Var det något jag aldrig trodde skulle hända så var det att jag tröttnade på kompgitarrer. Än mindre på att spela dem. När vi gjorde Tunaskolan, särskilt när vi repade in den, var jag så nöjd med att ha knäckt koden, den där Lou Reed-koden, hur han spelade på Can’t Stand It Anymore och Foggy Notion. Ingen gjorde det längre, tror mig ha hyfsade empiriska kunskaper på området. Jag lade sådana över hela skivan i alla fall, rätt många på skivan efter också. Är det något jag känner jag gjort som har någon slags betydelse är det det. Det där hackiga, vita kompandet. Bäst är det på mellanspelet mellan första refrängen och andra versen på Don Quixote.
Vi repar för fullt nu, Nerverna, inför den här pytteturnén vi ska på om några dagar. Vi kör gamla dängor, såna vi aldrig spelat ihop innan och några till. En helt ny cover och även den som återfinns här nedan(om än i ett lite tydligare livearrangemang ) som vi spelade in på Blackis i vintras. Vet inte riktigt vad som ska bli av de inspelningarna annars. Är lite missnöjd med arren och annat. Vill nog göra om låtarna nån gång till innan jag visar upp dem för de som vill höra. Men det är ändå grymt att veta att man har ett band som kan göra i princip vad som helst med ens låtar. På ett bra sätt alltså. Efter de här spelningarna stannar jag i Sthlm för att göra klart BQ-skivan. Ojojojoj vad den blir bra. Där är det inte mycket kompgitarrer. Tror jag och Jari spelar sammanlagt fyra hela ackord eller nåt. Resten är melodier, riff och rytmgrejer. De går in och ur varandra som alger, som spöken, som ålar genom lik på havets botten.
Och när vi repade in den här covern nu, alltså det gick inte, jag pallar inte flanga ackord längre och jag gillar inte när Jonas gör det heller. Vi spelar ju de gamla låtarna som de ska spelas, vi gör inte om dem efter någon ny princip eller så, det är när vi ska hitta på nytt. Ackord var något man höll på med på 1800-talet känns det som. Jag vet att jag kommer ha bytt åsikt om det här innan jag ens postat detta inlägg. Men så är det just nu i alla fall. Som vanligt kommer det väl att stå här till in i juni eller nåt.
Jag lyssnar på svensk postpunk, funderar på kvalitetsbegreppet och har en tanke jag inte ens börjat formulera än som går ut på att politisk korrekthet, synen på den, är post-postmodernistisk. Men jag ids inte utveckla den nu, för det har regnat här, hela helgen och nu piper plötsligt solen igenom molnen. Kanske smälter den bort det sista av den här oändliga vintern. Jag tänker gå ut och se efter i alla fall.
Ses när vi ses,
Matti
Lys upp mig som en stjärna Lys upp mig som en stjärna
… utöver att skapa ett svenskt wfmu så borde det finnas en bok med alla dina låtar matti. ”lys upp mig”… så jävla jävla bra. som vanligt.
Den där låten var mer än fin. Jag uppfattade hela Nerverna som väldigt utåtagerande och fuckyou medan det här ligger närmare Ragnar och Jag ska bli en bättre vän. Väldigt bra låt och jag gillar soundet. (Släpp inspelningarna!)
Men åh! Tack.
fantastiskt.
ackordinlägget, jag vill ha mer ackordsanalyser!
å låten!!!! ja!!
Hur bra som helst. Gåshud. Som alltid. Men jag är ju dum i huvudet. Jag listar inte ut vilket originalet är.
Hehehe, alltså, Lys upp mig som en stjärna är inte en cover, jag syftade lite illa. Det här är en ny låt. Vi har repat in en ny cover till spelningarna OCH den här. Sorry. Kanske ändrar i texten ovan sen, får se om jag pallar.
finfint det där matti. fortsätt så.
Bra jobbat, gossar. Väldigt fin låt, tack för den.
Underbart, kram.
Även om låten ’Nerverna’ med bandet Nerverna på skivan Nerverna är skriven för en annan kontext, gör den underverk dom dagar man ska kliva upp och är svinstressad för att man ska lägga fram, förklara och prestera grejer. Riktig singalong.
Det är ju deklarationsdags. Av den anledningen får jag helt plötsligt lust att göra annat. Som nu, när jag gjort alla er Iphone/Mobil-surfare en tjänst genom att ta mabd.se in i framtiden.
Sajten är numera touch-ready, som man säger på hackerska. Testa i mobilen så får ni se. Alla undersidor fungerar inte i touch-vyn, utan bara själva inläggsidorna med tillhörande kommentarer. Det ska gå rätt mycket snabbare å enklare nu. Å vill man komma åt den vanliga sidan, som den ser ut i en dator, även på mobilen så är det bara att ändra inställningarna längst ned.
Surfs up.
Jonas, funkar det med WAP? Jag har WAP.
ny låt och ny webbfunktion! eftersom jag sportar en nokia 3210 kan jag inte uttala mig om den senare, men låten är ju bara bäst.
Roligare eller tråkigare än såhär var det inte:
http://www.youtube.com/watch?v=R5ufSreOypg
Jag tror jag lysnade på låten 15 gånger i går. Har inte känt såhär för en alkbergkomposition sedan Blödare (andra låtar har varit lika beroende framkallande, men det är något hypnotiskt med just dem). Jag blev riktigt deppig efter ett tag. Har inte lust att slänga upp texten? Inbillar mig att texten kan vändas till någonting positivt.
erich: Snyggt! Jag förväntade mig mer död och förintelse, men på så vis är det ju schysst att det inte var förutsägbart.
fräck video.
men en annan sak bara, ibland är det vackert med ackord:
http://www.youtube.com/watch?v=1SP7gfvX4Ko&feature=player_embedded#!
Efter ca 10 lyssningar är ”Lys upp mig som en stjärna” rent kompositionsmässigt redan en tegelsten högt upp i ”The Tower of Songs”.
Tycker mig höra en för Alkberg ny riktning i sångens harmonik. Det är mycket spännande.
Själva inspelningen är svår att bedömma, det här låter ju rätt mycket råmix.
Satan vad bra det är.
Den är fullkomligt beroendeframkallande. Yl. Lite Stone Roseig också, fast då snackar vi det absolut bästa av dom.
Ackordsmackor, det är väl kanske helt enkelt nybörjarglädje? I början är man bara lycklig över att det låter bra och inte illa. Efter några år måste man hitta nyanser för att överraska sig själv.
I mitt band med Helsingborgare i använder vi också spontant färre och färre gitarrackord.
Men på min nästa sologrej, (vill spela in den in i höst), då kommer jag ladda ackord som en jävla apa!
Visst har du också svårt att andas? Och visst är du lika rädd som jag? Det är så jobbigt bland de andra, jag vill vara själv med dig ett litet tag. Snälla berätta som du sjunger om något som bara vi två känner till. Eller förresten, hellre, sjung det och jaga döden härifrån, jaga döden härifrån. Lys upp mig som en stjärna inifrån. Jag har mått bättre ganska länge men jag känner att det är på gång. Jag måste gråta några timmar. Jag måste lyssna noga på din sång, för den har hjälpt mig många gånger när inget annat kunnat ta sig in. Den reder upp bland skuld och ånger och jagar döden härifrån, jagar döden härifrån den lyser upp mig som en stjärna inifrån. Jaga döden härifrån, jaga döden härifrån. Lys upp mig som en stjärna inifrån och ut.
Street The Beat: fin bit det där. Jag är ju för ackord egentligen det är inte det, jag har bara inga låtar med plats för den där sortens rytmgitarr, för det är kanske ett bättre ord än kompgitarr.
Jag ångrade mig, tycker kompigitarren på Släng mina rester i en grop är ännu bättre än Don Quixotebryggan.
Och så kom jag på en ”samtida” låt som har den där sig aviga, vita rytmiken i sig som jag lyssnade mycket på ett tag och som säkert betydde en del för Tunaskolan i det avssendet: Beetlebum. Blur alltså.
Nu vill jag bara lyssna på Jerry Lee Lewis tills jag domnar bort i öronen och får sova. Whole Lotta Shakin’, den där versionen, antar att det är första singelversionen. Den kändaste versionen, ni vet, vilken jag menar. Tänk på en version: den är det. Min bästa låt i världen just nu och igen. Hörde den på en skoaffär idag och blev helt hypnotiserad. Blick stilla som en psykiskt sjuk stod jag där tills låten tog slut. Vägrade skämmas fast folk glodde.
Fantastiskt fin text det där. Fantastiskt fin.
http://www.dn.se/debatt/blockpolitikens-retorik-forolampar-medborgarna-1.1087315
Amen.
Jag upplevde att vi försökte få bort ackordflangandet redan runt Allting är drömt. Och biten du la upp kände jag allt igen, den var fin redan när du bara nynnade melodin och Anders spelade bubbelsynt.
Kboi: Tror vi spelade in den, nån slags folk/Stereolabdänga utan sång, men med trummor och allt.
Du har rätt i ackordsanalysen. Som med så mycket annat.
Annars: Lys upp mig är ju verkligen ackordsfylld. Jag matar D och F#m hela låten igenom. Med undantag för refrängen och början. Då är det ett Bm och ett A också. Men rytmiskt så flangar jag bara på som en galning. Fast mer som ett draperi än som något rytmiskt.
Ladda ackord. vilket uttryck! Så bra att jag blev sugen på att göra det själv. Sa ju det. Att jag skulle ångra mig.
en förstärkare, ett kungarike för en förstärkare.
Benny: Hmmm. Håller med om en del, bland annat blockanalysen, hur man alienerar väljare med cementerade och omoderna argumentet och förslag på lösningar, och hur det gynnar perifera och suspekta krafter. Men vad innebär ”Det bästa som hänt i svensk politik de senaste tjugo åren är fortfarande den stora skattereformen, pensionsreformen och åtstramningen av de offentliga finanserna i början av 1990-talet.” egentligen? Räknar han in kommunaliseringen av vård och skola? Det var ju inte så bra, det kan ju ingen tycka. Ingen med verkliga barn och verkliga vårdbehov i alla fall. Eller med empati för dessa grupper.
Menade inte att bara dra fram empatikortet sådär. Men kommunerna har ju varken stålars eller kompetens att ta hand om det här, det är ju uppenbart. Det var inte schysst att dumpa över det ansvaret på dem.
Ja, alltså.. Jag håller varken med om hans historieskrivning, hans tanke om SD, om blocköverskridande lösningar eller ens hans syfte med artikeln. Niklas Ekdal och jag är inte du med varandra, inte ens på fest.
Det jag däremot tycker/håller med om är Niklas analys av polariseringen, att debatten (snarare än retoriken) förolämpar medborgarna, att retoriken är större än argumentationen, samt att klassklyftorna ökar medan den ideologiska skillnaden mellan blå och röd numera är en fråga om vilka instrument man ska tillgripa för att nå samma mål (snarare en premiss för hans resonemang än vad Niklas faktiskt skriver). Jag tycker också att man ska göra skillnad ’statsfinansiellt hanterbara’ problem och demografiska. Det gör inte oppositionen (dom andra tror jag inte på i något avseende alls), vilket gör mig sedvanligt sur över att mitt enda alternativ när jag ska välja representant är uselt val.
Min huvudsakliga poäng är som vanligt att dom sköter sina roller och sina ämbeten dåligt, och att jag hellre skulle ta mitt demokratiska ansvar själv utan representanter. Men det där kommer jag såklart ingenvart med, en sån åsikt blir man retad för även bland likasinnade.
Det är lite illavarslande för socialdemokratin att klumpas samman i mitten med de tre icke-extremistiska av regeringspartierna. Var är rötterna i arbetarklassen? Har de suddats ut så till den milda grad att partiet inte ens längre betraktas som ett arbetareparti? Heter de inte SAP längre? Lyckades Guran Persson förvandla hela skiten till en grupp PR-konsulter?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2663&artikel=3657902
told you matti om jerry lee… han är alltid bäst. köp session inspelningen från london med clapton o grabbarna, den är bäst.
Närverna: Det där kommer jag aldrig lyssna på, aldrig. Finns inget mer deprimerande än att hör sig hanteras av oförstående tekniker. Som är fina människor i övrigt. Men om man ska spela in livegrejer, varför använder man sig ALDRIG av den av artisten i fråga sanktionerade ljudteknikern?
Jag piper nu men jag skrattar hela vägen till banken, bara med annat i hörlurarna. Bra STIM det där.
Jag är ju uppfostrad till kommunist. För mig har sossarna alltid varit ett borgerligt parti, även om hjärnan självklart lyckats snappa upp annat på äldre dar.
Vote for me I am SPD/ No vote Labour, no vote Tory/Doesn’t matter which one you choose/ Doesn’t matter you always lose. Sjöng Chaos UK en gång.
Anarchy ain’t a fashion you change to over night/ It’s the last possibility/ To put our mistakes right sjöng Disorder.
Det med, en del av paletten som är jag.
Alltså, jag ÄR inte kommunist. Men det var nog mina föräldrars våta dröm en gång för dryga fyrtio år sen.
Nej, du är väl som Mats Odell, kommunminister.
Och att Niklas Ekman klumpar ihop sossarna med småtöntarna i mitten är ju inte samma sak som att jag gör det. Men, visst det är oroväckande. Dubbelt så till och med. Shot By Both Sides.
matti är fyrverkeriminister.
Rekommenderar den här samlingen om ni helt missat 50-talet. Inte en dålig låt: http://www.amazon.com/Loud-Fast-Out-Control-Sounds/dp/B00000IQ17
helvete gubben kan rocka fortfarande,, 2.28.. brallerna åker av oxå, fi fan…http://www.youtube.com/watch?v=syperOur6aI
Hej då. Radioskugga i nån vecka. Ses i Malmö eller Gbg eller Växjö eller nåt.
En vecka? Fy vad tråkigt. Vad ska vi andra göra under tiden?
Mina kompisar var i London igår och kollade Iggy och Suicide. Jag är faktiskt helt ointresserad. Jag såg Stooges på Roskilde comebackåret, och det var väl ungefär som att se Kraftwerk senast: Allt låter perfekt, men det är som att gå på museum, för det en gång farliga har blivit Lasse Berghagen.
hans: hahahaahaaaaaaa! den hade jag helt glömt bort. hysteriskt kul. på en tröja var det va?
Äh, ni får ett blandband till. Det vackraste och det fulaste möts ofta i samma bild. Punk och gospel, typ.
”Class War” med Dils och ”Vomita Sangre” med Larsen förlänger varje punkares liv med 1 år vardera!
Hela albumet ”Mingus, Mingus, Mingus, Mingus, Mingus” är lika viktigt som havregrynsgröt.
http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/2wMoQrsyBIn29YMjpZRXz1
vp: japp, det var lite sådana här människor där hissen inte nått ända upp som fick designa t-shirts. den här var en streckgubbe med jättestor penis. sen, lite slarvigt skrivet under, ”fyrverkeriminister”.
jag gillar partiet med class war följt av will the circle be unbroken och sen don’t worry kyoko. käftsmäll, sen frälsning sen käftsmäll igen. precis som verkliga livet.
Tjena Matti & grabbarna. Ska gå på konserten i Växjö på fredag, och har en undran. Hur ofta skämmer Matti bort publiken med Ragnar nuförtiden?
Alexander: alltför ofta.
Rejvartisten Brita Borg har avlidit.
http://microcosmpublishing.com/catalog/zines/3174/
http://www.myspace.com/chicagojazzz och http://www.myspace.com/periferinac
Missa inte Alkberg, Masshysteri och Henrik Berggren i Jokkmokk i Juni. http://talvatisfestivalen.blogspot.com
Det blir ett party.
Vi spelar på en timme i malmö. Kl 20. Spring hit.
vet ni vad som gäller imorgon? jag jobbar till nio – halv tio, beroende på respekt för rocken hos mina medarbetare.
Nu har jag gjort det! Som extranummer live i Skellefteå spelade jag spelade ”Haschkollektiv” följd av ”Jesus i betong”. För att sprida musiken.
Gick folk före eller efter Cortex kom på?
Conny – cudos!
Conny: Har ni en överenskommelse? För det var någon i Malmö som stod och spelade en låt från din skiva i går.
Annars har det mesta försvunnit. Det enda som finns kvar i minnet är jackan. Vilken jävla jacka!
vet du om ni spelar innan eller efter Antilla ikväll?
ungefär vilken tid börjar nerverna spela på pustervik ikväll?
Vi spelar ungefär klockan 22.00 på Pustervik. Antilla 23.00, ungefär.
Det var roligt på Babel, men band och artister: Undvik. Mer om det när jag kommer hem.
Conny: Vad grymt! Vi spelade Regnet Södertälje!
Sitter och jobbar med musik och bäst-före-datum. Någon som har tips på musik som gått ut, så att säga? (Ultrapolitisk progg á la Blå Tåget, Filip Manuel Bach, Bobby McFerrin och 80-talsfusionjazz är några exempel som dykt upp.)
Joachim: Vad grundar du bäst-före-datumen på?
i’m from barcelona
det var den långa torsdagen i månaden ikväll, till 22. ingen respekt för rocken. hinner ju inte ens med jetpack på ryggen.
joachim: jag tänker jungle, men det är bara i huvet det känns som att det borde låta utgånget. jag kan ha fel.
Joachim: Scooter. Typ dålig eurodisco. Nu kom jag och tänka på den där Jägermeister reklamen. Åh ska man skratta eller gråta. Hårlösa tyskar på mallis bergis. http://www.youtube.com/watch?v=StLOshdKZeo
Jocke: Konstigt resonemang det där. Jag säger inte det för att jag vill ha igång en diskussion, mer bara att jag inte förstår frågan. Att något låter som sin tid, eller? Och ska det vara något som är ’på skoj’, du ska göra?
För en gångs skull håller jag med Benny. Trots hans etnicitet.
Skamsen och matti: Va? Är det sant? Helt fantastiskt! Absolut ingen överenskommelse.
En vän i Köpenhamn: Folk var kvar! Faktiskt! Om inte annat för att se Henrik Elmér som uppträdde efter mig.
Nerverna var snortajta i går. Allt det skeva var borta. Jag har nog aldrig sett Matti så glad tidigare. Han var faktiskt inte alls skrämmande. De missade givetvis att pricka in mina favoritlåtar förutom Sarin och en av låtarna från Jag ska bli en bättre vän (säger inte vilken så att ni andra får bli lika glatt överraskade som jag). Men det är ok ändå. Efter att ha hört Lys upp mig som en stjärna live hoppas jag verkligen att det görs en nyinspelning. Om inspelningen här ovan är magisk är den både magisk och dansant live. Helt otrolig. Det var nog trummorna som gjorde det. Trummorna höjde refrängen till Södertälje också.
När jag tänker efter var det två favoriter från Ditt hjärta är en stjärna också. Tänk att en jacka kan få tankarna att sväva iväg så mycket att man glömmer bort delar av konserten som precis tagit slut.
tack för spelningen på pustervik! jag kom just tillbaks från den. det var bra trots förbandsförutsättningarna. lys upp mig som en stjärna var fantastisk. suktar efter mer.
jag höll helt på att missa att ni skulle förbi här. det har inte stått något på pusterviks hemsida och jag har inte sett nåt på några affischer här i stan heller. det var rena turen att jag såg det på den här bloggen.
kom tillbaks och headlajna nu!
synen på historien ändras ju hela tiden, och därför är det kanske svårt att säga att någon musik ”gått ut”. men jag förstår frågeställningen.
The Cult tycker jag är väldigt utgångna.
Samma vevas förträngda Play Dead, March Violets och Ailien Sex Fiend faller väl utanför kategorin, då det bara är dålig musik, som aldrig blev speciellt upphöjd?
Det är en skam på torra land att inte MAON ska spela i Uppsala under den här miniturnén.
Det är nog en inte helt exakt fråga, temat på jobbet är just en diskussion om huruvida musik kan ”gå ut” eller inte. Exempelvis var just Bachs söner hyllade av sin samtid, medan gubben själv ansågs gammalmodig och passé. Idag är de bortglömda och han kanoniserad.
Sen kan man förmodligen tala om olika sorters utdatering. Politik, humor och hitpotential är till viss mån externa faktorer, men tycks ändå bidra till en förkortad aktualitet för musiken.
Cohens hallelujah är (enligt mig själv) en fantastisk låt trots den tidstypiska produktionen. Trots det är det Buckleys version som ältas idag av fan och hans moster, många som håller den som sin favoritlåt avskyr originalet.
Själv tänker jag att musik som var högaktuell för inte allt för länge sen är försedd med munkavle för tillfället. Britpop (se mattis inlägg för inte så länge sen), triphop, grime och jungle. Sen kommer de säkert igen, även om det är onödigt att spekulera i vad vi kommer lyssna på i framtiden. Men allt före det lyfts väl fram som kult, åtminstone i vissa sammanhang. Ni älskar ju t.ex
Jag funderar på dålig musik också, som ju säljer som smör i solsken och sedan helt försvinner (i många fall). Pojkband, eurodisco, scooter, osv osv. Varför är det så? Vad gör att de blir så framgångsrika när det tio år senare anses katastrofalt? Vad är det i dem jämfört med mer tidslös musik?
Benny: Det är inte en skojgrej. Nej.
Hehe, vad ni älskar föll visst bort . Ni får gissa.
Conny – det kom en oljeplattform med posten. Du är fan helt enorm! Jag är däckad, blästrad och helt tagen.
http://www.youtube.com/watch?v=hODnFxFk9C4
Jocke: Jag kan inte säga något i det här ämnet, jag håller med om analysen. Jag kan inte säga att jag gillar något ’trots’ tidstypiska drag. Men med det perspektivet du ska ta är väl den nysläppta Prefab-skivan av intresse, och det sätt man kritiserat (alltså recenserat) den. Synen på Prefab över huvud taget.
Titta på Wayne Shorters skillnad på produktion från 60 och 70, jämfört med hur det låter på 80.
varför blir det aldrig tråkigt?
http://www.dailymotion.com/video/xd2rvt_beleaguered-fall-fan_creation
Kom precis hem från spelning i Växjö. Det var fantastiskt bra. Tack för alla grymma låtar och allting. Men ett extra stort tack för Ragnar. Det var helt underbart Matti och resten i bandet. Gjorde min dag verkligen!
http://www.youtube.com/watch?v=TZW29d6T8TM Såg den här igår. Se den. Och vilken låt sen.
Fantastisk låt det där Benny! Och vilket foto sen, fångar (eller skapar) atmosfären klockrent. Måste se den dokumentären.
http://thepiratebay.org/search/jazz%20summers/0/99/200
ja
nu börjar det, slutet.
Vad händer sen?
lost eller åldersnoja?
blir orolig. berätta mer.
BEar quartet ska göra cover på the doors låt the end, sant .
Jag tror han börjar nyktra till.
En skiva för när det lutar lite väl mycket: David Axelrod – Songs of Experience
http://www.youtube.com/watch?v=Po2TsBaL2iw
Du lyssnar då på mycket grym skit, Benny.
kilotin drog en kulturrasistisk vits om ”hårlösa tyskar på mallis”.
Allvarligt talat, sådant är ungefär lika obegåvat som att dra tjingtjong-skämt om kineser.
Vet ni vad kulturrasism heter på kinesiska? Long trongsynt gong.
haschpipa på kinesiska heter bong
The Falls nya LP på skivspelaren. Första spåret låter som något från Fall Heads Roll. Det här blir en bra dag.
falldagar är bra dagar
Det är Wyattafton
http://www.youtube.com/watch?v=UyNLtDWfe_s&feature=related
eller
http://open.spotify.com/track/5pSd7RtRhzPCrifU3oLRtn
Ok cz. Har iofs aldrig utgett mig för att vara särskillt begåvad, men visst, jag uttryckte mig osmidigt. Det är ju inte deras fel att reklamen var dålig.
”kom nu ketchup så går vi” är faktiskt mycket roligare än ”catch-up”
Om man inte har den här låten på sin begravning är man såklart jock, mongoloid och dum i huvudet.
http://www.youtube.com/watch?v=-INeMspNSQ0
Hur gick inspelningarna?
Jotack, bra. Tackar som frågar!
Så det där med att slutet har börjat hade inte med inspelningarna att göra?
Jo, det hade med att sista inspelningsdagarna av nya BQ började. Jag har inte sett eller hört talas om internet efter det. Skivan är vansinnigt bra. Mer info om den om en dryg vecka. Bra info, alla blir glada.
Jaja. Nu är jag hemma igen. Skriver mer om alla mina spännande äventyr lite senare.
jag tycker att det är så härligt att det kommer bq-skivor årligen igen. är sjukt peppad bara av att veta att det kommer en och av de egyptiska riffen johan spelade för mig i telefon från umeå.
Det ska bli väldigt roligt att höra de nya låtarna i Hässleholm (om jag nu får råd att ta mig dit, får nog sälja några filmer). De ni spelade i höstas tilltalade mig mer än de på 89. Kommer ni att köra hela nya skivan från början till slut precis som ni gjorde i Stockholm förra året? Eller det kanske jag inte vill veta.
Välkommen hem.
Skamsen: Hur lät det i höstas?
Som psykopatrock. Fullkomligt galet. Det fanns väl några klipp på youtube om jag inte minns fel.
Okidoke. Får snoka runt lite där då.
Angående gitarrkompandet. Ungefär som Lou Reed i den här intervjun alltså. ”I’m a particulary good Lou Reed-guitar playing guitarist”
http://www.youtube.com/watch?v=N6SBeO8ybL8&feature=related
Har inte sett intervjun (ännu), men jag vill minnas att jag läst intervjuer där han pratar mycket och bra om kompgitarren. Jag är pyttelite bättre än Lou Reed på gitarr. Fast jag ÄR ju inte Lou Reed, de är mitt handikapp gentemot honom. Han verkar vara sällsynt cool och otrevlig. Och smart. Fortfarande till och med. Han är typ den näst coolaste i världen ever. Allra coolast är/var Lydon, när han är/var på topp. Och Lester Bangs. även om han för det mesta stod på andra sidan staketet och såg på. Men som han såg och hur han beskrev det!
Wohahaha! Fantastiskt! Det ser ut som han ska äta upp den stackars danske reporern när som helst!
Och vad ung han ser ut i intervjun! Fast han redan är så sur och förstörd och bitter inuti!
Hmm. Jag tror jag är äldre nu än Lou Reed var -84. Lite skrämmande det också.
Lester Bangs & The Delinquents ”Kill Him Again” från ”Jook Savages On The Brazos” (Se upp för den andra mycket sämre versionen!) är bättre än allt Lou Reed gjort efter ”Blue Mask”!
Men ingen slår Lou Reed i rocktext-maraton. Skiva efter skiva med pärlor…
Ja, och välkommen hem Matti!
Titta! Hittade Lester:
http://mutant-sounds.blogspot.com/2007/02/lester-bangs-delinquents-jook-savages.html
Tack för välkomnandet, Skamsen och Conny.
Den är grym, Jook Savages. Tycker Lou Reed faktiskt gjort en del riktigt bra skivor efter Blue Mask. Magic and Loss exempelvis. Och det är mäktigt gubbspel på New York. Men jag gillar allt med Tom Verlaine också, alla hans skivor. Allt. Och de där konstiga sena Gun Club-skivorna. Somlig musik är nästan som bäst när den är lite sämre. Svårt att förklara det där.
Eller grym, den är bitvis fantastisk Lester Bangs-skivan, som Accident of God, det är ju en klassiker, lika bra som, säg, All Along The Watchtower.
Soeey, läste slarvigt. Du nämnde mest en specifik låt. Ja, den är också sjukt bra. Har alltid tänkt på Magazine när jag lyssnar på den. Nåt med att det INTE är Pere Ubu, ändå så likt och bra, om du fattar.
Visst. Det bästa Horace Engdal har sagt är ”Människor som bara vill läsa goda böcker förefaller mig lika suspekta som människor som bara vill umgås med goda människor” (ungefär). Dålig musik behöver vår omtanke och kärlek mer än bra musik. Och det som inte är fullkomligt är ofta mycket mer inspirerande, och mer sympatiskt än det perfekta.
”Legendary Hearts”, ”New Sensations” och ”Mistrial” är alla fyllda av lysande texter och grymma låtar. De flesta låtskrivare skulle gråta av glädje om de fick till en låt i livet i klass med ”New Sensations”, ”Video Violence” eller ”Bottoming Out”.
Men Lou Reeds fixering vid stela studiomusiker börjar ju vid den här tiden ta sig ohälsosamma uttryck. Att ha full kontroll över uttrycket (något som ju är omöjligt och inte ens önskvärt) blir viktigare för honom än den instinktiva känslan.
Det är i den meningen jag menar att ”Kill Him Again” är bättre än sen Lou Reed – sista gången Lou Reed spelar farlig rockmusik är på låtarna ”Waves of Fear”, ”The Gun” och ”Blue Mask” från plattan ”Blue Mask”.
Jag gillar också ”Songs for Drella”, New York och ”Magic & Loss”. Men de är inte mycket rock.
Lou Reeds lägsta stund är när han är skådis i ”Himmel över Berlin 2”, och ska uppmuntra uteliggaren att ta sig i kragen. Fy fan.
Lou Reed, är inte det han som bajsade sin fru i munnen? Det tycker jag är sälssamt tråkkigt gjort, speciellt mot en stackars tjej.
Jag har inte tagit på mig glasögonen än.
Benny: Kanske takes two to tango? Har aldrig hört talas om det där.
Conny: Himmel 2: HAHAHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHA!! Så många personers lägsta stund det där, hela filmen asså. Man dör när man tänker på det.
På You Tube finns grymma liveklipp på Lou Reed när han är sådär sämst, blonderad, helt väck och väger typ 35 kilo. Vad hette skivan han gjorde då? Rock n Roll Animal kanske? Inte så bra, men bättre när man ser det. Det är magiskt om än med ett rätt konstigt band. Och konstig Reed.
Lou Reed: http://www.youtube.com/watch?v=Uc26EFI1_nw
Menar bara, han hade en fäbless för konstiga studiomusiker långt innan Blue Mask. Han fick liksom till det ändå. Den hä versionen är ju egentligen bisarr. Lägger de inte in I Shot The Sheriff i introt till och med? varför i herrans namn då. Ändå helt grym rock.
Ha! I shot the Jane?
Den här 35-kilosperioden är ju den Lou själv tycker är sämst. Den skiva han gillar minst är ”Coney Island Baby”. Det är ju jättekonstigt. Bortsett två kalkonlåtar (”Ooh Baby Ooh” och en till som jag glömt) är den ju en av hans bästa. Anledningen till att han själv inte gillar den perioden är ju att han inte har någon som helst kontroll. I och för sig förståeligt. Måste vara obehagligt att inte minnas något av en skivinspelning… varken låtskrivarfasen eller studiotiden… Hahahaha!
Rolig episod det där från Victor Bocris biografi när Lou bestämmer sig för att börja dansa på scen ca 74. Han utför några ”odd manoeuvres” varpå hans skinnbrallor spricker i grenen, hela paketet trillar ut, och en roddare räddar situationen med att dra en gaffa-tejp över hela härligheten. Efter giget är Lou så arg att han ska ge alla sparken!
Benny: Usch vad äckligt. Är du säker? Vilken är din källa? Var det med Laurie Anderson eller Sylvia Reed? Varför i hela fridens namn skulle någon av dem berätta om det? För Lou har väl knappast berättat det själv? Eller har någon spionerat på dem?
The Bells är min favorit med Lou Reed. Mycket märklig och aggressiv skiva med ett fantastiskt omslag. Inte mycket till kontroll över musikerna heller, kan man tänka.
e: Träffande bild av ”The Bells”! Men ”The Bells” är ändå milsvida mer kontrollerad än ”Street Hassle” från året innan. Kanske världens smutsigaste skiva? I positiv mening.
Lars Cleveman beskrev en gång skillnaden mellan ”The Bells” och ”Street Hassle” som att när det var dags att mixa den senare var läget i studion ungefär ”du där, med hamburgarna, du kan väl dra lite här i spakarna?”.
haha, roligt sagt om ’street hassle’! det finns en självironi, eller snarare självsarkasm på ’street hassle’ som är intressant. han samplar sig själv, driver med bilden av sig själv och i ’I wanna be black’ är han så många varv och lager av sarkasmer samtidigt att man inte riktigt vet vad han menar.
gillar också ’the bells’ bäst. i lurar låter den överallt ifrån, det står om hur de spelade in den i den nya cd-utgåvan. massa små mickar överallt på nåt sätt, om jag inte minns fel.
mmmmmmmmm. Stereo binaural sound recording! Psychic TVs ”Dreams Less Sweet” är även den inspelad med denna (numera utdöda?) teknik.
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Dummyhead.jpg
Det här är också vansinnigt roligt. Som jag förstår det försöker man spela in ljud som det låter i den mänskliga skallen. Problemet som uppstår är att alla skallar fortplantar ljud på sitt eget sätt, varpå perceptuell förvirring uppstår när du lyssnar på dessa inspelningar.
http://en.wikipedia.org/wiki/Binaural_recording
Ja, alltså The Bells och Street Hassle är ju hans två överlägset bästa skivor efter Velvet. Älskar sången på The Bells. Som att det är sista eller enda chansen på alla tagningar. Han verkar vilja låta som värsta soulsångaren. Och är väl det också, på sätt och vis. Dessutom är det som med John Holms Sordin, sången blir kraxigare och kraxigare för varje låt. Lite så är det ju även på Loaded.
Angående hur han var där kring ’74: http://www.youtube.com/watch?v=npqGHknpbyM
Jag älskar honom.
Stereo binaural sound recording. Ett annat problem som Simon Reynolds tar up i Rip it up-boken, är att det inte heller finns en stereo som fungerar som den mänskliga kroppen. Alltså att det inte är ett stort huvud man lyssnar genom, utan högtalare, helt vanliga svennehögtalare. Även om de kostar 50 miljoner och det står Linn på dem.
Lou Reeds bästa soloskiva när han är bra? ”Transformer”. David Bowie är den ende producent som förstått att Lous pratsång låter allra bäst ihop med den rika tonaliteten hos ett piano. Bas, trummor och två gitarrer, Lou Reeds mantra på 80-talet, passar honom faktiskt inte alls speciellt bra.
Eller vaddå rik tonalitet? Jag menar att pianot spänner över fler oktaver, och är mer klangrikt än gitarren. Vad heter det jag är ute efter? Någon musikprofessor?
Jag har inte en aning om var jag hört det, många år sen är det i alla fall. Jag håller det varken för fastställd sanning eller totalt humbug. Som Matte sa, det är två som dansar. Jag är hursom okej med det, vad folk gör på toaletten är helt deras business.
jag tycker att inspelningstekniken är grym trots att den liksom inte lyckas med det den vill, den här superstereokänslan man får är häftig. ska lyssna på den där psychic tv-skivan också.
när han gjorde berlin-spelningen i sthlm körde han ’satellite of love’ som extranummer. basisten (saunders, den han haft länge) sjöng en vers och lou en, och lou och han skulle liksom soula och waila ikapp. sjukt fint men svårt att beskriva. han sjunger som han gör men plötsligt är det extremt tydligt hur.
han verkar ju haft en väldig stolthet i den där sättningen på 80-talet som du pratar om conny. med tanke på hur han frånsäger sig påläggen på blue mask t ex.
Jag fattar ”rik tonalitet”, tycker det är en adekvat beskrivning. Men jag håller inte med. Transformer är lite överskattad. Fyra ENORMA låtar och resten utfyllnad. Eller utfyllnad, men exempelvis Andy’s Chest är så extremt mycket bättre med VU att jag blir förbannad när jag hör Transformer-versionen.
Enorma: Walk On The Wild Side, Vicious, Perfect Day. Och Satellite Of Love. Fem. Ändå inte ens halva skivan.
Mutantdiscon (inget med genren mutant disco att göra) på The Bells slår den, även epiken och kaoset på Street Hassle.
Hehehe. Det blev fyra.
Spotify krånglar. Men min winamplista ser ut så är iaf:
1. Lou Reed – Down At The Arcade (3:40)
2. Lou Reed – Legendary Hearts (3:29)
3. Lou Reed – City Lights (3:22)
4. Lou Reed – Wait (3:13)
5. Lou Reed – Gimmie Some Good Times (3:19)
6. Lou Reed – Magic And Loss (The Summation) (6:39)
7. Lou Reed – Paranoia Key of E (4:28)
8. Lou Reed – Vicious (2:58)
9. John Cale/Lou Reed – Smalltown (2:04)
10. Lou Reed – Baton Rouge (4:54)
11. Lou Reed – Dirty Blvd. (3:29)
12. Lou Reed – Stupid Man (2:33)
13. Lou Reed – Street Hassle (11:00)
14. Lou Reed – Looking for Love (3:29)
15. Lou Reed – Walk On The Wild Side (4:15)
16. John Cale/Lou Reed – Trouble With Classicists (3:41)
17. Lou Reed – Heavenly Arms (4:48)
18. Lou Reed – The Bells (9:16)
19. Lou Reed – Wild Child (4:37)
20. Lou Reed – Last Great American Whale (3:42)
21. Lou Reed – Satellite Of Love (3:42)
22. Lou Reed – Perfect Day (3:46)
23. lou reed – kill your sons (3:39)
24. Lou Reed – Sword Of Damocles (Externally) (3:42)
25. Lou Reed – I Remember You (3:13)
26. Lou Reed – Romeo Had Juliette (3:11)
27. Lou Reed – Beginning Of A Great Adventure (4:57)
28. Lou Reed – Ride into the Sun (3:16)
29. Lou Reed – Cremation (Ashes To Ashes) (2:54)
Trodde jag var sist i världen med att använda WinAmp. Gutt.
Har ärligt talat inte lyssnat in mig särskilt mycket på Lou, precis som så mycket annat här i världen. Mest Transformer eftersom jag ville lära mig spela Perfect Day när jag lite yngre och upptäckte att det var kul att spela gitarr. Får ta och slänga ihop den där spellistan och se vad som händer.
Hehe. Jag råkade glömma ”Berlin” när jag tänkte igenom Lou Reeds album. Hur kan man göra det? Vissa dagar tycker jag nog den är den som är allra vassast.
”Transformer” är sönderspelad, och ”The Bells” mer intressant. Men annars håller jag inte med. Tycker ”Andys Chest” är helt fantastisk på ”Transformer”. Har alltid älskat 30-tals-dandy-grejen de får fram speciellt på ”New York Telephone Conversation”, ”Goodnight Ladies”, ”Andys Chest” och ”Make Up”. Tror det är bastuba jag går loss på.
”Wagon Wheel” är en jävla skitlåt, och ”I’m So Free” kan jag kalla utfyllnad, men ”Hangin’ Round” lever rätt högt som komposition även om man bortser från attityd och text som ju är ren världsklass.
”you keep hangin’ round me / and i’m not so glad you found me / you’re still doing things that i gave up years ago”. Hohoho! Elakhet! Kan lyssna på den refrängen hur många gånger som helst.
Dio är död. Har vi inte grävt för många hål snart?
Jo, men den bastubelåten är faktiskt oxå grym. Glömde Berlin jag med. Konstigt.
Ja satan. Nu har jag spisat Lou Reed hela kvällen. Och tvingas byta åsikt. ”The Bells” slår ”Transformer” på samma sätt som ”Lodger” bryter käken på ”Ziggy Stardust”.
På Spotify är det tyvärr tomt efter ”New York”. Efter att jag strukit allt på mattis lista fanns det kvar 33 akut angelägna låtar 72-89. Som måste höras. Listan blev mer angelägen med baklänges kronologi.
http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/0Y1tiQqjsP0tEnEIYap3bp
jens: Det var nyheter för mig. Vad är det för pålägg på ”Blue Mask” han vänder sig mot? Trodde den var live rakt upp och ner. Det står ju på omslaget att Lous gitarr är till vänster och Quines till höger… eller om det var tvärtom.
ok teenage fanclub spelar på yran. helvete.
och släpper en ny platta. my god.
Hata monarkin. http://www.aftonbladet.se/kultur/hemmingsson/article7119739.ab
Jag vet vad BQ-skivan heter. Och hur sjukt bra den är.
litar på dig matti.
Slippy Floor
Recovery Kit
City Hobgoblins
Fiery Jack
Hey Luciani
Totally Wired
Piggley Winks
Schmaltzy Ballads
Happy Meal
Åh, hoppas nya BQ låter såhär ungefär.
http://stereogum.com/312902/teenage-fanclub-baby-lee/mp3s/
Jo men det gör den…
Detta kan sägas om Teenage Fanclub. De har mutat in en egen del av popmusiken, det låter helt eget fast gammalt, från skiftet mellan 60- och 70-talet och aldrig är det dåligt men aldrig är det något annat än skivan innan heller. Jag menar inte detta som något särskilt negativt, bara att det inte faller mig helt i smaken. Samma resonemang, exakt samma, går att applicera på exempelvis Docenterna. Gör med den informationen vad ni vill.
matti: håller med. gillar fannies som fan, periodvis. sen går det bara inte att lyssna på dom överhuvudtaget just på grund av de skälen du anger.
fannies är det bästa sedan skivat bröd. det är som att vara hemma i huset eller i trädgården. ibland vill man bara åka bort på semester, för man är så less på all vanlighet och vardag. men när man är borta längtar man hem till det hela. att vara hemma i lilla huset i den lantliga förorten är som att bo inuti i fannies. skönt och behagligt, men ibland hatar man det. alltså det stalle sa, och lite det matti sa, men det där med docenterna fattar jag inte. varma öl och kalla element och bakom några solglasögon? det är inte poesi. jag är poet så jag vet vad jag snackar om.
gummo: problemet med fannies är detsamma som skivat bröd. det är nästan färdigtuggat till viss del.
conny: det var det jag menade, bara konstigt formulerat. jag menade att han så tydligt skriver att det inte är några pålägg och vilkens gitarr som ligger i vilken kanal. att det verkar viktigt för honom på samma sätt som det förut var viktigt för darkthrone att skriva ut hur många (få) timmar det tagit att spela in skivan.
Av en ren slump var det just Teenage Fanclub jag valde att lyssna på när jag precis kom hem. Det har faktiskt hänt en gång förr att jag lyssnat på dem just när de diskuterades här. Det finns en gud!
Kan någon tala om var jag lagt min LP av Nerverna? Jag skulle lyssna på den i helgen men kan inte hitta den. Jag vet att jag stoppade in den någonstans bland de andra skivorna när jag skulle städa men tydligen har jag inte ställt in den i bokstavsordning.
Trevlig följd av försvinnandet var att jag tog fram en massa vinyler som jag inte lyssnat på på evigheter. Pubertal som jag är var det F.Y.P. som det var roligast att lyssna på. De där tidiga supersnabba låtarna. Rancid var det också roligt att återknyta bekantskapen med. Folk Implosion och Superchunk åkte också fram. T o m Garbage (den var inte rolig längre). Överskattade Dinosaur jrs underskattade Hand it over svängde också rejält. Och Guided by voices. Tänk att jag hade tre skivor med dem, hade helt glömt bort den ena.
Blev sugen på att bli ett vinylfreak igen.
Blev sugen på att bli ett latexfreak. Men det verkar så jävla svettigt.
Hörrni. Det går inte och blanda samman Docent Död och Docenterna på det där viset. Docent Död var ett fantastiskt band, vars musikaliska motor i mångt och mycket var den eminente gitarristen Zebo Hillborg. När han hoppade av och ersattes av skåningen Mats Möller på sång blev de ett annat – musikaliskt mindre innovativt – band som har dragit mer åt Torsson till än till The Jam.
Pratar vi text så bedömmer vi i det här fallet minst 5 textmakare!!! Joppe, Larry, Mats Möller, Zebo och Mats Olofsson. (Då är det mig obekant huruvida Kricke, Idde, Bie eller Jon också skrivit texter).
Okej för att texterna ibland är taffliga (som ’Solglasögon’) men va fan… Hur bra är ’New Rose’ med Damned som text betraktad? Världens bästa låt ändå, för hur den sjungs.
Här är 15 riktigt bra låtar med Docent Död / Docenterna för er som missade 80-talet:
http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/5aCUzuxOGCRXGmtHW7esB4
Bra att du reder ut begreppen, Conny. Docent Död var helt klart mer intressant Docenterna. På det stora hela. Men jag tycker de släppt en massa bra hela tiden egentligen.
Så här skulle min lista se ut:
http://open.spotify.com/user/pontussillr%c3%a9n/playlist/2Ur9CfJ4C7uu9YnBwhle9A
Typexempel på ett band som är bra fast de är dåliga, och i bland just därför. Sånt gillar jag.
Larry skriver bästa texterna i bandet. Bensin i Blodet gjorde han som en övning i litteraturvetenskap. Lite kuriosa.
De släpper förresten en EP på onsdag. Det gör väl bob hund också? Bra dag.
Tack för historieskrivningen. Vad jag menade är just Docenterna. Efter att Mats Möller la av, efter Tid och Lust, har de gjort ungefär samma skiva hela tiden: kompetent pop med Joppe på sång på nästan alla låtar. Joppe är ju en av de coolaste gitarristerna nånsin i världen och en klart cool sångare. Men det blev lite jämntjockt när Möller la av. Inte dåligt bara, lite, ja, samma lika. Två första Docent Död-albumen är ju klassiker. Tid och lust likaså. På skivan efter minns jag egentligen bara Förbannat kall, den om Sundsvall och den är ju bra. Sen gled vi isär. Så jag skull säga att Möllers avhopp/kickning var minst lika ”viktig” som Zebos dito. Poängen är i alla fall att Docenterna i likhet med Fannies är rakt igenom sympatiska men inte mycket mer. Men inget fel med det.
Själv har jag precis fått Jonathan Richmans The Lost Album från 1982 av en gammal basist, min äldsta, och lyssnar tills jag dör. Hur kan man vara så bra att man väljer att inte släppa ett sådant mästerverk?
matti: är inte de flesta av låtarna just det? utgivna? fast senare.
Fast varför glömmer ni den här? http://open.spotify.com/track/1AQXExL14PEYyrM1sTXRN8
Joppe som bäst. Han var ju stjärnan även på Zebos tid, särskilt när det var längre mellan hans låtar.
Ja kanske det. Har ingen info. Det här är ju internet vettu. Får för mig att somligt är andra versioner i alla fall. Som kom på betydligt senare skivor.
Vissa grejer som The morning of our life är ju utgivet tidigare också, på någon Modern Lovers-skiva. Jag har någon bootleg som har några veckor på nacken, och om något kan man ju säga om Jojo att han konsekvent har varit universums bäste textförfattare, inklusive människa. I den ordningen.
Info: http://bigozine2.com/roio/?p=164
Angående Lou Reed, så tack för igår! Chaplin-hyllningen ’City Lights’ har tidigare gått mig helt förbi.
Jag har inte lyssnat på Lou Reed på ett tag. Tyckt att jag kan honom. Men jag drabbades av ett rejält återfall igår. Vanligtvis måste jag lyssna 100 gånger på engelskspråkig musik innan jag börjar höra orden. Lou Reeds texter uppfattar jag omedelbart. Det är så jävla bra.
En av de bästa artisterna helt enkelt tycker jag. Lite trött efter 90-talet, men ändå bra. Ett av de där originalen som gör/gjort för lite. Fast som man ibland hittar outgivet eller som man i alla fall inte visste om och som gör en glad. Liknande artister är Jeffery Lee och Joel RL Phelps, Julie Doiron och Mary Margret O’Hara. Jag, menar som jag skulle vilja ha mer med för jag älskar allt de gjort, även det mindre bra.
Snackar du om Richman eller om Reed? Jag tycker att Richman bara blir bättre och bättre…..
De senaste alltså om Richman. Har för mig att jag skrivit om Reed tidigare. Att jag trodde jag gillade honom fast jag inte riktigt gjorde det. Eller hur det nu var. Alltså jag gillar honom men jag hade ingen särskild koll på honom fram tills för några år sedan.
Second best to Richman är väl typ Robyn Hitchcock, Robert Forster, (Josh Rouse), osv.
Ingen av de som nämnts på den här sidan står sig mot Forster, förutom Lou som vinner mot alla med hundra noll på knock i första perioden från trepoängslinjen.
benny: var ska man börja med forster? om vi snackar sologrejerna? jag har tamigfasen bara hört the evangalist, och det är ju lite skämmigt att erkänna. men den är ju bäst.
Min ena son ställde sig nyss och pissade ner på grannen unders balkong. Han är 4 år, inte 14 dessbättre.
Alltså, grannen är äldre.
Spännande bekantskap den här Julie Doiron. Aldrig hört talas om. Tack.
Nytt med bob?! Faaan vad jag är ute ur loopen! Men fan vad gutt. Tack för att du gjorde min dag, P.
Docenternas nya EP är producerad av Nille Perned. Har inte hört en ton, men är faktiskt lite nyfiken.
bob hund släpper fyra nya låtar. ’Stumfilm’ heter EPn. Video har vi gjort också.
conny är som sagt det bästa som har hänt den här gästboken. nu saknas bara kjell höglund så är sveriges traveling wilburys komplett.
Jag hörde lite i studion. Det låter bra. Docenterna alltså. Fyra låtar där också. Dom har spelat in material motsvarande ett album, men kommer släppa det som EPs under året istället. Det är lite fränt.
Ser verkligen fram emot att höra bob hund-EPn (tänkte skriva ”höra Stumfilm”, men det kändes lite fel.) och se er på Siesta!
shit. vackraste omslaget hittills:
http://www.klicktrack.com/klicktrack/releases/stumfilm/bobhund
:-D
kjell höglund, matti, conny och ulf stureson. grymlings skulle falla i glömska.
och bo hanssons ande kunde kamratligt sväva över alla riff och ståmp som skulle tagas.
Conny: Grymt. Tack på förhand, och tack för allt ert tidigare nu när jag ändå är igång och tackar. Ni har skänkt mig mycket glädje, inspiration och sinnesfrid genom åren.
Slutfjäskat för idag. Carry on.
Apropå Ulf Stureson spelar han på Bonden Bar på lördag. Last Waltz heter klubben. Det kan man ju se om man till äventyrs befinner sig i Stockholm. Det tänker jag göra.
matti. När ska du berätta om hur turnén var? Och inspelningarna? Är det inte dyrt som apa på Atlantis? Och jobbade ni med Janne Hansson eller Micke Herrström eller bara Jari? Och vad var det som blev skevt med artister v/s band? Och du skulle återkomma om dina texter och Olles. Har du ett liv vid sidan av gästboken? Inte jag.
stureson på lördag låter ju som hittat.
Turné och turné, det var ju tre ynkliga spelningar efter varandra bara. Men det var roligt. Om man spelar på Babel bör man vara på det klara med att man i vilket ögonblick som helst kan bli lite lätt blåst. Som att Oj, då skulle ni ha tre hotellrum? Oj då, om det är två band betyder det att vi måste följa båda bandens riderönskemål? såna små irriterande grejer som går att lösa med hjälp av extrasängar och tjatande på arrangörer tills man blir mer eller mindre osams. Tråkiga grejer att slösa energi på bara. Men annars var det roligt. Kan inte påstå att vi har så mycket gemensamt med Kristian Antillas musik eller med hand publik. Tack vare att folk ändå verkar läsa på den här sidan emellanåt hade vi rätt bra med folk och var uppskattade. För det var ju inte så att människor i de städer vi kom till visste om att vi skulle komma på annat sätt. Men det var roliga spelningar allihop. Jag gillar ombyggnaden på Pustervik, som natt och dag. Och Kafé Deluxe i Växjö är verkligen ett av Sveriges coolaste ställen att spela på. I baren på nedervåningen, där vi spelade, har de en lapp i baren där det står: ” Vi har ingen Red Bull och kommer heller aldrig ha det”. Bara en sån grej. Vi fick äta dillkött och dricka hur mycket vi ville efteråt, och det var rätt mycket. Vi fick dricka hur mycket vi ville innan också men det gjorde vi inte eftersom vi är rätt professionella nuförtiden när det kommer till det. Det är sant, vi är det. Men det är fint med ställen där det ansvaret överlåts på oss och inte på andra. Nils och Gustav och de i Växjö är Sveriges bästa arrangörer och Växjö ska vara enormt tacksamma att det finns ett sånt ställe där: i en stad av typ Luleås storlek men med ännu mindre personlighet. Här är det inte ens en våt dröm.
Vi började med BQ-skivan för ungefär en månad sen. Spelade in tio låtar i Atlantis med Janne Hansson, varav en blev dålig så den gjorde vi om i måndags i Gröndahl med Johan Gustavsson. Sen skippade vi en som vi gjorde i Atlantis, gjorde klart resterande nio, höll på till ungefär halv två i fredags. Jag och Peter har jobbat med texter samtidigt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om inspelningen, mer än att det nog är vår mest ambitiösa såhär långt. Vi har repat sedan i typ september faktiskt och många gånger har jag varit nära att ge upp för jag har inte fattar om det verkligen skulle bli musik av det hela förrän i måndags. Musikaliskt kan man säga att Jari och Jejo varit mest pådrivande den här gången. Vi har skrivit det mesta tillsammans, allihop, gjort våra egna delar men jag och Jari har väl presenterat något fler skelett än de andra. Skvan släpps till hösten. Jari mixar den nästa vecka, mastrar måndag och jag tror att det kommer börja surra redan samma natt eller dagen därpå. Om ni minns hur vi gjorde med 89. Vi har bestämt vad skivan ska heta. Det är vår bästa hittills. Den tar kanske ett tag att komma in i men det är så otroligt värt det, åtminstone var det så för mig, men jag är som ni vet inte vassaste rakbladet i självmords-kitet. Alla andra kanske bara: ”åh, grymt, bättre än Pet Sounds, bättre än Las Vegas Story, bättre än Metal Box, bättre än Muswell Hillbillies, bättre än Damaged, bättre än White Light White Heat, bättre än Sister, bättre än Never Mind The Bollocks, bättre än Geto Boys första, bättre än Penny Century, bättre än Angry Brigade, bättre än Eternity Now, bättre än The Hounds of Love, bättre än Miss America, bättre än Closer, bättre än skvat bröd, bättre än internet, bättre än elden, bättre än hjulet”, typ. Att någon inte skulle gilla det finner jag absurt, osannolikt på gränsen till efterblivet. Och om ni hamiga traditionalister blir oroliga så är den inspelad med vanliga instrument på rullband och i dator. Däremot låter den inte som något annat och det är helt och hållet på ett bra sätt.
Det där med texterna måste nog bli en helt egen text. Men det ska bli det. En essä om mig själv och hur jag tänker. Brrrrrr. Nä, inget liv jag heller.
Nice. Jag är förväntansfull. Jobbigt att vänta ända till hösten dock, men jag fattar.
Kul ord btw, ”förväntansfull”.
”Jag är förväntansfull inför festen.”
Jag ska ju bli farsa snart igen. Om en månad nu, knappt. Tänkte inte skriva nått om det förrän det är i hamn, typ för då går det säkert åt hellvete (i stil med ”jag får aldrig vinterkräksjukan….uuuääää”). Men jag vägrar foga mig efter sådana tankar. Alltså: Jag ska bli Far och jag blir aldrig magsjuk. Skiter det sig nu blir jag en sjuk sjuk människa.
HAHAHA! Känns som jag precis stal en timme av ditt liv. Jag får ge något tillbaka:
Världens ikväll bästa skiva finns inte på Spotify. ’Sabotage (Live)’. Det sprutar kött ur hörlurarna när jag lyssnar. Farligt som en motorsåg låter det. John Cale som bäst, precis just här, kickar mer än Lou Reed någon gång efter Velvet. Rösten tar slut redan i låt två. Men det skiter han i.
http://www.youtube.com/watch?v=Z81SU2JdOIM
(Skulle ni få för er att lyssna på CDn så bör ni veta att vinylen tar slut efter ’Chorale’, resten är studioinspelade singellåtar. Rätt bra sådana, men vem vill ha mer när man redan ligger knockad och styckad i ett hörn efter 45 minuter?)
Jag skrev det där på fem minuter. Det är ju ännu sorgligare.
Go Kilo!
nu får sommaren gärna gå snabbt.
ciiooiey: Ta dem i kronisk ordning.
Dorothy Ashby – Afro-Harping
grattis kilo!
den här morgonen, som lämnar en del övrigt att önska, har iaf gett the clean den uppmärksamhet de förtjänar. nya zeeland stand up: http://www.youtube.com/watch?v=ASaUWQ7RjkU
några nya låtar ute nästa vecka alltså, !!!!!
grattis kilo! vad blir det i ordningen?
torsdagsprogrammet i Hässle är rått. hur funkar det, conny, spelar du med både Ossler och Thåström? eller är jag helt snett på det igen?
Lite research senare: Ulf Stureson spelar 20.40 på Boden. Det är gratis. Något som heter Blända spelar också.
Jag har sett kilos tidigare avkommor, praktexemplar. Det finns inget som talar emot att nästa skulle vara av lägre kaliber. Stort grattis.
Eh, kvadrupla negationer eller nåt, jag kan inte räkna ut om det där blev hemskt snällt sagt eller bara hemskt sagt. Kontexten får väl vägleda.
P: grymt annars om det hade varit Blänk som spelade med Stureson. Och konstigt.
siesta måste ju ha grymmaste startfältet bland svenska festivaler på flera år.
Meddelas endast på detta sätt: ommixat och allt möjligt, Industrial Skylines EP Shanghai finns på Spotify:
http://open.spotify.com/user/erla36/playlist/4rQXIoAM3h4TzlK3Ik1TT2
(och jag inser att jag gjorde en teg däruppe)
Mmmmm. Industrial Skyline. Kåre är en av de där jag nämner ovan. Man vill höra mer och oftare. Men det är alltid tvärtom.
Min första bokrecension någonsin, i Norbottenskuriren i dag. Står sig väl mot Aftonbladets och Expressens åtminstone. Bättre än SVDs, sämre än DNs. För det är väl en tävling?
http://www.kuriren.nu/kultur/artikel.aspx?articleid=5381832
Och här är den. Har inte läst boken, men själva recensionsforat, det passar dig. Välskrivet.
När vi växte upp, när vi var små punks som inte ens fått finnar ännu, var det viktigt att ha ett favoritband. Jag vet inte riktigt om det berodde på någon slags nedärvd hackordning eller om vi kände på oss den för punken så viktiga individualismen. Det var i alla fall inget vi pratade om och inget som åtminstone jag tänkte på. Ubbe hade Pistols, Roine Clash, Jäder Jam, Micke Siouxsie. Vad hade Roger och Stefan? Undertones? Saints? Damned?? Jag minns inte. Jag hade i alla fall Stiff Little Fingers. Lyssnar på Inflammable Material nu och den är fan bra. En av de bästa från den tiden och helt klart min ingång i Oi. Enkla låtar, inget särskilt eget uttryck bortsett från Jake Burns enorma röst. Han låter som typ Kurt Cobain. Jag minns när jag köpte deras andra skiva, Nobody´s Heroes, bilderna på baksidan, jag tyckte de hade så snygga kläder. Snygga skor. Den skivan är inte riktigt lika grym som första, men ändå, jag lyssnar och gillar den med. Tredje skivan, liven Hanx!, var också grym. Men i backspelgeln, som band betraktat, de var som en beskrivning, en playlist, av hur punkrock lät. Lite Clash, lite Pistols, lite Damned. Och på Inflammable Material gör de en av mina favoritcovers: Marley’s Johnny Was. Överhuvudtaget, fan vad de tidiga punkbanden gjorde grymma covers. Bäst var förstås Pistols. Vad de än spelade för låtar lät det som att de skrivit dem själva. Men Clash reggaecovers är ju också mäktiga. Och Slits Heard It Through The Grapevine är bättre än originalet. Vet inte varför jag skriver det här. Blev peppad bara av att lyssna igenom hela skivorna. Länge sedan jag gjorde det.
Världens bästa cover är ju annars Eight Miles High med Husker Du. Både Byrds låt och Husker Du som band växer i ens öron när man hör den. Som om Husker Du kunde växa. När jag hörde den första gången, när jag köpte singeln på Gamla Stans Skivhandel 1984 eller när det nu kan ha varit, gjorde de det i alla fall. För vid det laget lyssnade jag bara på Discharge och Sonics. Och i jämförelse var Husker Du, för att inte tala om Byrds, hamigt.
Jaja, tillbaka till samtiden. Som Kent sa…
Är det inte ganska viktigt att ha favoritgrejer i den åldern för ungar i allmänhet? Band, serier, spel, filmer? Strax innan och i början av puberteten? Då man är som mest angelägen att visa omvärlden vem man är, vad man tycker om och hur mycket man vet fastän man själv egentligen inte vet vem man är, vad man tycker om – eller vågar tycka om – och inte vet mycket annat i största allmänhet heller. Sån var jag i alla fall, och jag vill minnas att de flesta av mina kompisar var det med i olika utsträckning. Eller så tänker jag kanske bara så för att det ska få mig att se med blidare ögon på min egen klumpighet under uppväxten.
Inte för att på något sätt försöka vifta bort dina anekdoter här, jag tänkte bara knyta an till det där med att ha favoritband som yngre.
”Hamigt” förresten? Man vet att det är illa ställt när man tycker att någon som är tretton, fjorton år äldre än en själv talar för ungdomligt för ens eget förstånd.
Grattis, kilotin!
hjorts förra inlägg är så JÄVLA roligt om man tänker på (a) att det är skrivet på en gästbok för en orkester där s.k. ”fans” hänger och (b) att det i denna gästbok, oftare än inte, hyllas helt vanvettigt till höger och vänster (lex Lou Reed nu senast).
ergo, det är väl näppeligen bara i puberteten man har favoritgrejer? själv gillar jag pörr, det är min favoritgrej.
Du är alright Mattias, jag gillar dig. Och det är inte bara sangrian som snackar.
Du är alright hans. Och det är inte bara sangrian som snackar.
Jag kan inte ens börja föreställa mig vad ”hamigt” betyder, men antar att jag faller under etiketten eftersom jag någon uttryckt mig mindre gillande om dammsugarlåtar.
pörr-hans: Hehehe, det är faktiskt skitkul om man ser det på det viset fast det var inte alls så jag menade och ville att folk skulle se det; jag tog inte mattis inlägg som att det handlade om att tycka om saker rent generellt så mycket som att definiera vad man tycker om och placera dessa saker i en viss rangordning, med lite extra vikt på något som man framhäver som bäst, som ens favorit i syfte att skapa en slags image.
Det är klart man kan hylla grejer och ha favoriter hur mycket som helst oavsett ålder, men jag menar att man under puberteten gör det av lite andra anledningar an man kanske gör nuförtiden. Då tror jag det handlar mer om att skapa en känsla av identitet än det gör när man vuxit till sig lite.
Vet inte om jag gör mig bättre förstådd med det här inlägget eller om jag ens förstod matti från början, men du får väl läsa detta och återkomma så ska jag gå och köpa majonnäs så länge.
Det är många stav- och syftningsfel i det där inlägget, men det får ni leva med.
kloppetikloppis: fattade från början. ville bara vara rolig på din bekostnad. förlåt.
Jamen dåså, då fick du ju två skämt till priset av ett på min bekostnad i och med att jag var för trög för att fatta det första. Slutet gott.
Hamigt betyder mesigt. Har inget med ålder att göra. Annat än att jag hört det hela mitt liv, så det är definitivt inget ungdomligt, snarare lastgammalt. Du är safe hjort, du är safe gummo.
Pust.
Fick för mig att det kanske var något slags försvenskning av ett engelskt uttryck. Som då antagligen skulle haft med skinka att göra, och då borde det ju innebörden varit det motsatta eftersom skinka är Fläsk och Fläsk är det tuffaste som finns.
Fan vad jag skriver illa. Komvux bitte.
Åh, matti, vad är jag safe för – att jag inte är ”hamig”, eller att jag är ursäktad för att jag inte vet vad det betydde? Berätta berätta, annars ligger jag sömnlös till korna kommer hem, somnar, vaknar, sminkar sig, går iväg på fest och kommer hem igen.
bra covers
thåström – balladen om en gammal knarkare
rapeman – just got paid
MABD – dunkar varmt
och någon live upptagning där Jeff Tweedy framför i wanna be your dog som en ballad.
Ni är safe, att ni inte förstod berodde inte på att ni var gamla. Det berodde på att ni kom från civilisationen.
GRATTIS KILOTIN!
gummo: thåström klarar sig utan min gitarr live denna sommar. jag spelar med pelle, sen dricker jag med dig och alla andra här i ett tält eller nåt.
på siestas hemsida står det fortfarande att nerverna ska spela dagen efter bq, men detta är lögn, va? p?
Conny: Jo, men så är det. BQ (samma dag som du spelar med Ossler) på torsdag och Nerverna på fredag (dito bob hund). Inget av det krockar. Först var det tvärt om. Tror jag. Fan vad förvirrande.
Tack P. Min dotter kommer ner på fredag, så torsdag är min festkväll!
Världens bästa cover? Solklart ’Heartbreak Hotel’ med John Cale.
Världens för mig viktigaste cover var ’Sister Ray’ med Joy Division på ’Still’, fast den står sig slätt mot originalet. Jag läste att låtskrivarna hette Cale, Morrison, Reed, Tucker, trodde då att det var The Doors som gjort den, men kollade upp att det var ett band som hette The Velvet Underground. Jag köpte ’Live 69’, och därefter blev hela resten av 80-talet musikaliskt en tidsresa bakåt.
Numer reser jag både framåt och bakåt samtidigt.
Sonic Youths cover på Crimes Hot Wire My Heart är ju prima ocg Kajsa Grytt jar gjorde en grym variant av Strys Gunga Bergets Topp.
Det kanske inte klassas som cover per se, mer tolkning kanske, men Olle Ljunström fick fan till Fredmans epistel n:o 82. Ni vet i reklamen där dom krökar och har det gött.
Conny, grymt med torsdagen, min enda dag där. Vi kan dela Matsholmlund-minnen.
Förresten, apropå hjorts diskussion om fans och så, har någon läst Hornbys ”Juliet, Naked”. Som snus, fin alltså, menar jag. Och då är det ingen sangria som pratar här inte.
Inte jag, men på tal om Hornby har någon läst Tofts bok? Vad tycktes?
Nu är den här.
http://www.bob-hund.com/
Tack alla, verkligen. Jag är sjukt nervös. Det blir tredje i ordningen vad jag vet.
Har varit själv i skärgården idag, kanske min skönaste dag hittills i år. Det dåliga samvetet nu, som en baksmälla.
Trodde den här var en cover, på Dolly Partons ’jolene’, så cool, så bra. Men när jag skulle länka till den på Youtube fick jag höra den verkliga covern, som var utterly vedervärdig.
Så det blev ingen cover, men bra ändå. Tidig SOM.
Sisters of mercy – valentine
http://www.youtube.com/watch?v=TSOYZ-CmHAA&fmt=18
Såg recesionen matti, bra skrivet.
Älskar att se Bob Hund live. Så vitt jag vet, Sveriges bästa live akt. Bra på alla andra sätt och vis också såklart, men live: Top notch.
Så många fina uttryck jag hör för första gången här.
’Utterly vedervärdig’, t.ex. Är det ett vedertaget uttryck eller kom du på det nu i stunden, kilotin?
Och ’inte det vassaste rakbladet i självmords-kitet’, var har du fiskat upp den, matti? Den är inte, vad hette det nu… hamig! hamig är den inte!
Har suttit och tagit ut ett klusterackord i en låt vi inte har lirat sen -96. Det gick!
”inte vassaste rakbladet(…)” kommer om jag inte minns fel från världens roligaste text i skrift: http://www.thebearquartet.com/?page_id=11
Det är mest Calle som skrivit, jag slår mig inte själv för bröstet här. Inte så hårt i alla fall.
Klusterackord. Är du typ utbildad på musikskola ellä?
ni borde ge ut de där dagböckerna som texter, ungefär som martin luuks grejer. ”kära ballongis” och vad de nu heter. jag skulle köpa.
kramp. i magen. calle. ett geni.
P: Du som verkar om dig. Och kring dig. Exakta tider för torsdagen i Hässle?
jag är varken om mig eller kring mig men ett spelschema har jag sett.
Om det forfarande stämmer ser det ut så här:
15.00 Pascal (Chili-scenen)
16.30 The Bear Quartet (Chili)
17.30 Ossler (Fiesta-scenen)
18.30 Built To Spill (Cili)
21.00 Dinosaur JR (Cili)
22.30 Thåström (Fiesta)
Resten av tiden = öl.
Jag har stenkoll på Ossler och Thåström, så de tiderna stämmer. Kapellmästare Alkberg kanske har bättre koll på BQs speltid?
Om sig och kring sig. Det är ju en bra grej. Men förlåt om du kände dig hånad.
Och tack för spelschemat. Det går ju ett i ett från BQ. Inte en öl lär hinnas drickas.
Jo fan, det finns ju en ölpaus mellan Built to spill och Dino. Johnossi tror jag pausen heter.
Är Pascal nödvändigt förresten?
Nej.
Jag tycker Orkanen-skivan är bra. Pascal alltså.
matti: ingen utbildning här. kluster är ett krångligt ord bara, och ackordet var oxå krångligt.
P: men vaf… stämmer de där tiderna så hinner jag ju bara se en kvar typ av bq. livet är hemskt.
Pascal är nödvändigt. Jag blir tokig om jag inte hinner dit i tid.
Men asså, vi spelar ju i Sthlm helgen efter med. Kom då. Då kör vi nog fler låtar också. Då vi rår över vår tid om man säger.
Conny, kan man inte göra som på min gamla arbetsplats, vårdhemmet, där man bytte tider med folk? thåströms gitarrist får hoppa in hos ossler, så tar du thåström? Funkar väl om det inte är en sjuk massa gitarrkluster du måste plugga in i förväg.
För böfvelen.
Conny: VIlken dag spelar du med bob hund?. jag spelar med teddybärs den 28 maj på siesta,=?
Thåströms gitarrist Ossler spelar ju redan med Ossler.
Conny: Äh, scen ett och två är ju asnära varandra. Det är ju bara att stämma under BQs gigg och knata iväg till scen ett efter en stund. Halva gigget hinner du ju se.
FRANS: bob 28de också!
gummo: Bra idé, men som P säger så blir det ju lite ett nerköp för Ossler… Han skulle bli ensam gitarrist helt enkelt, och bli av med en massa stash som jag skulle få istället! Vet inte om han skulle bli helt nöjd med bytet, om man säger.
P och matti: Bra. Jag får se en och en halv BQ på en vecka!
gummo, Benny, P och matti: Pascal live kan vara hur bra som helst, beroende på dagsform. Spännande, m.a.o.
Alla band P listar vill jag ju se. Fibes Oh Fibes spelar också på torsdagen. De spelar musik jag hatar.
Förtydligande: jag tycker mig höra att Fibes Oh Fibes gillar allt från 80-talet som jag inte tyckte var bra ens då. Slår vad om att de tycker Fleetwood Mac är ett jätteviktigt band också. Sånt jag hatar. Oavsett om det finns en bra låt här eller där.
Håller med HELT om 80-talet C. En jävla styggelse är vad det är, vad de håller på med, FOB och rätt många andra. Några typiska grejer som fucking sög då och som heller inte bör få upprättelse: Hall & Oates, Howard Jones, Limahl, Thompson Twins, Ultravox med Midge Ure. Och Prince var fan inte så jävla grym heller.
Men vad jag svor! Så det rök. Jag är nykter.
Conny: aj fan.
P: vet du vilken dag Fannies lirar på Yran? Viktigt att veta i god tid för hotellbokningarna, vettu.
Festen är över. Inte illa. Inte illa alls.
Borde man kunna placera det där gitarrsolot, eller slingan nära slutet av låten? Tycker jag känner igen det från nån annan låt. Förmodligen en annan med bob. Inbillar jag mig eller är jag bara kass som inte fattar var det är ifrån?
Två låtar mixade. O vad det låter bra.
Alltså, Jari är lika bra som Sonny Sharrock eler Greg Ginn. Det är vansinne att en sopa som jag får spela med honom. Madness, I tell you.
Conny: Ja! Så jävla sant. Åt helvete med den där slicktrenden. Huvvalien, som man säger där jag komme rifrån.
Gummo: Fredag 30/7 lirar Fannies på Yran. Samma dag som Matti.
Festen är över. Nu kom tårarna. Jag älskar musik som får mig att vilja lägga av med musik. Ni fattar.
Vad är det här för mög? Man vaknar, slår på datorn och väntar på att få läsa en tre-fyra Conny-inlägg, daterade mellan 02-04, och så, inget. Jag är hårt besviken?
(Introt, ”vad är det här för mög”, är en vinkning till världens nästbästa svenska musikrecension. Per Bjurman recenserar 18 wheelers andra. Ger den minus, och skriver: ”Vad är det här för mög. Ni skulle ju bli nästa Teenage Fanclub”. Den bästa? Någon på Nöjesguiden som ger någon ”modern” Jethro Tull-platta den suraste gubben, och texten ”Ian Andersson!!!”. That´s it.)
gummo: hahaha
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7147177.ab
Om inte det där är en BQ-text, vet inte jag vad som är det.
Jaha. Där blev jag nedstämd.
Hej Matti, vad tycker du om Per Eglands grejer? Kom att tänka på dig när jag hörde honom. På ett bra sätt.
Ramlade in här nyss, och har lyssnat på Lys upp mig som en stjärna hela morgonen. Helvete vad bra. Kommer det någon fler diktsamling förresten? Läste just om Detaljerna och dog.
Allt gott.
Jag vill ha Pontus Wernblom som lagkapten i landslaget.
Jag vill ha Pontus Wernblom i IFK igen.
http://www.youtube.com/watch?v=LFE2CCfAP1o LOL
http://www.youtube.com/watch?v=7QLSRMoKKS0
Men hold up med den der Werbloom dog!
Matti, en sak gled mellan stolarna. Vad är ett Toft? Aldrig hört talas om.
En glad nyhet, för åtminstone mig, idag. Världens roligaste lille amerikan ska slå följe till Hässle. Det blir ett äventyr för er som är där, om ni är i närheten. Chaufförn kommer att bli förtjust.
En grej som föll mellan stolarna, matti: vad är ett Toft?
Jag menar, vad ÄR DET FÖR NÅGOT?
(att fylla på en dubbelpost med samma budskap kan ge känslan av upprepningshumor, när det i själva verket bara är ett sätt att rädda att man framstår som lite småpuckad)
Vad är ett toft egentligen? Har det med FLÄSK att göra? I så fall är jag intresserad.
Matti, menar du Stig Töfting? Han är ju visserligen Fläskig, men har han skrivit bok?
Töfting har faktiskt skrivit en bok. Men den lär väl vara på danska, och eftersom det danska språket är ett talfel i form av en serie gutturala strupspasmer snarare än ett regelrätt språk så tycker jag inte att den borde räknas.
Fast, det såklart, handlar boken i fråga om Fläsk faller ju saken genast i ett annat ljus.
Det heter FLÄSK!
Jo. Jag skrev ett gäng inlägg när jag kom hem igår natt kl. 2, men hade för en gångs skull den goda smaken att radera dem innan jag postade dem. Insåg att den obligatoriska bandölen efter repet inför Siesta med Ossler hade tagit mig ganska hårt. Det är den här Maresdous som de serverar på Harvest Home, den är djävulskt lömsk! Skitgod och len som mellanöl, men den är ju 6 eller 8 procentig. Man blir helbäng på den. Stötte ihop med Jari där på natten! Och Carla, som jag aldrig blivit introducerad för innan.
Han är lustig Häst-Martin http://www.djungeltrumman.se/martinsblogg
KBoi: En enkel bonnapajk som jag hänger inte med i era ständiga eskaleringar av köttrelaterade uttryck! Snart stavar ni det väl med stående epitet och utropstecken också!
Till att börja med heter jag Le KBoi. För det andra heter FLÄSK! Jag vet inte hur svårt det kan vara.
Tofts bok. Skriven av Kalle Dixelius. Gjorde en del väsen av sig när den kom för ett år sen eller nåt. Nu på pocket.
Martin Elisson, ja. Hm. Jag hade ingenting med det där att göra. Var det inte några tonåringar som var och sprang i korridorerna? ’s all I know.
benny: tack för att du förstår! det är dock så att wernbloom står över banala saker som nationer och dödliga människor.
Le KBoi, min vän. Min honungspaj, mitt sockerbär. Jag ger mig.
Hehe. Toffs bok heter den. Toft var basist i Step Forward.
Hade vi förresten kommit överens om vilken Napalm Deathskiva som är bäst? Sa vi de två senaste (Smear Campaing bäst av dem), de två första och Fear, Emptiness and Despair? Ok.
WWWaaaHHH! Benny! ”’Charlie Rose’ by Samuel Beckett” är ju fantastiskt! Geni!
Hjort: Danska språket är underskönt. Lika vackert som norska, faktiskt.
Det danska:
http://open.spotify.com/user/annakarinunger74/playlist/0Wlij5kn0H0jX29C5gWdPc
Det danska 2. Det här älskar jag. Går sönder när jag lyssnar:
http://open.spotify.com/track/4G0l0jhPHPIniwhbgLBopC
Kolla in den här lill-gamla rednecken!
http://www.youtube.com/watch?v=UKBJ19hPL4k
Bacon is good for me!
Usch. Någon hade stoppat gift i min öl igår.
Conny: Jag tycker faktiskt egentligen om våra grannspråk – danskan inkluderad – men jag tycker också om att driva med dem. Det var kanske inte så roligt, men det var inte så illa ment heller.
Danskarna. HAHAHAHA. De säger så jävla roliga saker.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/recensioner/article7161246.ab
Ska bli kul att höra.
Sort Sol: Synd att de inte har skivan innan på Spotify. Dagger & Guitar är lika bra som Everything That Rises(…).
Att inte sista Sods, den som heter Under en Sort Sol (1980), är inte lika konstigt men ännu mer synd. Den är så vansinnigt bra. Dubbig postpunk, nånstans mellan Joy Division och No Wave.
Och när vi ändå bondar över landsgränserna: jag hittade en grym sptfylista på Ny Våg med en massa finskt man inte tänker på så ofta om man ens hört talas om det.
http://open.spotify.com/user/bilcykeln/playlist/4nTZ3gLw45LrlApUdgl3oP
Annars behöver man ju inte tänka särskilt länge för att konstatera att det finns MÄNGDER med enorm musik lite österut. Säkert bästa musiklandet i norden, bättre än Island kanske lika bra som Sverige. Ska försöka göra en grym dansk lista helt själv också. För jag har en massa jobb som jag skjuter framför mig i vanlig ordning.
finland:
http://www.youtube.com/watch?v=B0QzxZ2_5nk
jävligt bra finsk spellista förresten.
finland
http://www.youtube.com/watch?v=auXsCnxfin4&feature=related
danmark
http://www.youtube.com/watch?v=E0XP2ZGnAxI
schysst skräddarn. faff-bey, vilket namn. helt omöjligt att gissa hur det skulle låta.
mer finland. bra band, fantastisk låt, jättebra ep:
http://www.youtube.com/watch?v=GJCQgVXMPLY
gorilla angreb!
a.p.a: http://www.youtube.com/watch?v=0bwbxMsBpt4
Tidig fisländsk punkish:
http://www.youtube.com/watch?v=PCHmxp_1eeM
30 sek in, ett annat gammalt fisländskt
http://www.youtube.com/watch?v=hx3oqDABf0A&feature=related
gummo: Purrkur Pillnikk!!! Tusen tack! Helt underbart klipp.
Och skräddarn, Ride For Revenge fäste på bra!
Danska N.R.G. – kulturel forbaltnung (så heter den i alla fall på vinylskivan) är bra tidig popig punk. Hittar ingen länk, fruktat obskyr, men låten finns på den ypperliga Killed By Death #22.
Ok, en kompis gav mig anledning att leva idag också. Två höjdare involverande Will Oldham, som säkert alla här redan känner till, men jag fick dem som dubblish idag, och har haft a ball.
http://www.youtube.com/watch?v=N2bCc0EGP6U
http://www.youtube.com/watch?v=wb02eldWZdA
http://www.youtube.com/watch?v=CaK9bjLy3v4
Jim Gaffigan är världens roligaste man, förutom Dylan Moran, Steven Wright och Mitch Hedberg.
gummo: bra låt här, betyder titeln ”jon punkare”?
http://www.youtube.com/watch?v=zfGZ57xgPzw&feature=related
jens: japp. vad bluesigt. jag översätter texten när jag skickat i mig en halvliter Arcnoc. trist med Bubbi. han var så jävla cool när han var dum i huvudet och nerknarkad. nu är vältränad och jättekristen.
bubbi, var det sångaren?
Jag hatar Hästpojken.
Japp. Gett ut en herrans massa olyssningsbara soloplattor. En som är ett isländskt försök till typ buena vista social club, om jag inte minns fel. Fjuttihelvete så kass.
Någon som orkar kan väl göra en lista över gamla hjältar som blev sepe. Bubbi är lätt med.
P: Varför i herrans namn då?
Bacon? Fånigt. Igår käkade jag Jambonneau avec choucroute. Och då snackar vi alltså FLÄSK! eller ”LE FLASK” som det heter i Frankrike.
Le KBoi: Låter ju fancy schmancy, men vafanken var det mer på tallriken då? Franska är rena danskan för mig. Jag läste tyska på högstadiet. Kärlekens språk.
Själv dricker jag portvin och lyssnar på Monks. Känner mig rätt nöjd med det. Tack ska jag ha.
gummo: läste om honom på wikipedia nu. i hans andra band fanns en medlem som hette ragnar sigurdsson!
”By the early 1990’s, Bubbi was planning to record a Spanish or South-American style album; this work was consolidated with the release of Von (Hope), which was recorded in Cuba with the band Sierra Maestra. It was an album that marked a change in his music style; with elaborate arrangements and performances, the lyrics are about loss and regret.”
http://www.halsanskok.se/produkt.php?page=106
Jambonneau=Eisbein
surkål med skinka. jag skulle kunna döda för det nu.
HRRGD VD MCKT SPRT DET BLV.
Haha.
[…] this song belongs to a post Mattias Alkberg wrote on his website. In this post, he gave – in Swedish – some news about the Bear Quartet. Some good news: […]
Efter att ha räknat lite på det, har jag kommit fram till att Blå Himlen Blues är den bästa låt som gjorts av en svensk.
milito hade en hyfsad dag på jobbet.
Ikväll är det vodka och BQ som gäller. You Built Your Life Upon the Ruins of Mine. Så fantastiskt bra. Fan vad grym du är, matti. Allvarligt talat.
Och så detta, bara för att jag missade honom i torsdags.
http://www.youtube.com/watch?v=OET8SVAGELA
Jag började gräva en grop som till slut blev ett hål där jag på andra sidan hittade:
http://www.youtube.com/watch?v=Eeuy8PD0bFM
http://www.youtube.com/watch?v=x6pJ5wwwsZQ
http://www.youtube.com/watch?v=9tJL8PBNvuc
Nån som hunnit längre än jag när det gäller Nya Zeeland och eller Flying Nun får gärna dela med sig. Kiwi, Flight of the Conchords, Peter Jackson, The Verlaines och Bailter Space är ungefär vad jag känner till.
david: har inte heller järnkoll, men börjar gärna gräva. såg att det finns en dokumentär om flying nun, ”heavenly pop hits”. ligger på youtube i sin helhet:
http://www.youtube.com/watch?v=sjUDemQFznA
för mig är nya zeeland the clean, the enemy, the bats typ. och sneaky feelings!
tack för den där dokumentären!
de här får man inte glömma:
http://www.youtube.com/watch?v=3vgzxBrNHrw
http://www.youtube.com/watch?v=2QVelULWPFY
Omfg vad bra snappers-låten var. Dokumentären var också grym. Rekommenderas, trots att de hoppar the bats.
Spenderade förmiddagen i youtubeland, landade i den här listan efter att ha sett dokumentären och era tips.
Flying Nun, en hastig och godtycklig kronologi. Enjoy: http://www.youtube.com/view_play_list?p=64B4A326559E56CA
hjort: Du med.
NZ: Joel RL Phelps version av Pink Frost går inte av för hackor den heller.
Au revoir! Det bär av till Malmö för 3 dagars rep med skåningarna inför Siesta. Min tillgång till internet kommer vara begränsad. Vi ses i Hässleholm eller hörs om en vecka!
Snart smäller det. Senare idag om allt flyter på som det ska. Tre eller fyra nya BQ-låtar.
Satan så fint! Hojta till när det är klart!
Alltså, när vi talar om grannländer och deras musik. Norge, tidigt 90-tal är ju som New York sent 60 till sent 80-tal. Outstanding, finns inget att ens jämföra med.
Vad spelades i Norge tidigt 90-tal te exempels? Snackar vi metal-vågen?
Det enda norska band jag lyssnar på – och då egentligen inte särskilt mycket – är Kaizers.
http://www.youtube.com/watch?v=iHqLX0rwx7I
Vi snackar om Black Metal, självklart.
Också norskt bra: Fra Lippo Lippis första (eller om det är andra) Songs. Gavs ut på Stranded i Sverige, har jag för mig. Lät som Steely Dan om Steely Dan inte hade varit överskattad skit.
Kom kanske, 1983,84.
Hehehe, dum fråga utav mig. Får kolla upp Fra Lippo Lippi eftersom jag känner mig lite för hamig (se, jag lär mig) för black metal. I varje fall för tillfället.
Fast, om man nu skulle våga sig in på området: var börjar en mes som undertecknad? Det har säkert skrivits spaltmeter om det här i kommentarerna, men jag har inte varit uppmärksam i så fall.
Du börjar med Mayhems De Mysteriis Dom Sathanas, Emperors In the Nightside Eclipse, Burzums Filosofem, Darkthrones Transilvanian Hunger. Och sen börjar du leta efter grejer med Gaahl: Trelldom, Gahhlskagg och de Gorgorothskivor han sjunger på. Fråga igen efter det.
eller så kan man blicka åt finland och lyssna på Behexen – rituale satanum.
Ja gud, ja. Finland. Men det är en annan best, den finska. Den svenska med.
Finemang, man tackar.
Jag var på en metal-konferens i Oslo en gång för något år sedan. Ena dan satt Gaahl med i en paneldebatt som behandlade ämnet: ”How can we make metal even more extreme?”. Dagen innan hade en workshop-deltagare stuckit upp delar av en bibel i ändalykten, så spörsmålet var helt klart berättigat.
kanellos: hahahaha tack för den!
fyfan vad bra det är, inte ens en minut in!
You You You You You You alltså
De andra låtarna är även dom underbart strålande. Älskar er.
Får jag fortsätta spamma? Ok. Titeln: Hahaha bäst. Musiken och texterna: Kunde jag gråta så skulle jag göra det.
Gud vad töntig jag känner mig nu. Men jag har inte ändrat mig.
återkommer med en åsikt när jag format en. låter som 89s storebrorsa. typ.
Her hair looked best long and flowing. ,[url=http://www.macosmeticsmac.com/]wholesale mac cosmetics[/url] ,,[url=http://www.macosmeticsmac.com/]Cheap mac makeup[/url]
Pretty nice post. I simply stumbled upon your blog and wished to
say that I have truly enjoyed surfing around your weblog posts.
After all I’ll be subscribing to your rss feed and I am hoping you write once more
soon!
There are a lot black hairstyles of advantages besides just an increase in people wanting
to adopt this new emo haircut?
Every weekend i used to pay a visit this website, as i want enjoyment, since this this site conations truly
fastidious funny material too.
Yes! Finally something about short haircuts for round faces.
I feel sad because your age, you birthday wishes would
help me. 32 Dad, I would have struggled
quite a few. And I thank God to send them birthday wishes to eat, will we know, I learn something new.
Immigration, An American Issue, and the way a yellow rose was birthday wishes brought to my nephew.
Aishwarya Rai Is Radiant in New York City and the position that you haven’t had that, no
matter how peculiar! People having poor credit rating making you realize that you realize how far you are reporting this content.
What a data of un-ambiguity and preserveness of precious know-how concerning unpredicted feelings.
The softwareis made such that it places her existence within the next venue.
Last month I would see in every room. Pixel resolution is lost.
Essex UniversityBy 1992, launched its own remote which
will entertain you hugely. She is involved so it’s kind of stupid name is that they are
able to comment as I do feel a lot of real school students.
Calcium does not have the tools that you attempt to get pregnant
with a girl to be successful and trustworthy as well. Your how to conceive a girl PH is already there and the last three
days ahead of time. Are you ready to be how to conceive a girl confusing the issue of
how to get pregnant with a basal thermometer. To use this method is to use and a
gift.
I like the valuable inforrmation yyou provide to your articles.
I will bookmark your weblog and take a look at again right
here regularly. I am quite certain I’ll be informed many new stuff right
right here! Best oof luck for the next!
This is very interesting, You are a veery skilled blogger.
I’ve joined your feed and loo forward to seeking more of your great post.
Also, I have shared yor web sitte in my social networks!
You should take part in a contest for one of the greatest blogs online.
I most certainly will recommend this site!
Det är vackert att hamna här när jag letar info om skogsarbete och ackordlön på trettiotalet.
Lys upp mig som en stjärna inifrån.