiv.se/
Ooh vad roligt
http://www.svt.se/kultur/musik/tambourine-1
Nu är frågan. Ser jag Grötbögen innan eller efter hockeyn?
Öppet arkiv, vilken kulturgärning. Sweeeeeeet.
The cult post-punk band released their 29th studio LP in late 2011 but Smith has admitted that he had not been satisfied with the record but promised that their next record ’Re-Mit’, set for release this April, would be much stronger.
Asked if there were any songs by The Fall he was personally not fond of, the singer replied to Q: ”Yeah. The last album, actually. I don’t like any of them. You’ve got to be honest for the fans.”
He added: ”I would say five songs on the last record were bad, but I will make it up… ’Re-Mit’ is going to terrify people. It’s quite horrible. The Fall have had enough and we’re coming for you.”
Re-Mit släpps 13 maj.
”You’ve got to be honest for the fans.”
Hahahaha.
TV-pucken 1986!
Äntligen. Och med lille Mats Sundin.
Skit i finalen, vettja.
The Fall! Och, just ja, Luleå Hockey!
Första gången jag sagt det i mitt liv.
yeah me too buddy
Lyssnar på nya Stooges nu. Den är asbra.
BWAHAHAHA! http://youtu.be/Da4V5vKcGl8
Adam Inkazzo. Bara det är ju guld.
Lumparstämning med bara efternamn på spotify!
Sörjer med:
http://open.spotify.com/track/0dA461tABn3RW9MXBBQ3De
Lyssnar på nya Ghostface Killah nu. Den är asbra.
Lyssnar på Berlin med Lou Reed. Snarkar snart ihjäl mig.
Oooo, nya Ghostface! Nu vet jag vad jag gör ikväll.
Tycker Håkans nya är fin. Dör helt och hållet på hur han sjunger på vissa låtar.
Den här finns på Spotify!
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6qBDdA0wBUDDMAOQqiQteS
Gjorde om den till en playlist, finns ett annat band med samma namn och deras låtar dyker upp om man inte plockar bort dem.
En svensk The Top. Och lika bra är den. Deras bästa låt, Oktober, finns dock inte på Spotify.
Jens Lijestrand är arg på nya Håkan-skivan för att Håkan inte accepterar och glatt omfamnar Jens, i sina ögon med Håkans exakt samstämmiga, medelålder och konservatism. Den måste ju vara bra, skivan!
Matti: minus sista meningen (vill inget ont, bara kommit fram till att jag inte är så intresserad, alla är vänner) så tänkte jag samma sak. Vilken idiot han är, Liljestrand. Ursäkta näthatstonen.
HH på Spotify. Är påväg att begå den gamla ’uttala mig om en skiva efter en lyssning’.
En ”Vi är snubbarna som är tända på Springsteen och intervjuar varandra om det”-recensent klagar på Håkans Pistol. En enorm framgång för den låten, i mina ögon.
Liljestrand är fascist! Kort och gott en normfascist.
Det är inte gott, förresten.
HH ingen favorit hos mig heller men jag ska ge’an en chans.
Låter bra!
Annars gav jag Skriet en femma idag. Tredje gången jag ger Isak det, tror jag. Geni.
Lyssnar lite mer nu, på Håkan alltså. Ja, alltså. Som Benny, väntar lite.
Alltså: när Jens Liljestrand, doktor i litteraturvetenskap, ser ordet ”jag” så tolkar han det som att texten är en sida ur dagboken. Eller menar att det borde vara det. Är det så? Jag sitter här vid spisen och blir irriterad. Jag borde se till att komma ut lite mer.
Glöm det förresten. Jag är full av kärlek.
En felaktig uppfattning att all popmusik är biografisk. JL skulle antagligen ha gett upp HH mycket tidigare om han kommit på att varenda mening inte är helt sann.
En felaktig uppfattning är att all porrfilmsmusik är pornografisk. JL skulle antagligen ha gett upp S&M mycket tidigare om han kommit på att varenda smiskning inte behöver vara i takt.
Bwaahahahahahaha.
Jamen vad kul med Skriets Shanana! Redan vid första lyssningen vet jag. Glad igen. Vår.
Skator ÄR ju gud!
Väntat på bussen vid Gullmarsplan i 26 minuter. Hur är det i Luleå, efter ett vardagsrep, samma?
Men lätt, C. Fast efter tio får man gå.
Kom igen, Conny. Ge oss en enda refräng om att vänta på bussen.
Eller kicka igång Snotricken.
conny, stort tack för mg. vilket band, vilka låtar. enda jag har svårt för är pratsjungandet ibland. hade aldrig tagit mig an dom utan din lista.
Gillar ändå homagen till Lady Gagas ’P-p-p-pokerface, my pokerface’ på Håkans nya.
OK, juryn är tillbaka: Håkanskivan är grym. Har svårt för några grejer, men INTE stölderna eller texterna.
Får jag säga en grej om stölderna: de som har svårt med det fattar inte! Det är som att lyssna på en radio, i en ny och superdyr stereo, när man lyssnar på Håkan. Det är svennegrejer som plötsligt låter miljarder gånger bättre. Många artister som tjatar om hur de är som antenner (inte minst jag själv). Håkan är en hel radio. Underbart ju.
Jaja. Jag gillar. Inte helt otippat…
Ett problem med Håkan, fast det är inte hans problem egentligen, är ju att man måste hålla på och förhålla sig till honom hela tiden, till mediafiguren och ännu mer hans popularitet. Det går ju inte att undvika hur mycket man än vill. Det finns liksom en metaaspekt som kommer på köpet. Det går inte att tänka bort den om man kan läsa eller uppfatta sammanhang överhuvudtaget.
Ett annat är identifikationen, det har med hans uttryck att göra, han sjunger ju så vansinnigt bra, det är svårt att inte tycka att han sjunger till en själv. På så vis förstår jag ex vis Liljestrands invändningar, han med den enligt egen utsago usla musiksmaken. Han är inte van vid att popmusik är komplexare än vad han själv är. Han tror att den är en fristad, inte litteratur som är hans eget område. Men det finns inget som stöder det. Varför skulle just Håkan sjunga om sig själv (och därför om alla andra?) Tycker det är så sjukt nedlåtande: mot popmusik i allmänhet och Håkan i synnerhet.
(Och skulle det vara så att Håkan verkligen sjunger om sig själv, so what? Han är strax 40 år och kämpar med att komma ur sitt förflutna, det är ju i såna fall det han sjunger om! Måste ju vara asjobbigt, nästan diagnosaktigt, att inte kunna ändra på sig. Det är ju svår ångest, själva tanken på det. Och tycker man det är klent av Håkan att inte kunna det, klippa sig och skaffa sig ett jobb liksom, när man inte ett svaghetsförakt då?)
Personligen, bortsett från det ovan skrivna, så dör jag av bästhet när en så folkkär och framgångsrik stönar förföriskt: ”Oh yeah, på knä i bögkvarteren, oh yeah”. Älskar det, bland annat det.
Men en helt annan grej: bästa låtn med Camouflage, live på SVT: http://www.youtube.com/watch?v=PwAx2ukFnCw
Svinbra med Camouflage. Påminner om en av mina personliga livefavoriter med Dockhuset. http://www.youtube.com/watch?v=glxqQYHWGkw
Har blivit en del skivor i veckan… Borde sluta, men kan inte (pga inte like duktig som stålmannen).
Bob Marley & The Wailers – Uprising (1980)
Sparks – Kimono My House (1974)
The Cure – Why Can’t I Be With You? 12″ (1987)
Pet Shop Boys – Heart 12″ (1988)
Joe Jackson – Look Sharp! (1979)
Jimi Hendrix – The Cream of Jimi (197?)
Billie Holiday – Billie’s Blues (1984)
The Housemartins – London 0 Hull 4 (1986)
Ebba Grön – Ebba Grön (1982)
Echo and the Bunnymen – Heaven Up Here (1981)
The Jam – The Gift (1982)
The Stranglers – Singles (1989)
SH! – Vad tyst det är (1985)
Bob Marley & the Wailers – The Birth of a Legend (1977)
Michael Wiehe, Nyberg, Frack & Fjellis – De Ensligas Allé (1982)
Johnny Cash – Greatest Hits (1967)
Cat Stevens – Numbers (1975)
Elton John – Honky Château (1972)
Patrik Backlund – Patrik Backlund is an Arsonist (2011)
Patrik Backlund – Wolfrunner (2012)
C, äntligen hittade jag Ensligas Allé!
Housemartins och Echo and the Bunnymen är dubbletter, säg till om ni vill ha.
Kilo: i den här takten kommer du att vara headmaster of school of rock innan året är slut
Och så måste jag skriva lite om/till Backlund. Vilken stjärna han/du är ändå. Norrlands Billy Bragg i den bemärkelsen: En gitarr räcker och magi uppstår. Du tackade för att du fick komma men det är vi som ska tacka. Stålis ville ju inte ha några tack han heller, men det ska du ha, för hela konceptet Lillans Måndagskonsert. Good dog!
Hahahaha, Jan Berglin:
”Om jag fäller ett träd på tomten och sen varken Twittrar, bloggar eller Facebookar om det – Har det då hänt?”
ja det blev en antikristtisha till slut.
I mitt Spotify finns ingen ny HH. Länk någon?
Antichristischan.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3HPSS4bIsOkSlUez52LWtA
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2689&artikel=5502632
Lyssna på det här. Mariana tar debatten! Det är bara att lägga sig på botten av Storsjön!
Hur kunde jag missa den här förra året?
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4crE5YHT7opSoBgfWGXa6F
Black Out With Your Cock Out.
Nachtmystium överhuvudtaget, jävla bra band. Första skivan är Darkthroneklass. Panzerfaust-klass.
Helt primitivt och fantastiskt.
Ursäkta det pretentiösa mellanrummet mellan raderna där. Det var inte meningen.
Jag har köpt ett hus idag.
Ok, Håkan-debatten! Begår här och nu misstaget att recensera för tidigt, efter 2 lyssningar:
Invändningar? Alla helt ovidkommande. Han sjunger – jag lever, han sjunger – jag ryser, han sjunger – jag gråter. Rösten går innanför huden på en, det är sjukt.
Men jag gillar inget ljud på skivan. Inte soundet på någonting. Tycker det mesta är taffligt. Gillar inga solon. Allt låter som pastisch på musik. Både det akustiska och det lite mer synthiga. Alla ljud är kassa. Körerna är hemska. Men om det hade varit tvärtom, om jag hade älskat produktionen, det hade inte utgjort någon som helst skillnad. Mer och mer blir Håkan som Thåström på det viset. Man älskar honom förbehållslöst, lägger sig platt, helt oförmögen att bedöma vad som är bra och dåligt.
Tycker det finns andra paralleller också. Håkan är en betydligt ljusare gestalt än Thåström, men båda äger ett slags naturligt vara som artister. Både gällande framtoning, sätt att föra sig och sången. Det är någon slags intuitiv kraft de har, båda två. Äh, jag är bara starstruck, tror jag.
Grattis hjon! Lucky bastard!
Meh! Ni måste ju säga till om det kommer ett nytt wire-album! Tydligen gjort med utgångspunkt i överblivna låtidéer från 79-80. Inte lika bra som förra, tycker jag, + har återigen lite problem med produktionen, hade jag fått bestämma hade det varit mer tunt, och mindre moderna och muskliga ljud. Jag gillar nog verkligen inte vår samtid. Varken caféerna, rökförbuden, arbetslinjen eller de moderna ljuden. Men Wire är alltid Wire:
http://open.spotify.com/album/0Hqa8j5VojB6aqnCj6huZ7
Nya Ghostface: funderar på om jag hört en bättre hip hop-produktion sedan, ja, när, egentligen? Iron Flag, kanske?
Låter som sena Portishead, lite. Det vill säga ungefär som tidiga Portishead men mer extremt, inte riktigt kafémys.
Och om ni bestämmer er för att kolla upp det, det tar ett tag, typ två, tre låtar innan det verkligen börjar hända grejer. Innan man fattar att, fan, det är hrla skivan, inte en enstaka låt. Mäktigt.
Här är den
http://open.spotify.com/album/1S5T478RUiWWpwviYz8vrV
grattis till hus hjon. det är alltid skönt med ett stort svart hål att lägga pengarna i!
Ja, fedt med hus! I vilken stad?
Den här samlingen är grym om man vill höra lite mer contemporary Wu-Tang. Hittar ingen info om urvalet nånstans, men det låter som att sologrejerna skulle vara gjorda innan 36 Chambers. Men jag vet inget om det. Men det låter lite sådär som tidiga DeLa eller nåt, från den tiden iaf.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6yhrWNZ2bOfD8UGjacf5Yx
Hjon: Vi måste höras mer om det här med ditt hus, låter mycket spännande. Jag lämnade just stan, har rätt rödmarkerat schema just nu. Hör av mig när jag är tillbaka igen. För det är väl ändå Uppsala du tänker bo? Och lägg till mig på FB, jag heter Vanligtförnamn Extremtvanligtefternamn, med en bild på en liten gallonunge i en uppförsbacke som visningbild. Dig hittar jag inte.
Om det här med Håkan, främst musiken: Jag skulle inte säga att det är som en pastisch på musik, men det är däremot fruktansvärt ointressant musik. Jag kan lika gärna lyssna på den musik som det ska låta som, istället för den här skivan 20-30 år senare. Livslängd: en sommar.
Vad gäller text och sång finns det säkert mycket att säga. Jag gillar t.ex. Håkans sång i den här konstiga kontexten av musik som är i Pistol. Texterna fattar jag fortfarande knappt ett skvatt av. Värdeladdade ord på stapel, vad jag förstår är det lite av poängen. Jag har inget emot romantik eller den bild skivan målar, men jag tycker det är helt ointressant. Jag älskar sampling, men då ska det ha ett bärande sammanhang. Det här känns som Florence Valentins relation till The Clash. Den typen av ’lån’ tycker jag blir skitlamt, eftersom det exakt hela tiden måste relateras till den musik den apar. Jag tycker det är ett konstigt klimat som råder, när en tydligt extremt pretentiös skiva som Shaking the Habitual behandlas i svinkorta drag som (i bästa fall) ’modig’ och ’nyskapande’, medan HH:s oengagerade hopplock är två steg från gudomlighet.
Eftersom jag inte skrattar och gråter av Håkans vackra hjärtskärande röst, blir min åsikt om skivan ganska uppenbart ’tio lyssningar räcker’. Jag lyssnar som sagt hellre på det ’den låter som’, (ids inte rada band). Jag tror inte ni som säger att den är genialisk kommer fortsätta lyssna på den särskilt länge heller, om jag ska vara ärlig.
Den här har ni sett va?
http://debatt.svt.se/2013/04/19/hakan-ar-navet-i-de-narcissistiska-pojkmannens-land/
Jag vill säga lite saker, kanske hinner ikväll men jag vet inte.
H: Bingo.
Rimér?
Benny: Bob Dylan -65, när han är som bäst, kunde sammanfattas dom värdeladdade ord på stapel, som man inte fattar ett skit av. Poesi helt enkelt. Rocklyridik. Sjunget med närvaro är det det bästa jag vet. Kan dansa 40 somrar, för det är bara den typen av texter som aldrig tar slut. Jag finner alltså inte texterna vara helt ointressanta bara för att de inte talar till mitt intellekt.
I veckans fokus: genusteoretiker får analysera HH och hans följe.
Conny: Jag har som sagt inget emot romantik och nonsenstexter. Sluta måla på mig något slags intellektuellt krav, jag lyssnar för faen på techno till 75%, musik som ofta är av och för labbapor. Jag säger bara att jag inte fattar vad han pratar om, att romantiken inte biter. Jag fattar inte en femtedel av Go-Betweens heller, tycker fortfarande att det är kung.
I Håkans fall är det en utryckt formel, som är helt omjölig att avfärda. Ta gärna nåt annat exempel än Dylan om jag ska förstå poängen, för jag har knappt lyssnat på Dylan. Det lilla jag kan om honom stämmer verkligen inte med stapelalgoritmen.
Och jag är helt säker på att Melody Club gjort musiken i Det kommer aldrig vara över för mig. Och lagt samtliga syntar.
Inte läst så mycket OM Håkan än, vill bilda mig en egen uppfattning först. Men för mig är det rösten, och det där med radion som jag skrev tidigare. Jag lyssnar inte på radio, inte sån radio i alla fall. Så därför är det bra, antar jag. Ger mig en inblick i andras vardag eller nåt. Jag menar, det är vanliga låtar, tydligen andras låtar men det skiter jag som sagt i. Det som är unikt (skulle inte säga genialt) är rösten och texterna. Alltså inte texternas innehåll, utan hur de uttrycks. Bokstäverna, även konsonanterna, är toner, inte betydelsebärande på samma sätt som hos, säg Annika Norlin eller Roffe Ruff.
Jag uppfattar Ann Jäderlund eller, säg, Ekelöf på ungefär samma sätt. Eller för den delen Karin Dreijer och Snoop. Rösten som instrument. Inte som i opera eller hos Diamanda Galas, ingen ekvilibrism. Det är trollbindande. Alltså verkligen, vet att det är ett klyshig ordval, men kommer inte på något annat nu. Intertextuellt, kanske? Fast det är kanske mer applicerbart på det första resonemanget, det om musiken.
Jag vill även relatera det här med ’inte perfekt genomförd musik’ till The Bells, där Jonas uttryckt helt geniala åsikter om albumformatet, demos och produktion. Vet inte alls hur jag ska koppla det däremot.
Men det där om farsan och travbanan är kung.
Matti: fattar hur du menar, tror jag. Kan veekligen hålla med om det. Det är nog det jag tycker är magin med Håkan. Som med Annika Norlin och Karin Dreijer. Skillnaden är väl vad de gör med förmågan, antar jag.
Menar du intratextuellt? Intertextuellt brukar (i alla fall som jag känner det) handla om relationer mellan olika texter.
Ytterligare (för mig) giltiga exempel på rösten som instrument: Anna Von Hausswolff, nästan all black metal jag gillar. Det kokas ned till något verligt subjektivt, märker jag. Där min egen upplevelse är viktigare än såväl upphovsmannens intention som andras omdöme. Och tänker jag sedan på det ytterligare, så är det ju helt i linje med BÅDE den individualism som jag förknippar med black metal OCH anarkismen. Jag bedömer ju inte allt så, jag är inte dum i huvet på det sättet.
Fick en sån där ”trve” kommentar på min officiella facebook angående den nya Anarkisttishan, en som jag inte ens riktigt fattar ”du tycker inte du är liiite sen på bollen?”, stod det, typ. Och tänker att sån är jag inte, alltså bryr mig om sammanhanget på det sättet. Jag antar att han menade att jag är och pillar i något jag inte förstår mig på (alltså black metal), inte att jag kanske borde gjort tröjan när förra skivan kom. Men svaret på frågan är ju såklart ja, oavsett hur han menade. Men det skiter jag ju i.
Det hör ihop på sätt och vis, de två ovanstående styckena. I så mening att jag gärna skulle ha Håkan (och black metal) för mig själv och slippa dissekera honom med varje skivsläpp/slippa ta in andras dissekerande. Men det är ju såklart en både fåfäng och omöjlig förhoppning.
Jag menar alltså att jag fattar fullt och fast om folk inte gillar/inte bryr sig/vill problematisera. Jag undviker att dras in i (just den här) debatten. Skulle ha recenserat skivan, men hade ingen lust, märkte jag. En nästan fysisk olust kände jag inför det.
Hehehe. Med det sistnämnda i åtanke är det för festligt att jag säkert skrivit mer om den här skivan än någon av hans tidigare, bara sedan i går.
Can’t hold my liquor, but I keep à good attitude.
Men senasteTyler, The Creator, den gränsar nog till genial i alla fall.
Läst Sara Martinssons text nu. Hade önskat att den var längre. Tycker inte hon riktigt tycker något, bara sammanfattar.
Kan ingen schyssta komma i morgon? På nån av spelningarna iaf, är så otroligt deprimerande att bara spela för folk jag inte känner. Alltså, akustiskt. Särskilt när det är sådär, kort och på löpande band liksom.
Ungefärliga tider:
Pet Sounds 11.30
Bengans (Drottninggatan) 13.00
Record Hunter 14.30
Sen kanske Big Byrd på Slussen?
Ja, fan. Jag kommer och kollar! Först Record Hunter 14.30 och sedan Stålis på Bengans 16.50.
Sedan Nomads på 44:an. Sedan Big Byrd och Little Children på Slussen. Bra dag!
Matti: hade skrivit in det i kalendern t.o.m. Men så ringde släkten och påminde om storfest i bönhuset imorgon, så det var ju bara att kasta sig på första bästa buss. No joke.
Jag å min sjuåring kommer till Pet Sounds om inget kör ihop sig.
Jag skickar P i mitt ställe. Han har lovat Skypelänk.
<3 <3 <3 <3 <3
Skypelänk mellan bönhuset och Record Hunter, check.
Jag skickar H:s sjuåring i mitt ställe.
Skickar du H:s sjuåring till storfest i bönhuset? JAG FATTARENTE!
Jag kanske lastar av din gitarr när du kommer med flyget. I bästa fall.
Håller för övrigt med om nya Ghostface. Asmäktig skiva! Nya Uncle Acid är också bra, trots ockultmumbojumbo.
Bl.a. storfest i bönehuset, men även andra uppdrag jag har. T.ex. är sjuåringen kassör i Unga Örnar i mitt ställe.
skräddarn: tack det var snällt, men jag kommer inte med flyget och tar inte med mig en gitarr.
Det är Uppsala, ja. Fast lite utanför.
Benny: På fb heter jag som jag gör med Skellefteefternamn och allt. Dessutom har jag ett ansikte av duplo och randig skjorta.
Om Håkan håller jag typ med om allt som alla säger, fast jag bara hunnit tänka det. När jag lyssnar på titelspåret tänker jag på Adam i Girls. Ironiskt det där, om man inte berättar nåt om sig själv och beter sig jävligt konstigt borderline borderline så tänker folk mycket mer på en än om man är normal inom standardavvikelsen?
Är Benny en 7-åring? Så verbal, nästan lite läskigt.
Benny: Du skrev
”/…/ Texterna fattar jag fortfarande knappt ett skvatt av. Värdeladdade ord på stapel, vad jag förstår är det lite av poängen. Jag har inget emot romantik eller den bild skivan målar, men jag tycker det är helt ointressant./…/”.
Läste det som att det ointressanta var att du inte förstod texterna. Nu förstår jag faktiskt varken vad du inte förstår, eller vad du tycker är ointressant med texterna…
I övrigt instämmer jag med allt annat du, och alla andra här, skrivit i ämnet.
Jag går Matti till mötes och skippar att lufta mina halvkokta tankar om Håkan Hellström. Men säg till när ni har hunnit läsa Richard Hellström självbiografi. Den är döfin.
Haha, Richard Hells självbio. Rättstavningsfunktionen är köpt av Isse.
H: Hur stavas Isse?
hjon: ingen aning, massa värdeladdade bokstäver staplade på varandra typ.
Inte lyssnat så mycket på Dylan? Du är ju sjuk. Du mår inte bra. Så här läker man. Det är enkelt. Introduktionskursen är att lyssna på dessa två skivor först:
1. Subterranean Homesick Blues / a.k.a. Bringing It All Back Home
2. Highway 61 Revisited
De två skivorna tar aldrig slut.
Vill man ha mer lyssnar man sen på grundkursens andra del:
3. Blonde On Blonde
När man sen greppat den unika musiken som varken är rock eller visa eller jazz, utan bara något eget, då finns det massa nya dimensioner i främst dessa två, grundkursens tredje del:
4. The Freewheelin’
5. The Times They Ara A-Changin’
Vi kan inte prata texter alls innan du lyssnat in dig på de där skivorna, Benster.
Grundkurserna:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1tItr5Cn9MfxDG7eAbvtgk
Jag vill mena att det där är Bob Dylans enda 5 skivor som är helgjutna.
Om RZA kurerar en soulsamling, tror ni den är bra?
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3BeUYPWYLM2d2YrA6dFdWa
Klart den är.
William Bell, RZA snodde den nog från mitt C-60, det som jag gjorde till Bullis för några år sen.
Har haft en soul-period ett tag. Allt började med Skriets ’Det kommer en våg’. Det återupplivade Al Green-ådran i venerna.
April, vol. 2:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/65XvDqNNhmgUKrmQjFYZ7t
Roligt med Skriet/soul. Skrev hela mina rec på nya skivan med den utgångspunkten. Dyker upp i morgon, recensionen. Jag med.
’San Franciscan Night’ med Animals. Jag har aldrig hört den förrän alldeles nyss. Helt makalös. Sångtagningen! Vilken närvaro! Bland det coolaste jag nånsin hört.
Och ’Oh’ med Richard Hell & The Void-Oids. Inspelad 2001! Sista grejen Hell och Quine spelade in tillsammans, utgår jag från. Och som han spelar, Quine. Solot som börjar 1.20 och slutar 2.00. Hatten av.
För att inte tala om outrosolot, som börjar 2.43. Men det tror jag inte är Quine’s. Förmodligen är det Ivan Julian som spelar det. Lika grym han ju.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ivan_Julian
F’låt, glömde fryppelposta:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/65XvDqNNhmgUKrmQjFYZ7t
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/65XvDqNNhmgUKrmQjFYZ7t
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/65XvDqNNhmgUKrmQjFYZ7t
Det är så bra, men det är ju inte jag som har gjort musiken… Vill inte anse det som skryt menar jag.
Jag får känslan av att Ivan Julian har skrivit sin Wikipedia-sida själv.
H: hahahaha. Jo.
H: Hahahahahahaha!
Sant?
http://www.complex.com/music/2013/04/how-nas-illmatic-ruined-hip-hop
Försökte kolla upp Ivan Julians sologrejer. GÖR’T ’NTE! BA’ GÖR’T ’NTE! Något inom mig gick sönder.
Haha. Älskar när Conny börjar prata norrländska.
Men på norrländska heter det väl int’? Jag försökte mig på någon slags bondska nyss bara…
Det blev lite skov här… Svårt som fan att hitta 100 bra låtar med Bob Dylan, men det gick precis. Grundkursens 57 plus fortsättningskursens 43:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/6YZevJZdB5KIrPj93WWiD6
Ok, hur ser det ut på Record Store Day? Låt mig gissa. 97% medelålders män tillhörandes medelklassen? Gud vad jag hoppas att jag har fel.
Ett tillägg där, 97% medelålders vita män tillhörandes medelklassen, är min gissning.
Exakt som i gästboken!
Åh gud vad bra Sanfranciscan Nights och Georgia Boy är! Fullkomlig sång på båda.
Vi hamnade på Bengans där ett i mina öron horribelt gitarrpopband spelade. Där bestod publiken mest av tjejer i tonåren. På Pet Sounds stämde Connys gärningsmannaprofil rätt bra. På Medis hamnade vi mitt i ett upplopp, det var lite läskigt. Jag kom hem med en Buck Biloxi and the Fucks-sjua och ett vårigt humör.
Matti: Håller med ang Tyler the Creator. Mindre flamsig än förra, utan att tappa spets. Beatsen, och låtarna som helhet, är mer välgjorda, men fortfarande med samma dystopiska, mardrömslika känsla. All in all: asfet skiva! Nu, Ghostface.
H: ’gärningsmannaprofil’, hahahahaha!
Gillar nya spökansiktet spontant mycket mer än förra, som jag ännu inte kommit in i. Men det är nog mest jag och det skiftande humöret som pladdrar.
schredd: Ssch! Gästboken vill inte bli påmind om sin potentiella natur.
Själv har slagit i mig några braköl, lyssnar på popmusik och har total hybris i vårsolen. Bönhuset watch out, här kommer byns ungtupp!
Nä, nog var det alla åldrar, alla kön. I alla fall när jag spelade. Bäst var jag på Bengans City. Slog publikrekord på Record Hunter. Camera Obscura hade det gamla.
Alltså, efter Pet Sounds. Där var det typ som H säger.
Två senaste: moi.
Bara jätteglad att ha fel.
Men the fall 7:an då? Samma tunga stil som de haft nu ett tag, tänk Ersatz, Your Future… och lite Imperial Wax. B-sidan är ju tom psych! Bådar gott inför nya skivan!
Jaha. Så vi misslyckades med att ses, och imorgon är det 100 mil igen…
Kommer och kollar på er på lördag, Conny.
Gillar vi nya Sabbath då? Den är lång och det är ju coolt iaf.
Jag har blivit sittande en lång stund med Horace Engdahls Meteorer. En fantastisk bok! Man vill att den gavs i present till alla 18-åringar i Sverige. Eller alla 25-åringar eller alla 40-åringar.
Jag tog mig nån dryg minut in i nya Black Sabbath-låten. Skämdes ihjäl när Ozzy öppnade munnen.
Har ni hört Henrik Berggrens nya låt? Tydligen framförd i Linköping i december. Jag har inte youtubat fram den än.
Vilken fin visröst han har skaffat sig!
Meteorer, ja fantastisk bok. Tyckte Ozzy sjöng bra.
Även Henrik Bergren sjöng bra. Bra låt.
Drömmer man om att Henrik Berggren ska göra en folkskiva eller om att han ska dränka sina låtar i JAMC-dyrkan? ”Man” är alltså jag, som vanligt. Ni kanske drömmer om att det ska bli något tredje eller fjärde. Men nog drömmer ni?
Jag tror jag har läst att det var Anders som ville att Broder Daniel skulle larma. Henrik var nog mer bandets Joey, och Anders var Johnny, typ. Så JAMC-drömmen kanske är mindre trolig.
Tyler the Creator låter lite som en djurplågare
skräddarn: du får det att låta som att det skulle vara dåligt?
Henrik Berggren: jag röstar på folk.
Åh, vad fin den var, Beggrens nya. Tack för att man fick höra talas om den.
Jag stavar med kluken.
Vet ni om Agneta Klingspor skrev ”kluken” nånstans i sina första utgivna dagböcker? Jag blev helt glad när jag såg det men jag hittar inte igen det nu. Minns inte kontexten men hon gjorde en grej av det.
Lördag! Ja, men då så!
Jan Johansen – en Klungansketch.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article16643767.ab
Bullis, jag tror du minns fel tyvärr. Men avsiktliga felskrivningar är rätt mycket Klingspor så det kanske var nåt liknande?
Jag vill bara lyssna på Why? och skriva dikter tills den här boken kommer.
http://ladamadementerpr.tumblr.com/image/43744632199
Nej, det var det! Måste leta fram.
Fick för mig att flera här skulle uppskatta att se http://www.oppetarkiv.se/video/1124436/
Bonus: notera en ung Johnny Essing i Incenst Brothers.
Grymt! Banden låter svinbra och säger så jävla grymma grejer.
Johan Johansson, vilken bra trummis han var!
Men största intrycken öh från dokun: Mögel var aldrig så bra på skiva som live. Och Incest Brothers var ju Sveriges Voivoids.
H: Eller har du manuset digitalt så att du kan leta i det? I sådana fall har jag ju uppenbarligen fel.
Varför man hatar moderater del en miljard
http://www.aftonbladet.se/kultur/article16644135.ab
http://open.spotify.com/track/634tKU0S2V33hG8PFqNJIv
Finns det en ny Henrik Berggren-låt? Går den att lyssna på någonstans? Fick bara upp den här nissen när jag sökte: http://allehanda.se/noje/skivor/1.5788253-goteborg-moter-jokkmokk-och-ljuv-musik-uppstar
Nya Håkanskivan är ju högst 3/5 har jag märkt nu. Besviken. Mest på grund av sämre melodier och sämre produktion. Drömmen är att Håkan skulle göra en skiva som lät som Jonathan Richman under sin bästa period, andra hälften av 90-talet. Det tror jag hade funkat perfekt med hans låtar nu för tiden.
Herregud, Fäderneslandet och punkrockrockarna. Har inte sett det innan. Känns som det är 100 år sedan. Mest punk är ändå Alonzo, som utan ett enda attribut i kläder mer än att han är inte långhårig, är den enda som ser farlig ut. Nåja, Fjodor undantagen då.
Vad tror ni hade hänt om Johan Johansson spelat trummor med Ebba, och Gunta X med KSMB? Anti-materia. Går inte att föreställa sig.
Mest spännande ändå detta med huruvida man vill bygga eller bara riva ner. ’Vuxenvärlden’ (ett sånt förbrukat uttryck) har förståelse för protesten så länge de kan se att den ska leda någonstans, till kommunikation och jämkning. Och där drattar vänster-människorna in och börjar prata om att hålla samman, gamla och unga, mot fienden (P.G. Gyllenhammar, förmodar jag). I själva verket har härdsmältan redan skett, här finns det tonåringar som bara vill vara fulla, och sen dö, för de tror inte på någonting. Bäst illustrerat minut 31-32.
Ja, exakt. Vart tog kaoset vägen?
Jag vet, kolla dagboksdokun om Odd Future på ViceTV, eller lyssna på ex vis Iceage, säger ni yngre. Men jag menar något annat, jag vet inte vad riktigt.
JJ/Gunta: Nä, alltså, The mind boggles.
Incest Brothers hade ju inte riktigt ngn Richard Hell på text och sång, men ändå. Blir så sjukt imponerad av gitarrspelet, basgångarna, stöket. Har alltid avfärdat IB innan, lite som med Bitch Boys, eller iaf Rude Kids. De var ju ett rätt bra band, men inget djup tyckte jag alltid. Men nu lyssnar jag på Bakverk 80 med livegrejerna i åtanke, och tycker de är bättre nu än vad jag tyckte tidigare.
Fast jag vill ändå bara lyssna på Why? Gud, det ar länge sen jag gjorde det.
Mycket grym fyrtakt på den. Eller, mycket är det väl inte, mer mycket för att vara Discharge. A Look At Tomorow och Ain’t No Feeble Bastard. Vilka hits. Och såklart Decontrol, om man lyssnar på Spotify och inte vinyl.
Och ”they they they decläär it”. Och några till. Älskar Discharge gränslöst.
Blondie, Discharge och Minor Threat, jag skulle klara mig med bara de tre banden. Jag har säkert sagt det här förut.
Bullis: ja, jag har sökt i pdf:en och det finns inget. Men det hade ju vart underbart.
Jo, KBoi sa att:
http://open.spotify.com/track/634tKU0S2V33hG8PFqNJIv
Discharge, hur de kunde låta som de gör (på Realities of War och framåt alltså), det är obegripligt. Fanns inget liknande innan. Jag kan då inte hitta nåt. Man brukar ju säga Motorhead, men det är ju inte alls så egentligen. Det är bara en förklaringsmodell, nåt man drar till med, för folk som inte har en aning om hur de låter, men som man tror skulle älska Discharge om de visste om dem.
Deras tidiga demos, låter om Broder Daniel, lite. Lyssna: http://open.spotify.com/track/1F2MBphlsM5Q4b4DWCf2z3
Kboi sjunger så jävla, jävla bra. Får gåshud.
Har inte hört KBoi sjunga än, men jag tror på gåshuden. KBoi i allmänhet är lite för bra.
Grym produktion! Bas, gitarr, trummor o sång. Mvg i bra musik. Dödsfest.
Det är ju inget snack om vilket lag jag tänker hålla på hädanefter i GoT.
om nån känner sig hågad att sätta ihop ett c60 med musik som är behaglig att läsa till, så är inte jag den som sätter mig på tvären. jag tänker typ: pharoah sanders, yusef lateef, william basinski, mbira-grejor från zimbabwe, osv. eller som terry riley och don cherry:
https://www.youtube.com/watch?v=YM0gHy2iD6Q&playnext=1&list=PL494DCFA1FBFE79A8&feature=results_main
Hur länge innan Matti får för sig att Dödsfest-rökaren handlar om honom?
Har redan rett ut det med dem. Men är fortfarande osäker.
Jag får fan hjärtattack av Out of Step-tolvan med Minor Threat, varje gång. Ber om ursäkt till alla som fått hjärtattack på riktigt och inte tycker att det är kul att jag säger så.
Brian Baker har sagt nånstans att Minor Threat-rytmen, alltså som i Salad Days till exempel, att den sitter i hans dna. Det är så himla fint tycker jag. Äh, det ser bara platt ut när jag skrev det.
Richard Hell & The Voidoids = Rock. Television = Pop. Lägger ingen värdering därvidlag. Handlar inte om rätt eller fel eller bra eller dålig, men det är skillnaden.
Hmmm. Det måste du nog utveckla. Jag tycker nog båda är rock, Voivods mer med punkprefix, men ändå rock.
Voivod är ju teknisk thrash metal, Matti. Och vad har de med saken att göra?
Tänker som jag tänker att Beatles är pop och stones rock. Det intressanta i Beatles musik är de skimrande harmonierna, i Stones fall handlar kvaliteten om något mer gutturalt/neandertalt.
Lloyd / Verlaines solon är mer skrivna, och musiken mer komponerad. Alltså skrivna på det sättet att de är fram-improviserade, men sedan ’låsta’ och inövade. (Så är allt tidigt med t.ex djeflaskånebandet också gjort). Robert Quine och Ivan Julian, kanske hade de bara mer tjack och mindre studiotid, men jag inbillar mig att åtminstone Robert Quine sällan spelar exakt samma sak två gånger på raken. Han och Julian är liksom mer bluesmän, och musiken mer nån slags förgiftad avart av boogie.
H: Men vad var det då jag läste? Har du sökt på kluk och klukar också? Jaja, jag måste vart full.
En helt annan sak, lite samma ämne, vet inte vart jag vill komma med det, tycker bara det är intressant. Inga nyheter, men visste inte att det var sååååå stor ålderskillnad mellan urpunkare och urpunkare som 20 år:
I Sverige var det bara Fjodor, Gurra, Thåström och Stry som var lika gamla som de brittiska och amerikanska urpunkarna. Alla andra här föddes tidigt 60-tal. Alonzo -60, Henrik Hemsk -61, Essing -64.
Jfr. New York: Robert Quine, född -42, Debbie Harry -45, Patti Smith -46, Johnny Ramone -48, Tom Verlaine och Richard Hell -49, Tina Weymouth -50, Joey Ramone -51, Johnny Thunders och David Byrne -52.
Och i London, alla i Pistols födda 55-57, alla i Clash 52-55.
Ja, ok, jag köper definitionen av pop och rock.
Fast Television hade aldrig det där som tidiga Beatles hade, men väl sena, det där komplexa (gäller såväl text som låtar) och improviserade. Inte i gitarrspelet, men trummor och bas. Och nu bortser jag dessutom medvetet från Little Johnny Jewel. Är inte Television mer jazz än pop egentligen? Om det inte bara är annan sorts rock?
Fast, ska erkännas, det har ju lite med min självbild att göra också. Vill hellre vara rock än pop. Pop är liksom, jag vet inte, en viss sorts skor och lugg och sånt. Och är det inte Smiths så väljer jag rock forever. Typ.
Vet att det idiotiskt och inte ens sant. Men jag behärskar inte den där förfiningen som är pop. Behärska iofs inte det där primala som är rock heller. Men kunde jag välja vad jag var så vore det rock. Jag vet fan inte vad jag är.
Television Jazz, visst, köper det. Men det gäller i ännu högre grad Voidoids då, tycker jag. Jazz är mer rock än rock, om jag ska följa min egen definition…
Ville alltid att vi skulle vara rock – så där mer ’for real’, men djeflaskånebandet är pop – eller jazz – på skiva i alla fall. Live kan det bli annorlunda.
Jag själv däremot, är inte pop på en enda fläck. För dum för pop, var inte det en Wilmer X-låt?
”Club Mate / On holliday / With The Moon Duo / Space Partners”
Den versen i KV Crimes andas rätt mycket det där jag ville förmedla av att Kurt Vile är rock. Ett slags slyngel-självförtroende som man känner igen från Clash runt ’London Calling’, eller Stones -67. Om inte ordet, begreppet, varit så äckligt besudlat så skulle jag säga att det är sexigt, hela hans grej. Och det är väl det som är rock.
Television var ju så ”skickliga” musiker, till skillnad från Voidoids alltså. Skolade som kunde liksom freaka ut. Och ingen särskild värdering i det. Men om man tänker att Television var modernister så var Voidoids mer Beat? Även om just det såklart är en klumpig allegori med tanke på Blank Generation och så. Tänker att skillnaden banden emellan är en helt annan: Verlaine & Co var puritaner, Hell och hans crew var hedonister.
Nu tänker jag på det här med pop och rock lite igen: jag tycker nog inte det går att skilja på det som du gjorde. Enligt den definitionen är ju exempelvis Cramps (och all rock innan typ Hendrix) också pop.
Fan, det är väldigt få gånger som jag kan förmå mig att inte få övervägande negativa och nedvärderande associationer när jag tänker på pop. Jämfört med rock alltså. För jag tänker att om pop är bra (komplext) nog så är det egentligen rock. Men det är antagligen ett fel i mitt huvud, mer än en verklig grej.
Fast med det sagt: bästa rocken är ju oftast den som absolut INTE vill vara rock (med benen brett isär). Tänker på Pistols (nästan all punk egentligen), Velvet Underground, all den bästa postpunken, bob hund, black metal (till skillnad från death metal) etc etc.
Om Kurt Vile är rock, är Chad Vangaalen rock då?
Det är inte en retorisk fråga, utan jag vill verkligen förstå, jag gör en lista nu, och så kan väl folk svara helt kort vad de tycker, gärna med motiveringar. OBS! endast pop eller rock räknas som svar, punk, postrock, jazz etc duger inte. Vi måste gå till botten med det här.
J Mascis
Kathleen Hannah
Kate Bush
Cass McCombs
The Jesus and Mary Chain
Ok, men jag ser pop och rock som ett begreppspar, de lever och frodas av varandra som typ stad och landsbygd – man kan inte ha ett begrepp om det ena utan att veta vad det andra är. Och utan spänningen mellan de båda polerna skulle allt vara mycket tråkigare.
BQ, Television och djeflaskånebandet ligger alla tre rätt mycket i mitten. Dödsfest är mer rock. Mattias Alkberg är mer rock än BQ. Mina sologrejer är mer rock än djeflaskånebandet. David Bowie är aldrig rock, inte Primal Scream heller, hur mycket de än vill. Joy Division är det alltid, men New Order är det aldrig.
Det handlar väldigt mycket om att släppa kontrollen, eller en oförmåga att skaffa sig den där kontrollen, om det ska bli rock. David Bowie och Thomas Öberg och David Byrne har alla total kontroll på scen. Iggy, han bara händer (åtminstone förr, nu vete fan).
Pop är apollonisk – ordnad och planlagd, rock är dionysisk – kaotisk och extatisk. Och tar du helt bort det ena elementet ur det andra eller tvärtom blir det ingenting kvar.
J Mascis – Rock
Kathleen Hannah – Rock
Kate Bush – Pop, fast här är jag inte helt säker…
Cass McCombs – Pop
The Jesus and Mary Chain – Rock
Chad Vangaalen är… rock tycker jag nog. Rösten gör det till rock.
Jag håller med om allt och förstår precis.
Utom det där med apollonisk och dionysisk pga var väck på lim på de lektionerna i plugget pga e rock. Obs skämt.
Nu kommer svåra frågorna:
Ramones
Blondie
Talking Heads
Kraftwerk
Och ännu svårare:
Hives
Strokes
Libertines
Pavement
Bästa popen: Stornoway, Beatles, Talking Heads, Bowie, Smiths, New Order.
Wu Tang är rock, De La Soul pop. Båda lika bra.
Ramones – Rock
Blondie – Pop
Talking Heads – Pop
Kraftwerk – Pop
Och ännu svårare:
Hives – Pop
Strokes – Pop
Libertines – Pop
Pavement – Rock
Riktigt svårt tycker jag är
Sonic Youth
Tidiga BQ är pop, sena BQ är rock.
Sonic Youth – rock
Jag tycker Libertines är svårast. Hives är ganska svårt. Särskilt om man inte får ladda begreppen med personliga omdömmen rörande artisternas kvalitet. För det får man ju inte, då blir det meningslöst.
Aphex Twin är rock.
Svårt också:
My Bloody Valentine
Discharge rock
Minor Threat pop
Jeansjackepunk pop
Iceage rock
MBV pop tror jag.
Hahaha, det här är nog den nördigaste diskussionen hittills i den här gästboken. Hoppas den aldrig dör.
Men vi kan enas om att ALLT är antingen pop eller rock?
Håller med om att Hives är svårt. Kanske är de rock i början, och mer pop senare? Men samtidigt, på ett sätt är inte rock alls… Svårt. Soundtrack of Our Lives däremot är tveklöst rock.
Public Enemy och Tribe Called Quest är rock.
En tredje kategori skulle iofs kunna vara värdelös skit.
ALLT är pop eller rock! Fast Benny är rock i verkligheten och pop i skrift.
ATCQ, är inte de pop?
Minor Threat! De är ju bara rock. Hur menar du?
Ja, ingen skit! Pop eller rock!
MT är smart musik som bygger på en massa ”inten”. Jag älskar MT, men det är liksom lätt och skenbart naivt. Lite som Vapnet och Hanna Hirsch. Som jag också älskar. Som Smiths.
ATCQ, okej då, fast Q-Tip är rätt mycket rock. Och LET är mer rock än deras PITATPOR.
Ok, men om MT är pop, då måste Hives vara det också.
Måste sova nån timme. To be continued.
Sova? Är inte det pop?
Att sova kort när man är nykter är rock. Att sova åtta timmar nykter är pop.
Sonic Youth
My Bloody Valentine
Einstürzende Neubauten
Tycker de är svåra alla tre, för att de sysslar med att skapa men samtidigt kontrollera kaos, på olika sätt.
Neubauten tycker jag är rock.
My Bloody Valentine pop.
Sonic Youth… jättesvårt men jag lutar åt att säga rock.
Fyrkverkerierna brakar igång, två gigantiska videoskärmar glider isär och in seglar Mattias Alkberg i ett par massiva, svarta änglavingar. Med ”All around the world” drar han igång den första spelningen av veckans tre på Globen i Stockholm.
Världens just nu största popstjärna har publiken i sin hand redan från början.
– Är ni redo att föra lite oväsen, skriker superstjärnan från scenen.
Trots att många på plats har väntat hela dagen utanför Globen, och i vissa fall längre än så, står publiken på tå för kanadensaren när han dyker upp elva minuter över nio.
En bit in på spelningen har Mattias Alkberg blivit varm i kläderna och berättar att han nu ska köra sin favoritlåt från turnén.
– Har ni något emot att jag gör mig lite mer bekväm, frågar Alkberg publiken och kränger av sig sin vita kavaj för att sjunga ”Catching feelings” från den relingsliknande scenografin.
Efter ett par riktigt svettiga dansnummer står han längst fram på scenen, plockar upp en videokamera och filmar sig själv. Till publikens stora förtjusning lyfter han på linnet och låter magen skymta fram.
– Jag vill tacka var och en av er för att ni är här i kväll. Jag trodde aldrig att det här skulle hända, säger Mattias Alkberg lite senare och påminner om mottot han lever efter:
– Säg aldrig aldrig!
Till superhiten ”Beauty and the beat” kokar Globen och Mattias Alkberg sätter sig vid trummorna. När jublet inte kunde bli högre är det dags att välja vilken tjej som ska få kliva upp på scenen och göra honom sällskap under ”One less lonely girl”, allt enligt traditionen.
Lyckligt utvalda Lisa leds upp på scenen. Hon håller för ansiktet, kröns med en blomsterkrans och får sitta på en tron tillsammans med popprinsen.
– Ge Lisa en stor applåd, säger Mattias Alkberg.
Kvällen avslutas med de två extranumren ”Boyfriend” och ”Baby” och efteråt samlas fansen utanför arenan.
– Det var jättebra, allt var bäst, sammanfattar 10-åriga Angelica Alpmyr Wegerstedt från Karlstad.
Lite längre bort skriker ett förtvivlad fan:
– Jag hatar alla, jag vill bara vara med Mattias Alkberg.
Mattias Alkberg spelar i Globen även på tisdagen och onsdagen.
Matti och Conny, ni är helt fantastiska!
Inte pop: Johnny Thunders.
”– Jag hatar alla, jag vill bara vara med Justin Bieber.”
Förlåt, men jag blir lite rörd.
Ett annat perspektiv på skeendet i Jönköping:
http://al-lodenius.com/2013/04/23/bokcafeet-i-jonkoping-har-ivriga-forsvarare-pa-aftonbladet/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5501615
där fick han
http://www.youtube.com/watch?v=WYRARO-VWTc
Vet att det är en ohelig parameter, men jag vill att det ska kunna vara så att om man är för mycket rock, då blir man pop. Vill liksom komma åt både bredbentheten och icke trovärdigt poserande, och kasta ut det ur rocken, men det är fel, för jag börjar stoppa in bra/dålig-skalan här, och då kapsejsar allt.
Ändå: Vi är överens om att Johnny Thunders är total-rock. Han skulle rent av vara mindre rock om han hållit samman mer, och hade gjort bättre album. Men om man tog bort det feminina och mjuka ur honom, då skulle han också bli mindre rock.
Det bredbenta är mindre farligt. Det gör Backyard Babies till pop. Och Hives bryr sig för mycket om kostymerna, och vill vara rock för mycket för att riktigt bli rock.
Men LOL.
http://www.svt.se/babel/jonas-hassen-khemiris-definierar-gatukonst
Är Pete Rock rock?
Och framför allt: Är Iggy Popop?
Är hamburgare pop eller rock? Samma fråga med pizza.
Är Bullis pop eller rock? Samma fråga med Benny.
Bullis är rock.
Egentligen är rock ganska pop. Punk är rock däremot. Nuförtiden.
Men vad är Pop Rocks då?
bob rock är skit?
Struntprat. Benny e bop.
Bacon är rock, sparris är pop, godast av allt är baconinlindad sparris.
Wärk: du har en poäng.
Men Elvis var inte mycket rock han heller. Little Richard och Jerry Lee däremot. Chucken? Rätt rock ändå, va?
Man kan komma undan med vad som helst i den här gästboken. Utom barnporr. Eller..?
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Lite barnporrspop också.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=dQ7XM-3OD9g#!
Att sitta och dividera om vad som är rock, och vad som är pop – det kan väl ändå inte vara särskilt rock.
Hehe, nämen jo det kan det väl vara?
Elvis är rock, jsg vägrar att han inte är rock.
Bevis 1: Lester Bangs
Bevis 2: Nick Kent
Båda rock så det smäller. Small.
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6817087
Men gulle. Apropå rörd.
Å godnatt. Imorgon ska jag förklara skillnaden mellan pop och rock. Tänkte jag säga. Men det brukar inte gå bra för mig de gånger jag lovat att återkomma. Då blir det en prestation.
Bacon är phat, och både pop och rock.
http://www.elle.com/pop-culture/celebrities/kim-gordon-sonic-youth-profile?click=pp
Nu ska jag åka taxi hem från jobbet. 400 meter! Det är rock. Trots att jag bara gör det för att jag inte vågar gå hem själv vid den här okristliga tiden på dygnet.
Ok, 700 meter. Fortfarande rock.
Ok, har inte lusläst alla kommentarer ovan så jag kanske upprepar någon. Men handlar det inte om kropp, där pop är mer hjärna och (ev.) hjärta medan rock är mer mage och skrev?
Tack för länken hjon! Man vill ju av någon sjuk anledning veta mer om det där.
Bra om Håkan Hellström av Malena Rydell på Expressen Kultur idag! Länkar inte pga ni har redan läst alt. ni vet hur man hittar dit.
Gjorde en C-60 till för april. Om än bara till namn, möjligen, orkar inte tida längre. Mycket rock, lite pop, bara bra.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6K0118eTbg18XXGeK1OB2U
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6K0118eTbg18XXGeK1OB2U
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6K0118eTbg18XXGeK1OB2U
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6K0118eTbg18XXGeK1OB2U
Ja, Malenas bra, denna ännu bättre: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article16637234.ab
Natalia Hahahahaha! Massor av poänger. Vägrar läsa Malena förrän nån länkar!
Malenas: http://www.expressen.se/kultur/pojkmannens-hakan/
Också bra.
Magnus påpekade att historien om fiskrensningen är betydligt äldre än vad H gav sken av i Skavlan. Vilket gör det hele ännu bättre tycker jag. Att Håkan offentligt verkligen är ”Håkan” och inte pojkmännens alter fucking ego.
Könsförrädare satte ihop grym playlist inför Feministiskt Forums efterfest (där de spelar skivor).
http://open.spotify.com/user/emilia.henriksson/playlist/1GTsa8FhCXotCzo7B1HIsD
Några förvirrade sekunder då jag undrade vad jag hade med Skavlan att göra.
Sleater-Kinney: rock
Ramones: pop
Corin Tucker på 90-talet alltså. Till och med hennes texter om lycklig kärlek är så plågade att det gör ont att lyssna. Jag hade velat vara hennes kompis.
http://www.djungeltrumman.se/artikel/_Kronika_Mattias_Alkberg
Mer Sleater-Kinney. Och annat.
Om man inte orkar läsa, bara spisa: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5WeDMflo07tJyaTfDpnvYC
Jonast: Ungfär så. Men hjärta, det hittar jag i all pop och rock som är bra. All pop och rock utan hjärta tycker jag är kass. Kraftwerk är pop med enormt massa hjärta, Johnny Thunders är rock med massa hjärta, ser ingen skillnad i grad av passion.
Men, var det inte någon riktigt klok en som sa att Wire är ändå alltid Wire? Och visst skulle Change Becomes Us ha lyft med ett enklare mindre välproducerat ljud. Blev glad när även en riktigt klok en tyckte så. Åtminstone gäller det de låtar som tydligt har många år på nacken.
Wire, som i Stealth of Stork – en kyss av lycka, inte pop, inte rock.
ALLT är pop eller rock!
Borde ja ju fattat. F’låt.
Lyssnar ju mest på rock- Birthday Party, Gun Club, Immortal souls, tidiga Cave t ex. Träskrock.
Thurston Moore till Umeå nästa sommar e rock.
Chelsea Light Moving till Debaser Slussen rätt snart, tyckte jag att jag såg? Eller?
Japp, 10 juni. Inte för att jag ska gå, men kommer det inte bli råfullt? Det kanske är meningen?
Och har ni sett clash of the titans 17 maj? Nord å syd på Slussen och Stålet på Medis. Debaser söndrar och härskar Mattis gästbok.
Morsan är rock – oresonlig rock.
Jo, men helt kort: jag tänker att pop är när själva uttrycket ligger liksom utanför själva framförandet, uttrycket går att separera från den som framför (Blondie, Dead Kennedys, Broder Daniel, Sex Pistols); rock uttrycket är liktydigt med framförandet, det går inte att separera uttrycket från själva framförandet av musiken (Minor Threat, New York Dolls, Skinny Puppy).
(jag talar här inte om image eller persona, utan själva musikens uttryck alltså)
Utifrån ovanstående, om det är begripligt eller ens meningsfullt, så har jag ännu inte kunnat avgöra om Discharge är pop eller rock.
Du menar att DK är pop och MT är rock? Jag skulle nog säga tvärtom. Men lutar åt att själva förklaringen är korrekt.
Jag menar att Minor Threat är sitt uttryck i och med att de spelar sina låtar, medan Dead Kennedys uttryck är något annat än själva framträdandet. Och att det är det jag menar är skillnaden mellan pop och rock. Jag är säker på att MT är rock, men mindre säker på att DK är pop.
Jag lutar åt att Discharge är pop. Men jag kan ändra mig.
”Själva framförandet” om DK. Inte framträdandet. Skrev fel bara. Framträdande, det visuella, spektaklet, det är nåt annat tycker jag.
För att pop som jag uppfattar den har en estetik som är om inte överordnad så i alla fall (ofta) lika viktig som låtar och texter. Det gäller artistens utsende lika mycket som det musikaliska spektrat.Pop blir ytterst sällan vulgär. I traditionell, värdeladdad, mening. När det gäller Dead Kennedys och Discharge så hade de flera strängar på sin lyra (på gott och ont, jag undviker fortfarande värderingar här): de utvecklades musikaliskt, gjorde olika sorters låtar. Minor Threat (och Broder Daniel, och Smiths) lät ungefär likadant (och såg ungefär likadana ut) från början till slut, när det blev dags att utveckla lade man av. Det byggde på en idé, mer än en önskan att uttrycka sitt innersta till sitt yttersta. Och båda de grejerna låter (och är) såklart banala och lite töntiga. Men jag tror det är skillnaden.
Det är svårare att säga vad exempelvis Sex Pistols är. Eller Cramps. Eller GG Allin. Eller Suicide. Det är ju estetik dragen till sin spets, men hela tiden med den där vulgariteten i uttrycket, faran, döden nästan.
Hives vill ju vara sådär, men det är för mycket form och för lite risktagande/uppoffring. För svalt och för, jag vet inte, vigt. Hälsosamt. Det är pop som vill vara rock. Ingen värdering i det heller. Annat än att man inte helt lyckas med sina ambitioner, eller om man inte är uppriktig med dem. Och möjligen är just den egenskapen, den eventuella lögnen, mer rock än själva musiken. Eller, är ironi kanske pop?
Såhär: Courtney Love är rock, Kurt Cobain är pop. I Holes musik fanns det en osäkerhet, den yttrade sig på olika sätt. Exempelvis fanns ingen kvalitetskontroll, inte ens en särskilt övertygande magkänsla i det avseendet. Så var det ju inte med Nirvana: det fanns ( f o m åtminstone Sliver) ingen chanstagning, bara perfektion. Menar alltså bara det där med att Cobain visste hur han ville det skulle vara och så blev det så. Jag tycker även att båda banden är lika bra när de är som bäst.
Jeffrey Lee Pierce och Black Flag var rock enligt ovanstående kriterier.
Pop kan också vara på exakt lika mycket liv eller död som rock, det är inte det jag menar.
Menar du att det ”biografiska” hos Minor Threat, jämfört med det ”berättande” hos Dead Kennedys är det som gör de förstnämnda till rock, och DK till pop?
Märker att jag inte förstår dig helt, H. Men vill, alltså.
Biografisk och berättande inte begränsat till texterna heller, tänker på surf och 50-tals/classic rock-influenserna i DK.
Jag tror vi har tänkt delvis olika, vilket inte betyder att jag tycker att du har fel. Jag vet att det är omöjligt, men jag vill inte ta in visuell estetik och i viss mån inte heller musikstil, utan jag är ute efter var någonstans musikens uttryck blir till. Det låter pompöst och är nog pompöst, och jag skriver lika ofärdigt som jag tänker, som jag nästan bara vågar skriva på mabd.se. Om det sker i framförandet (rock) eller i utfallet (pop), kanske är vad jag försöker mena.
Så nej, jag vill inte att det ska ha med självbiografiska respektive berättande texter att göra, eller åtminstone inte i omedelbar mening. Men texterna, som del av musiken, gör ju något med helheten. Jag menar, jag tycker ju inte att rockmusik (eller popmusik, för att undvika missförstånd) är tonsatt lyrik. Vi har varit inne på det nån gång förut, att en låttext inte är en dikt. Men det där otroligt personliga, nära, i Minor Threat är egenskaper som genomsyrar hela musiken, hur de slår på strängarna, allting. Och precis som du säger: jag menar inte att det ena skulle vara bättre än det andra per definition.
Jag gick faktiskt och tänkte på härom dagen att en anledning till att jag älskar Blondie är hur de liksom saknar ett centrum: alla skriver låtar och texter, Debbie sjunger så att hjärtat gör ont, men man får aldrig riktigt intrycket att hon sjunger om sig själv, det finns inget subjekt som talar i texterna. Alltså det här som jag gick och funderade kring är inte särskilt intressant i sig, men det tangerar den här diskussionen.
Jag ligger i soffan och är trött.
Jag vågar inte ens läsa igenom vad jag skrev.
Matti: Vet inte om jag håller med fullt ut gällande Nirvana/Kurt Cobain. Absolut, en stor del av produktionen kan sorteras under pop, och KC uppgav ju popikoner som viktiga referenser i sitt artistskap. Men bara för att han ”visste hur han ville det skulle vara” så tycker inte jag att det betyder att produktionen/framförandet var underkastat formen.
Fast, å andra sidan; det faktum att In Utero spelades in på nytt i en mer radiovänlig version tyder ju på icke-rock (dvs pop). Men jag har alltid läst in apati som anledningen till kapitulationen inför storbolagsfasonerna/mainstreamkulturen, snarare än en utstuderad vilja att pleasa densamma. Ängslighet skulle jag tillskriva pop, men kan inte apati vara rock?
Var det någon här som länkade mig till detta en gång i tiden? http://youtu.be/Rt4EeA7eLzE
Randy Fitzsimmons är alldeles för pop för att The Hives ska kunna vara rock.
Jag tycker, en helt nyformulerad tanke, att i rock lägger man till och i pop tar man bort. Ja, det är ju en nästan språkmaterialistisk tanke i all sin obegiplighet, men just nu är det så den formuleras.
På tal om språkmaterialism, vad svårt det är just nu. Dikten, inte livet så väldigt.
Ju mer vi pratar om det här, desto mer komplext framträder det.
Grunddefinitionen är att Beatles är pop, Rolling Stones rock. Det var så det lades fram för mig på 80-talet nån gång. Och förklarades genom skillnaderna av vad som hände ovanför och under höfterna när man lyssnade på musiken.
Vilka är då skillnaderna mellan nämnda band? Beatles briljerar med harmonier, Stones med sväng.
Om ALLT är pop eller rock, vad är då den särskiljande faktorn? Jag säger fortfarande att pop är ordning, rock är kaos. (Tycker hjärna/skrev är en något snävare, och plattare, definition).
Tankarna H delger, om det självmedvetna i Sex Pistols och DK, jag förstår det resonemanget, men menar att det tillhör en annan – förmodligen intressantare – diskussion, där allt inte kan vara antingen rock eller pop. Låt oss kalla det en metanivå av samma diskussion. Ni vet, den mest genuine bluesmannen var medveten om vad han ville åstadkomma med publikens känslor, redan på 30-talet var ett liveuppträdande en show. Så myten om den rene rockartisten som är ett med musiken, det är ju bara nys.
Men, om ALLT är pop ELLER rock, då måste vi i Stig Larssonsk anda bara gå på magkänsla. Min magkänsla säger att både Sex Pistols och Nirvana är rock.
Intressant att jämföra John Lydons masker med Jello Biafras. Jag upplever John Lydon alltid som innerlig och total i sitt uttryck, Jello Biafra se jag mer som iakttagare/clown/politiker.
Så jag tycker Dead Kennedys är pop.
Minor Threat rock.
Tycker jag då också att Henry Rollins är pop, och Keith Morris rock? Lutar nog åt det.
Dicharge rock.
Discharge…
Jag menar, i strikt mening är bara typ pentti kurikan nimipäivät rock.
Apropå nåt Conny skrev förut: jag tycker det är helt hisnande att det skiljer 10 år, inte mer, mellan Sid Vicious och Kurt Cobain, bara som ett exempel alltså.
Skriver om resten, poppen och rocken, imorrn. Hade bara svårt att somna om.
Fast det här bara.
Det är klart vi kan säga att pop är melodi och rock är sväng (vilket förresten skulle innebära att black metal är pop) men nu var vi väl ute efter mer metafysiska, mindre självklara och ja, mer bluddriga definitioner än så? Jag vill att det ska hända när man slår på strängen, eller vad man nu gör. Jag vill att det är där det uppstår. Så romantisk, eller vad det är, är jag.
Det jag kämpade med att skriva illa tidigare: Blondie har ingen röst. Det är det jag älskar. Medan jag samtidigt älskar precis lika mycket att Minor Threat eller Bikini Kill enbart är röst.
Men resten får vänta till imorgon.
Mitt stora barn (jag brukade säga mitt barn, men måste vänja mig( formulerade ännu en sanning idag. Hon sa att hon önskade att dagarna inte kom tillbaka. Att det inte blev måndag igen efter söndag? lyckades jag förstå att hon menade. Ja, precis. Men skulle det liksom vara att det alltid blev nya dagar, efter söndag kom mendag, sendag, hendag? Nej, efter söndag skulle allt ta slut. Alla skulle bara dö. För om det var så, då skulle man aldrig säga att det där gör vi nästa onsdag istället. Och nu, när jag skriver ner det här, har jag börjat gråta. Godnatt på er.
Jag kunde ha skippat den intimiserande upplysningen om gråt. Men ni vet hur det kan vara med självdistansen mitt i natten.
H: Vackert.
Minor Threat är pop för att de var en medveten reaktion mot saker. Det finns i (den ideologiska) kopplingen till Beat Happening och Olympia. Popen finns i det att Ian McKaye rakade av sig håret i stället för att som Cal i Discharge ställde det rakt upp med tvål.
Discharge lade till och var rock. MT var pop för att de (Ian MacKaye) utvecklades till Fugazi (rock). Emo är rock.
Vill säga det igen, jag menade inte nödvändigtvis SJÄLV-biografiskt, när jag skrev biografiskt. Pop kan vara lika utlämnande och utlevande som rock. Rock kan vara lika konstruerat som pop. Skillnaden ligger i att rocken inte har någon reservplan, den är byggd för att klara kaos, välkomnar kaos, det är en byggsten. Med kaos menar jag yttre eller inre påverkan, utanför ens kontroll, improvisation helt enkelt, inte min subjektiva tolkning av vad som är kaos. Jag hör inte det i Minor Threat; det som andra kanske kallar kaos var inte kaos för dem, de korta låtarna, formen, var anpassad till omständigheterna. Jag kan inte se hur Minor Threat skulle klara av en situation som de inte kontrollerade/hade valt, men jag ser det med Dead Kennedys.
Det går inte att diskutera det ENDAST utifrån magkänsla, alltså vår, åskådarens/mottagarens, magkänsla. Man måste räkna med ambitionen.
Rock är irrationellt, pop är rationellt.
Jag förstår hur ni menar när ni säger att Minor Threat är fysiska, hur de ÄR sitt uttryck, men pop kan vara så med. Broder Daniel och Smiths var också så. Att vara sitt uttryck är kanske mer en bedömning, ett betyg, än ett förhållningssätt. Att jag (och ni, men jag vet att det blir en annan diskussion då, så ignorera gärna) föredrar de som är sitt uttryck? För det är intressant hur vi hittills mest pratat om sånt vi tycker om, och inte så mycket om Tomas Ledin och Metallica.
Jag tycker nog att musik som inte har utrymme till annat än sig självt är pop. Och jag väljer medvetet att skriva musik i stället för artister. Musik är mer än ljud. Det det framförallt också är, är kontext.
En annan sak som gör att Minor Threat har mer gemensamt med Smiths och Broder Daniel (båda alltså pop för mig) är att de generellt uttrycker en enda känsla (ilska, i Minor Threats fall), att de är kontextuella på det sättet. När det behovet förändrades sadlade man om. Pop är avgränsat på det sättet. Parametrarna finns där, även om artisten själv placerat ut dem.
Idealism är pop, expressionism är rock.
Aktion är pop, reaktion är rock.
Därför: jazz och reggae är rock. Punk och metal är pop. Alltså, rent fysikt, hur man spelar gitarr exempelvis. Pop är frågan, rock är svaret.
Därför: jazz och reggae är rock. Punk och metal är pop. Alltså, rent fysiskt, hur man spelar gitarr exempelvis. Pop är frågan, rock är svaret. Ingetdera mer värt, eller ens möjligt utan det andra.
Och det där fina om barn och gråt och döden, jag såg det jag med. <3
Jag förstår vad du menar, men jag tänker på ett annat sätt (Benny kommer få spader när han är tillbaka från Bönhuset och läser det här). Jag håller med om att Minor Threat inte är kaos, men det är Conny som har sagt att rock är kaos. Det är inte min ståndpunkt i denna specifika diskussion.
Har inte möjlighet att skriva nåt längre just nu.
Ps, jag tror det är som Matti säger – det är bara musik man gillar som kan delas in i antingen pop eller rock.
Nu skrev jag bönhuset med stort B, som att det var ett ställe. Vad är rätt?
Eller när jag säger att jag förstår: jag förstår inte varför det är pop att raka huvudet + du säger att MT är pop för att de var en reaktion, sen säger du att reaktion är rock. Men i huvudsak tror jag att jag förstår. Det inneboende problemet i diskussionen är ju lite att vi diskuterar som t.ex. om blått och gult men inte utifrån färgskala.
Men jag vill prata mer om det fysiska. Jag tycker att det är en underskattad eller undanskymd aspekt när man pratar om musik. Jag tycker ju även att gitarren, dess analoga funktioner, är missförstådd idag.
Ja, ok, begreppsförvirring (antagligen min, inte din). Det var en aktion att raka huvudet. Ett motstånd mot långt hår, eller lång lugg eller nåt.
Och Cal ville inte klippa sig, han behöll håret men fuckade upp det i stället. En reaktion. Rock.
Men min huvudsakliga poäng, vet inte om den gick fram i det där ordbajjandet innan, var improvisationen, inte kaos som ett problem alltså, utan som en möjlighet, något man aktivt söker upp eller förhåller sig til, jobbar med. Som med hår.
Däremot hade jag nog fel om expressionismen, den är nog lika gärna pop egentligen. Impressionism däremot, den är ju mycket mer en reaktion än en aktion och därför mer rock. Förutsatt att jag har rätt.
Ja, det är det som är problemet, exemplet med färgskalan. Men det är så jävla skönt att prata om annat än den. Härligt att för en gångs skull bara försöka definiera något viktigt (för jo, jag tycker det är viktigt, minst lika viktigt som pepparkakegate eller Håkan H-gate), inte ta ställning.
Det fysiska jag menar med gitarrspelet i exemplet ovan: downstrokes, initiativet. Reggae spelar man på tvåan, punk på ettan. I jazz spelar man MOT någon annan, lite. Alltså, att man verkligen förhåller sig till det som gjordes innan, ögonblicket innan. Kan förtydliga och säga att jag menar jazz jag gillar nu, frijazz, snarare än (gammeldags) storbandsjazz.
Ja, fan. Slippa färgskalan, matematiken och den förkrossande logiken. Jag är på skogspromenad och lyssnar på musik svinhögt. Får snilleblixt på snilleblixt. Återkommer.
Jag vill också att rock ska ligga i anslaget på strängen, i just det nuet döms man till evigt liv (rock) eller skärselden (pop). Endast de rena och äkta ska släppas in.
Å ena sidan är det ju det man vill. Men så inser man snabbt baksidan av att vara idealist, man blir också domare, bödel och fascist på köpet. Det var på då sätt lättare att vara tonåring.
Allt är Prop.
Conny!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Som H!!!!!!!!!
Ju mer ni skriver desto mer vill jag vara rock.
Sammanfattning tack. Det enda jag förstått är att Matti rakat skallen p.g.a. motvals.
Benny, ja, hur sammanfattar man en lång diskussion om Can? Du borde ha varit med.
Somlig ny musik är helt enkelt för mycket musik.
Så, Conny, när man upptäcker att man inte kan vara pop längre, då blir man rock? Ja, så kan det vara. Det är då det blir skilsmässoskivor och baktungt akustiskt med mörk röst. Om man inte passar sig alltså. Man kan ju även bli Fugazi.
Älskar Sonic Nurse, ja det gör jag.
Fan vad det har gått åt biljetter till Begravningen på Dramaten! Jag kommer behöva teleskop för att se något från min plats! Kul med synd!
Ayers P1 nu!
Jönköpings kommunstyrelse: ni är idioter.
http://www.uproxx.com/music/2013/04/ace-of-bases-ulf-ekberg-was-a-big-ol-nazi/?utm_source=feedly&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+uproxx%2Ffeatures+%28Uproxx%29
Vet inte om Rectify är pop eller rock. Men efter de första tre avsnitten känns det satans lovande. Bra drama. Välspelat och skrivet. Gripande som fan.
Skulle inte någon här kunna extraknäcka på SR så att sådana där hyllnings/minnesprogram som den om Ayers idag får ett intressant innehåll? Jag menar uppsåtet med programmet var ju gott, men allvarligt alltså, vilka höjdarprogram det skulla kunna bli med någon som verkligen kan sina saker. Tänker slumpmässigt på ett par namn här.
Jag tänker på dig, TP. Du verkar kunna honom bäst av oss. Jag är nybörjare.
Lägg av! Jag kan inte ett piss, men jag är glad ändå. Och lär mig.
All of this has happened before. Ser om BSG. Sjätte gången.
Ska se Rectify, inte hunnit än bara.
Närmare en och en halv månads arbetstid med BSG såhär långt alltså.
Weep är ju som The Office i Washingtonmiljö. Synd, jag är en allvarlig person som har svårt för komedier.
Precis sett klart andra delen av piloten. Softar den här gången.
KBoo, Conny: när kommer hela skivan med Dödsfest?
Här har man föraktat sin kropp i 44 år, ignorerat den, vägrat ha med den att göra och så svarar den!
Soundtrack: http://open.spotify.com/album/3Tl1dAwNcRO1W6lMlpx0e3
Hade velat länka till skivan innan, Symphonies of Sickness, men den funkar inte på Spotify. Den är så sjukt bra, så jävla mäktigt med grindtrummisar som är sjukt otighta när de spelar långsamt, öh har han väldigt egen stil, Ken Owen. Jmfr: tidiga Kataklysm. Inte så otight, men han spelar bara kagge på ettan när det går som snabbast, låter väldigt speciellt: http://open.spotify.com/track/02tXuredbcjjnxno6VZZeX
roligt även för icke cykleintresserade
http://www.youtube.com/watch?v=DImxGczuYJI
Eller alltså, på varannan etta är det ju.
På tal om det, en av årets skivor är ju Portals nya, Vexovoid. Vare sig den eller förra, Swarth, finns på Spotify. Det är så rått att, nä, det går inte att jämföra med ngt riktigt. Och med rått menar jag själva spelet, inte så där som tidiga livegrejer med Napalm Death. Allt hörs, men det går inte att uppfatta ändå. Tänker på (tidiga) Swans ibland. Det är den jobbighetsgraden, lite.
Dödsfuga av Paul Celan, en av nittonhundratalets allra blablabla ja ni vet. I Ellerströms Celan-urval Den stora tidlösan från 2011 ligger de fyra första raderna längst ned på s. 15, under Corona, sen fortsätter den på s. 16 och sen de fyra sista raderna skvalpande på s. 17 och så ny dikt direkt under. Gör man så? Kulturskymning!
Håller helt med där, H! Slarv!
”You listened to Mattias Alkberg BD. Here’s a song you might like.” http://open.spotify.com/track/4foSiUL2hQP4BNH1lj0KXK
Helt rätt Spotify. Nya Discover-funktionen är rolig!
Efterfest på Riche på måndag, vi dyker upp ca 23 pga rodd och smink, men ni andra kan gå dit direkt. Tell a friend!
Alltså, Riche håller öppet i enkom för det. Och jag blir så glad!
Förresten, nu ondgör sig Wirfält över Håkan i Expressen. Så många unga, (kultur-)konservativa, manliga näsapor som blir upprörda, han gör onekligen en hel del rätt Håkan.
Det här, vilken bra skiva. Inte alls bevandrad i vare sig finska eller finsk psych men det gör inget, man.
http://open.spotify.com/album/4PaGvNlwoS886csApoiGbH
http://blogg.svt.se/psl/2013/04/26/basta-musiklyriken-finalist-2/
Can e bop.
Min invändning från när singeln kom, att Hpkan H är till intet förpliktigande, den står jag fortfarande för, och den har inget med Jens Liljestrands kritik att göra. Neither Washington nor Moscow!
En person i min närhet tycker att Life is Sweet med Maria McKee är världens bästa skiva. Ibland håller jag med.
Bob Dylans länk: Hmmm. Jag hade ingen aning, fattar fortfarande inte vad det handlar om, men är inte helt bekväm med formatet. Det är inte litteratur, va.
Fast alltså, smickrande förstås.
Röstade ändå, på Annika (enligt juryns kriterier gjorde jag det). Men Lilla Namo-låten (eller Kajsa) är bäst. Fast det var ju inte det man skulle bedöma.
Stör mig annars på att låttexter innehåller så många absoluter. Allt som lever, Allt faller, Aldrig förstå etc etc. Som synes börjar jag med mig själv där. Hur ska man komma runt det egentligen. Tänker att det märkligt nog har med formatet att göra, att man måste uttrycka starka känslor fort, även om de inte är självbiografiska så vill man ju att de ska vara trovärdigt. Och det är så ont om tid i pop och rock, alltid. Om man inte skriver mer rapsodiskt, som Nere på parkeringen, typ.
Men Seremonia, fan blir galen vad bra det är!
Dåligt dåligt exempel på dålig egen text. Allt som lever ÄR ju förgängligt.
Det är det som ändå är lite gripande med Håkan Hellströms text. ”Jag ska älska dig när jorden gått under”. Som Guns’n’Roses: ”don’t you cry, there’s a heaven above you”, ”vi ska inte dö, lova mig det”, ”tro inte att du kommer att dö”. Impulsen att ljuga för den man älskar. Jag kom på det här nu.
Hjärtat som pickar som en korp i något dött. Var inte för hård mot dig själv nu, Matti.
Ja, fast utan rösten är det lite banalt. Kriterierna för hur juryn hade valt ut låtarna var ju att de skulle klara sig utan musik. Det är inte rätt. Tycker det egentligen bara är somliga Ramonestexter som klarar det testet. Kom jag på nu, jag med. Som klarar sig lika bra med och utan musiken, alltså. Trots (möjligen för att) deras texter, särskilt de tidiga, liksom ÄR musik. Som Gabba gabba we accept you, exempelvis.
Alltså den där hyperbola kärleksförklaringen. Man tänker nästan inte på det, det antas höra till, det är sånt man säger. Men det är också kärleken som psykos (”all love is real”, försöker Axl Rose övertyga och man undrar vad han försöker rättfärdiga med de orden). Om vi ska leva måste alla andra dö.
Jag tycker som sagt inte man ska begära av en text att fungera utan musik. Det bästa som kan hända är att det funkar som found poem typ. Att poesin uppstår ändå, inte på grund av. Ja, som Ramones.
Howard Devotos bok med samlade texter går att läsa som en diktsamling. Jag har inte fler exempel.
Fast Connys Fåglar är fan nära att vara komplett på alla tänkbara sätt.
I remember lying awake at night and thinking just of you
But things don’t last forever
And somehow baby, they never really do
I remember you
Jag kan då aldrig skriva en så bra text, inte en chans.
Alltså, fattar ju om det blir konstigt att skriva om man tycker annorlunda här, just här. Men jag tänkte på vika texter jag gillar mest av alla, och den dök upp först. Och så tänkte jag vilka andra, men kom inte på någon bättre. Klarar sig helt själv också.
Ja, Ramones. Fifan vad bra och självklart sant. Fast svår tanke egentligen, ända bara swoooosch, lätt som ett vatten.
Är inte hård mot mig själv, är nöjd med Ragnar på alla sätt. Bara principen jag menar. Exempelvis så är Annikas text nästan bättre utan låten, konstigt nog. Inte så där som man kan känna med Stefan Sundström, där låtarna är i vägen för texterna, där musiken (lite rösten också, uttrycket) drar ner texterna på sätt och vis.
I wish I was someone else
I’m confused, I’m afraid
I hate the loneliness
and there’s nowhere to run to
nothing makes any sense
but I still try my hardest
take my hand
please help me man
cause I’m looking for
something to believe in
and I don’t know where to start
and I don’t know where to begin
(tycker jag säger allt osv. sen jag var 13.)
Leave Home är tillbaka på Spotify.
Elin Unnes har en rätt grym sptfy-lista på SVD nu: http://open.spotify.com/user/svdkultur/playlist/4FYNhKADEhPL0KHhBwJjq1
Märker att jag verkligen gillar nya Sabbath-singeln, men är inte säker på om jag hade gjort det om det varit några andra. Men, framförallt så är hennes Iggy Pop-val helt underbart. Glömmer den där sidan av honom så lätt.
Och ok, Lana Del Ray-låten är rätt bra. Kryper till ungdomskorset.
Till hösten kommer skivan. För den som inte kan vänta finns en limiterad sjua med godis på b-sidan. Till salu ikväll på Pustervik och imorrn på Defrasier Slusken.
Grattis matti, välförtjänt!
Tyvärr tyckte jag Pablos egen åsikt sken igenom.
Jag vill gärna köpa en sjua.
H – kommer du ikväll då? Annars kan vi ordna det sen.
Tyvärr inte, vill gärna ordna sen.
Ok, vi ses på Nytorps gärde.
Blev tydligen en fuckup på PSL-redaktionen. Skulle ha varit Rosenströms ”Ragnar” som var nominerad!!!
Dödsfest Oktoberfest
Jag hörde att Dödsfest har bytt namn till Sdödfest, de ska syssla med välgörenhet.
Har sidan legat nere eller har jag varit bannad?
Nä, vi har bytt namn till Firmafest och sysslar med otrohet.
Nä, hörde jag rätt? Dödsfist? Och sjunger om snuffmovies?
Själv längtar jag mest av allt efter att få höra ert orientalistiska sidoprojekt Dödsfez.
Hahaha, Dödsfist!! Byt föfan!! Ni var så bra att jag dör. Ändå kan jag inte sova.
Fisting the fan base…
http://open.spotify.com/track/6JFiiJgKjz9kbcQN6wQsrJ
Såg hela konserten på skypelänk från bönhuset. Det var pop.
Maria Arnholm! Bästa!
Ni måste se henne tillintetgöra Jimmie Åkesson i Agenda. Elegant, var det.
See you in the pit!
öö
Berätta mer om vad som händer i Agenda. Jag vill inte se själva Jimmie Åkesson. Fixar inte att höra honom prata eller så.
DrrrrrramaaaAAAAAAAaaaten.
Ja, fint ska det vara. Duger inte med rockklubb längre.
Pack. Pöbel.
Dödsfräckt.
Dödsfrack!
KBoi: bra om vi möts upp så att jag slipper betala dödsfrakt.
Vi ordnar det. Nytorps gärde vid soluppgången.
Uppfattat. Dödsfält.
Keybo, skicka nummer dit jag kan pröjsa min singel.
Hjälp, jag är lite full tror jag.
Ser H, fotat P, hälsat på Mörn, ätit med Kboi, köpt första rundan till Conny. Sitter själv.
You say Dostojevskij was the greatest of them all
In My opinion, Boniek had better ball control
Bandet fem kringlor, egen insats lite osäker, nån enstaka stammning. Men vafan. Fem kringlor får jag. Nästa gång ska jag äckka mig mer. Riche inom tio minuter. Och forever.
Sett Matti runka och spy. Det var min måndagskväll.
Nä, men vad bra det var. Så jävla omöjligt och svängigt och coolt.
http://www.dustandgrooves.com/rutherford-chang-we-buy-white-albums/
Saknade begravningsskriet, men finfint ändå.
Och H, visst var det du som hängde vid vänster sidokamera i pausen? Fattar det först nu.
Åh. Ni e fina ni.
TP, det bör ha varit jag! Jag såg dig också, men det är ju svårt att hälsa.
Kilo: Hahahahahahahahaha! Jag döööööör!
Ujujujujujujujujujujujujujujujuj.
20 sekunder in i klippet. Hade man en rock-mätare skulle den fladdra uppe på rött just de där sekunderna när vi får se basisten.
http://www.youtube.com/watch?v=Qx-RjlE7bro
Ujujujujuj. Mot brasan.
Jaha, laddaren i Sthlm och hinner inte skaffa ny innan typ fredag. Nås alltså endast på mail. Dessutom landade flyget i Skellefteå så det blev buss därifrån. Man ska inte tro att man är nåt för att man sålt ut Dramaten.
Oops, Matti råkade skippa ett ord. Såhär skulle det stå: ”Man ska inte tro att man är nåt för att man sålt ut på Dramaten.”
Alla inblandade i dödsfest: mina två ettåringar dyrkar er låt.
Hehehe.
//Anarkist
Tack Jens. Du har världens coolaste barn.
Vi hyllar Jens tvillingar!
Matti, du har mail!
Alla mår bra!
Är på Nytorps gärde. Ser ingen KBoi och ännu mindre någon sjua. Känner mig lurad. Dödsfult.
Fick ju göra om, nu med Leave Home:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/10O4UBcNbZV3EvWfYWnB2V
H: Hahahahahahahahaha!
Jag måste också uppdatera min Ramones. Conny, lade du bara till eller tog du bort också? Visst gjorde vi C-60:n?
KBoi: Bra! Har jag bara den här att nöta på fram till september så kommer jag bli dödsfäst vid den.
Conny: Vilken posör! (som positivt utrop) Finns Audionom fortfarande? Har en gammal vinyl med dem, sångaren i mitt gamla band kände en som var med där i deras tidiga år.
Tre saker jag inte kan rekommendera:
1. Bli knack-kalas på Amaretto, dvs., en flaska, själv.
2. Bli knackelibangs på en Limoncello, dvs., en flaska, själv.
3. Bli plock-picketilurv på en baltisk hjortonlikör, dvs., en flaska, själv.
Allt det dära har jag tebbat. Det slutar bara i elände. På riktigt.
Alltså, den där Amaretto-grejen? Jag höll på att hamna i säng med den ryska ”våningsvärdinnan” (60+). Alltså, en ren psykos-grej. Jag trodde hon var Martina Navratilova. Men det var hon alltså inte. Och det här hände i slutet av 80-talet på ett lettiskt motell. Och det var ingen Amaretto, utan en lettisk kopia. Kyrilliska bokstäver och det där. På etiketten. Och på kondompaketet.
Avd: minnen vi helst inte minns.
Limoncellon? Efterfest. Eller: ”efterfest”. Post-middag. Min fru förklarade att hon inte älskade mig. Eller, ja, älskade mig gjorde hon. ”Som en kompis, typ”. Jag gick ut. Hälsade på Engman. Han bjöd på grogg. Han somnade. Jag sög i mig den italienska likören. Skulle kolla på porr för att ”hämnas”, men på Engmans dator. Engmans fru hittade historiken, och det var inte vackert. Slutet på en OK vänskap.
Hjortronlikören, inte så dramatiskt. Kräktes bara lite. I bubbelpoolen.
Q: Why just White Album? why not Abbey road? or Rubber Soul?
A: The White Album has the best cover. I have a few copies of Abbey Road and Rubber Soul, but I keep those in my “junk bin”.
Nya Stooges, den är underskattad! Missförstådd!
Radioproduktion, läser jag. Vilken radio då? Svinbra prod och mix. Asgrymma låtar, bra och sjavigt spelat. Iggy sjunger hur bra som helst.
Oj. Bra recension i Svenskan: http://www.svd.se/kultur/scen/mattias-alkberg-far-en-staende-ovation_8135394.svd?voted=1367363850393
”Hade det här varit 1970- talet hade någon klätt av sig naken.” Hahahahaha! Roligt, men fint också.
Kir. Numer i plastflaska. Thanks to me, myself and I.
H: Tog bort och la till, C-60 gäller!
SJ och Telia tar livet av Myrdal.
Är det idag vi skriver kuken på svenska flaggan, eller har jag blandat ihop det?
Det är idag! SD fortsätter backa:
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16700512.ab
Jag tycker nya Stooges är lite ojämn, men minst hälften är skitbra. Efter två genomlyssningar alltså.
Det var ett tråkigt sätt att säga det.
Vad är det för band som spelar på Medis? Låter som Marine Girls.
hjon: jo, Audionom finns. De ska spela 10/5 härnäst.
Säg den skiva som är jämn H, men nog är Stooges kul att lyssna på. Inte nydanande och oftast förutsägbart, men vafan det är precis det jag gillar. Man slipper tänka, analysera, bara låta det rinna ned med ölen i den svettiga eftermidagssolen och bara må bra. Eller nå’t sånt.
Misstänker att nån satte en sexa på den på SvD.
Var jag det. Anonym alltså.
H – jag sa ju soluppgången. Solen går väl inte upp kl 20? Nä, just det. Om du vill kan du komma förbi och köpa en. Jag är hemma. Smsa om du kommer.
Eh, har ni lyssnat på den här Matthew E. White? Det ska vara årets album, och enligt Lokko det bästa på 20 år. Personligen blir jag så otroligt sömnig när han börjar sjunga/mumla.
http://open.spotify.com/album/0wScykhzDhFe1Karbp06zR
Ni får gärna ge er in i det här kommentarsfältet:
http://www.asapetersen.se/blogg/2013/04/hakan-hellstrom-sjunger-mig-verklig/
”For once in my life I turn out to be that sucker.”
http://youtu.be/F_hhLkom1cU
Ajaj, att demonstrera i skor man inte gått in. Dödsfot!
Ps, Randiga Rut hette dem som jag frågade om förut.
I dag går mina tankar till Mattias, som driver giftet ur sin kropp. Livet är en kamp, man måste alltid kämpa vidare.
Så är det. Utan att veta närmare vad som åsyftas.
Piedro: du borde föreläsa på högstadieskolor inför varje valborg.
men det här är väl fint?
toss a dart,
wherever it lands – that’s the center
we thus decide of our own unsteady hands
what’s a bull’s eye
Matthew E. White = Shite
Idag drog jag en starkölsfika. Sen gick jag och köpte folköl och gick till jobbet. Jag ångrar ingenting.
H och Hjort <3
Bee: That was tubs of fun!
Jag blir först med att byta månad:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4VzhWeRB8aSy6vpt9tx12W
Min pappa ringde nyss, överlycklig för Begravningen-recensionen i DN. ”Och tänk Åsa, den begravningen såg vi redan i augusti!”
Om strukturell rasism: http://mobil.svd.se/c.jsp?cid=25967251&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8135600%26amp%3bnew%3dtrue
TP: <3
Allvarligt, hur kom Spotify fram till att det var överflödigt att ange längd på låtlistor?
H: ja, det är sorgligt. Jag som hade hoppats på att man istället skulle kunna börja göra crossfades i listorna… Tänk vad grymt det skulle vara.
Aa, ok, här är min majlista. Jag vet inte, den är lite riktningslös så ni som känner att ni har en riktning eller att riktning är viktigt för er, ni kan ju göra nåt annat. Den börjar med min älskolåt med Ramones, äntligen på Spotify, sen kommer min älskolåt alla kategorier, också den ny på Spotify. I övrigt utmärker sig kanske temablocket med Minutemen. Jag gör som jag vill och nu gjorde jag så. Två låtar med Jello också. Håkan Hellström-låten gillar jag nu, tack vare Bullis. Sen är det lite till också. Tjo.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/7csfbMuaHLzteQNUGHjcFK
Min! Har också med Håkan, samma låt.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5QEf6p5ALIjWmxAugccXkq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5QEf6p5ALIjWmxAugccXkq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5QEf6p5ALIjWmxAugccXkq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5QEf6p5ALIjWmxAugccXkq
Nu prempade jag ikapp på en massa C-60 av Matti som jag hade missat (konstigt). Ångrar mig lite, för det blev jätterörigt bland spellistorna nu.
spotify går ju på crack för fan. ska knåpa ihop en majlista idag. inget tema, ba låtar.
H: man kan i alla fall göra olika mappar nuförtiden, att sortera Spotify-listorna i.
Är det konstigt om jag är lite gladare för SVD-recensionen än DN? Det är för småsaker, som att hon skriver pandasmink och inte corpsepaint, exempelvis. Blir glad för det. Allt annat hatar jag, i världen alltså, Slutar röka. Det är helt jävla stört vad tråkigt det är.
Savages-skivan får 10/10 av mig. Jag har inte ens hunnit läsa era inlägg sen den började streamas eftersom jag är upptagen med att bara lyssna.
http://silenceyourself.savagesband.com/
Conny: Japps, jag har gjort en mapp nu som heter ”Matti, olyssnat”. For a rainy day.
Matti: Näpps, SvD-recensionen var mycket bättre, även om DN kanske var (ännu) mer entusiastisk.
Savages, ja bra!
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0GtBjBMBcWqlVON5LGecsv
Jag har också en mapp som heter Matti olyssnat. Där finns 15 skivor med bq, tre skivor med MABD, två skivor i eget namn och en ny skiva med något som heter Mattias Alkbergs Begravning. Ska ta itu med den så snart Boss-säsongen är över. Båååårn in dä jooessääääj!
Bossäsongen!!! Fan vad jag har längtat!!!
Mattias Alkbergs Bossäsong.
Sluta röka! Herregud, det här blir spännande att följa. Ersätter du med snus, eller plåster, eller injektioner, eller kör du kall kalkon?
For 8 years now I’ve been addicted to cold turkey. When I tell people I’m quitting cold turkey, they say,”What are you quitting?”, I’m fucking quitting cold turkey.
Kall. Krampar i hela kroppen. På allvar alltså. Helt vidrigt jobbigt den här gången.
Kom igen, matti! Du pallar’t! Tänk på allt Fläsk du kan köpa för cigg-pengarna!
Men hejsan, kommande/nya Bäddat för trubbel-sjuan finns visst på Spotify! Jag har lagt in bästa låten i min C-60 maj. Länk däruppe. Eller jag glömde att alla redan prempar. Not.
Ps, Bäddat i Stockholm på fredag!
Hjälp, det är fredag imorgon. Livet går så fort.
Det var fantastiskt bra i måndags! Jag blev helt lycklig!
Matti: de första 3 dygnen är svårast, på ett sätt, efter det är man avgiftad. Klarar man 3 dygn kan man klara 10 dygn. Då har msn varit duktig. Klara man 10 dagar kan man klara 1 år, och då kan man säga att man slutat. Sen kan man börja igen.
Menar set på allvar, alltså. Att tänka att man aldrig mer ska röka är fruktansvärt deprimerande. Kroppen återhämtar sig rätt bra på ett år. Då har man varit duktig.
Det här Skogen Brinner, har inte hunnit skapa mig någon uppfattning än, men det låter som det kunde vara sångaren från Kristet Utseende som sjunger. Fast det kanske det inte alls är?
Nu har jag skaffat mig en uppfattning. Seremonia lockar betydligt mer. Inte för att det är samma sak, men beröringspunkter finns. Som mellan god mat och mat man helst inte äter.
Jeff Hanneman RIP.
Fick precis höra om Jeff Hanneman. RIP.
Oj!
Fan, dräller på vårdcentraler och kliniker som en pensionär.
Maskrosor! I Luleå! Igår snöade det.
Lyssnar på Pharoah Sanders på vägen hem. Jag brukar tänka på vilka instrument som är bäst; det brukar bli elgitarr, ibland saxofon. Men om rösten är ett instrument så är det ju bäst. Hur Pharoah sjunger på Japan (från Tauhid), helt mäktigt. Det är så personligt det där med rösten, men jag tror man kan hitta den, sin egen, på samma sätt som med saxofon och andra blåsinstrument. Ville bara säga det, och att ni borde kolla upp just den låten. Om ni inte redan hört den. Den är min favorit i alla fall.
När Magnus Nygren tipsar om nåt, då lyssnar man, basta.
http://open.spotify.com/album/2R6aVuL7YPUlAca8Mg8enH
Plus, man letar vidare. Nu: Braintickets debut, Cottonwoodhill, från 1971. När den skivan kom rekommenderades att man bara skulle lyssna på den en gång om dagen, den var så vansinnigt psykedelisk att ens hjärna kunde gå sönder, om man lyssnade mer. Eh, wow.
Ungefär som Begravningen då.
My mind is like a plastic bag
That corresponds to all those ads
It sucks up all the rubbish
That is fed in through by ear
I eat Kleenex for breakfast
And use soft hygienic Weetabix
To dry my tears
japan var den första och typ enda låt jag tagit ut på gitarr. älskar den, hur han som sagt sjunger, och melodin.
Bästa Family Guy
http://www.youtube.com/watch?v=yYrENgtcq-0
A.R. Machines & Brainticket, tack för tipsen! Bara omslaget till Celestial Ocean kunde göra min dag.
I morgon, 12.30 typ, kör vi akustiskt på Karin Mamma Anderssons vernisage på KH, Luleå. Kom! Blir några ovanliga bitar.
Två gitarr, bas, trumma, kör och skak. Semiakustiskt, alltså.
Åh, fan för det här avlånga landet! Karins konst vill jag se mycket av.
Jag hatar alla, jag vill bara vara med Bäddat för trubbel!
Fint, H!
Jag hatar Bruce Springsteen fr o m i kväll. Allt han gjort innan och allt han kommer göra sen, allt. Jävla skitsvin är han, endast överträffad av de som älskar honom och jobbar på kvällstidningar.
Vårtoppen är stängd nu, eftersom maskrosorna slagit ut i Luleå. Den öppnar igen i mitten på mars nästa år. Det blev en 258 låtar lång rätt grym låtlista.
Matti, vad har han gjort? Har han tvingat dig sluta röka?
Jag hatar alla som berättar för en om inspelningen av Born To Rum-skivan när man bara vill hälla upp sitt kaffe. Jag skiter i.
Att förstå vem man är och var man kommer ifrån. Det är för svårt för Jens Liljestrand.
Eller det är nog svårt för alla. Men just därför. Godnatt!
’cause tramps like us, baby we were born to rum’.
Vad ingen tidigare känt till är att låten är en hyllning till de bostadslösa. Eller, snarare en uppmaning till de bostadslösa att skaffa tak över huvudet.
Har ni läst will oldham on bonnie prince billy? I den får man i alla veta veta bakgrunden till låttiteln ” you have cum in your hair…”. Tydligen kommer titeln från ett skämt Albini drog under inspelningen.
A bar pianist walks backstage to masturbate and the boss yells at him
– get the hell back out there, you have a job to do!
So he rushes back out, and someone comes up to him and says
– you know, you have cum in your hair and your dick is hanging out.
And he says
– no, no, but if you hum a few bars i’m sure i can pick it up
Albini: hahahaha!
conny: fick sms o annat igår om att han körde hela den där skivan PRECIS SOM JÄVLA VANLIGT och alla sina andra låtar SOM VANLIGT och kände att, nä, nog är nog. Allt blev hat. All sympati, hela katalogen. Han blev Tomas Ledin om Ledin hade frontat (sena) Skrewdriver. Bossen verkar älska Sverige mer än Pluton Svea, det är ju genomvidrigt. Tänkte jag.
Jag är något mindre arg nu i alla fall.
Conny: Jag som precis skulle lägga in Icona Pop :(((
Det är inte alls vår här förresten. Matti är bara positiv.
Jag fattar inte vad Matti menar att Bussen gjorde.
Jag är döv på vänster öra. Det kommer väl gå över, men jag inser att jag borde börja ta hand om mig.
”Vi har inte träffats på match.com, det här är äkta.” Man KAN inte säga så när man startar ett band.
Bullis, nääe… Vem sa så? Gessle och Brucean? Ok, vårlistan åter upplåst. Håller den öppen några dagar till. Men i veckan kommer sommaren till Stockholm, då stänger den för i år.
Victor and the. Blood! Bullis citat!
Ny Black Flag-låt.
http://youtu.be/GzgSSVKwqaw
Riffet i början är coolt.
Bossen. Bara det epitetet får mig att kräkas ner hela själen inombords. ’Han slutar aldrig förvåna’, ljuger en journalistapa. Nähä? Zzzzzzzzzzzz. Det har väl varit exakt exakt samma grej han gjort sen 1975? Zzzzzzzzzzzzzz. Skulle inte gå ens om jag fick 2000 för att gå. Gud vad trist, behöva lyssna på det där i 3 timmar, utan att kunna gå på muggen. Nej tack. 195 000 svenskar har köpt biljett för att se honom den här gången. Det betyder att det måste vara dåligt.
Han borde få mer skit för det här med att bjuda upp söta flickor på scen under särskilda låtar.
Bossen alltså, inte Matti.
Så söta pojkar är ok? Ok.
Nu bjuder han ju inte upp några söta pojkar, men ja. Pga patriarkatet.
Jag tycker det är mer upprörande än att Greven samlar in pengar till att konstruera ett nazistiskt bordsspel.
Greven är ju beyond crazy nuförti’n och därför inte lika upprörande pga omöjlig att ta på ens minsta allvar. Alltså, som seriös, han är säkert farlig och så.
Jag menade att jag har söta boyz med mig på scen.
Helt annan grej
Kinks, de gör sig lustiga över England, lite. Kevin Ayers, han gör sig lustig över Kinks lite. Ayers framstår som så mycket mer sympatisk än Ray Davies. Vet inte vad det beror på. Att Ayers är hippie och således lite harmlös? Och Davies mer mod, på gränsen till punk, som Rotten lite? Gillar ju alltså båda hur myket som helst, men Ray Davies är man som rädd för, Ayers vore lisom trevligare att träffa. Bortsett från att han är död då. Den detaljen gör det ju lite obehagligare.
Greven säger ju att europeér är en egen ART. Han är bortom raskrig alltså. Neandertalare är vi. Eller han då. Han är inte klok, plus har rustning och inga skor.
Hörnni! Har jag aldrig sagt!
Matti, men nu fattar jag. Trög. Jag trodde du var jämställdist.
Men ja, såklart det är feministiskt att du inte har tjejer i bandet. De kunde ju uppfattas som kuttersmycken!
En kompis till mig kallade Varg Vikernes för blackmetalens Willy Wonka. Ganska mitt i prick, tycker jag.
Om det inte var maskrosor var det såna här andra, gula vårblommor. I ett dike intill Slemsjön, men ändå. Ett snabbt il av vår kände jag och såg.
Tussilago? Såna träffade jag på ett par ute i skogen idag. I ett hav av vitsippor. Ooooo. Vår.
Vet ni vilken musikproducent är så sjukt ljuspigmenterad?
Steve Albino.
Slemsjön? Låter inte som någonstans man gärna badar?
Killed By Death #22 är en av mina favoriter den serien. Band från massa olika länder på den. Detta från Frankrike:
http://www.youtube.com/watch?v=_umzNiaaXvk
När jag ändå håller på. Big Doings:
http://www.youtube.com/watch?v=RP-h1NRpics
Punktips 3. Oj, vad bra det här är. Texten är släkting till ’Gris i maskineriet’:
http://www.youtube.com/watch?v=3vac5BjCq1w
Många är vi: http://m.expressen.se/kultur/hos-mig-sjalv/
är du introvert?
Jag började skriva ett långt svar på telefonen, svar på recensionen alltså. Men nu suddade jag. Ska öva mig på själslig frid.
Ja. Det är jag nog. Hatar kontakt och andra. Och telefoner. Och utomhus.
Jag hatar allt forever. Men är nog inte introvert. Bara jävla less.
Och ledsen, så sjukt ledsen.
Men helvete vad Slayer är bra. Som sena Discharge om sena Discharge var lika bra som tidiga Discharge. (bakvänd jämförelse, men riktig)
Jag fattade inte att jag hade introverta drag förrän alldeles nyligen, typ ett par månader sen. Innan trodde jag bara att jag var allmänt socialt misslyckad. Vilket jag kanske också är, men inte bara det. Skönt att äntligen veta. Fast, jag hatar inte andra. Jag hatar bara att inte alltid kunna bestämma när och hur jag umgås med andra.
Bullis: Något som hänt?
De senaste veckorna har varit urjobbiga av olika yttre anledningar. Och nu har jag PMS + existentiella grubblerier. Plus måste jobba och är ensam.
Du kan åtminstone vara ensam tillsammans med oss, om det hjälper. Mår du inte bra får vi försöka lösa det på något sätt.
Fin du är Hjort, blir helt varm. Just nu går dagarna mest ut på att skriva, gråta och hålla minen bland folk. Skönt att inte behöva göra det här i alla fall.
Nej, sådär kan du ju inte ha det. Det må vara en klyscha, men det blir fan inte bättre av att man stänger det inne. Bara ventilera om du vill och kan. Vi rår kanske inte till fullo över våra förutsättningar att må bra, men det gör det bara viktigare att vi tar till vara på de små medel vi har för att må bättre. Nu börjar jag låta svävande och flummig här, vilket förmodligen är ett tecken på att jag är just det, men det må så vara.
Att sluta röka, intressant hur livet, enligt uppgift, blir längre fast man vill att det ska ta slut snabbare.
Och fatta vad extremt tråkigt och värdelöst det blivit när man tycker att ovanstående tanke kvalificerar sig som ”intressant”.
Är hemma med ungen. ”Pappaledig” kallas det ju. Gått och funderat lite smått på det här med rökstopp. Köpte en dosa snus t o m. Känns ju inte helt okej att spankulera omkring med barnvagn och en cigg i högsta hugg. Man ser ju blickarna. Svårt att få till dom där 20-30 ciggen per dag också med en 13 månaders härjade runt benen. Men man blir ju lätt panisk bara vid tanken av att sluta röka. Har aldrig testat. Inte ens en dag. Rökt i ca 20 år. Blir ju inte lättare av att läsa det matti skriver heller. Kryper i skinnet och kallsvettas. Men nog fan vore det grymt att slippa. Men trist som fan också. Vad ska man göra istället? Ta ett äpple? Fet som en gnu kommer man säkert bli också. Men kanske pigg och glad också? Ja inte fan vet jag. Håll oss uppdaterade Matti och lycka till.
Kram till Bullis också. Du är grym. Hålla minen är bara skit.
Sverigedemokraterna har skaffat kontor/föreningslokal i samma korridor som företaget jag jobbar åt. Ser fram emot kommande kaffepauser. Verkligen.
Glad Påsk
Det är väl som med allt annat som man vill ska ta slut snabbare; det känns längre än vad det egentligen är.
Tips: Lyssna på Discharge forever. Känn in poesi som:
Is this reality or just a nightmare?
Nightmare, nightmare.
Doomsday, doomsday
It’s doomsday, doomsday
Eller
Can you hear the sound of an enormous door
slamming in the depths of hell?
Eller
Kept in line with truncheons
Rifle butts and truncheons
This is state control, this is state control
State control, state control, this is state control
Beaten up behind closed doors
Cracked and bruised ribs, bloody mouth
Cracked and bruised skull, bloody mouth
State control, state control, this is state control
Gillar nya Black Flag-låten. Bara trist att trummorna går i halvtempo. Känns som att det kunde varit ösigare.
Gillar det här ännu mer, fan vad crazy skiva: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5ej67IeWDYs5YpP4orbKt9
kilo: http://open.spotify.com/album/4KqzzNPRYR3VnwXZtkbZrR
Det här snacket om bästa svenska lyrik.
Kjell Höglund? ”Man vänjer sig” och ”Häxprocesser” slår ju ut allt.
Blå Tåget? ”Glassfabriken”, ”Kalla Kriget”, ”På väg till koppargruvan”, och, gud förbjude, ”Den ena handen…”. Makalöst rakt igenom.
MEN DET FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR JÄVLA LANDET? (Som man alltså tydligen INTE HELLER får säga i det här jävla landet… http://www.aftonbladet.se/kultur/article16730877.ab)
Höglund, hands down(s).
Benny: Tack! Jag gillar det!
Nya skivor:
Lou Reed – Street Hassle (1978)
Lill Lindfors – Sång (1971)
The Flirts – 10c a dance (1982)
Pete Wylie and WHA! – Infamy! (1991)
Johnny Cash – Folsom Prison Blues (1968) 7″
Bob Dylan – New Morning (1970)
Här, ni får b-sidan till Folsom Prison Blues. Rätt okända och helt suveräna The Folk Singer.
http://www.youtube.com/watch?v=9FZV_oh7YGE
Nu när intematti röker längre är det inget roligt längre. Varken att röka eller inte röka är roligt längre.
Men eller hur??? Det är som en ordning som rubbats, visst då? Finns kanske bara ett sätt att komma till rätta med det.
Ang. rökning och ökad livslängd. Som den danska äldre damens kommentar i tv, till undersökningen att danskar lever kortare än andra skandinaver pga att de röker och dricker mer. Hon tog ut cigarren och ba’ ”Äh, de sista åren är ju bara skit i alla fall”.
Jag tycker du ska sluta röka, matti. Bara för att:
1 det uppenbarligen har påverkat din kropp till ett beroende, då skulle iaf jag bli tvär.
2 du kan.
3 fatta vad mycket öl du kan köpa för pengarna.
Vi borde inte prata så mycket om det. Vet hur det är att bli påmind om det. Själv pratade jag BARA om hur bra det gick att sluta röka i ett halvår… Och så grinig. Stubinen var så kort så kort. Det slutade med skilsmässa båda gångerna jag la av. Säger inte att det var den enda anledningen, men jag blev inget rolig att va med.
Fast jag gillade att kunna andas! Jag gillade att kunna gå och springa utan att bli andfådd. Gillade att sätta mig över beroendet, att det var jag som bestämde.
Kort sagt, jag tror det är bäst att Angelica bestämmer om matti ska röka eller inte.
Skrev just världens längsta kommentar om hur mycket jag ogillar att black flag återförenats, precis som jag ogillar att amebix, bad brains och refused har återförenats. Men raderade, så mycket bjuder jag int er på. Men en sak är säker, det är som att dom förstör min tonår retroaktivt. Man gick omkring och lyssnade på dom med känslan av att dom aldrig kommer att existera igen, att man aldrig kommer att få se dom, men när nu alla dom där banden förenas igen så är det som ett hån mot den lilla finniga tonåringen som drömde om att få ha sett det här. Refused, Amebix, Bad Brains, Judge, Gorilla Biscuits och Black Flag är helt enkelt inte okej längre för mig, i min egna musikvärld i mitt huvud. Ni gör som ni vill, jag bara avreagerar mig genom att skriva ner mitt raseri här, som att jag har suttit och skitit, allt känns redan lite lättare.
Iceage på danska är så mycket bättre än iceage på engelska,så det sistnämnda blir helt ointressant.
När ni ändå sjunger på sista refrängen: Det här är dagens refräng, gårddagens och nattens.
VBFCHUB
DMNYGUSD
UASURYMI
VBFCHUB
TMMYGUS
USSUYMM
Jävla internetslarvers! Den stämmer ju inte riktigt. Finn fem fel och pris (sorry för nikotinkopplingen) utlovas.
Jag är fortfarande sugen på snus tre år efter att jag slutat. Det kommer aldrig va över för mig.
Det finns ett klipp från Umeå Open för nåt år sen när Matti värmer upp på en crosstrainer. Så kommer jag alltid minnas honom, han kör på i 40 m/s motvind. Inget gnäll liksom.
Jag är fortfarande sugen på Refreshers och Jenka på kvart-i-tie-rasten trots att det är 25 år sedan jag slutade.
Jag vill ha kaffe igen även om jag just svepte en kopp.
Hemma med snoring och Järnjätten. Kunde vart sämre men inte särskilt mycket bättre.
Youssou fick Polar!
Här är en lista jag gjorde med honom, förra året.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1vvZDvwu0ijefiYPiTyzvm
Det finns ju så lite på danska. Gillar d engelska med. Nästan så jag skulle vilja kalla dem underskattade.
Följande mening får min hjärna att implodera:
”Kunde vart sämre men inte särskilt mycket bättre.”
Påminner om första meningen i det här klippet:
http://www.youtube.com/watch?v=ktEbLYED5I8
Återföreningar: Har inget principiellt emot dem, snarare tvärtom. Men förstår folk som har det och kan leva mig in i det hur mycket som helst.
Rökning schmökning. Ids fan inte prata om det längre.
Iceage, det var de jag pratade om ovanför, inte ex vis, Yossou N’Dour. Men han har väl inte heller gjort så mycket på danska, tänker jag. Underskattad verkar han då inte vara.
TP: jag fattar inget alls. Fattar så lite att jag inte skulle förstå om jag fick det förklarat ens, så känns det nu iaf.
Varför imploderar din hjärna? Usch, låter otäckt.
Jag tror att Imploding Brains är ett grindcoreband från Luleå. Lite underskattade. Men återföreningen på danska hade jag kunnat leva utan.
Grej som stör mig mer än återföreningar: Pixies Where Is My Mind i blöjreklam.
”The Chelsea Clintons låter som en förträffligt indiegrupp. Och hur skulle de röjiga punkarna Obesity Epidemic någonsin kunna göra en dålig låt? Att omedelbart älska ett band, trots att det inte existerar, må vara korkat. Samtidigt påminner det mig om den instinktiva passion som gör popmusik mer intressant än andra kulturformer.”
Word på det.
Minus att jag skulle dissa The Chelsea Clintons innan jag hade hört dem, helt enligt logiken i ovanstående resonemang. Jag tror de är långt ifrån förträffliga.
matti: Semantiktisdag. Något kunde varit värre är ju bra. Och nåt som inte kan vara mycket bättre är också bra. Det är liksom dubbelbra. Med det sagt är det kung att du har det dubbelbra just nu.
Jo, men ”den instinktiva passion”-en. Den är ju mäktig.
Jaja. Nu känner jag hur humöret faller igen.
Onward, all things punk rock! Vill jag utbrista.
Skriver om, skrev för fort!!
matti: Semantiktisdag. Något som ’kunde varit värre’ är ju bra. Och nåt som ’inte kan vara särskilt mycket bättre’ är också bra. Konnektivet ’men’ antyder att andra delen ska stå i motsatsförhållande till den första. Nu är det liksom dubbelbra. Med det sagt är det kung att du har det dubbelbra just nu.
Hehe. Semantiktisdag. Det var ju meningen att det skulle vara fel ju. Lite poängen.
Och rent faktiskt, det kunde ju såklart vart mycket, mycket bättre. Med betalda räkningar och pengar över och så. Men med tanke på hur allt verkligen är så är det bättre än vad jag trodde det skulle vara.
Ja, den är supermäktig! Den instintiva passionen. Sen sitter man där med en avi på en Sister George-lp och undrar vad som hände. Men kul har man haft i den lilla bubblan man skapat i sitt huvud.
Klart det var poetik, det var ingen kritik av sakinnehållet. Då är implosion ett bra resultat.
Jag ska börja kritisera inlägg istället, recensera. Som Kbois senaste till exempel, den får en trea. Helt okej framfört, men kanske lite oengagerat ibland.
Precis allt i det här Iggy-klippet från 1979 är helt underbart.
http://www.youtube.com/watch?v=rU_LYfN9Auc&feature=youtu.be
”I’m very pro-education.”
Ja, Iggy, det är helt fantastiskt det där. Hade inte sett innan.
Matti:
http://open.spotify.com/track/0OaKiSEu8YnClNvs9CUBXu
en av de bästa refrängerna på länge. Bra låt i övrigt också.
Ibland glömmer man mellan varven att han är Iggy, och att ingen annan är det och hur coolt det är.
Järnjätten är en bra film. Det är guld att vara hemma med onge och uppleva Järnjätten. Vederbörande är dock dömd att klättra på väggar inombords p.g.a. abstinens, upplevelsen kan därför inte uppskattas fullt ut.
Pigg och fräsch Thunders funkar också. Särskilt London Boys: http://www.youtube.com/watch?v=oKeHODdUj1Q
Varför får mitt inlägg bara en trea? Jag tycker att det var aktuellt och med hyperaktuell popreferens. Dessutom innehöll det normkritik. Det borde få minst en fyra.
Iggy Pop helt utan maner om Stiv Bators död. Snyftvarning!
http://www.youtube.com/watch?v=tfIZwblztxQ
Kollar även på den där ”skandalösa”Måndagsbörsspelningen med Thunders. Svingrymt! Bassisten är lite ostämd och de saknar en gitarrist, men annars, bra spelning ju.
Och jag kommer släpandes med Wire just som korken gått ur och riktiga väsentligheter som Iggy och Thunders plockas fram.
Det är ju lite knytkalas, TP. Det går bra att komma med Wire om det är vad man hade hemma!
Fast, hahahaha, han höjer sig själv så mycket att han inte hör de andra alls. Därför blir det lite otight emellanåt. Plus, han har rätt mycket att jobba mot, publikmässigt. Han verkade ju bry sig om sånt.
Posta länken då, Matti. Men jag har sett det, visst dissar han publiken ganska hårt? Typ att alla svenskar är tråkiga, hela och rena är väl andemeningen om jag minns rätt.
Oj, trodde jag hade gjort det redan: http://www.youtube.com/watch?v=88W0d2jfjgI
Att det ansågs så skandalöst säger mer om Sverige (och SVT) då, än Thunders vid samma tidpunkt.
För jag ser ju att han är lite småpackad, men helt fokuserad. Inte alls i så dåligt skick som det brukar sägas. Dessutom bjuder han med alla på efterfest efteråt. Bra kväll, trött publik, men måndag i Sthlm 1982, vad kan man vänta sig liksom?
Men hade det inte ansetts skandalöst nu också? Jämför med Kleerup är disträ på Nyhetsmorgon cirka förra året.
Alltså jag menar inte att inget ändrats på 30 år, men kanske att en typ av moralisk indignation i mainstreamsamhället ersatts av en medial moralisk indignation som är minst lika stark.
Ja, iofs. Men inte säker. Finns ju en viss acceptens för krävande rawk nuförtiden. Efter ex vis Libertines och Broder Daniel m fl. Vilka fö knappast hade funnits om det inte vore för Thunders. Inte för att de skulle erkänna det ens. Det ligger lite i sakens natur, i charmen. Den där tröga arrogansen. De tror liksom att de är speciella, men det som gör de speciella är egentligen bara ÖVERTYGELSEN om att de är det. Undantag finns ju såklart, som Iggy och Richard Hell och Lydia Lunch. Och jag tycker alltså att arrogansen är lika mäktig som originaliteten.
Skrev samtidigt, jo, så är det ju. Den mediala indignationen.
Men Thunders hade fått bättre publik respons nu, och det hade gjort det till bättre tv, rent traditionellt. Och skandalen hade uteblivit.
Om man lyssnar på Gang War, exempelvis, så hör man att Thunders spelade gitarr som Jeffrey Lee sjöng, lite. Så Thunders var alltså väldigt speciell, om det verkade som att jag tyckte anne nyss.
http://open.spotify.com/album/0Zs5Voae0V2TGGhyWEItJl
Har du oxå abstinens Cee? Vad kickar du? Nikotin? Smack? Kött?
TP: Ja, fin låt! Såg inte din länk förnst nu.
Nu Drukqs. Lite som smackigt rökt kött.
Fan tänk om Analords fanns på spottan. Jag måste få ordning på mp3-filerna igen. Det är ju helt absurt att gå flera år utan Analords.
Och på tal om det är det HELT SJUUUUUKT att Richard D James inte fått Polarpris, alldeles oavsett hur man ser på saken.
Han kanske inte förtjänar ett polarpris, han kanske behöver bli en bättre vän?
H: Nix, fel. Ditt inlägg får en svag tvåa.
Ordvits! Götla, götla götlaborg!
Benny: jag tror det är där jag snittar faktiskt. Tack för snabb återkoppling!
Conny, blir det en sommartopp också? Jag vill stoppa in den här:
http://open.spotify.com/track/53VHRWhYdLLkBli26hQ1hz
Egentligen är det nog bara kanske första två Cheap Trick som man ska erkänna att man gillar, men jag gillar dem fram till och med One on One. Sjätte skivan alltså.
Det är ju när man vill slänga ihop en snabb C-60 med Cheap Trick som man förbannar Spotifys tilltag att ta bort längd på spellistor! Går ju inte att slänga ihop nåt om man måste räkna samtidigt.
Första tre är nog lugnt att gilla förresten. Jag glömde In Color.
Stopp! Ingen sommarlista ännu! Vi har inte ens blad på björken än, och isen skvalpar fortfarande på stranden!
Jag slängde ihop en Thunders iaf. Ser ut som en timme, men vet inte.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7dIbpjIw5i6VLYUJtwE02N
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7dIbpjIw5i6VLYUJtwE02N
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7dIbpjIw5i6VLYUJtwE02N
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7dIbpjIw5i6VLYUJtwE02N
En gång i tiden sålde någon in Nikki Sudden till mig med ”det låter som någon som försöker skriva You Can’t Put Your Arms Around a Memory om och om igen utan att lyckas”. Det var ju avsett som en varning.
Vem var är She’s So Untouchable? Jaja, jag vet.
Men, inte vem. Innan jag får semantiktisdagen på mig.
Ja, nu ska jag jobba istället. Jag hör er och ni har rätt.
Herreguud vad maniskt det blev!
Skönt maniskt alltså. Om ni undrar.
Thunders är alltid Tunders om ni frågar mig.
Jag gör en H och jobbar, hejdå. Betyg 5
Nikki Sudden <3
John Lydon skriver i sin självbiografi, måste det vara, om en incident i slutet av 70-talet när han delar en taxi med Robin Zander i Cheap Trick och blir chockad och moraliskt indignerad av hur äcklig och pervers Zander är. Väldigt roligt, om jag måste stava ut det, när man tänker på vem dem som var flickidoenl och vem som var nihilisten.
Måste bara höra solot, hela slutet, i So Alone en gång till, sen blir det Drukqs för mig med. 00-talets bästa skiva, jo, så är det.
Läser Let It Blurt (om Lester Bangs) och The Fall-bion, den som Mick Middles skrev, och undrar om Bangs hade gillat The Fall. Jag hittar ingen korrelerande info om att de någonsin nämnt varandra, men jag har inte letat heller iofs.
Hörrö, recensentBenny, svara på frågan!
Är den bra den the fall-bion? MES självbiografi är ju i alla fall världens roligaste bok. Annars gjorde jag den här idag, som uppladdning inför nya
http://open.spotify.com/user/1112545332/playlist/6oDsuRvFTqDSTjlJ2MrW3k
Tänker lite på hur grymt det är att verkligen spela in och släppa alla ideer man har. Det är sympatiskt, ärligt på nåt sätt.
http://doublecrossxx.com/kira-roessler-discusses-the-current-state-of-black-flag/
Intressant.
Ja, intressant. Och lite min poäng tidigare: ingen ska lägga sig i varför nån väljer att återförenas eller whatever. Och de som tar illa upp för att ens minnen besudlas eller nåt borde skaffa sig nya idoler. Eller iaf sluta vara så konservativa.
Mikal Cronin, yay or nay?
http://youtu.be/0S2eTV2v3V0
Verkar habilt. Någon som vet om hans grejer är värda att lyssna på?
matti: glöm det, den enda abstinens jag lider av för närvarande är bristen på pengar.
Hahahaha!
http://www.youtube.com/watch?v=HANdci6QreM
Värsta abstinensen. Har den med.
You can’t put your arms around a memory är så fruktansvärt bra med Ronnie Spector. Joey Ramone körar på slutet.
http://open.spotify.com/track/1REBqSZ0bJkGkwGAzbsihm
”It’s how restless I am, beat my head against a pole” hör till mina favoritrader i hela världen.
Ja, mmm. Jag brukar få på skallen ungefär här i samtalen, men jag tycker Ronnie Spector (och Ronettes) är överskattade.
En tanke blixtrar förbi: Jeansjackerock? Seremonia, Skogen brinner, Dungen, (möjligen) Anna Järvinen?
Äh, den försvann, tanken. Ingen bäring.
Men ändå, nån sorts förenklad variant av psykedelisk rock? Jeansjackepsych? Jag är utanför vad jag uppfattar som min kompetens här, så jag vet inte riktigt. Men jag tycker ändå att det kanske finns en tanke. Anna berättade när de spelade in Jag fick feeling att Gustav Ejstes pratade mycket om att det var punklåtar, att de gjorde en punkskiva.
Progrock kanske snarare än psykedelisk rock. Utanför kompetensområdet som sagt.
Kboi: Vad tror du, att en recensent bemöter kritik? Det här är väl inget kommentarsfält, för bövelen! Fri vilja och press!
Det finns ju redan en sommarlista. Den är mattis, och har varit öppen hela vintern. Enda regeln där var att man inte fick vara helt nykter när man la till låtar. I Stockholm är det försommar nu. Ska vi fylla på i förra årets lista, matti?
Lilla Bennygumman!
Hur är det fatt? Har du alldeles kissat på dej den här gången? Vadan denna hysteriska överstyrning när det gäller mitt lilla inlägg? Har sommaren inte börjat riktigt för dej eller vad är det?
Jag föreslår att du går ut och ger lite kärlek så kanske du får en pyts du också. Din blick rostar.
Varför denna outhärdliga tråkighet? Vad är det som är så förskräckligt? Som skrämmer dej så? Saknas pojkvän?
Du får ta och lugna ner dej.
Hälsningar
KBoi
Men jag är aldrig full på Spotify!
Åh nej. Mot Avpixlat finns ingen comeback!
Gjorde en till majlista pga fint väder, rastlös och satanisk.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2QhEqjHzNzpp93x3beQiPq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2QhEqjHzNzpp93x3beQiPq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2QhEqjHzNzpp93x3beQiPq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2QhEqjHzNzpp93x3beQiPq
Han glömde lämna på dagis och barnet dog i bilen. Jag kan inte handskas med den informationen.
Men, sommartoppen. Tycker ny! Jag låser den gamla.
Hehehehe, det där var guld, kilo.
Hehehe, Collosseum var ju inte igår direkt!
Inte i förrgår heller. Men jag kände igen den trots allt! Nöjd med det, för vi snackar många många år nu. Dessutom har jag själv en Greensladeskiva i min vinylhylla. Den har jag nog inte heller lyssnat på sedan 70-talet.
Nytt år, ny sommartopp: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/13HYnjFUAXuGbU3W9P4xtX
Inget tillagt ännu.
Men nu.
Är du full eller har du släppt på den regeln nu?
matti lägger låtar på sommartoppen nykter på vintern. Anarki och kaos!
Exempel på band som betydde allt en gång, total identifikation, som jag inte kan lyssna på alls längre: Violent Femmes. Kan bara lyssna på ett par låtar. Den med marimban från första, Gone daddy gone, fantastisk låt, + I held her in my arms. Allt annat känns för mycket mickey mousing, för mycket affekt, för mycket teater. Alltså, jag vill gilla det, men KAN inte lyssna på en enda låt förutom de nyss nämnda.
Blir full nu!
Jag är spik nykter jag.
Jag hade fel. Jag kan lyssna på Promise också. Och Ugly. Och Gimme The Car. Och Prove My Love. Men jag hade rätt också.
Va f.. matti, två låtar jag la på vårtoppen har råkat hamna på din gamla sommartoppen, tar du bort de två discolåtarna därifrån är du bussig.
– Vad heter Sveriges mest ljust ljudande punkband?
– Dubbat för Treble
Den här letar jag ofta efter på Spotify utan framgång. Kommer ni ihåg Cookie Crew?
http://www.youtube.com/watch?v=2LQILQHUBOM
Apa i min låda, det här låter bättre än skivan. To Hell With Poverty på Old Gray Whistle Test. Aldrig sett innan. Men man blir sjuk, för låten tonas ut (programmet tar slut).
http://www.youtube.com/watch?v=sPJHQmJAiKA
Men den där Good feeling, du vet. Den är ju så där VU-fin.
Just det! Hahaha! Den är också bra!
Nya Sigur Rose-singeln, den är jättefin. Får gåshud i refrängerna. Nu på sommartoppen.
Sliver m Nirvana, vilken s j u k t bra text.
Scenen med lägerelden i senaste avsnittet vittnar om att serien håller på att bli sämre. Själva grejen med serien är ju att den ska vara som i verkligheten plus drakar och så. Dom slarvar. En tvåa.
Med Sam och nyblivna mamman? Inte bevis nog. Dessutom vägde The Wall-klättringen upp det.
Var anonym.
Men scenen med Jamie var grym. Och den mellan gamlingarna om giftermålen. Riktigt bra. En fyra. Eller alltså två fyror.
Wall-episoderna är kungkungkung.
Jag älskar att åka tunnelbana.
Sliver, ja exakt! Gud, jag har mycket att lära där. Inte peka för mycket med texten. Måste jobba.
En som på allvar lade in Sixten Redlös på Sommartoppen i går borde nog hålla truten, men jag har verkligen inte lätt med Steely Dan. :)
Sliver: även ett perfekt exempel på hur rösten är viktigaste instrumentet. Ångesten när han börjar ta i, trots att texten inte alls förändras i vare sig ton eller innehåll. Mästerligt. Och pop. På det där sättet som John Lennon var pop och inte rock. Eller rock, om man väljer att se det så, det går lika bra.
Slayers geni hörs mest i den här sortens låtar, när de både spelar fort och långsamt. Lombardo är ju världens bästa metaltrummis. Hanneman har gjort låten, och ligger i vänster kanal. Det var han som spelade mest med svajarmen, King mer traditionellt snabb gitarrist.
http://open.spotify.com/track/6SE9KrXdmDcE4X1NPcEPTB
Inte deras bästa låt, inte på långa vägar, men jag utgår från den i detta studiematerial. Lyssna nu en två-tre varv och sedan diskuterar vi i grupp.
South of Heaven är bästa skivan, Reign in Blood är inte lika bra, ni har fel.
Ghosts of War, det kan vara bästa låten. Eller South of Heaven. Eller Die By The Sword eller Chemical Warfare. Eller Read Between The Lies. Eller Angel Of Death. Eller Hell Awaits. Etc etc, jag älskar dem.
Det är även lätt att tro at de är ett skämtband bara för att de räknas in bland de fyra stora. Den här videon, relativt sen, visar tydligt att de är en annan mycket märkvärdigare best.
http://www.youtube.com/watch?v=YUPoi16rTqU
Seasons in the Abyss, den gjordes som den gjordes i enkom för att South of Heaven hade floppat lite, med sina långsammare låtar och så. Den är såklart skitbra, men jag kan inte sluta tänka på att den är en kommersiell kompromiss och därför kanske deras minst bästa skiva. Minst bäst med Lombardo i alla fall. Dessutom är trummorna lite dåligt mixade, för dova. Fast Dead Skin Mask från Seasons är en av deras bästa låtar, meckigt kaos på den.
De sista skivorna, fan de är bra som fan, men jag hittar inte igen dem nu, och blir lite galen på det. Spotify har ju ett undermåligt Slayerutbud.
Fast, alltså, Show No Mercy, JÄVLAR vilket ställ det är på den. Vilket ljud, jag dör. Arayas sång, bilderna. Åh, jag kommer.
Sången på slutet av The Antichrist!! Alla måste leta rätt på den och lyssna!
Här, skivan! http://www.youtube.com/watch?v=1_X5nW4A3II
Här, live! http://www.youtube.com/watch?v=j3Zw5pDPh-A
Jag skrev ett inlägg om Slayer för nån vecka sen, som ingen ville veta av. Känns ansträngt att säga nåt annat än att Reign in Blood är bäst (men jag tror dig, Matti, att du tycker det). South of Heaven tvåa. Första två är ju bra, men inte lika speciellt. Efter Seasons in the Abyss har jag nästan inte lyssnat.
Dead Skin Mask på Decade of Aggression är så sjukt bra. När han skriker ”I’ll keep you forever!” istället för att mumla som på skivan. Tycker fortfarande hela låten är skitläskig. På riktigt, som i jag blir rädd när jag lyssnar på den.
Jag menar alltså: det går inte att säga att nån annan än Reign in Blood är bäst utan att lägga in ett ”faktiskt”. ”Jag tycker faktiskt att South of Heaven är bäst.” Eftersom det redan är underförstått att Reign in Blood är bäst. Alltså är Reign in Blood bäst.
World Painted Blood är hur bra som helst, en av deras bästa.
Tror man att Slayer är ett skämtband är man ju lite bakom.
Fryppel och hejdå.
Matti hann emellan, det blev ingen fryppel! Det betyder att jag får fortsätta skriva om jag vill.
Gillar de mest när de är lite ”experimentella”, som på South of Heaven, eller World Painted Red (wah wah-solon, sånt, fast grymt, ingen blues/funk-skit). De är liksom ut och invända (i förhållande till annan hårdrock) på de skivorna. Det är inte tungt och muggigt utan lätt och tydligt, men ändå stenhårt. Lite som (tidiga) Fugazi, faktiskt.
Kör hårt H. Kör sexhundrasextiosex inlägg!
Solona på Beauty Through Order, får gåshud. Disharmonier, och stämmor omvartannat. Och Araya. Och Lombardo. En av deras bästa låtar, lätt.
Metallica och Anthrax är ju tyvärr skämtband. Megadeth är tyvärr bara sämst.
http://www.youtube.com/watch?v=1BOMU1KjQJo&feature=player_embedded
Hahaha. Ja, det där är heeeeelt weird, Benny.
Jag älskar Among the Living-skivan med Anthrax. Dock skämtband. Men det är ju Ramones också.
Ja, nä, inget fel på skämtband generellt. Älskar många, från rena garv som Sloppy Seconds, Ånkel till Ramones och Misfits.
Anthrax har sina stunder, men ibland, för det mesta, är det bara nån slags (proto-) Biohazard och den där sortens HC, när det bara är muskler och mosh, blä för det.
Fast jag gillar Joey Belladonna. Han är grym.
Fan vad äckligt att det finns kristen hardcore, förresten.
Hahahahaha!!! Jag smäller av!!
”Problemet med att skapa transcendentala kraftfält är ju att det inte fungerar”
hahaha
nån som ska med på Pharoah Sanders på lördag förresten? Svart polo, pannan i djupa veck? Kanske basker?
shredd: Jag tänkte också fråga det. Men jag tror inte att jag hinner. Extremt sugen på att skolka från jobbet. We can go transcendental.
Era svin! Fan vad mäkt m Pharoah. En bal på slottet.
Härligt! Bestämmer du dig för att skolka och känner för att värma hemma hos mig och min rätt, om man nu får säga det i det här jävla landet, feta Pharoahsamling, kan du höra av dig på simon.sundell2@gmail.com. Annars ses vi där! Peace.
Matti, du får resa ner när Slayer spelar på Grönan i augusti. Barnen kan åka Vilda musen, eller vad de nu gör.
Vilket datum är det?
7 augusti.
Jag spelar några av de nya låtarna på Vurna, Birger Jarlsgatan, nu på lördag. Något begränsad sättning (ingen trummis). Vi spelar kl. 21. Henrik Franzéns Fria Progg kl. 22. 50 pix.
Era svin, ni med!
Steely Dan, det finns bara en ingång för dig matti. Vad vore De La Soul utan ’Peg’?
http://open.spotify.com/track/2MaLglXXcouyoh03rUROQ2
Och, som bäst är de kirurgiska som Kraftwerk. Förmodligen lika sektartat övertygade i sin gärning som Slayer. Jag kan inte gå förbi dem, även om jag helst ville. Ett C-60 blir lite krystat, men ser då ut så här:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/0bPuOLGEwYUyoQ2x3mPfrS
Räknar med 0 prenumeranter på det.
E glad. Tänkte ba säga det :)
Bra! Glad är bra!
Siouxsie & the Banshees sista, The Rapture, gud vad fin skiva. Har aldrig riktigt lyssnat på den innan.
Tidg morgon inför en helvetiskt dryg dag känner jag hur mycket jag verkligen älskar Siouxie Sioux’s röst. Längtat utan att ha fattat det.
Hahaha, kom ihåg en rolig grej Petter sa på Dramaten: Fan, jag spelar gitarrsolo i över en timme i kväll!
Alla kvällar, faktiskt, slog det oss. Det är ju det han gör! Spelar gitarrsolo. Gud vad roligt att ha det i ett band, en som ALDRIG spelar ackord, bara solar. Hahahaha.
Kanske inte lika roligt för er andra dock.
Men jag tänkte på det faktiskt. Ofta snabbt också. Potentiell metal.
Jag går evighetspromenad och lyssnar på Slayer.
Pontus Lundkvist! Älskar när han ”ger sig in i kulturdebatten”. Pga är smart på rikt.
Grymt, Bullis.
http://youtu.be/w1VWRPSc4kE?t=7m33s
”Bacon-zombies”. Tänkte på en gång på en viss stor röd man.
Bra lista i övrigt, förresten.
SPOILERVARNING!!!
”The Bastard of Bolton”, han är med nu, ju.
Personligen tycker jag en dålig grej med den här säsongen som går nu, att det ”hålls hemligt” . Det är obegripligt. Om det är tänkt att det ska betyda ngt för fortsättningen så måste de avvika ordentligt från böckerna, och då kommer jag bli svinigt irriterad på det i stället. hans roll är viktig, hans ursprung helt oviktigt. Det hade dock varit bra om de varit lite tydligare med det.
Men, Comic Book Girl !9, hon är grym, skitbra!
Älskar bacon ändå, och zombies.
Lyssnar på Slaughter of the Soul med At the Gates för första gången på många år och tycker den är svinbra! Jag slutade gilla den för att det var för tight och snyggt allting. Nu har min pendel svängt tillbaka?
Det kunde vara coolare gitarrsolon. Eller liksom solon som inte var färdiga slingor sådär.
At The Gates? Är inte det life metal?
Blandar alltid ihop dem med In Flames. Är det fel? Bortsett från att det såklart är olika band och så. Påminner de om varandra?
Det är möjligt att tidiga In Flames låter likartat, jag har inte hört dem. Jag tror At the Gates uppfann den här hittiga Göteborgsdeathen. Men life metal? Näääeeeee. De bildade The Haunted sen. Tompa Lindberg sjunger i Disfear.
Gästbokens death metal-strateger får slå mig på fingrarna om jag har fel.
Äh, förlåt. In Flames. Brrrr.
Frågan var uppriktigt ställd, men har nu försökt lyssna på In Flames. Jag förstår om du hatar mig helgen igenom, minst.
At the Gates tolkade jag lite som metal med posypunk-inslag. Minns inte om jag tyckte det var bra. Men det är inte dåligt.
Ältade In Flames-grejen uppför trapporna hem (bor på tredje våningen). Nu har jag kommit över det. Men jag tror de var mer vanlig death metal innan de blev metal-Kent. Inte så sugen på att lyssna däremot.
Lägger in en somrig At the Gates på sommartoppen.
Skitsystem-relaterat också förresten. Apropå inte In Flames.
iiiiiiihhhhhhhhh
http://www.youtube.com/watch?v=fUyyedUvGl0
När sådär tuffa band ska utvecklas brukar det bli antingen Converge eller Cult of Luna av det. Eller så blir det Korn eller Marilyn Manson. In Flames faller in i den senare kategorin. Det är inte många av den andra sortens band jag står ut med. Slipknot, möjligen. Eller, nä.
Det där med Strage, jag skrattade först så jag grät. Sen satte jag skrattet i halsen, hon gör sig ju illa som fan. Och sen lackade jag ur på Strage och mobbinghumor och distanserade coola hipsters. Bli verklig.
Conny<3
Fast, man skrattar ju inte åt hon som gör illa sig. Det är ju hela grejen, åt att de tror att det ska fungera. Inte säker på att det är mobbingreflexen som gör att man skrattar.
Men generellt så, ja. Jävla pisshipsters. Eller som de egentligen heter: yuppies.
Fick ett fönsterkuvert från Arbetsförmedlingen med posten idag. Det enda som syntes i fönstret — förutom min adress — var ”passa dig”. Seems about right.
Nä precis. Det hade varit roligast i världen om hon inte gjort sig så jävla illa.
Jävla pisshipstets! Jävla yuppies! Ska strypa dem med mina gitarrsträngar.
Ska strypa regeringen och arbetsförmedlingen och soc också. Och CSN.
Och Bossen och Gessle. Och alla deras fans. Stryp alla!
Mobbningen i kommentarsfältet under själva youtubeklippet gjorde mig sugen på att anmäla mig till new age-läger. Så jävla nöjda och självtillräckliga med att kraftfält inte fungerar att jag vill börja jobba på mitt. Folk skriver ju att de vill gasa och avrätta människorna i klippet.
Hahahahaha, Conny skrev samtidigt som jag.
Satt förresten, lite ot, och lyssnae på Lil B och hamnade såklart i hans gamla band The Pack, de som hade en hip hit om skor, ”Vans”. Och snubblade över Kirk Brandons gama band med samma namn.
Hans röst kan man hålla i handen när Moderatflaggorna piskar en i ansiktet i motvinden.
http://open.spotify.com/album/3dHJKpDQ8x7CXGtzBkMjXW
Conny: Både ja och nej, om det där klippet. Jag såg filmen igår, och det är ganska precis så det känns att se den. Till en början har man skitroligt åt llt tok dom håller på med, men allt eftersom blir man ledsen av hur trasiga dom där människorna faktiskt är.
Men just det där klippet är bara roligt. Hon gör inte illa sig så farligt. Däremot utnyttjar där kraftfältsnissen den stackars kvinnan, bara för att driva en poäng om att han inte fejkar. Spektaklet som det mynnar ut i är däremot roligt som helvete. Jag tycker inte det är mobbingskratt, snarare ett South Park-skratt. Hans andra ’försök’ är ännu roligare. Filmen fins på Pirate Bay.
Meh! Det är inte vetenskap det här mr. Benny. Inte rätt och fel. Jag kan bli ledsen när du blir glad! Jag blir alltid ledsen av att se South Park. Tycker inte om det. Fast alla andra har bestämt att det är jättekul.
Men, ok, jag fattar, ser man längre så blir det uppenbart att hon inte gör sig illa så farligt? Bra. Och… du menar att hon försöker i-g-e-n efter det där??? Då kan hon ju gått ligga där med buten näsa…
Nu vill jag prata om något annat. Ikväll ska jag se Audionom kl. 22.00 på Marie Levaue. Gratis inträde till 23. Kom dit eller var fyrkantig.
”Philip Philip, Philip, it’s all about Philip. I Hate Philip.”
Jag älskar The Office just nu, på allra sista slutet.
Man måste nog skilja på hipster med och utan själ.
Haha. Nu kom den där konstiga brasklappen om vetenskap igen. Jag höll dels med dig, och så sa jag hur jag uppfattade filmen. Se det som en recension. Den får en klar trea.
Conny: Nej, hon försöker inte igen. Hon ligger och grinar med något konstigt läkande blad i ansiktet. Tror hon gör illa svanskotan. Däremot gör han en ny ’attack’, mot två killar (där den ene är 90 kilos rugbycoach), och då funkar helt plötsligt kraftfältet och han trycks ner i sanden och ligger och skakar och talar i tungor. Det är en riktig fest.
Efter ballar hon ur och skäller ut en av de självpåtalade alfahannarna i ’sharing’-gruppen. Nu när jag säger dom här grejerna inser jag att filmen kanske är närmare en fyra ändå.
Åh, helt rörd av det också. Lyckliga slut efter nio år är det bästa. Ett avsnitt kvar nu.
”Nu när jag säger dom här grejerna inser jag att filmen kanske är närmare en fyra ändå.”
Den sortens insikter är ju de bästa!
Tydligen inte.
Shred: Hur menar du, hipsters med och utan själ?
Hipsters är ju ett skällsord och en ungdomskultur. Typ. Jag menar att tex Mariam the believer tveklöst är hipster. Även Begravningen, på ytan åtminstone. Hipsters med själ.
Sven Otto Littorin sitter i Nyhetsmorgon TV4 och säger att han inte tänker fläka ut sig i några morgonsoffor. Hur ska vi rädda oss från den här världen.
Betar av exakt alla symptom som förknippas med att sluta röka. Just nu: sitter yr med huvudvärk i soffan och har i natt fått utslag över hela kroppen. Värt.
Sven Otto Littorin: vilket pervo han verkar vara den där. Tror nog nästan psykopat.
Nu är han mysiga gratängsformskändisen.
Är det nån som ska ut på Söder ikväll? Jag ska äta middag där kl 7, kanske vill gå vidare sen.
matti ger nya vampire weekend en etta i nsd: ”det är så tråkigt att jag hellre vill bli slagen med den här skivan än att lyssna på den igen.” hahaha.
Men vad är det frågan om? Feber, ont, utslag. Som ett skämt det här.
De där utslagen ska nog ha gett med sig lagom till beach 2013, oroa dig inte bara.
Krya på sig.
Hjort du e så fin.
Jag har hållit tal för första gången i mitt liv. Är full och, vågar jag säga, lycklig.
Jo förresten, jag har även luskat ut allt som finns att veta om Henrik Berggrens soloskiva. Det finns tyvärr inget att veta. Men han har låtar till ett album och det lär dröja.
Jag älskar Joey Ramone så mycket så jag vill dö.
Vem hade jag varit utan Ramones?
Jag har alltid trott att texten går ’Hjärtat röt, pickar som en korp på nåt som dött’ i Ragnar. Alltså inte ’Hjärtat rött’.
Augusti!
Hela Tom Verlaines The Wonder föll snabbt i glömska. Jag tyckte att han fastnat i formen, blivit ointressant. Men fel, fel, fel igen! Eller nästan i alla fall. The Wonder förstörs en hel del av den ljudbild som dominerade i slutet av 1980-talet. Framförallt de feta trummorna känns rätt avskyvärda, men i Augusti fungerar det riktigt riktigt riktigt riktigt bra. NJUT- inte bara en gång utan minst 3 gånger. Låten kräver det.
http://www.youtube.com/watch?v=zuO-atNpQS0
Vill göra: ligga i sängen och febra klart, lyssna på hardcore och kolla på Deadwood.
Ska göra: repa.
Jo, tack, det gick bra att spela. Inför 15-20 personer.
Brucejävelns fel Conny. Hade velat se er!
Modern technoklassiker nu på Spotify. Fem cringles.
Scrollknappen på min mus funkar inte när den blir varm. Därför måste jag sitta inomhus och jobba. Åt helvete med att vara sin egen kung, funkar inte.
Eh glömde länken. Alltså – modern technoklassiker, som fått en femma i betüg.
http://open.spotify.com/album/6e9x2P77viADoLO0S1nwiG
matti: <3
http://www.telegraph.co.uk/culture/10049454/Dont-make-fun-of-renowned-Dan-Brown.html
Coolt att Springsteen hade velat se Conny solo!
Har bett Jonas uppdatera för jag kan inte; vi spelar på Lillan i Luleå i morgon med Dead Alkberg. Alltså, det är jag och fyra från Begravningen som kör lite akustiskt. Det är skitbra. Vi spelar även på Scharinska i Umeå på torsdag, Lika bra då, minst.
Just ja, inte bara Bergravningslåtar, annat med! Till och med en BQ.
@matti. välkommen till ume! på fredag bär det av till lule #hitodit
Annika vann :( Jag menar :)
Den här Iggy Pop-låten på sommarlistan är ju svinbra. Måste lyssna in mig på de två senaste soloskivorna.
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/74kKVE2NxYrWH7qLIj3cMU
Mitt C-60 för maj.
”Tones on tail – Rain”, vilken låt! Om ni ska höra bara en låt från min lista, hör den. Hela! Fatta att den är gjord -84.
Causey Way, också intressant.
New Age Steppers (med Ari Up) har gjort så himla mycket bättre, men det finns för lite på Spotify.
Nästa månads C60 blir mitt bästa någonsin.
En av världens bästa låtar, alltid tyckt, aldrig kunnat förklara.
http://www.youtube.com/watch?v=AiIQXzBTyfk
Men Bullis, missade jag dig nu? Jag hade minst tänkt vinka, helst bjuda på en kopp kaffe.
H: Åh ja. Jag fastnade i några samtal och spanade efter dig runt några hörn men sen blev det helt bråttom, jag vart tvungen att gå. Tror ändå att jag kände din ande!
Återvänder till MBV, jo den håller. Den är bra på riktigt, inte bara nyhetens behag.
Bullis: Ja, vi hade också måndagsmöte och stängd dörr. Du klev säkert på någon av alla koppar kaffe jag spillt ut på mattorna, om det är vad som menas med ”ande”. Ses nästa gång!
H: Idag spillde jag kaffe över hela Björn Elmbrants fina anteckningsbok, det var hans första intryck av mig på flera år. Så din ande är definitivt med mig, det är inget snack,
! skulle det va. Och <3 och sånt.
Åh, jag dör. Önskar jag kunde förmedla hur roligt det är. Försöker såhär: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!
Han ansträngde sig jättemycket för att inte bli förgrymmad :)
Nu kan absolut ingenting toppa svenska kvällspressens Springsteen-dyrkan:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/brucespringsteen/article16764670.ab
”Se annonsen i bildspelet högst upp i artikeln!”
Markus Larsson är klart besviken, han delar bara ut en stark fyra. Jag vill slåss.
He he. Evil dead på pressen ja. De övriga är ju mest bara lyckliga. Och det får de gärna vara för mig. Skiter helt i Bossen och lyssnar bara på Lundell och Ledin istället.
Jag har nästan inte varit irriterad fram till nu, men finns INGA reservationer rörande journalistisk integritet?
TP har rätt. Det här blir sommaren med Ledin.
Vaddå får en snubbe inte vara kär i Brucan längre???
Jooorå, så länge hen inte är journalist.
Jag tror många snubbar vill sjunga Lana Del Rey för Bruce:
The way you’d play for me at your show
And all the ways I got to know
Your pretty face and electric soul
Will you still love me when I’m no longer young and beautiful
Will you still love me when I got nothing but my aching soul
I know you will, I know you will
I know that you will
Fast roligaste indignationen på länge är de här som är så feruktansevärt arga på att Systembolaget dragit in Iron Maiden-ölen. De är nämligen över 20 alla och kan faktiskt själva bestämma vad de tål att se på öletiketter.
Tror jag med Bullis och som sagt de får de gärna göra medan jag och kanske H nynnar på Ledins alla sommarhits i hettan. Jag säger nynna för att riktigt sjunga ut så där Mattiartat är ju’nte coolt nog för mig i alla fall.
De skulle aldrig vågat protestera om Systemet dragit in ett öl med bikinibrud på etiketten, för de respekterar ju ändå Kvinnan.
Hahahaha! Med versal!
försvarar eventuella stavfel för sådant hör inte till fakta.
Om det nu var begravningen eller bara Matti och ”Mamma Andersons konstellation begriper jag inte. Jag är imponerad av denna gratisspelning, noterar hur väl repeterat det var. (kanske sista låten var grym)
MEN FÖR HELVETE, värt att notera.
Matti uttrycker sig om sitt miljonprojekt, sin egen Begravning som han ej får spela musik eller teater ifrån, om?. Projektet kostar så mycket cash att bolag gör det tydligen omöjligt att spela några bitar ifrån skiten. Undanhåller sitt eget material. Kanske inte helt eget va?. Bevisligen äger du inte dig själv längre. Vad fan hindrar dig från att spela något nytt? eller bytt? Att Mattias Alkbergs Begravning är så jävla påkostad att du inte får släppa en fis i rymden som handlar om Begravningen. Grymt punk att sälja sig. Kastar Tunaskolan och övrigt skit för anarkist eller vad du kallar det är inte PENGAR SOM HINDRAR DIG FRÅN ATT SLÄPPA EN FIS FRÅN DIN EGEN SÅ JÄVLA BEKOSTADE BEGRAVNING. Antar att det är döden på riktigt?. Ursäkta att det låter hemskt men sanningen är den att du försagt dig. Vad fan handlar anarkist om?. Det har du glömt.
Lana Del Ray. Hon välter mig totalt. Speciellt på den här Young and Beautiful. Tycker den här karaktären hon spelar som sångerska är lika spännande som Madonna. Det är som att man väntar på hennes nästa drag. Förstår ni vart jag syftar? Det återhållna manshatet, vad kommer hon göra av det? Underkastelsen i ’Off The Races’, det är väldigt mycket s/m. Men det är Lana som har kontrollen, känns det som. Eller är det bara jag som hör det som att alla ord hon sjunger är menade att förstå HELT TVÄRTOM. Sjunger hon ’du är min älskling’ betyder det ’jag hatar dig’, sjunger hon ’du måste rädda mig’ betyder det ’låt mig dö’. Eller i ’Young and Beautiful’ – jag vet att du inte kommer älska mig när jag blir gammal, men vi måste fortsätta låtsas att du ska göra det.
Jämförelsen med Madonna, det är det där mångbottnade jag gillar hos båda. De flesta arena-artister har inte det där:
Bruce är hederlig.
Lady Gaga är hela världens Ola Salo eller Regina Lund (Du är också en stjärna, alla är stjärnor, bla bla bla).
M.I.A. fyller/fyllde rollen som nya Fugees, den kvinnliga Bob Marley / Clash-revolutionären. Lite sympatiskt och på rätt sida och så där, men lämnar inte mycket åt iakttagaren att fylla i.
Oj, JOCKE! Jag förstår inte ett ord du skrev. Är du punk eller full? Visst är det för jävligt att matti vill få betalt när han spelar! Slår vad om att han nästan tjänar som en byggarbetare på musiken i år. Nej, förlåt. Inte så mycket naturligtvis. Men som en städare nästan, kan jag tänka! Han borde äta sina barn istället för att föda dem tycker jag. Då skulle han kunna spela helt gratis hela tiden, och sluta gnälla.
Ja, jag gick en spellista av Stålet med Young and Beautiful och mådde så himla bra av det. The Riot’s Gone med Santigold var en annan pärla jag fick. Blev Stark Kvinna helt på rikt.
Ja, jag tycker också att Matti ska dela med sig av alla sina miljoner. Varför måste han va så snål.
Kollade på Babel, tycker inte att någon sa något bra om texter.
Symptomatiskt också att ingen låt med vare sig Vånna Inget eller Bäddat för Trubbel var nominerade. Man väljer ”duktiga” och ordrika texter i såna här sammanhang.
’Annars gärna’ med bob hund var nominerad. Undrar hur många röster den fick. Den finns ju inte.
Hahaha!
Ända sen han gjorde sin första miljon med Joon Erektion har han vart sån.
Fast Conny, för mig sjunger inte LDR på tvärtomspråket utan om känslor rakt upp och ner. Det är det största fuckfingret av alla nu för tiden, tänker jag, när Kvinnan ska vara så sval. Det är typ bara Brucar som får vara känslosamma.
Inser att det jag skriver nu om Kvinnan kan misstolkas på massa sätt men jag litar på att ni ser lagren.
maj vol. 2. Mycket nöjd.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/7hnFh8gylC73IoFfQQpfYk
”Jag hatar den här jävla stan för den är så jävla död” med Versala Kvinnor är millenniets poptext. Conny tycker bara att den är duktig, Benny föredrar den på tyska, Matti vill bara höra den om han får betalt, Bullis spillde kaffe över originaltexten. Men jag ser alla lagren.
Men jag älskar att en bob hund-låt som inte finns var nominerad. Den hejar jag på.
Bullis: Jag gillar dubbeltydigheten. Den första, uppenbara meningen upphör inte för mig för att jag tycker mig höra en annan också, som säger tvärtom.
Mest hör jag väl det där andra i rader som:
He loves me with every beat of his cocaine heart.
Det låter ju som namnet på en riktig bob hund-låt. M
”Annars gärna / ananashjärna / tar ett järn i Järna / äppeltärna”
H: Hahahahahahahahahahahahaha!
Nä, förlåt. Ni har ju en riktig och intressant diskussion. Jag måste somna om.
miljon och miljon. Det påkostade projektet kommer väl inte rakt ur fickan. Och vad det genererar skiter jag fullständigt i. Kanske en burk bönor och milersättning från något studieförbund.
Vad hindrar konsten förutom ett fulbolag och skitsnack?.
All dressed in black fast utan vita fejs. Gratis och dåligt. ikväll menat. Påhoppen kommer lite i osammanhängande för jag är full som ett ägg. Conny har helt rätt!.
Äta barn hoppas jag inte är aktuellt. Usch vilken tanke.
Nu knyter jag mig rödrosig om kinderna. Här häller man bara vatten på en rödhårig anka. Som sagt full som ett ägg!
Godnatt!.
Jag vet inget om Lana Del Rey, men jag gillar när Joey Ramone sjunger ”She looks kind of like a hopeless drug fiend” i en kärlekstext och får det att låta jätteromantiskt. Apropå raden Conny citerade.
JOCKE, sätt ihop en C-60 innan du däckar!
Ballad of a mix tape med Comet Gain är den bästa låten.
http://open.spotify.com/track/6Z8wuXbdXZtbnDLl5nQpfp
Godnatt på riktigt nu.
Jocke: skriv gärna igen och nykter. Nånstans i det där är det nåt som inte är helt idiotiskt. Jag förklarar mig gärna när jag förstår vad du menar/påstår.
H: Får inte en enda träff på hela internet när jag söker på Versala Kvinnor. Hur hemliga är de? Du har enda exet av en demokassett under kudden, och vägrar dela med dig? Elakt.
Inte för att jag är skyldig dig ngt alltså, megaidiot, vem du än är.
Eller vafan. Jag vill inte kalla det för Mattias Alkbergs Begravning om det inte är just den föreställningen. Som är en föreställning, med manus och rekvisita och ljus och grejer. Som är en timme lång, lite drygt. Det är inget bolag som säger att jag inte får, är du helt dum i huvet? Däremot tänker jag inte kompromissa med vad det innebär, som jag nämnde innan. Inte heller vill jag att någon ska tro det, att jag ser ner på Lillan eller Luleå eller whatever. Men ändå vill jag spela, och gärna annat än Begravningslåtar. Du märkte väl inte, men vi körde två såna i alla fall. Du var väl upptagen med att sitta och sura över hur lite du fick för inga pengar. Om du tycker att det faktum att jag gör något annat då och då, och att det på nåt sätt solkar ner din bild av mig eller av Tunaskolan eller Anarkist: bra! Din rättrådiga jävla stil och smak bör få sig kring huvet lite.
Jag ger Aftonbladet en svag tvåa. Nu när jag tänker på det, får de en etta.
Kliv upp nu och berätta om er upplevelse av LDR! Nyfiken.
Annan grej: Eftersom Nerverna, bandet, som jag känner dem och är van att spela med dem är lite typ nedlagt så har jag inget självklart utlopp för rock längre. Som inte inbegriper pandasmink och dikter. Och är oändligt tacksam att mitt begravningsfölje bistår mig i denna tunga tid.
Fan, jag blir stött över den där arga kommentaren JOCKE, om hur jag verkar ha svikit ideal i dina ögon (mina ideal, som du inte vet ett smack om – hur skulle du- inte ens jag är helt på det klara med dem). Och att det skulle handla om antingen undergivenhet gentemot ”bolag” eller ren snobbighet från min sida.
Mattias Alkbergs Begravning kostar mycket, varje föreställning är dyr att genomföra. Men eftersom jag/vi repat in den och gillar den så vill vi göra den. Och för varje spelning jag gör som INTE är den, just nu, så minskar mina/våra chanser att få spela föreställning i just den staden? Förstår du? På kapitalistspråk så ”mättar jag marknaden”. Arrangörer törs inte boka oss för vad det kostar, om folk lika gärna kan se mig för noll spänn på Roja eller nåt. Därför väljer jag att i största möjliga mån distansera mig från Begravningen om det inte är Begravning. Jag gillar att göra gamla låtar i nya versioner. Och hade jag haft några nya låtar, nyare än Begravningslåtar, så hade jag antagligen spelat dem.
Men. Inget bolag, eller någon enda jävel alls bestämmer över mig. Allra minst du. Och OM det hade varit ett bolag som hade föreslagit detta, hade det varit konstigt? Och tror du jag hade vänt mig till dig för råd då? Som sitter och näthatar som nån jävla dåre på fyllan mitt i natten? Troligen inte. Skriv gärna här igen, förklara hur du menade, men spänn dig inte med bråkig jävla punkretorik.
Det här:
”Ursäkta att det låter hemskt men sanningen är den att du försagt dig. Vad fan handlar anarkist om?. Det har du glömt.”
Vad menar du? Här är du helt, helt obegriplig. Men försök gärna förklara. Hur har jag försagt mig? Vad har jag glömt? Och vad handlar anarkist (menar du ”anarkism”, eller ”Anarkist”) om? Upplys mig gärna.
LDR, aldrig hört. Aldrig lyssnat i alla fall. Men det är alltså värt?
Man (man och man, jag) brukar ju pipa om att på 90-talet blev musik bara musik. Det vill säga historielös och refererande endast till annan musik, och därför lite endimensionell. Det gäller såväl (i synnerhet) brittpop som annat. Hip hopen blev självgående, man började sampla annan hip hop i större utsträckning än tidigare, möjligen för att det inte fanns så mycket innan dess.
Postpunken, och 1980-talet, särskilt första halvan, var sista gången artisterna, över hela spektrat alltså, gjorde helt ny musik, musik som inte funnits tidigare. Tänker på det när jag lyssnar på Lana Del Rey nu, att det påminner rätt mycket om Madonna. Men även rätt mycket om, säg, Amy Whinehouse och Sophie Ellis-Bextor. alla tre gjorde ju lite ironisk musik så: disco, soul , house etc. Och spontant tycker jag det är lite dåligt, bara för att jag hört det förut.
Men, viktig grej: jag kan ha fel här, det är mycket möjligt att jag rent av tycker fel, alltså. Till och med hör fel. Plus, som ni vet, jag älskar allt Madonna gjorde innan Like A Prayer, men även en hel del på den skivan, och en del från senare skivor. Nu börjar jag tänka att so what, kanske är det popmusiken som är så viktig och bra i sig, att den faktiskt inte behöver placeras in i ett annat kontext än sitt eget för att ha ett värde? Rörig tanke än så länge.
Om någon känner att den fixar att göra en C-60 med Madonnas 2000-tal så är jag intresserad.
Har en C-60, men tror det är högst en låt från 2000 eller senare.
Mindre behov av en generell Madonna C-60 pga redan inlyssnad, men posta gärna ändå. Det jag var ute efter var de bra låtarna från hennes skivor efter Ray of Light. Jag är säker på att de finns, men knappt hört och ännu mindre lyssnat.
Kollade nu, nä ingen. En från 98, en från 92. Resten från 80-talet.
Bara en från Ray of Light? Skitbra skiva ju.
Gillar egentligen inte ens Ray Of Light. Frozen är ok, den är med, men annars bara gammalt. Hennes bästa låt är Papa Don’t Preach. Eller Who’s That Girl eller Dress You Up. Eller Cherish.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2fj02jVcS9RaVdauTJRFis
Bara hits.
Men alltså, älskarälskar Love Don’t Live Here Anymore. Vilken enormt konstig produktion. Lite jazz, lite musikal, lite synthpop. Vad är det egentligen? Superfin ballad. Men tekniken är helt ny och fräsch eller vad det är. Trumljudet, stråkarna, akustiska gitarren, synthbasen. Märkligt. Fantastiskt. Låter lite som Viva Hate med Morrissey (som låter förjävla illa i jämförelse), fast amerikanskt dyr.
När jag gjorde listan, vet inte ens när det var, men för två år sen kanske, så fanns inte Into The Groove på Spotify. Men nu. Och den är ju typ bäst.
Samma med Crazy For You.
Summerat:singlarna från och kring Like A Virgin och True Blue, och skivorna i sig, albumen alltså, är fem kringlor. Åh, det är lika bra i dag som då.
Papa Don’t Preach, hur hennes röst spricker i bryggorna och refrängen. Jag döööör!!!
Men Madonnas musik var inte nyskapande som the Cure eller De La Soul tycker jag. Bra på ett annat sätt, på det postmoderna sättet. Marilyn Monroe dekonstruerad. Återanvändande, stil-sampling. Lite exakt som Lana Del Ray. Och utan de fantastiska rösterna skulle ingen av dem funkat.
Nä, du har förstås rätt Conny. Det är lite det jag menar, att LDR är unik och supermärkvärdig, särskilt för de som inte älskade Madonna 1986, liksom (eller, möjligen för exakt de som verkligen gjorde det, då med). Jag tycker Madonna är bättre, men det är just precis därför tror jag. Det gör inte Lana Del Rey sämre, rent objektivt. Eller hur jag ska säga.
Rangordnade superpopstjärnor, 80-tal
Madonna
Whitney Houston
Michael Jackson
Prince
Pet Shop Boys
Eurythmics
Cindy Lauper
Wham!
Kylie Minouge
http://www.svt.se/barnkanalen/mitt-torn/
Blir vansinnig på Spotify nu.
Måste se över min IT-lösning.
Bra lista, matti, tror inte du glömt något väsentligt. Men rangordningen, Prince var en mäktigare artist än Michael Jackson på 80-talet. Bortsett att Thriller var bättre än något Prince gjorde. Men resten av 80-talet var M.J. rälig i jämförelse! Speciellt Bad, där M.J. är desperat och vet att det är han inte alls. Prince dansade dessutom byxorna av M.J. då, och var överlägsen som liveartist. Och Eurytmics tycker jag är bättre, mer genuina, var större och satte mer prägel på tiden än Pet Shop Boys.
Depeche Mode blev superpop först på 90-talet, va? Och INXS, räknas det hemska bandet? U2 borde kanske varit med på listan?
Jo, U2 möjligen, men jag räknar det som verkligen var pop: Trackshits, liksom, musik utan samvete, utan attityd. De (och Depeche Mode) var liksom mer rock? De tänkte inte bara på singlar, utan på album också. Och på det sättet är PSB också tveksamma, de var lite för smarta egentligen. Jag bortser alltså medvetet från upphovsmännens djup och ambition här. Om jag inte gjorde det hade jag såklart haft med Human League, Spandau Ballet och Heaven 17 (och Frankie Goes To Hollywood!) också. Men de var för subversiva. Jag menar de artister som gjorde helt perfekt och cynisk hitlistepop.
Ska någon ytterligare med så är det Vince Clarke, men då blir det lite teoretiskt. För Ska man tänka Yazoo? Eller tidiga Depeche? Eller The Assembly? Och visst kom första singlarna med Erasure på 90-talet?
Det är även därför MJ är bättre än Prince. Eller, var det då i alla fall, för mig. Popfaktorn. Prince var nåt ytterligare. Men grym pop OCKSÅ.
Dessutom, de fyra första på min lista var ju superstora i hela världen, det var inte de andra. Stora men inte i USA också (möjligen Cindy Lauper, men hon hade inte lika många hits).
BAD, den är ju grym! Har rätt svårt för Eurythmics. Kan iofs ha med minnen och grejer att göra. Men ändå. Hursom så föredrar jag PSB.
”Och visst kom första singlarna med Erasure på ÅTTIO-talet?” menade jag
Det är fem år mellan Thriller och Bad. Känns som att de kom direkt efter varandra. Hur han dominerade 80-talet, helt sjukt. Faktum är att tiden mellan de två skivorna är längsta uppehållet han hade mellan skivor öh. Som ”aktiv” i alla fall eller vad man ska säga. Invincible är ju nåt annat typ. En comeback eller nåt.
Fast den är långt ifrån värdelös, Invincible. Inte i närheten av ens Dangerous, dock.
Men oj, vad ni har jobbat på här. Jag glömde vad jag ville säga om Madonna.
Ja, det är ett jobb, det är vad det är.
Det är ett hårt jobb, några gubbar måste göra det!
Prince-låten på mitt senaste C-60, jag har aldrig tyckt Prince varit lika bra som när jag lyssnar på hans bästa grejer NU!
Eurytmics, gillade dem inte alls då, det var liksom fiendens musik, eller i vilket fall inte vännernas. Men nu tycker jag de var bra.
JUST DET! 5 år mellan att han trillade och han badade! Säger ju allt. Prince gjorde väl 4 album däremellan?
Åh vad trött jag blir på er! Prata om något intressant istället för listpop.
När mogna män slutar med nikotin blir de listiga. Kan ni inte lista Ledins bästa? Snälla!
Jag tycker vi är jätteroliga och högintressanta. Tiden, KBoi! Det är intressant för mig att prata om hur 80-talet var då, och hur det ter sig nu.
Prince bästa låt är Reflection på Musicology från 2004.
Jag tror min favoritskiva på 80-talet var Hej hej hemskt mycket hej med Hemliga byrån.
Min favorit var H, H, hemskt mycket KBoi
Här, TP, Thomas Ledins bästa:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4FmJLAQPWRQwZqgmRHrRG8
Den där Prince-låten, matti, den finns ingenstans på internet, inte på Spotify, inte ens på i-tunes. Eller hette han något annat då?
Betyg 5. Oantastlig minimalism när den är som bäst.
Tack Conny.
Reflection hittas här t ex:
http://www.myspace.com/video/souprgrrl-p1-juicebox/prince-and-wendy-reflection/17296442
Intressant att vi har så snarlik Ledin-smak, Conny!
Conny, du fick mig att älska Ledin nu. Visst vet ni att jag är med i en film med Tomas? KBoi kan ge er detaljerna.
Vilken superfin version, TP! Hade inte hört/sett den innan.
Kom just på den värsta ”ingen annan kan älska dig innan du älskar dig själv”-aforismen jag vet:
”Inga humlor sätter sig på vissna blommor”
Bullis: Hahahahahahaha! Jag har aldrig hört den! Verkligen deprimerande!
E ju inte deprimerande! E ju idioti! Eller fel, deprimerande att det finns folk som säger sånt. De har ofta lättare att älska sig själv än andra.
Det är ur en Tomas Ledin-låt va?
Lyssnade lite Madonna nu, när ni började skriva om henne. Tyckte Cherish och Oh Father var bäst när jag var liten. Cherish är fortfarande bäst! Men Oh Father är ju dålig alltså.
H: Haha, jag tror inte det faktiskt. Googlade men fick inga träffar. Undrar vem som har sagt det till mig, i vilken välmening.
Hohoho. Tänker att jag inte skulle bli så glad om nån Karlsson på taket i Freddy Kruegertröja satte sig på mig. Hur vissen jag än var innan så skulle det bli värre.
Jag tycker Oh Father är lite väl smet-sentimental, men inte helt dålig, ingången till refrängerna är grym. Lustigt att den låter/är mer Patti Smith än Madonna.
Gjorde en playlist med Gessle nu också:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/2y9fd3Zv1ft1Mc4XfeptF2
Älskar dina listor!
Grym fingertoppskänsla.
Ja usch. Tänk hur många idioter som skulle försöka sätta (sig) på mig om jag älskade mig själv.
Re-Mit recension: http://gaffa.se/recension/72267
skivan verkar finnas på WIMP men jag lyckas inte fixa konto just nu. Är väl för het kan tro.
bättre i NME: ”It’s almost – dare we say – playful….Far from being terrifying, it sounds like Smith is actually having fun. ”
http://www.nme.com/reviews/the-fall–2/14411
När jag ändå är i gång: http://www.guardian.co.uk/music/2013/may/09/the-fall-re-mit-review
Jävla fånar!
Glöm att den finns på WiMP. PissWiMP!
Pisswimp är Mattis nya grungeband väl?
KBoi, varför hatar du The Fall? De är väl inte fånigare än Prince? Varför tycker du det?
Missade det. Pratade om er som pratar om Tomas Ledin.
Jag älskar Deadwood.
Appropå the Fall: fan vad nya Deerhunter är bra.
KBoi, varför pratar du hela tiden om Ledin, han är väl inget bra?
Jag tror inte KBoi ska vänta sig några humlor med den här trista tonen han kört ikväll.
Tomas Ledin alltså. Han välter mig totalt. Speciellt på den här Sommaren är kort. Tycker den här karaktären han spelar som sångare är lika spännande som Anders Glenmark. Det är som att man väntar på hans nästa drag. Förstår ni vart jag syftar? Det återhållna kvinnohatet, vad kommer han göra av det? Underkastelsen i ‘Du ska veta att jag saknar dig’, det är väldigt mycket s/m. Men det är Tomas som har kontrollen, känns det som. Eller är det bara jag som hör det som att alla ord han sjunger är menade att förstå HELT TVÄRTOM. Sjunger han ‘du är min älskling’ betyder det ‘jag hatar dig’, sjunger han ‘du måste rädda mig’ betyder det ‘låt mig dö’. Eller i ‘Sommaren är kort’ – jag vet att du inte kommer älska mig när jag blir gammal, men vi måste fortsätta låtsas att du ska göra det.
Diskutera i smågrupper.
Hahahahahaha!!!!
Haaaaaahahahahaha.
Jävligt bra KBoi. Min grupp är klar med Ledin nu. Klart slut.
Ska bli intressant att höra regeringens syn om detta:
http://mobil.svd.se/c.jsp?cid=25968641&rssId=25966221&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d8172016%26amp%3bnew%3dtrue
Jeansjackepunkarkeologi:
https://www.dropbox.com/sh/jhs4x15dfltktrv/3asNMtWNZZ
Grymt! Info om bandet, tack. Hittar hundratals Leeches, men inget som överensstämmer med låttitlarna.
Låter rätt mycket som HH, H. Komplimang alltså.
Det är ju HH, dumbom. 2003.
MEN GUD VAD SJUKT DUM JAG ÄR HEJ DÅ!!!
Hehehe. Vad jag ofta gör/blir sådär när jag blir ivrig!
Jag tror jag är likadan.
Du är ett ÄSS H och det är HH också.
matti: Varför ska du sluta röka?
Om någon vill diskutera OECD-grejen: Varför pratar man om relativt fattiga över huvud taget? Blir jag mer fattig för att dom där uppe har ännu mer? Spontant nej, där.
Att däremot Alliansen styre ger större klyftor, det är ju spikat. Jobbskatteavdraget är nazistisk mobbning. Men fattigdom?
Kollade det där i förmiddags. Jag är materiellt fattig. Med det ur världen så är jag för begreppet relativ fattigdom. Är det inte det hela klassbegreppet går ut på? Social standard vs social stigma?
Om din unge har tjockteve och Lejonskor när alla andra ungar har platteve och Nike så är din unge relativt fattig menar jag.
Och nä, klart det inte är det HELA klassbegreppet går ut på.
Människor i LO-yrken har typ sju år kortare medellivslängd än höginkomsttagare. Det här jobbet tar död på mig och jag menar det inte som nån symbolisk grej, som Bäddat sjunger. Relativ fattigdom.
Det här annars en viktig grej att diskutera (ur SVD-artikeln om OECD-grejen):
”Men skillnaderna ökade också under S-regeringar. Och Ola Pettersson uppfattar inte att minskade inkomstklyftor i dag är en av Socialdemokraternas mest prioriterade frågor.
– Partiet tror väl inte att det här är den fråga som marginalväljarna brinner allra mest för. Men jag är inte säker på att de har rätt, växande klyftor oroar väldigt många människor.”
Alltså, att ett politiskt parti antas välja sina strider utifrån populistiska krav. Det som Nina Björk kritiserade Mona Sahlin, alltså. Jag tänker på regeringsalternativet. Varför skulle det vara bättre egentligen? Allvarligt?
Och det alltså sagt med en röst som kommer till er från lååååångt till vänster i rummet.
Aha, nu kom jag in på SvD-artikeln. Mötte betalvägg först och var halv-på väg att posta ett trött skämt om att regeringen skulle uttala sig om betalväggar.
Äh. Här kallade jag materiell fattigdom för min nyss. Men sen kom jag på att jag vill att folk inte ska bry sig om just min fattigdom.
Men jag dör var coolt:
http://kangnave.blogspot.se/2013/05/a-reference-of-female-fronted-punk-rock.html
I all hast: Hoppas det inte blir en definera-fattigdom-diskussion av den där rapporten. Det är inte det som är grejjen tycker jag. Grejjen är hur långt kan det gå utan att samhället brakar ihop, alternativt de populistiska väljarna ändrar syn, alternativt revolution.
H!!! coolt som sagt. Hur fan hinner du ha koll?
Midnight Marauders, bortglömd och perfekt.
Tack H! Du kommer göra min kväll/natt.
Varsågod för tack, men det är nog andra som ska ha äran för att hålla dig sysselsatt (och även mig).
Skrev långt, ids inte. Allt jag vill ha sagt är att det är att blanda ihop grejer, att säga att folk blir fattiga av att kungen har procentuellt mer. De som identifierats som relativt fattiga/i risk för fattigdom ska ha höjd levnadsstandard, fullständigt oavsett hur mycket kungen har på fickan. Begreppet är en lek med siffror. Tycker verkligen inte det här är samma sak som klassfrågan.
Vi tar det när vi ses istället.
Det är visst en klassfråga, för det handlar om fördelningspolitik. Man borde ta av kungens pengar och ge till de som inga har. Fattigdomen är, precis som lidandet, relativt. Påminner om lidandet på andra sätt med.
Vilken härskarteknik, Benny! Jag förstår inte hur fattigdom kan vara något annat än relativt. Men jag utvecklar när vi ses på Ledin-gigget, TP.
Vad är det som är härskarteknik? Jag skrev nåt långt, men jag har inte tid att diskutera. Särskilt eftersom min första fråga stack iväg i sju riktningar.
Nu blandar du ihop grejer. Givetvis är fattigdom relativt. Begreppet relativ fattigdom är ett sätt att mäta.
Exakt, ta kungens pengar (fördelningspolitik) är inte samma sak som fattigdom. Dom går givetvis att relatera till varandra, men är inte samma saker.
Vänta nu, definiera begreppet relativ fattigdom, tack, för jag blir förvirrad. Används inte begreppet exakt som jag menar? som du säger? Att peka på orättvisor OCKSÅ snarare än bara rätten att sova inomhus (materiell (eller absolut) fattigdoms-begreppet).Att säga att fattigdomen faktiskt är relativ och inte bara basala behov? Menar du att man/dom/vi gömmer sig bakom begreppet relativ fattigdom? Har jag missförstått? Frågar helt uppriktigt, jag förstår inte vad du menar? Att all fattigdom egentligen är absolut? Att relativ fattigdom är en åsikt, och därför irrelevant? Menar du det så förstår jag. Jag vill förstå.
Ber om ursäkt för många frågor, och för att det började handla om att definiera fattigdom i alla fall. Sorry Benny, sorry TP.
Benny, jag var inte så himlarns allvarlig + otydlig. Informella sammanhang där inte alla är välkomna räknas till undanhållande av information. Det blir liksom svårt för oss andra att tycka att vi kan vara med i en diskussion som du egentligen bara tänker ha med Matti när ni ses. MEN fattar helt och hållet grejen att ha hamnat i en diskussion man inte riktigt hinner föra. <3 osv.
jag fastnade i Steel Panther nu. Kolla på YouTube om ni inte vet vad det är för ett band egentligen.
Basisten gillar inte att prata i intervjuer för han kan inte puta med munnen samtidigt.
http://www.youtube.com/watch?v=qTZZ-pK_nXE
Sammanfattning: matti är Kungen. Han är rik och snål och girig också har det krupit fram. Relativt sett vill han bara ha mer och mer. KBoi är fattig i anden, han vägrar prenumerera på mina C-0. H och matti har diskuterat ett lager begagnade Helly Hansen-kläder beläget i Göteborg hela morgonen, jag vet inte varför. TP bannar Vim, funkar inte att städa med på hösten säger han. Bullis ska odla sitt självhat, så hon får vara ifred från humlor, som bara är idioter. Benny skriver jättemycket som han sedan raderar, för han har ont om tid.
Conny nu missuppfattar du mig. Jag vill bara att nån annan ska älska mig istället för mig.
Korrigering. Bullis identifierar sig med basisten i Steel Panther, mer än med humlor, som är idioter.
Vem e de???
Bullis, mattis länk, strax ovan.
Åh! Han e underbar!
Kolla liveklipp, Asian Hooker, med Steel Panther. Från Tokyo. Klippet alltså.
Jag fattar inte. Är det äckligt, eller är det samhällskritik som jag tror?
Det är metal som driver med metal. Tänk prutthumor.
Det är äckligt med mening.
Jaha, ok, fattar. Mvh Oinsatt
Trodde på fullaste allvar de kanske var queerfemlnister!!
Hehe, vicket jävla fint ställe det här är.
Tycker inte som Maja den här gången (eller alla andra gånger heller för den delen), men hon utvecklar sig en aning i kommentarerna. Som vanligt inte lojal för lojalitetens skull, som vanligt intellektuell hederlig.
http://lundgrenmaja.blogspot.se/2013/05/bildning-och-kultur-verkligt-rara-djur.html
Rotade lite NDW.
Gaaaaaah. Hittade en skiva som är bättre än ja… mycket samtida, från den bästa tiden av alla tider (d.v.s. när jag var 14). Blir helt till mig.
Bärchen und die Milchbubis – Dann Macht Es Bumm
Inte på Spotify. Men, den som vill kan få en present. Här så länge, det jag hittade. Ehh. Det är läge att blunda på de två mittenlänkarna, som är videos. De kan förta lite av magin, om ni är känsliga av er. De två sista länkarna är live-versioner.
http://www.youtube.com/watch?v=7z1s_vS92rs
http://www.youtube.com/watch?v=eQta7l446iY
http://www.youtube.com/watch?v=5qiOAbGMDic
http://www.youtube.com/watch?v=0l4hS9C7Yw0
http://www.youtube.com/watch?v=fqDlKN6FVbw
http://www.youtube.com/watch?v=egCKwTBVv0k
http://www.youtube.com/watch?v=cg02b65FdyE
Tycker det är oerhört obehaglig ton i den där bloggposten. Härskarteknik och förlöjligande. Oavsett vad hon säger i kommentarerna sen.
H: Jag struntade i att posta, eftersom det blev en rätt ingående beskrivning av min egen syn på och upplevelse av fattigdom, en utfläkning jag inte hade lust med. Och det är nog inte jag och Matti som kommer snacka om det privat, vi ses lika ofta som han spelar på Dramaten. Och alla är välkomna till dessa ’informella sammanhang’, jag tänker inte undanhålla nån information.
Matti: Det finns två grejer här. Det ena är fenomenet fattigdom, som i allra högsta grad är relativt mot en miljard andra fenomen. Fattigdom är inte ett begrepp, utan ett fenomen i världen. Hur man ska mäta det är oerhört komplicerat. Jag tycker inte ni ska godta en statistisk mätmetod som en korrekt beskrivning av fattigdom.
Så, det här begreppet ’relativ fattigdom’, som är ett begrepp utifrån ett sätt att mäta inkomstskillnader och dess utveckling. SCB kallar det oftast för ’i risk för fattigdom’. Således säger också SCB att de som klassas som ’relativt fattiga’ inte är fattiga, eftersom det enligt dem finns sätt att mäta absolut/materiell fattigdom. Om man godtar den beskrivningen, risk för fattigdom, betyder det att fenomenet att vara fattig inte är vad som beskrivs med mätvärdet ’relativ fattigdom’. Jag förstår hur du tänker här Matti, med en klassanalys för de problem som skiljer gruppen ’relativt fattiga’ och de med högre inkomster, jag håller delvis med (p.g.a. ganska långtgående socialist). Men underklass och fattiga är inte samma sak, särskilt inte i Sverige. Jag är av åsikten att Sveriges underklass i huvudsak finns i Asien, utifrån det underklassbegrepp som historiskt använts i sociaismen. Givetvis är även underklassbegreppet relativt. Om vi hade haft 0% materiellt fattiga och 0% och en medelinkomst på 35000 i månaden, skulle det ändå finnas en grupp som omfattades av begreppet ’relativt fattiga’, eftersom det mäts utifrån hur toppen har det. Jag skiter i toppen. Framför allt eftersom det inte förklarar skillnaden mellan Nike- och Lejon-skor. Stigmatisering är fruktansvärt komplicerade grejer, de fångas inte att ett trubbigt mätinstrument som relativ fattigdom.
Begreppet ’relativ fattigdom’ mäter inte hur fattiga människor är, utan hur de sämre bemedlade står sig i förhållande till majoriteten. Om medelinkomsten i Sverige skulle vara 17.000 per år, mäter det här hur många som har 10.000 eller mindre i månaden. Skulle medelinkomsten vara 20.000 (som den typ är för män), skulle gränsen för relativ fattigdom vara 12.000. Man mäter alltså inkomst, inte vad man behöver ha inkomsten till och vad det kostar att leva.
I mitt förhatligt raderade inlägg diskuterade jag vad jobbskatteavdraget betyder, utifrån -500 för den som har 7000 i månaden, och den som har 12000 i månaden. Jag tycker sånt är jävligt mycket mer intressant, än att diskutera hur folk har det i förhållande till toppen och majoriteten, när man diskuterar fattiga. Då blir dessutom fördelningspolitik mycket mer verklig, än att 9% ’inte har det så bra’. LO och sossarna nöjer sig med beskrivningen av ’inte har det så bra’, sen får överlåts till Alakoski och Alkberg att förklara för folket vad det här innebär. Jag tycker inte att det räcker, politiskt. Och jag tycker heller inte att den som låg inkomst i Sverige är fattig, vilket användningen av begreppet ’relativ fattigdom’ helt tydligt är avsett för. Jag tycker det är ett politiskt slagträ.
Min poäng är att mätverktyget och begreppet ’relativ fattigdom’ i Sveriges fall slår fel, eftersom vår medelinkomst är hög och vår andel materiellt fattiga är väldigt låg (i jämförelse med övriga Europa, som OECD-mätningen gäller): 1%. För att jag säger det här betyder det inte att jag inte ser 1% som helt förjävligt, och att de som omfattas av begreppet ’relativ fattigdom’ inte behöer ha det bättre. Så funkar inte min syn på välfärd, det gör Alliansens. Och sossarnas med för den delen, Kjell Olof Feldt har varit extremt tydlig med att att klyftor har nödvändiga effekter. Och honom vill jag slå på käften för det.
Alltså, fattigdom och fördelningspolitik två olika grejer. Båda är Topp 5 Svenska Samhällsproblem, men jag väljer att inte blanda ihop begreppen för det. Inte korrat, är i London.
Eller, äh. Maja Lundgren skriver väl som hon vill. Jag vaknade på fel sida ba.
Benny: ok. Tror jag förstår.
Bullis: jo, det är jobbig ton, det är det. Men tycker hon skärper till sig när hon slutar skriva det sådär, aforistiskt, kanske man kan säga?
Jepps, i kommentarerna får hon mig att tänka.
Jag har skumläst Maja Lundgren + kommentarerna, jag tycker ungefär som Bullis. Men jag uppskattar att det litegrann påminner om hur det är här, att hon till exempel ber om ursäkt för att hon skriver på telefonen och att hon återkommer när hon sitter vid en dator och kan förklara sig. Det ofärdiga alltså. Men förutom det: blä. Orkar inte dra min läsning av Lidija Praizovics text ett varv till, men jag tycker att hon blir felläst av nästan alla. Och jag tycker att Maja Lundgren läser så fruktansvärt fel, hade faktiskt förväntat mig bättre från henne av alla människor.
Benny: förlåt om det blev som ett påhopp, när det var avsett som en ganska lättsam kommentar om att det är svårt att diskutera när någon redan flyttat förhandlingen nån annanstans, typ. Svårt med internet.
Det är ju det här med Gaggböle och naturbarn och kulturbarn som gör det så illa. Hennes litterära del av bloggskrivandet, lite. Svårt med satir. Konstigt om hon inte ser att hon sparkar såväl neråt och inåt, så jag tror hon ser det. Men jag gillar ändå just det. Tycker det är uppriktigt gjort, hederligt. Även om jag alltså INTE håller med i sak.
Hur spelar ni mp3 på era datorer? Jag haft det upp hit med itunes alltså.
Har du mac? Testa Cog. Litet, superbra och neutralt, alltså., spelaren färgar ljudet väldigt lite. Mycket mindre än itunes, spotify, winamp etc.. plus gratis, såklart. Kör du PC säger jag Winamp classic pga enklast.
Tack, testar Cog. (ps, nybliven macanvändare hemma, tycker soulseek funkar klart över förväntan)
Maja Lundgren: jag tycker att hon läser texten i Const som en debattartikel, och det är det flera som har gjort, och dessutom blandar hon ihop den med vad som faktiskt är en debattartikel (den i DN om Sveland). Och när man läser Const-texten som en debattartikel så tar mindre viktiga saker i texten överhanden (”underdoggens rättmätiga revanschlusta” skriver Lundgren), istället för (jag vet att jag skrivit detta förut, förmodligen aldrig formulerat det särskilt väl, och ursäkta att jag blir tjatig) självhatet och paranoian som följer på den, masochismen OCH sadismen, och hur hon får makten över sina klasskamrater egentligen bara genom att säga att hon skriver om dem, att hon ser dem och ger sig själv tolkningsföreträde, så som hon upplever att andra har tolkningsföreträde över henne överallt utom i hennes litterära skrivande. Jag tycker att det är det viktiga och det intressanta i hennes text, som är en litterär text. De så kallade etiska aspekterna, jamen hon skriver ut deras riktiga namn, de är egentligen bara relevanta för några få omedelbart drabbade så att säga. Jag läste att hon bestämt sig för att i fortsättningen skriva fingerade namn. Jag antar att det är klokt för att slippa de här stickspåren. Ursäkta dåligt skrivet, jag är inte i London men skiter ändå i att korrläsa pga fuck authority.
Det är konstigt att det finns ett helt grymt norskt jazzband som heter Cortex, som precis har släppt en skiva som heter Göteborg. Utan en enda koppling till Freddie Wadling, inte som jag kan upptäcka i alla fall.
http://open.spotify.com/album/2zZGNUDqymYnZv5RH1fUMd
Mycket bra skiva i alla fall.
HAHAHAHAHA jag klickade på länken innan jag läste vad du skrev (oklart varför) och han bli ordentligt upphetsad.
Alltså: Lundgren pratar om en litterär text och en debattartikel om vartannat, som att de var samma sak.
Aha, det är så här: H och matti ba, gäsp, Conny, Oldtimer, yesterdays news, Bärschen, de lyssnade jag sönder på 50-talet. För om inte H älskar Bärschen Und Die Milchbubis, då lovar jag att jag ska äta upp hans Blondie-keps.
Vem älskar inte bärs?
Maja L, ja det är det jag menar med att hon sparkar inåt. Att hon inte är tydlig med vad som är litterärt och vad som är debatt.
För att argumentera med Majas inlägg: Varför skulle inte en dotter till en inte särskilt berömd feminist kunna vara dum i huvet?
Conny: Inte hunnit lyssna ännu, stilla daj!
Sund grej med Majas text: att den kommer så långt efteråt. Fuck tidens tempo.
Jag gillar Maja generellt, men håller heller inte med den här gången. Men hon är rakryggad debattör, som matti säger. Hon backar ju också i kommentarerna. Sen håller jag med H ang. Att hon missar de litterära kvaliteterna i Lidjas hjärtskärande text.
Laddar hem Bärchen und die Milchbubis nu, hittade här:
http://ya-cant-go-home.blogspot.se/2008/03/brchen-und-die-milchbubis-dann-macht-es.html
Återkommer.
Pga noll följare på vol 2 kommer här en maj vol 3 som ni också kan ignorera! Var så goda! Grattis!
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V9wVd5GSLdwyFjWx2SXzq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V9wVd5GSLdwyFjWx2SXzq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V9wVd5GSLdwyFjWx2SXzq
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2V9wVd5GSLdwyFjWx2SXzq
Sootify är trasigt, jag följer 2an!
Bra! Då behöver du inte få dåligt samvete när du inte följer trean heller!
Alltså Matti, lär dig nå’n gång att du inte ser alla som prempar t ex. sådana som jag. Av någon skitspotifyanledning.
Men grym start på din 3a i alla fall: Sleeping in the midday’s sun + Siouxie – vackört!
Det är fan inte min dag idag. Om ni undrade alltså.
Det är däremot min. Första gången på två veckor. Men då krockar vi väl i kväll då, på väg till Umeå.
H: blev du av med kepsen?
Jaha. Så sitter man och lyssnar på gamla Skinny Puppy och tycker det är rätt bra. Var inte beredd på det, kan jag säga.
Haha, nä TP. Kepsen klarade sig. Bärchen är skitbra. Conny hade rätt. Den där sortens musik finns nästan inte längre, kan inte finnas, blev punk eller indiepop när konturerna började sätta sig. Men det är ändå inte min dag.
Yepp Bärchen är ju grymt bra. Får ibland lite vibbar av tidiga Cure och det är ju alltid kul. SuperConny!
den där american apparel-reklamen var kanske nåt annat än man trodde från början. fast inte bättre direkt http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vart-hat-mot-sexism-ar-sjalva-strategin_8176684.svd?fb_action_ids=10151479953048271&fb_action_types=og.recommends&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582
Jag hatar reklam.
Jag älskar sexistisk reklam, man kan kolla på det utan att få porrstigma.
Kommer någon på mig med att kolla på reklam i min ensamhet drar jag ner brallorna och halar fram den, så att jag slipper skämmas.
hjort du dödade mig precis
har ni tänkt på hur jävurst bra metallic ko är?
Läste Const-texten igen. Älskar den. Vad gör en om en känner som Lidija i alla möjliga sammanhang men inte kan förklara utanförskapet/ilskan/skammen med intersektionellt underläge och inte heller vågar uttrycka raseriet på samma sätt som henne. Rent hypotetiskt alltså, om en kommer från helt rätt förhållanden och ändå känner sig helt fel.
Stalle: Metallic OK med Stoodes, det är grejer det. Inleds med dikt: ”Ronnie Petterson är död / Haha, haha / Han brann som en tagg / Haha, Haha /…/ Nu hoppas vi Andretti dör / Så sjunger vi i kör / Om Andretti dör, då säljer vi / cigarretter i ett kör 1, 2 , 3, 4…”
Var på återföreningsträff med några av grundskole-klasskompisarna ikväll. Förbannat kul! Någon kom ihåg allas telefonnummer: 97097, 97586, 97543, o.s.v. Och, alla var vuxna, inga ämnen för jobbiga, inga höga hästar…
Men vi var priviligierade, fick gå i samma klass från lekis till 9:an. 2 st. gick jag i samma klass som från lekis till 3an i gymnasiet. Tänker att vi alla hade socialt kapital nog att kunna ses och vara duktiga…
Bullis: Hahahahaha.
Om porrstigma alltså.
Idag är Matti felciterad på Expressen Kultur.
Nån som ska gå på Knife? Eller är det för hippt för er?
H: såg det, gör inget pga håller med lite.
B: ja herre. Plus för långt bort.
http://gawker.com/drunk-man-gets-back-at-angry-girlfriend-by-cutting-off-507566056
Försökte lyssna på The Nationals nya men d var för tråkigt. Slog på Angry Brigade i stället. Sen gjorde jag prick samma en gång till. Angry B, gud vad bra den är, särskilt mina låtar.
Matti: Ja, det blev rätt ändå.
Benny: För poppis.
Och Jaris, mmmm vad bra. Och Peters texter.
Daft Punk på Spottan nu.
Shit, jag är salongs pga jobbet! Ro hit sommarlistan!
Känner för Daft Punk som för Springsteen.
Matti: ska du sjunga med magnus ekelund ikväll på debaser? Försöker bestämma mig för vilka ja vill lyssna på ikväll. Nord & syd spelar ju samtidigt på slussen.
Daft Punk, ja, hmmm. Fattar faktiskt inte om det är skämt eller inte. Rätt roligt är det i alla fall.
Ska inte sjunga med Magnus pga är i Luleå.
Precis sett en upprepad Natten är dagens mor på Norrbottensteatern. Åh helvete vad bra den var! Om ni är i Jönköping nästa vecka, gå och se den, slå er in i värsta fall. Om ni inte är där, åk dit!
Förresten: Kul att träffa alla i Umeå i går! Visst var det bra!
Jag kan nog tycks det är sommar här nu. Häggen blommar i Årsta.
Idag är det sommar här med. Nästan 20 plus och klockan är snart tio.
The Office, slut forever. Tårarna.
sommar. barna sprang nakna ute. jag fick grogg av grannen.
En liten godnattvisa med Din A Testbild. Tillägnad de lyckliga som fått se Knife ikväll:
http://www.youtube.com/watch?v=e1G2te5bs8Q
”Repo man” nu på ettan. En film som får en helt nu dimension om man ser den i samma tillståd som den är inspelad/spelad. Heelt galen film, clearly ett enda rus. Bra musik!
”I do my best thinking on the bus. That’s how come I don’t drive. The more you drive, the less intelligent you are.”
Word.
Ikväll skalderade jag att vårt förhållande är som månen; Hälften av oss var full. Snyggt.
Är/var. Same o same o.
Men ATT det inte går att lägga sig tyst när ALLA lederna knakar
Hihhihihoshohohoho. Titta på den här scenkostymen. Alltså det han har utanför själva kostymen. hhrm. sångaren alltså, till höger 27 sekunder in.
http://www.youtube.com/watch?v=_lI9iPo2gO4
Hur var allas Debaserspelningar i går då?
Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen.
H. Ich liebe dich.
Det enda Eurovision-bidraget för mig:
https://www.youtube.com/watch?v=jzYzVMcgWhg
Lyssnade precis på låten då Matti väcker medvetenheten om eländet i Sudan: Varför? Darfur.
Roky var jättebra, i åtminstone 15 minuter. Räcker för mig. 5 plus mer än aftonbladets journalister har kvar att rättmätigen dela ut under återstoden av sina liv.
Vp<3
Conny: samma!
Annars. Du vet.
I Don’t Need Light, det blir fan inte bättre.
Idag fyller Joey Ramone 62 år och jag har inte hunnit pilla färdigt med min hyllnings-C60.
Var länge sen jag sa att det är på tiden med lite nytt från BQ, så nu säger jag det.
ännu ett stycke ur Will Oldham on ”Bonnie…..”.
Den här gången om det här med att det skulle vara nån slags förmån att spela förband till större akter.
AL: -This is one of the myths of the music industry, that somehow by opening for huge acts you’re going to win new fans. For one thing, most of the time no one’s even there yet.
WO:- Right. I remember seeing Sonic Youth open for Neil Young in Washington D.C. in 1991 and standing next to a guy, and half way through the set he was like, ’That dude playing bass has tits’ (laughs). That was his reaction to the SY set. Which I thought was an amazing set, but again, it’s mostly people getting to their seats, drinkin’ beer talking to each other.
Börjar verkligen bli less på nyheten om att det finns en video till Skända flaggan. Fast, snart tretusen kommentarer. Kan inte riktigt låta bli att tänka på det.
Lyssnar på Könsförrädares album nu, slaskmix alltså, har inte gjort det på några veckor. Alltså, det kommer bli så vansinnigt bra.
Förbandsgrejen: ja, helt fucked up. Samma med showcasespelningar. Förnedrande. Åtminstone om man tror att det ska leda någonstans. Däremot alltid kul att spela typ 10 20 100 så de som är där för huvudbandet blir döva innan de kliver på.
Konsertrecensioner från helgen tack! Benny, var The Knife så bra att du dog, eller så uselt att du blev stum? Och Debaser gigen?
Jag har recenserat Daft Punk nu. Bra, ändå.
Jag älskar nya Daft Punk. Kärleken kanske svalnar fort men i helgen har den varit favorit i alla fall.
Länk, matti!
Kompis visste inte vem Jari är. Trots jobbar på krogen. Bildgooglade. Fick upp 0 bilder på Jari. Hur bär han sig åt?
Gillar också Daft Punk den här helgen. Osäker precis som skräddarn på hur länge det kommer hålla. Det är så oerhört lättillgängligt vid första lyssningen. Erfarenheten säger att det inte brukar hålla så länge då.
Recensionen, länkar när den ligger ute ngnstans.
Fattar inte: 0 bilder på Jari? Svinmånga direkt. Du måste stavat fel?
https://www.google.se/search?q=jari+haapalainen&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=heyYUcKLLuek4gT6soC4Dw&ved=0CDUQsAQ&biw=1280&bih=575
Jag blev ledsen av Daft Punk när jag försökte. På det dåliga sättet, inte känslomässigt berörd. Fick rensa öronen med Skinned Teen. Men obs, jag missunnar ingen att gilla skivan! Det låter tveklöst ambitiöst, storslaget, välgjort. Helt säkert värd hyllningarna etc.
Howdy! I could have sworn I’ve been to this website before but after browsing through some of the post I realized it’s new
to me. Anyways, I’m definitely happy I found it and I’ll
be bookmarking and checking back often!
Sony: Kul me bokmärke!
Jag brukar bildgoogla Matti ibland, det finns hur mycket som helst.
http://blogg.op.se/hockeyprat/files/2013/04/rönnqvist1.jpg
Ibland brukar jag bildgoogla Jonas också, när vi inte setts på ett tag.
http://img.cdn.svenskafans.com/Image/7/265257/LuleaBloggen-Jonas-Ronnqvist-Fredrik-Styrman-och-European-Trophy.jpg
Igår på bussen. Rätt mycket folk, alla sittplatser tagna. Vi, jag och snart treåring, sitter mitt i bussen:
– Pappaa! Säger du till när jag får trycka på knappen säger du?!
– Jaja visst. Jag säger till.
– Men vad står det på knappen säger du pappa!?
– Det står ”Stopp” på knappen.
– Hehehehehehehe, harr harr harr! Men vad står der väl på knappen pappa säger du?
– Det står ”Stopp” på knappen.
– STÅR DET ”Snopp” PÅ KNAPPEN!
Hahaha! Kilo!
Jo, jaag staavaade nog med ett aa för lite i efternaamnet.
Neue Deutsche Welle, inte riktigt samma sak på tyska som New Wave eller Nya Vågen. Spretar mer. Både till industri och schlager. Valde bort de allra äckligaste bitarna. Ändå gillar jag det lite billiga. Som att man gjort en svensk-språkig Nya Vågen-lista och tagit med Anders F. Rönnblom. ’Fred Von Jupiter’ är liksom essensen av NDW.
Bara en låt från varje skiva, allt på tyska, var de enda reglerna. Ingen annan NDW-spellista publicerad på Spotify är bra. Nu får ni hissa mig.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4HSrWRKXREhB0PCa0nTrrv
Kollar på Gig på Öppet arkiv. Roligt med svensk rock! 1987!
Nä, jag kapitulerar. Nya Daft Punk är en hyllning till discon, på samma sätt som Velvet Undergrounds Loaded är en hyllning till rock ’n’ roll. Transcenderar sitt ämne på liknande sätt. Värmer hjärtat också.
STORA GREJER HÄNDER I UMGÄNGET KUNG KUNG KUNG KBOI FARSA OK HADE GOTT
Hurra!
Kboi, Ida KLAPP KLAPP KLAPP!
Hurra för Connys NDW-spellista också, men inte på samma sätt.
HURRA FÖR FAMILJEN KBOI!
weeeee kboi!
Håller för övrigt med Conny om RAM. Tycker det är en helt perfekt skiva.
KBoiiiiiii!!!
RAM: Kanske perfekt, kanske grymt, kanske kompetent, smart och snitsigt, men inget för mig. Har lyssnat en gång. Vet.
RAM forts: Bra att ha i bakgrunden när jag jobbar märker jag. Ytterligare ett tecken på att jag inte berörs alltför kraftigt av’et.
Matti, får du spotify gratis av det där proffziga artistkontot du har blivit med?
FUCK YEAH, KBOI! GRATTIS!
H: Nä? Eller, ingen aning. Det var bara nåt Jonas gjorde. Det är mitt vanliga konto, bara. Samma inlogg, allt. Vet inte alls hur det där funkar. Tror inte jag får nåt för det. Mer än svinmånga följare, vad det nu är värt, det vet jag inte heller.
Hade gratis wimp ett tag pga gjorde spellista åt dem när Anarkist kom. Men inte längre.
Daft Punk: gillar inte det här speglandet i skivsamlingar. Känns VÄLDIGT 90-tal. Tänker Avalanches, David Holmes etc. Stör mig inte så mycket på det i största allmänhet, men jättemycket när det handlar om dansmusik. Svårt att sätta fingret på vad det är med just dansmusik. Men så är det i alla fall. Uttrycker det någotsånär bättre i recensionen. Som inte kommit upp på Djungeltrumman ännu.
Fast gillar skivan ändå pga bra låtar.
Speglandet: http://open.spotify.com/user/svdkultur/playlist/6YEF8IkirstaayL7DVl8rF
Bra låtar här också. Men det är nåt, när det finns ett värde i beståndsdelarna i sig. Lite sådär som när stjärnkockar pratar råvaror. Jag blir generad, jag tycker det är töntigt.
Obs, vet att jag är likadan när det kommer till sånt jag älskar, punk, black metal etc. Men jag hatar mig själv med.
Ha så kul med ert Daft Punk. Ättestupa släpper ny lp IDAG!!!!!!!!herregud!!!!!!!!!!!
Extra generande när Lokko länkar en låt av ’Giorgie Moroder’, som tydligt inte är Midnight Express-versionen, utan någon EPA-version.
Tack. Det blev en tjejis. Stort som fan.
KBoi!!! Gratulationer!
Hahaha, ja Benny. Särskit när originalet faktiskt finns på Sptfy :http://open.spotify.com/track/1VPmeKAZHB1byxOEgRJOA3
My Life as a Child Star med Alternative TV, vilken konstig skiva på nåt sätt. Men jättebra tror jag. Jag hade inte hört den förut.
KBoi: Grattis!
Det har dykt upp rätt mycket med Mark P ju! Eller om det bara är sorterat lite bättre nu.
Man får söka på Alternative TV, A.T.V, ATV, Mark Perry och Good Missionaries. Då hittar man rätt mycket, nästan Fall-mycket. Mycket Fall-bra också.
Men visst, massa mer ATV nu än nyss. Och tittar man runt, mycket mer Oi och brittisk punk också tycker jag, än som jag minns det.
Stort grattis KBoi! Passa på att njuta nu! Titta, lukta, alla sinnen på rec. (Jag vill också ha en till…)
Jag är lååångt ifrån inlyssnad på ATV/Mark Perry. Sugen nu.
Nya Daft Punk har en svaghet: den är för låååååååååång. 70 minuter. Ingen skiva på jorden är bra i 70 minuter. Verkligen ingen. Gränsen går vid 48 minuter. Fast helst ska man klocka in på 42. Annars har man varit för långsam, och för gammal.
I’m having trouble with my end ass well. The loads are extremely slow. Especially in the mornings. Have you tried to dump the load? Hope you find this helpful.
Conny: Givetvis har du fel. Kanske att ingen poporockskiva är bättre längre än 48, men annars finns tusen exempel. Näe, inte ens poporock, White Album. Fast den är rätt jävla gammal den skivan!!!
Apollo med Alternative TV, det är nog mästerverket, va? Alltså från senare år, The Image (…), Vibing Up (…) och Snappy Turns är ju i en klass för sig. Allt är bra på den, och alla sidor finns liksom representerade. Plus en oväntad och grym Native Tounges-aktig influens på några låtar.
Eller, Apollo är lika bra som de där tidiga skivorna. Tar tillbaka.
Senare år, 1999. Gammal.
R.I.P. Ray Manzarek.
Va? Han trodde jag var död sen länge! R.I..P. anyway.
Bwahaha! 1000 exempel! Var god nämn 5. White Album? Finns rätt mycket mög på den.
Aha, så skivan ska vara bra exakt hela tiden? Ja, nä då har du ju rätt. Läste dig slarvigt. Tänkte att det var ’ingen skiva på över 48 min är så bra som den borde’, inte att det gällde ’konsekvent bra i 70’.
Men typ alla med Biosphere eller Deepchord är ju såna. Sandinista är inte bra hela tiden. Tago mago är kanske det enda goa exemplet på svinlångt och bra jämt. Sådär ja, 1000 exempel.
OK, en sammanfattning tack. Jag vet redan att Conny snackar apa och att Benny har svårt att räkna. Själv är jag hemma med mina tjejer. Det är bra så. OK VI HÖRS.
Doors står jag inte ut med, men Ray Manzarek producerade X. Rest in pissed-offness.
Mark Perry ska bli mitt stora sommarprojekt. Fan vad kul.
Doors underskattade.Särskilt Jim Morrison. På fullaste.
Inget mög på White Album! Inget!
Det är säkert så. Men det är inte mer än ett par månader sen jag försökte ge dem en ärlig chans i vuxen ålder, liksom, och jag stod fortfarande inte ut.
Svar till @matti om #doors, alltså.
@, # fattar inte ett skit av det där språket. Vill inte lära mig heller. Eller lärde du mig precis? @=Svar till, #=om/angående? Var du pedagogisk, gjorde du fel eller skriver man som du gjorde?
@matti, det är korrekt: svar till och angående. Ledsen, du har nu lärt dig. Det är som att man vet vem prinsessan Madeleine är ihop med fast man är så förtvivlat ointresserad.
Daft Punk-recensionen: http://www.djungeltrumman.se/artikel/Man_behover_ju_inte_dansa
Inget mästerverk precis, recensionen alltså. Inte skivan heller, inte som Apollo, exempelvis: http://open.spotify.com/track/68OuHQjkdOkLc8TLUqBfYN
Om man vill att det ska svänga lite funky.
Hehehe. Oh no. @ H.
Recensionen: en trea egentligen, för jag kommer nog aldrig lyssna på den igen, hela skivan. Det drar ju ner, hur bra det än är.
Eller, jag älskar nog Punk Life lika mycket som Apollo. Nästan mer. Halva skivan inspelad av Steve Albini, och den låter lite som Beat Happening eller Pastels. Oooh, fantastiskt.
Mer en etikett-fråga än en semantisk: Påpekar man fryppelpost i fjärde kommentaren, eller i den efter?
Obladioblada. Den är ju värsta @”/;:. Mög, på svenska. Den är väl på white album? Och Rocky Racoon! Mööööööög!
Skriver under på att Doors är underskattade, dock. 1:a, andra, waiting for the sun och L.A. Woman, fyra bra plattor.
Främst är det Paul McCartneys texter som suger på grey album.
Ovanstående sägs alltså i kontexten långa skivor utan fläckar. Jag gillar också grey album, men inte varje minut.
Jag är nog för dum, för jag har fortfarande aldrig lyckats lyssna på hela Tago Mago i ett svep.
De första skivorna jag kommer att tänka på som är bra varje minut:
Stooges 3. Velvets första och tredje. Closer. Lust for life. Idiot. Reactor. Tonight’s the night. Low. Static Age. Ramones första. Destiny Street. Blank Generation.
Ingen av de där är över 48. Tror jag.
Jag tycker man skriver fryppel i fjärde posten, alternativt som fjärdepost som ett slags Kilroy was here liksom. Fram till och med fryppeln uppfattas man som härlig och i gasen, fortsätter man posta efter sin fryppel är man liksom lite manisk och sorglig.
Fel av mig. Jag gillar inte the passager. Bort med lust for life.
Ok! / Sorglig, desperat
Fryppel was here!
Conny, gillar du inte The Passenger eller är du dödstrött på den? Det senare kan jag förstå, kanske hålla med om, det första så tycker jag att du är en knäppis.
Jag tycker förresten att The Idiot är minst tre gånger så bra som Lust For Life.
Ja, idiot håller jag högre. Men inte trefallt. The Passsanger, älskade den förr, trött på nu. I hög grad beroende på texten, som är blahablaha. Iggys dittills absolut sämsta text.
Efter dagens något teoretiska resonemang reviderar jag min åsikt om RAM. Kanske framför allt eftersom det inte är bra hela tiden. Jag kräver inte det ens av femmor, men jag känner att skivan inte riktigt smäller lika högt längre. Jag borde ha utvecklat det här ’perfekt’. Perfekt är inte odelat bra i mitt huve, inte när det gäller produktion i alla fall.
Följande låtar gillar jag inte alls:
Lose Yourself to Dance
Get Lucky
Fragments of Time
Tycker följande är femmor:
Within
Motherboard
Beyond
Skivan är alltså en solklar fyra.
Följande är bättre att lyssna på: Funkadelic, Funkadelic, Funkadelic, Brian Eno och Dam Funk.
Åh! Fragments of Time – har svårt för den också! Låter som Dteely Dan ju! Fast känner på mig att det är typiskt en sån låt som kommer växa. Den är bättre mot slutet.
Lose myself to Dance och Get Lucky är två floorfillers! Helt underbart sväng i båda. Jag dansar gärna, men sällan. Till de här två skulle jag göra det omgående.
Och på tal om det här med dans: kritik av längd på dansskiva är ju minst sagt swing and a miss. Dansmusiklängder går inte att jämföra med poplängder. Som vahetere feet och meter.
Ja, jag kan rada upp 1000 dåliga floorfillers också. Bara bapbapbap sådär ba, hur många som helst.
Vill skriva nåt om tyskt och franskt, baserat på Daft Punk och Zombie Nation. Har inte tid p.g.a. rapportjävel i Lndn i kvadrat.
Fryppel: Jag tycker Zombie Nation är mycket bättre än Daft Punk, dessutom. Electro som gick åt två superolika håll, ett tyskt och ett franskt. Nu räcker det för idag, men lyssna gärna på Leischensmaus http://open.spotify.com/album/2DR4uBAK67pN2lpXXhmFve och Absorber http://open.spotify.com/album/5XncELP6eDDEczz59RgxaA .
”Jag lyssnar på musiken Stina har skickat till mig och inser att jag en stund trodde jag lyssnade på Di Leva när jag i själva verket hörde ”Eternity Now” med Bear Quartet.”
http://pingvinkvinnan.blogspot.co.at/2007/12/eternity-now.html
X cover på Crystal Ship är så himla bra. Från 1998, X Files-filmen. Ray Manzarek spelar orgel.
http://youtu.be/fcCHdMTrp6A
3K, moderfuckers.
Om jag får fortsätta mitt oombedda youtube-dj:ande så är ju 99% is shit med ATV-relaterade Cash Pussies en extremt bra låt:
http://youtu.be/tmJI0Qlq06o
Ja, ja, ja. Att en floorfiller kan vara vidrig är en självklarhet. Men de är floorfillers inuti mig, de där låtarna. Kompgitarren i ’Lose Myself To Dance’ är så ruggigt grym. Liksom ’Upside Down’-klass.
Sen tycker visst Benny att Biohazard, eller vad nu hette, som jag aldrig har hört, har gjort en jättelång skiva som är fantastisk, men jag är fortfarande inte övertygad.
Musik är musik. Dansmusiks längd på album lika relevant som annan längd på album. Ge inte ut något album, pucko, om det enda du har är en 10-minuters-12″a, typ. Illa album är illa album.
Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle drömma om någon här. I natt var Matti hemma hos mig på mexikansk buffé, helt klädd i vitt.
h:hahaha.
H: Det hände. Jag försökte väcka dig med tacos. Du bara sov och sov.
Conny: Okej, du gillar låtar som är floorfillers inuti dig, det är helt okej med mig.
Klart längden på Biospehere-skivor inte kan hanteras på samma sätt som popskivor. Dom funkar på helt olika sätt, fyller i det närmaste olika syften. Generellt sett är något som är ambient är inte avsett att vara medryckande. Man sitter inte och koncentrerar sig på minimalistiskt gung i 70 minuter, som när man lyssnar på fräsiga texter. Techno-längd och poplängd går inte mäta med samma mått. Street Hassle är ett epos, en technolåt på 9-12 minuter är i det närmaste standard. Det är två helt olika skolor. Jag vet inte hur mycket techno du plöjer Conny, men det känns som att du mäter utifrån rocknorm här.
Jag tycker det jag sagt nu är överflödigt och megasjälvklart.
Megasjälvklart sa Bull. Fel fel fel, sa Bill.
Roxydagen idag, om ni undrar. För mig alltså. Å, guud så bra dagen är. Med lite ENO, som topping.
bara 70tal feståss
Genusmaffian har kommit till Luleå!
http://genusmaffian.hemsida24.se/
Hurra tycker jag, att Talulah Gosh-diskografiskivan plötsligt finns på Spotify.
http://open.spotify.com/album/2ueoAKPeDZ77tfddhJ2taP
Nä, jag plöjer sällan techno. Men lyssnar gärna, på enstaka låtar, som gärna får vara långa. Ska lyssna på den där biosphere-skivan och återkomma i ämnet.
Du kanske har rätt. Man ska alltså inte lyssna på musiken, utan mer ha den som tapet? Ingen ironi här, försöker fatta vad du menar med att lyssna men inte lyssna superkoncentrerat.
Lyssna på nya Daft Punk är jättemycket som att lyssna på Teddybears. Leksaks-electro istället för leksaks-punk. TB:s ’no more Michael Jackson’ speciellt, tänker jag på.
Ja, alltså jag är ju verkligen inte mänska att säga vad som är ambient. Det finns ju teoretiker för sånt, hehe. Jag ser mer till vad jag använder musiken till. Jag använder techno till något rent fysiskt, t.ex. träning eller gå eller sådär. Samma med ’modern klassisk’ och ambientgrejer, det är snarare ett komplement till situationen än tvärtom. Kan inte jobba medan jag lyssnar på någon som sjunger, det blir fel i huvudet, ord mot ord. Och det är ju det jag gör mest om dagarna: jobbar, går till eller från jobbet, tränar.
Substrata är tyvärr bara 58 minuter.
http://open.spotify.com/track/1vriNGX7VD9Cx0Z2N2IglO
En rent teoretisk grej med ambient vill jag ändå prutta ur mig. Det är inte avsett att vara i bakgrunden, som bakgrundsmusik. Poängen är väl snarare att den kan vara var som helst, att man inte med nödvändighet måste måste lyssna på den. Det där löser ju hjärnan lite som den vill, man koncentrerar sig på olika saker i olika lång tid. Det är väl lite det fina med musiken, pluraliteten av intryck.
Nu tillbaka till excel.
Jag är gammal. Nuförtiden kan jag inte läsa en bok och lyssna på musik samtidigt. På jobbet, ibland, när jag är instängd i ett arkiv och sorterar akter, d.v.s. gör något helt hjärndött, eller om jag diskar eller städar, eller sitter vid datorn, då är musik fantastiskt, men få är den också i centrum, det är den jag har koncentrationen på.
… Och det kan vara vilken misik som helst, som jag gillar.
Hur kan matti under så lång tid tro sig ha något viktigare att göra än att lyssna på Bärchen Und Die Milchbubis?
Hi to every one, the contents existing at this web site are in fact awesome for people experience, well, keep up the
good work fellows.
Thank you!
’vilken misik som helst’. En blandning av musik och missil jag är särskillt förtjust i…
Conny om gammal, musik och hjärndött arbete: Exakt samma här.
Precis allt med den här skivan är ca kosmoroligt. Grekproggen, apokalypstemat, storhetsvansinnet och att gruppen splittras under inspelningen. http://www.youtube.com/watch?v=knxRg_nuVe4
Han tog fel, fastnade med Belsebub und Liebfraumilch istället. Tar tid att ta sig ur det. Ha tålamod Conny.
Aftonbladet: Moderat vill vräka ligisters föräldrar
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16829729.ab
Han ändrade sig nu.
http://nyheter24.se/nyheter/politik/746633-riksdagsledamot-vrak-ligisternas-foraldrar
Han förbehåller sig rätten att vara mänsklig på Facebook! Ja det var ju supermänskliga grejer han skrev!
Lyssnade här om veckan på P1 dokumentär, Build a fire, om KLF. Dokumentären i sig var inte sådär superbra men för mig, vars enda koppling jag hade till KLF var att jag gillade 3AM eternal när det begav sig, så var den intressant. Dokumentären fick mig att kolla upp KLFs Chill Out platta som jag omedelbart gillade. Blev påmind om detta nu när Benny skrev om ambient och ville passa på att tipsa (finns inte på Spotti):
https://soundcloud.com/mrgrinderman/the-klf-chill-out
Innan jag postade så Ctrl-F:ade jag KLF för att se om ämnet redan hade behandlats. Sökningen tog mig tillbaka till april där H nämner KLF i samband med Billy Childish. Billy Childish! Svinbra ju, och det det verkar ju finnas hur mycket som helst att upptäcka där! Lämnar ett tips och tar med mig ett annat, tackartackar!
Så lite, Erik! Det inlägget tegs ju ihjäl fullständigt.
På tal om det väntar jag fortfarande på att intresserade parter ska läsa Richard Hells heeeeeelt briljanta självbiografi. Den har ju varit ute i flera månader nu, vad håller ni på med? Stadig diet av Blondie-kepsar ellur?
Ps, är Anarchy in the UK den låt i världshistorien det gjorts flest lyckade covers på?
Fryppel, korrekt utförd.
Raketen på Fotografiska ikväll! 19 första set. Jag ska yla en låt. Gratis. Kom hit för fan.
Vill sjukt gärna, men fast i jobb-London.
H: måste köpa boken först och för mycket jobb nu. Sommarbok som ska bli kul. Har lite förutfattade idéer om vad jag kommer att tycka .
Raketen var fruktansvärt bra, naturligtvis. Knäckande bra. Så bra att man under konserten tyckte alla andra kunde kasta in handduken för gott.
H: Som TP, första, andra och tredje satsen. Inga förutfattade meningar dock, bara öppet nyfiken, hört från flera håll att den ska vara som du säger.
Hehe, det är just en förutfattad mening det.
TP, Conny, jag fattar såklart att man inte kan släppa allt för en rockbok. Men det är verkligen inte vilken rockbok som helst. Så himla fin och i god mening intelligent. Varm. Jag mådde bra när jag läste den. Och strösslad med kloka aforismer. Ni kommer älska den.
Snälla H, jag ska försöka glömma det du sa. Jag vill inte ha alltför höga förväntningar. Vill bli positivt överraskad. Tänker därför tro att alla har fel och att det är ännu en bok av en gubbe som minns livet med brudar, droger och barnsliga dumheter. Men jag har lite svårt att övertyga mig själv om det.
Kom på antirasistiskt nationaldagsfirande i Luleå!
https://www.facebook.com/events/246391402166306/
Så fort degen börjar rulla in är jag där, beställer Richard Hell som funnes det ingen morgondag. Jag har precis recenserat The Nationals nya. Rätt deprimerande måste jag säga.
Tekniskt sett är ju det här en riktig, om än ofullständig, beskrivning: ”ännu en bok av en gubbe som minns livet med brudar, droger och barnsliga dumheter.”
Men HUR han gör det.
Jaja, vi lär återkomma till ämnet när ni haft tid/pengar/ork/semester.
conny: vaffö ska allt bort, säljas, reas ut?
Varför deprimerande? Ang the national så sa nån i NPR (All songs considered, var det, tror jag?) att han älskade dom men att alla deras låtar handlar om att ”jag är ledsen. superledsen. pga tjejer. the end.”
Deprimerande pga män som speglar sig i botten av dyra vinare/samlarwhiskyflaskor och löser livspusslet tillsammans. Fast bra låtar ibland.
Känner jag mig själv rätt, vilket jag inte alltid gör, kommer jag köpa den där boken snarare än senare.
Annars då? Connys NDW-spellista är ju alldeles alldeles underbar. Tackar.
Extra deppigt för att jag inte verkar kunna lyssna utan rättvisehörlurar för tillfället. Gäller viss musik, och är helt subjektivt från gång till gång. Ändå. Ju mindre jag berörs (i e ju mer typisk musiken är) desto fler ingångar till det orättvisa hittar jag.
Det är väl konstigt? Eller?
Rättvisehörlurar? Jag fattar inte.
Vad The National påminner om ibland, när de är som bäst: Talk Talk och The Sound. Men de är aldrig så bra, tyvärr.
Nä, jag lyssnar på Air i stället. Talkie Walkie är deras bästa.
Rättvisehörlurar: Ja, alltså, börjar tänka på vilka det är som spelar i bandet, hur de fått det utrymmet , vad de sjunger om och så vidare. Lite som när jag och mitt begravningsfölje på sex vita, straighta män tar upp plats. Hur jag tycker att vi har en skyldighet att åtminstone veta om (och på ngt sätt uppmärksamma) det snea i det.
Känner nästan att de där rättviselurarna måste vara både subjektiva och nästan helvetiskt oförutsägbara. Hur funkar de på black metal? Undrar ärligt för jag fattar nog knappt ens hälften.
De är som sagt sjukt subjektiva. Olika inställningar beroende på massa saker. Kan utveckla om intresse verkligen finns.
Rättvisehörlurarna. Ja, men visst, det är på och av med dem mest hela tiden. De är väldigt ofta på när jag lyssnar på allvarliga middle-of-the-road-indie-män, Coldplay, National, Kent, Interpool. Eller svenska manliga förnamnstappade artister, Gessle, Ledin, Lundell, Thåström och Ossler. Helt enkelt är det väl så att rättvisehörlurarna är ett verktyg, som kan brukas till att aktivt förändra sin musiksmak. Vem är avsändare? Vilken är berättelsen? Berör det här mig? Interpool är ett jättebra exempel på ett band jag först gillade, tyckte de förde tankarna till Joy Division. Men sen började jag hata dem, för jag tycker de är så äckligt pretto på fel sätt, så där kent-halv-macho, aptråkig musik…
Och klart det är subjektivt! När jag tycker nånting är riktigt bra, som delar av nya Daft Punk, då åker de där lurarna av, och då protesterar jag när Helena Fahl är missnöjd med att det bara är män, män, män. Män precis som alla andra har väl rätt att göra vad fan de vill. Det är inte Daft Punks fel att det inte finns ett kvinnligt DJ-par som gjort en asläcker skiva som baseras på samplingar från en helt bortglömd genialisk kvinnlig discoproducent.
Varför gillar jag Joy Division så mycket och The National så inte alls (Inte hört nya nurå, men allt det andra)? Lätt. Det finns ingen nerv i The Nationals musik. De sätter ingenting på spel. Det de gör skulle kunnat vara hur bra som helst, samma texter, samma låtar, samma produktion, om bara sångaren inte hade legat och pruttat som en bekväm dressmanmodell i det där försöket till sexig och cool basröst. Fan, blir förbannad när jag hör dem!
Alltså, The Nationals High Violet, det är den jobbigaste musikupplevelsen jag vet! För jag tycker det ligger nära det jag älskar mest. Jag tycker det är jättebra, nästan. Det är därför jag hatar den så.
Stalle: jo, vi har ingen replokal längre, bor i olika städer, har massa grejer som vi inte har nånstans att göra av. Och, ja, vi behöver pengar till att ha råd att göra ny musik.
Jag tycker det är rimligt och relevant att tänka in vem som spelar, alltså varifrån den kommer, det Matti skrev, när jag lyssnar på musik. Mer tveksam till själva rättvisepatoset kanske. Svårt. Men risk att det blir ett väldigt trubbigt analysverktyg. Eller rättrådigt. Skriver illa på telefonen som vanligt.
Såvitt jag vet har jag inte hört The National, men jag har bildgooglat dem och det räcker för mig. Man ser att det är dåligt ju. Apropå trubbigt analysverktyg, kanske.
H: Hahahahahahaha! Kan man kanske på ett rättmätigt sätt recensera alla skivor genom att bildgoogla på repektive artist eller bandnamn? Det vore praktiskt.
De där lurarna är egentligen bara på när musiken är trist men jag måste ha en åsikt om den ändå pga måste betala hyran. Plus när det gäller min egen musik. Fast då har jag svinmånga olika lurar igång samtigigt.
Och lurarna fungerar även som glasögon.
Man kan ju recensera film enbart baserat på dess poster: http://www.youtube.com/watch?v=8b6ix0WkXzk
Verkar funka bra, tycker jag.
Har det förresten gjorts nån video till Skända flaggan? Var hade den i så fall premiär? Bara nyfiken alltså.
Lurigt värre verkar det som. Jag kanske fattar lite mer. Åtminstone Connys variant. National har aldrig funkat på mig av liknande skäl som redan nämnts. Känns mest ointressant och stilsmart. Men min smak är lynnigt ologisk och mycket slumpartat emotionell; stokastiska multidimensionella hörlurar.
H: forskade lite kring det där, och fann detta: http://www.mabd.se/?p=1006
Tack! Coolt.
Signs på femman. En av mina bästa filmer.
conny: ok i see.
anger management på trean, en av mina mittenfilmer.
Dexter säsong 3. Inte så bra. Blir det bättre igen?
Dexter; nix. Tvärtom.
Ånej. Då stannar jag här.
Nu ska vi lista Lou Reeds soloalbum. Det här är min ärliga lista, 2013. Inget snobberi. Blir oändligt mycket mer glad och varm i hjärtat, och berörd, när jag lyssnar på ’Mistrial’ än när jag lyssnar på ’Berlin’. Tänkte väldigt lite på sammanhållande album nu, utan mer på vilka skivor som har flest 5-plus-låtar:
1. The Blue Mask
2. The Bells
3. Mistrial
4. Songs For Drella
5. Legendary Hearts
6. Magic And Loss
7. Berlin
8. Street Hassle
9. Sally Can’t Dance
10. Transformers
11. New York
12. New Sensations
13. The Raven
14. Ecstasy
15. Growing Up In Public
16. Coney Island Baby
17. Lou Reed (1a)
18. Metal Machine Music
19. Rock ’n’ Roll Heart
20. Set The Twilight Reeling
21. Lulu
H: Nä, Dexter första två överlägsna resten. Walking Dead säsong 3 för mig nu. Lagom underhållning. Men skulle vilja se någon riktigt bra serie snart. Wire-bra eller Twin Peaks-bra, menar jag.
Menar ärlig som det står, inte årlig.
Fryppel classe la plus élevée
Conny: Deadwood, leta även upp engelska undertexter. Bara tre säsonger och du pallar ju inte Sopranos.
Fy fan, måste älska när gästbokenrepresentant kör bussen,
man får lyssna på bra musik och åka gratis!
Dexter, första säsongen klart överlägsen, men nog är säsongen med Lithgow bättre än tredje. Är det fjärde? Harvade mig igenom säsongen efter den, men det var knappt jag lyckades hålla intresset uppe.
Någon som har sett Bates Motel? Jag tänker se första avsnittet ikväll.
Lithgow är väl tredje? Eller vänta, är det med Jimmy Smits? Isf hade jag fel. Fjärde bättre än tredje. Sen sämst.
Exakt så. Fjärde Dexter bättre än tredje.
Stalle: Fast det är också så här, att djeflaskånebandet gör bokslut. Efter den här sommaren är vi inte bundna av några kontrakt, överhuvudtaget. Vi kan börja på ny kula, bestämma vad vi vill göra, om vi vill göra något. Mer än så vill jag inte gå in på här.
jag ÄLSKAR fan noz. nästan lika mycket som jag hatar pitchfork. här asabra text om hur dålig ljudkvalité och teknisk inkompetens varit växtnäring för rap. http://pitchfork.com/features/hall-of-game/9094-lo-fi-hi-fi-no-fi-rules/
Loppis i förorten. Småbarnsföräldrar i Neubauten-tshirt så långt ögat når.
TMBGN: Fattar inte ett ord av vad du skriver, (noz., vad är det?) men tack för länken till den intressanta artikeln på sidan du hatar.
H: Danderyd? Täby? Årsta? Aspudden? Midsommarkransen? Hammarbyhöjden?
Bagis!
Punkt istället för utropstecken. Det ser för tjoigt ut nu.
Utfallet av gårdagens experiment förvånade forskargruppen (består av mig, enkom).
Lou Reed’s ’Mistrial’ är hans absolut mest underskattade skiva. ’Outside’, ’I Remember You’ och ’Spit It Out’ har alla tre blommat ut sen senast jag lyssanade. De tre låtarna, men egentligen hela skivan drivs av repetetivt malande riff, ett slags uppspeedat pop-krauttänkande. Och även texterna! Upprepade fraser med få eller inga förändringar. Berättarrösten går runt som en robot med kamera, bara registrerar bilder, stämningar, relationer och fenomen med fokus på avgörande detaljer. Lou Reed använder den här tekniken mest konsekvent på ’Mistrial’. Enda kassa spåret är ’No Money Down’, som konstigt nog ligger som andralåt och också släpptes som singel.
Slutade snusa för tre timmar sedan.
Förlåt, två timmar sedan.
Noz är skribenten, som skrivit artikeln. Som Moz. Om han hade hetat Steven Morrissey, och inte Andrew Nosnitsky.
Coz, kort för Connissey.
Fan vad jag stör mig på att jag i går råkade döpa om Lou Reeds andra skiva från 72 till ’Transformers’. Ger tyvärr helt andra associationer.
Interpols New York kommer aldrig vara lika grått som Joy Divisions Manchester. Som när Fallon sjunger Dylan, för att parafrasera Thåström. Ett autenticitetsproblem hos avsändaren alltså. Detta kan ju vara ganska begränsande, särskilt som man (läs: jag) ofta har väldigt bestämda uppfattningar om vad som är The Real Deal, men egentligen kanske inte har en aning. Ta typ Neutral Milk och hela den vågen som följde av amerikanska och kanadensiska band – ofta bra låtar, det hör ju vem som helst, men jag kan inte intuitivt ta till mig blandningen av säg lo-fi,folk, sträng- och blåsinstrument. Den typen av, som jag upplever det, sökt autenticitet är det värsta. Bättre då att ha total distans ELLER att vara helt distanslös, eller hur man nu ska uttrycka det.
Men skit i det då :(
Haha ok, insåg nu att jag skrev samma sak som Conny skrev där uppe. Andemeningen var hur som helst att det mycket handlar om vilka förväntningar man har och vilka stereotyper man äger. Ofta räcker det ju t.ex. att bildgoogla!
Såg eterkropp igår. Tror vi var 5 i publiken. Boden e för ynkligt ibland. Mmärklig upplevelse. Men bra. Kanske tom satanism bra.
Bra, Bullis. Bra, bra. High five.
Conny: Tack för den trevliga kommentaren, glömmer ibland varför jag inte skriver här längre.
Noz är hiphopjournalistikens motsvarighet till Ellen Willis eller Lester Bangs. Gör mycket bra, värd att kolla upp, om man gillar sånt.
Iaf, det överproducerade, slicka soundet han skriver om, är ju inte unikt för hiphop. Däremot har DIY-produktionen(wu tang-skolan, eller nåt), nästan helt försvunnit från den breda hiphopen. Men det gäller ju inte andra genrer, som rock eller dansmusik. Den stagnationen är intressant, och lite deppig. Öht känns det mycket apokalyps inom rap just nu. Typ att den nåt en peak och långsamt imploderar.
Dels pga den nya generationens rappare, som känns nostalgiska och konservativa, som Space Ghost Purrp och Joey Badass. Men också för att rap nu är medelklassens weapon of choice. Det spela Rick Ross på stureplan och cash money millionares på invigningen av cannes-festivalen.
Ber om ursäkt, they might be giant nerds, om jag lät nedlåtande. Inte alls menat så. Förstod ärligt inte, men nu har bilden klarnat.
Bullis: Heja! 5 timmar nu?
När vi ändå tvivlar på vår skrivna framtoning så kan jag säga att jag inte var sarkastisk tidigare. Sluta snusa är skitbra, jag har bara slut på utropstecken.
conny: spännande!
http://www2.gibson.com/News-Lifestyle/Features/en-us/torn-and-frayed-the-story-of-.aspx
Brian Eno, han har inte fått Polarpriset va?
nä.
Älskar när gästboksrepresentant åker bussen (alltid gratis, förstås).
Nya skivor!
Psychedelic Furs – Heaven 7″
Orange Juice – L.O.V.E…Love 7″
The Bluebells – All I Am Is Following You 7″
Donna Summer – Love To Love You Baby
Shangri Las – Greatest Hits
DiLeva – Vem Ska Jag Tro På
Generation X – The Best Of
Michael Wiehe, Nyberg, Frack & Fjellis – Kråksånger
The Human League – Crash
Our Daughters Wedding – Digital Cowboy
Kjell Höglund – Tidens Tecken
Kjell Höglund – Vägen Mot Shagri-La
Kjell Höglund – Baskervilles Hund
Kjell Höglund – Doktor Jekylls Testamente
Kjell Höglund – Hemlig Kärlek
Spear Of Destiny – Outland
Spilld Mjölk – Svart Mjölk
Spilld Mjölk – Under Stadsmaktens Dass
http://www.youtube.com/watch?v=kHQuOK1VzL4
Viktor: Jag var alldeles till mig när jag hittade Neutral Milk Hotel för tio år sen. Nu är jag klassiskt 10-år-gammal-produktion-trött på dem. Kan inte lyssna på en tom utan att må dåligt. Erfarenheten säger fick att grejer jag en gång gillat skarpt, kommer jag ofta gilla igen, efter 15 eller 20 år. Det är också då jag kan bedöma om skivan är en klassiker eller inte, för att tala med noz. Neutral Milk Hotel, och hela den stora efterföljande vågen, samt post-postpunken från seklets första fem år börjar låta omodern.
Jag såg Vancouver-scenen som att de tog sig an musiken med barnslig nyfikenhet, precis som norrmännen på 90-talet. I Norge på 80-talet fanns det 1 band, typ, Fra Lippo Lippi, i Kanada fanns det på 90-talet knappt en scen, sen sa det boom i respektive länder, respektive decennier. Autencitets-problem? Ja, fast bara vissa band. Det känns snålt att vilja förbjuda folk att gå utanför ramarna och prova nygammalt. Typ, du är pretto om du inte spelar punk med två gitarrer, bas och trummor. Så får det ju inte bli.
Vad bra det går att skriva på telefonen…
På tal om autenticitet och sånt: jag hittade igår ett kassettband som jag måste spelat in typ 2002 eller nåt, med Strokes första singel, Starlite Desperation, Detroit Cobras etc.
Det är konstigt det där, hur man upptäcker först efteråt (med somligt alltså) om det var på riktigt eller ej. Minns hur svårt jag hade för Stone Roses när de kom. Fattade aldrig att de var ett popband, trodde det var liksom light-goth när jag hörde She Bangs The Drum och I wanna Be Adored första gångerna. Där hade jag ju fel, menar jag. Samma med Libertines i början: trodde de var engelsmän som härmade Strokes.
Och sedan, när man börjar tänka på huruvida det spelar någon roll. Strokes, för att fortsätta med dem, var ju ex vis inte autentisk rock på samma sätt som Detroit-banden var. Däremot var de ju bra mycket bättre än tillexempel White Stripes. Och Starlite Desperation, de lät ju som Gun Club, fast ändå unika och bra på eget sätt. Fast nu är det svårt att lyssna på dem pga musik som kommit EFTER att de lade av, tycker sången låter som något annat.
Vet inte var jag vill komma med den spaningen än, ni är ju dessutom inne på samma rätt många här just nu. Men tycker det går att koppla den diskussionen till den vi har om hip hopen enligt Noz, samt det här med rättvisehörlurarna. Det kan vara så att det handlar om mer än kvalitet och autenticitet/trovärdighet: kanske det dessutom (eller kanske till och med snarare) handlar om vilken form man valt att uttrycka sig på/i/genom/inom. Jag tycker det är tusen gånger värre om The National är chauvinistiska än om, säg, Arckanum är det. På samma sät som jag tycker att retrorock är segt, nästan av princip, men samtidigt tycker att Ghostfaces 12 Reasons Do Die är en av årets skivor. Och jag misstänker att det är av samma anledning som jag generellt ogillar country och många manliga singer/songwriters men lyssnar oförskämt mycket på avant garde-folk, framförallt om den är framförd av kvinnor. Men jag vet inte vad det är för anledning. Försöker skriva mig till förståelse här. Allvarligt, jag är något på spåret här, att det har med ambitionen, vilket uttryck artisten väljer/valde/valt.
Men nu pallar jag inte tänka klart på det här. Är för orolig för saker. Personliga grejer och människor omkring mig som har det jobbigt på olika sätt. Som jag inte kan hjälpa eller bistå som jag vill. Verkligheten, när man inte kan fly från den ens med popmusik, då är den hemsk.
Plus upploppen. De är en del av en struktur, en politisk struktur, men de som bränner ner grejer och snör stenar har ingen politisk agenda bara för det. Därför kommer det inte ta slut. De kommer sprida sig. Känns inte bra alls.
Jag måste revidera min uppfattning om Daft Punk-skivan. Jag var hos sångaren i Dödsfest idag och lyssnade på deras singel. Jämfört med den och tillökningen i familjen är RAM bara en trea (tidigare betyg fyra). Jag blir alltid gladare av raketbajs på skjorta än av disko. Som jag brukar säga.
Benny, du menar sångaren i Dödsfrost. De har ju börjat spela black metal.
Ok, då åker Mistrial upp på skivtallriken. Måste väl ändå vara 20 år sedan, minst. Då kändes den mest som missade ölpengar. Ska bli spännande. Är den felbedömd, underskattad, felaktigt ratad? Död åt ”No money down” i alla fall. Håller med helt.
Lou Reeds Mistrial: Conny har rätt ibland märker jag, men jag gillar också Video Violence och The Original Wrapper (efter ett tag sitter jag och snäpper coolt med fingrarna – ett säkert tecken). Förutom NMD skulle Tell it to your heart också kunna suddas ut.
För mig är Lou Reed en av de värsta bergochdalbanorna man kan tänka sig. Ibland mår jag så grymt bra, ibland blir jag bara uttråkat trött. Få RIKTIGT BRA ARTISTER kan göra rock n roll så tjatigt ointressant som Lou Reed och live är han tråkigheten personifierad. Men jag gillade verkligen Transformer, Berlin, Rock N’ Roll Animal, efter det begav sig. Precis som alla andra gjorde. Större intresse för punk och new wave gjorde nog att jag inte köpte the Bells, Street Hassle och Blue Mask . Lou Reed hamnade rejält i kylan för mig, men märkligt nog köpte jag i alla fall Mistrial till fullpris när den kom 86. Jag minns fortfarande besvikelsen. Ändå köpte jag Songs for Drella och Magic and Loss några år senare. Två skivor jag spelar än idag. De tre tidiga har tappat udden för mig, åtminstone när jag lyssnade på dem för ett halvår sedan. Lite osäker är jag på Transformer som fortfarande rider rejält på nostalgins kraft. Efter grundligt Spotifyande tycker jag nog att min minimala samling håller måttet mer än väl, men att den skulle må ännu bättre av Blue Mask åtminstone. Resten är antingen så grymt ojämnt att det kan skippas eller bara borde glömmas pga tråkighet. Fast, att säga så är naturligtvis lite orättvist för riktiga höjdare finns gömda här och där. Till exempel, just nu rullar Families från Bells och den är ju grym! Själva Bells också för den delen, men annat kändes mest trist i mina öron. Som sagt, jobbig jävel den där Lou. Och förresten, visst är det väl mest män (idag äldre) som fastnat för honom? Talar han till kvinnor överhuvudtaget?
matti: återkommer när jag hunnit tänka/smälta.
TP: ’Tell It To Your Heart’ är 5 plus. En makalöst vacker ballad. Lyssna igen. Gitarrspelet, harmonierna mellan första refrängen, över bryggan, till do-wop-körerna i slutet av andra versen. Som låt är den i klass med ’Stand By Me’, och såna höjdare. Texten handlar om autenticitet, eller bristen på densamma.
Och The Bells, den har vi avhandlat ett par varv här. Den är stundtals ett mästerverk. Ingen dålig låt, och ’I wanna boogie with you’, ’City Lights’ och hela b-sidan är världsklass.
Lou Reed och kvinnor? Jämför du med Neil Young eller för den delen Mark E. Smith är det nog hugget som stucket huruvida han talar mer eller mindre till dem. Men frågan är relevant.
Håller med om att Lou Reeds glam-period, 72-76 känns mindre angelägen nu än hur jag upplevde det för 10 eller 20 år sedan.
Men jag håller nog Lou Reed mer under armarna än du. Hans gärning som soloartist liknar ett fyllo som helt aningslös ger sig ut i ett minfält. Han är i behov av rådgivare, musiksmak, vård, psykologer och kärlek. Det är väl därför jag har alla hans skivor t.o.m. ’Magic & Loss’ i samlingen. Plus det enkla faktum som du är inne på, även på de allra sämsta skivorna är hans sång alltid är mitt i prick, och ingen behärskar kortnovell-formen så bra som Lou Reed, när det kommer till pop/rock.
Conny: Ja, du är snäll du och håller honom mer under armarna, helt klart. Lyssnade på ”Tell It To Your Heart” igen och hör det du nämner, men det biter inte på mig. Varför vet jag inte. Skönt att tycka olika. Tack också för beskrivningen ”Hans gärning som soloartist liknar ett fyllo som helt aningslös ger sig ut i ett minfält”. Där snackar vi om mitt i prick.
Var det John Cale som var tråkmånsen i Velvet Underground? Jag slumplyssnar lite på Lou Reed och han har ju helt uppenbart en massa humor.
Men fudge, pausvecka i Game of Thrones. Man vill ju bara dö.
Jag vill inte dra igång en Velvet Underground-debatt eller så, men det slår mig att jag tycker att uppfattar dem precis så som Matti beskrev Daft Punk. Musikhistoriemusik. Man ska sitta och älska musikhistorien och hur VU kanaliserar den medan man lyssnar. Harduingetmankandansatill?
Fast vänta, jag tror att Conny redan har dragit parallellen mellan Daft Punk och Velvet Underground (fast att han gillar båda, till skillnad från mig). Förlåt för stulet resonemang, det var inte meningen.
H: Velvet Underground är det bästa bandet som planeten haft. Punkt. Daft Punk är inte nära.
Lou Reed har humor. John Cale, nja, han är mer hjärta smärta, men jag gillar hans sologrejer också. Även han ett fyllo i minfältet.
Äre sant? Är det ens möjligt att tolka VU som musikhistoriemusik? I så fall har jag fan inte fattat musikhistorien alls.
Jag kan helt oblygt säga att VU påverkat mitt liv i grunden. Utan VU hade jag helt klart inte pratat med nån av er, t.ex.
Connys nü-düska vågen-lista är för övrigt det bästa bidraget till mitt spotify det här året.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4HSrWRKXREhB0PCa0nTrrv
Velvet som arkeologiskt fenomen, sådär som Daft Punk? Nänänänä. De är i varsin ände av spaden, minst.
Jag har målar ganska lätt upp Velvet Underground som Fienden (min alltså): urkällan för musik som tar sig själv på alldeles för stort allvar, som älskas av män som tar sig själva och sitt musikintresse på alldeles för stort allvar. Som andra uppfattar Bob Dylan? Jag fattar ju själv att det är inte är riktigt sant och riktigt, men varje gång jag läser utsagor som ”Velvet Underground är det bästa bandet som planeten haft” så puttas de liksom ännu en bit åt det hållet. Ju större och heligare monumentet växer sig, desto större min impuls att vilja pissa på det.
Det är inte som att jag vill att ni ska sluta gilla Velvet Underground. Jag är förresten inte dummare än att jag fattar att de har varit jätteviktiga för en massa musik som jag älskar. Positionerna är nog rätt låsta här, det var onödigt att ta upp ämnet.
Fast Matti 11:14: jojojojojo.
Inget är svartvitt, jag älskarälskarälskarälskar den här med John Cale:
http://www.youtube.com/watch?v=-lrUCBnVIlM
Jag minns hur besviken jag blev när jag typ i tonåren såg en intervju med Iggy Pop där han pratade om hur han älskade Doors och inspirerades av Jim Morrisons poesi när Stooges började. Klart han gjorde, och det hörs ju. Men jag ville ju att han skulle vara born in flames, så att säga. Nedstigen från himlen. Va romantiskt va.
Robert Fryppel.
Hehehehehe. NÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄNÄ!!!!!!!! STJÄRNSTOPP.
Man kan inte vara born in flames OCH nedstigen från himlen. Du får bestämma dig för en av dessa drömfödslar.
Har Matti börjat med semantikmåndagar eller? Det var ju själva poängen att inte välja.
Såvida inte: i am the god of hell fire, and i’ll being you / fire / i’ll Tracy you to burn…
VU!
VU! VU! VU!
VU! VU!
VU!
Så var det sagt äfven från mig.
VU TANG CLAN
Okej, det är noterat.
Den här k l a s s i k e r n : http://www.youtube.com/watch?v=C3Pp3V0N0hk
Liknelsen mellan DP och VU är helt fel. DP gräver och möjligen, möjligen, är VU något de hittar. Fast egentligen är det inte så heller. VU är mer som något som började växa i gropen.
Jag kan ta tillbaka liknelsen mellan Daft Punk och Velvet Underground. Är verkligen inte någon kännare av endera. Jag upplever att Musikhistorien (den med stort M) används för att förklara VU:s storhet. ”Om du inte gillar Velvet Underground så hatar du Bo Diddley.” Nej, det är inget äkta citat såklart. Men att de liksom är sitt eget argument. Som Gud. Oantastliga. Hilfe, de började rent av växa i en grop – det närmaste man kommer att vara born in flames och från himlen skänkt! Och förutom att jag som lyssnare tycker de gör aptrist prettorock så finns det något där som retar mig. Mer än så har jag inte att komma med, tror jag. Det kanske inte är mer än en infantil lust att kleta snor i kyrkbänken. Förlåt i så fall, att jag satt igång denna diskussion.
Jo, jag ångrar faktiskt lite att jag kliade på det här eksemet för jag visste ju hur det skulle bli och jag är som sagt inte ute efter att få någon att omvärdera sitt favoritband. Jag önskar lite att någon förstod hur jag tänker/känner, men jag får leva med det.
Ps, jag tycker att Lou Reed-balladen som Conny och TP diskuterade är jättebra.
Nära fryppel igen, men no rabbit!
Nej, jag blev för deppig och självömkande för att bry mig om fryppeln.
Velvet föll till jorden som ett regn av eld. Och växte i en grop, i en pöl liksom. Encellig, fick gälar, fenor, ben, kravlade sig upp. Och så vidare.
Den nytillkomne skulle kunna tro att du skämtar, men vi andra vet att du är helt allvarlig.
Men alltså, Mistrial är ju inte bättre än New York? Tycker till och med Rock And Roll Heart är bättre än Mistrial. Roligare misslyckande, närmare The Bells. Hur han stammar på Follow The Leader, t ex. Hela det sjukt ösiga öset på den låten.
Överhuvudtaget är ju solokarriären hans så otroligt konstigt ojämn. Exempelvis Blue Mask, hade ju varit hur bra som helst, om det inte den bandlösa basen äcklat ned hela skivan. Samma med Legendary Hearts. Grymma låtar på båda, några av hans bästa, särskilt titellåten på den sistnämnda. Minus basen.
Nä, jag skämtar inte. Aldrig om Velvet Underground.
Nej, det är det som är problemet.
Helt onödigt inlägg. Godnatt!
Mitt alltså. Var onödigt.
Äh, softa H, det är kul att vi tycker helt olika ibland. Lou Reed är en rockbifurkator som delar oss. Fattar inte till exempel att du och C gillar den där balladen. Och att jag inte gillat Bells b-sida innan, den är ju helt vidunderligt fin idag. Fast, OK, jag hade ju inte lyssnat speciellt mycket på The Bells innan. Jag borde se den som missad mer än dissad. Och den där brutala ojämnheten delar han med flera andra produktiva artister. Det är lite intressant i sig. Kanske våra skickliga musikteoretiker och praktiker har svar. Musikpraktiker – låter inget vidare, jag vet, men vaffa.
Efter ett par hundra lyssningar under en 30-årsperiod reagerar man inte längre på Fernando Saunders bandlösa bas!
’New York’ har på ett sätt bättre texter och bättre låtar än ’Mistrial’, och är mer schysst gubbrock. Men den är också lite ’duktig’, känns lite som att Lou Reed sitter och läser tidningen och förfasar sig över läget i de fattiga områdena som han aldrig besökt. Den tyngs lite av ett samhällsengagemang som det inte känns som Lou Reed egentligen har. Endast en 5-plus-låt: Halloween Parade. Ok, många starka 4or: Romeo Had Juliette, Dirty Blvd, Endless Cycle och några till.
Men ’Mistrial’ är mer spännande, mer egen. Speciellt produktionsmässigt låter den inte som något annat. Den är mer konsekvent genomförd, och mindre retro. 5-plus-låtarna: Outside, Video Violence, Spit It Out, I Remember You, Tell It To Your Heart.
’Rock ’n’ Roll’ tillhör den del av Lou Reed’s karriär som jag gillade så mycket förr men inte pallar med längre. Just för att han är för borta. Man hör att han knappt vet att han är i studion när han sjunger. ’Street Hassle är liksom början på uppvaknandet. Han är hur trasig som helst där, men herregud, titellåten! Det känns som han här åtminstone slutat dricka på måndagar och tisdagar.
H – tänk på VU som att de spelar vanlig pop fast det låter skumt. Lite som Jay Reatard. Typ jämför såhär:
http://open.spotify.com/track/78wH4RGZ5M1Ws5MDYvtBgo
http://open.spotify.com/track/1rhQynSERSSEmrZJI4LLob
Fast Mistrial låter ju ohyggligt 80-talsdaterad. Det måste man ju hålla mot den.
Mistrial har ju den där vedervärdiga rockfunkbasen. Ständigt denna bas. RaR har det där som Bells har, att alla ger allt för fort. Halva skivan går liksom på ångor och, som tur är, nerförsbacke.
KBoi: Jo, egentligen är det nog inte själva musiken i sig jag har problem med (tusen band jag gillar har direkt eller indirekt baserat sitt sound på någon av deras skivor), utan oantastligheten. Pappa vet bäst-känslan. Föredrar fyllon på minfält. Föredrar bandlös bas, cheesy låtar och lite riktningslös feeling.
Hur hör man förresten skillnad på en stark fyra och en femma?
Den där riktningslösa känslan, det halvfärdiga, tycker jag förresten är det bästa med Jay Reatard solo (efter Blood Visions i alla fall). Att det är långt ifrån perfekt nästan jämt.
Riktningslös var nog fel ord förresten.
Ja, det låter bara som att du gillar dåligt istället för bra. Och det gör du ju inte.
Jo, jag gillar faktiskt dåligt mer än bra. Jag vill lyssna på mer dålig musik.
Och faktiskt, trots att den borde vara sönderlyssnad till tusen och näst intill snuskigt perfekt, är Perfect Day fortfarande en enda lång njutning.
En stark fyra och en femma. Det är som skillnaden mellan någon man vill ligga med och någon man vill gifta sig med.
F’rlåt… kunde inte låta bli…
80-talsdaterad. Nja. Den var det. Nu är den inte det längre. Jag hör nya saker. Lyssnar 1000 gånger hellre på ’Mistrial’ än 90-talsgrunge, Pixies, Sonic Youth, Pavement eller Dinosaur jr. Ärligt är det så. Det 90-talsdaterade står jag inte ut med än.
Måste tyvärr fryppla.
Och faktiskt, eftersom den är sönderlyssnad till tusen om än näst intill snuskigt perfekt, är Perfect Day fortfarande en enda lång plåga.
Känner mer och mer som H. Sämre är bättre. Måste göra er besvikna. Jag kan lyssna utan förbehåll, och verkligen digga Lou Reed från 78-92, mer än jag kan digga Velvet Underground nuförtiden. Jag har VU på museet mer. Lou Reed solo är mer som en jobbig släkting som flyttat in i kvarteret och som ringer på ofta och vill ha olika grejer av en.
Nja, jag ser det som två olika saker. Det jag helst lyssnar på/gillar idag och det som är bestående skickligt och bra. Perfekt Day lyssnar jag aldrig på ( förutom i går), har tröttnat på den. Men jag slogs av att den trots allt är ett bestående mästerverk. Alltså två olika saker som jag tror vi varit inne på flera gånger förut. För mig är det revoltören i mig som ibland orättfärdigt dissar mästerverk, ibland bara för att jag vill ha gått vidare trots att jag kanske inte gjort det.
Nya Pastels finns på Spotify, inget fel på 90-talet. Eller 60-talet heller, för den delen. Eller C-86.
Lyssnade på Shaking the Habitual igår och imorse. Med det sagt är Daft Punk-skivan en tvåa, p.g.a. gubbslem.
Nu vill jag göra en sån där Matti-jämförelse mellan två fenomen, den här gången STH och RAM, syn på dans. Där är Knife ungefär 50 år före Daft Punk. Och jajajaja, jag vet att det är en historie-skiva och blabla. Menar mer skillnader i könsroller och love i texter, lite som Matti är inne på i sin RAM-recension. Det är liksom samma syn på love i RAM:s dansidé som typ Walker Brothers, inte helt uppdaterad. Och hur man kan göra en historiediskoskiva utan att ha typ Diana Ross eller nån annan kung med, är lite bortom mitt förstånd. Det är ju en rätt gubbig diskoskiva.
Jag fick gåshud av Blondies raprocklåt med Coolio på tunnelbanan i morse. Nu vet jag att allt är möjligt.
Nu Pastels.
Pastels, ja herre. Inte hört en så bra popskiva sedan, forever, minst. Stornoway, allraminst. Egentligen sedan Beach Boys, eller iaf High Llamas när de var som bäst.
Säger detta även till Benny: det är Liberty Belle-bra!
Recenserade som sagt The National, och den blev lite likadan som Daft Punk- och Vampire Weekendrecensionen. Fan, jag är trött på musik som inte får mig att bortse från saker.
http://www.nsd.se/noje/duoartikel.aspx?ArticleId=7675966
Själva recensionen. En grej till: Daft Punk är ingen fyra för mig, ångrar det betyget rätt mycket.
Vet ej om någon här är brydd, men nya Oblivians (första sen 1997) finns på Spotify nu. Jag lyssnar första varvet med hjärtat i halsgropen.
http://open.spotify.com/album/0clizyBheAnu7JRMPgHt22
Till er som gillar det här med ’relativa värden’ när det kommer till hur en befolkning mår i relation till sin inkomst:
http://www.dn.se/ekonomi/sverige-nast-lyckligaste-landet-i-varlden
H: Låter gott redan efter ett par minuter. Även recension på GAFFA: http://gaffa.se/recension/72540
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3sIZuwUvk4zsUo2ut28y5z
Dåligt som det nya bra är rätt töntigt. Lite som att medvetet spela dåligt.
TP: det var väl en märklig recension. Men skivan är bra. Frågan är bara hur bra, och hur den ska sättas i relation med de gamla skivorna.
Varför blir ni inte helt galna av Pastels-skivan? Vad är det för fel på er? Den är lika bra som Yo La Tengo förra året, som Stornoway etc!!
Tycker synd om Camera Obscura, för jag fick deras nya idag med och den är grym den med, men inte på långa vägar lika bra. Tror det är tydlighetens (popens, punkens, jazzens, hip-hopens) år det här. Jag är väldigt förvånad. Hade trott mer på det eklektiska, inte så här renodlat och grymt.
Säg till om jag överskrider min kvot på Sommartoppen.
Matti: jag var lite halvgalen, sen tog Oblivians över + du nämnde Stornoway. Men den verkar råbra. Jag tror jag hör den på ett lite annat sätt än du. För mig är det viktigt att det är Pastels. Svårt att förklara. Utvecklar om någon undrar, som du brukar säga.
”Svårt att förklara” = jag vet inte riktigt vad jag menar heller. Glöm det.
Pastels: Stendött för mig efter 3-4 låtar, men jag märker att kanske finns nå’t som t ex i slutet av Summer Rain och i After Image. Sedan har jag inte hunnit mer, men jag ska ge den en chans. Fast jag är inget popsnöre inser jag. Stornoway är till exempel helt ointressant för mig. Allt blir för gulligt, för fint och inställsamt. Kicking Leaves och Wrong Light precis färdig- dött för mig tyvärr. Vill ha fight!
H: ja, visst var den helt utan info egentligen. Skumt.
Jag är inte alls töntig, KBoi. Jag är avancerad finsmakare. Jag tycker inte om det som är dåligt. Men jag gillar att studera saker som är lite misslyckade, som inte nått ända fram, som har stora ambitioner men står på näsan redan i avfyrningsrampen. Jag får massa ideer av att lyssna på sådan musik. Så blir det väl för alla när man lyssnat sönder sina favoriter? Man börjar försöka hitta det fina i de mindre lyckade skivorna, lyssnar förbi produktionen och börjar så småningom älska en låt (som man tidigare inte förstått) extra mycket för att man liksom upplever sig ha avtäckt den, hittat kärnan i den bakom all bråten. Inget konstigt, ingen snobbism.
Pastels. Jag kommer inte lyssna på dem av princip förrän du lyssnat på Bärchen Und Die Milchbubis – ’Dann macht es bum’.
Jag gillar däremot det dåliga som estetisk princip. Jag vill att det ska dränka allt det bra.
Hör bara! H vill att Tomas Ledin ska dränka Karin Dreijer.
Ja, vilket otroligt kvinnoförakt!
Har lyssnat pä tyskarna! Lite! Gillar!
Vad gillar ni Invisible Hands då? Hittar ingen bättre länk än den här, man får i alla fall lyssna på en låt.
http://thequietus.com/articles/11714-the-invisible-hands-soma-alan-bishop
OBS! Endast för er som gillar bra musik! Alltså BRA musik. Ok?
Ledsen att jag inte skrivit mer i gästboken under dagen. Men jag bajsade på mig av upphetsning över Pastels-skivan. Blev tvungen att gå hem och byta om och skämmas.
Benny: så ska det låta!
Ka. Vi prata festivaldöd nu? Själv trodde jag att PnL var det nya svarta bland kidsen, men jag är tydligen inte med i samtiden.
Conny å Matti, hahahahaha jag dör.
Jag sa inte att du var töntig, jag sa att det dåliga som det nya bra är lite töntigt. Din senare analys var lite djupare, men jag håller ändå inte med om att sätta Mistrial så högt på Lou Reed-listan. Den må vara intressant, men har rätt många aber, som t.ex. tråkigt gitarrljud och hemsk bas.
Efter mångårig forskning, vars slutsatser har befästs idag, har jag kommit fram till att jag saknar kunskap och förstånd att avgöra om pop är bra eller dåligt. På riktigt alltså och utifrån gängse fastställda normer. Jag tänker därför hålla tyst, så länge jag har förståndet i behåll, något jag förmodligen inte har, varför jag glatt fortsätter.
Skräddarn! Invisible-hands-låten var riktigt riktigt riktigt BRA. Mest slutet torskar jag rejält på. Gillar’t och det måste kollas upp.
Eller hur? Det ska finnas fler klipp ute på interwebz men orkar inte leta just nu. Beställde skivan idag dock, man får den både på arabiska och engelska.
Pop är dåligt.
Hej tuffingar! Jag har gjort en C-60 med endast dålig punk. Årets töntigaste spellista. Egentligen har jag ingen aning om hur lång den är, men jag stannade vid 31 låtar. Först plockade jag mest in nytt, sen råkade jag upptäcka att Rip Off Records plöstligt finns på Spotify (hurra!) så då blev det ganska mycket därifrån. Och sen är det lite till också. Ingen särskild tanke, ganska snabbt hopplockat. Ändå är jag i skrivande stund helt stört nöjd med den. Jag tycker det här är en av mina mest lyssningsvärda C-60:n någonsin faktiskt. Obs, prempa bara om du gillar dålig musik. Ej för Stornoway-entusiaster.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/6Aglrv4hGrCunEDYoQilLs
Och tänk, min C-60 för juni har legat klar flera dagar och väntat på månadsskiftet. Den är jag också extra nöjd med. Men lyssna på den här först, till follen.
KBoi: Jag ser att min Lou Reed-lista måste revideras. Mest upprörande är att jag värderar ’Mistrial’ högre än ’Songs For Drella’. Det är helt fel.
Eiffel Tower, om någon minns, en kanadensare vid namn Ben Wheelock som släppte en underbar skiva under just det namnet, typ 1999, flyttade tydligen till New York, samlade ihop ett riktigt band och gjorde i all hemlighet en skiva till som också är grym, för jag tycker till skillnad från exempelvis Benny och TP att pop är bra, att det till och med är rock ibland, hör vad tokigt; pop som är rock!
Stornoway är pop som blir rock. Det mjukaste är det hårdaste.
Mm, jag har noterat ett par Stornoway-fans bland prenumeranterna till min punklista. Men jag ser mellan fingrarna med det.
Alltså, nu drar jag en till Stonowaylektion här. Lyssna på den här låten http://open.spotify.com/track/6C5oxfyTlEnc51wCxu7BR3 , hur den ännu mer än Smiths Bigmouth Strikes Again, låter ful till en början, men hur den växer på alla möjliga sätt, jazzrocksolot på elpianot, dubbeffekten på sången, hur länge det tar innan den blommar ut melodiskt, precis innan breaket. Åh. Eller lyssna på singeln från samma skiva: http://open.spotify.com/track/2i3hQEhzLj1B9NaNAcCkkX
Den innehåller så mycket, olika tempon och taktarter, tonarter, och ändå är den helt självklar. Det är som Burt Bacharach, mer Bacharach än Beach Boys, faktiskt.
Ni kommer raljera och inte låtsas fatta pga obegripliga anledningar. Men eftersom ni faktiskt har öron så vet jag att ni hör hur bra det är egentligen. Och eftersom ni har hjärnor vet jag att ni inte bara hör det, utan även tycker. Oavsett vad ni säger.
Den som inte älskar Stornoway älskar Tomas Ledin och sena Skrewdriver, stjärnstopp.
Jag älskar Tomas Ledin och sena Skrewdriver. Hemskt är det nya grymt.
Snälla Matti, jag respekterar verkligen att du älskar Stornoway. På heder och samvete så respekterar jag det, men jag tycker att det är direkt plågsamt att lyssna på dem. Jag har lyssnat på en enda hel låt, första låten på senaste skivan. Jag lyssnade i förmiddags för att jag tänkte att kanske, kanske har jag inte gett dem en ärlig chans. Jag har relativt nyligen omvärderat sena Belle & Sebastian, till exempel. Men jag fick verkligen kämpa mig igenom de sex evighetslånga minuter låten pågick. Jag tar Connys C-0 med Tomas Ledin vilken dag som helst framför detta! Men jag är glad att du gillar dem, det är kul att gilla musik.
Ps, försökte bildgoogla Stornoway, får bara upp bilder på One Direction. Skumt.
Hohohoho. Roligt ändå.
Jag har lyssnat på Wu-Tang hela dan. Gjorde ju helt makalöst C-60 med dem förra året. Och nu la jag till en låt från Iron Flag. Funderar på att lägga till ännu mer, från skivor som kommit senaste tiden.
Songs for Drella är pop.
Nu har jag lyssnat på halva Hook, line, sinker och hela Knock Me On the Head med supersnälla öron. Den senare är uthärdlig om än överarrangerad, men ger mig absolut ingenting. Jag tycker på riktigt att det är fascinerande att man kan höra så olika.
Perfekt poplåt, från min punklista:
http://open.spotify.com/track/6h45Bjm0gh8wxjWetU3H5s
Plötsligt finns den på Spotify! http://open.spotify.com/album/26ykyKCa7xOHOnzLdGARfz
Plötsligt för mig i alla fall.
nån annan som har problem med att spotify vill öppna nån jävla web player när man klickar länkar?
Wu-Tang: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1VcWxfR06vCAuyvzCZ5m8X
Nä. Men en sjuk bugg är att ofta kn man inte spela första låten man väljer från en skiva.
Pastels fungerar! Men jag är lite kluven till hur de sjunger, både männen och kvinnorna.
Åt helvete med vuxna. Inte ni alltså, utan dom som bestämmer. Helvetes pissverklighet.
Åh, Nigga please! Äntligen.
Har även lyssnat på nya Pastels och Oblivians. Båda är ju grymma! Vissa artister bedömer man (läs jag) ju med en hårdare skala pga av höga förväntningar men även med dessa glasögon på blir omdömet: grymt. Jämför med senaste Thurston Moore. Tyckte till en början att den var tråkig men sen tänkte jag: hade någon annan än han gjort den här skivan hade jag älskat den förbehållslöst. Gillar att Pastels är så där ordnat kaosiga och att Oblivians är gubbiga. Båda känns ärliga.
Appropå höga förväntningar: fick Re-mit igår och det är ju inget kortare än ett mästerverk. Att den är så där tajt! Älskar det! Mycket bättre än Erzats! Fast häxrösten? Helt uppfuckad.
Förresten så ses vi väl snart på Will Oldham?
Hade tänkt att lyssna på Stornoway också men intresset svalnade när jag fick reda på att de tydligen hade vunnit X-factor.
Jag tyckte ändå att Oblivians var överraskande ogubbig med tanke på musiken Greg och ännu mer Jack har gjort senaste åren. Men jo, lite lägre tempo generellt och mer städat. För mig har den växt massor.
Pain or damage don’t end the world, or fucking beatings. The world ends when you’re dead. Until then, you got more punishment in store. Stand it like a man and give some back.
I’ll Be Gone med Oblivians är så himla fin. Så himla fin text.
Charge ahead! Charge ahead!
http://www.youtube.com/watch?v=L0MSZJteVFs
Jag vill ge hela Charge Ahead-sjuan med Severed Head of State i gåva till alla landets niondeklassare. Eller till alla nyblivna föräldrar.
Vafan är min Re-mit då???? Helvete, men ändå inte. Ser framåt.
Jo, men jag gillar gubbigheten. Älskar tex Rat city. Tycker snarare att den är lite för ”häftig”, om jag ska klaga. Skäms inte gubbe! Man kan vara gubbe OCH bäst. Kolla MES eller GBV.
Högst märkvärdig skiva. Techno möter progg möter stooner-rock. Låter som att det alltid varit helt naturligt att blanda de tre musikstilarna. Tänker på The Cherry Thing, de här tar sig an musiken lite från samma vinkel, fast krocken sker på ett helt annat ställe.
Hanna Olivegren från Sverige sjunger på svenska i det här Baltimore-bandet numer. Kluven till det. Vill ju att det ska vara svinbra. Men hennes(?) svenska texter funkar inte för mig, tyvärr. Kanske beroende på hur hon sjunger dem. Hon verkar komma från jazzen, och skulle behöva ta sig ut ur jazzen, som jag ser det.
Skivan alltså, ambitiös, men inte helt där, ändå värd ett öra:
http://open.spotify.com/album/5NdMEBD4SU1ishOpyycxLL
Stopp och belägg och missförstånd, kanske. Jag är mest bara normalt irriterad över att JAG inte fått Re-mit och att jag måste börja kolla upp varför. Ser fram emot den skivan serru. Den behövs för att spola av den där kletiga popen jag fick på mig igår.
MES verkar ha otroligt roligt på Re-Mit om inte annat, det räcker långt för mig. Gillar skivan, men inte hunnit med hela än pga Pastels och Wu-Tang och livet. Och värmen, den helt sjuka värmen vi har i Luleå. 31 grader i går kväll. Min åttaåring sa: ”om min min mage var en tröja skulle jag ta av den”, och ännu varmare på dan var det. Ser ut att bli ungefär samma idag. Och fortfarande maj, häggen har slagit ut flera veckor tidigare än vanligt. Kan inte ens skriva meningar med orden i rätt ordning ju.
Nä, lite senare bara, jag älskar Re-Mit. Deras bästa sedan Fall Heads Roll.
The Zomes, man kan tro att de rökt en del hasch.
Knark är det nya bajs.
När du ändå är här, Conny, Pastels och sången: det har tagit mig närmare 30 år att fatta och verkligen uppskatta indiesång (väl medveten om att jag själv har gått i det plugget) och sett i det skenet så tycker jag Pastels har typ bäst sång av alla: bättre än My Bloody Valentine och Stone Roses, exempelvis. Lite karaktär i deras låga decibeltal i alla fall.
(Förebilden för de som sjunger såhär är Beach Boys och Curtis Mayfield. Kan verka konstigt, men jag tror det är så.)
The Pastels är lika bra som Go-Betweens. Jo, jag tycker nästan det.
PPpppppppfffffffffffffffffffffffffhhhh tycker jag om det.
Bevis: http://open.spotify.com/track/0ngK2kMcb2fZNCJ3p2ChON
Paralellellen till MBV och Stone Roses fattar jag ju. Men Go-Betweens sjunger inte indie-sång, men det sa du ju inte direkt heller. För min del är det nog tvärtom, stod ut med indie-sång utan problem förr, men inte alls sedan snart 10 år.
Defintion av indiesång, tack. Helst i fryppelform.
Är Mark E Smith indiesång? Stuart Murdoch? Calvin Johnson?
Det kanske låter som en dum fråga, men jag tycker ju att de tre exemplen (MBV, Stone Roses och Pastels) är tre rätt olika sorts sång. Jag vill veta vad Matti har vant sig vid och vad Conny inte längre står ut med och sen ska jag tvinga på er vad jag tycker.
För jag tror att jag använder indiesång som ett omdöme, ett dåligt. Förr i tiden hade alla svenska indieband dålig sång, eller man tyckte det i alla fall, så: indiesång. Idag skulle jag säga att Tough Alliance har indiesång som gör dem olyssningsbara, och där finns ju en skola. Jag gillar hur Stephen Pastel sjunger. Men nu vill jag veta vad ni menar.
Jag är på väg att göra en fryppel av det här. Svara nu.
Stuart Murdoch sjunger indie, lätt. Inte MES, inte CJ. Tycker nog man med visst fog kan säga att Grant McLennan sjöng indie. Förr föredrog jag ofta Forster därför.
Sedan finns det förstås avvikelser från formeln. Åt alla håll och kanter. Eller, fanns, snarare. Nu är det annat ljud i skällan.
Nä, Pastels, särskilt Stephen, hör till en annan skola lite. Mer gemensamt med David Gedge, exempelvis. Men de har det gemensamt att de aldrig tar i, aldrig försöker överrösta något. Det är typiskt indie, oavsett hur man låter i övrigt.
Annat ljud i skällan: Arcade Fire, Thom Yorke, My Morning Jacket, etc etc. Ni fattar.
Annan ur-indiesång: JAMC, Primal Scream. Värsta varianten av indie-sång: Ride, Charlatans.
Bredbandsbolaget, vi ska slå ihjäl dig.
Någon månad sent lyssnar jag på senaste med Tera Melos. Det är inte illa. Runkar inte av gitarrerna lika hårt den här gången.
https://www.youtube.com/watch?v=HYXhD2U2dTI
Har dessutom sett drygt halva första säsongen av Bates Motel. Vet inte riktigt vad man ska säga om det, men jag har ju kommit såhär långt, så det måste vara värt att se någonstans, på något sätt. Lite Twin Peaks-stuk på vissa sätt, temat med lugna idyllens underliggande mörker och hela den där biten, men det känns lite genomskinligt. Om man nu kan säga så.
KOM OCH PLOCKA!
Med indiesång menar jag nog allra mest My Bloody Valentine på ’Loveless’ eller Stone Roses på ’Fools Gold’. Stör mig på den sången nuförtiden. Men Belle & Seb.-sången tycker jag om. Vänt viskande i modern indie, sån där mjäk-sång som bara betyder att man inte vill visa vem man är, det är det värsta jag vet. Jag ser det lite som en klassfråga faktiskt.
Matti och Bredbandsbolaget: hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
Det här är ju rätt bra alltså
http://open.spotify.com/track/3YV4Wl7vKdTo08QdRTMneQ
Tippar på att typ 75% av er håller med.
39 Clock – DNS. Den är ju med på NDW-spellistan, men ville höja en skål för den så här. Vilken fantastisk låt. (Den är bättre än Bärchens lite snyggare cover, vinner på sångnärvaro, men den senare är inte dum den heller).
http://www.youtube.com/watch?v=hz1BXGg3HDg
39 Clocks heter de. Och det är 7#-versionen här ovan som är bäst. Här länk också, eftersom singelomslaget är så trevligt.
http://zerogsounds.blogspot.se/2010/11/39-clocks-dns-single-no-fun-records-nf.html
Bredbandsbolaget har nu pissat mig och grannskapet i munnen i tre dagar.
Man undrar huruvida de här tyskarna avsåg att döpa bandet till Klockan 39, eller som det nu blev, till 39 Klockor.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2938&artikel=5546878
Ja gud vad JAMC måste ligga bakom mycket usel indiesång. Obs, utan att ha usel sång själva.
Det är inte särskilt länge sen jag fattade att Clock Dva heter just så, klockan två alltså, och inte Clock D.V.A.
Tidiga Scorpions, skivorna innan och med Uli Roth, det är så jävla, jävla bra. Ni garvar eller skakar på huvet, men alltså. Helt knäckt.
Thirst-skivan med Clock Dva är så extremt bra. Jättelänge sen jag lyssnade på den, men lyssnar nu på youtube och det är lika bra som jag tyckte förr. Mattiaktig jämförelse men jag tycker det påminner om Flesh Eaters på A Minute To Pray A Second To Die, fast dassgrå brittisk postpunk istället för sandig folktro i södra Kalifornien.
http://www.youtube.com/watch?v=n16_JnsJjFs
”I must go to work, I know where it is, I’ve been there before, I’ll go there this time, they will not have to force me, I’ll go there willingly”
Blue Tone var min favvislåt förr i tiden:
http://www.youtube.com/watch?v=cMU_qRf_5Ts
Matti, sluta tycka synd om dig själv och gör C-60. Min samlade kunskap om Scorpions är de två balladerna och pedofilomslaget.
Har inget internet, annars hade jag ju redan. Men lyssna på första! Bättre än allt med Led Zeppelin, jo, på rikt.
låt telefonen bjussa på internetz till datorn
Jag trodde ju det här med munkisset var en avancerad sexlek.
Min dator tål inte 3g, stalle.
Jag är lika förvånad som du är, H.
http://open.spotify.com/track/2WS3SssuFANu4OtCILLYeW
Dör vad bra!
Bra ju! Men att jämställa Alice Cooper och David Bowie med Ringo Starr???
The only king of rock has gone
Gone to heaven
A star on the way to the stars
Another king of rock is born in ’77
Just born to be there when it’s dark
Klaus Meines texter är lika bra som Remu Altonen.
Remu Altonens, glömde genitivet där. På semantikfredagen och allt.
Fy satan vad bra de senaste 2 Bonnie ”Prince” Billy-skivorna är fortfarande. Kan ingen recensera giget på Södran?
Juni, genom telefonen, hoppas det funkar:
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/69tzuoY7hFd1bUTcdPQP9H
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/69tzuoY7hFd1bUTcdPQP9H
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/69tzuoY7hFd1bUTcdPQP9H
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/69tzuoY7hFd1bUTcdPQP9H
Undrar om det är mig han skriver om, jag är född 77.
Lyssnar å lagar mat. Haaaaa, The Coup – You are not a riot, genilåt. Det är punkpastisch va?
Anar jag ett pastischtema?
Tema Riot, själva ordet.
Conny: lovar att säga nåt om Bonnie Prince så fort du lyssnat på Sleaford Mods.
Matti: jo, det var ju mer tydligt. Jag liksom halvtänkte, för först The Coup-låten som låter som en rapgrupp gör en punklåt lite. Sen Daft Punk- och Yo La Tengo-låtarna som liksom är citat på varsitt sätt, BQ-låten som är VU worship, två låtar som heter riot grrrl men inte ”är” riot grrrl, och ja ungefär där postade jag min spaning. Jag tyckte det var hetare då än jag gör nu.
alltså, är det bara jag som förvånas över siffran 5 mille för en spelning?
http://www.expressen.se/gt/hakan-hellstrom-kan-fa-behalla-miljonerna/
har i övrigt inga åsikter om förskott etc, bara förvåning över storleken.
Näe, jag med, stalle. Jag har egentligen ingen uppfattning om vad jag tycker borde ses som skäligt eller varför, men 5 miljoner är en jäääääääävla massa stålars. Men så är jag också en sån som blir överlycklig över att hitta en tjuga mellan soffkuddarna.
Glömde byta tillbaka till mitt ordinarie nick. Kan du gissa vem jag är? Skicka svaret till mabd.se och märk kuvertet ”hjorts nick”.
Rätt svar vinner en uppkoppling.
Jag gissar på gummo!
rent statistiskt måste det väl vara H?
ni noterade väl min länk till p2-intervjun med the knife förresten?
det var jag, men eftersom ni redan sett originalinlägget så visste ni ju det, tokfransar.
http://bombsite.com/issues/1000/articles/7233
Om Pastels.
Håkans gage: jo, jag reagerar.
skräddarn, det sved det där!
Sorry, det var inte min mening! Vetenskap är rättvist, men hårt men ibland.
Stephen Pastel intervjun får mig att förstå lite mer. Kul. Men alltså, tips på riktigt bra musiksidor/musikbloggar?
Allvarligt, Bredbandsbolaget, snart blir det fan tusen nålar och polisgrepp.
Obs: inte nicket, det verkliga.
Every day takes figuring out all over again how to fucking live.
Berätta om Håkans gage.
benny: kolla länken
Gager. Inget konstigt att HH kan begära 5 000 000 jämfört med att utländska storheter begär 15 000 000. En annan tråkigare sak är att gagerna för de mindre banden ligger kvar på 5 000, eller 10 000 på samma festivaler. Men i här är det väl bara tillgång och efterfrågan som styr. Peace & Love kan mycket väl ha gett HH 5 miljoner, och bakat in i avtalet att han inte ska spela i samma landsände under hela sommaren. HH hade 9 spelningar inbokade i Sverige i sommar. Hade han bokat 20 gig hade han förmodligen inte fått ens 500 000 i snitt per gig. Det är bara matematik.
Sen är det en annan sak att flera festivaler inte klarar av sin matematik. Peace & Love tror bag grävde din grav när de – precis som Hultsfred – började bredda festivalen, ta dit soul och R&B-artister istället för att bara köra visare på rockband, som deras stampublik ville höra. Man blev – precis som Hultsfred – ingens festival istället för allas festival.
Jag, sin, vidare – saknar T9, hatar autokorr.
Intervju med Jimmie Åkesson i Expressen idag: http://www.expressen.se/nyheter/akesson-vi-vill-vara-med-och-ta-ansvar/
”Du har slutfört din bok. Vad vi förstår är förordet skrivet av en intressant person. Vill du ta chansen och avslöja vem redan nu?
– Det är jag. Men det finns också ett förord av Per Albin Hansson.
Han kan du ju omöjligen ha haft kontakt med.
– Ja, men på något sätt har han faktiskt lyckats skriva ett förord där han ger sin syn på hur det svenska samhället har utvecklats. Jag tycker det är väldigt intressant och jag är väldigt glad och tacksam också för att han har gjort det.
När skrev han detta?
– Det var inte så länge sedan, utan det var ett par veckor sedan.
Efter intervjun fortsätter vi att prata med Jimmie Åkesson och frågar vad han menar med att Per Albin Hansson, som varit död sedan 1946, för ett par veckor sedan har skrivit ett förord till SD-ledarens kommande bok. Åkesson svarar undvikande och kallar sitt grepp för ”okonventionellt”. Till slut bekräftar SD-ledaren att han har mixat riktiga citat från Per Albin Hansson med sina egna ord – men skrivit under allt med Per Albin Hansson.
– Ja, ungefär så. Så är det, säger Jimmie Åkesson.”
Man kan inte hitta på sånt här, alltså. Herrejävlar.
Han verkar ju vara psykiskt sjuk.
Detta till trots har vi personer som gladeligen röstar på honom. Skrämmande på riktigt.
Sådärja, då har jag dragit ner min stämning ett par snäpp, lagom till man ska på 50-årsbaluns. Toodles.
Tveksamt om nån nappar på det här p.g.a. apropå ingenting samt BREDBANDSBOLAGET men int äre ju nå fel på post black-metal. Liturgy t.ex. är ju mer Daft Punk än de är Swedish House Mafia.
Inget fonogramstöd till någon gästbokare, om jag fattat det hela rätt. Men vad kul att Stefan Sundström fick 50 000! Han har ju haft det svårt så länge med sin karriär.
Grattis Nord och Syd förresten! De pengarna kom till rätt personer i alla fall!
Benny kommer koka och ladda vapen när han läser Zarembas första artikel om svenska för invandrare:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/mat-din-snorre
Ja, en jobbigt hal och svår ål, den där Zaremba.
Vad är det för gammalt blöt filt du kommer dragande med? Zaremba är i oerhört stort behov av att läsa på, innan han skriver sina artiklar. Det gäller då, liksom nu.
Det han lyfter är ju intressant. Men han visar prov på en rätt omodern (och gravt ovetenskaplig) språksyn, trots att han i texten utgår ifrån att han håller en fräsch sådan (i motsats till utbildningsskrået).
Det mest allvarliga med Zaremba är att han kör anekdoter och intervjuer utan att kolla kontext, vetenskap och struktur. Vissa av grejerna om vården får akademikerna att rodna. Detsamma gäller här i språkfrågan för min egen del.
Är det nån som vill diskutera det här över huvud taget? Själv blir jag mest bara förbannad och vill ställa typ Sabuni och Björklund inför rätta.
Jag vill gärna höra vad han har för fel. Gillade Zarembas text, men borde tydligen inte. Vill veta varför.
Låter Åsa L beskriva utifrån en gammal debatt, men jag tycker problemet är detsamma. Samtidigt kan det vara ett viktigt ämne som behöver diskussion, men isåfall faktabaserad.
http://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article1884636.ab
Jag fattar heller inte varför jag inte får gilla Zarembas text om SFI.
Aha. Nu är jag med. Det är en 4 år gammal artikel. Hm. Vet inte varför någon kompis till mig delade den i går på facebook. Nåväl, den gick mig förbi när det begav sig.
Ok, fyra år, ja det är länge sedan. Och tack TP, hade helt missat det där!
”Själv blir jag mest bara förbannad och vill ställa typ Sabuni och Björklund inför rätta.”
Jag med.
Re-Mit, guuuuuud vad bra den är ju!
Ska jag fortfarande förklara varför Zaremba är ute på tunn is, eller räcker TP:s länk (även om det inte är samma ämne)? För det är exakt samma problemtyp i skol-ärendet som vid andraspråkstexten. Och vårdtexterna. Han är lite som Janne Josefsson. Om ni vill kan jag förklara mer i sak, vill ni det?
Matti vill, så att han vet vad han ska tycka.
Lite som min inställning till Matti om musik. Minus bm och Scorpions.
Det räcker bra så, tack.
Och Tomas Ledin.
Och Jonathan Richman.
Mitt SL-kort gick av på mitten idag när jag gick på bussen. Har haft samma sen de bytte till nya korten för x år sen, så registreringsnumret var bortskavt. Hade givetvis inte registrerat mitt kort på SL:s hemsida heller. Köpte 30 dagar i förrgår. Hejdå 790 kr. Lärdom: håll koll på era siffror å registrera er. Ps, förlåt för ointressant.
Du gillar Tomas Ledin men inte Jonathan Richman?
Jag håller inte med Tomas Ledin i allt, men jag tycker att han lyfter vissa viktiga frågor. Jonathan tycker jag mest bara försöker skämta bort allting.
Alla jävla ägare och deras jävla avdrag och skatteförmåner. Snyltare.
Jag gillade när Tomas Ledin gjorde en julföreställning för hemlösa för några år sen. Han gav bort sitt senaste album i julklapp till samtliga närvarande som var hemlösa. Stort av honom. Det skulle Ulf Lundell eller Niklas Quintana aldrig gjort.
På tal om Ledin så arrangerade han folkmusikfestival i Hässelby förra året, och det tycker jag var bra gjort på riktigt. Att han satsade på en relativt okommersiell men ändå i högsta grad levande musikgenre, befolkad av ett gäng övervintrade hippies och multikulti-främjande fiolgnisslare, och lät dem samlas på hans slott i Stockholmsområdet, det tycker jag är ganska grymt, med tanke på musik- och samhällsklimatet i övrigt. Nu var jag förvisso inte på festivalen i och med att jag bara är passivt intresserad av genren, med vänner och bekanta som är folkmusiker, men lite cred tycker jag han förtjänar där. Bara jag slipper hans egen musik.
Bör tillägga att min beskrivning av hippies och fiolgnisslare var kärleksfullt menad. Fantastiskt mycket trevligt folk i de där kretsarna.
Jag tycker han förtjänar all skit han kan få. Den jävulen.
Zaremba skriver så fruktansvärt njutbart tycker jag. Hans språk, det är en glädje att läsa. Nästan så jag skiter i att han inte har på fötterna. Men man kanske ska läsa honom som prosaist, inte som debattör. Trots hål och brist på underbyggnad tycker jag fortfarande att han är bra på att lyfta ämnen som behöver tänkas igenom.
Tomas Ledin skriver så fruktansvärt hemskt tycker jag. Hans språk, det är en fasa att läsa. Nästan så jag skiter i att han skapat behjärtansvärda arrangemang.
Hahahahaha!! Ja, ungefär så.
Re-mit är som sagt grym! Skulle inte säga att den är bättre än IWS men nästan. Bättre än YFOC i alla fall och det är inte dåligt!
Nineties, inte så bra tv, va?
Conny: Aha, jamen då så. Så länge man är en s.k. prosaist är ju fakta sekundärt, medan en debattör har högre krav på sig om hur det är bevänt med den verklighet man tänker beskriva. Eh, does not compute. Eller ska även journalister som skriver om samhällsproblem omfattas av licentia poetica?
Nämen Benny. Det var väl dels ett skämt men också en slags beskrivning av hur man kan förföras av språk?
Plus: redovisandet av fakta, av sanningar, betyder inte att det är bättre (eller sämre) bara för det.
Äh, skit i det där nu. Här är lite go techno, som ni kan ha när ni åker på era spårvägar.
http://open.spotify.com/album/02VnK4qzd3xkD3tUiD1vZO
Om man ska beskriva ett samhälls problem journalistiskt skulle jag säga att det är helt avgörande för hur bra eller dåligt det är. Om det man säger inte är sant, eller halvsant, är det ju helt onödigt att upplysa om det. Om jag applicerar resonemanget på en politisk agenda som jag inte delar, skulle jag vips påstå att det är livsfarligt.
OK JAG SÄRSKREV MIN TID ÄR KOMMEN HEJDÅ
Snart får väl Re-mit dyka upp på Spotify så vanligt folk kan lyssna.
JAMEN HÅLL KÄFT OM RE-MIT FÖR I HELVETE. OK? Recensionscitatet” only for hard-core fans…” åsså att Matti blivit omvänd och blivit ROCKER igen räcker för att jag ska dö av längtan.
Benny: Ja, vi skiter i det där. Det roliga var ju att Conny skrev samma om Ledin som om Zaremba. Att man hellre läser Zaremba. Detta OAVSETT politisk laddning eller mängden sanningar. Jag läser hellre en påhittad bok om National Front än en verklig om Centerns ungdomsförbund. Lite. Men som sagt, vi skiter.
För övrigt älskar jag Conny lite mer än vanligt prick nu, för jag lyssnar på hans Stooges C-60. Alla kan det:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1kGYEbQjuSk6w5AoT9mNAk
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1kGYEbQjuSk6w5AoT9mNAk
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1kGYEbQjuSk6w5AoT9mNAk
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1kGYEbQjuSk6w5AoT9mNAk
I image the pool that spawned you. I am filling it with rocks.
Jag laddar hem Re-mit från mp3-blogg nu, som vore jag tjugo.
DubbelUSCH på dig H!
Tack för den Matti.
Och fan vad onödigt aggressiv jag känner mig idag.
Hej ja Ben ny!
Och hejja Conny förståss. Stooges, Mmmm
matti läste mig som jag ville bli förstådd den här gången. Benny, självklart har du rätt i sak.
Att jag alltid glömmer hur viktig saxofonen är för Stooges. Mmmmm
jaha, bidde ingen fryppel, igen.
stooges. fi fan det är grejjer det.
Re-mit är ju mycket bättre än Ersatz GB, fast det säger väl inte så mycket egentligen. Rolig skiva!
Jag är ju ingen Fall-doktor som TP, skräddarn och kanske flera. Jag bara säger vad jag hör.
Näe jag blev bara helt Fallfrälst för ett år sedan. Skräddarn och David et al., de KAN sitt Fall till skillnad från mig. David gjorde en Fallspellista som fick mig att bli helt manisk under två månader förra sommaren. Känner att ett återfall är på väg. Hehehe.
Mitt c-60 för juni. Verkligen nöjd med den.
Spear of Destiny – Omen Of The Times, vilken röst han har Kirk Brandon (ex Theatre of Hate).
R.E.M. och Pylon (från samma stad, Athens), liknande låtar, Pylons är fem år tidiare dock…
22 Pistepirkko & Hurriganes, finsk coolness.
Bush Tetras, också coolt.
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/719JWYo8ebgJs9r21uCIcL
Förresten gillar jag Ersatz GB. Dess jämna oresonligt hårda hypnotism tar över hjärnan efter tag. Grym på båda sätten.
Kilo:Jag såg spellistan som ”New Face In Hell” igår. Synd att det ska finnas regler.
TP: Håller med. Jag föll för trycket.
Grymma de här tematiska C-60listorna. Lyssnar på min egen med The Clash nu. Det är nåt med hur jag valt för att liksom argumentera för The Clash. Låtarna, ordningen. Samma med Connys Stooges.Strax ger jag mig på KBois The Clash. Det är som små kampanjer. Sött.
Jag hade glömt bort den här spellistan, som jag fepplade med inför Joey Ramones födelsedag. Blev aldrig riktigt färdig. Publicerar den nu bara för att. Reservation: Jag kan stå ut med det mesta i musikväg om texten handlar om Ramones eller en medlem i Ramones, men jag har rensat ut den värsta skiten här. Vill ändå be om ursäkt för ett par fall av smaklös punkpop.
bonus C60: <3 joey ramone
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/1dfgKWEONtHQCRR79TvjhS
En av de bästa låtarna med Ramones-relaterad text handlar varken om Joey eller finns på Spotify:
http://www.youtube.com/watch?v=V46b1zQj4qo
En annan favorit som inte handlar om Joey och inte finns på Spotify:
http://www.youtube.com/watch?v=W9H1EkWV3cg
O.M.G. Game. Of. Thrones.
Shatt app! Inte sett än ja e!
25 januari skändades flaggan. kom me nå nytt!
Strax, stalle. Lite som ska bli offentligt först, bara.
tease!
annars hade jag hoppats på att H inte skulle ha skrivit nåt sedan inlägget om att ladda ner Re-mit, för att då kunna dra ett skämt att han dog på den.
Matti syftar på min junilista. Lugn, det är på gång.
Hehe, inget märkvärdigt. Bara en grym spelning.
”På måndagen stod det klart att det blir Mattias Alkbergs Begravning som spelar världshistoriens första konsert i rymden. På grund av den totala tystnad som rymdens vakuum innebär, och bristen på närliggande tunnelbanestationer förväntar man sig inte några större biljettintäkter, men Mattias Alkberg är positiv.
– Hela skiten kostar i runda slängar 500 miljoner dollar, men det är det inte värt, säger en entusiastisk Alkberg till hjortnytt.”
Gah, jag är trött. Ferlåt.
Har ni läst den här texten med Håkan?
http://www.faktum.se/2013/05/hakan/
Han e underbar. Jag tror jag älskar han.
Mr Bojangles!
Nu blire spännande å se om ni håller med mig.
Kan ingen skicka Be-rit till mig. Jag hinner inte förbi skivaffären på ett par dar…
Bullis. Första gången jag träffa dig var det enligt ett vittne på det viset att jag pratade entusiastiskt med dig i en kvart om Duke Ellington’s peak. Du var helt uttråkad, enligt samma vittne. Låten jag pratade om? Bojangles.
http://open.spotify.com/track/7H5iZufBTLgxWDeRy0Dyax
Åh, fin intervju! Bra grepp, och kul att han svarar så till synes rättframt. Jag tar intervjun som intäkt för att han är med mig på att Zarembas sköna lögner är bättre än mångens tråkigt grå sanning.
Det tog bara ett par minuter, så hade en ängel från norr försett mig med Be-rit! Men gud vad bra! Jag har haft svårt för sounden på de senaste skivorna, speciellt gitarrerna, och att ljudbilderna varit så komprimerade, men det här, det här är min melodi! Bästa sen HWR, i mitt tycke!
Har nu femplat. En skam.
Länkade jag till denna? I forget.
http://www.nsd.se/noje/duoartikel.aspx?ArticleId=7675966
Bara snälla, inga Game of Throne-spoilers. Har läst om lite för många tappade hakor nu, vill inte råka få veta nåt innan jag hunnit titta.
jag tycker bara de är trååååååkiga.
Conny, äre sant!!!
Tänk hur allt hänger ihop + tänk vad jag är trög i starten.
<3
And She Closed Her Eyes, den är väl bra, men bästa svenska, nänänä.
Länge sen det var nå evil här. Gjorde en till junilista när jag fick tillbaka internet
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4bi6yZPN7kMGdIP6XaKLFp
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4bi6yZPN7kMGdIP6XaKLFp
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4bi6yZPN7kMGdIP6XaKLFp
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4bi6yZPN7kMGdIP6XaKLFp
Bra. Jag lyssnade på nya Immolation på tåget in i morse (skitbra), funderade på om det kanske ska bli en death metal-sommar för mig. Sen tidigare har jag ju även Mark Perry inbokad.
Så var det min C-60 juni då. Fake-juni är den, för jag gjorde den i maj. Nästan två veckor sen. Var ju så himla nöjd att jag ville hålla på den. Som om nån bryr sig.
Quix*o*tic-låten som ligger först var jag lite besatt av i några dagar. Det var så att jag hamnade i Slant 6-koma så djupt att jag var tvungen att leta rätt på allt Christina Billotte har varit inblandad i. Hade inte hört den innan, och dog för att tala med skräddarn. Apropå pastischer så är väl det här en soulballadpastisch, men jag tycker det är mer än så. Efter den kommer min favvislåt med Slant 6, jag tror att den i sin tur är modern r’n’b-pastisch. Samma minimalistiska komp med trummor och bas i båda låtarna. Christina Billotte dyker upp en gång till med Autoclave. Tre låtar med Alternative TV också, med tre olika sätt att skriva namnet. De är så olika sinsemellan att det inte är någon upprepning alls. Annars var jag så himla nöjd med att det för första gången på länge kändes som att jag gjorde en spellista som var en helhet, inte bara ett gäng låtar i en lista. Igen så fattar jag ju att ingen bryr sig, men jag tycker den är så himla fin att höra från början till slut. Slut på uppsatsen.
NÄSTAN TJUGO MINUTER HAR GÅTT OCH INGEN HAR PÅPEKAT ATT JAG GLÖMDE POSTA LÄNKEN.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4kDkXdUqVTxpR5V0bAZLU5
Oj, här har man chans på fryppel.
C-C-C-COMBO BREAKER!
Näjmen fan, jag räknade snett. Jaja, det är helt i linje med min personlighet och mitt liv i övrigt.
H: I’ll put aside my feelings!
TP: Gör så!
Luleå är större än Umeå!
Någon som har något att säga om den här tjommen? Hade han, likt inlöparen i EM-sammanhang för några år sen, druckit 18 Carlsberg innan?
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/kare-svenskere
Vilken jävla idiotdiskussion.
”Nämligen att Sverige helt enkelt har valt den andra extremen och infört kvinnliga värden som kulturell norm och aktivt kuvat det som män sätter värde på.”
Starkare anledning till krig finns ju inte. Nu tar vi dom där jävla mumlarna.
”Med plutonium tvingar vi Dansken på knä.”
Hur fan kan DN publicera sånt här råskit? Jävla puckon!
Jag kommer skära halsen av alla som säger det minsta okvädes om Game of Thrones. Jag är totalt förstörd.
Och allt började med att nån tjomme gjorde en EVIL C-60 tidigare idag.
En ond dag.
Men inte helt. Ett bra bud kom, släppte greppet, efter drygt fyra månader.
Skiter i DN-idioter och ska bara njuta av , jag vad?
Ooooweeee! Fryppel med stavfel och taskig grammatik och allt
Fortfarande svettig av stressen.
Eller förstördes fryppeln av fortsättningen? Vad säger regelboken?
Fryppel, fempel, sexpel. Sen kommer den bedårande snömannen och sopar in dig i evigheten. Då har man gjort en ”gospel”.
Sen kommer ju septipel! Dit kan väl ingen våga?
Fan, jag tror jag har fått en GoT-spoiler ändå. Vi får se.
Conny! Jag anmäler mig som volontär på din festival! Om det inte hade vart mitt i Almedalsveckan :( hade jag mer än gärna hällt upp vinet du rear bort.
Hörrni! Jag skrattade som allra mest idag när jag läste sista meningen i mattis recension av The National. Väldigt bra formulerad var den också, recensionen, håller med om precis allt.
Och stackars Nina Björk, som ska argumentera mot den här danmarks motsvarighet till Ulf Nilsson. Gud vilken hopplös uppgift.
Är det folket eller experter som röstat fram ’And she closed her eyes’?
Skit samma, oavsett vilket vidhåller jag att folket är i behov av utbildning, och experterna av stryk. Detta gäller alltid.
Hahaha. Det är experter.
Ny fråga. Mest överskattad: Richie Blackmore eller AC/DC?
Nina Björk är cool och skarp. Skönt.
Vad är det här med And she closed eyes?
Panopticon-låten på Mattis juni är maffig.
Nina Björk kör över! Och är det inte typiskt? Den där danske Steffo har svammlat ihop en text som han tänkt ihop på ölpausen. Det är lite skön feeling, hans polare har fnissat framför naken tjej i tv, lite Assange gillar lassagne och en och annan trevlig observation om Sverige som han tänkt ihop över ett smörrebröd. Han väntar sig inte att NB ska vara så påläst och ta det på så stort allvar. Och hans reaktion är säkert, kom igen tjejen, jag älskar ju kvinnor, ni har så härlig kussimurra. Och så framstår NB som rigid och tråkig. Och så vann all världens härliga, håriga Steffosar igen. Jag skäms över att dela mitt mansskap med såna jävla åbäken.
Jag läste inte dansken igår och kommer nog inte att göra det heller. Den verkar genomidiotisk och jag får intrycket att den är om inte skriven så publicerad endast för att generera retweets och vad det heter, och så ska Nina Björks ”svar” publiceras dagen efter. Det gör mig mindre sugen på att läsa Nina Björk också, att hela ”debatten” känns riggad. Jag fattar inte poängen. Lite som wrestling när man var liten och trodde att de var arga på varandra på riktigt. Rätta mig om jag har fel.
De streamar hela nya Sabbath här, den är bra!
https://itunes.apple.com/us/artist/black-sabbath/id165907
Danskens text var som att den var påhittad. Om den var skriven i enkom för att ge Nina Björk lite utrymme att sprida feministisk grundkurs på, så var det ju bra. Annars helt idiotiskt. En närmast störd publicering av DN.
And She Closed Her Eyes: i senaste Sonic har tydligen de 100 bästa svenska skivorna röstats fram av experter, och tydligen vann den. Tydligen, har inte läst det själv ännu.
Fast den är ju inte påhittad. Fattar du hur många som tycker så där? I såna fall är det vi som är påhittade.
Och det där var ingen feministisk grundkurs av Björk. Det var ett revolutionerande sätt att se på världen, för väldigt många. Jag är djupt imponerad av hennes skicklighet idag.
Jag ska förstås läsa Nina Björk (särskilt om hon är extra bra idag), men du fattar att man kan bli trött av hela upplägget? Att många tycker som dansken vet jag inte om det är skäl att publicera. Men jag borde kanske läsa den också så jag vet vad jag snackar om.
Sonic asså. Jag ägnade en liten stund åt att fundera över vilken skiva jag tycker är den bästa svenska. Jag tycker nog ingen egentligen. Har svårt att tänka på det viset.
Jag tycker ju att dansken är en sopa, både i tanke och stilistik. Men Björls text förtjänar mer än att avfärdas som en del av ett spektakel. Det är lugnt årets bästa feministiska text.
Och, ja, jag har inget emot att publicera sån där knullsexism (för det är det som är danskens undertext, han tror att könsförtryck är vägen till heterosex) om den motsägs lika effektivt som av Nina Björk. Exakt där känner jag att striden står, i verkligheten.
Jag dissar eller ifrågasätter inte Nina Björk på ett enda sätt! Däremot DNs anledning att publicera dansken överhuvudtaget.
Ser nu hur jag syftade fel, som att Ninas text var idiotisk. Menade: idiotisk dansk, idiotisk DN.
Och jag menade inte att avfärda Nina Björk, men nog känner jag för att avfärda spektaklet. Tycker hon kan få skriva ändå. Mer frågande inför det där med ”i verkligheten”. Är andra strider, feministiska eller ideologiska på andra sätt, mindre verkliga? Finns det bara en strid? Nä, jag tror inte att du menar så, men reagerade på ordvalet. Att jag skulle vara världsfrånvänd om jag vill läsa nåt annat. Utveckla gärna, om du vill. Sen måste jag förstås läsa Nina Björk innan jag säger nåt mer om den här saken. Apropå idiotisk. Jag alltså.
Tyckte att upplägget var lite väl smickrande för Sverige, med en dansk som säger precis det vi vill höra och både bekräftar vår självbild och våra fördomar om Danmark. Vore mer intressant om det var en dansk som man kunde ta på allvar.
Menar inte att det finns en enda strid. Men samhället har i många stycken inte kommit längre än så här. Är alltså en viktig diskussion att ta.
Ja, sen tycker jag att dikotomin Sverige/Danmark är konstlad. Inte behöver man åka över bron för att hitta sexistiska sopor. Å andra sidan har kvinnorörelsen i Danmark det faktiskt tuffare än i Sverige. Å tredje sidan har Sverige aldrig haft en kvinna till statsminister.
Ja e halvdansk förresten.
Nu skriver Lawen Mohtadi (bästa!) att danskens text ”borde läsas som ett försvar av vit, manlig överhöghet. Ett raseri som det han uppvisar kan inte förstås utanför den hårdföra danska vita nationalismen, som tycks vara i full blom dessa dagar.”
Ok, jag går nog med på att det var en sämst publicering av DN och sämst upplägg.
Fast, samma texter går i Politiken.
Kanske inte helt sämst att kunna läsa Nina Björks svar i Danmark, om nu den danska snubben delar sin självbild med många?
http://www.buzzfeed.com/daves4/steps-to-get-over-your-game-of-thrones-sadness
Kan vi prata om den här?
http://open.spotify.com/album/3A84ljn6wa9q2LezCzEJrf
Jaqe är chäf.
Nu har Sonic kommit. Bra med listan: Delvis ny kanon, det var på tiden.
Topp tio
1. Stina – And She Closed Her Eyes
2. Håkan – Känn ingen sorg (…)
3. Jan Johansson – Jazz på svenska
4. The Knife – Deep Cuts
5. Neneh Cherry – Raw Like Sushi
6. Latin Kings – Välkommen till förorten
7. Ebba Grön – We’re Only (…)
8. TSOOL – Welcome to the (…)
9. Monica Z – Waltz For Debby
10. Abba – Arrival
Dåligt med listan: det är ju fel skivor! Inte ens inbördes bästa skivorna ju. Fel skiva med Neneh, Latin Kings, Monica Z, Håkan, Stina och The Knife. Möjligen, möjligen är Ebbas debut verkligen den sjunde bästa svenska skivan. Annars, nä.
Annat dåligt: jag är knappt med!!!!! Nån gammal BQ (Moby Dick) är allt jag hittar i alla fall. Sorgligt. Kränkt. Jag måste nog göra en egen lista. Det hade ni ju ALDRIG kunnat tro va?
H: När får vi börja prata om GoT då?
15. Bob Hund – Bob Hund
Fel skiva på fel plats. Det överexponerade gömstället på topp fem, skulle det såklart varit. Folkmusik (…) på topp tio.
Bisarr lista.
GoT: ge mig några dagar, snälla.
Hahahahaha! ”Jag är ju sjäv knappt med på listan!”. Även jag lever i förvissningen att jag medverkat på åtminstone 5 skivor som ska vara med på topp 50. Min soloskiva är bättre än åtminstone 6 av de där experternas topp 10. Jag vet för jag har en sån där lasermätare hemma, man bara riktar den mot skivan, så kan man avläsa relevans, genuinitet, kvalitet, sväng och en massa andra parametrar. Jag är en tydlig vinnare. Fyra Alkberg och åtminstone två BQ har registrerats på topp 50 också.
Ja men allvarligt, har jag inte gjort nåt alls sedan Moby Dick som är åtminstone lika bra som Ooh I Like It med Creeps? :)
Tog jag det på större allvar skulle jag fan lägga av.
Jag litar på Connys lasermätare. Den är sjukt exakt.
H: Jag och exempelvis Benny kan nog vänta. Men internet har nästan gått av redan. Svårt att blunda för det.
Felet med Bob Hundplaceringen var inte skivan i sig, eller placeringen egentligen. Bara att det inte fanns fler, högre upp.
Har nu alla mixar på Könsförrädares skiva, minus möjligen en. Åh gud vad bra det är. Ny singel strax!
Fryppel, I know.
I’m waiting.
Mattias Alkberg, I have an offer you cannot refuse.
Hej Yeti!
Ahem.
Var Broder Daniel med alls på den där listan? Tycker Forever är värd en placering. För övrigt är jag inte ComHem.
Matti: jag är inte så mycket på resten av internet, men jag råkade se en grej som gör att jag har en gissning om vad det är som händer på slutet. Jag kan förstås ha fel. Vill helst inte råka få veta mer.
Alltså, kan man göra en lista med bästa svenska skiva? Hur ställer man Jussi B mot TLK? Lill Lindfors mot Union Carbide? Monica Z mot Kal P. Dal?
Hur som är ju första Lustans Lakejer med på topp tio svenska POPskiva från 1976-2011(tillsammans med Tunaskolan, ett Brus, Skörheten…, Docent Död MP, Beroende,In the Air Tonight, Dynamite samt många, många fler) annars är den fel.
Nu ni!
Månadens musik kom jag in på efter NDW-frosserierna. Postpunk från närområdena. Mycket missförstådd musik på listan, eller rentav svårförstådd musik. Sån vi punkakademiker allt som oftast fäller en extra tår över, då det får oss att känna oss som att vi är de enda som har den rätta nyckelknippan till de mest spännande rummen. Det är larvigt som fan, men vad fan ska man göra. Man älskar ju det man älskar.
Lars Kilevold spelades i Ny Våg. Musiken låter som den är köpt på konsum, men texten är en klassiker – ’jag liker Zappa, men Zappa liker sikkert ikke meg’.
Gene Loves Jezebel – Hade inte lyssnat på dem på 30 år, men är helt chockad över hur bra de låter här. Gun Club-klass på sången ju! Och jättebra låt. Jag mindes dem som ett typiskt posör-band, kunde inte lyssna förbi deras peruker när det begav sig.
Och de tre Lou Reed-låtarna, de har ju ett tema. Bland det roligaste jag vet är att jämföra den spelade tuffheten -80 i Power of positive drinking med den rätt brutalt raka och osmickrande Underneeth the bottle från -82. Vi kan kalla det en attitydsförändring.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/3PFRGFcREgLuoiqW4tXZEu
GuldConny, tänker jag när jag blir myggbiten i mörkerskogen just nu.
http://www.kingkong-music.com/images/MM04062.jpg
På lördag kan man se Juan Atkins och Mika Vainio på Uppsala Konsert och Kongress. 200 spänn. Man är helt efter om man inte går.
Nu kanske inte ComHem är lika mystiskt nick längre.
Jag är mest glad för att In Solitude finns på Spotify till sist.
Hela Autoluminescent-dokun finns på youtube nu.
http://youtu.be/JsAIlOeXvys
i slutet av öppningsspåret på nya Sabbath sjunger Ozzy ”I don’t wanna see you, yeah yeah yeah yeah”. Det är ju en Ozzyism if ever. Den är fan skitbra skivan.
Tydligen har Geezer Butler skrivit alla texter. Ändå. Ozzy sjunger dem som hängde livet hans på dem. Och kanske gör det det.
En av mina största drömmar om någon annans lycka är den att Jejo skulle ha fått spela på den här skivan. Särskilt som Bill Ward inte gör det. Men men. Brad Wilk gör det i stället, och helt fantastiskt. Åh, kommer nog skriva mer om den här skivan. Om riffen, om blues(-rock)influenser, hur Tony Iommi klarar av allt detta medans Richie Blackmore, exempelvis, inte klarar av (och aldrig klarat) att göra rätt ens enda gång. I just det avseendet alltså. Fins även en del hardcoreinfluenser på skivan, jo det är sant. Helmet, RAtM, etc, den sortens. Och ändå är det bra!
Aa, nu har jag sett Game of Thrones. Ojdå! Var jag sist eller ska man ändå inte säga nåt? Jag hade det på känn efter att jag råkade se en antydande rubrik på ett youtubeklipp, men jag trodde det skulle vara ett annat bröllop. Blev ändå överraskad.
Du måste ha varit sist!
Fett, visst då!!??!!
// En som läst böckerna oxå
Jag har ju inte läst böckerna. Men du måste ju ha vetat? Tappade du hakan ändå? Ska erkänna att storpolitiken ofta går mig rätt över huvudet, jag har svårt att hålla reda på folks relation till varandra, vem som är vem till namnet och var de befinner sig. Det gör mig inte så mycket. Jag tycker det är spännande ändå. Och ja, det var fett.
Tyckte det var mäktigt att det var så grafiskt. Annars har det fetaste denna säsongen varit när draken eldade upp slavgubben. Men i boken är det ännu fetare, helt lugnt beskrivet. Då sitter draken kvar på hennes axel ”and melted his face off”, om jag minns rätt.
Äpfel, Birnen med F.S.K på Connys junilista låter som om Velvet Underground spelade Blondies Dreaming. Fem kringlor på det.
Kör den här nu, den som inte sett senaste GoT bör vänta med att trycka på länken.
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/fansen-i-chock-efter-game-of-thrones-avsnitt/
Det var det klippet jag såg namnet på. Inte jättesvårt att gissa vad ”red wedding” ska betyda.
i brist på mycket annat så kan man lyssna på Marcus Birro and The Pornographic Angels
http://open.spotify.com/album/04T4rO3irSRGSS9oJS99j9
http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2013/06/klyftorna-ar-storre-an-vad-du-tror/
Exakt varför jag vill skrota ’relativ fattigdom’-köret. Det är det här som gäller. Jag hatar dom så jävla jävla jävla mycket. Förbannade äckel.
Va, KD-spam?
Ok, inte perfekt men den har gett mig mycket glädje när jag städat hela huset pga examen, släkt, tårta, sommarlov etc, i dag.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/40MWSKgdnu7J1Ath1ZQFyr
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/40MWSKgdnu7J1Ath1ZQFyr
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/40MWSKgdnu7J1Ath1ZQFyr
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/40MWSKgdnu7J1Ath1ZQFyr
Bara pop av mjukaste sort. Typ, twee, typ!
Hahahaha, Luleå sämst i test!
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=7693002
Jag tycker Shop Assistants är punk.
Mooselåten, genial.
KD-spam?
Eh… KD-spam?
Birro på Sptfy: KD-spam.
TRODDE DU MENADE MIG JASLÅNEREJ OK HADE GOTT BENNIE
Upprepar tidigare post. Helt fruktansvärt bra skiva.
http://open.spotify.com/track/4dpCBrS9l6KmtriB41KHlx
Hahaha, dör på Luleå-tummen!
Jag har det. Nästa år kan Luleåborna traska ut på isen och formera sig som en lovikavante som gör tummen ner till juryn och världen. Då kommer man nog garanterat in i Guinniess rekordbok.
Ja, hehe. Och vaffan gjorde bildredigeraren i år? Snacka om missat läge.
jag tycker luleborna ska gå man ur huse och göra ett gigantiskt långfinger
Hela Mattias Alkbergs Begravning kan bilda ett anus på isen.
Nu har H lyssnat på för mycket rebellisk punk igen.
Ni missade Dead Alkberg. Olle spelar om fem minuter. Eterkropp om en halvtimme. Svartöstan.
roligt: http://www.nsd.se/noje/artikel.aspx?ArticleID=7696688
jävligt rolig krönika. ångestdriven?
Kom ner nu Conny, jag väntar på dig!
stalle: Lite. Men mest ej.
Sådärja. Två låtar inspelade. B-sidor.
det var en fin krönika!
Hahaha! Grym krönika. Har sprättandet ägt rum? Om inte, så hoppas jag det går bra. Eller, det är klart det gör, men hoppas att du upplever att det går exakt lika bra också.
(((((((hur göra för att avgränsa det uppdämda självhatet? jag vill inte att det ska spilla över på de andra. knipa käft? ta slut? hur hittar en klaustrofobiker ut?))))))))
KBoi, är du kvar? Jag ska bara… filar på naglarna och en text…
Senaste Beyond Pink (och äldre för den delen) finns på Spotify nu, eller åtminstone fanns det inte när jag kollade förra gången. Pride and Prejudice. Har allt man kan önska av en modern, svensk kängskiva: coola riff, käftig produktion, svinbra sång, ett komplicerat ärende. Lite sena Discharge, UK hc, nwobhm, svensk catchighet. Fy fan vad bra skiva.
http://open.spotify.com/album/3GivG3UmkfuXNGbYbcanH1
Asså skivan är inte ny, men jag tror den är ny på Spotify.
Kboy var i Uppsala igår Conny. Stå inte där ute, det är bäst att du går in igen så att du inte får urinvägsinfektion.
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/bocker/bokrecensioner/nu-utan-da/
Det är bara göbbar som inte hänger med i svängarna. Finns ju gästböcker som är rätt goa berättelser. Som den med Conny och tändsticksasken, när han stod ute och frös.
I gästböcker till skillnad från romanformatet har författaren dessutom mer tid och utrymme att utveckla sina karaktärer. De blir mer dynamiska, mer komplexa varelser. I en gästbok är ingen karaktär perfekt.
Nån som inte fått SAMi som tycker att de borde fått det? Hittar inga avräkningar, ingenting. Konstigt om jag inte fått alls, bara.
Fö, operationen gick bra, tror jag, lite groggy bara. Plus ser ut som en zombie i huvet. Men skelar inte, såvitt jag kan se i alla fall (vilket är lite knappt, just nu).
Skönt att höra att det gick bra!
tummen upp matti!
Conny: Du har redan gjort det,jag är nästan helt säker på det, men jag hittar inte igen det så gör det gärna igen: Rangordna Mountain Goats skivor. Började plötsligt älska dem/honom. Against Pollution, det var där det hände, och låten efter på en av dina listor: Quito.
Har två frågor:
1. Jag tänker på Kjell Höglund, är det fel?
2. Är han kristen?
Och tack för op-likes, eller vad jag ska kalla det. <3
Skönt att det gick bra, Matti. Ta bilder på ditt zombie-huvve och spara till framtida artworks, vettja.
Game of Thrones, det här var bästa säsongen hittills.
Vill nån hälsa nåt till Bullis? Hon sitter mittemot.
Det här, riktigt, riktigt bra. Som ett hav av eld.
http://www.metalinjection.net/av/slayers-angel-of-death-slowed-down-800-is-what-being-in-hell-would-sound-like
Är det din hälsning till Bullis? Jag fattar inte.
Hehehe, nä!! Hälsa bara glatt! Från mig! Du måste säga utropstecknen.
– Matti hälsar! Glatt!
Säg så!
Hälsa Bullis att det är bäst att det inte finns något snus i närheten. För då jäävlar!
Men jag tipsar alla om Slayer 800% långsammare, Det är inte nedpitchat i ton, (alls, tror jag) bara i tid. Sjukt mäktigt.
Någon gjorde samma sak med Justin Bieber och fick fram ett sakralt stycke av episka proportioner.
https://soundcloud.com/frantisek-1/justin-bieber-u-smile-ambient-800-slower
Inte lika bra. Men bra. Låter som en parodi, lite. Som ett fundamentaliskt, djupt kristet Sigur Ros. Iofs rätt coolt. Men jag är ju mera en Satan kinda guy, dårå.
Men på det viset kompletterar de varandra. En låt från himlen och en från helvetet. En musikalisk, kristen variant på Nudlar och 08:or, bara här på mabd.se.
Matti, din hälsning är framförd ordagrant och var uppskattad. hjort, jag mindes bara nåt om snus och hänvisade hit. Slayer får hon upptäcka själv. 800% grejen e för hipsters. Lyssna på riktig musik istället.
Matti: Frågan är felställd. Det är aldrig fel att tänka på Kjell Höglund.
Jag tror helt ärligt att kosmos skulle implodera om H råkade göra något moderiktigt.
Ville egentligen mest höra hur det går med att sluta snusa. Jag flummar för mycket. Som alla hipsters.
Var det en diss, Benny? Jag är ju jätteinne!
Hipster schmipster. 800% m Slayer e fedt.
Den som först drar ett Ebbaskämt på temat vinner en surdegsbulle, Tompa Eken-stylee, men på surdeg.
Megafonen bra i dagens AB. Ville bara säga det. Lång dag här i Norrlands största stad. Ni hörde rätt. Större än Umeå.
Gudars, vilka dygn. Jag har jobbat 12 timmar Söndag och måndag, tänkte gå hem och dö, men hamnade på Chelsea Light Moving istället. Och… fy fan vad bra. Det bästa jag sett sen Off! för ett år sen. Thurston var glad, och det lät mer vitalt än Sonic Youth gjort sen jag minns inte när. Det lät som Sonic Youth mellan första plattan och Sister, fast med ett unikt nytt sväng. Basisten och trummisen, jag älskar dem!
Åh, Mountain Goats! Skivorna rangordnar jag så här:
1. The Coroners Gambit
2. All Hail West Texas
3. Tallahasse
4. The Sunset Tree
5. Get Lonely
6. The Life Of The World To Come
7. We Shall All Be Healed
8. Heretic Pride
9. Full Force Galesburg
10. Zopilote Machine
11. Trancendental Youth
12. Nothing For Juice
13. Sweden
14. Nine Black Poppies
15. All Eternals Deck
Sen finns ju de tre stora amlingarna med ep-låtar och singlar och kassettspår:
Ghana, Protein Source Of The Future… Now!, och Bitter Lemon Farm, alla tre essentiella, men där den sistnämnda är minst fantastisk.
Svar på fråga 1) Nej, inte fel. De har gemensamt att de som textskrivare angriper samhället från liknande omgärdande berg. Ett metaperspektiv.
Svar på fråga 2) Intellektuell hyperintelligent person med kristen uppväxt, kanske? Förmodligen för smart för att bara kalla sig sekulariserad. Min gissning, bara.
Här ett referat av ett mellansnack på ett gig han gör i en synagoga:
One of the most special occurrences at the end of the show was when John was debating about what to play next and people kept calling out suggestions. Again, he demurred, explaining “I’ve blocked some songs from my set-list tonight. For example, I won’t play “Best Ever Death Metal Band Out Of Denton.” Since we’re in a synagogue, I really want to avoid songs that profane the Lord. I’ve played in a church before, and took great pleasure in playing those songs then, because it’s such a delight to put one over on the Christians even though there are times when I am forced to count myself among their number. The Jews are a very nice people though, and I want to respect this place.”
För mig är John Darnielle den mest övertygande arvtagaren till de 3 stora klassiska intellektuella rockarna, Bob Dylan, Lou Reed och Leonard Cohen, alla med judiskt påbrå.
Åh Conny! <3
Alkberg: Hur räknar du då, i vindmeter?
H: Ingen diss. Menar mer att du framgångsrikt framhållit din aversion mot tillrättalagt och trendigt. Så till den grad att universum har börjat räkna med den ordningen.
Ja, han håller på lite i samma tradition som Vic Chestnutt och David Berman. Och även Silkworm/Joel Rl Phelps. Så uppfattar jag det. Litterär americana utan att vara sådär countryäckligt. Dessutom tänker jag en del på Pedro The Lion, cet var därför jag frågade om det kristna.
Hans något anonyma röst bidrar lite till att jag gillar det. Detsamma kan sägas om Julie Doiron fö, en annan artist som håller på med samma. Och Kimya Dawson, faktiskt. Lätt att tro annat om henne, pga hennes förflutna i och Moldy Peaches.
En del grejer som inte är så lika som man kan tro, detta alltså yttrat av en nykomling: Robert Pollard, Adam Green, Unpoc, Smog etc. Dvs, de berättar inte om sig själva på det sättet, placerar inte in sig i historien (konst-, litteratur, den politiska, den religiösa etc).
Detta handlar mest om texterna och själva konstnärskapet/ artistskapet, hur man nu väljer att se på det, och inte om hur det låter så mycket (Roky Erickson, King Creosote bland andra, i mina öron).
Kan ju ha helt fel här, och mina iakttagelser kan vara så allmängiltiga att de är helt onödiga. Men det får vara som det är med det. Har gjort dem nu iaf, samt delat med mig.
Benny: I befolkning. Snart en miljon invånare i Luleå.
Nä, men allvarligt, Umeå verkar krympa och bli trångt, rent kulturellt. Massa indikationer på det: Scharinska-nedläggningen, Verket-nedläggningen, Gångtunneldebaclet, kommunalrådets alltmer despotiska och på gränsen till hjärnskadade uttalanden om saker och ting. Och hur de gör sig av med kulturredaktör på VF. Lite folk på Umeå Open var det också. Och nästa år är de kulturhuvudstad, även om det är obegripligt just nu vad de har att malla sig över. De har en fin tradition av fria teatergrupper och konstnärsstyrda gallerier, och de verkar inte motarbetas lika öppet åtminstone, i alla fall. Och de har MADE-festivalen, som ju är superfin och bra evenemangskultur.
Luleå däremot växer på bredden och höjden just nu, och har ju gjort det några år: scener utspridda över hela stan, eldsjälar, den lokala kulturen tas på allvar av såväl besökare som politiker (… av somliga av dem i alla fall, men nu får vi ju nytt kommunalråd, hur det nu blir då).
Pepp här uppe, depp där nere. De får flytta hit om de vill, de ryms.
Benny: Fy, du har rätt. Man är ett skämt, en karikatyr.
H: Inte alls. Du är tvärtom en titan, en konstant bland allt relativt och postmodernt.
Matti: Herregud! När hände det här? Har det med tummen att göra? Är Stalle underrättad?
”Har det med tummen att göra?” HAHAHAHAHA!
var det tummen dom opererade?
”tummen” Hahahahaha!!
Nä, ögat. Eventuellt hjärnan, det vet väl inte jag.
Sorgligt, men Sundsvall och Gävle är liksom inte med längre. Bor rätt mycket folk där, men de gör ju liksom inget. Kollar lite medioker sport bara. Sundsvalls herrbasketlag undantaget.
Tidigare känd från bl.a. Money Talks och erkänt indieforum kör så det ryker mot väderkvarnarna.
http://gissur.se/2013/06/10/elmsater-svard-slang-forslaget-i-papperskorgen/
En eloge och ett mindre hertigdöme i Sörmland.
matti, har du opererat bort skelögdheten? Det kommer vara skitläskigt att träffa dig nästa gång då. Har du djupeseende? Det som jag aldrig haft. Jorden är platt.
Chelsea Light Moving live på Debaser Slussen igår, det var årets konsert, hittills. Det bästa jag sett sedan Off! på samma ställe för ett år sedan. Ungefär 10 gånger bättre än debutskivan, fast de spelar exakt likadant. Volym- och närvaro-fråga.
Mycket bra skivor på sistone, verkligen mycket, verkligen bra.
Jag har absolut inte tid och är döstressad, alltså har jag gjort en ny C-60 av bara farten. Temat blev TUFF ROCK lite. Risken är stor att det blir en juni 3 kan jag säga.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/46xg88c21TDdu6uW72w96p
Matti: berätta gärna lite mer om dom här bra skivorna.
Luleå eye and ear control
Berätta och berätta. The Fall, Pastels, Austra, Sigur Ros, Black Dough, Savages, Sabbath, Portal, Etran Finatwa med flera. Bra skivor på rätt kort tid.
Mitt öga, ser ut som blä och huvva. Ont gör det också. Är mer eller mindre sängliggande. Konstig upplevelse, tro det eller ej.
Ang. TMG och Phelps och allt det där, visst, precis så! Finns den traditionen alls på svenska? Skriver här helt utan att hinna tänka efter. God natt, måste paniksova. HUnnit sova snitt 4 timmar senaste 5 dygnen…
Conny: Njaej. Du och jag, kanske? Texttraditionen finns ju, stor och postpunkig, men inte ihop med det improviserade (eller snarare: det spontana) som estetik.
Äntligen finns senaste Kimya Dawson på Spotify, Thunder Thighs, från 2011. Älskar den skivan.
Den här låten (inte med på ngn skiva vad jag fattar), känslan. Åh.
http://kimyadawson.com/video-post/
Senaste Julie Doiron också på Spotify nu! Och The Uncluded!
Gud vad fin, Kimya Dawson-låten. Nsfw till och med. Hon är väl inte långt från gråten själv heller på slutet. Tack.
replacements gör comeback, spelar live i amerikat.
Riktig comeback eller vad man säger? De har ju samlat pengar till Slim Dunlap ett tag.
Ja, hon är på tjutgränsen, visst då??
h: vet ej. det har bara kommit upp en försmak på ny sajt ännu: http://thereplacementsofficial.com/
Nsfw, förresten?
ja, vad fan är det?
Är ni nya på internet eller? Nsfw betyder not safe for work och syftar på att man länkar till nåt som är lite risqué. Jag syftade på att man börjar grina av låten.
Jag tyckte bara du var astöntig som hade känslor.
Fattar. Du länkade väl mest pga gitarrens intonering, plektrumteknik, detaljer i produktionen som man hör först efter några veckors intensiv lyssning, såna grejer man tänker på när man själv är professionell musiker men som går andra helt förbi. Den enda känslan man behöver då är kärlek till musikhistorien.
<3
Obs, plektrum, inte hjärta.
Träplektrum va? Vem vill ha en bit plast mellan sig och sitt instrument?
Det här tyckte jag var så roligt: ”nåt som är lite risqué”.
Nu lyssnar jag på Kamikaze med Disorder och klämmer ut var ur ögat. Rör inte en min.
Nu lyssnar jag plötsligt på Of Up And Coming Monarchs med Pedro The Lion. Jag vet inte vem jag är. De måste skurit i hjärnan.
Och nu den här. http://open.spotify.com/album/1yQ1LnenyDI37KUmkDtzhV
Fantastisk EP, en av årets, lätt.
10 år senare kommer jag på att jag fan inte fattar texten til Be a Stranger.
MvH
han som trodde att Matti sjöng ”You are the first viet-cong, driving through this layer of snow”.
Men hej vilket kul koncept.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/24a679oQTUswCYwaPUcLAi
H: Hahaha. Jo, kul.
Piedro: Om det är en kuggfråga så sätter du nog dit mig, den har sina brister. Om du på allvar undrar så är det inte så mycket att begripa, det är väl vad som står helt enkelt. En som lämnar någon för ett bättre liv. För att börja om.
jag menade allvar. och, ja, OK.
Jag fattar ente. Menar du att Of up and coming monarchs är bra elle dåli? För bra äre ju.
Bra. Men jag hoppar mellan ytterligheterna.
Nu fatta ja.
Begravningen klara för Gagnef. Annat med, men får inte säga än.
Fy vicken både oinspirerad och lomhörd text Broder Daniel Forever får i det här Sonic 100-numret. Lånade hem det från jobbet men blev inte så sugen på att läsa mer efter den första genombläddringen. Fast förlåt, det här Sonic-gnället har jag kört förut. Den är inte för mig och nånstans är det ju bättre att den finns än att den inte finns. Men ändå.
Jag är så trött på mig själv. Ni vet känslan.
Sonic kan inte bestämma sig för om de vill vara gammelsossar eller Stureplanscenter. Omodernt och reaktionärt oavsett vilket.
Okej, jag är väl den första här (förutom den berörda) som sett ögat. Kan säga att det inte var vackert. ”Va’ fiint”, sa jag, men ville mest springa därifrån. Typ så här såg det ut:
http://rlv.zcache.com/eye_of_sauron_poster-rabf71323511948a591f04a702f04f3be_vevz1_8byvr_512.jpg
Eller nått sånt. Jag tittar aldrig folk i ögonen när jag pratar med dem, jag tittar på munnen.
Skivor
Lou Reed – Magic and Loss (1992)
Lars Demian – Lycka Till… (1991)
Lou Reed – The Blue Mask (1982)
Ola Magnell – Straggel & Strul (1979)
The Paley Brothers – S/T (1978)
The Only Ones – Special View (1979)
The Lotus Eaters – No Sense Of Sin (1984)
The Lizard Train – She Gets Me EP (1990)
Paul McCartney & Wings – Band on the Run (1973)
Paul McCartney – McCartney (1970)
Roxy Music – Viva! (1976)
Pete Shelley – XL1 (1983)
The Soup Dragons – Lovegod (1990)
Pete Shelley – XL1, har en bit kod till Spectrum ZX som sista spår. Om man kopierar det till kassett och startar programmet får man detta
http://youtu.be/UMtJjeX5UMk
Helt underbart
Älskar Michael Jackson, ja.
Hehe, H och i läser Sonic. Kboi har dock enligt utsaga slutat.
Benny läser mabd.se! KBoi verkar dock ha slutat.
Matti, Kimya Dawson-skivan är helt otrolig. Tusen tack.
Så lite så.
Just nu studiecirklar jag EBM på egen hand. Roligt! Just nu första FLA, började med deras andra, den här verkar bättre.
Cirkeln har passerat belgarna eller?
kan ni in sluta med förkortningarna. jag begriper dom inte.
mvh
stalle
Första Nitzer Ebb. Bättre.
Förkortningar är hässkartekniker!
Jag tror Matti står för Mattias.
Bra body:
http://open.spotify.com/album/4gJU9vVlo75PGkEgNdryVa
Går lite i cirklar. Var inne på Front 242 nyss, nu tillbaka i Kanada och tidiga Skinny Puppy. Har skummat Neon Judgement också.
Lite är det som med Death Metal i början (för mig alltså, inte genren): bra, men sången, vad är problemet? Det gick ju över.
Hur dras förresten gränserna? Är Foetus EBM? Young Gods? Executive Slacks?
EBM betyder Electronic Body Music, stalle.
Min uppfattning och min åsikt är att EBM är genremusik: strikta gränser alltså. Foetus och Young Gods är inte EBM. Jag tycker nog inte att Skinny Puppy är EBM heller riktigt. Executive Slacks vet jag inte vad det är.
Men rätta mig om jag har fel alltså.
foetus är rock
Vad är Skinny Puppy då? Menar, Om FLA är EBM, kvalar inte Skinny Puppy in då. Men du har rätt i att det är genremusik, och att gränserna är strikta.
Jaja, det var lika trist som vanligt att lyssna på i alla fall. snubblade som vanligt över Christian Deaths första och fastnade där. Det är ju inte EBM men däremot bra. När man vant sig vid texterna och sången, och jag gjorde det för länge sen.
Executive Slacks kom från Philadelphia och lät lite som Killing Joke/Big Black/Ministry. Nä, inte EBM, bättre.
Värda att kolla upp i alla fall, nästan allt de gjorde finns på Spotify. Jag minns Fire And Ice från back in the day, den är fortfarande bra.
Ja, Foetus är rock. The The är samma fast pop.
Skulle nog våga påstå att ett svenskt band kallat Pornografi lät lite som Executive Slacks. Några av deras låtar i alla fall. I en av medlemmarnas huvud åtminstone. Det där med två riff en hel låt, ibland bara ett. Mäktigt.
Skinny Puppy är bara Skinny Puppy, menar jag. Jag tycker att de är för experimentella, mångfacetterade, komplexa för att rymmas i en så snäv genre som EBM.
Nä, mina EBM-behov blir snabbt tillfredställda, men Front 242 återkommer jag till några gånger om året. Nu sitter jag och jobbar till Eyeless in Gaza, som jag halkade in på via omvägar genom EBM-snacket. Jo, Spotify har sina poänger ändå.
Jag gjorde en lov i de där kvarteren i mars. Repostar, för bara 3 subscribers (TP, matti, och sen ser man inte vem den tredje är):
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1idILmuGeamFYSCN9qi3Bd
Nya Könsförrädare-singeln/videon på PSL nu! Grymme! Popopera! Riot! Revenge!
På tal om rock, jag såg Juan Atkins spela gospeltechno förra helgen. Bland de bästa trötta spelningar jag någonsin sett. Trött på så sett att han är rätt gammal, och sa fel stad hela tiden.
COnny: Ber om ursäkt för osubscriben, tack för omposten.
”på så sett”. Hohohoho. Lingvisten.
Obs: Förlåt.
Operationen har resulterat i förstärkta korrekturläsningskrafter. Bara en tidsfråga innan det blir på med kroppsstrumpa och upp på hustaken.
Bravo, Könsförrädare!
Vilket jävla sett!
Räserbajs: underskattade.
Så var det sagt.
Matti: Haha. Ja, se där ja. Åberopar licentia academica.
Det betyder att jag inte visserligen inte har tolkningsföreträde, men istället stavningsföreträde. Alltså heter det hädanefter ’på så sett’, tills jag säger annat.
Luleå Pride forever. Allt som får Vikta Fåglar att spela igen och sportar Könsförrädare av bara farten forever.
Biter i gräset, rensar gruset ur skrapsåren och lär mig läxan.
Matti står för Mattisborgen.
För er som bara uppdaterar i telefonen så har jag uppdaterat sidan med nytt inlägg nu. Första sedan i januari!
Åh, separationsångest.
Nice post. I learn something totally new and challenging on websites I stumbleupon every
day. It’s always exciting to read articles from other authors and use something from their web sites.
Hi, I do think this is an excellent site. I stumbledupon it ;) I may come back yet again since I
book marked it. Money and freedom is the best way
to change, may you be rich and continue to guide
others.
I comment when I especially enjoy a post on a blog or I
have something to add to the discussion. It’s a result of
the fire communicated in the article I looked at. And on this post PSL
premiärvisar Skända flaggan Mattias Alkberg.
I was actually excited enough to drop a thought ;) I actually do have
a couple of questions for you if it’s okay. Is it just me or do
a few of these remarks appear like they are coming from brain dead folks?
:-P And, if you are writing on other sites, I would like to follow anything fresh you have to
post. Would you list the complete urls of your communal sites like your Facebook page, twitter feed,
or linkedin profile?}
Many raised bed gardens have borders created from wood which
has been treated to guard against rot and insects, and some have borders manufactured from
carefully placed stone. The city they will provide often band jointly to assist
with their care. Another important attribute a Jack Russel possesses is the size of its chest.
Behöver du ett lån? vänligen gälla icke stress (graysonpetersenloanfirm@outlook.com) om du vill få en prisvärd lån. Lån erbjuds här på en mycket låg ränta på 2%. tack.
Jag är en oberoende privat långivare som ger lån för att hjälpa enskilda och företag som behöver uppdatera sin ekonomiska status runt om i världen. Jag ger ut säkrade och osäkrade lån
Lånebelopp: 3 000,00 € – 50 000 000,00,00 EUR
Lånetid: 1 år till 30 år
Räntesats: 3% per år
Lån Syfte: Alla
Låntyp: Alla
Snabb och pålitlig finansiering. För mer information Kontakta; petersonmarcin110@hotmail.com
whatsapp +18033713267
OBS: Låntagare med falska och verifierbara dokument ska inte kontakta mig längre för ett lån