Läser Pos Norrland och känner igen mig i så mycket. Vi har olika specialområden och olika uttryckssätt, men lite samma hang-ups och intressen. Men det tar jag med honom om tillfälle ges. Hursomhelst kom jag att bli sugen på att lyssna på hur det lät förr, på den tiden när vi stötte på varandra första gången, när det nu var, rent fysiskt. Och det resulterade naturligtvis i denna alldeles för långa och säkerligen ointressanta text samt spellista. Men, som om jag bryr mig.
Archers of Loaf spelade i Umeå, tror det var 1994, jag var där och gick på efterfest med dem. Vaknade på måndagen i en garderob. Det var tider det. Web In Front är en helt grym låt, nästan som en ambassadör för hur den här musiken lät, därför är den först på
Synkoper, fritidsgårdsförstärkare, storslagna ambitioner
Det är skillnad på indie och indie. Det här, exempelvis, är ett nedkok av vad som brukade kallas norrlandsindie. Något som hade nästan en ideologisk innebörd, åtminstone för de som försökte definiera vad vi gjorde här uppe i skogarna norr om Ö-vik.
Det var naturligtvis inte ett norrländskt fenomen, snarare ett amerikanskt. Det bestod av synkoper, majackord och en skopa punk. Punk i den meningen att man tog vad man hade. Stråkar var ju uteslutet. Däremot kunde man trampa in disten (en av distpedalerna) och spela något som i ens huvud lät som Scott Walkers fyra första soloskivor. Och inte kunde man riktigt sjunga som honom heller, men man behövde ju inte skrika för det. Bättre att hålla igen, mixa sången relativt lågt istället. Liksom bädda in den i övrig ljudbild, som ett instrument. För då skulle folk vara tvungna att liksom lyssna efter sången, och på så sätt upptäcka texten. Dessutom, ett sätt att spela, att kompgitarrerna spelade som kaggen. Basen var mer ett melodiinstrument, men när den kompade så spelade den också på synkoperna. Bra exempel på detta är Everything Flows med Teenage Fanclub, och mycket med The Bear Quartet: kanske framförallt I’m Slow.
Annat typiskt var det här med svajgitarrerna i kompet snarare än i solona. Och att stämmorna inte gick ihop, i nästan varje låt här möts toner som är sura på varandra. Det är ju underbart. En subtil (och antar jag, för det mesta fullständigt omedveten) kritik mot konventionerna, såväl kommersiella som icke-kommersiella: det som spelades på radio var lika dåligt då som nu, och punken var svårt formaliserad. Testosteronstinn, exakt och uteslutande, vad än hardcorekidsen ville få det till. Klart man ville bort, fly. Spela majackord och sjunga om ensamhet. Göra det attraktivt för de likasinnade och irriterande för andra.
Jag har forskat i det här och kommit fram att det som blev och är synonymt med trve indie först såg dagens ljus 1985. Låten heter Severed Lips och återfinns på Dinosaur Jrs debut, när de fortfarande hette Dinosaur.
J Mascis är född 1965, jag är född 69. Det skiljer alltså fyra år, men jag tycker vi har visst gemensamt. Deras första skiva kom alltså 1985 och jag upptäckte den någon gång kring 86-87. Då spelade jag med Stalle och Patrik och Urban i Pornografi, eller om vi hade lagt av och startat Action Comics och Jennifers, I forget. Men det var hursomhelst samma influenser, samma bevekelsegrund. Uppvuxna i en avkrok spelade vi svinhög musik, lyssnade på lika delar Black Sabbath, Velvet Underground, råpunk, Slayer och Neil Young. Jag skulle ljuga om jag sa att Dinosaur Jr inte betytt något för mig, för oss, när vi drog igång BQ. Men det ar liksom ingen influens, det var mer att de gjorde samma sak som vi. Vi skivdebuterade ungefär samtidigt som Pavement, men vi hade aldrig hört dem. Vi kollade upp dem bara för att någon vi gillade (Andres Lokko? David Gedge? Thurston Moore?) sa att vi lät likadant. Och det var ju roligt. Och de var ju bra. Nåja, den storyn har jag dragit miljarder gånger.
Här är i alla fall några grymma låtar från förr och i nåt enstaka fall relativt nyss; Rock*A*Teens-låten är feltaggad på Spotify, den heter egentligen Betwixt Or Between. Jag tror den är nyast på Synkoper, fritidsgårdsförstärkare, storslagna ambitioner. Tog med den mest för att den exemplifierar det där med Scott Walker som jag skrev högre upp.
Och klart vi kan prata om huruvida denna musik är apolitisk eller världsfrånvänd. Eller har åldrats illa. Eller gå in på detaljer och prata om hur och varför den senare utvecklades och blev, i nio fall av tio, astråkig americana i stället. Och var för det knappt är några tjejer med på listan. Men lyssna först, jag tycker svaren på alla de frågorna finns i musiken.
Hörs sen då,
Matti
Först. Tror det är första gången.
Bra playlist! Som ett blandband på Trästock.
Läser också Pos bok. Köpten den av Direktörn. Han försökte ge bort den till mig, den rackarn. Som om en annan inte ville göra rätt för sig! Det finns inga gratisluncher! Nog om mig!
GRYM lista!
Konstig grej: har haft med BQ på mina typ tre, fyra senaste listor och har kommit på mig i efterhand att jag spelar på låtarna. Det håller på att bli musik för mig, bara musik. Därför jag skriver så mycket om det, tror jag. För att inte glömma. Vet inte, borde man kanske glömma? Märklig känsla ändå.
Det jag vill mest av allt nu (förutom att det rasslar in tiotusentals kronor på kontot) är att alla band Steve Albini plötsligt dyker upp på Spotify. Ingetdera lär hända den här veckan. Inte den här månaden ens. Typiskt.
…alla band Albini spelat med, alltså.
vilken rolig ide! ska bara lyssna på senaste Om först, sen din lista.
Helgen och vad den har i sitt sköte: råpunk i hörlurar, Konungens återkomst, soppa på en spik.
Åh, Rock*A*Teens. Vad man har nött. Blev tvungen att sätta ihop en C-60 lite snabbt.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4KUDSf6GqzonKl3waSWyOA
Cry är bästa skivan. Irriterande att Sweet Bird of Youth är feltaggad.
Tack för karantänen ett nytt inlägg innebär, förresten. Jag var på väg att skriva något förvirrat om elgitarrer under förra inlägget. Nu jobbade jag istället.
Egentligen hade jag bara tänkt posta en youtubelänk till Halfway Home, men hittade den inte på youtube.
Tenement Homes-skivan är ju också grym.
Tenenent HALLS. Hjärnan blev gegga för ett ögonblick.
Just det, jag satt just och försökte komma på vad den hette.
Men, du har inte med Car And Driver?
Asså, det kan vara så att jag inte hade lyssnat en sekund på Rock*A*Teens de senaste fem åren, och jag gjorde listan på fem minuter i ett peppanfall. Dessutom distraherade det att låtarna på den skivan var feltaggade när jag ville hitta några favvisar. Men visst, den kunde varit med. Kanske borde varit.
Övik inte Ö-vik, capisce?
Övik dövik schmövik.
Ö-vik? Ok, då säger vi så. Ö-vik.
Jaså, är det här ni är? Vi pratade ju om gitarrer och ni bara gick…
Matti, jag är en sån idealist. Tror å hoppas (kanske mer hoppas) att kunskap & passion never goes out of fashion, till slut lönar sig. Det är det första jag tänker på när jag ser en sån här lista av dig. Så många timmar, så många tankar, så mycket bankande på diverse känslomässiga trumhinnor. Å inte minst vankande. Fram å tebaks, som en annan Balthazar. Aha!, å ut kommer en hårt destillerat musikaliskt faktum som tar en timme att lyssna på men åratal att verkligen förstå å smälta. Högtravande jävla kommentar? Visst. Men ambitioner å kvalitet ska inte förminskas, i helvete heller.
Vi skulle ju prata om Hell! Jag känner mig lurad. Jag vill veta hur ”Destiny Street” låter i H’s öron, kr för låt.
fy fan
Matti, vet inte om du minns det här men… gegga byter knölla.
BETYDER ÄR FULL OK BENNY
Jag har i alla fall bara gegga i hövve ja. Storgeggan.
KNÖLLA BLIR KAL LÖN ÄR TOM OK KILO
Undskyldsvik
Det vart inget Destiny Street för mig ikväll! Attans osv. Ska försöka imorgon. Kr för låt.
Birro:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article15559807.ab
bra skrivet! du borde skaffa en blog.
Hujja va mycket bra det är på H:s oktober C-60. MECCA NORMAL?! Vad fan är det för något?! Kan inte sluta lyssna. Vansinnigt bra. Din luft med Conny också. Man dör ju lite. Nästan inte hört något tidigare. Tack o bock.
hans: Menar du att Daniel Swedin borde skaffa en blogg?
meh dä har han ju rädan. tänkte på han matti.
Tack hans. Tänkte det skulle falla somliga gamla rävar på läppen. Eller hur man säger.
Aha. Hur trög är inte jag då.
Vill va full.
Vill vara full med chops.
Vill bli full på shots.
Men vad kul, Greven. Vaschego. När jag var tjugo och beställde skivor från Kill Rock Stars fattade jag noll av Mecca Normal. Jag tyckte att det var performancekonst, typ. Det är rätt nyligen som jag började lyssna igen och insåg att det är helt fantastisk musik. Geniala texter och hon sjunger som en gud.
jag minns när jag gick på Karate på blekingska och tänkte ”nu blire karaterock!!!”.
och så blev det konstjazz. jag ba: bummer. de ba: nu kör vi ÄNNU mer obegriplig konstjazz!
Ujujujujujujujujujujujujujujujujujujujujujujujuj.
Jo, jag sa att jag har gjort ett C-60 för oktober. Bara 2 prenumererar. Jag sa att jag varit lat när jag gjorde det, men det betyder inte att det är dåligt, och det betyder inte att ni inte ska lyssna, för då hade jag inte gjort nåt C-60 till er.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/3qgadExYFnMkdFICj6lvbv
Förstod de någonsin de där känslorna söderöver? Jag menar på riktigt. Kan de stava till V E M O D?
Fin spellista Matti, saknade Built to Spill och några andra. Men man fattade själva inriktningen mer än väl.
I nästa blogg kan du börja bena ut skillnaden mellan indie från Tuna och indie från Kåge. Den är ju enorm.
Vi ses i Luleå väldigt snart.
Destiny Street: Minns inte alls när jag köpte den, men det känns som om jag alltid haft den, gissar att jag köpte den i tonåren. Att jag inte gillade den då kan jag förstå, men inte hade den behövt stå ända tills nu. Jättebra skiva. Innerlig, som Conny skrev, men kul också. Inte tungsint och humorfri, utan roliga låtar. Inte ens när han sjunger hjärtat ur sig i balladerna låter det som att det är meningen att man ska beundra hans själsdjup. Jag har inte hört någon av coverlåtarna förut tror jag, förutom Kinks-låten som han gör med den äran. Going Going Gone är den där sortens ylande snorballad som jag alltid är som allra svagast för. Jag vet inte vad Conny vill att jag ska skriva mer för att känslan av att ha blivit lurad ska lätta. Jag kommer lyssna hett på den här nu i höst i alla fall. Tack för det.
Nä, fy vad trist Going Going Gone var med Bob Dylan. Tar mig inte igenom hela. Vuxenmusik. Själsdjup. Säkert sånt där vemod som vi inte förstår söderöver.
Po: Välkommen.
Destiny Street: tror nog jag gillar den lika mycket som Blank Generation. Inte som Adventure, men lätt som LAMF eller So Alone. Eller Dolls första, som jag älskar som livet självt: det är inte mycket men det är allt jag har. Och du.
H: Det här med själsdjup som något negativt. Förstår det som att det du inte gillar är inställsamheten som infinner sig när sångare solar sig i sin egen smärta. Exempel: Kent, Interpool, Plura. Thåström balanserar på gränsen men det är också hans geni. Richard Hell, Jonathan Richman och John Lydon är exempel på motsatsen. Det de gör kallar jag artisteri. Deras berättelser blir aldrig privata, de befinner sig alltid i en offentlighet, även om det handlar om själslig smärta. Exempel: ”When we refuse to suffer”. Det är något med tilltalet.
Hörde just en ganska så go grej om en gästbokare. Gjorde min söndag, det.
Noto / Sakamoto kan ha varit en av de bästa spelningar jag varit på. Avslutades med den här.
http://www.youtube.com/watch?nomobile=1&v=YzX-wselpeo
Det finns högupplöst video av turnen på internets. Väl värt en timme, fantastisk scen.
Råpunk: http://open.spotify.com/album/79x8CSwtpWS7KCnCM6Os9Z
Bättre än vad jag mindes.
Conny: Nja, lite så kanske. Svårt att förklara. Lite är det ju bara kul att ta ett ord som brukar uppfattas som en kvalitet och använda det som skällsord istället. Men någon sorts estetisk uppfattning försöker jag väl formulera. Jag gillar ju rolig musik, men i samma stund som jag säger det kommer väl nån och säger att men hur kan du gilla den här råtrista låten i så fall. Men blir jag någonsin sugen på att ta en öl med Bruce Springsteen? Nej. (jag fortsätter med Göran Greider-stuket) Richard Hell vill man ju däremot ringa upp och småsnacka med när man lyssnar på Destiny Street. Jag gillar när Rock*A*Teens gör hjärtkrossarlåtar, för det är vridet ett varv till på nåt sätt. Det är teater. Jag tycker att det är punk. Vilket inte gör det mindre rörande. Men när Arcade Fire gör något som jag antar på många sätt är snarlikt, då skäms jag bara. Och tänker, fy vilka trista människor.
Vänta, det kanske är enklare än så: får Going Going Gone mig att vilja tröstligga med Bob Dylan? Nej. Vill jag tröstligga med Richard Hell? Behövs inte!
Fan vad sjukt att jag har särskrivit varför i slutet av inlägget här uppe.
vilket svenskt öl gillar finnar bäst!
? ska det vara. en gåta för er.
Men säg!!
apsolut
Prippens måste dom ju gilla, finnarna.
Stalle! Hahahaha!
Vet du vad finnarna får om de dricker för mycket svensk öl?
Sidolut
haha. vet du varför finnar är så dåliga på fotboll? de har pollenallergi
Men gud vad torra skämt. I love ’em
Har haft världens värsta kväll på jobbet. Vill bara dra nåt gammalt över mig och aldrig komma ut igen.
Är det någon som hört nått från Bullis? Sist jag hörde från henne var det nått med ’värsta kvällen’ och ’dra över nån gamling’! Man börjar ju bli orolig…
ja, jag är ju upptagen dårå. well, oktober.. http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/5kqLMRFMChbj5vWruAb0Om
HAHAHA! Oroa dig inte Kilo. Både gamlingen och jag mår bra.
Men stalle: det är ju bara 51 minuter! Vill höra mer!
jävla skitpadda, gr ju inte se totaltid för listor.
återkommer.
nurå
58 minuter.
det räcker.
Nu räcker det.
Det här får man väl äta upp som en hatt med sylt på, men det känns lite som att vänstern mobiliserar sig. Såväl de i mittenriket som allmoge-vearna som de bra mycket längre bort på samma kant. Blir glad, men lär bli deppig igen.
Alltså, att jag prempar betyder inget mer än att jag har ambitionen att försöka gilla nåt nytt baserat på en låt. INTE att jag faktiskt har lyssnat eller kommer hinna lyssna. Sorry.
Vilka var från Kåge? Jag trodde alla var från Morön. Eller är det ett Kåge i Lule också?
Nån som ska på Refused i Annexet?
Se torka aldrig tårar utan handskar på SVT kl 21. Boken är makalös.
Hjon: Jepp.
I stood under the moonlight to illuminate myself
Something I fell into from being kicked around
Dee Dee Ramones själsdjup: där har vi det.
På Spotify-samlingen med Richard Hell finns en version av The Kid With the Replacable Head som släpptes på singel 1978 (läser jag mig till på hans hemsida). Den saknar polistaktspartiet i slutet av refrängen, och därför undrar jag: är det en hardcoreinfluens? Ramones började inte göra hardcorelåtar förrän 1984.
Alltså, versionen på Destiny Street har polistaktspartiet som inte finns på versionen från 78.
Det här blir fjärde inlägget i rad. Det var mig Benny tänkte på när han skrev ”Nu räcker det” tidigare idag.
”Jag vill i mitt liv, få älska någon, som älskar mig.” Så säger Benjamin i Torka aldrig tårar utan handskar. Det vackra och tragiska symboliserar inte bara HBT-rörelsens kamp utan är hela anledningen till att jag bryr mig om politik över huvud taget, tror jag. Är helt knäckt nu.
Torka aldrig tårar var verkligen hur bra som helst. Genomskinlig på alla sätt, men alla sätt funkade. Knäckta i Svartöstan också.
H: Albumversionen är bättre över lag, mindre popigt och mer punkigt spelad. Och, visst, varför inte en hardcore-influens? Hela ”Destiny Street” är anmärkningsvärd på det sättet, nästan alla andra generationskamrater (-77-punkarna) gör jämförelsevis tama grejer 1982. (Vad jag förstår är ”Destiny Street” inspelad 1982 och släppt 1983?)
Inte så tama grejer, lite innan:
Ramones live 1975. Fy. Fan.
http://www.youtube.com/watch?v=6AO9-HWiYT4&feature=related
Angry Samoans andra skiva är inte bra hela vägen, men de valde att gå åt samma håll som Hell. Mot det råare. ”Lights Out”:
http://www.youtube.com/watch?v=OsX2Q3M8vMo
Har aldrig tidigare sett hela Thunders gig för Måndagsbörsen, som stoppades. Ok, han är inte helt stringent, men inte helt väck heller. Basisten är obehagligt ostämd speciellt i första låten, det är det mest stötande tycker jag idag. I övrigt är Johnny mest sne för att större delen av matgästerna hatar honom och det han gör. Att titta och lyssna är i första hand att bevittna en kulturkrock. Om det är bra? (gör en Greider) jo, jag tycker faktiskt det. Speciellt sista låten av de fyra. Fint att han i slutet bjuder över de i publiken som gillar till festen på klubben, eller vad han nu säger, han artikulerar inte så bra.
http://www.youtube.com/watch?v=hWKjS4Ito9k&feature=related
Det står 1982 på min skiva. Destiny Street alltså.
H; fick 1983 härifrån:
http://www.dustedmagazine.com/reviews/5220
Måste va typo.
Nä hörni, idag blir det enbart Rudimentary Peni. Vi ses på andra sidan.
Å, andra sidan. Fan vad jag saknar den. Nån som är där nuförtin?
Nä, men saknar. Mest själva umgänget, konstigt nog, eftersom det var typ samma som här (och, i mitt fall, överallt annars med – som om jag någonsin umgicks med någon irl). Och glädjen när man hittade en japan eller amerikan som hade allt som knappt ens funnits.
Fattar noll.
http://www.andrasidan.com
Nick Blinko äter min hjärna.
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
Popus Adrianus
andra sidan = soulseek
Det är ensamt där sen ni alla gick över till mac.
http://m.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Jag börjar gapskratta bara jag ser den där länken som slutar på YdYkM.
Jag är där ibland då det fortfarande är min bästa källa. Har ju inte sptfy.
Åh, slsk cirka 2005. paulhasaknife hade alltid alla de senaste punksjuorna först av alla.
Och helt plötsligt hade man 25 gigabyte calypso på hårddisken som man aldrig lyssnade på.
Sen fick man veta att paulhasaknife sjöng i Wax Museums. Det tyckte man var coolt.
den är verkligen bra den här:
http://open.spotify.com/album/3FExLF5Qj6Y4nzsno0OuCx
särskilt ’feels like we only go backwards’.
Ni som har mac och vill ha Soulseek, har ni provat iSoul?
Sägs fungera bra.
http://www.macupdate.com/app/mac/33320/isoul
Eller lättare, byt dator…
Igår var det exakt tjugo år sen första Bikini Kill-tolvan släpptes. I mitt liv finns knappt ett mer betydande band.
Här har man vatt borta en vecka drygt. Ingen rolig erfarenhet. Den bästa gästboksdagen på länge passerade (tillfällighet?). Dessutom diskuterades Hell! Greiders greijjer också.
Så, åter här möts jag av en höstlig, vemodig och vacker text om svunna ljudbilder i Norrland. Tillsammans med en lätt mästerverklig låtlista.
Jag tror jag blir vacker.
kilotin: Har provat men funkar inte.
Nytt C-60. Jag skulle vilja påstå att det är mitt bästa någonsin.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
Ingen sjunger anti-blues som Richard Hell. Alla låtar på Destiny Street får 5 plus, förutom de två garage-coverserna, som får 4 plus.
Precis som Conny säger. Hell-diskussionen är inte över, TP. Haka på!
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
Conny: Men alltså, var får jag tag i den? Lite surt att youtuba den mest hela tiden.
Anti-blues är ju mitt i prick. Blir ju alltid lite knäsvag för hela den här sjuttiotal-NewYork-scenen och Richard Hell var ju värsta charmknutten i gänget. Jag menar sjunga ”I’m your man” är ju oslagbaraste säkraste tricket, ju.
jaha man måste tjata nuförtin
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
eller
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/3rpIGRKJa57JAY8R7hqGOe
Hahaha. Benny har Mimikry på sin lista. Hjalle & Heavy.
Hahaha. Nu har du allt läst fel igen! Fin skiva, det där.
Matti slänger sig med obskyra svenska punkband, kan trallpunken som sin egen mäskdunk. Mad respect! Nästa C-60, enbart Kamel records-relaterat?
Ps, Sparks på Södra teatern ikväll!
Haha.
Visste ni förresten att spelningen som Strebers var på väg till när de körde av vägen och trummisen omkom, att den spelningen genomfördes. Utan Strebers såklart, men de andra banden spelade. Jag hittade en recension i ett gammalt fanzine en gång. Rätt märkligt. Men det är väl också en chockreaktion, att fortsätta som vanligt.
Recenserade Asta Kask live en gång, där jag förklarade ganska bra vad jag kan om, vet om och står i trallpunksfrågan. Vill jag minnas i alla fall, det är några år sedan.
Åhå, hittade den direkt. Tror inte den finns på nätet, för den skrevs för NSD precis när de började upptäcka den här nya flugan internet.
”Asta Kask
Kulturens hus, Lilla salen
Lördag
Ett minne. Vi satt på syslöjden och diskuterade vilka Asta Kask-låtar som var bäst. Jag tyckte Ditt liv och Landsplikt. Året var 1983.
Vi skriver nu 2007 och Asta Kask låter ganska exakt likadant nu som då. Jag har inga avancerade åsikter om det, men det är ett problem när det sociala patoset är så stort, och de politiska åsikterna som framförs är så radikala, rent av revolutionära, samtidigt som den musikaliska inramningen är så konservativ att till och med De gamla moderaterna skulle kunna tralla med. Det hela är lite deprimerande och nej, att det är allsångsvänligt gör inte budskapen subversiva. Det innebär faktiskt bara att man tänker ”melodifestival” snarare än ”revolution”. Jag blir helt enkelt inte klok på det.
Men i kväll är jag antagligen rätt ensam om att resonera så. Och bitvis är det en helt suverän konsert, det är tajt och den något glesa publiken är glada och då blir jag det med. De spelar alla gamla hits och en del nyare låtar som inte skiljer sig så mycket från de gamla. Men här och var är det för långa pauser mellan låtarna och då tänker jag på hur formalistisk musiken faktiskt är och då vill jag hem och lyssna på japansk noise tills öronen trillar av. Men det faktum att Asta Kask faktiskt var först i sitt slag och att såväl band som publik helt säkert skiter i mina åsikter om detta är det som är det fina med hela genren. För det är ju så det ska vara. Fuck off, liksom.
Och för det mesta är det ändå grymt. Popmusik helt enkelt. Och det fanns en tid när Kloakens Alternativa Antistudio (där Micke Blomqvist, en av de två sångarna, spelade in såväl Asta Kask som mängder av andra band) var mitt Abbey Road: något mytomspunnet och fullständigt ouppnåbart för en en liten punktrummis från Tuna. Jag känner ett sting av nostalgi och ibland är det inget fel med det..
Men jag dansar och skrålar inte med. Det är jag för gammal för. Asta Kask är ännu äldre och inte det minsta cyniska. Det gör dem antagligen till bättre människor än mig.”
Sorterade just alla mina spotifylistor i mappar och undermappar. Nu behöver jag inte göra mer idag. Ordem e progresso.
Va? Hur gjorde du, för jag har aldrig klurat ut hur man gör det. På rikt alltså, snälla berätta.
Äh, KBoi hjälpte, sov på du Bee.
Har ändå inte tid, gör armhävningar i gaten till Londonflyget. Det är försenat.
jag gillar att slåss mot väderkvarnar. de brinner ju så bra.
Vicken sjukt bra låt Everything flows (Teenage Fanclub) är egentligen.
Marcus Birro: ”Hade Palme kommit tillbaka hade han röstat på KD”
Jag ser bara omslaget i affären, vill inte läsa texten. Men det är FÖR bra.
Observera att han inte blev KD av att inte dö, utan av att återvända från dödsriket.
Det där var intressant att läsa.
är millencolin trallpunk? skejtpunk eller califoriapunk sa man när jag var ung. men är det i genren fulpunk? fast ful utan att va kul då.
http://www.factmag.com/2012/10/10/listen-to-a-new-wu-tang-clan-song-six-directions-of-boxing/
Trall finns väl bara på svenska? Trall är ju äldre än, eller åtminstone samtida med, USHC exempelvis. Och det var ju därifrån Millencollin kom: Circle Jerks och Bad Religion m fl + senare grejer som NOFX och Propagandhi och liknande.
”Modern” trall som Dia Psalma (Strebers), De Lyckliga kompisarna, Mimmi Kry etc hade ju aldrig funnits utan Asta. Recenserade Mimi Kry också förresten, för kanske två år sen, väldigt kort: http://www.kuriren.nu/noje/default.aspx?articleid=4271099
Måste vara på svenska för att vara trall. Men spelar man tidiga Asta Kask för amerikaner går de bananas. De upplever inte bagaget som vi gör, de tycker att det är svinbra melodiös hardcore.
Fast just nu är jag lycklig, tagen, av Sparks. Bland det bästa jag sett i mitt liv.
Jo, men alltså Asta var ju bra. Det är deras senare grejer och framförallt deras arv jag har problem med. Eller problem, men det gör inget för mig iaf.
Okej okej , jag erkänner. Hela förra veckan spelades bara Hanna Hirsch, Vånna Inget och sena BQ. Hittade en fin kontrast i det. Och det var så jag stod ut. Slutet på ”Vi bor i ett slott” fällde flera tårar många gånger.
Första Lyckliga Kompisarna (Le som en fotomodell) är skitbra om man kan tänka bort alla associationer: hockeyfrillalåten, Radioaktiva Räker, snälla vänsterungdomar med ryggsäck som kramas. Lyssna på Dricka sprit och hålla käften. Det är fan skitsnabb d-takt.
TP: Vad behövde du stå ut med? Nåt särskilt eller den livet som det är?
DLK, Kristet och hela den hopen ligger som en blöt filt över min uppväxt. På så sätt har Kboi rätt, Västernorrland är landets roev.
Eller vad säger jag? Kboi har ju alltid rätt.
The Kristet är ju inte precis trall. Det måste man ge dem i alla fall.
H: Mig själv. Skitsaker i förhållande till meteoriter och annat av liknande dignitet, alltså. Helt enkelt det där jävla livet med hela sin hatkärlek. Och den outgrundliga viljan att vara eländig när man egentligen har det bra.
Egentlig är mest allt en enda stor obegriplighet.
Äh, släcker både huvve och lampa nu.
Sparks? ! :_________________
Gud, översätta dikt till engelska från svenska, man blir helt trött av det. Plus att senaste Sigur Ros är hur bra som helst bitvis. Harmonia-klass. Bitvis alltså.
Jo, Björks från förra året är också grym, förresten.
Ja, det är det jag håller på med just nu. Ändå har jag så mycket Asta Kask i huvet.
Min dildo, nej jag menar idol.
http://www.youtube.com/watch?v=ZFOgcei7RVc
Jag har nog inte fullt ut accepterat att jag är kvinna. Två dagar varje månad är jag helt i oordning och känslerna bara far. Sen på tredje dagen ba: ”Men va!? Var det pms!? Har jag det!?” Och så upprepar det sig nästa månad och nästa. Folk som identifierar sig med sina hormoner har jag aldrig förstått mig på.
Jag förstår att ni tackar mig för denna oumbärliga information. Men det är så sent och jag har då ingen att prata med.
Ps. Är fortfarande vaken. Kan det vara nåt hormonellt?
Säg vem ni hoppas på nurå.
suomi punk
http://open.spotify.com/user/11441062/playlist/5DX186sl0ZRM3k8BJcXczC
Kunde inte sluta tänka på det där om Palme och KD. Så till sist läse jag Birro.
”Efter min krönika i förra veckan om en försoffad fackföreningsrörelse svarar husorganet Aftonbladet med att fullständigt tillintetgöra mig som människa och skribent. Jag hånas, förlöjligas, anklagas att vara muslimhatare, kvinnohatare och arbetarhatare när det är precis tvärtom. Vänstern ser inte sitt eget svek och därför skjuter de budbäraren medan han rullar ut sitt meddelande men innan han hinner läsa det.
Hade Palme kommit tillbaka till den här världen hade han blivit kristdemokrat han också. I rent äckel och avsky inför den spelade fördomsfriheten som den svenska så kallade vänsterrörelsen med svart ilska ägnar sig åt.”
Han. Är. Inte. Klok.
Jag föredrar Kjell Höglund framför Birro. När det gäller att kritisera vänstern alltså.
Lyssnar på 22 Pistepirkko- boxen. Nog är det en märkvärdiger orkester det.
Box? Vadå box? Säg om box.
Jamen självklart hade ju Palme återuppstått för att gå med i KD för att rädda Birro från Aftonbladets attacker! Fattar ju vem som helst!
*kräks*
*håll dig borta från mitt arv birrojävel*
Åh nu är det vara 35 min kvar tills Joyce Carol Oates får nobelpris!
försökte lyssna på ulf lundells senaste. 23 sekunder in i första låten öppnar han truten och då var det nog. han låter ju som en parodi på sig själv. helt, och då menar jag helt, olyssningsbart.
Skönt att Benny föredrar Kjell Höglund framför Marcus Birro som Nobelpristagare. Men jag tror han blir besviken.
Kjell Höglund har gift sig nyligen, hörde jag förresten. Apropå ett tidigare samtal om hur han mådde.
Men värm upp med SVT:s intervju med Toni Morrison, där hon hyfsat oberörd förbereder sig för sin föreläsning på universitetet.
http://www.svtplay.se/klipp/98064/toni-morrison-ger-intervju-pa-sprang
Jag är bra på fyra inlägg på raken. Man kan tycka att jag skulle samla mig och säga vad jag har att säga i ett enda, kärnfullt formulerat inlägg.
Horace ringde för 40 minnuter sen. Jag takade nej. Är räd att bli sämmre förfatare av all uppmärksammhet.
H; Dessutom är klippet inte längre tillgängligt!
men vem blir det? va?! va?! va?!
Länken funkar för mig. Testa söka på Toni Morrison på svtplay annars.
ärligt, nobelpriset lämnar mig helt oberörd. är det så att jag måste överraskas för att jag ska orka bry mää?
Funkar inte på svt play o inte via Google, ingenstans. Är säkert min dator det är fel på :/ Ville se, hon är så mäktig.
Men vad konstigt. Hon är övermänskligt cool. ”I can’t abandon my students!”
22-pistepirkko: Och varm.
Conny: Hahahahahah.
Jag blir då i alla fall mer byxis av nobelpriset i grodforskning (eller vad det nu var) än litteratur. Eller nä, förra året grinade jag. Men det var ju liksom nåt alldeles eljest då.
Vem e de?
jahapp!
Jahaja. Ching chong pling plong.
hasse tellemar.
Mo Yan. Han verkar inte vara klockren i regimkritiken, eller har jag missförstått nåt?
måste vinnaren vara det?
Nej, finns väl ingen sån regel såklart.
nä såklart. men du verkade nästan besviken, eller så övertolkar jag bara.
Fast jag personligen tycker det är roligare när regimkritiker i diktaturer får pris.
Fast nu vet jag inte om Mo Yan är regimkritiker eller inte. Var bara nåt som flimrade förbi på radion.
Cony, du e best. säj nä till gramis oxå
Allvarligt, ge Sigur Ros värsta chansen. Tyckte inte om dem tidigare: som ett pretto-Mogwai mest. Men nu är det lite annat, inte bara sväll till fullt ställ hela tiden. och melodier som inte är så typiska. Mer tyskt och sena Björk. Mer konstmusik. Och bättre än Jonsi(& Alex)s sologrejer.
Att du alltid ska dra in Johnossi som jämförelse jämt.
Men allvarligt, 4 prempare? Jag sa faktiskt att det är min bästa hittills någonsin såhär långt.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
men det ä ju inga elgurkor?
Mitt gamla jobb! Jag är full på champagne.
Förresten, jag läser dikter och spelar i Sundsvall i morgon, fredag. På kvällen alltså, i det där, vad det nu heter, glashuset.
H: Då kanske vi var på samma fester för typ tio år sedan? Jag brukade hänga i tranans lokaler och dricka vin på fredagarna. Eller snarare pågick festen ofta utanför på trottoaren? Grattis som fan!!!
Det skulle inte vara frågetecken efter trottoaren, det skulle vara punkt :)
Livet. Kaos och jämmerdal. Jag hatar män och myndigheter.
Bullis, du pratar om restaurangen?
Stalle: Det elsjögurkor och elsjöhästar.
Matti: Det heter Skithuset, därav allt glas.
Jag vill ha ett stort grått skägg och rynkor så djupa att solen inte når in. Blev klagad på av en människa idag som med all rätt hade anledning att klaga. Det var den tillrättavisande tonen jag blev ledsen över. Har svårt att ta den, det har jag iofs alltid haft men nu känns det så extra fel.
Och så funderar jag på om jag själv beter mig så mot barn, tonåringar och unga vuxna. Tyckte ju själv att gamfolket angrep en på ett sånt idiotiskt sätt. Är det värt att framstå som ett rövhål bara för att bevisa sin rätt?
Nej, om förlaget! Hade lokal (hål i väggen) vid Mariatorget i början av 2000-talet. Tillsammans med Pocky? Eller är jag helt ute och cyklar?
På Wollmaryxkulls!
Det var underbara försommarkvällar, hur som helst. Arena kunde ha släppfest där ibland. Och Sourze, tror jag, den gamla pockettidningen.
Jag skojade. Ja, Wollmar yx. Men det var på Richards tid. Jag var 2008 till 2011.
Aha, ja fatta int. Råka ju vaka inatt.
Ja, Richard! Jag hängde en del med Magnus Linton och honom.
Du, det är ju hur coolt som helst det här. Vi har en nobelpristagare i gästboken, goddammit.
köpte kings of hong kong för någon vecka sedan på nypress. det coola med 22-pistepirkko är ju att de är HELT unika. älskar det bandet. men, som sagt, box?!
Benny, jag har noll på min oktoberlista, trots shoutout från Greven. Det är sämst hittills. Men du ser jag lever med det.
Jag fick nobelpriset en gång, men jag gav bort det till en rullstolsfarbror.
DET ANTE MIG KBOI BULLIS
Ps, Bullis, jag tror ungdomarna kallar det för att dygna.
Dygna, ja det var då rena dyngan för en gamkärring.
Jag vet inte om jag borde ställa frågan här, på ett Palme-forum, men är någon av er en music-lover? Skulle vilja ha ungefär tio låttips. Gillar pop, men även poprock och – i sällsynta fall – rockpop.
Om någon av er har Spotify kan ni ju lägga upp en lista där!
OK KBOI
mörn, du får mitt 2012,
http://open.spotify.com/user/1112545332/playlist/79kCktvdpDXfNaNno9b8ik
noll?! he kan då int stämma. jag suububsubskubskrubskraubskrajubskrajbubskrajbasubbskrajbar.poletten föll även ner. h e ju Helen zahavi?!coolt. www e som litet ibland.
Haha! Vem är du?
Har du ens fryppelpostat då, H? Marknadsföringen är asaviktig, som Matti brukar påpeka.
Jag prempade från jävlart säkert första sekund, H
Det här är min favvo att skriva just nu:
!!!
Förklarar ju allt.
Men moooget. Det har att göra med att jag hat börjat dygna och så.
Nu har jag missat massor, men Mörn skriver alltid så jävla roliga kommentarer.
Mörn: den här har allt, spänning, romantik och skratt. http://m.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
zena, ohio. var främst kompis med bilinda. skunk asså. he he. nä nu måste jag sluta dygna. blir ju mos av huvvet.
Nej, Benny. Jag postar min länk en gång och sen är det bra. Det handlar om självbild.
graven, jag vet vem du är: HEJ! Hoppas du har det bra.
Höjden av sämsthet. Har åkt till Sundsvall i omaka skor. Den ena är dessutom för liten.
Jag har ingen självbild. Därför fryppelpostar jag allt.
Jag har ingen självbild. Därför fryppelpostar jag allt.
Jag har ingen självbild. Därför fryppelpostar jag allt.
Jag har ingen självbild. Därför fryppelpostar jag allt.
Åh, sönsvall. Upp på bergen. Först södra, sen norra.
Har bestämt mig för att sluta adda okända människor på Facebook. Men så kollar jag på deras profilbilder. Och där står dom helt ensamma på fjället utan vantar.
Så jävla sugen på C-60 med temat ”bra bassolon”. Men får bara ihop tre låtar.
nobels fredspris heter numera nobels bajspris.
H: hahahahahaha
Bullis: betyder det att du också kommer ta bort oss som inte är kändisar, alternativt är D-kändisar?
H: ”My Generation” med The Who är ett?
Helvete helvete nej!
Nu blir jag nyfiken, det är nämligen det enda bassolo jag hört.
Benny: Om du inte var värsta lingvistahootie skulle jag bli galen på hur du märker mina ord hela tiden.
*hottie
HLEVETE!
HELVETE! mena ja, förlåt.
” där står dom helt ensamma på fjället utan vantar.”
Vad fint skrivet!
Haha. Där tvärdog ju det priset. .
hjon: en av dem landar på min novembermix, de andra två är Poison Idea varav en inte verkar finnas på Spotify.
finns det inte nån deep purple låt med vässta bassolot?
såg fö archers of loaf i sönsvall 96. helt okej.
Är också nyfiken på bassolon som inte är My Generation!
Tack för musiken, Skräddarn!
Det finns två eller tre bra låtar med bra bassolon på de två första violent femmes-skivorna. Har för mig att det speciellt fler i två av låtarna på Hallowed Ground.
conny: japp!
2.50 in i denna brakar basen loss http://open.spotify.com/track/2Ipq7LdN4VsqeJzHiy4hrX
Nja, på 2:50 tycker jag det är i gränslandet mellan om det rör sig om ett solo eller om det bara är att basen kompar ensam. Dessutom är det ju sämsta partiet i en i övrigt skitbra låt. Däremot från cirka 6:00 – bra bassolo! Tack! Eftersom låten är så lång är vi redan uppe i typ en kvart nu. Jag ska försöka hitta de andra bassololåtarna när jag hinner, om ni inte hinner peka ut dem innan mig. Förutom typ Blister in the Sun så är Violent Femmes obeträdd mark för mig. Den här låten gav mersmak.
Ja, slutet är bättre.
Tre första Violent Femmes är guld. Eller, de två första iaf. Eller, trean med. Bara annorlunda jämfört med de två första.
Rädda barnen-galan. Jag vill spy.
Läste det här, bästa recensionen ever. Jag har aldrig hört låten, btw.
”Går upp, sätter på kaffe, skruvar på radion, det blir P3 idag av någon anledning. En låt som tycks heta något om “Du är din egen paparazzi” spelas. För en människa med normalbegåvade krav på intellektuell stimulans är det möjligt att lyssna på P3 i ungefär fem minuter innan det blir för plågsamt med vuxna människor som försöker prata ungdomsspråk med munnarna fulla av muffins, men idag distraheras jag av något annat och blir kvar i uppemot sju minuter. Skruvar sedan vidare till P4 och där är den där låten igen.
Jag lyssnar lite noggrannare den här gången och försöker föreställa mig hur sångaren ser ut men det går inte för på bilderna jag får fram är mina knytnävar är i vägen hela tiden och hans huvud flyger fram och tillbaka som en suddig, blodig boxboll.
Men nu måste jag skärpa mig, det här är en seriös blogg och killen/gänget bakom låten som heter något med “Du är din egen paparazzi” förtjänar en seriös recension, så jag ska göra mitt bästa:
Om det finns någon tillstymmelse till rättvisa i kosmos måste den som ligger bakom låten ramla ner på ett tunnelbanespår och bli manglad av ett tunnelbanetåg, förlora armar och ben men mirakulöst överleva. Sen ska det visa sig att tåget hade AIDS.”
http://open.spotify.com/track/0OyXiYq58MTOXMYNLVbU2q
http://open.spotify.com/track/0OyXiYq58MTOXMYNLVbU2q
http://open.spotify.com/track/0OyXiYq58MTOXMYNLVbU2q
http://open.spotify.com/track/0OyXiYq58MTOXMYNLVbU2q
O-wo-o.
Fan, va just på gång med samma lundkvistare
Hej kompisar! Jag gjorde ett blandband pga tråkigt. Så här låter det hemma hos mig den här månaden:
http://open.spotify.com/user/pontussillr%c3%a9n/playlist/5Ka4aS5PTiTzoq6R9PVRav
Blev nöjd pga bra låtar!
Nog om mig.
En intressant upptäckt är att Raveonettes, som jag alltid tänkt på som ett pappband, gjort värsta grymma skivan. Kul att bli överraskad.
Sa du inte att det var nog om dig?
Jag sitter på after work på Friends i Luleå, de har spellistan från helvetet.
Blå blå vindar och vatten
Snart tystnar musiken
En dag på stranden
Etc etc
Skjut mig den dag jag ger efter för nån snubbe som tycker att definitionen på en bra konsert är att hålla om Tjejen bakifrån och gunga i takt
Jag skrattade högt åt det där.
P:Gillar Young and cold på senaste skivan. Fint smörig.
TP: ja den är bra!
Ikväll är kvällen jag försöker byta namn på Vilken pärla till Heroin. Väldigt få som hört den än, men hela texten blir annorlunda med det titelbytet. Om någon mot förmodan minns denna kommentar så tänk på det när ni hör den.
Ska bli, chifen!
Heroin! Det ska bli intressant att se hur låten ter sig med den titeln! Vars spelas det ikväll?
Matti, det låter som en desperat åtgärd för att distrahera publiken från det faktum att du har omaka skor.
Förlåt. Känsligt ämne.
Hehe. Jag sa det mellan två låtar eller om det var dikter. Då blev alla glada. De skrattade i alla fall, och jag tog det som glädje.
Alltså, ni fåår inte missa detta roliga, alvarliga och intressanta avsnitt av Stephen Fry’s språkresa om svordomar, humor, rasism mm.
http://www.svtplay.se/stephen-frys-stora-sprakresa
6 dagar innan det försvinner.
jag gillar ändå fredspriset! heja EU.
TP: Har redan försökt förmå gästboken att intressera sig för den, men det gav noll respons. Kanske måste fryppelposta.
Del två var ju råmögig, första var kul. Hoppas på tredje, om fulspråk. Välkommen till langustikens värld, TP!
Tourettes syndrom och underbara tuffa Jess Thom efter 4.58 är värd en koll. Thick of it och svordomarna. Vem kan och får säga the N-word? Fuck, Fuck och biscuits vad mer finns att säga. Häll upp ett stort glas isvatten och njut av Fry et al.
Skavlan, vilken oerhört reaktionär skit ikväll. La Camilla borde rest sig upp och gått.
Jag slog på megadeath istället så ja slipper höra’n.
this is england 86. fan vad jobbig tv när man gapflabbar ena scenen och vill gråta åt nästa.
oavsett hur man känner för banden i övrigt så kan visst ändå centipede hz i vissa omständigheter kännas som vad white blood cells kändes som för typ tio år sedan. ville bara säga det, av någon anledning.
Det här var spännande. ALLT jag sagt om nya Animal Collective måste jag revidera. Jag har lyssnat på ”Feel” i tron att det är den nya. Det står 2012 som releasedatum för den också på Spotify, och när jag var inne senast fanns inte den nya.
Nu lyssnar jag på ”Centipede Hz” – tack nymoan – och upptäcker att jag tycker samma sak, exakt, om den nya som det jag skrev om ”Feel”.
Jag tycker nya Animal Collective-skivan är löjlig musik, för de har massa effekter men i-n-g-e-n låt.
Jämförelsen med White Stripes hänger jag inte riktigt med på. Ena bandet gör musik så nerskalad som möjligt, det andra bandet bygger lager på lager av ljud. Blir lite äpplen och päron i mitt huvud om du inte utvecklar, nymoan.
Enda likheterna jag hittar är att de båda skivorna är upphaussade och inte speciellt bra.
This is England ’86 är överlägset bäst i trilogin.
Conny: Jag hänger inte med. Vad har du sagt om Feels-skivan? Ska lyssna på nya nu.
Det enda vettiga jag tycker AC gjort är väl Feels, plus EP:n Water Curses.
Nu lyssnar jag på nya. Byter låt fort.
Äh, jag orkar inte. Betyg: Börja ta medicinen igen, grabbar.
Lyssnar på Feels igen. Har verkligen tyckt om och försvarat den skivan. Men nu låter den helt plösligt som vartenda smetigt Brooklyn-band som helst. Är det rimligt att börja tycka illa om nåt gammalt för att det låter så mycket som samtida?
Fan vilken grund fundering. Skicka era svar till Gaffas redaktion.
H: Skulle du kunna fryppelposta dina C-60 här igen? Jag skulle vilja prempa lite.
Benny: samma som jag sa om den nya nu, sa jag ju!
Två duvor tävlade. Sen sa den ena: du vann!
Här haru, Benny:
http://open.spotify.com/album/4X44NrhroDDaWXheAhcvYY
conny: bwahahaha
Conny: Det står ingenstans vad du tycker om Feels, bara att du hade något slags fel om när den kom. Men du tycker alltså att den inte har några låtar och en massa effekter?
Donkey Kong, VAR ÄR DU?
OCH Diddy, hallåååååå!
H: Hehe. Nix.
fantastisk film om george harrison på svt2 nyss. scorsese. man vill både börja skriva låtar och kasta gitarren i soporna.
Benny: Förra tråden. Läser du alltid så schaskigt och slarvigt?
När det står ’Conny skriver’ brukar jag snabbt som fan titta åt ett annat håll. Jag får kolla förra tråden. Tack för god match.
Feels är bra, nya inte lika.
Men deras två bästa är ju Strawberry Jam och Merriweather Post Pavilion. Alltså skivorna mellan Feels och senaste. Mycket catching up, Conny!
Gorthan – ljusets släckare. Hårt namn.
The destroyer of light på engelska, bättre på svenska.
Jag tycker båda dom skivorna är rätt dåliga. Om du måste välja nåt Conny, tycker jag i så fall att du ska lyssna på Can. Bandet alltså.
Om man inte låtsas om produktionen, ljudet, på de tidigare Witchcraftskivorna är den nya riktigt jävla bra. Tur att det gamla inte finns på Spotify längre.
Jag tycker Alone är den bästa låt Dinosaur Jr gjort. Men den finns inte på spottan, så då blir det inget C-60.
Allt började med kylan ute och några synapskopplingar: Ryssland, Sibirien, permafrost och till sist:
Inget bassolo, jag vet, men den grymmaste basgången i klassen i-början-av-låten-efter-introt (alltså efter 1.26)
http://open.spotify.com/track/3xgZqQ8pF1xIjzeq5zJyEa
Åh. Undrar hur många gånger jag lyssnat på just den här låten? Tycker det håller än idag.
Världens bästa elbas, spel och ljud: http://open.spotify.com/track/2RzzCV621DftGRsTUR1dup
Alltså, prick den här versionen av låten menar jag. I övrigt inte deras bästa låt och fortfarande lite överskattat band, även om jag gillar dem mer nu än för ett och tio och 20 år sen.
Tycker Pistols cover är bättre än originalet också.
Ytterligare en elbasklassiker: http://open.spotify.com/track/2IhlwsUIOvhnjacaWmZjLc
Min bästa basist är typ basisten i Thomas Jefferson Slave Apartments, som låter som han har en kokosnöt i handen medan han spelar. Som i låten nedan. På alla sätt helt perfekt bas.
http://open.spotify.com/track/6AvozH8wAZdus323WqNojA
världens bästa basspel från världens bästa platta. äntligen på spotify dessutom! http://open.spotify.com/track/38wCbVfMreML5ZhF5iQuKA
TP: Såg tredje avsnittet nu. Bäst hittills. Fruktansvärt bra populärvetenskap. Fry4ever.
Peter Hook, ljusets släckare, nästan utom tävlan. Han liksom halvklantar sig igenom Unknown Pleasures på ett helt fantastiskt sätt.
man hör hans attitydproblem.
Asså, ni har ju nästan rätt allihop. Helt rätt har bara Benny
Benny brukar säga att jag alltid har rätt, men eftersom han har fel för det mesta vet jag inte vad jag ska tro.
Benny brukar säga att jag alltid har rätt, men eftersom han har fel för det mesta vet jag inte vad jag ska tro.
Benny brukar säga att jag alltid har rätt, men eftersom han har fel för det mesta vet jag inte vad jag ska tro.
Benny brukar säga att jag alltid har rätt, men eftersom han har fel för det mesta vet jag inte vad jag ska tro.
Jag har faktiskt börjat läsa KBois inlägg på sistone. Måste säga att han marknadsför det han skriver sjukt bra.
Åfan, man kanske skulle läsa han då.
Åfan, man kanske skulle läsa han då.
Åfan, man kanske skulle läsa han då.
Åfan, man kanske skulle läsa han då.
Nog var det fett med han fallskärmshopparen.
Det som främst avgör hur roligt ett skämt är, är hur långt det är. Längre skämt = roligare
Sjukt töntiga ”bas”-låtar ni valt! Det här är BAS.
http://open.spotify.com/track/3bkGwWxoRCU3qA517fkn1N
Fucking jävla mockajackamedfransarBAS!
Första gången i mitt liv jag gick igång på bas var när jag som 16-åring hörde
http://open.spotify.com/track/4vQvfsREDY34PpBn4OFRqK
Har alltid älskat den här
http://open.spotify.com/track/7JvTheiFwSaMFXFEbHnStK
Vid 1:55 börjar nåt slags bassolo/melodi. Eller är det gitarr? Hursom vid 4:30 börjar ett andra fint basparti.
Sen gillar jag den här basen
http://open.spotify.com/track/3cp3OA33r1KKgQjFehvDLU
http://www.dn.se/nyheter/sverige/vilks-skulptur-blev-minaret
Jamen, snackar vi BAS så måste ju det här med (dessutom i klassen bassolo) ca 4.55 och framåt:
http://www.youtube.com/watch?v=gqFhAMriirc
Dissa inte direkt nu, lyssna för fan!
Sen ska jag hålla käft. Världsapromise.
Jag ger mig inte in i basdebatten eftersom Metallica inte finns på Spotify.
Cirka fjorton år gammal tog jag ut Teenage Kicks på bas. Inklusive den svåra slutklämmen! Var helt pissigt nöjd (och uppenbarligen inte ett musikaliskt underbarn). Sen kunde jag bara spela den låten och spelade den om och om igen. Det är nåt med hur tonerna sitter i den, de två ackorden i versen med den där halvtonen eller vad det heter emellan och så ner en sträng när refrängen kommer, jag tror att jag förstod något om hur musik hängde ihop.
PiL, givna i basdebatten, men även Kill All Hippies.
Och King Crimsonlåten är ju fedt.
Det hemska instrumentet bandlös elbas kan egentligen bara spelas av Barry Adamson så man står ut. På min elbaslista (som jag sammanställt med hjälp av er alla) är han med på två låtar.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0bSmMnxINqb8RyHl5yAXeV
Pallade inte riktigt gå in i reggaen, eller funken eller för den delen hårdrocken. Däremot kan jag nämna en diskussion jag hade med Gurkan häromveckan där vi kom fram till att dåliga basister är bättre än bra, Exempel på detta är Chuck Dukowski. Lyssna på I’ve Had It, det tar för det första ett tag att uppfatta vad som egentligen är bas, men man hör efter ett tag att det är det som hela tiden går antingen för fort eller för sakta i låten, Supermäktigt ju!
En sista grej angående bandlös bas. Den här låten är ett typexempel på när en låt är bra TROTS detta vedervärdiga inslag: http://open.spotify.com/track/0zZkEeKVxmbqTOc4idX7ra
Sedan, ska erkännas, tänker jag väldigt sällan på bas ifall den inte är dålig. Jag har ju haft ynnesten att omge mig med genier i det avseendet. Det har förstås resulterat i att jag överlåtit detaljerna åt den som trakterar basen, då de alltid kommit fram till de bästa lösningarna helt utan min inblandning.
Conny: Section 25, älskar dem, tidigt likaväl som sent material. Hela Always Now är ju fantastisk.
Lite som om Hook inte spelade kryptorchid’t.
Lite som PiL (eller ganska mycket som PiL)… kanske lite argare (eller kanske ganska mycket argare)…
http://open.spotify.com/track/1cQ1IbRhnekU0aMGSlsQj1
Nä, men den som gillar att trixa med sitt instrument och börjar spela bas är sjuk i huvudet. Det är därför dåliga basister ofta är att föredra.
Don Quixote är annars ett bra exempel, inte på dålig basist men på att inte tänka på basen. Jag tror inte många har tänkt på basen i den, men när man lyssnar så är det en rätt genial basgång som pågår där i bakgrunden. Och det bidrar jättemycket till låten.
Vem har bandlöss? Flea förstås.
http://www.youtube.com/watch?v=f1bG2uzQLbY&t=15s
Jag pratar om ganska basic rockmusik alltså. I till exempel funk och reggae har ju basen en lite annan plats som sagt.
Funktion, kanske det skulle ha stått, inte plats. Ingen tid för eftertanke!
Plats också. Rätt båda gångerna.
Nya Graveyard!
Funktion eller Fusion, det är frågan.
Jag kan svaret.
Daddy, take the banana. Tomorrow is Sunday.
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=clQSh0S-BXM
Åh! Jenny Morelli!
http://morellisnya.blogspot.se/2012/10/5-ar-med-lars-vilks.html
Håller alltså med henne. PLUS gillar YouTube-länken.
Spricker av ensamhet.
Sprick int.
Redan spruckit.
Sprichen sprachen.
Hade precis tänkt fråga vart Bullis tagit vägen. Jag är sugen på alla, men mest av allt Bullis, läser Lidija Praizovics text i första numret av Const Literary (P)review, så snackar vi om det sen.
på ATT alla, skulle det stå
att lära sig korrläsa innan man trycker skicka
svårt
Är det någon här som tillhör den vänsterliberala konstpubliken ?
Fan, jag skulle ju hålla käft!
–
–
–
–
http://open.spotify.com/track/4jhBtIcd024Up36M8cJjF1
Jag har alltid varit svag för kvinnliga basister (och batterister), och gillar Joyce Raskin i Scarce. När jag såg dem live spelade hon av en sträng redan i första låten, och jag kände hur hon hatade sitt instrument. Dock finns det ingen bra låt på Spotyfy
http://www.youtube.com/watch?v=_lYy0GT8PxY&feature=related
Are there mandatory tests that must render positive results or can a doctor make a diagnosis of epilepsy as he see fits?
lol hjon! genikul. även lol på att h är sugen på alla.
Haho! Jo, 20.32 blir en klassiker i gästboken!
Hehe. Hur distraherar jag från denna fadäs? Ny C-60- Slänger jag in Poison Ideas ena bassololåt är jag uppe i en timme (den andra finns här: http://www.youtube.com/watch?v=SX82HtB9IoM, versen är klart Joy Division-influerad). Bränner krutet på en oktober 2 helt enkelt.
Jag började med konceptet poppig hifi-punk, funderade på om jag kunde ge det ett löjligt namn, lipglosspunk kanske. Men jag fick inte ihop tillräckligt och så började både missnöjestexterna och mer lo-ig fi leta sig in. Det är ändå rätt mycket gladare än min oktober 1-lista, fler låtar om att ha kul än om att ha tråkigt (”Too up, too down in a normal town”, sjunger Helen Love). Ha så kul.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/6LFWeDWwFDsLZVlHHwy1Be
Just det. Som tidigare aviserats finns alltså min tredje bassololåt någonstans i blandningen.
H: Skynda dig att ändra formalian för C-60:t, innan anarkonazisten Alkberg påpekar.
Formeln är:
Gästboksnamn C-60 månad år vol x
Jag försökte lägga till en byline med namn på temat, men det blev clampdowndirekt från kriminalinspektör Alkberg, det var för pretentiöst.
Benny, du har verkligen aldrig klickat upp mina blandband förut. Ledsen smiley. Mina har alltid hetat såhär. Alkberg vågar inte säga ankskit till mig.
.Det var ju det jag sa, att jag ville ha en lista med dina samlade. Jag har helt ärligt inte sett dom. Har du tänkt på det här med marknadsföringen?
Det är bara för att han inte känner dig så väl. Vänta tills du bjudit honom på öl, då blir han otrevlig och elak.
Jag skriver balanserade och intresseväckande vinjetter till alla mina C-60. Ni bara brassar på med copy+paste. Du tänker bara kvantitet, jag tänker exklusiv målgrupp.
Inte alls sant om mig. Jag kan vara elak och otrevlig precis utan förvarning. Jag är periodare när det gäller C-60. Inte gjort nåt sen maj, men den här månaden blev det tre. Detsamma gäller med prempandet tror jag.
Varför startade Hell upp automatiskt när jag kollade upp den så fyndiga H’s C-60? Är det någon som fattar?
Låter som en riktig helkväll i Luleå ikväll. Kan någon undersöka KBois påstående om bjudöl och sedan rapportera till databasen för humanvetenskapliga studier (= här) så vore det extra trevligt.
Formeln för månads C-60 är:
”Gästboksnamn (eller åtminstone ett återkommande och för stammisar på denna gästbok bekant namn) C-60, månad år, vol x”
Alla försök till avvikelse från detta straffas med tvångslyssning av senaste Peter Lemarc tills örena ruttnar å ramlar av.
När det gäller speciallistor som exempelvis: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3NJOazxXrwyAnWJ7Pzuep5
Så följer man den mallen. Avsändare är viktigt. Annars kan exemplet ovan lätt förväxlas med
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/6TiYYwoWRk2dFWOYkZUUUO
eller
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1kGYEbQjuSk6w5AoT9mNAk
Avviker man från själva formen kan spellistorna få heta vad som helst, exempelvis: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/7AgZJ5l6HRogFeXETkYSKY
Uppfattat?
Exklusiv målgrupp: hur köper jag enklast er sjua? Har ni band-ex kvar? Spelar ni på K-Town nästa sommar?
Vi har fan inte fått den än. Skickade filerna till Ameise i april. Wtf?!?!!?
Det var jag som skrev det där sista. Roar mig själv på tåget hem.
Det här e kul.
http://www.youtube.com/watch?v=3KlK73v7psE
Det här e roligare.
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Bwhahahahaha:
”… Hon berättar att mannen tatuerade med sin telefon mot örat – samtidigt som han hintade om hur bråttom han hade till en match…”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15610784.ab
Jag har hört att man kan få alzheimers om man använder för mycket aluminiumkastruller, så nu har jag köpt en moccabryggare i rostfritt stål. Hoppas det inte är försent.
Jag har hört att man kan få alzheimers om man använder för mycket aluminiumkastruller, så nu har jag köpt en moccabryggare i rostfritt stål. Hoppas det inte är försent
bra journalistik…
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=98&artikel=5311474
Matti: Mörda snuten inom dig själv.
Vart’e nå bjudöl?
Hej finingar. Jag sprack int så klart. Det var bara en tuff kväll, Och nu ska jag vara en tuffing och reda upp lite saker. så att det inte behöver kännas som att spricka igen. Vi ses sen. Kram
Ajaj, Bullis bjöd Matti på öl? Kram.
Alltså, jag menar att det var en tuff kväll den kvällen jag skrev att jag sprack. Svarade inte på TP:s fråga. Jaja. Over and out :)
mer dåliga skämt. på spermabanken är det alltid spermafrost.
Jag hoppas den här gästboksdagen blommar ut efter lunch.
Nu har jag med mina h4xx0r skillz prempat alla H:s listor. Det ska bli kul, vi spelar i helt olika lag. Men jag är sugen på lite annars nu, inte bara samma gamla opa opa dunka dunka som det brukar vara i min stereo.
Conny: Glöm inte min föffrågan!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=iMUezhpuEoE
Haha. Jag skriver ”exklusiv målgrupp” och Benny, som tidigare inte kunnat bry sig mindre om mina listor och har en helt annan musiksmak än jag, lägger allt annat åt sidan för att snabbt som sjutton söka upp varenda en av mina C-60. Nästa gång ni säger att marknadsföring är att c+p:a länken så många gånger som möjligt kommer jag bara att skratta åt er. Allt handlar om aura.
H: länk tack.
Ja, så är det ju. Har man ingen aura så har man cp.
H: Hahaha.
Stalle: Hahahaha
Kboi: Bwaaaahahahahahaha
Lite överraskad blev jag ändå över att Bennys favvislåt. Inte för att jag dömer. Lite otippat bara.
http://www.youtube.com/watch?v=Dqzrofdwi-g
Åh nu blev i alla fall jag glad. Ja, just det, kort och gott glad.
Hade missat det innan. Glädjen alltså och:
http://open.spotify.com/track/6p02fp7GiZ61EQfC7IhMaM
tp: en riktigt fin cover. man blir glad.
Spermabanker, är det en bransch som är ’up and coming’?
Ja, den är fan fin den där covern. Rolig grej: arbetsnamnet på den var länge ”Calles finska låt”.
jag är så tjär som tidigt mygg
Åh, arbetsnamn.
c-60 med dragspelssooolon tack!
Jag kommer på två på rak arm.
Tre!
Faktum är att… ähum… Nej, det var inget.
Blev så pepp att jag gjorde en sju timmar lång BQ-playlist. I itunes, dock. West Side har inte gjort det de borde på Spotify.
Jag är nere på två igen. Det är nog inte dragspel i den tredje, mer klarinett eller nåt.
Tack H för din oktober-tvåa som tog mig runt halva brevbärarturen idag.
Annars mår jag illa, lite för att jag är stressad och har ätit brända fiskpinnar, men mest för attjag såg en gubbjävel örfila, som jag tror att det var, sitt barnbarn på ICA.
Vafan, hjon! Polisanmäl! De har väl kameror på Ica?
lätt hänt. misstog själv en harmonikadrill för handklaver i min enfald. trampade i klaveret så att säga. upptäckte precis jazzen med hederos o ramsby. vet inte hur man Spotifylänkar med fån. mycket bra på den. fick mig att tänka på Lovisa foxmama o den här är ju bara bäst. http://www.youtube.com/watch?v=FyFfXyY0xdU&feature=youtube_gdata_player
BQpepp mest hela tiden här. Ni är ju fan grymmare än grymma. Även i ett universellt perspektiv
jobbigt hjon!gjorde du något? f ö tittade jag ut genom fönstret. huvva vad black metal d var. Winter is coming!
Först gav jag honom onda ögat. Hamnade lite i chock först, och hade barnen med mig själv. Sen när han kom gående runt nästa hylla så sa jag ”Du får inte slåss, hörru.” till honom men han förstod inte att jag pratade med honom. Barnbarnet, som kanske var elva, ställde sig bredvid mina barn och tittade på leksakerna. Jag tittade på honom och frågade om han var okej, men han tittade oförstående på mig och gick till sin mamma, som också var med, och pratade med henne på något annat språk.
Conny: Ja, de har någon kamera iaf. Ska kolla med min kompis som är polis om det går göra något åt saken.
På tal om det, jag är lite obekväm med uttryck som ”mörda snuten”, ”skjut en snut” etc. Skulle bli väldigt ledsen om någon mördade min kompis. Kanske ännu mer om det skulle vara ett hatbrott.
hjon, om det är mig du menar så var det ett skämt. ”Mörda snuten inom dig själv”, frasen kommer från hardcorebandet Last Match, jag tycker att det i sig är en drift med skjut en snut-retorik, att göra sig av med sina egna snuttendenser istället. Att man själv har en liten snut i själen. Och det var apropå apropå C-60-formalian. Jag tror inte att Benny tycker att Matti är nazist heller. Om du tyckte att det var obehagligt ber jag om ursäkt. Jag vill inte att någon ska bli mördad och jag brukar inte gasta om det heller.
Tycker och tycker. Står skrivet i pannan pån.
Det var fel av mig att dra in dig och ditt i min pudel.
Jag har hört att matti gillar oi! Alltså är han nassist. Det är ju svinenkel logik.
Tror det börjar bli dags för en Oilista igen.
KBoi är nasse. Håller på AIK = Black Army = Firman = Hells Angel och svänger sig med rasistiskt bandnamn. Grisenkel logik. Dessutom vann han i wf.
H: Ja, jag menade väl dig. Fast jag tog inte illa vid mig. Jag kom bara att tänka på det då du skrev. Utgår för det mesta från att de flesta ogillar mord. Önskade nog själv livet ur en som inte blinkade i rondellen tidigare idag… Är bara hudlös av det där obehagliga på ICA och undrar om jag själv är rasist, skulle jag ha reagerat kraftigare om det varit vita människor som var inblandade?
”Skjut mig den dag jag ger efter för nån snubbe som tycker att definitionen på en bra konsert är att hålla om Tjejen bakifrån och gunga i takt.”
Bullis: Uttrycket i detta fall är att Bo Kaspra. Snubben BoKasprar tjejen.
Journalister. Alltid gör de research.
Conny: Fel om Kboi. Han är inte nasse, eftersom han aldrig vinner på wf.
enligt uppgift har kboi slagit conny. nu tänker han slå mig för att sedan dra sig tillbaka
My work here is soon done.
mouhahahahahahaaa
Har bara hört första två låtarna, men det förefaller som Fredrik Strage har rätt om nya Bat For Lashes. Jättebra. Jag gillade någon låt på första, ingen på andra, men nya är rätt i prick. Svinbra. Oroande bara att det är så bra vid första lyssningen…
http://open.spotify.com/album/6rg92rv1hTB5fDfm85cWgq
Något mäskdrägg på kängzinet Aftonbladet Kultur skriver att bandet Psykbryt är det intressantaste som hänt svensk punkscen på ett bra tag. Jag lyssnar på Spotify och undrar om jag hört något dassigare sen nittiotalet.
anarkanassest, värsta sorten
Näe. Bat For Lashes får en 3a. Mycket låtar på slutet som är gäspiga. Komponerande på autopilot.
Jag blir så sorgsen av den här krönikan:
http://www.dn.se/nyheter/asa-beckman-det-ar-svart-att-klara-sig-utan-bekraftelse
För den tar ett relevant ämne och förstärker hela problematiken. Krönikören koketterar med särskiljandet av ”kvinnlighet” och ”manlighet”, hela krönikan andas en sexuell spänning i mannens överordning och kvinnans överordning.
Jag har skrivit så själv någon gång när jag velat framställa mig som en riktig kvinna. Det gör mig så generad.
Ok, mannens överordning och kvinnans underordning, skulle det vara.
Backlund: hahahahaha!!!
Just ja, Backlund. Det är så himla sjukt att du säger det! För när playlisten med Tomas Ledin var klar körde after worken på med Bo Kaspers. Och jag sa till min kompis: ”Nu blir det äntligen bättre”. Och sen kom jag på att det var lika illa nästan.
Som recensent får man ofta tillgång till skivor innan de släpps. De stora bolagens säkerhet kring dessa skivor är löjeväckande. Detta apropå en av artisterna ni pratar om ovan. Menar inte Psykbryt. Men får det snart. Har i två dagar misslyckats med att få höra de där från Piteå. Inte för att, nä, säger inget mer.
Med det i åtanke: lyssnar nu på nya Velvet-boxen: en 64-låtars version av bananplattan (skivan fyller 45 i år, därav denna utgåva). ”Nya” versioner, live, Chelsea Girls remastrad och allt. Det är inte ett dåligt jobb, ändå, det här.
Bullis: Jag fattar din förtvivlan. Min bästa lesbiska kompis brukar gnälla på heterosexuella tjejer. Just den där grejen.
Ligger strax under kniven. Nervositeten börjar övergå i nån slags fnittrigt morfinrus. Heroin, gud vad torsk jag skulle bli. Kommer aldrig nånsin våga prova.
Matti: Betyder det här att du äntligen ska ta med VU på din tusenlista? Alltså, är det tillräckligt bra?
conny, vad ska du göra?
Benny: inte säkert.
Stalle: Jag ska göra en skiva med New York-punk på svenska! Alltså, det är utgångspunkten. I slutändan hamnar man alltid någon annanstans. Men jag har satt upp ett par regler för vad det inte ska bli!
”mäskdrägg på kängzinet Aftonbladet Kultur ” trodde jag aldrig jag skulle få läsa. Tack!
Conny: Så underbart klok du är! Kul också. Åh.
Hardcoredrogeriet kan man ju avvakta med till när det verkligen behövs. Det vill säga lite innan begravningsdax. Och då menar jag inte MAB.
Jag dregglar ner mig helt över Connys blivande skiva.
på allvar, vem gör ente det.
Min sämsta lesbiska kompis i skymning
H: Problemet är ju att man som heterotjej får känna sig perfekt en stund när man gör det. Tills man ba: Shit, jag kastade skit i fläkten. Och nu måste jag stå framför den hela livet.
MAB? Menade du Mattias Alkberg Blend Dom?
Efter en och en halv pizza vill man ta livet av sig, men det orkar man inte. A blessing and a curse.
Bullis: kom ihåg att det är patriarkatet. Obs, ej skämt.
H: Ja, patriarkatet. Och på ett sätt Stockholmssyndromet.
Jag mår bra.
Å så mycket bättre blir det med en ny C-60 som följer regelverket till punkt och pricka. Tror jag.
Allt började ju med MA Numminenhybriden. Och i dag kunde jag inte stå emot när jag upptäckte att en gammal favorit nu finns på spotify – Anita Lanes fina ”Dirty Pearl”. Den tål att lyssnas på alldeles ensamt. Sedan upptäckte jag att portarna öppnats till Zappa också. Ja och så satte allt i gång. Petade in två i stan jag bor. Måste ju hålla på lokalproducerat också.
Men här är den:
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/5GOOCMwlhLxjRLceyIGEjK
Matti svarade aldrig på detta väl?
http://www.boneshop.net//product_info.php?products_id=206
39€
Känns som man har singellåtarna, men de brukar vara bra live…
Blev visst ”Anonym”
Oj, ja det är den boxen. Har den bara digitalt så ingen DVD men ändå. Finemang det där.
Btw, är det någon som har Märkbar i CD(R) version, skulle gärna ha en kopia av den…
gott att höra conny!
Conny: Gott!
Bullis (och H): Jag fick ungefär samma känsla av att läsa det där som jag fick av Zandén et al i den där ökända på Newsmill för ett par år sen. Sen är det nåt underförstått i din och H:s växling som gör att jag missar poängen. Vad är det som heterosexuella kvinnor gör som undergräver kvinnokampen (i brist på bättre ord); underkastelse i en sexuell relation eller att skriva om det som Den Sanna Ordningen?
Frexten, gjorde anmälan idag. Så dags kanske, men det känns iaf lite bättre. Min kompis berättade att jag hade kunnat gripa gubben själv, om min inre polis inte blivit så paff.
Conny: Aj fan, jag som har sålt din stärkare. Tänkte att den tillföll mig i egenskap av kapellmästare vid ditt frånfälle. Jaja, det var ju bra att du mår ok. Inga andra krämpor? Sjukhussjuka? Morfinmissbruk? Lupus?
Hjon, relevant fråga som är svår att svara på. Måste försöka men vet inte om jag lyckas.
I den här krönikans fall är det varken underkastelse eller att den beskrivs som jag reagerar på. Det är mer sättet att skriva som får mig att bli sorgsen: det finns en underton av koketteri. Jag kan inte beskriva det bättre än så nu, men jag kan känna igen det i mig själv.
Hur jag ibland har skrivit exakt på det här sättet om relationer mellan kvinnor och män för att driva på sådana relationer snarare än att komma loss från dem. Jag har spelat på det, helt enkelt, för att framstå som en riktig kvinna i mäns ögon.
Men det är ju en anklagelse mot krönikören som jag egentligen inte vill göra, för den är grov och jag vet inte om den stämmer. Den här krönikan slog bara an en ton i mig, fick mig att känna det här.
Sedan är det ett ständigt problem för mig som feminist att jag alltid riskerar att förstärka unkna könsroller när jag skriver om dem. Det är en självrannsakan som ständigt återkommer: Jag skriver för att bryta motsättningen och maktordningen mellan könen, men jag riskerar att bekräfta hela genussystemet och inte minst heteronormen när jag gör det. Det gäller att väga orden på guldvåg.
En annan svår sak är att jag måste inse att jag själv lever i det genussystem som jag kritiserar. Jag står inte utanför systemet bara för att jag kritiserar det. Jag är med och reproducerar könsroller, ibland rent aningslöst.
När jag var yngre kunde jag helt på allvar visa min kärlek genom att ta hand om en mans tvätt när jag var nyförälskad. Visst, det kan ha varit slumpen, men det var inte det. Jag ville duga som kvinna. Det fick jag äta upp sen, när mönster i relationen satte sig.
När jag tänker på sånt här blir det ganska jobbigt. Då brukar jag trösta mig med att om jag inte hade levat inom genussystemet hade jag varken kunnat beskriva eller kritisera det på det sätt som ändå behövs om det ska bli bättre nån gång.
Jag är ju dessutom ganska anarkistiskt lagd ibland. Jag kan inte låta bli att lägga ut mina nygjorda naglar och nyköpta läppglans på Fejjan till exempel. För att jag måste få vara sån också. Jag kan inte leva upp till allt, jag vill inte ens göra det. Jag retas helt avsiktligt med dem som i sådana lägen klagar på att jag driver på utseendefixering.
Välj era strider så väljer jag mina, vill jag då meddela. Jag får vara sån här också.
Det här känns som ett intimt inlägg att skriva för mig. Var inte så tuffa mot mig när ni läser.
Jag tänker, lite försiktigt för jag vet alltså inte, om kanske bekräftelse är fel ord. Kanske det egentligen handlar om att vilja bli åtrådd? Att det är ett allmänmänskligt behov att känna sig åtrådd? Kanske större än att bli älskad rent av? Eller åtminstone inte samma som att bli älskad.
Och att det är skamligt alltså, detta stt vilja bli åtrådd. Enklare att säga bekräftad.
Enklare att säga att man inte är bekräftad alltså, än att man inte är åtrådd. Gör mindre ont eftersom det är mer allmängiltigt.
Detta angående krönikan, alltså. Inga höstfunderingar framför öppna spisen.
Ja, har aldrig tänkt på det. Att vilja ha bekräftelse är ju ofta att vilja ha bekräftelse på att man är åtrådd. Fast använde jag ordet bekräftelse, eller svarar du på nåt annat? Känner mig trög.
Jag tänker att det är den där kvinnliga masochismen i genussystemet: makt genom att själv välja och därmed kontrollera sin underordning. Men vem är jag att säga något om detta liksom. Det var därför jag gömde mig lite bakom en lesbisk kompis (däremot är det sant att det är ett återkommande samtalsämne). Och jag tycker inte att någon behöver skämmas för, be om ursäkt över eller förklara något nagellack.
Den som till skillnad från mig inte ska sova nu kan sätta sig med en Ulrika Dahl-essä om femme-feminism. Hur intressant som helst. Annars kan ni ju läsa den imorgon när ni är pigga.
http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/tgv/article/view/988/862
Känsla av makt kanske det skulle stå, inte verklig makt. Vad nu det är.
Ulrika är bra, jag ska läsa sen. Men det finns en grundläggande skillnad just i detta med nagellacket. Accepterat på feminister som försvarar nagellacket som ett ideologiskt, medvetet, politiskt val. Men jag gör ju inte det. Jag har målade naglar för att jag vill att mina händer ska se ut så. Det är inte alls lika accepterat, då kan nagellacket ses som ett tecken på undfallenhet och svaghet. I snäva feministiska kretsar alltså – jag pratar inte om gemene mans attityder.
”Blä, mer krig.”
Genial kommentar en bekant till mig yttrade när det blev romantisk sexscen i en film.
God natt!
Varför läser jag i denna blogg när jag finner den ointressant?
För att du har gegga i hövve.
Nä, hon skrev bekräftelse i krönikan. Du pratade om anne, Bullis.
Det var vad jag reagerade mot i krönikan, det kvinnliga perspektivet. Som något explicit kvinnligt. Och lite är det även min aversion mot boken, trots att jag inte läst den: allmängiltiggörandet av ett ytterst exklusivt perspektiv.
Men försiktigt MOT krönikan. För jag vet inte, bara en tanke som slog mig.
Det här: ”driver företag, leder banker, levererar analyser i radio, tv och tidningar.” Och i slutet lite depp i taxin. Det är väl inget kvinnoperspektiv per se? Det är väl snarare ett maktperspektiv? Hur det blåser på toppen och man har ingen att hålla i däruppe. Det är ett fullt legitimt perspektiv egentligen, men att det skulle delas av 50% av befolkningen köper jag inte. Och då blir den här ”bekräftelsen” man söker närmast stötande. Om hon skrivit ”åtrån” i stället, valt att ha en privatare ingång, hade jag kunnat ta till mig texten. Nu finner jag den ömkande. Att det är synd om de som har mycket, för de har inte allt. Lite obehagligt, tycker jag.
Kort bara, för jag har bråttom. Det är en oerhört intressant diskussion om varför vi sjåpar och åmar oss ibland, att vi är utseendefixerade trots att vi kanske inte vill. Ett av problemen är att de där andra drar så jävulskt långa växlar på det när det sker, se där du målar naglarna då är du ju inte feminist trots allt, för att ta ett av Bullis exempel. Nähä? Så det sitter i nagelfärgen då, inte i samhälleliga strukturer?
Ja, fortsätter gärna prata om det här. Men först: lyssnar på de här METZ, nytt band på Sub Pop. Alltså nya på just Sub Pop. Och de är ju bra och så, men blir man inte lite förtvivlad när alla som har valt Steve Albini-idealet när det gäller att skriva låtar, gör fel? Alltså, man hör att de älskar Big Black, Rapeman och Shellac (och även andra, i mina ögon lite sämre band: Fugazi, exempelvis), men det är så jävla mycket ljudvägg hela tiden? Albini och hans band, lämnar ju öppet, det är liksom i mellanrummen det sker, i pauserna. Jaja, ville få det sagt bara.
Åh vad jag spelar Songs About Fucking högt just nu.
kboi: connys stärkare kom fram idag. den funkar fint. tyckte dock 500 spänn var lite dyrt, varför du borde efterskänka den där ölen jag var skyldig dig.
Jävla kungskiva det.
På förekommen anledning av att H inte prempat en enda av mina spellistor någonsin hittills forever, länkar jag härmed oktober månads tre:
1.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0mhCAF8lSfnR546tlM4xCw
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0mhCAF8lSfnR546tlM4xCw
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0mhCAF8lSfnR546tlM4xCw
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0mhCAF8lSfnR546tlM4xCw
2.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6y6zjSfTR2OaZjtRNCGSNK
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6y6zjSfTR2OaZjtRNCGSNK
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6y6zjSfTR2OaZjtRNCGSNK
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6y6zjSfTR2OaZjtRNCGSNK
3.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/0hq1W6UmuXHGpRbYnA0LnS
Ni kan även se den trippla fryppelpostning som ett inlägg i er diskussion om bekräftelse – syns du inte finns du inte.
Drömmen är en fryppel fryppelpostning. Att fryppelposta fyra månadslistor.
Jag kommer att posta länken till min novemberlista noll gånger. Jävligt svåråtkomlig C-60. Man måste låna min spotifyinloggning för att få höra. Benny kommer ägna nätterna åt desperat hacking för att försöka ta reda på om ”Opa opa” är med.
L Dopa och Fish Fry, åh vilka sjukt bra låtar.
Rent etymologiskt finns en koppling mellan ’bekräftelse’ och ’cancer’. Varför är det ingen som sagt dessa ord tidigare?
Åh, rena perspektiv är det bästa jag vet.
KBoi: Min nagelfärg den här månaden heter ”Filthy rich”. Fel på så många sätt!
Matti: Håller med dig. Jag tror inte krönikören menar alla kvinnor i sitt perspektiv. Jag tror hon skriver för en specifik grupp kvinnor och män med makt, och sen gör hon deras upplevelse till allas, för att priviligerade människor ofta gör så av bara farten.
Sedan tror jag att privilgerade kvinnor kan vara särskilt noga med att duga som kvinnor i mäns ögon. De bryter redan mot en så stark norm genom att vara kvinnor med makt, att de väldigt gärna vill leva upp till ”kvinnligheten” på andra sätt.
Ja, även jag kan väl vid tillfällen tolkas på det sättet.
Och DÄR kände jag att jag förhävde mig. Sorry.
bullis: skärp dig.
Benny, ang. att prempa så är det en grej mellan mig och Spotify. Vi har överläggningar i helgen kring vår framtida prenumerationsstrategi.
Bullis – ur ett rent pekuniärt perspektiv är namnet tilltalande.
Det är inte jag som twittrar! Jag vet fan inte vad Twitter är ens.
MATTI:
Får man ha en dynamisk C-60 (alltså ändra innehåll) om den inte följer mallen ”Namn C-60 månad nr”? Om svaret är ja, så anhåller jag om att få göra min senaste C-60 ”I tid och otid” högst dynamitisk.
Förresten: http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/5GOOCMwlhLxjRLceyIGEjK
Den här skivan är helt svinbra. Tack för tipset, TP.
http://open.spotify.com/album/36PdEmNvSUCdTUEc9oAL9A
KBoi: Jag förväxlar ibland orden pekuniärt och kopulera.
Ja, jag med. Gör inte alla det?
Hahaha! Man får göra precis vilka spellistor man vill och döpa dem till vadsomhelst. Anarki!
Exempelvis hade jag inte med Rusholme Ruffians på elbaslistan. Anarki!
Just det, ANARKI! Lite RYSK futurism och SPRIT också!
Men först lite mer samhällstjänst.
jag har beställt en ny iphone, tack ska ni ha.
Vad har ni bjudit Matti på nu egentligen?
Öl. Min spellista för oktober finns bara i mitt hövve. Hacka det om ni kan!
Det är förresten det som är det jävliga med att bju han på öl. Först blir han mjuk och gosig som en haj och sen helt plötsligt arg och elak. Som Raspen i Rederiet.
Ok jag ska avslöja en sak. Jag distraherar mig genom att se Cougar Town. 30 avsnitt hittills. Om ni ba visste vilken skit, I need it.
Obs att det endast är KBoi ni får hacka i huvudet. Inga snutar. Tack.
Fick spel.
Utan något huvud gjorde jag nästa C-60:
”MjukochGoSIGsomenHAJmenMestavalltANARKI” med bara ANARKIlåtar.
ANARKIIIII!
KBoi, tack för titeln, ta en öl!
ANARKI MUTHERFUCKERS
Utan huvve var’e:
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/0ef4wpY50XqJPofS0AIshm
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/0ef4wpY50XqJPofS0AIshm
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/0ef4wpY50XqJPofS0AIshm
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/0ef4wpY50XqJPofS0AIshm
Tack KBoi, ta en till.
ANARKI I SVERIGE!
Alltså, den där spellistan är ju inte tiptop om hen säger. Vad säger ni om att göra den till en öppen spellista som alla kan gå in och ändra i. Det vill säga lägga till och ta bort helt vilt menar jag. Och utan att man ska känna sig mobbad, sågad etc om ens favvisar plötsligt är borta och ersatta av annat.
På så sätt blir den ju en ögonblickslista som ständigt byter skepnad. Förresten kan man göra så med öppna spellistor, dvs bara gå in och byta ut? Vad säger ni?
Matti som verkar vara teknisk kanske kan utveckla det mer?
Jaja, bara ett förslag. Nu ska jag ta en öl och lyssna på ANARKI.
Gör listan öppen, TP. Jag har druckit en folle till maten och känner mig farlig.
Öppet. Bara att plocka bort de som e skräp och lägga till vad fan man vill.
Fast bäst vore ju om Matti organiserade det hela. Han Är ju så organiserat ANARKISTISK. Jag är mest rörigt A. Dessutom kan han sina saker.
matti kommer bara ta bort all velvet.
lyssnade på METZ i veckan och slogs av hur vänt det lät. perfekta skägg, lagom smala jeans och en jätteball bandtröja som pappa betalat. så låter det. till skillnad från deras idoler menar jag.
då gillar jag nog nu sensae lite bättre, appropå amerikanska band som influerats av 80- och 90-talen alltså.
skräddarn: Hade aldrig hört Nu Sensae tidigare, men jag håller med dig.
Rassarna har fest i min mejlbox ikväll, efter två antirasistiska krönikor i olika tidningar idag. Jag brukar inte bry mig men det är obehagligt. De är så många just ikväll och jag kan ju bara tänka mig hur det ser ut imorrn när jag vaknar.
Eller jag brukar väl visst bry mig. Men jag brukar inte sitta ensam hemma en fredagskväll och se det hända. Kanske det som är mitt största problem :)
Love is overcoming hate/ like a little girl who could not wait
Jag begär inte mycket, bara 18 minuter av fullständig uppmärksamhet. Tror på fullaste allvar att man kliver ur detta gitarrmoln som en bättre männisch
http://dangerousminds.net/comments/neil_young_and_crazy_horse_full_set_from_acl_2012
Tack för förklaringarna. Då var det samma som jag kände, även om jag inte kunde formulera koketteri. Åtrå, so much to answer for. Barbarism Begins at Home brukade jag köra på soundcheck jämt förr. Samma basgång i sex minuter med en variant en enda gång. Stor risk för infarkt.
… med det sagt finns det 103 minuter med killar som njuter av t-shirt weather, visslar och gör klart uppenbar reklam för Gibson Les Paul. Samt tänker på dem som ska städa scenen då de vistas på en mycket begränsad yta av dennna. Ganska bra det med. Shakey knees…
Hela Personkrets 3:1 finns på YouTube. Pjäsen, bandet har jag inte lika bra koll på.
http://youtu.be/d-xSxWX7_-4 Mycket nöje gott folk!
Harry A: TACK!
Så fort man håller sig borta en stund bryter fullständig anarki ut i gästboken. Kan ni, för fan, försöka hålla er till ämnet?
Severed Head of State i lurarna, nyinköpt sexårskalaspresent i näven.
dricker vin, badar barnen, tänker på djävulen.
Har haft rött nagellack på tånaglarna sen första helgen i september, då alla i hushållet fick det applicerat. Ungarna hade nött bort sitt på ett par veckor, men jag kryper så sällan runt barfota på golvet så mitt försvinner ett par millimeter per vecka medelst sax. Blir förvånad varje gång jag drar av mig strumporna, måste nog erkänna att jag känt mig lite uttittad i duschen på Friskis&Svettis också. Igår spelade de Malkmus på gymmet förresten.
grannens son ( 40-årsåldern) är överygad att hans son kommer bli bög om han har nagellack. seriöst asså. ibland vill man bara, jag vet inte, slå folk.
fast, en kram skulle nog vara bättre på alla plan när jag tänker efter.
Läser om Haust och Okkultokrati och de banden, lyssnar på Brensjeveltersamlingarna på Spotify och tänker att Fysisk Format är det coolaste bolaget i världen just nu. Efter Teg, förstås.
Blir galen. Äter mediciner man inte får dricka på. Jag kommer få en ofrivillig vit månad. Slutar väl med att man gör klar alla låt- och text-helveten till skivan.
Vad är motsatsen till vit månad? Svart? Det låter så dystert, som ett nederlag. Alla färger är ju i kontrast till vit tänker jag. Så kanske rosa månad, som Skalman när han provade knark typ -87.
Hahaha! Jodå, Aftonbladet hade en skandalrubrik om det också. ’Nya numret av Bamse’. Hahaha!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10200003.ab
Harry Angstrom:
Satt precis med DVDn ”Rust Never Sleeps” i datorn. Klippet från nyss är fortfarande bra, men han sjöng bättre 1978. Och han hade aningen bättre frisyr tycker jag nog. Neil Young har aldrig sett så ung ut som 1978, enda gången i karriären han är relativt kortklippt.
Archive series 2, undrar om den kommer nån gång…
Varför kan ni inte alla bo hos mig? Ni skulle laga mat, jag skulle stoppa om er varje kväll. Det skulle vara gräl hela tiden, och grova skämt. Det skulle vara mysigt, erkänn. Puss
Ok, mitt första fylle-sms till gästboken. Vanligen brukar man fråga om att knulla, inte om att bli sambo. Men som ni vet, jag satsar allt forever jämt.
En gästbokare ville jag skulle göra ett C-60 med gitarr-matte-rock.
Jag kom fram till att det var omöjligt att göra bra, och fortfarande gå att lyssna på. Har hållit på i en vecka, och det har gått upp för mig att när det kommer till max-output-rock, så finns det ohyggligt lite som verkligen verkligen är bra.
Alltså, i princip all hårdrock går bort, pga av för fåniga texter och för dålig sång. Det gäller den mesta muskel och machorocken också. Jag vill ha min rock blodig och köttig men också själfylld. Den ska vara transcenderande på det sättet att den i energin ska ha portar till en värld jag uppfattar som större än livet.
För det var det som var mitt liv när jag var liten. Min egen värld. Jag var tvungen att gömma mig i den här världen. Men nu är jag tillbaka, och jag mår bra som fan.
Mer rock än så här kan man inte få för pengarna. Inte ens Velvet Underground eller Neil Young lyckades kvala in. Jag försökte, men de var lite för tama. Jag försökte hålla ner på punk. (Det finns så mycket punk jag tycker är riktigt bra). Många artister är väldigt givna och ofrånkomliga, men jag försökte välja mindre givna låtar. Ber om ursäkt för det långa snacket i slutet av Hendrix-låten. Men vilken grym version det är! Och tänk att låten efter är inspelad samma kväll, samma scen!
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/1u703OutxROEtxf5IrlpiU
Inte en jävel av er bakis-monster kommer stå ut med att lyssna på det här imorgon. Men jag ska göra en ny låt.
Äh, Otis Redding-inspelningen är inte från Monteray-konserten, utan från Whiskey A Go Go. Den blir ju inte sämre för det.
10 minuter in här kommer versionen från Monteray. Går heller inte av för hackor.
http://www.youtube.com/watch?v=ejYaV6S1agA
Jag är inget bakismonster!
Men du är rolig!
Hälsningar,
Inte heller bakismonster.
Ja e inget bakismonster ja heller.
Jag är ett förkylningsmonster.
Bullis – när kan vi flytta in?
Jaa! Nuu! Kom aalla!
Roligt med fylle-sms!!
Söndag i Skellefteå lika med förlängd helg för Begravningen. Vi tänker då köra som lördag, all in, dricka och allt. Kom förbi! Pedalen i trottoaren!
Räknas inte om inte jag får några fylle-sms.
Om nån undrar så blir det hjortfärssås till middag, helt vanlig hjortfärssås.
Räknas inte om du inte fotar och skickar in bilden till internet.
På väg till KBoi på middag.
TP: tack tebaks
Conny: javisst, han har många många gånger varit bättre än nu. Men att han nu håller på är allt för mig. Blir så glad att folk håller på. Bonus 1: det låter bra, sävligare rörelsemönster, men känslan fyller ut, fantastisk retuschering av tidens tand. Bonus 2: män som gör saker tillsammans, Crazy Horse samlas och gör sin regndans. Eller bikupa, som det surrar härligt stompigt överstyrt ifrån, droppar av åldrad sötma. Parat med kärvheten frän en stoisk kaktus.
Bonus 3: Live Rust-formen, formidabel. Men fyra år senare var skärpan än bättre, vare sig vi pratar basist, ljudbild eller slips: http://www.youtube.com/watch?v=LOkAPS2jjyI
Hjort: Men åk jävlart för fan inte dit!! Han kommer ju döda dig å smaska upp dig!!
Hurra! Nä, ursäkta svordomen men årets bästa låt har kommit. Det är Burning Kitchen, jeansjackepunkens urmödrar och urfäder, de har återförenats för åtminstone hittills en enda ny låt. Jag lyssnade på den om och om och om igen när jag lagade mat, tills min livskamrat bad mig att åtminstone spela en annan Burning Kitchen-låt som ombyte. Nej, alla låtar på deras diskografiskiva håller inte 15 år senare, men det som spelar roll nu är att den här låten sätter precis alla senkomlingar i Malmö, Göteborg och Umeå på jävla plats. Får de ihop såhär bra låtar 2012 måste de bara göra mer. Den som lyssnar och tänker att det här var väl inget speciellt anbefalles att lyssna igen, och sen igen tills det sitter. En helt och totalt perfekt låt, så bra det kan bli.
”Platspåsen såg ut som en duva, i väntan på imorgon”
http://open.spotify.com/track/2YCjknvkZuH7xToj58tl3q
Harry Angstrom & Conny:
Att han håller fortfarande är så grymt gott. Framför allt efter besvikelsen på Stora Skuggan för tre år sedan drygt. Då kändes han bara som en trött ryggmärg. Näe, gubben kan än och av någon besynnerlig anledning blir man bara så go gubbe själv av att höra de gamla gobitarna man hört i mängd innan. Dyker han upp dyker väl jag upp igen antar jag. Trots att jag var i andra tankar för 3 år sedan.
Moahahahaha, kloppetikloppetiklopp!
Din jävel!
Jävlar så bra det var ikväll i Skell!
”Räknas inte om du inte fotar och skickar in bilden till internet.”
Haha. Fan vad absurt det låter.
matti: Lördag på en söndag i Skell? Lycka till! Önskar jag hade varit där, men nu ska jag inte upp förrän om ett par veckor. Repris då?
Ja, nu har jag ju ätit upp den så det går inte att fota längre. Kan fota när den kommer ut igen. Vart skickar man?
http://www.youtube.com
eller, http://www.internet.com
http://www.kungahuset.se
Nu, en annan sorts länk!
http://arbetarbladet.se/kultur/kronikor/1.5213419-ratt-ska-vara-ratt-
Harry Angström:
Berlinkonserten är grym. Men den här versionen av ”Like A Hurricane” är den jag tycker är allra bäst. Det är inte samma version som på vare sig ”American Stars and Bars” eller ”Live Rust”.
http://www.youtube.com/watch?v=HLwm9P-n194&feature=related
Orkar man inte hela kan man börja titta ca 8.17
Ni kommer inte tro det är sant, men jag har aldrig lyssnat på Adventure innan idag. Bara hört den innan, men aldrig lyssnat. Herregud…
DET ÄR INTE SANT!!!
”Bara hört, inte lyssnat”, det är jävligt glidande alltså. ”I didn’t inhale”-varning.
Hehe. Precis, precis! Som med Matti å det här med VU!
” den var aldrig inne ”
Skönt att höra att eliten missar ibland. Då är man inte alltid helt ute då.
Alltså måndagar, fram tills jag kunde gå hem idag ville jag lämna min arbetsplats för en gravplats på den intilliggande kyrkogården varje gång nån frågade. Inte för att nån frågade, ingen tänker på mig. Bara krypt ner bredvid Bruno Liljefors och somnat in.
Fick spela bas i helgen iaf. Jammade med grannen från ösd på trummor.
Fick en strut chokladkola på posten av en läsare. Det stod ”Norrbottens fyrbåk” på adresslappen. Blev jätterörd. Trycker nu i mig alltihop på tio minuter. Om dom ba visste vem jag är när jag är själv, läsarna.
Obruten förpackning? Jag blir orolig för vår sambo.
Men de é sant! Kan inte texterna, kan inte låtarna… Den har stått i vinylhyllan i tio år, men bara åkt fram nån gång, och så har jag inte orkat ta mig in i ljudlandskapen.
Jag menar, The Fire, den börjar lite mjäkigt så där. Inte världens roligaste låt, inte världens roligaste sångmelodi, inte världens bästa sång, inte världens bästa mix, ljudet är så tunt så tunt. Hur ska man kunna veta att några av världens bästa gitarrminuter någonsin gömmer sig där på slutet.
Bara att ta till sig och fila på sista låten på NY70-skivan, serru. Tunn spröd ljudbild skadar inte.
Och nu röt jag åt min fyraåring som sista tilltal på kvällen. Nä fy fan för måndagar.
Alltså, det där himmelskt känslomässiga gitarrminuterna skulle aldrig bli himmelska utan mjäkig början och trevande låtstruktur . Det blir en förutsättning liksom. Åtminstone såsom jag minns den. Ska lyssna i morrn
Dom där Begravningsentreprenörerna, är de bakismonster idag allihop?
Lustigt förresten, satt och lyssnade efter en Hendrix-låt i lördags kväll det sista jag gjorde. Bl a den Conny hade med på listan när jag vaknade på söndan.
Alltså, jag lyssnade snabbt på början av många låtar för att kunna para ihop en titel med det riff jag hade i huvudet. Ibland, när jag inte har gegga i huvve, så har jag riff.
Stureson, Ossler och Nimmersjö.
Tre nya album man väntar lite på.
De verkar ju tillbringa en del tid i studio, så hoppet lever.
Och Begravningen också, förståss.
hjon: Eh, jo. De är ju det, många av dem.
Adventure är ju lika bra som Marquee Moon, inget mjäkigt, allt bra.
Jag har vänner som lever kvar i hiv-stigmat. Som försöker älska en hiv-positiv man som inte låter kärleken komma in, på grund av självföraktet som växer ur stigmat som diagnosen skapar. 2012.
Apropå Torka aldrig tårar.
Tack, H, för en vacker dag!
Varsågod, Conny. Det var du värd.
Har ni varit på mansdate?
Conny var inte hemma förrän kvart i fem. Själv har jag dygnat. Stockholm är så vackert på natten. Jag frös, men Conny lånade ut sin överrock.
adventure är ju så mkt mesigare än mm. saknar den där skärpan som mm har. bra låtar egentligen, men dom lyckas inte nå iaf mig på samma sätt som mm gör.
Herregud. Jag fyller år samma dag som Peter Lemarc. Ni vet, han med Svag idiot i skymning. Den dagen är idag.
Beklagar H. Men grattis ändå. Du skulle sagt något i natt.
En gratulerar.
Grattis!
grattis också till peter
åh, Hardangervidda med Ildjarn, vilken episk skiva. Låter som synthspåren från typ Kiss Me Kiss Me Kiss Me, eller nåt. Ambient blackmetal när den är som bäst, bättre än Burzums dito till och med. Tycker jag just nu i alla fall..
Television är mitt liv och så varit sedan 79/80 ca (sen som vanligt). Klart mm är vassare, men adventure är också mycket mycket bra. Så är det.
Grattis åsså.
Stäng av teven, TP. Livet har så mycket mer att erbjuda.
stalle: Jag har också haft svårt för vissa låtar på Adventure. Galopp-hoppiga Careful, t.ex. Påminner mig om Velvets sämsta låt, Lonesome Cowboy Bill. Men, även där är gitarrspelet av guds nåde. Jag tycker nog att bandet spelar bättre på Adventure än på Marquee Moon. Det är som att på första skivan har de spelat låtarna 2000 gånger för att repa sig till exakthet, på andra skivan improviserar de fortfarande när det är tagning. Alltså, när Adventure är som bäst är den bättre än Marquee Moon.
H: hehehehhahe
hehe… Näe, den är på nu och ska så vara dagen ut. Hemma ska jag lägga på vinylen med Eno-demon och lyssna på den helt underbart struttiga Venus. Så det så.
Skål H medan du fortfarande är vid dina sinnen.
Jag har nog inte heller lyssnat på, bara hört, Adventure. Och ännu tydligare än med Destiny Street förstår jag varför. Helt obegriplig skiva för en tonåring som försöker upptäcka Bowery-scenen. Jag gillar det där exakta på Marquee Moon som jag tror att Conny beskriver. Den är sylvass, det är en omutlig skiva. Jag tappar intresset för låtarna på Adventure. Eftersom det är min födelsedag får jag uttala mig så ogrundat och baserat på en enda genomlyssning. Men jag tror att jag tyckte om Days, Carried Away och The Fire. De tar jag med mig vidare. Tack.
Fast, nu när jag lyssnar på re-mastrade versionen, vad har de gjort med trumljudet? Virveln låter ju helt apa.
det är ju inte det att det är dåliga låtar på adventure, tvärtom.
Listdags!
De tio bästa skivorna gjorda av New York-band. Helt omöjlig uppgift, men ändå:
1. The Velvet Underground & Nico – The Velvet Underground & Nico
2. The Ramones – The Ramones
3. Richard Hell & The Void-Oids – Destiny Street
4. Lou Reed – The Bells
5. Suicide . Suicide (1:a)
5. The Velvet Underground – The Velvet Underground (3:e)
6. The Velvet Underground – Loaded
7. Sonic Youth – E.V.O.L.
8. The Velvet Underground – White Light, White Heat
10. Talking Heads – Fear of Music
Jag har säkert glömt hälften av skivorna som kunde vara aktuella. Ni får kontra. Vi kanske rösta oss fram till en gemensam?
Du har ju glömt minst häften!
du glömde mmm!
Åshit. Jag hade bytt kust och förlorat mig i det för mig tidigare obekanta faktumet att Nickey Beat (Weirdos, Lexicon Devil med Germs) spelar trummor på första LA Guns-skivan. Måste se bild.
Men hmm, jag får tänka. Jag vill helst att New York ska vara mer band som förekommer i Please Kill Me. Hur som så vill jag vill ha med första tre Ramones + jag vet inte hur många Blondie + den surmagade, humorbefriade reservationen att jag tycker att listor är töntigt.
stalle, Crash Test Dummies är från Kanada och alltså inte aktuella i sammanhanget. Kan det ha varit deras ursprung i Manitoba, alltså precis som Dictators-sångaren heter i efternamn, som fick dig att associera till deras största hitlåt? Det kan hända den bäste.
kan vi inte göra ett undantag för dom?
conny – taskigt att driva med matti om vu fortfarande.
Jag tycker att du har rätt. Förutom att jag skulle ha med LAMF, högt upp, och Marquee moon istället för talking heads och sonic youth. Jag är dum så till vida att jag inte riktigt förstår de sistnämnda. Plus att New york dolls (albumet).
Kort:
Marquee M – allt annat är grovt tjänstefel. peta någon velvet (inte 1:an)
Byt Fear of Music (som är fenomenal på alla sätt) till Remain in Light som var mer stilbildande, nydanande
Dead Boys Yong Load and Snotty – peta ngn VU eller varför inte Ramones (bara limsniffarrock ju, hehe). Fantastisk skiva. Underskattad?
Kan man lämna Dolls / Thunder? Kanske inte, och föredrar då Thunders So alone, men det beror mest på att jag inte brytt mig om Dolls så mycket (ska göra det snart).
Lou Reed: nja fast borde nog lyssna mer på den
glöm inte Spin Doctors!
Dead Boys är väl från Milwaukee är nåt. Om inte Crash Test Dummies får vara med så borde inte de heller få vara med.
Hej finingar, jag drog till Stockholm. Visst vattnar ni blommorna? Och tar ut soporna, jag tror att jag glömde det. OBS inga fester som sprids som löpelden på Facebook, då blir det kaos och granntanten måste gripa in. /Bullis
Opa opa.
Jag tycker inte att Young, Loud and Snotty når upp till fotknölarna på Ramones/Leave Home/Rocket to Russia. Kanske är den bättre än Road to Ruin.
Fast kalla inte granntanten för tant! Då blir det också kaos.
Spin Doctors är faktiskt från New York, de kvalar in. Upp med dem på listan, Conny.
Ja, det är ju en omöjlig lista. Thuders vill jag ha med, men vilket album är bra rakt igenom? LAMF? Fear of Music är resan, Remain in Light är målet, och jag är en rastlös själ. Television är gitarrspelets gudar, men deras lyriska värld ger jag inte mycket för. Därför väljer jag Richard Hell och Lou Reed före dem hundra dagar i veckan. Ramones är inte utbytbara mot Dead Boys, sorry TP.
Blondie va fan H! Vilken skiva med dem är bra? Jag finner dem lite charmiga ibland, på sin höjd. Mer Ramones kan jag tänka mig. Men det måste väl finnas något mer än Sonic Youth som kan slå sig in från 1984 och framåt?
mer ÄN band som det står om i Please Kill Me, ville jag skriva. Korrläsning som sagt.
Nä, Conny. Ibland tycker jag att Blondie är bättre än Ramones, och Ramones tycker jag är det bästa bandet. Fast sämre texter. Jag älskar fyra första Blondie. Även Autoamerican, men det är vuxenpop och några olyssningsbara. På The Hunter finns några bra också, men inget jag skulle begära att någon annan än jag själv lyssnade på.
Alltså, Blondie har sämre texter. Men de låter ofta bra när man bara lyssnar på dem.
http://www.youtube.com/watch?v=lGi2bF3Daj0
Les Big Byrd med Anton Newcombe på sång. Jag har gjort en del av texten, men vet inte riktigt vilken: skickade en massa klotter i går kväll till dem. Låten spelades in i natt, i Berlin. Grym låt.
Hehehe… vicken jävla smäll! Bra idé Conny, det här är kul.
Dead Boys kom väl från Cleveland, men blev ett New York-band rätt tidigt? Håller med om att de var sällsynt ojämna, men det här är typ punk rock song # 1: http://open.spotify.com/track/4dw0UdaTQb55fMkqOIVyRA
Listor är det bästa, H.
Det svärs jävligt mycket i den här kyrkan numer. Vad har hänt?
Samma ojämnhet gäller fö en rätt stor del av de där banden: Tuff Darts, Dictators, Mink DeVille, Blondie, Wayne County, Thunders mfl mfl – ingen av de gjorde helgjutna album. Fast man kan såklart föra argumentet att det inte är albummusik, utan snarare singlar man ska tänka på. Låtar till och med.
Ibland försöker jag mig på att göra New York-listor, men det blir för övermäktigt när jag plötsligt kommer ihåg Shangri-La’s etc. Och Wu-Tang etc. Alltså, grejen med alla New Yorkartister som är nåt är ju känslan av att de tillhör gäng. Samma kan man säga om hela NYHC-scenen.
En av de allra bästa New York-skivorna är ju Children of God. Den glömmer man lätt. Och jag förstår att ni kanske mer pratar om något annat.
Glömde ju: TJÄNSTEFEL CONNY, TJÄNSTEFEL!
TELEVISION MÅSTE IN!
Skit i lyriken, nu.
Resten kan jag köpa, speciellt det om resan och slutmålet. Fint. Verkligen älskar Fear of Music, tillika omstarten ”More songs”.
Förresten en NY-lista utan TUNDERS är svår. Känns vingklippt på något sätt. JA ni läste rätt Tunders (med svenskt u). Inte kan man väl lista Spin Doctors istället? Vad har de gjort som e bra?
Dead Boys blev de i NY. Tycke och smak. Ni har tycket och jag har smaken verkar det som.
Hem och göra mer research senare kanske.
Skulle inte (åtminstone!) Parallel Lines vara en helgjuten skiva? Hen och gör research.
Velvet Underground…. zzzzz…. orkar…. inte…..igenom en hel….sk…skk…..skiva….. konst……p….p…..p…..konstprojekt……..
Inte orka med VU? Folk blir bannade för sånt i min värld.
Satte ihop en HC-fri lista iaf, helt hastigt. Bara för att vara först.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5AMjHDD7WGgXlpiL8XMgjm
Gillar Parallel Lines. Gillade Blondie också. Fast är det inte lite ojämnt och uddlöst? Men ändå trevligt.
Intressant också att ingen nämner Patti Smith. Det gör inte jag heller.
Velvets Loaded föreslår jag som andra VU:arn. Fin pop&rockskiva det. Inget konstigt där inte.
Sätt på en Velvet Underground-skiva, välj själv vilken, ja, vilken du vill, det är lugnt, känn slöheten sprida sig i kroppen, känn hur tankarna tappar fart, känn tristessen breda ut sig i rummet, mmm…
En låt som vill kramas med dig, så som du vill bli kramad, hur det än må vara:
http://open.spotify.com/track/4D7ZvtLOG19HmtqKC8l0BI
Velvet Underground, tristess? Du är sjuk i huvet.
Okej, det här känns ju som jordens överflödigaste, men i all hast och innan jag åker hem, cirka 60 minuter Blondie (inte full koll på när jag passerade timmen). En annan dag hade kanske vissa låtar varit andra:
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/5Q6sykZyAKQMrUjYiGhGRu
Sjuk i huvudet och loving it.
Musik bla bla bla låtar bla bla bla artister bla bla bla elbas bla bla bla forever
Det är ju bara jag som tar mitt ansvar och pratar om knulla nån gång. Och ni ska vara rockers?
Höhöhö. Du sa knulla.
”elbas bla bla bla forever” HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!
Men, alltså hela Storm The Gates of Heaven. Många år sedan jag lyssnade på den, fan vilken bra skiva. New York som bäst.
Glöm knullet, jag vill dansa. Storm the Gates of Heaven – jaaaaaaaa!!!!!!!!!
Man får till och med snyfta i sista låten om man inte redan gjorde det vill säga.
kanske att svära i kyrkan här. men fan va risigt hon sjunger. nico alltså
Har H drucke Champagne? Och håller den på att försvinna ur ådrorna? Nå’t fel är’e. Å då mena jag inte det där med att dansa, det är ju sunt och friskt.
Fyll på!
Fast Blondie och texter: ”The children come in here and they dare the ghost”. Måste torka tåren varje gång.
Okej, nu ska jag hålla tyst ett slag.
Natural high, TP. Du borde prova. Påminner om champagnefylla.
all no wave då? faller ju albumkriteriet förstås. DNA skulle nog, kanske, kvala in på min lista i alla fall.
men seriöst! matti, anton, les byg byrd!! jag är alldeles knäsvag. fin men hemsk text också.
eller minimalisterna, och hip hopen som matti säger? discon? sjukt svår lista som sagt.
Den här tisdagen var ju sämre än måndagen. Tre jävla snorungar snodde postcykeln när jag var inne i en trappuppgång. Hittade den efter en knapp timme i ett buskage några hundra meter därifrån. De hade öppnat bankbrev och paket och så vidare. Antagligen hittade de inget av värde. 120 hushåll eller mer som blev utan post idag. Tyvärr såg jag inte när de drog iväg så jag har ingen aning om vilka av sex sju flinande minderåriga arslen som jag träffade sen som var skyldiga. Några såg nervösa ut, men det räckte ju inte direkt.
EVOL har underbara ljud och flera bra låtar, men för mig är nog första epn både bättre och mer New York.
kboi har spelat sin sista match i wf. grattis.
No Wave, Glenn Branca är ju med iaf. Och Swans. Inte renlärigt nog, kanske.
Vad är det som händer här? Klaga på Nico, klaga på Velvet. Svära i kyrkan. Illa.
Moderat rasar mot artistsponsring.
http://gaffa.se/nyhet/65812
newsflash: artister ska också äta.
ps. jag vet att kritken var ur en annan synvinkel, men ville förekomma surmagade flumvänstrar som säkert går igång på att stålet gör så där. ds
och jazzen.
Jag klagar inte, jag konstaterar. Lite tourettes är det väl också. Men Nico är såklart fantastisk, där får Anonym inget medhåll från mig.
Ja, herre. Finns så sjukt mycket att säga om det där.
En kommun som ägnar sig åt kultursponsring Huga, hemska tanke.
Ett band som ändå inte tjänar ett öre på nämnda turné, eftersom man bor där man gör, det vill säga långt från Sthlm och det kostar pengar att resa. Vad fel.
En (socialdemokratisk) lokaltidning som hugger sin medarbetare i ryggen med insinuant artikel. Vad bra.
Ett kommunalråd som säger att man vill göra mer sånt här. Vad dåligt.
Ursäkta ironin ovan: MEN JAG BLIR GALEN!!! ALLT DET HÄR ÄR JU TOPPENGREJER!!! KOMMUNEN LÄGGER (SMÅ-) PENGAR PÅ ATT KULTUR KOMMER UT I LANDET, UTAN ATT STÅ MED MÖSSAN I HANDEN OCH DUMSTRUTEN PÅ I EXEMPELVIS EN MONTER OCH SÄLJA EXEMPELVIS HJORTRONSYLT, SURSTRÖMMING OCH ISHOTELL I EXEMPELVIS NORDSTAN I GÖTEBORG!!!
Det sistnämnda har jag sett på riktigt. Gick förbi med blicken bortvänd pga skam.
fast vad är det som insinueras? jag kanske är trög så här på kvällskvisten, men artikeln är väl en ganska rak nyhetspuck?
Och Gaffa har alltså hittat nyheten här: http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7219426
Ja, klart det är en nyhet och insinueras är nog inte helt rätt ord, men jag tycker det är lågt att inte be om kommentar av Magnus och att inte nämna att han är en återkommande medarbetare på tidningen. Lite dålig stil. Jag antar att det betyder något, dålig kommunikation mellan redaktionerna eller något, och egentligen borde man väl ta det internt (jag är ju också medarbetare där nuförtiden).
Däremot dåligt av mig att inte länka till originalartikeln på en gång. Och att skriva med versaler i sådan affekt. Gaffas text är inte insinuant överhuvudtaget.
självklart skulle de pratat med magnus också. jag älskar versaler i affekt.
Jag känner mig orolig. För att få en lugn sömn vill jag be Conny att fundera på följande:
Att utesluta Marquee Moon från NY-listan är som att utesluta (I’m) Stranded från Brisbanelistan. En sådan idé faller på sin egen orimlighet, misstänker jag att herrn tycker. Behöver jag säga mer?
Jo, att det finns bara en låt på MM som inte håller allra högsta klass (Guiding light). Resten spränger gränsen för vad som är riktigt riktigt bäst. Ärligt, inte finns det många andra skivor i den divisionen, inte? Till exempel, om man undantar de två första VU-skivorna,lyckas inte ens resterande VUarna matcha MM’s jämnhet och kvalitet.
Så, snälla,
Tänk Conny Tänk!
Det här är jag i gästboken:
Knulla bla bla bla nagellack bla bla bla ensam bla bla bla hatmejl bla bla bla hbtq bla bla bla dunkar bla bla bla fylla bla bla bla gråt och tandagnisslan bla bla bla forever
Testar Rara, Englands Spotify. Hmm. Inget nytt. Fortfarande ingen Steve Albini, fortfarande inte So med Peter Gabriel och ett undermåligt Butthole Surfers-utbud. Och sopiga på svensk musik; ingen Anarkist, knappt nåt med Bob Hund, ingen Conny, inte Magnus senaste etc etc. Nej, en tumme ner blir det.
Det är det här som händer när man inte har ordning och system. Man bara händer ryggen till så pratas det knulla, länkas det okritiskt till Gaffa och påstås att VU är tråkigt. Det är ingen ordning, ni får ta och hålla er till ämnet!
Bullis: Right on, rock on. Du får det att låta som nåt dåligt?
Fast jag tycker att NSDs rubrik var insinuant.
Matti: Nä, inte dåligt. Jag var bara särdeles grov när jag drev med mig själv.
Hahahaha. Ok.
Nåt helt annat: anar en borgerlig konspiration. DNs recensioner på nya Norén och Jäderlund är bara tillgängliga som plustjänster. DNs nya, superdyra plustjänster. Finkultur till de som kan betala.
Benny: bwhahhahahahahahahaha!
Sorry, jag har hålly på med ny låt, därför missat hela gästbokskvällen.
Marquee Moon… Självklart är den en aspirant, men nu här på femte varvet tycker jag ännu mer om Adventure. Skivan har en skör, spröd och lite sorgsen ton som är helt egen. Adventure är bubblare till min NY-lista. Children of God också.
Blondie, jävla fejkorkester! VU foräver!
Och jag menar, hellre det än elbas!
The Blue mask ejunte dålig heller, vinner med en läpp över the Bells
Bullis: Jag flyttar ut.
TP: det lite så att jag premierar skivor jag inte lyssnat sönder. Bellsär den skiva jag helst lyssnar på av Lou Reed nuförtiden. Velvet är överrepresenterade, men de är världens bästa band någonsin.
Hjon: åh du kommer att sakna alla rosa tvålar och handdukarna som doftar apple blossom.
Äntligen lite kloka ord om Velvet och Adventure. Bells och Street Hassle är hans bästa soloskivor. Bells lite grymmare, på samma sätt som Las Vegas Story är bättre än Sex Beat.
Samtidigt, lite väl typiskt att göra New York-playlist, det erkänner jag. Roligare med, tja, en SF-lista. Eller Chicago, eller LA. Inte lika snabbt gjort dock.
Nu är det krig. Brottningsmatch minst.
Imorgon snackar jag gärna mer om Jäderlund/Dickinson-boken om nån ids.
Ja den boken verkar ju vara välkorrad av hovet. Kungl hovleverantör av bok.
Nu förstår jag Bullis ordvits. Behövde morgonkaffet.
”ett undermåligt Butthole Surfers-utbud”
Skittjänst.
Om vi gör SF-lista så vill jag ha med Huey Lewis and the News!
Science fiction! Jag gillar Sunshine!
Ändå lite roligt att Conny avfärdar Blondie som just fejkorkester, för att därefter hissa Velvet Underground – det enda bandet i hela rockhistorien (ja, möjligen Sex Pistols också) som har lanserats som en produkt av en mycket hipp namngiven konstnär.
Ont i magen av gitarrsolot i The Fire, på det bra sättet.
Det är ju en tjej som frontar i Blondie, således skojorkester. Om en tjej är med på trumma eller på åma sig lite och sjunga falskt så är det på riktigt. Ända tills man måste skjuta av tjejmedlemmarna för att inte stammen ska bli sjuk. Det står i grundlagen.
Jaha. Är det nåt fel på Pistols också nurå?
Det är som jag hela tiden har trott, H är ett troll.
Håller på med L.A-lista, men det är så sjukt svårt. Först och främst är det för mycket punk (fast det kan jag ju plocka bort), men sen är det svårt med kriterierna i största allmänhet. Hela det där området, geografiskt, är obegripligt. Black Flag är LA, va? Beach Boys? Ju större området blir, desto längre blir listan. Helt hopplöst. Dessutom, det här liksom karaktärslösa: alla som flyttat in, som Guns N Roses och Curt Boettcher till exempel. Är det liksom Los Angeles, eller en aspekt av staden i alla fall?
Och Tupac? Snoop?
Felet med Sex Pistols är trummorna, det har jag redan sagt en gång. Det är inget nödvändigt fel i att vara en fejkorkester heller, jag tyckte bara det var fel sak att avfärda Blondie med om man själv har ett fabricerat boyband som storfavvis.
Black Flag är LA. Jag skulle ta med Orange County-banden också, annars får man bli ännu mer regional. Guns N Roses är LA, som Dead Boys är New York. Annars blir det Björn Söder-logik.
Dead Boys kommer högst upp på min Cleveland-lista. Sen ska jag ta itu med Minneapolis, Des Moines, St. Louis och Albuqurque. Åh vilka C-60 det kommer bli!
jag gillar kbois toronto c-60. http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5W3l28EdUJyoPNfyWCxuEG
Hahahaha. Björn Söder-logik.
Hör vissa rykten om att Jari spelar med Goat!
Är det hemligt vilka som är med i Goat nu också? Snark. Jag vet.
Snicksnack. Sen 2008 i Fulham har Jari bara spelat i inhemska lag.
Sympatiserar med din prioritering, Conny.
lyssna på detta, http://www.youtube.com/watch?v=lGi2bF3Daj0&feature=g-all-u
Läste lite snabbt. Men tycker att Ramones är överskattade, hur ofta vill man lyssna på dem EJENKLIGEN? Blondie är däremot underskattade. Skulle vara mycket mer gillade i Sverige om det inte vore för associationen till The Sounds och allt kopplat till det, tror jag.
hellre ramones varje dag än blondie en gång i veckan. läs för övrigt bengt olsson roman rekviem för john cummings, sketabra.
ps ejenklien stavas det. ds.
Jag vill lyssna på Ramones jämt.
Jag kan omöjligt tycka att Ramones är överskattade. Det är säkert en Velvet Underground-grej. Eftersom mörn missade att greidra sin retoriska fråga kan jag ju svara: jätteofta. Jag är alltid på humör för Ramones. Inte ens det minsta trött på till och med de låtarna som borde vara mest uttjatade. Blitzkrieg Bop är lika bra varje gång. Bengt Ohlsson-boken däremot, jag håller tyst, annars kallar Benny mig för troll igen.
Hehehe. Jag har då lyssnat mer på Ramones än Blondie, och det långt innan The Sounds var mer än en menande blick i sina föräldrars ögon.
Jag gillar Blondie, men tycker inte albumen är helgjutna. Å andra sidan har jag inga krav på helgjutna album. För övrigt vet jag inte om jag tycker Ramones varit så helgjutna på den fronten heller. Men fler pophits i mina öron, än Blondie i alla fall, såna där som man vill poga omkull bord och bokhyllor till.
// Hälsningar från Jura-perioden
Läs Everett Trues Ramonesbiografi! Den är skitbra!
Vilka är med Goat då? Säg föfan,
poga bokhyllor? Värsting.
Hur lätt som helst, så länge bokhyllorna är tomma. Och det är de ju vanligtvis hos folk som pogar.
Inte hos mig, kandidaten.
kommer ihåg när tjåfförns bokhylla drog i golvet. det var tider det, sämre tider.
ny tävling!
Bästa punklåten, alla kategorier.
Benny: Var det typ såhär du menade?
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15660266.ab
Bästa punklåten:
I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair)
HEHEHEHEHEHHEEE
BLASPHEMY IN THE CHURCH OF ALL THINGS PUNK!!!!!!!!!!!!
Bästa punklåten: You Suffer. Lätt. Har allt som krävs.
shadow – lurkers
Matti: för typ tusen inlägg sen, om Birro? Ja. Facken är sämst.
Bartlet meets Obama:
http://www.nytimes.com/2012/10/07/opinion/sunday/dowd-two-presidents-smoking-and-scheming.html?pagewanted=all&_r=0
Satte ihop en timme världsbäst punk på 28 minuter.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/5UrCLlCtTaFEvCprroJ4CV
Lätt som en plätt, och säkert inte ens hälften av vad som egentligen borde varit med.
Jag associerar inte heller Blondie med The Sounds. Förutom att senaste Blondie-skivan från förra året faktiskt låter som The Sounds. Det är en horribel skiva med låtar skriva av ett låtskrivarteam, jag avråder skarpt från lyssning.
Men Deborah Harrys röst. Jag skulle följa henne till jordens ände.
Dicks hate the police ligger långt fram i huvudet som bästa punklåt. Pogo-obligatorium. One Chord Wonders kanske. Annars tycker jag ju att det bästa med punk är att det är nytt hela tiden. Man slipper tycka att Bob Dylan är bäst.
Protest and survive. I like fucking. Jag kanske också måste göra en spellista.
Men nu till Bullis favoritinstrument: den som fattar vad basen spelar i Protest and survive får gärna förklara. Helt crazy. Ett halvt liv senare har jag fortfarande ingen aning.
Goat: nej, säger inte om det är hemligt även om jag tycker det är töntigt. Inga kändisar. Nån som berättade när de började spela, eftersom det är sånt man frågar när nån pratar om ett nytt band.
Fem inlägg på tunnelbanan hem. Hejdå en stund!
Bästa punklåten finns inte på Spotify: I Don’t Like You med Skrewdriver. Allvarligt, vilken sjukt bra låt.
Jag gillar den här ”en slemmig torsk i en brödrost, jag sjunger som jag vill!” Tjuvröka, folköl och blandband.
Jag och Matti är ju sällan överens. Äh, är vi ju. Men vi är särskilt överens när han säger att Drukqs är världens bästa skiva. Säg det igen, Matty.
Bästa punklåten är ju svårt men bästa NY-punklåten desto enklare:
Two princes – Spin Doctors
Matti: Hehehe,
H: Hm…
Benny: Hehehe
mörn: ligger ju nå’t i det
Bullis: visst, så er’e
P: kanske
Stalle: hehehe, jo
Stålet: vett’e fan, de
Skräddarn: glöm det.
Bästa SF-punklåten måste vara ”It’s hip to be square”.
tp: bästa resumén ever.
Boredom hade man ju glömt helt. HELT BÄST JÖ!
Tyvärr har TP:s svar till mig och Bullis blandats ihop.
TP: du har nog bara hört, inte lyssnat.
Drukqs är världens bästa skiva
Just det. Där hör ni, era gitarrmongon.
Låt dom hata oss eller moon over marin
Hahah det där var från mig.
C-60 C-60 C-60 C-60 C-60 C-60 C-60 C-60 C-60 C-60
oktober vol 4 oktober vol 4 oktober vol 4
NUTIDA SVENSK HIPHOP NUTIDA SVENSK HIPHOP
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6DNhKpRlRb7aPrgspX3uAm
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6DNhKpRlRb7aPrgspX3uAm
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6DNhKpRlRb7aPrgspX3uAm
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/6DNhKpRlRb7aPrgspX3uAm
Varsågoda.
Hälsningar Benny.
Skräddarn: Jag? Gjort en Conny? NÄÄEE.
Anar analkande ANARKI.
TP: Det var en jävla dålig sammanfattning. Jag håller aldrig med nån. Jag är alltid emot alla.
Bullis: visst, så er’e
Men åååh
Brujeria spelar i Berlin i december. Ska vi dra ner eller?
Brujeria? Shane Emburys band?
Nu kan Benny fryppelposta fryppeloktober. Coolt.
brujeria, som spelat in en version av macarena?
Crass – Punk is dead
Ja, Matti och skräddarn ringar väl liksom in Brujeria från varsitt håll kan man säga.
Benny: Inget med Panetoz? Inget med Panetoz? Inget med Panetoz? Inget med Panetoz?
Bullis: Du kommer sakna min elbas.
Matti: SF-listan har du gjort redan och bara BSG var det på den. Endast Conny prempade.
H – the Goat whisperer.
Uj. 1 bästa punklåt. Svårare än 10 NY-album ju.
Bullet – Misfits!
Eller…
Dils – Class War
Jag byter åsikt en gång i minuten.
Kollade inte mattis lista innan. Men la ner alldeles för mycket jobb… Det gällde att klara hedern, och få in 30 låtar på 60-minuter.
Försökte vara hederlig också, och inte ta med så mycket pop-punk, sån jag gillade förr men inte bryr mig om längre. Jag har bytt Undertones mot Discharge,sista tio åren, kan man säga.
Sex Pistols är ju egentligen inte punk, musikalisk sett. På tok för långa och långsamma låtar. Har mer med glamrock och göra. Men. Och det är ett stort men: när John Lydon börjar sjunga, då är det mer punk än allting annat igen. Så de fick vara med.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/3LV9wFgXKWF14jjxMRyyWI
* glamrock att göra.
Hollywood Squares – Hillside Strangler
Haskels – Takin The City By Storm
Next – Cheap Rewards
De låtar jag helst skulle velat ha med på punklistan men som inte finns på Spotify.
Det tog några år, men nu har jag fattat hur bra den här låten är. Det är punk men ändå lika mycket typ Television möter Thin Lizzy. Men helt övertygande. Inget manierat.
NNB – Slack
http://www.youtube.com/watch?v=9AWTGExPigI
hjon: Aldrig hört.
hjon: Ah, kollade Spotify nu. Det blir nej där, Benny säger nej.
hjon: Jag är stugsittare på min vanliga utdelningsadress från idag till och med tisdag, skriver. Du får hemskt gärna komma förbi, eller om du hittar en lucka bjuda in mig.
Här är Johnny Ramones lista över tio bästa punkbanden, ur hans självbiografi. Alltså, jag fotade av den i morse, har inte memorerat den.
1. Ramones
2. Clash
3. Sex Pistols
4. Heartbreakers
5. Dead Boys
6. Damned
7. Cramps
8. Buzzcocks
9. Dickies
10. Black Flag
Ikväll gör jag en LA-lista om jag hinner.
Hörni, jag vill ha en lulelista! Snälla gör!
Hjon: Ja, det kommer jag. Jag älskar ju elbas. Det är bara ordet som är så roligt.
Jag tycker vi byter ämne, från Can till Crass.
Nu vill jag ha en bästa punk-låtarna nånsin spel-lista från H. Inser att jag har enorma hål i min bildning åren 1983 – 2010.
Jag har flertalet svackor perioden 1985 till 2013.
Vilka lika punklistor vi har, Conny!
Ja, då fattar ni ju andra vad som är kanon här, vad ni har att rätta er efter, tools & sheep.
Presstext från Uniform Beat.
”We Are Legends är två hungriga rockrebeller, klubbfixare och entreprenörer som slagit sig samman för skapa musik att beröra världen med. Tänk er en mix av Daft Punk, Justice, Gary Numan och Chic så är ni en bra bit på väg. Detta är storslagen pop gjort med elektronisk dansmusik som utgångspunkt. På denna singel har de samarbetet med de två unga tvillingsystrarna Tami och Nicole Rodriguez som står redo med knytnävarna och även dem redo att knocka världen. De har 100% rätt övertygelse och inställning och det får man även en vision av genom den video vi även lanserar runt släppet. ”
Visst blir man sugen? Ja, på självmord.
Nästa lista blir världens bästa protopunk.
Kunde inte leva med att jag hade med Undertones och inte Flipper på min punklista. Så jag ändrade fast listan var klar. Punk handlar om att bryta regler…
retorisk knorr: BWHAHAHA
matti: Hahahha! Men den där låten med Flipper, den förebådar Pixies lika mycket som den är punk, eller hur! Förebådar Pixies precis som The 15th med Wire gör det.
Vilka vidriga sångare har mest förstört annars perfekta band? Fergal Sharkey och Jim Kerr leder min lista.
Nu har du lovat!
orsdag 25 oktober | 10:04
matti skriver:
Nästa lista blir världens bästa protopunk.
matti: lika listor, ja, men det är olikt dig att ha 999, Jam, Lurkers och Vibrators före Discharge?
Vilka vidriga sångare har mest förstört annars perfekta band? Kan inte tänka mig ett perfekt band med en sångare som förstör. Men Tad och Screaming Trees hade varit bättre med bättre sång. Exempel på det motsatta är Rain Parade. Och McCartney efter Ram.
Jag har ingen råpunk alls. Det blir en annan lista, en helt egen. Råpunk är inte samma sak som HC, förresten.
http://www.uniformbeat.com
Jag tycker att det här är intressant, allt tycks vara en PR-kupp av Playground. Jag kollade igenom alla artisternas bloggar och facebook-sidor. Det tycks ha börjat för några månader sen. Vissa bloggar skapades i början av 2012, men de flesta i samband med att de skrev på med ’skivbolaget’ (mellan 12 augusti och mitten av september). Vissa har köpt in sig på några strategiska remixer, typ Benassi. Allt har exakt samma typsnitt.
Min slutsats är alltså att den här nissen Patrik Larsson (namne med en kille från Pite som gillar motorcross) på Playground sitter och roddar det här själv, med några arbetslösa reklamare som pillar i Ableton. Det här borde ju världen få veta.
Ser också att vissa gästbokare är kompis med honom på fb. Spill it.
Äkta allvarlig fråga. Tycker ni verkligen inte Robyns Be Mine är bra pop?
Nix.
Varför inte?
Veronica Maggios Mitt hjärta blöder, då?
För lite gitarr.
Har du hört Knife, Bullis? Prova dem. Kollar lite på Youtube, det var länge sen jag lyssnade på Knife senast. Jo, jag älskar det fortfarande tydligen.
Minns 2001, när jag fortfarande hade någon form av illusion av meningen med högre studier. Spelade ”Kino” för ett gäng klasskamrater. De tyckte det lät fördjäfligt. Men jag sa att de kommer bli stora, minns var ni hörde det först =)
Tror inte att de minns.
I heard a puff, I heard a blow
I felt the ground, I felt the snow
I thought of linen and old lace
I never really saw his face
Och man tvärdör ju nästan när hon börjar ”Then I had to climb down…”. Ja, iaf jag.
http://www.youtube.com/watch?v=a-SfiiSoGc0
Jag gillar det jag hört av Knife. Måste tydligen läsa texterna också, nu när jag ser vad du citerar.
Men Only You med Yazoo och Abbas When all is said and done gillar ni? Och Jane Wiedlins Rush Hour?
Conny, får inte jag göra en sån där lätt punkkanonlista som du och Matti har gjort? En timme klassisk LA-punk får jag ihop på en kvart. Lista över omistlig punk de senaste tjugo åren känns halvkul att göra, tycker jag. För mycket viktigt som saknas på Spotify. Tänker spontant på Rip Offs (+ alla Greg Lowerys band + Rip Off records), Registrators, Last Sons of Krypton, Catholic Boys, Tyrades (lp:n finns men är inte lika bra), små men tongivande skivbolag etcetera etcetera. Men jag brukar väl ha med ny, halvny och hyfsat ny punk på mina månadslistor?
Jag gillar Abba, Rush Hour och elbas.
Fast okej, utmaningen antagen. Men vet inte om jag hinner ikväll.
tar ju bara en kvart ju.
LA-punken tar en kvart.
kilo: Svårslagen live-dvd, det. Gillar den där Kino-versionen bättre än albumversionen.
Nu! En timmes råpunk! Mycket svenskt! Ska bara lyssna igenom litegrann.
Eller, vafan, här: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6JfO9BNQKYVhVRk2v760Av
RÅPUNK FOREVER
H: Meh! Gör en enkel timme med det allra bästa. Givet eller obskyrt spelar ingen roll, men det ska. Vara sånt man gillar nu. Inte sånt man gillade förr. Tar för givet att din lista blir annorlunda än min.
Handlar absolut inte om att det måste vara obskyrt, tvärtom att jag vill ha med de låtar som direkt tänker på som de allra smockigaste, och då känns Spotify påvert. Jag uppfattade din önskan som att du ville ha nyare punk och då tänkte jag att du skulle få det.
Har börjat se Mad Men. Det är värst nånsin. Förutom det uppenbara föraktet mot kvinnor och barn, att alla män är helt förlorade. Jag står inte ut tror jag. Ständigt outtalat hot om våldtäkt, barnmisshandel och självmord.
Okej, nåt blir det i alla fall. Ska bara korta ner till en timme.
Mad Men slutade jag se efter första säsongen, säkert lite av de anledningar Bullis nämner + tyckte inte om någon.
Jag HATAR kungahuset och monarkin. Jag hatar media som skriver okritiskt om hur de förlovar sig och håller på. De kan dra åt helvete.
Okej, så här blev det. Inte en timme med de bästa punklåtarna nånsin efter millennieskiftet, men en C-60 med bra samtidspunk (enstaka låtar är från 90-talet). Det är helt obegripligt vad som finns på Spotify och inte ibland. Ganska roligt att leta runt, även om man ofta drar nitlotter. Sen plötsligt hittar jag Furthur med Vee Dee, en skiva som jag lyssnade skiten ur i ett tidigare liv (den är inte från 2009 som Spotify säger) men idag nästan hade glömt bort att den fanns. Det kanske bryter mot Connys regel att det ska vara sånt man gillar nu och inte förr, men jag tycker det låter schyst fortfarande. Tyvärr innebar inte Vee Dee-fyndet att Functional Blackouts finns, fast det är samma skivbolag och där fanns det en låt jag VERKLIGEN ville ha. A Frames deltar med en låt från skivan på Sub Pop fastän jag ville ha med typ Neutron Bomb. Tyrades deltar med en cover av franska Volt (originalet är synthigare och slöare och finns också på Spotify) fast jag hade velat ha typ I Am Homicide. Sådär får man hålla på. Ni kan tycka att jag är om mig och kring mig med det här, men tänk om Dead Boys (eller Spin Doctors) inte hade funnits när ni skulle göra New York-listan. Jaja, vart var jag? Jay Reatard är överrepresenterad, även på låtar där han inte är med och spelar hör man hans influens. Precis som det ska vara. Den som inte pogar sönder lägenheten till I Hate Your Secret Club med Baseball Furies hatar punk.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4d6OclOGyyaHxGvCRIidvB
Ska strax prempa. Ska bara lyssna klart på Urgehal först.
Ursäkta, upptäckte att jag på grund av slarv hade två Lost Sounds-låtar. Tog bort den ena och lade till nåt annat istället. Enda efterhandspillet, lovar.
Bullis: både be mine och mitt hjärta blöder är grymma. dom har nog bara hört igen.
mad men är ocksa grymt.
Benny: bra lista! 2010 är iofs inte samtida, men den här är bra
http://open.spotify.com/track/5gT2UVoZ7vj7WcvPcZsprv
Fast Matti, kungabarnen är satta till världen bara för att gifta sig för att sedan skaffa barn. Tänk vilket helvete att leva så, även om de själva säkert inte upplever det som ett helvete pga privilegierade. Men det är ett privilegium som inte jag skulle vilja ha, jag som har ett val.
Så jag tycker inte man kan hata barnen bara pga kungabarn. Med mediernas medlöperi är det en annan sak. Jag har tänkt mycket på det här idag.
Ok, svårt att stava till priviligerade.
Gillar i princip inget med Robyn. Kan inte sätta fingret på det. Står inte ut med ABBA generellt, enstaka låtar är okej men jag vill inte lyssna efter vilka de är. Veronica Maggio är jättebra, men inte på samma skala som The Knife. Jag har också hört en del låtar med den här Pink som alla snackar om, tycker det är lyssningsvänligt trots att det spelas väl ofta i reklamradion och jag lovar att ge Mattis råpink-lista en chans.
Fast OBS OBS. Det innebär inte att jag tycker synd om kungabarnen eller accepterar de klasskillnader som monarkin befäster. Det här med blodet är ju äckligt. Fast det fattar ni väl att jag tycker.
Blä för blod. Utom zombieblod. Det är fö nästan svart.
En annan grej: ikväll upptäckte jag att det finns en inställning på Fejjan som gör att man måste godkänna alla taggar. Lyckan! Aldrig mer ful eller full.
Får man älska Die Antwoord? Jag tycker de är fantastiska. Bästa rap jag hört på flera år. Det är upptempo och det händer grejer hela tiden. Långfingret i luften hela tiden. Sjuka videos, både när Chris Cunningham gjort dem och när de bara åkt taxi: http://www.youtube.com/watch?v=_r4xkd2AVK0&feature=youtube_gdata_player
Abba och Robyn och Hives. Det är lite samma. Ingenting som går att ta på allvar. Men lite roligt så där, och väldigt välproducerat. Vi är så duktiga i Sverige. Hela jävla landet känns som kungahuset ibland.
Nä, nu var jag sur. Klart det finns sånt som är bra på riktigt. Knife, t.ex, de har influerat mycket utländska akter. Och Entombed och Masshysteri och en del annat.
Såg ni det här annars, det är topp 10 i att skruva på sig i obehag:
http://vimeo.com/52100073
Lyssnar på world music-goat nu. Det är grymt.
Äh, jag är ju full fast jag är nykter. Menade inte Masshysteri ovan (även fast de är bra) utan Missbrukarna.
Massbrukarna. Miss Hysteri. Det är svårt det där.
14-åring blir 15-åring. Tårarna står som spön i backen pga rörd.
Vimeo-länken: Ja. Tihi-et och allt. Det är fan värre än när när hon från Lambretta leker Veronica Maggio.
Eller, ja vet inte. Är det här kanske värre: http://www.youtube.com/watch?v=2-XDUgyoi3U
Jag älskar den där låten, blir helt vild av upphetsning. Sveriges Rihanna.
Yes, äntligen är vi Sveriges tredje största parti. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.
Älskar för övrigt H:s punklista. Reatards-låten bäst forever just nu.
Länkar dock till min superhärliga Absolut råpunk-lista igen.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6JfO9BNQKYVhVRk2v760Av
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6JfO9BNQKYVhVRk2v760Av
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6JfO9BNQKYVhVRk2v760Av
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6JfO9BNQKYVhVRk2v760Av
Go fryppel, go go go.
En grej bara, Cola Kids är bra, men inte lika bra som Masshysteri och Gorilla Angreb. Jag har rätt, du vet det.
På tal om råpunk så fick jag hem nypressen av Dischange – Seeing Feeling Bleeding igår. Men storsint som jag är satte jag ihop punklistan istället för att lyssna på den. Efter läggning såg jag de två avsnitten som gått av tredje Walking Dead-säsongen och sen började jag läsa nya Lars Norén. Utan att jämföra konstnärlig höjd så var det en rätt logisk övergång. Boken verkar svinbra.
Matti, då menar du Cola Freaks men tänker på Lost Kids va. Eller så vitsaru vidare med Connys snurror. Gunilla Annbritt tog jag bort när jag strök ner till en timme, för att det fanns annat som hade känts tråkigare att ta bort.
Spaning: det är många av kängbanden på Turist i tillvaron-samlingarna som hardcoreskriker till råpunk. Kulturskymning. Men Mattis råpunksamling är omistlig för den som vill kissa på sig och peta i näsan en förmiddag på jobbet.
Cola Freaks, menade jag ju. Och Gunilla Annbritt lollar jag på mig för att du skrev!
Ja, nya Norén verkar fet. En dag när jag får pengar ska jag först betala tillbaks flygbiljetter och sånt. Och andra lån. Sen köpa Norén. Gillar även Walking Dead hittills. Känns som jag är med där. Oklart vilket tillstånd av förruttnelse. Om jag är levande eller död.
Walking Dead. Två första avsnitten har varit bra, men jag gillar inte grejen med att Michonne kommer vara med och ta plats. Ok att man kan ifrågasätta seriens trovärdighet som sådan, men att någon släpar omkring på två odöda och tärnar upp zombies med katana, det är för mycket, till och med för mig. Det är sånt som skulle platsat i Planet Terror, för böfvelen.
Skulle kunna gnälla lite om SD, och hur vintern har kommit, men det är nog bäst att jag lägger band på mig. Kan inte komma in här en gång i kvartalet och sprida hur mycket dålig stämning som helst.
Hon släpar inte omkring på dem, de bär hennes väskor. Praktiskt ju.
Stekte visst inte hjortfärssåsen ordentligt…
Stekningen är väl en sak, men du borde nog söka för din taskiga matsmältning.
Matti: exakt den sinnesstämningen, tunnelseende, nånstans mellan liv och död, gjorde det perfekt att gå direkt på Norén-boken. Du kommer älska den.
Jag har inte läst Walkind Dead-serien, så var gärna försiktiga med spoilers, men det jag inte fattar med bärarzombiesarna är om de alltså tappat sin instinkt att jaga människor när de blivit av med käken? Är det bara stragesisk suspension of disbelief som gäller eller finns det nån rimlighet i att de är så tama?
H: I och med att jag haft väldigt låg tolerans för serie-tidningarna kanske jag kommer med felaktiga uppgifter här, men som jag förstått saken finns det inte rimlighet någonstans när det kommer till bärarzombies. Även om det skulle vara så att alla deras aggressioner sitter i käken av någon jävla anledning, och att de går att domesticera (lite som Bub i Day of the Dead, kanske?), så är de ju fortfarande närmast likstela smittohärdar. Att släpa med sig de där båda innebär att man begränsar sin rörlighet och flexibilitet, och även om de skulle vara knäpptysta så skulle knappast deras stabbiga traskande vara det. Allt oväsen och krabbande borde ha lockat fram varenda zombie inom tre kilometers radie, och Michonne skulle antingen ha varit tvungen att lämna sina packåsnor eller själv bli krubb redan första natten. Jag kanske nördar in alldeles för hårt, eller bara har råfel vad gäller Walking Deads zombie lore, men allt det där stör mig.
Inte läst serien heller, utom de två första på svenska.
Jag har bara bestämt mig för att jag tycker det är coolt med packzombies. Alltså, det är så ytterst lite som är trve nuförtiden när det kommer till zombies. Jag är glad för allt jag får, och så länge Lori och Rick inte ältar sin skitfamilj och sin moral hela tiden.
Jag är inte särskilt upprörd och det finns väl som sagt fler orimligheter, bara undrade om det var nåt jag borde fatta.
va, finns det orimligheter i en serie om zombier?!
Klart det är fullt med orimligheter, men för mig handlar det om en motsägelse mot den verklighet som TV-serien har etablerat. Tycker det förringar vissa tidigare händelser, där andra karaktärer bitit i gräset för betydligt mindre. Fast nu ska jag inte hålla på och gnälla om det, menade inte att försöka regna på någons parad eller nåt.
Nu har jag en ny bra låt. Kan inte riktigt sjunga in den än pga uppskuren.
Matti! Det är en zombie walk i Boden imorrn. Ska du gå?
Gyllene lanseringstillfälle för Begravningen. Och Conny lär ju gå, uppskuren och utan röst.
H: HAHAHAHA!
Tips till dig som är trött på att sladdarna på hörlurarna går sönder: Shures in-ear-lurar. Köpte ett par 315 på blocket, fick dom idag. Utbytbara kablar me kevlar på, meget godt lyd.
Kevlar? Gutt, då är de ju skottsäkra med.
Ere kaviar på hörlurssladdarna? Det låter inget bra, tycker jag..
Någon som läst Hannes Råstams Thomas Quick bok? Mycket rafflande och intressant!
Benny:
http://www.pricerunner.se/pl/94-1010963/Hoerlurar-och-Headset/Sennheiser-HD-25-1-II-priser
De bästa lurar jag haft. Typ alla ljudtekniker kör med dem. I sig är de inte superbasiga, men det kirrar man lätt med EQ:n. Kan äntligen lyssna högt som fan utan att det bara sprakar i örona.
Jag ska spränga bort ca var 12 person i det här landet. Visserligen mycket selektivt, men ändå. Effektiv demokrati, kallar jag mitt parti.
Dra åt helvete eller ha en brinnande stubin i röven, välj!
Varför ska stubinen upp i röven? Där gör den bara halvmycket nytta. Svår att tända, dessutom.
Äh, dom flesta stubiner är väl gjorda av typ magnesium och skit så att de brinner som en jävel oavsett om man har den i bakluckan eller under vatten eller vad som helst. Man har ju varit med om en hel del.
Conny: On ear ja. Men nu var det in-ear.
KOLLA!!!!!
SEMANTIKFREDAG!!!!!!!!!!!
SEMANTIKFREDAG!!!!!!!!!!!
SEMANTIKFREDAG!!!!!!!!!!!
SEMANTIKFREDAG!!!!!!!!!!!
Några dagar och en lång genomläsning senare, Bullis: Den där krönikan om Ramqvists bok och bekräftelsebehov och det osköna om kvinnlighet. Det där hon skriver om är ju nån slags feminism inom normens begränsning, feminist på patriarkatets villkor. Och jag tänker att det är ju jävligt enkelt att vara den typens feminist för då behöver en ju inte vara revolutionär utan det räcker med framgångsrik. Och ja koketterar är verkligen rätt ord, koketterar med det tolkningsföreträde de har fått utan att rannsaka varför de har fått det. Lite så här: ”jag är så himla feministisk och skriver om det i stora tidningar och gör verkligen nånting så då kan jag ju tillåta mig att vara lite patriarkalt kvinnlig på fritiden.” Plus att det blir så sjukt mycket enklare att få den där makten att skriva för stora tidningar om en inte är alltför obekväm. Plus att det typ är enda sättet att få ligga eftersom sex as we know it är fullständigt byggd ur en patriarkal struktur om hur det ska funka (=maktupprätthållande = kan aldrig innebära att två människor möts jämlikhet). Och däri ligger väl den egentliga kärnan, att sex och sexualitet, som är typ själens kärna, har slaktats och underordnats könsmaktsordningen som inte har NÅNTING att göra med de människor vi är, de behov och lustar vi har osv. Utan bara om makt genom våld.
Och ja självklart behöver vi bli bekräftade, hur ska vi annars veta att vi finns? Felet blir ju när vi måste klämma in oss i nån trång och unken norm för att få bekräftelse som människor vi inte ens är. Och att gå med på det för att vara en skön brud som grabbarna gillar. Eller pappas flicka, som Valerie Solanas menade.
Hej förresten, vilket trevligt forum ni har.
Benny: Jag åsyftade mer svårigheten i att få upp en tändsticka eller motsvarande i stolgången. Tändare kanske funkar, i och för sig.
Hej själv K.
Hej K, alltså jag håller med dig om nästan allt. Men där på slutet blir det lite väl negativt, tycker jag. Det här att hetreosex är helt förstört. Jag har haft massa jämställt skitbra sex med straighta män, båda har varit skitkåta. Sen har jag så klart haft massa dåligt sex också, men det är inte som att genussystemet har kidnappat allt heterosex som finns.
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM&t=27s !!!
Till K igen: Och det kändes som en av mina plattaste kommentarer nånsin. Men jag har råkat sova fem timmar, vaknade nyss, och är lite dimmig i uttryckssättet.
Senaste The Office: G U L D !
:D
snart är den här bajsdagen över.
Dagarna tar slut. Bajset är evigt.
sådärjan. gonatt.
GULD!? Måste se!
Är det nån som ska se Jester på Bistron ikväll? Jonatan spelar kl 23, det är fritt inträde.
Plus att Bistron har de bästa festerna i Luleå alltid.
Jag gillar K, vederbörande tar upp en jävligt intressant fråga.
Jag har en öppen fråga:
Sexualitet = ett fenomen som är en del av genus, istället för en del av könstillhörighet. Genus = social konstruktion.
Om man accepterar premissen att sexualitet är en social konstruktion (oavsett om man syftar till normerade könsroller i knullat, eller om man syftar till sexuell läggning generellt), vad är då ’sexualitet’ utan dessa normer?
Här står jag, två utgångspunkter:
1. Jag accepterar att min sexualitet är en social konstruktion, där systemet (överlag) är binärt uppdelat utifrån kön. De biologiska korrelaten, typ hormoner, gener och anatomi har givetvis en roll i människan evolution och binära reproduktionsstrategi, men det faktum att det finns normbrytande läggningar är rent logiskt ett bevis för att sexualitet i huvudsak måste vara en social konstruktion.
Jag är hetrosexuell, för att inte säga jävligt hetrosexuell. Avfärda inte det som något grabbigt, ni som nu känner mig mer än som en signatur. Jag är fostrad i tydligt normerade sammanhang, lagsport och så. När jag var tio var jag rädd för andras homosexualitet, jag har själv aldrig känt dragning till män. Jag vet inte om det är procentuellt vanligt, det är skitsamma.
En social konstruktion är dynamisk och sprungen ur flera faktorer. Att jag lärt mig och fostrats att attraheras av typ ass and titties, långt hår tydligt normerat kvinnligt beteende (återigen, en social konstruktion för kvinnor), är per definition min sexualitet. Jag kan intellektuellt värdera den, som oönskvärd eller skadlig, vilket jag som övertygad feminist givetvis gör. Att säga att jag som hetrosexuell kille inte attraheras av ’brudiga’ tjejer, är därför givetvis en halvsanning. Det är vad jag har fostrats till att uppmärksamma och gilla. Fysiskt och i beteende. Tusen svindyra shampoflaskor i duschen, skoprat, tjejröst. Den sociala konstruktionen har uttryckt oss som denna binära väsenskilda uppdelning, det är två konstruktioner som förmedlar diskrepans konstant. Jag attraheras av detta andra mytologiska väsen. Jag vill inte gifta mig med den konstruktionen (har fler kriterier för giftermål), jag vill däremot knulla. Det är inte smart, det är samma antiintellektuella attraktion som när man ville springa in i tjejernas omklädningsrum i femman. Men det är min sexualitet, den är konstruerad på det sättet. Jag kan inte byta ut den, eftersom den är hardwired i min hjärna.
Min poäng är att sexualitet som social konstruktion, följer konstruktioners regler. Den normerade sexualiteten är inte en avvikelse från vad som ’egentligen’ är en människas sexualitet. Den ÄR sexualiteten för de människor som ’följer’ normen. Både på individbasis, eller som biologisk art. Jag har per definition inte en andra möjlig sexualitet, den är körd sedan typ tioårsåldern.
2. Att det finns avvikelser från normen, som (med all rätt) kan uttrycka värderingsmässigt mer försvarbara beteenden än den rådande normen, betyder inte att den rådande normen är en kidnappning av ett ’sannare’ eller ’renare’ väsen. Det är helt enkelt emergerad social konstruktion, där det ena (våld och makt) är faktorer i konstruktionen av det andra (sexualitet som maktmedel). Med det i åtanke kan man också förklara varför just makt och våld intresserar människor i deras aktiva sexliv (läs, gillar 50 shades of gray). Man kan inte plocka ut specifika aspekter av människors sexualitet och peka på dem som ’hämtade ur porrindustrin’, eftersom det inte är en enkel kausal kedja.
Därför är också beskrivningar som ’jämställt sex’ cirkulärt, eftersom det både förutsätter och definierar att båda parters intressen vägs jämlikt och tillåts yttras. Jag har erfarenhet av tjejer som överlag hellre blir knullade än knullar. Jag gillar båda, jag tror att det stämmer för de flesta, homo som hetro som vadvetjag. Givetvis är det här potentiellt också kopplat till våld och makt. Att avfärda en läggning som lutar mer åt det ena än åt det andra hållet som ett blidkande av partner eller en social fångenskap är dels förminskande, dels irrelevant för en förklaring av sexualitet som en social konstruktion.
Det här får konsekvenser för min egen feminism. Jag är inte determinist, jag säger inte att normerna för sexualitet inte går förändra. Tvärtom, det är själva styrkan i att människan har ett långt utvecklad förmåga att skapa sociala konstruktioner. Jag säger bara att en utopisk föreställning av en samvaro där själens kärna alltid yttras i sexualiteten och där våld och makt inte intresserar människor när de knullar/blir knullade, inte stämmer överens med uppfattningen av sexualitet som social konstruktion.
vad svårt du skriver Bennster, men det är nog bara jag.
helgardera leeds – birmingham? också svårt.
helgens låt, lätt.
http://open.spotify.com/track/29Njw9BGlVT1E9uhBXiLwv
Ett förtydligande: när jag skiljer på ”bra” och ”dåligt” sex värderar jag inte hur själva sexet går till, vilka sexuella handlingar som utförs. Utan om jag har makt över själva situationen eller inte, om jag gör det som känns bra för mig eller om jag ”ställer upp”.
skönt att det är antingen eller; att antingen bli knullad, eller att knulla. jag tror, vet, att jag har upplevt något annat.
Och detta att ”ställa upp”. Det kan ju både kvinnor och män känna sig tvingade att göra, enligt genussystemets krav.
Du värderar om man har makt över situationen eller inte? Är det ett ’av eller på’-förhållande? I sammanhanget är givetvis förlusten av makten i situationen en del av ’att knulla’ eller ’bli knullad.
skattebetalarnas förening: Berätta om det här tredje. Jag menar att det är fråga om en skala, inte ett antingen eller. Det jag påpekar är att undergivelse och ett avsägande av makt är relaterat till sexualiteten. Beklagar om jag uttryckte mig slarvigt, det vad jag menade med ’knulla/bli knullad’. Det är dessutom inte statiskt, som jag påvisade med att samma person kan gilla båda.
Jag tyckte att jag lärde mig mycket om sexualitet, min egen och andras, när jag läste Inte skära bara rispa av Agneta Klingspor. Tycker Benny har poänger, men jag tycker också att det är reducerande, schematiskt och svartvitt. Håller med Bullis också. Och skattebetalarnas förening (inte ofta man får skriva den meningen). Kommer inte hinna skriva nåt längre om detta idag.
H: Om du menar att jag reducerar sexualitet till att bara vara konventioner jämte många andra, så är mitt svar ’Ja, det är min poäng.’. Det är en analysmodell, jag är reduktionist i det här sammanhanget. Schematiskt stämmer också, eftersom det beskriver sexualitet utifrån ett sociologiskt schema. Det jag målade upp var inte en förklaring av alla aspekter av sexualitet, det är inte en modell för alltet. Men om man i diskussionen av sexualitet och genus också accepterar att det är sociala konstruktioner (konstruktivism), så blir mitt resonemang följden. MENAR JAG, BARA JAG BENNY.
Om du däremot menar att jag reducerar de människor som har sin sexualitet, vill jag gärna höra mer.
Boktips välkomnas.
Ja… Jag tycker nog att man kan bli knullad och ändå ha makt över situationen som sådan. Viktigt att skilja på att hänge sig åt ett rollspel och att tvingas in i en roll.
Inte konstigt att folk väljer religion på bekostnad av vetenskap. Korset i stället för plusset. De väljer ju fel, givetvis, men det är inte konstigt.
Ja, superviktigt att skilja på rollspel och roll (särskilt roller som pådyvlas en genom konventioner).
Javisst. Men också viktigt att förklaringen av roller också kan relatera till att det finns rollspel. Särskilt när rollspelet typ alltid baseras på konventionella roller. Det är nog vanligare att folk spökar ut sig till sekreterare än drar på sig en barbapappa-kostym när det ska till att dra för gardinerna.
Precis min poäng. Gällandes båda mina senaste kommentarer. Det är sjukt invecklat med förklaringar. Enklare med gud och sekreterare.
Men det är såklart inte svartvitt. Har extremt svårt för både gud och barbapappa. Undantag: en barbapappa som tar diktamen. Med gloria. Mmmmmm.
När jag kör rollspel brukar jag tänka att jag är Gud, att Maria är otrogen mot Josef med mig. Does the trick.
Vilket sammanträffande, för jag brukar leka att jag är oäkting, att somliga lyssnar på mig medan andra vill döda mig. Och att du är min pappa.
Benny, det var dumt av mig att skriva när jag inte hade tid att förklara vad jag menade. Återkommer senare om det fortfarande känns relevant då.
en röd tråd verkar ändock vara att ställa sig frågan: ”what’s in it for me?”, hur kan jag bli knullad med värdigheten i behåll? hur kan jag bli knullad men ändå uppleva samma konsumerande känsla av att knulla? hur kan jag upprätthålla den här maktpositionen även om det är jag som blir flåsad på? för mig är själva grejen med knulleriet att det kan överbrygga reduktionistiska kalkyler, och frågeställningar om hur man bäst når någon sorts individuell, och egocentrisk, maximering av vällust – för att istället de facto låta det individuella dö för en stund i armarna hos den som man tycker om.
Älskar att vara kär och knulla. Det är det bästa.
Jag förstår inte den motsättningen. Jag knullar inte med målsättningar. Du menar att varje gång man är passiv i en sexakt måste man per definition alienera sig från ’den som flåsar’? Det låter ju helt vidrigt. Även de mest frånvarande knullen kan givetvis ha ett värde, om det är vad de två inblandade ville ha.
Det du säger förutsätter att vartenda överenskommet knull bör vara hängivet och att man obligatoriskt ska vara totalt yr i bollen av kärlek till sin nästa. Skitbra om det är så för nån endaste en i världen, tveksamt att det någonsin kan vara det. Jag älskar att dö i armarna på den jag tycker om, men det i sig är inte självskrivet för sexet. Man får nog plocka ner ambitionerna för sensualismen.
Jag har inget alls emot att ett knull är en gemensam runk, oavsett om man älskat varandra i 40 år eller om man inte ens vet namnet på varandra. Ena dagen knullar man för att man vill ha ett barn och leva med varandra i evig kärlek, andra dan knullar man för att man råkar vara i samma rum. Jag vet dessutom många par där man älskar halvt ihjäl varandra utan att ha knullat på flera år. Sex med andra människor är inte en rättighet, men det är svinbra bonus i livet om man har privilegiet.
Jag tycker uppriktigt att det där är moraliserande, inlindat i någon slags anti-individualism. Som att tala om för någon vad man ’ska ha’ sex till, att säga vad som är ’poängen’. Det är kontextlöst, jag skulle aldrig avkräva av ett kvart i tre-ragg att överbrygga nåt med mig. Man behöver för fan inte ens gilla varandra. Man får göra vad man vill med det, tycker jag. Om det ska finnas nån slags knullmaxim, så är det väl ’skada ingen med knulla’. Det i sig är nog komplicerat.
Skrev ett längre inlägg i går kväll, som jag raderade. Helt enkelt för att det är omöjligt att ta till orda utan att bli sittande måltavla, hur fan man än yttrar sig i ämnet.
Så heder åt Benny, som faktiskt bara försöker kommunicera, tycker inte han pratar om hur det ska vara, eller hur det är, utan han ställer frågor.
Med detta sagt – det är högst personligt, hur man önskar leva på det sexuella planet. För min del, just nu, så knullar jag inte överhuvudtaget, gör jag något så kallar jag det att älska. Tror jag är alldeles för skör för knulleri för närvarande. Men det är bara jag.
Min tjej läste nu. Tycker att jag är tråkig. :(
skaru me hem på vaettere…vaettere…överbygga reduktionistiska kalkyler?
Men åh. Kan vi inte göra punklistor igen, som vanliga dysfuntionella människor? Blir helt nervös av den här diskussionen ju.
Benny: Det intressanta är inte om vi har en potentiell ”andra sexualitet” som ligger förtryck någonstans i det undermedvetna, utan om sexualitet är en social konstruktion som kanaliserar vår (medfödda) sexualdrift, kan den då dekonstrueras? Driften som sådan kan vi väl enas om är medfödd, och vad händer då om man släpper den fri?
Nu tänker jag inte på effekten i bemärkelsen att vi skulle bli dregglande galningar helt frikopplade från alla typer av spärrar som skulle humpa varenda ben vi såg, utan vad skulle vi helt enkelt gå igång på? Skulle det uppstå någon slags sexualitet där attraktionen mer blir kopplad våra mer allmänna referensramar? Typ jag kan relatera till Matti för vi har samma världsåskådning, gillar samma filmer och han får mig att känna mig trygg, skulle det kunna kanalisera min lust om det inte vore för det heterosexuella ramverk som får mig att tända på långt hår och skoprat (som i exemplet också skulle kunna kanalisera min lust vore det så att jag faktiskt tyckte skoprat var genuint intressant). I så fall skulle problematiken du målar upp (att du tycker det är jobbigt att tända på ”brudigheter”) försvinna, eftersom det du går igång på och det du står för som person skulle närma sig varandra.
(Jag förstår att det ur ett pragmatiskt förhållningssätt inte funkar att resonera som jag gör ovan, eftersom de referensramar som skulle kanalisera lusten i stort sätt är samma typ av sociala konstruktion som sexualitet jag föreslår ska dekonstrueras. Det går inte att skilja individen från sexualiteten på så sätt. Men man kan väl försöka på teoretiskt plan.)
Men om detta skulle vara resultatet av en sådan dekonstruktion, skulle man då inte kunna tala om den icke-kanaliserade/flödande sexualiteten som ”renare” och ”sannare”, eller i alla fall mer ursprunglig. OBS: Jag menar inte att lägga en värdering i sanningsbegreppet, men jag tycker det ligger nära till hands att ta till för att beskriva fenomenet lust.
Lusten, detta verktyg våra celler tar till för att lura oss till reproduktion, har i sig självt inget med reproduktion att göra. Tillståndet som sådant är inget annat än den kåthet den är. Jag skulle därför vilja påstå att lusten (alltså tillståndet, inte den kemiska processen som föregår tillståndet) därför inte är något relativt i den bemärkelsen utan bara refererar till sig själv. ”Lusten”” är därför sann i en bemärkelse där sexualiteten” inte är det.
Jag märker att varenda gång jag öppnar truten här (händer inte ofta) så verkar mina resonemang hemfalla åt något som kan härledas till någon slags överhetstanke. Gör det mig till religiös?
Jag gillar inte sättet ni pratar om ”brudighet” på. Att man bara vill knulla en brud som har dyrt schampo och massa skor, typ, för att gifta sig med nån annan. Det är ju typiskt hora/madonna-komplex. Jag förbehåller mig rätten att ha schampo för 300 spänn och skor för 3000 och en hjärna värd tre miljarder. Om ni bara vill knulla mig, eller gifta er med mig, beroende på vilken sida av mig ni ser. Så är det helt ert problem. Jag vill gifta mig och knulla på bröllopsnatten.
Dessutom: Det är typ lika vanligt med män som vill gifta sig med den ”brudiga” och knulla den ”smarta” som tvärtom. För att inte bli hotade in every day life, intellektuellt och maktmässigt. Poängen med hela det här könsrollshelvetet är att kvinnan ska vara lätt att definiera för att vara lätt att kontrollera.
I hear you Bullis. Däremot tror jag inte att varken jag eller Benny menade det på sättet du uppfattade. Det handlade snarare tror jag om att dra saker till sin spets, dyra shampoon som en symbol för något konstruerat. Dessutom hade iaf jag ingen agenda att definiera ditt eller datt som brudigt eller grabbigt.
Men precis som rätten att leva ut enligt de sociala konstruktionerna (helt enkelt för att det känns bra) så vill jag understryka rätten att problematisera att en social konstruktion ligger till underlag för t.ex hur lust kanaliseras.
Nu trummar Jejo på SVT1. 50 000 åskådare och manskör. Bizzzarrr.
Argh vad svårt det var att svara (plus att jag ju blir nervös när Matti blir nervös, vill ju inte komma in som ny och bli till olag med en gång).
Men jag tror, utifrån det jag själv gått igenom efter dekonstruktion av identitet, sexualitet och slutligen kropp (jag tror att våra kroppar konstrueras liksom våra identiteter och därmed även är strukturuppbärare), som jag skrev på själen. Och jag tror att sexualitet är typ själens uttryck, flummigt jag vet men jag har inte hittat bättre formulering än.
Jag tror jag fattar ganska väl vad det är du menar Benny och ja visst, en kan leva med sin socialt konstruerade sexualitet hela livet och vara nöjd och glad osv. Och jag var inne på det Bullis skriver om ett tag, att jag ”tog makten” över min egen sexuliatet. Tills dess jag insåg att det jag tog makten ifrån var ändå den patriarkalt grundade uppfattningen om vad sex skulle vara, innebära, se ut, kännas osv. Det hade väldigt lite att göra med vad jag, bortom all rannsakan, verkligen längtade efter. Som jag skrev, jag tror inte makt har något att göra med sex. Jag tror inte att det handlar om nåt givande eller tagande eller att vara med på egna villkor osv. Allt det är fortfarande sex utifrån könsmaktsordningen. Det som intresserar mig är vad sex är utan den. Utan socialt konstruerade könsligheter. Utan förprogrammerade kåthetknappar. Vad är min sexualitet utan min kodade kvinnlighet?
För till syvende och sist, så är det ju så, att jag som kvinna är underordnad i detta samhälle. Jag har inte samma frihet och samma makt som en man. Därför, menar jag, kan sexualitet utifrån detta aldrig vara jämlik. Horatio är inne ganska mycket på vad jag tänker och tror. Förutom att jag inte tror att det är nån utopi eller omöjlig värld. Det är ju bara att börja undersöka vad sexualitet är och kan vara ur en kvinnas perspektiv. Och ja, jag vet, jag kan uppfattas vara på den där biologistgränsen som är livsfarlig som feminist. Men nä, jag tror inte män ska få vara män och blablabal, jag tror bara att sexualitet är så jävla viktigt och att den hittills bara fått definieras ur ett perspektiv. Som inte ens egentligen har med män eller manlighet att göra, utan om maktutövande. Så ja, jag tror att sex är kidnappat av genussystemet. Negativt nja, vissa dagar är jag något less (läs frustrerad) men för det mesta är jag bara sjukt peppad på vad som finns att upptäcka. Och vad det kommer att göra med världen. Ty jag tror på revolutionen och den goda förändringen och jag tror på människan och jag tror på sex som skapandets lust. (OBS då menar jag inte som reproduktion utan skapande som evolution och utveckling. Kultur mao.)
Linda; Hahahahaha!
Är dyng, återkommer efter gudvetvad.
Men jag kan säga på en gång at det här undermedvetna ger jag inte två spänn för, eftersom man inte kan förutsätta grejer man inte vet som premisser i ett resonemnag. Om två tre dar är jag reko igen.
Bullis: jag pratar inte om att gifta sig med NÅGON ANNAN, utan om att det är andra egenskaper hos den jag älskar som gör att kag vill gifta mig. Jag vill givetvis gifta mig med en komplex varelse. Och en go jävla en. Jag knullar inte brudar och gifter mig med übermensch, min preferens är ett komplext sammelsurium av båda. Dyng, jag.
Bullis: Den som väljer partner efter graden av hot från sin kvinnliga näste måste ju vara fullständigt efterbliven. Om man väljer madonnan eller bruden selektivt är man rått ofullständig. Men nu räcker det för mig idag, lagfest och säga åt lagkamraterna att sluta kalla servitriserna för horor.
Ok, Benny och Horatio, jag gick igång på nåt som ni inte menade, sorry. Men det jag skrev om är en reell strid som jag blir helt matt av ofta. Skönt att få uttrycka det i alla fall.
Benny (om två tre dar då), vad är det du tolkar som ”det undermedvetna”?
När fingrarna domnar bort och man blir lite rädd för minusgraderna.
http://open.spotify.com/track/1A7r4NJfwibVspnIz0nUFz
Rangordnar kampen i huvet och på fyllan:
1. Kön
2. Klass
3. Sexulitet
4. Punk
(Fast egentligen tycker jag att punk är överordnat allt annat, eftersom punk, som jag väljer att se på punk, bråkar med exakt allt jag rankar ovan)
Och, ja. På fyllan, då. Lär ju inte vara lika tuff i morgon.
K: Det Horatio sa. Tolkar helst aldrig. Är rationalist, tycker det år dumt att prata om det omedvetna. Det här meddelandet tog överlång tid att skriva. Sover på glovet. Martin Revs Stigmata är världens vackraste skova
Hehe. Du sa sexulitet. Drunnktard.
Vill ni höra enbra låt eller era paddhövven?
http://open.spotify.com/track/67nUk0JfIoAd54oH0bWocD
Vintertid. I skallen.
Jag tror alla sitter spiknyktra mitt i natten och skriver sånt de inte vågar på dagen.
Vargarna i vargfabriken. John Ashbery. Jag tänker på det hela tiden.
John Ashberry. Mmm.
Ujujujuj. Men jag ska ändå försöka skriva några meningar i ämnet.
Det jag skrev om att inte tro på det undermedvetna gällde alltså det Horatio sa, om att en andra möjlig sexualitet. Jag håller inte med om den uppställningen, jag och Horatio är inte överens där.
För diskussionen skull ser jag helst att vi utesluter föreställningar om själ och magi (för stunden och sakfrågan, om man väljer att tro på sånt i övrigt i livet står givetvis alla helt fritt), och pratar om konstruktion, dekonstruktion och rekonstruktion utifrån feminism som vetenskap. Annars blir det en vetenskap vs. religion-diskussion.
Jag är starkt kritisk till var man använder dekonstruktionsbegreppet. Att rent intellektuellt tänka igenom sina beteenden och därefter börja korrigera dem, är i sig en av de viktigaste aspekten av att människans självkännedom. Det du k pratar om övergår dekonstruktionens omfång, som jag ser det. Om den typen av metamorfos skulle vara möjlig hos människor, betyder det att läggning skulle gå att tänka bort, må det så vara hetro som homo som vad som helst. Det är problematiskt av exakt samma anledning som kristna fundamentalister förvägrar homosexuella sin läggning, att den kan botas. Min ståndpunkt är, återigen med åsyftan till att vi socialiserats in i den sociala konstruktionen som läggning utgör, att det är ett irreversibelt läge. Jag kan ge tusen olika exempel på socialisationsprocesser av annat slag, där man når stadier som inte går att backa tillbaka ifrån. Språk är en sådan social process: Man kan inte avlära sig att man har ett språk. Du kan inte avlära dig hur man cyklar, eller hur du känner igen dina föräldrar. Dekonstruktion av lärda beteenden går att förtrycka, avvisa och kritiskt förhålla sig till. Men det är också det enda man kan göra med det, avstå från att använda det. Man kan inte avlära sig hur man pratar svenska, till förmån för att prata arabiska. Du lär dig helt enkelt en andra konstruktion, ett a l t e r n a t i v. Och det är också vad dekonstruktionens omfång måste vara, för att inte hamna i själ- och religions-fåran, och för att inte förvägra människor sin läggning.
Jag kan tyvärr inte bemöta ditt ställningstagande k om att dekonstruera kroppen, för jag inte föreställa mig vad det handlar om. Anatomi och fysiologi går inte tänka bort eller konstruera om med tankekraft, den går däremot att förhålla sig till på olika sätt.
Så till det här med madonnor och horor och schampo. Horatio förklarade mig väldigt bra, att det här med schampo är en bildlig ytterlighet, ett exempel, en symbol. Jag förutsätter att alla människor jag träffar är komplexa, det jag vill ringa in i diskussionen är vad sexualiteten är. Bullis nämnde att en förenklad bild av kvinnan är ett styrmedel. Inför ett sådant ställningstagande känner jag två grejer:
1. Mycket möjligt att det är så, jag har inte tänkt på det. För att något ska vara ett ’styrmedel’ från ett kollektivt medvetande (patriarkatet) måste det kunna formuleras endera utifrån sin funktion, eller utifrån vilket ändamål patriarkatet har med det. Jag kan tyvärr inte fånga den förenklade bilden av kvinnan utifrån det, jag ser gärna att någon härinne försöker förklara det för mig, endera genom avsändare eller genom att påvisa HUR den förenklade bilden fungerar.
2. Påstående: Alla bilder av sociala konstruktioner är förenklade. Bullis blev arg på mig för att jag förenklade kvinnan i en hora/madonna-beskrivning. För att synliggöra vad jag menar ingår i heterosexuella läggningen, m å s t e jag ge en förenklad bild. Jag kan inte en beskriva hela läggningens komplexitet i ett magiskt vingslag, givetvis finns det fler bilder och en gigantisk nyansrikedom. Kritisera gärna inte ett stipulerat exempel för att vara för okomplicerat, för man kan inte återge en teori för alltet. Kom hellre med ett motexempel eller en till nyans. Jag själv tycker att bilden av ’kvinnan’ i mitt resonemang bygger på att konstruktionen är komplex, istället för enkel. Efterföljande missförstånd har redan retts ut.
Det jag menar är, att eftersom jag accepterar premissen att genus är en social konstruktion, följer det också att min egen läggning är en social konstruktion. Jag kan inte med dekonstruktion formulera om mig själv till homosexuell, jag kan däremot upptäcka att jag har en annan läggning än jag tidigare trott. Det är de sociala förutsättningarna för att människor ska kunna göra det som är grunden för min feminism, en allmänmänsklig rätt till sin kropp och fria tankar. På den punkten är mänskligheten än så länge helt sämst. Vi kan ännu inte hantera normavvikelser. Detta implicerar såväl kvinnors rätt att knulla och bli kåta hur dom vill, som sexuella minoriteters rätt att accepteras i samhället. På så sätt är och förblir min feminism normkritisk. Inte av den heterosexuella normen, det är inte fel att vara heterosexuell. Den är däremot normkritisk, eftersom den formulerar en acceptans för Det som det däremot inte gör, är formulerar om min normerade läggning till att ’egentligen’ vara osann och förljugen. Jag är helt enkelt lärd att fokusera på de beteendeyttranden kvinnor gör, och attraheras av dessa.
Nu hinner jag inte skriva mer. Hinner inte korra heller, ledsen för det. Och ujujujujujuj.
tre meningar kan jag läsa sen vill min internethjärna titta på katter.
http://tinyurl.com/8e5nlcq
Anonym: Ok. Såhär då: man kan säga att tjejer är ett slags system.
Benny: Du är helt grym just nu!
Benny, jag fattar inte din fråga ett, vad är det du vill att jag ska förklara?
Det jag skrev är ju en ganska tydlig förklaring som jag ser det: ”Poängen med hela det här könsrollshelvetet är att kvinnan ska vara lätt att definiera för att vara lätt att kontrollera”
Asså, jag tror vi måste börja med att diskutera vad dekonstruktion är. Men det kommer vi ju inte att göra. Fortsätt gärna diskutera, det är intressant att läsa.
Jag ska inte vara med nåt mer. Känner inte att det duger i den här diskussionen att tänka och skriva som jag gör. Men fortsätt gärna, jag ska bara inte vara svarande.
När Johnny Vegas är med i QI är det alltid så roligt.
Bullis: jag vill att du ger exempel på eller förklarar hur den förenklade bilden används som styrmedel. Jag vill att du beskriver sambandet, eftersom jag inte förstå det. Det du skrev var en teoretisk föreställning om ett ändamål (poängen med x är att y). Jag vill veta vem som håller poängen och hur det genomförs rent praktiskt. Identifiera, och utföra. Annars kan man hävda vilka samband som helst, typ att judarna äger allt som kostar pengar.
H: varför kan vi inte göra det? Jag har i alla fall börjat med det. Om någon av er vill säga emot min förklaring av vad dekonstruktion är, get to it! Den ende jag sett nappa är K. I övrigt tycker jag mest att jag läst upprörda kommentarer relaterade till min syn på sex och makt. Jag har skrivit tre miljarder ord nu, bemöt hellre sakfrågorna än säg vad vi inte ska prata om. Annars är man bara en kommentator, inte med i diskussionen. Jag tycker inte om det, diskussion framför gliringar.
Nej, det här blev helt fel. Bortse från dekonstruktionskommentaren. Du har rätt, jag deltar inte och borde inte ropa från läktaren heller.
Jag har varit och sett Here/Här av Ful Stage. Den var svinbra. Sista föreställningen idag, så jag kan inte tipsa tyvärr. Dessutom är väl alla här i Norrland utom Conny som är uppsprättad. Men det var bra. Som sagt.
Har svårt att hänga med i den här diskussionen om sexulitet och lust. Mina erfarenheter är andra. Måste vara antingen extremt frigjord, eller extremt naiv, eller både och, men på det privata planet har jag aldrig gjort kopplingen sex/lust och makt. Blir äcklad av bara tanken. Har aldrig deltagit i det spelet. Men jag är kanske inte mer än en bricka i ett spel jag inte begriper?
Trodde det handlade om ömsesidiga möten…
En söndagsfryppel, gissa temat era slöisar:
http://open.spotify.com/track/6Q8FV29ROJ6LERPqyxN6Pp
http://www.youtube.com/watch?v=exCYSfQod14&noredirect=1
http://open.spotify.com/track/6eq2rNsDq6w80Ale0Rlt1v
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
Slås av hur olika det kan bli ändå:
Fire Engine Television 1975 på cbgb’s
https://ex.fm/song/ml24i
– jag bara ryser av vällust.
och 12 år senare med Richard Lloyd:
http://open.spotify.com/track/03NEKBJ2bnz79ulzDL26yo
Nerven helt borta.
Och ändå när Lloyd sopade mattan och trumhinnor på oss på Rackis i Uppsala (1a spelningen, inte andra- den var tråkig) på 80-talet så var nerven och det stökiga där i allra högsta grad.
Benny: Håller fast vid att du skriver svårt. Svårt, lite uteslutande men väldigt genomtänkt! Du är van att diskutera på det här sättet va?
Tror jag förstår ditt första långa inlägg nu efter att ha läst det 4 gånger. Jag håller med dig, tror inte heller att det finns en underliggande mycket renare sexualitet, men skulle man inte kunna säga att Bullis är sorgsen över att den sociala konstruktion du och jag lärt oss är rådande? Jag menar vi kunde ju lärt oss nåt annat innan tioårsåldern? Inte för att jag vet vad. Eller vad är diskussionen? Genuint intresserad.
Conny: jag har samma erfarenhet som du.
När man tänder på flygplatser, är man heathrowsexuell då?
shredd: Ja, det är väl så. När man skriver såhär långa grejer är det typ en veckas arbete att försöka formulera sig på ett sätt jag inte är van vid. Ingen av dom grejer jag skrivit dom här dagarna är välskrivna, dom är jävligt bökiga. Dåliga, alltså. Vill verkligen inte att det ska vara uteslutande, men jag förstår verkligen att det blir så. Jag tycker mitt sätt att skriva är ett genuint problem, del av ett större (och växande) samhällsproblem.
Men jag pratar inte som jag skriver. Jag härjar mer när jag pratar, drar kanske en sault vitsue.
DN Söndag har ett 6 sidor långt reportage idag om fittstim-författarna. Hade kunnat vara hur intressant som helst, men det blev tyvärr mest en blandning av kändisreportage och biödreportage. Mer än 60% av utrymmet ägnas åt författarna fotograferade i coola poser och balka kläder. Den lilla texten handlar om att dessa författare tycker att det var bättre förr, på deras tid. Ingen kritik, ingen diskussion, vare sig på det politiska, sociala eller filosofiska planet. Det är inte görfattarnas fel stt det blor då här, det är den Jävla skittidningens fel.
Oj, vad tjocka fingrar jag har märker jag när jag skriver på mobilen.
Hoho, vad kul det blivit i detta forum. Mycket roligare än när ni snackar punk och annat gammalt mök.
Benny: Till att börja med så har jag INTE gett stöd för någon idé om någon andra sexualitet gömd i det undermedvetna. Vad jag spann loss på var din definition av sexualitet som en social konstruktion. Men jag har inte heller någonsin hävdat att det går att häva sin sexualitet och bli något annat. Jag tycker du gjorde en bra jämförelse med språk etc.
Du kallar dig rationalist. Jag ställer gärna upp på att vara rationell, sådär för det mesta. Däremot så tycker jag det kan vara intressant att tillåtas resonera utanför vad som anses som rationalistiskt relevant; att typ anlägga en icke-pragmatisk hållning, eller vad man nu ska kalla det, i en diskussion.
Vad händer med lusten om man tar bort de sociala ramarna inom vilken den ges utrymme att verka? Vad är egentligen upplevelsen av lust, eller upplevelser överhuvudtaget? Anatomi och fysiologi går inte att tänka bort i den fysiska världen, men går hur bra som helst att tänka bort i idévärlden.
Jag märker ju nu att den andra tråden denna diskussion har (schampo som styrmedel) förmodligen är mer intressant och framförallt viktig än mina kvasi-religösa utsvävningar. Men, ack, det finns ju inget utrymme för att vara filosofisk idag…
F.ö. Bra den var, den där hiphoplistan.
Benny: Vad är problemet tänker du, att bökig text breder ut sig eller att folk inte fattar bökig text längre?
Conny: Ja, blev också väldigt besviken när jag läste det otroligt andefattiga reportaget. Och på mig själv, för jag kom på mig själv hoppa i texten till de mest kända medverkande, i hopp att få läsa nått skvaller om typ Ulf Lundell. Hon som var medicinare skummade jag inte ens.
Horatio: Hon medicinaren var bäst. Hos henne fanns en form av självkritik, och en kortfattad men ändå genomtänkt analys av skillnader mellan då och nu, som inte i första hand handlade om hennes karriär eller person.
Horatio: Nu när jag läser din första grej igen ser jag vad du menar. När jag säger att jag är rationalist handlar det kanske inte främst om huruvdisa det finns undermedvetna grejer eller inte. Det handlar snarare om ett förhållnngssätt till hur man gör analyser. Jag ser helst att analyser undviker att ha okända fenomen som en premiss eller faktor. Jag vill att en analys alltid ska baseras på de fenomen man tror sig veta något om, som på något sätt visat sig. Vetenskaplig realism, så att säga.
Om mitt sätt att skriva: Jag tycker det är ett samhällsproblem att vi på den akademiska sidan har ett annat sätt att prata om saker. Jag själv är inte uppväxt i en akademisk miljö (alltså verkligen totalt jävla inte). Sedan några år tillbaka kan jag och min familj knappt föra diskussioner, må så vara om det gäller vilken tid vi ska lägga ut fisknät eller om vi ska höja skatterna. Generellt skrämmer de vetenskapliga förhållningssättet bort folk. Analyser är rätt själlösa, inte minst de riktigt bra analyserna. Jag själv kan likväl börja grina om jag ser ett statistiskt samband som tydligt visar på hur föräldrars inkomst är relaterat till skadetyngda yrkesgrupper, som av en Alkbergtext.
Ett typexempel språkförbistringen är vad en ’förklaring’ betyder i folkmun, och vad den betyder i vetenskapsteori. Begreppen relaterade, men den folketymologiska är väl kanske lite mer socialt orienterad än den vetenskapliga. Dagligdags förklarar man sig genom att säga samma sak men i andra ord, för kommunikationens skull. Det är en social orientering. I vetenskap förklarar man grejer utifrån samband med andra fenomen, försöker säga nåt ’nytt’. Språkproblemet har rätt mycket att göra med vad man menar med begreppet ’kritiskt tänkande’, inte minst när det gäller politiska eller filosofiska dogmer.
’Huruvdisa’ är ett annat ord för en lite småfrusen rädisa.
Om det här med rationalism och vetenskaplig realism: The Far Side är alltid de bästa exemplena.
http://dcsblog.burtongroup.com/.a/6a00d83514402453ef0120a94a95e1970b-pi
Har aldrig riktigt gillat Neurosis, men nya är fan bra. Mer Swans, mindre metal.
Och nu lyssnar jag på Helmet. Born Annoying, fan vad bra.
I can relate.
Nu har jag tänkt ett tag, närmare bestämt i 30 år, och Still Ill är Smiths bästa låt.
Matti (SUBJ)
copy (PRED, INIT)
paste (PRED, SEC)
Benny (patient)
åsikt om Smiths (OBJ)
Men om man tänker efter, så är det väl säkerligen precis tvärtom. Chops med sitt subliminala sätt.
Fattar inte förkortningar utom FTW.
Du fattade vad jag skrev ändå, p.g.a. subliminal kontroll. You overlord.
RÖV är mitt sista ord.
Kboi1 played RÖV for 12 points. You lost against KBoi1.
Nästan så att man fick känslan av att manusförfattarna till The Walking dead läser här i gästboken och tar till sig av kritiken. Skönt att dom förklarade det där för oss.
Annars då? jorå så att.
Vem hjälper mig att döda dem?
http://open.spotify.com/track/1xAjcBr40Z2yFrcxQeK1Ky
http://open.spotify.com/track/1D25HGhGWkdqTObycEI131
Det kan inte bli värre. De kommer älskas i stugorna och spelas i radion när jag ligger förlamad med afasi på ålderdomshemmet och inte kan nå knappen eller be sköterskorna stänga av. Hela dagarna kommer de spela Tomas Ledin, Bo Kaspers, Thomas Andersson Wij och det här för mig, bara för att vara snälla. ”Farbrorn har ju spelat musik själv, det är så kul att han får lyssna nu”. Det är min mardröm på riktigt.
Jag är all systems go för att knuffa dom framför en buss.
Hur känner hjon inför mordplanerna?
Nya Bo Kaspers är bra.
Anonym: Det är en hotfull framtid som väntar oss. Ärligt. Jag är livrädd. På riktigt, jag skämtar inte. Döden är ingenting, jämfört med den mentala tortyren på slutförvaringen (som morsan bitskt kallar den).
Hahahaha. Jag tror jag vet vem anonym är.
Mando vill låta som Håkan men har inget att säga. Så Fröding får säga det åt dem. Slappt.
Greven: Hehehe, tänkte ungefär så själv när jag såg avsnittet igår. Men sen tänkte jag lite till, och tycker att vi fick en ganska ihålig förklaring. Fast jag har orerat tillräckligt om det där, så jag skonar er.
För övrigt håller jag med TP. Jag är livrädd för att bli gammal och hamna på hemmet. Kan inte bestämma mig för om det skulle vara bättre eller sämre att bli dement om man väl hamnar där.
hehehehehehe
Nu har jag recenserat 22 Pistepirkko-boxen. Förhoppningsvis dyker den upp på Djungeltrumman i veckan. Den är lite ovanlig. Slängde i en annan recension i den. Så den blev lång.
Benny när du skriver att du helst inte tolkar utan är rationell, hur menar du då? Vi är överens om att vi är socialt konstruerade varelser. För mig innebär det att jag förstår allt utifrån mina konstruktioner och att någon gemensam ”sanning”sällan kan finnas utan att det bara kan handla om tolkningar av den. Så jag har svårt att få ihop ekvationen att inte tolka och att vara rationell.
Vidare så undrar jag du tror att syftet är med att dekonstruera? (obs ej i arg ton utan i vanlig samtalston som ej kan framgå i text) Varför dekonstruerar jag mig själv? För att få svar på varför jag fungerar som jag gör och kunna ändra de delar som fungerar mot mig samt såklart för att få svar på de existensiella frågorna, vem är jag och vad gör jag här? Jag fattar inte helt varför en ska dekonstruera sig och komma fram till att ”jaha jag är konstruerad till överordning och en makt jag inte bett om/gjort mig förtjänt av som jag tror skadar samhället. Check! då vet jag det och lever vidare med den.” För mig handlar dekonstruktionen om att plocka ned och isär de maktordningar jag är bärare av, det är så jag tror att världen kan bli bättre.
Jag fattar din ”då kan man säga att homosexualitet är skapat och fel” (förlåt förenklingen men det tar sån tid att gå upp och lusläsa hela tiden) men min poäng är ju att utan maktordningarna så blir ju den frågan helt irrelevant. Om människor får vara människor och älska människor (insert valfri brasklapp om pedofili och aldrig ok att skada andra osv here).
Sen tycker jag det är väldigt intressant det du kallar rationalitet. Vad är det? Jag uppfattar ofta att rationalitet används för att dölja logiska luckor och irrationalitet. Hela vårt samhällssystem är ju djupt ologiskt och irrationellt, vi vet att vi förstör vår jord ändå gör vi det, vi vet att pengar inte gör oss lyckliga ändå lever vi under dem osv. Så kallar vi det att vara rationell. Väldigt ofta tvärtemot vad vetenskapen bevisar för oss (ex: jämlikhetsanden, det är belagt att vi mår bättre av jämlika samhällen på alla sätt och vis).
Sen är det ju också så att vetenskapen är ett redskap för att förstå omvärlden, ett redskap som är långt ifrån färdigutvecklat.
Just ja, vetenskaplig realism var det. Väldigt mycket vetenskap handlar ju om existensialism. Jag tänker bara på rymden, på det fakta att vi är uppbyggda av stjärnstoff, att mina atomer bär på universums historia. Att universum är del i min konstruktion. Och att det antagligen är därför jag grips av kraftig hemlängtan av att se på rymden. Är jag flummig då när jag gör den analysen eller är jag vetenskapligt realistisk?
Jag ställer denna fråga: Varför skulle det inte kunna vara så att vi bär på en ”sann” sexualitet under våra konstruktioner? Vad skulle det innebära om det vore så?
Stela fingrar? Testa:
http://open.spotify.com/track/4iJIrhANtyCiZEr88ZOLwf
Inte rationell, rationalist. Det ena är en värdering, det andra är en vetenskapsteoretisk strömning.
Jag tycker att det är superrationellt att tolka. En ordentligt måste.
Svarar efter tio ikväll, har storfrämmande just nu!
Både nya Kendrick Lamar och Moon Duo är helt bäst.
När man lyssnar på The Velvet Underground & Nico, jubileumsversionen ( http://open.spotify.com/album/3o7MFtKiZazZfZnW7dqwHA ) så slås man av två saker: Vad sjukt bäst de var, alltså överlägset världens bästa band forever and ever stjärnstopp. Men även att det verkligen var de bästa versionerna som kom med på skivan. Vilket ju är stor konst det med.
hej alla.
jag var med på en grej i söndags då jag sjung en av dina låtar matti. frida hyvönen körar även.
här är det: http://www.youtube.com/watch?v=pkrEruT_E04&feature=youtu.be
*sjöng en av dina låtar…ska det ju vara.
såg det, blev rörd. smsade dig, såg du inte?
såg nu! tack så mycket!
den här versionen är hela låten med på dock. och lite bättre filmat.
Äh, tack du! Ni! Menar jag.
Det var då ingen som var gissningsbenägen på söndagsfryppeln. Ska en sån fin tradition gå i graven redan första gången? Gå samma öde till mötes som … och semantikfredag? Vart är världen på väg?
Antingen är ledtråden grattis till dig. Eller till mig.
Nu har jag en gåta. Posta gärna svaret i länkform.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/1PAjfkeCh6oRLJXD25H7LK
Vad innebär länkform? Svaret har jag.
Eller ETT svar har jag. Hade det varit rätt kanske jag med självklarhet hade förstått vad länkformen innebar.
Okej, här är mitt svar, det går förstås att tänka sig oändliga variationer på samma:
http://open.spotify.com/track/7wy40igLjNz8pqyXgrTTFe
Svar i form av en länk. Det finns en perfekt. Det var inte den du tänkte på H, sorry.
Men jag är på rätt spår?
Nej, finns det en perfekt är jag nog inte det. Mitt svar var ett exempel.
KBoi: Ursäkta, men rätt svar måste vara ”pappa”.
http://open.spotify.com/track/75Go4Q4pnBJiW77j9a7aVY
Fast jag fattar inte hur jag tänker.
Rätt?
H: Kill ’em all!
Rätt svar?
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM&feature=related
kilo: Du fick mig.
matti: http://open.spotify.com/track/4IgTndu17COB3lcG7qVHai ?
https://www.zombiesrungame.com
Helt suverän idé. Klart man springer om man har zombies i nacken. Särskilt om man är mörkrädd som jag.
För att vara helt tydlig funkar alltså även detta band på min gissning:
http://open.spotify.com/track/1f8PX5ECinrCk4gaqjU2zk
Kilo tog det!
Hahahaha!!!
hjon: rätt svar är KBoi. OK NOG OM MIG.
”Frankie Laine, he was singing Jezebel” och ”The band is playing Stardust”. Vilken text innehåller dessa två fraser?
Svaret ges den till november-listan aktivt lyssnade:
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4t1bMFOlOx1wa632kWCiOA
I övrigt är det första gången någonsin en artist får vara med med två låtar på samma månadslista. Men jag blev så glad för att båda sidorna på världens bästa soul-singel finns i bästa versionerna på Spotify nu. (Ena ska vara mono, andra stereo, jag tycker de låter bäst så).
*lyssnande.
Ibland tänker jag. Om jag var den som spelade bas i ett grymt band, skulle jag vara dubbelt lycklig då?
http://www.youtube.com/watch?v=_hHKw6iqfjA
Conny, du får inte skrämmas sådär, att det redan är november. Vissa av oss har deadlines.
Åkkjasch, här kommer min C-60 för november. Blev klar med den för några dagar sen och hade övervägt att göra en oktober 3 av det, men tänkte nog vänta till imorgon. Jämfört med samtidspunklistan är det här total classic rock, till och med Bob Dylan får vara med. Men uppskattningsvis en tredjedel är från nya (hyfsat i alla fall) skivor som jag har försökt lyssna in mig på. Nya Timmy’s Organism som precis som vanligt är geni och nya Oh Sees som jag nog tycker är sådär. Men det är ju ett helt okej betyg på nyutkomna skivor. Sen är det lite gamla favvishits sådär som det brukar bli, som till exempel låten som med några års perspektiv för mig framstår som Blank Dogs bästa. Ett tag tänkte jag att det var årstidstypisk musik alltsammans, men så är det nog inte egentligen.
Här e länken
Här e länken
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/07EvMPQ1YgUtbUfjBdIpqd
Här e länken
Här e länken
NICE, som de säger.
Conny: Memories
Matti: En folklig förklaring, tack!
Klicka på kilos youtube-länk, hjon. Folkligt, festligt fullsatt.
Det blev som Conny sa. Eller förlåt, som Anonym sa.
http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/mando-diao-infruset
Vadå, var det svaret på riktigt, det där youtubeklippet som ni brukar posta? Har faktiskt inte sett det än. Hade det inget med vokalljuden att göra? (i-a-e-a alltså)
asså, vad gör man när man upptäcker att grannarna, med barn på samma dagis är sd:are? trevliga människor, hjälpsamma, roliga.
Hahaha, nä H. Bara Macca and myself.
Stalle: åh, nä jag vet inte. Har lite samma problem faktiskt.
man orkar liksom inte ta nån debatt, för man fattar ju att det inte går att ändra nåns åsikt.
*blir arg på stalle*
Jag tror att min fryppel-fryppel-postning har fastnat i Lillis spamfilter.
vaffö arg på mig? vad skulle du själv gjort oh anonyma du?
Äh, kom föffan: http://hornstullstrand.se/2012/11/maria-eriksson/
Anonym = Benny
Köpt ny data ja, därför.
Nämen inte arg. Fattar ju att det är bökigt med SD:arna. Jag har ohyggligt mycket SD:are i min omgivning, vissa av dom gillar jag mer än andra. Tycker bara att det här med att åsikterna skulle vara skrivna i sten i stämmer, men jag kanske är naiv.
jag vet då inte, men tänk omvänt. tror du han skulle kunna prata mig till att bli sd:are?
Stalle: Nä. Men jag lever i uppfattningen att SD är lite av en ickeåsikt, som man med bra vägledning och bra förklaringar blir av med. Dig som riktig övertygad nasse är det svårare med.
Vem härinne är ’tiltokaj’ på Spottan?
det är väl greven va?
benny: sant. men jag tror det handlar om så mkt mer i hans fall. det fanns liksom inga andra politiska alternativ där, från dag ett.
för övrigt, vilket djup svacka jag är i just nu när det gäller att uppbåda nån slags lust till nånting öht. vill bara sjunka ner i soffan och dricka vin. vid frukost alltså.
jag hatar mitt jobb.
Jo precix. Tiltokaj. Greven. Samma, samma men olika. Är det bara jag som prempar på dina fryppellistor?!
Svackan, Sd:arna och jobbhat. Jorå. Känns bekant.
Men jag undrar om greven och graven är samma person.
Undrar även om hjon och hjort är samma.
stalle: flytta hem.
Ibland har jag suttit på google translate och kollat vad depression heter på en massa olika språk. Det hjälper lite mot de lindrigaste formerna.
graven är greven i en djup svacka. greve’n är greven på en liten kulle. hjon o hjort är mig veterligen två skilda väsen.
Jag och hjon är två distinkt olika personer, det stämmer. hjon är en respektabel, intelligent människa som har ett liv.
Några som däremot är jävligt lika, är ju Lillis och Matti. http://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/images/news_images/114/998316_520_292.jpg
På tal om SD upptäckte jag, ett par dagar innan förra valet, att en av mina barndomsvänner som jag vid tillfället delade en lägenhet med, sympatiserade med deras politik. Fruktansvärt tung stämning i hushållet efter det, kan jag säga, mest från min sida. Idag har jag så gott som ingen kontakt med honom längre. Fegt och förmodligen rent destruktivt att som jag börja undvika människan, men jag klarar bara inte av att ta den där debatten med honom. Hur pallar du att umgås med de omkring dig, Benny?
November. http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3iaDUZzWGTkw7ocbeld8SA
Tema: inget särskilt. Aktuella händelser och debatter kanske, lite.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3iaDUZzWGTkw7ocbeld8SA
Smiths tog jag med, för på den här låten hör man för en gångs skull hur grym han är på gitarr, Marr. Rolling Stones Chuck Berry-cover tog jag med istället för Shakespeare’s Sister.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3iaDUZzWGTkw7ocbeld8SA
1000
Den där Sandy Denny-låten var nästan taskig att ha med. Valde den mest på slump när jag hade varit och handlat, gick och bölade hela vägen hem. Jag var inte beredd.
Förlåt. Förlåt till många. för mycket och lite.
hjorth: Du misstar mig för någon annan, men vi är inte samma person nej.
matti: Macca and me, kul då hajar jag. Var inne på att det var självsyftande och sen ”leva och låta dö” tillsammans med ryktet om att Linda McC fick hjälp att sväva iväg så landade jag i ”din” låt med samma företeelse som namn.
Har en jobbarkompis som känner en SD:are med fd kommunmandat sen barnsben. Det är inte det lättaste att göra sig av med vänner, han sa att han inte skulle ha många kvar om det baserade sig på politik, religion etc. Knappast gör det väl något bättre heller då det verkar vara det upplevda stigmatat som rättfärdigar vissas engagemang. Tror att de helt enkelt känner varann så bra att de känner till varandras ståndpunkter och kan undvika dem. Vet inte vad jag skulle göra. Det är få människor i vilkas närhet man kan vara helt avslappnad.
Men grannar? Det kan ta flera år att lära känna dem och sen när man fattar att man kunnat bli kompisar så flyttar nån.
En kompis till mig gick under en manisk period med i SSU för att förändra inifrån. Jag skrattade rått, skakade på huvudet och brukar fortfarande tio år senare pika honom under varje valrörelse. Innerst inne önskar jag att han hade lyckats få socialdemokratin på fötter.
Jag har aldrig tidigare ens tänkt tanken att göra mig av med, eller ignorera en vän på grund av religion eller politik, men när det kommer till SD känns det som att det finns en betydligt större, grundläggande skillnad i människosyn än vad jag har upplevt i andra situationer. I min väns fall genomsyrade den precis allt annat, och var så gott som omöjlig att undvika. Tycker det är svårare att bortse från åsikter som aktivt utmålar vissa människor som mindre värda, än exempelvis åsikter om skattepolitik och privatisering.
Lyssnar på första mixen med Könsförrädare. Åh fiiniheloitte vad det låter bra.
redan ujujujujujujuj. Druckit öl med vän, förtsa kvällen ute på 3 veckor, pga uppfläkt och därfter hopnitad.
Idag skulle låt tillkommit. Allt var perfekt. Barnen lämnade, lägenheten städad. Gitarren inkopplad. Men så det lilla brevet: någon gång under dagen kommer vi och återbesiktigar ventilernas ut- och inluft. <sä istället satt jsg satt i 6 timmar och väntade på hantverkare.
Hoppas imorgon är rätt dag.
Popnitad, sen mollyskruvar.
conny: haha. låt aldrig aldrig aldrig nånsin en hantverkare styra din dag.
Jag har en grej på gång. Ikväll kanske.
K: Som jag skrev helt kort lite tidigare, pratar jag inte om att vara rationell. Det skulle vara ett cirkelresonemang, att hävda att jag själv var rationell, medan någon annans uppfattning inte är det. Dessutom skulle det vara elakt. Jag menar är, i korthet, att när man ska göra en teoretisk modell av patriarkatet eller förklara genuskonstruktionen sexualitet fungerar, kan och bör man inte förutsätta fenomen och relationer som inte är påvisbara. Man ska bygga den på vedertagna sammanhang. Exempel på såna: Kvinnor tjänar sämre än män. Kvinnor lägger ner mer pengar på sitt utseende än män. Kvinnor sexualiseras mer än män i offentlighet. Reklam till både kvinnor och män görs med sexualiserade symboler för kvinnor, snarare än män. Våldtäktsstatistik, osv osv osv osv osv, in finitum. Om man väljer att uteslutande basera sin feminism på sådana fenomen och relationer, tror jag att den blir starkare, både hos en själv och i samhället. Det är min uppriktiga åsikt.
Jag tycker dekonstruktion som du framhåller den är ett cirkelresonemang. Du dekonstruerar dig själv, för att ta reda på vem du är och hur du gör. Min uppfattning är att själva dekonstruktionen är att ta reda på sina egna beteenden och ändra dem. Rent logiskt blir alltså svaret på frågan ’Vad är rekonstruktion?’: ’Att dekonstruera.’. Det håller inte i en vetenskaplig kontext.
Du skriver vidare att det jag säger skulle vara en passiv betraktelse, citat: ”jaha jag är konstruerad till överordning och en makt jag inte bett om/gjort mig förtjänt av som jag tror skadar samhället. Check! då vet jag det och lever vidare med den.”. Varför skulle min beskrivning av sexualitet (eller patriarkatet för den delen) följas av passivitet? Reaktionen blir ju densamma. Om man blir uppmärksam på dåliga mönster eller beteenden, oavsett om det är hos en själv eller hos andra, ogillar man dem. Att kunna agera på detta ogillande är ju själva svårigheten med att bryta ett normerat mönster. Jag skulle aldrig hävda att beskrivningen av genus räcker, men upplysning leder till handling. De exempel på fenomen jag radade upp tidigare är bättre att peka på, eftersom de är lätta att påvisa och tydligt förklarar hur kasst läget faktiskt är. Att däremot säga till någon att bryta ner hela sin självbild och bygga upp en sexualitet i en annan form och med annan grund, är ganska trubbig feminism. Det är stor skillnad på politisk revolution, och revolution mot norm. Jag talar här om kollektiv, inte individer. Revolution är ett språng mot ett slutstadium, jag känner inte till något exempel på en sådan förändring av norm som inte utförts av en totalitär stat, eftersom normer konsekvent utgår ifrån att människor gör ungefärligt likadana val, på grundval av frivilliga handlingar. Normer utgörs av människors likriktade handlande, de är inte väsen med egna viljor. Det är därför, som jag sa till Bullis tidigare, kollektiva ändamål inte riktigt går formulera. Jag tror t.ex. inte att alla som var involverade i att bygga koncentrationslägren var medvetna om vad de gemensamt gjorde, varje enskild handling i ett större komplext mönster är inte direkt relaterat till ett ändamål. Precis av den anledningen tycker jag inte att man kan hävda att ’själva poängen’ med en förenklad bild av kvinnan, är att kontrollera henne. Att däremot konsekvensen av den förenklade bilden av kvinnan blir just ett jävligt mycket sämre svängrum, är en annan sak. Därför är det viktigt att analysera och beskriva dessa förenklingar (eller vilken aspekt som helst av den rådande maktstrukturen), för att sedan kunna agera mot dem. Jag tycker att feminismen håller för många dogmer, och för många förenklade analyser av samband, främst för att det är en så politiserad rörelse. Jag klandrar ingen, jag säger bara jag tror att det har blivit. Där är resonemang om dekonstruktion ett problem.
Om ditt andra stycke: Hemma i byn brukar vi säga ’Om om hade varit, hade katta vare kung.’. Man kan helt enkelt inte bygga dekonstruktion och aktiv kamp mot normer på vad man gillar med slutstadiet (värld utan maktordningar). Jag brukar lite skämtsamt säga ’Om jag hade levt i en kommunism nu hade jag kunnat ta taxi hem från affärn.’. Jag hoppas dessutom att människor överlag älskar människor redan nu, med de förutsättningar som finns för det idag. Jag tycker att jag älskar ganska många, om än inte lika många på ett normerat binärt och sexualiserat sätt. Jag tänker erkänna andra människors rätt att anse sig vara älskade och älska varandra, oavsett om det följer vissa beteendemönster.
Tredje stycket anser jag vara besvarat i början av det här inlägget. Att människor både som individer och kollektiv gör irrationella grejer är självklart, eftersom vi har ändamål som inte kommer att stämma överens med framtiden. Man kan bara vara rationell om dåtid, om ens då. Rationalitet bygger på erfarenhet och att ha tillgång till så mycket fakta som möjligt. Det är ju jävligt sällan det är så, när det finns t.ex. politiker och politik och sånt.
Det här med jämlikhetsanden får du gärna utveckla. Jag tycker mig se, från statsvetarhåll, att det börjar bli tydligare och tydligare att ju mer jämlika vi är (inte bara mellan kvinnor och män), desto bättre mår vi. Men jag är inget proffs på det området direkt.
Vidare vägrar jag se den vetenskapliga metoden holistiskt, som en enhet att säga något sammantaget om. Vad som händer på genusinstitutionen på ett universitet har väldigt lite att göra med djurförsök och framställan av kärnvapen. Jag värderar inte vetenskapen som helhet, eftersom den består av verktyg. Som att kritisera matematik för att vara ett otillräckligt språk.
Om du hade sagt det där om rymden till mig hade jag nog endera avfärdat det som flum eller gillat poesin. Vad det skulle säga i ett vetenskapligt sammanhang vet jag inte. Men med allt jag vet om språk, hjärna och tanke, skulle jag nog säga att din hemlängtan och vad dina kolbindningar kommer ifrån inte har någon relation.
Sista stycket: Att hålla det för sant skulle innebära att man är religiös, skulle jag säga. Det går inte behandla vetenskapligt i alla fall, tror jag.
puh!
Nya Mando, nu finns den på Spotify, den är helt olyssningsbar. Han som låter som Totta som sjunger på hamnarbetarkommunistiska. Man blir spyfärdig. Slynglarna har vuxit upp och blivit en annan sorts omklädningsrumsmobbare.
Jag var lite bekant med Mando Diao på den tiden då de spelade syntpop. Detta är sant.
Mando Jao hette de då, förresten.
Mao Tse Diao
Mando är superschyssta, det är väl min offentliga åsikt i frågan. Mer intresserad av det här:
http://www.aftonbladet.se/kultur/konst/article15704472.ab
Det brukade jag säga i början av deras karriär, när folk tyckte att de var dryga. Att de var jättesnälla. Nu har jag inte träffat någon av de på tio år eller vad det kan handla om, och har därmed ingen åsikt. Och som rockband stör de mig inte mer än något av alla de andra svenska rockband som inte intresserar mig. Kul att de försökte och att det gick. Det tycker jag på riktigt.
av dem! herreguuuuud! skyller på att jag är full.
Full torsdag klockan ett? Kör hårt.
Ångerfull är det enda jag är.
men va fan
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/6P0yFCEfr4MigYNzD86XTK
november, pissemånad.
Vet inte om det är sant eller en skröna, det spelar ingen roll, för det är så bra, det här med att Yngvie Malmsten i en intervju en gång upprört ska ha utbrustit: ”They say less is more. Less can never be more! Less is less! More is more!”. Så bra att just han säger det. Apropå ingenting.
Ja, stalle. Vinter efter en ickesommar. Ser inte hur jag ska stå ut. Kan man ta en tablett, somna och vakna i mitten av mars? Då skulle man ju inte behöva jobba heller…
Annars finns det ju mer permanenta lösningar på problemet… Men de tenderar utmynna i ett slags neutralt läge där man inte upplever så mycket… Ingenting alls faktiskt.
Här är det Conny:
http://youtu.be/5gEVhpEz59E
mycket kan man tycka om yngwie, men jag gillar att han är more.
Extra roligt är att andra meningen är en fråga: ”They say less is more. How can less be more? It’s impossible. More is more!”.
I trailern till teveserien hårdrockens historia är det han utbrister detta. Upprört. Han kan verkligen inte greppa konceptet.
Lägereldsgitarr. Finns det något uttryck för det begreppet på engelska?
I svenska språket finns det inget annat begrepp som visar lika mycket på skillnaden mellan konst och underhållning inom musiken. Skillnaden mellan att vilja uttrycka något för sin egen skull, och att vilja uttrycka något för att man vill behaga.
Jag undrar, för när jag pratar med en engelsman jag känner om detta så använder han begreppet ”fuckin’ folkmusic” som benämning på lägereldsgitarrfenomenet. Motsatsen, d.v.s. musik med vilja benämner han kort och gott ”sonic”.
Nu är den här engelsmannen hårdare än jag är, han skäller exempelvis The Clash för att vara ”fuckin’ folkmusic”. Till skillnad från tidig akustisk Dylan, som han tycker är ”sonic”.
Ok, jag kunde benämna det ”jävla folkmusik” respektive ”oväsen”, men tycker inte man får med alla tillbörliga konnotationer med någon av termerna.
Jag vill säga ”lägereldsgitarr”. Förslag på benämning av den andra termen mottages tacksamt.
Självklara exempel på uppenbar lägereldsgitarr:
Ledin, Gessle, Bryan Adams.
Självklara exempel på motsatsen:
Bear Quartett, The Fall.
Men mer spännande blir det att diskutera det här angående artister vars gärning inte är lika uppenbar.
Håkan Hellström, t.ex, har förmodligen inget begrepp om de här sakerna. Han vill göra folk glad med sin musik, och ingenting annat. Ändå blir han aldrig ”lägereldsgitarr” i mina öron. I slutändan handlar allt detta om vad jag upplever som insmickrande och inställsamt, och vad jag upplever som äkta.
It’s impossible! More is more! Jag skrattar så läppen spricker. Aj. Jävla självspricka.
Nya Neil Young, inte hunnit så långt ännu men första låten är ju ett mästerverk.
walking with giants?
walk like a giant menar jag. och jo, den är grym.
Nej, jag menar nya med Crazy Horse: http://open.spotify.com/album/3WN75H6NactRxv3MbSXxxT
Eller, ja, Walk With A Giant är ju med på den, ja. Men den är inte längst…
Men Walk With A Giant är nog ännu bättre. Mäktig skiva!
Älskar att WWaG är en enda lång pendang till Hey Hey My My.
WwaG – visst omnämns det väl i textbladet att låten faktiskt är tillägnad mig och Stålet! Jag är ganska säker på att det är så.
Hahaha!
Visst har Neil Young nån låt med självrefererande text – ”That’s why we don’t wanna be good”? tänkte jag. Textraden flöt upp i huvudet. Jag tycker det är så coolt, vi skiter i att göra ”bra musik”. Men nu googlade jag texten i fråga och den verkar snarare syfta på att de inte vill vara snälla och inställsamma. Hedervärt kanske, men inte lika coolt som statement som att man inte vill göra bra musik. Nu lyssnar jag på Walk Like a Giant och tycker den är svinbra. Fan, det där att ha sin form och sen få fucka med den hur man vill. Sen har jag ikväll varit på ett svinbra litteratursamtal på Arbetet. Det hade ni gillat.
Jag gjorde en hel spellista en gång med endoforer, men det var väl bara shredd som tyckte det var nåt kul med. Blev skyldig honom 400 öl.
Måste ha missat den. Hur många gånger postade du den? Tänker om det var därför.
Googlar endoforer. Noll träffar. Nått nederländskt? Kollar på det och på katafor. Mycket ballare! Gör en ny spellista med sånt.
Kataforen också regelbundet används i bisatser som förberedelse inför den viktigaste klausulen , till exempel:
Om du som vill kan jag gå med på ett besök.
Slutligen händer det ofta att en kata tryck refererar till en egennamn :
Chefen , Mr Newton, sparkade henne så hårt att hon dog efter en tid.
När det kommer till Marvels universum, filmerna, så är det lätt att glömma Blade. Tvåan är bäst.
Jag har gjort ett enkelt quiz:
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
Svar på det?
För övrigt vill jag kapa alla trådar och bara låta Woodlands ta över
spotify:album:1bGvui7acqgW40Vkh7f5e1
Harrö: http-länk, plz.
Conny, se om BSG. jag drog nyss piloten och plötsligt känns november uthärdlig, rent av attraktiv.
matti: Hahahaha! Har faktiskt det i åtanke!
Vi ska repa, då blir november uthärdligt.
nån gång ska jag kvittera ut alla öl, men först ska jag till eriksdalsbadet!
i afton öl på lokal. det var inte igår.
eller i förrgår.
Stalle: I Docksta? Jag skjuter från höften här, vet ju att det inte är troligt.
Isolerat vinden på nyhuse och lyssnat på radio om hemlösa barn. Grinradio deluxe.
kilo: Det är väl hemmasnickrat bland langusterna jag rör mig bland. Betyder självreferens, på langustspråk.
Här, finns på engelska. Antar att det inte så många som kollar sånt på svenska.
http://en.wikipedia.org/wiki/Endophora
benny: blir det en bra afton kanske jag stannar till i docksta i natt nån gång.
Hehehe. Som ett yrväder med ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
Äsch då, förlåt. Jag gillar inte ens Ranelid.
Endofor-listan.
Endofor-listan.
Endofor-listan.
Endofor-listan.
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/3QmZOUWA9kLVoAEbgoaK2b
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/3QmZOUWA9kLVoAEbgoaK2b
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/3QmZOUWA9kLVoAEbgoaK2b
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/3QmZOUWA9kLVoAEbgoaK2b
Som spellista jävligt trist, som fenomen jävligt sexigt.
NU ska jag, som H brukar säga, hålla käften.
nä nu skulle det smaga med en öl.
om det är nån östersundare här så är det nog bishops vid halvsextiden som gäller. för öl.
nä nu skulle det smaga med en öl.
nä nu skulle det smaga med en öl.
Överväger de 20 milen. Jävurst hart ute ba.
nä nu skulle det smaga med en öl.
nä nu skulle det smaga med en öl.
nä nu skulle det smaga med en öl.
Är så sjukt pepp på Nifelheim i kväll.
Så, nä nu skulle det smaga med en öl.
nä nu skulle det smaga med en öl.
jag älskar neil young.
hur långt har du hunnit benny?
Läsarkommentar:
”Men hallå!
Musikens Makt känns bara så hippie/prog/vänstertrams ,ett politiskt spektakel. Låt oss slippa politik och få lyssna på god musik i trevligt sällskap med god mat och dryck.
Någon måste ju sätta stopp för detta vänsterspektakel för böveln.”
Svar på språng till Benny,
jag utgår från att vi delar uppfattningen att det råder en könsmaktsordning i vårt samhälle, att det är byggt på och utav patriarkala ordningar och så frågar jag: Hur förhåller du dig till att de fenomen och relationer som hittills kan kallas påvisbara alla är påvisade enligt det patriarkala systemets värderingar?
Hahahaha!
Kommentarerna, Bullis, kommentarerna där borta på andra sidan internet. I D I O T E R ! ! ! ! !
k: Lika snabb fråga som ditt svar (fast jag inte en är med i diskussionen), du får nog vara mer specifik, vad är som är påvisbart? Alltså till skillnad från vad som är åsikter?
OBS, går inte i polemik, är det någon här som är för och tillämpar plakatpolitik och svävande formuleringar så är det jag. Alltså, på allvar, jag är och gör så. Ingen ironi.
Jag älskar Neil Young, Black Metal, Med satan och Serotonin. De två sistnämnda är mixar jag fick i natt och som jag lyssnat på mer eller mindre oavbrutet sedan dess.
Nä, nu skulle det smaga med en öl.
Läsarkommentarer FTW! Jag älskar mitt jobb!
Nytt med Kåre på Soundcloud: http://soundcloud.com/k-re-vernby/sets/farv-l-till-ungdomen/
Om du menar att könsmaktsordningen bygger på patriarkala strukturer är vi överens, om än det är ganska intetsägande som förklaring. Vi är inte överens om du menar att vårt samhälle är byggt på och utav den patriarkala ordningen. Det är lika rimligt som att säga att vårt samhälle bygger på avloppsrening eller språk. Det finns där, och fungerar i samhället, men det går inte att isolera som en enhet i en analys.
Din fråga: Jag skulle säga att det är helt absurt, att det är tankevurpa. Om exempelvis statistik åsynliggör strukturella missförhållanden, ska du då avfärda det för att statistik inte är värdeneutralt? Du säger nej till all form av feministisk vetenskap, är jag rädd. Hur ska du t.ex. påvisa löneskillnader utan att räkna? Är matematik, statistik och sociologiska analysmetoder patriarkatets verktyg? Är läkemedelstester på möss en del av könsmaktsordningen?
En av huvudpoängerna med vetenskap (om man utgår ifrån vetenskapsteori senare än 1960-talet) är att man ska kunna förklara fenomen utan att vara helt bunden inom sin egen teoribildning. Det i sig är grunden för vetenskapliga revolutioner. Inte minst gällande feminismen. Om vi skulle följa din inställning till feminism och vetenskap kommer ingen, oavsett om de kallar sig feminister eller inte, tillåtas påvisa missgynnande strukturer, eftersom vi fortfarande lever i ett patriarkat. Om man inte kan förklara för en åhörare att den patriarkala strukturen är fel, utan att avkräva av den som lyssnar att acceptera hela din teorigrund (så att säga teorineutralt), är med ute på hal is tycker jag.
För att generalisera ditt resonemang: tycker du att vi ska överge vetenskapliga metoder när vi ska förbättra samhället, eftersom ALLA vetenskapliga metoder är en del av ett patriarkalt sytem? Vi är även rasister – ska vi sluta prata om strukturell rasism utifrån statistik och analyser, eftersom ändå ’alla är påvisade enligt det rasistiska systemets värderingar’? Eller skulle du säga skiljer sig den rasistiska och patriarkala strukturen på något sätt här? Jag tycker inte det.
Stalle: Jag hinner inte. :(
Tycker det är dålig fart på quizzandet och gissandet: http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
Minsta gemensamma nämnare?
Mitt svar, apropå om mindre kan vara mer, är:
http://open.spotify.com/track/6EEmHWSSYmJlNWaGqwOoNx
Nu skulle det smaga med en öl. Fast jag firar min dotters tvåårsdag med glass i övermått så det får bli lite senare.
Nä, nu skulle det smaga med ? öl.
Allting luktar senap. Antingen har jag fått något slags stroke, eller har jag bara blivit jävligt dålig på det här med hygien.
Shredd: Hur gjorde du det tecknet!!!!?!?!??!?!?’ Jag måste veta!! Behöver det typ jämt forever!
Hjorth: Är du middag nu igen?
Hehehehe.
Hjort: håll upp armarna i tio sekunder!
Tio sekunder?! Man är väl ingen elitidrottare, för böfvelen.
Kul med Kåres låtar o KORTET! Kan tagga dom andra tre på bilden tror jag. Vi åkte dit i en annan bil.
Benny: jag kopierade det faktiskt men här kan du läsa
http://fsymbols.com/signs/infinity/
Greven: Bilden obeskuren och med lite högre upplösning – https://dl.dropbox.com/u/104292289/tr%C3%A4stocks_tre_dudes_och_en_kiosk.jpg – är du taggad?
Benny: Dock funkar inte det inte i alla program och för alla typsnitt. Det vill inte funka att skriva (alt+221e) här iaf.
Matti: Det var en hänvisning till Bennys förra långinlägg, om att inte använda fenomen och relationer som inte är påvisbara i teoretiska analyser. Eller menade du vad jag personligen definierar som påvisbart?
Benny, svar i kronologisk ordning:
Jag tror inte att feminism blir starkast av att uteslutande basera den på statistik och fakta. Jag tror att det är förjävla nödvändigt att grunda sin feminism på, att använda som redskap för argumentation osv men jag tror ingalunda att det är det som skapar den starkaste feminismen. Delvis eftersom den det den statistiken påvisar är hur jävligt det är att vara kvinna, vilket inte är så stärkande alla dagar.
Angående att min dekonstruktion är ett cirkelresonemang: Svar ja. Hur skulle den annars fungera? Att man bara har en konstruktion och när man är klar med den så är man färdig? Vad är man i såfall då? Jag fattar inte vad det är du reagerar på här, tycker du motsäger dina egna argument angående sann sexualitet osv.
Det med ”passiv betraktelse” var min tolkning av ditt första långa svar, där du beskrev hur du förhöll dig till din konstruerade sexualitet och som jag tolkade som att du nöjde dig med att ha dekonstruerat och sen accepterat.
”Att kunna agera på detta ogillande är ju själva svårigheten med att bryta ett normerat mönster. Jag skulle aldrig hävda att beskrivningen av genus räcker, men upplysning leder till handling.” Ja, precis vad jag skrev (fast med andra ord) och vad jag lever efter.
Jag har inte påstått att man ska säga till folk att de ska bryta ner sina självbilder och bygga upp en ny sexualitet, däremot motsatsen. Att jag tror att det finns en sexualitet som inte behövs byggas upp.
”Det är stor skillnad på politisk revolution, och revolution mot norm.” Hurdå? Normerna är ju de sociala och mentala fängelserna, vad är det man ska göra revolution mot om inte normer?
”jag känner inte till något exempel på en sådan förändring av norm som inte utförts av en totalitär stat.” Nope, för det har inte skett någon feministisk revolution än.
”Normer utgörs av människors likriktade handlande, de är inte väsen med egna viljor. Det är därför, som jag sa till Bullis tidigare, kollektiva ändamål inte riktigt går formulera. Jag tror t.ex. inte att alla som var involverade i att bygga koncentrationslägren var medvetna om vad de gemensamt gjorde, varje enskild handling i ett större komplext mönster är inte direkt relaterat till ett ändamål. Precis av den anledningen tycker jag inte att man kan hävda att ‘själva poängen’ med en förenklad bild av kvinnan, är att kontrollera henne. Att däremot konsekvensen av den förenklade bilden av kvinnan blir just ett jävligt mycket sämre svängrum, är en annan sak.”
Vad är det du egentligen menar här? Att normer är något naturligt? Något vi följer av nån ”fri” vilja? Och vad menar du att det är för skillnad i att hävda att själva poängen med en förenklad kvinnobild är att kontrollera henne och att konsekvensen av en förenklad kvinnobild är att hon blir kontrollerad? Det är ju precis samma sak, uttryckt i lite olika ord.
Vad har du för belägg för att man inte kan bygga en dekonstruktion och aktiv kamp på vad man gillar med slutstadiet? Och vad är det isf jag gör som gör just det? Gör jag fel? Motarbetar jag i själva verket den feministiska revolutionen?
Nej rationalitet bygger på logiskt tänkande, men visst kan fakta och erfarenheter vara till hjälp.
Jämlikhetsanden: http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4mlikhetsanden
Varför vägrar du att se ”den vetenskapliga metoden holistiskt” och vad menar du med det? Menar du att alla verkar i skilda världar med vattentäta skott emellan?
Jag sa det där om rymden till dig, dock i skriven text. Av det jag vet om nervsystemet så går det aldrig att särskilja hjärna och tanke, eller kropp och knopp för att säga det så. Våra tankar finns fysiskt i vår kropp och tvärtom. Så som jag läser vetenskapen så finns det belägg för det jag känner när jag kollar på rymden.
Hur menar du att det är intetsägande att säga att könsmaktsordningen bygger på patriarkala strukturer och att det kan jämföras med att säga att samhället är byggt på avloppsrensing? Att allt det vi diskuterar är att likställa med att diskutera kloaker och filter?
Jag säger inte nej till nån feminstisk vetenskap, jag säger överhuvudtaget inte nej till nånting annat än att begränsa intellektet. Jag hade aldrig varit den jag är utan all feministisk vetenskap, all genusteori osv. Jag hade aldrig haft den förmåga att tänka som jag gör utan den.
Och hur kopplar du ihop det om att man ska kunna förklara fenomen utan att vara bunden inom sin egen teoribildning med det att du inte ser vetenskap holistiskt? Kan man koppla ihop eller inte?
Angående min inställning till vetenskap och feminism och att den inte skulle tillåta att man ser missgynnande strukturer: Tror du att det ens är möjligt att bli feminist utan att se missgynnande strukturer? Utan att ta in vetenskapliga fakta, bearbeta dem och implicera dem i sin världsbild. Att man sen fortsätter tänka och dekonstruera, är väl det som för vetenskapen framåt. Eller hur skulle den annars utvecklas?
En ny fråga: Hur förhåller du dig till din överordning som man? Tex i denna diskussion.
nä nu skulle det smaga med en. Öl.
Det blev ingen öl för mig. Blev det nån för dig, stalle?
k: Ingen visste att du var kvinna innan du skrev det alldeles nyss.
Conny: Fast det har jag skrivit i tidigare inlägg.
nå nu har det smagat med nån öl.
Nu fryppelfryppelpostar jag mitt quiz och utlovar en öl som pris.
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
Nu fryppelfryppelpostar jag mitt quiz och utlovar en öl som pris:
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
Nu fryppelfryppelpostar jag mitt quiz och utlovar en öl som pris. Så det så.
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
Nu fryppelfryppelpostar jag mitt quiz och utlovar en öl som pris.
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
?
i mördarens spår. vad bra det fortfarande är. det och öl är oslagbart.
k: missade det.
WwaG, det låter grymt 10 minuter in i låten. Men varför måste de göra så länga låtar? Man hinner ju bli inlagd på ålderdomshem innan låten är slut.
Att göra låtar som är längre än 4 minuter ser jag egentligen som ett misslyckande. Att göra låtar som är längre än 5 minuter är ett tecken på att man håller på att tappa fokus. Att göra låtar som är längre än 6 minuter är perverst.
Träd, gräs och stenar, Can, Neubauten, King Sunny-Ade… Jag undantar gärna 100 artister från regeln, men som princip bör man inte hålla på och stjäla folks tid i onödan. Det är ju ändå nästan alltid samma ackord och vändor om och om igen när vi pratar om sketen rock.
Men, vad bra han sjunger på nya skivan, Neil! Han har inte haft så mycket röst sen tidigt 80-tal! Har tyckt jämförelsen med allt innan Everybody’s Rockin’ har varit lite plågsam de senaste 30 åren… endast Harvest Moon undantagen.
Skivan är ju 87 minuter lång. (Utan den där alt. mixen). Det är 3 st. Reign In Blood det.
Nä, nu skulle det smaga med en øl.
Psychedelic pill påminner mig om Mirror Ball. Vilken sjukt bra skiva det är! Stör mig inte ens nämnvärt på kompet, men tänk om säg Dinosaur Jr fått vara med istället.
k: ok. Ok.
Jag är inget fan av långa låtar direkt, men med Walk Like a Giant tycker jag det är själva grejen. Hade den varit fyra minuter hade jag nog inte känt att jag behövde höra den igen. De hinner göra så mycket för att den är så lång. Annars håller jag nog med Conny i stort. En sexminuters låt är nästan alltid för lång. Men jag tycker att I Hate the Rich med Dils är för lång även om den är svinbra. Den är typ två minuter men borde ha varit en.
Fast ibland tänker jag att jag inte ens gillar musik. Det har bara blivit så, det fanns inget annat.
Eller ”nog”. Jag håller med rakt av. Tre minuter, då ska man ha goda skäl.
Om ert långa låtar-prat: Ni har ju gegga i hövve ni. Det är ingen slump att de band som C-man pekar på också är världens bästa rockband. Ett av dom är egentligen det enda man behöver prata vidare om, allt annat är utvikningar från huvudämnet. Så håll er till det, nån gång för helvete.
Men det är det jag menar. Jag har komplex över min underutvecklade musiksmak. Pallar fortfarande inte att sitta i finfåtöljen med dyra hörlurar och lyssna på Det Bästa.
Jahaja, jag har inte kollat bloggen på länge, men nu när jag gjorde det var det kul att se Archers nämnas. Jag har lyssnat på återutgivningarna på Spotify hela veckan. Första och sista skivan håller bäst.
Och efter at ha lyssnat igenom hela playlisten började jag klicka mig genom 90-talsindien på Spotify och upptäckte till min förvåning att Karl Hendricks Trio har släppt ett nytt album i år. Vet inte vad jag ska säga om det, men nu lyssnar jag i alla fall.
http://open.spotify.com/album/7ijOxCcobUneF3qFMyuOEb
Fast den första låten är ju lite väl lång.
Jag finlyssnade igår på stereon på hela ”Alles Wieder Offen”. Vilken sjukt bra skiva det är! Inte alla låtar. Ett inbitet fan från Rågvsed som jag känner har utnämnt ”Ich Hatte Ein Wort” till den enda riktigt dåliga låt som Neubauten har släppt. Ändå, som helhet tycker jag det är en av 2000-talets 5 bästa, lätt.
Det håller jag med om. Håller inte med om att Jag hade en gång ett ord-låten är dålig, förutom nyss nämnda association.
Jag måste börja med någon slags annoteringsteknik här, eftersom Lillis ännu inte gjort färdigt sidan till ett riktigt chattforum. Dessutom väntar jag och Stalle fortfarande på den utlovade ipad-appen.
K SKRIVER:
Benny, svar i kronologisk ordning:
Jag tror inte att feminism blir starkast av att uteslutande basera den på statistik och fakta. Jag tror att det är förjävla nödvändigt att grunda sin feminism på, att använda som redskap för argumentation osv men jag tror ingalunda att det är det som skapar den starkaste feminismen. Delvis eftersom den det den statistiken påvisar är hur jävligt det är att vara kvinna, vilket inte är så stärkande alla dagar.
BENNY SVARAR: Okej. Så feminism ska vara ’Kvinnor blir strukturellt missgynnade av x, y, och z faktiska anledningar, plus att det är ett helvete att vara kvinna’? I min version av feminism behövs inte det sista som en del av teorin, eftersom man är helt dum i huvudet om man inte fattar att förtryck gör att folk mår dåligt. Detta gäller alla former av strukturellt förtryck, kvinnan är INTE i särställning i det avseendet. Med det sagt, erkänner jag patriarkatet som den i särklass mest omfattande och x
K SKRIVER:
Angående att min dekonstruktion är ett cirkelresonemang: Svar ja. Hur skulle den annars fungera? Att man bara har en konstruktion och när man är klar med den så är man färdig? Vad är man i såfall då? Jag fattar inte vad det är du reagerar på här, tycker du motsäger dina egna argument angående sann sexualitet osv.
BENNY SVARAR: Cirkelresonemang fungerar inte i vetenskap, det är en av grunderna för att en förklaring ska vara vetenskapligt godtagbar. Argumentationsstruktur bygger på modus ponens, utan den går det att göra vilka förklaringar som helst som inte är sanna. Om du vill att ett cirkelresonemang ska ingå i feminismen, har vi olika uppfattning. Jag menar att det skulle göra den ovetenskaplig, på logisk grund.
K SKRIVER:
Det med ”passiv betraktelse” var min tolkning av ditt första långa svar, där du beskrev hur du förhöll dig till din konstruerade sexualitet och som jag tolkade som att du nöjde dig med att ha dekonstruerat och sen accepterat.
”Att kunna agera på detta ogillande är ju själva svårigheten med att bryta ett normerat mönster. Jag skulle aldrig hävda att beskrivningen av genus räcker, men upplysning leder till handling.” Ja, precis vad jag skrev (fast med andra ord) och vad jag lever efter.
BENNY SVARAR: OK. Bra, överens. Jag förespråkar alltså inte passivitet.
K SKRIVER:
Jag har inte påstått att man ska säga till folk att de ska bryta ner sina självbilder och bygga upp en ny sexualitet, däremot motsatsen. Att jag tror att det finns en sexualitet som inte behövs byggas upp.
BENNY SVARAR: Stopp och belägg. Det finns alltså en sexualitet som inte skulle vara en social konstruktion? Jag anar att du lägger in en annan innebörd i ’byggas upp’ än vad jag gör i detta sammanhang. När jag säger ’bygga’ (om jag nu gjort det, jag vet inte), menar jag att socialt konstruera. All sexualitet måste byggas upp av normer, min poäng har ända från början varit att ’sexualitet är en social konstruktion’, en norm. Om våra värderingar i samhället skulle vara närmare det slutstadium du själv anser vara det rätta, skulle människor likväl fostras in i sin sexualitet. Sexualiteten skulle inte vara ett vakuum, det skulle bara se annorlunda ut jämfört med de normer som råder nu. Sexualiteten skulle fortfarande vara normerad, och socialt grundad.
Mitt claim är återigen: Om man som feminism accepterar att sexualitet är en social genuskonstruktion, följer det att sexualitet är och förblir normerad. Detta oavsett om normen är skadlig eller inte. Det finns ingen sexualitet som inte är normerad, oavsett hur fri och skadefri den än är. Normen skulle då istället vara en fri sexualitet, och de låga skadeverkningarna skulle vara dess konsekvens. Det är vad jag förespråkar och strävar efter.
K CITERAR OCH SKRIVER:
”Det är stor skillnad på politisk revolution, och revolution mot norm.” Hurdå? Normerna är ju de sociala och mentala fängelserna, vad är det man ska göra revolution mot om inte normer?
”jag känner inte till något exempel på en sådan förändring av norm som inte utförts av en totalitär stat.” Nope, för det har inte skett någon feministisk revolution än.”
BENNY SVARAR: Revolution betyder inte motstånd, det betyder att bygga om från grunden i ett språng. Vad du sedan riktar revolutionen som verktyg mot, är en annan fråga. Man kan rikta den mot ett hus, och sen bygga ett nytt. Vintern är ett ekosystems revolution: riva och bygga nytt från grunden. Jag gillar revolution, för att inte säga älskar det. Det är bland det vackraste och poetiska jag vet. MEN:
En politisk revolution river ett ganska bräckligt system, oavsett om det är en fascistisk eller socialistisk revolution. Styre som struktur är klent (tänker inte gå in på varför, mer än att härskarklasser är sämst), det är därför en självavvecklande struktur när man väl har sätt fyr på den. För att sätta fyr krävs inte jättemycket, en någorlunda organiserad minoritet med de rätta medlen.
Så är inte fallet med revolution mot norm. Per individ kanske det är möjligt, jag har ingen aning. Men mot en normerad struktur räcker det inte att en kärntrupp går i bräschen, förskjutningen av normen måste ske i steg och gradvis. Ett grundexempel på en social norm är höger- respektive vänstertrafik. För att den normen ska råda måste alla vara överens och veta om strukturen. Om en fraktion på Trafikverket skulle börja förespråka vänstertrafik och börja agera på det, skulle det inte revolutionera normen, den skulle bara sluta att fungera. Det här är ett extremt linjärt exempel, om man istället skulle applicera revolution på en världsomspännande och en extremt komplicerad struktur (som överlag även har tyckts uppstå i isolerade samhällen), står det (för mig) ganska klart att revolution inte är rätt medel. Då går jag hellre till vetenskapen, och dunkar på med så många slagträn jag bara kan. Att jag hatar och så vidare, är inte detsamma som att jag är revolutionär.
K CITERAR OCH SKRIVER:
”Normer utgörs av människors likriktade handlande, de är inte väsen med egna viljor. Det är därför, som jag sa till Bullis tidigare, kollektiva ändamål inte riktigt går formulera. Jag tror t.ex. inte att alla som var involverade i att bygga koncentrationslägren var medvetna om vad de gemensamt gjorde, varje enskild handling i ett större komplext mönster är inte direkt relaterat till ett ändamål. Precis av den anledningen tycker jag inte att man kan hävda att ‘själva poängen’ med en förenklad bild av kvinnan, är att kontrollera henne. Att däremot konsekvensen av den förenklade bilden av kvinnan blir just ett jävligt mycket sämre svängrum, är en annan sak.”
Vad är det du egentligen menar här? Att normer är något naturligt? Något vi följer av nån ”fri” vilja? Och vad menar du att det är för skillnad i att hävda att själva poängen med en förenklad kvinnobild är att kontrollera henne och att konsekvensen av en förenklad kvinnobild är att hon blir kontrollerad? Det är ju precis samma sak, uttryckt i lite olika ord.
BENNY SVARAR: Normer är i allra högsta grad något naturligt. Utan dem skulle fågelflockar inte existera, eller hälsningsfraser. Jag har inte sagt att viljan är fri, men vi väljer. Jag väljer att åka på höger sida, jag väljer att äta med kniv och gaffel, jag väljer att raka mig för att jag har en rätt otillräcklig skäggväxt. Kom igen nu, ska vi verkligen diskutera om normer över huvud taget finns? Normer är inte per definition av ondo, däremot finns det flera av de mer komplexa sociala normerna som har skadliga effekter.
K SKRIVER:
Vad har du för belägg för att man inte kan bygga en dekonstruktion och aktiv kamp på vad man gillar med slutstadiet? Och vad är det isf jag gör som gör just det? Gör jag fel? Motarbetar jag i själva verket den feministiska revolutionen?
BENNY SVARAR: Jag menar att det inte finns ett slutstadium, sociala konstruktioner är en evolutionära processer. Alla fenomen som verkar genom reproduktion och i rum och tid förändras, därför menar jag att slutstadier per definition är omöjliga (eller åtminstone bara möjliga om man räknar med att människan som art dör vid någon tidpunkt, vilket är rimligt och jävligt kvasifilosofiskt i sammanhanget, förlåt). En UTOPI är av ett annat slag, eftersom man erkänner att det är föreställning och en förhoppning, snarare än en statiskt slutmål. Det är ett uttryck för en riktning (läs mitt stycke om ‘Om jag hade levt i en kommunism nu hade jag kunnat ta taxi hem från affärn’). Givetvis tycker jag att det är bra och av värde att man erkänner och jobbar mot en annan möjlig värld. Men det är inte samma sak som revolution. Synd att Bullis har lämnat, hade velat ha hennes syn på den här saken. Hon är nog bättre på att svara om pragmatik än vad jag är, jag är ju något av en ’hetsporre’.
K SKRIVER:
Nej rationalitet bygger på logiskt tänkande, men visst kan fakta och erfarenheter vara till hjälp.
Jämlikhetsanden: http://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4mlikhetsanden
BENNY SVARAR: Nu hoppade du allt över min långa utläggning om rationalism. Jag refererar tillbaka till det. Jag vill inte prata om vad som är ’rationellt’ och inte, eftersom det är värderande uttryck. Det är inte min sak att säga vem som är rationell och inte, det får bara Gud göra. Och han är död.
K SKRIVER:
Varför vägrar du att se ”den vetenskapliga metoden holistiskt” och vad menar du med det? Menar du att alla verkar i skilda världar med vattentäta skott emellan?
BENNY SVARAR: Därför att ’vetenskap’ inte är ett. Jag har inget gemensamt med medicinare och kärnfysiker, mer än att vi har samma förhållningssätt till hur en förklaring av ett fenomen ser ut (t.ex. ovan nämnt modus ponens). Vi beskriver helt olika aspekter av världen, precis som att humaniora och naturveteskap förklarar olika aspekter av världen. Jag tror på att sånt fungerar, jag tror t.ex. på matematik och statstik som verktyg. Jag som språkvetare tror dessutom på teoretiska modeller för hur språkprocesser fungerar i hjärnan, efter att man vetenskapligt har testat vilka processer som kommer först vid t.ex. talproduktion.
Jag säger att de vetenskapliga formuleringarna gäller i hela rymden, oavsett människa, människans verktyg eller patriarkatet. Vi är en liten fjärt i sammanhanget.
K SKRIVER:
Jag sa det där om rymden till dig, dock i skriven text. Av det jag vet om nervsystemet så går det aldrig att särskilja hjärna och tanke, eller kropp och knopp för att säga det så. Våra tankar finns fysiskt i vår kropp och tvärtom. Så som jag läser vetenskapen så finns det belägg för det jag känner när jag kollar på rymden.
BENNY SVARAR: Tvärtom vadå?
Det står dig såklart fritt att tolka vetenskapliga rön hur du vill. Jag tolkar hela dagarna. Men jag tror att det är bra att fråga de som skrivit om rymden och kolbindningarna, om de tycker att deras forskning är belägg för en koppling mellan byggstenarna och din hemlängtan. Bara en sån sak som att neuroner inte kan bära enhetliga symboler, utan att symboler är en sammantagen bild av flera noder i ett nätverk, talar emot att känslor kan härstamma ur arkitekturens byggstenar. I språkvetenskapen kallar vi det för ’locks and watergates’, att summan av flera arbiträra bitar inte kan härledas ur dess separata delar. Jag tror inte som du, helt enkelt.
K SKRIVER:
Hur menar du att det är intetsägande att säga att könsmaktsordningen bygger på patriarkala strukturer och att det kan jämföras med att säga att samhället är byggt på avloppsrensing? Att allt det vi diskuterar är att likställa med att diskutera kloaker och filter?
BENNY SVARAR: Med intetsägande menar jag att meningen håller rätt lite information. Jag säger att det är att sparka in en öppen dörr att säga att könsmaktsordningen bygger på patriarkala strukturer. Det finns nog ingen insatt (syftar främst till dig och mig) som inte håller med om det, det är ett rätt intetsägande utlåtande. Det är framför allt ingen förklaring av hur, varför eller vad könsmaktsordningen är. Jag blir inte informerad om nåt nytt, av den meningen.
K SKRIVER:
Jag säger inte nej till nån feminstisk vetenskap, jag säger överhuvudtaget inte nej till nånting annat än att begränsa intellektet.
BENNY SKRIVER: Jag fattar ingenting av det här.
K SKRIVER:
Jag hade aldrig varit den jag är utan all feministisk vetenskap, all genusteori osv. Jag hade aldrig haft den förmåga att tänka som jag gör utan den.
BENNY SVARAR: Men menade du inte att alla slutsatser som dras inom en patriarkal struktur är felaktiga? För du anklagade ju statistik och annat för att råda under felaktiga normer. Eller var det bara de exempel jag tog fram som var klena feministiska rön?
K SKRIVER:
Och hur kopplar du ihop det om att man ska kunna förklara fenomen utan att vara bunden inom sin egen teoribildning med det att du inte ser vetenskap holistiskt? Kan man koppla ihop eller inte?
BENNY SVARAR: Exempel: Behövs det någon särskild teoribildning för att påvisa att det finns löneskillnader mellan män och kvinnor? Först när man tagit samman flera såna fenomen, bygger man en teori. Annars är det en hypotes.
Om man inte kan förklara fenomen som ligger utanför teoribildningen, har man inte gjort en giltig förklaring. Två exempel:
Förklaring som inte rör sig utanför den egna teoribildningen:
1. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor i Sverige beror på patriarkatet. Patriarkatet är den struktur av män som styr i samhället, som utgår ifrån att män har mer makt än kvinnor.
Denna förklaring är i sak sann, men den är ett cirkelresonemang, eftersom den inte pekar på några faktorer som definierar patriarkatet, därigenom inte heller löneskillnaderna.
Förklaring som rör sig utanför den egna teoribildningen:
2. Löneskillnaderna mellan gruppen män och gruppen kvinnor i Sverige utgår ifrån att gruppen män historiskt har varit förvärvsarbetande, och genom det haft en social och monetär makt i samhället som gruppen kvinnor inte har varit verksamma. När så väl kvinnor börjat förvärvsarbeta (främst när männen varit borta och slagits med varandra på andra sidan sjön), har den sociala och monetära makten som gruppen män har haft, stått i konflikt med gruppen kvinnors särintressen av att precis som gruppen män kunna tjäna sina egna pengar och därigenom kunna bli självständiga individer.
Denna förklaring pekar på ett flertal andra fenomen, som att pengar är önskvärt i vårt samhälle, och en historisk förklaring av vår arbetsmarknad. Jag menar inte att det här är HELA förklaringen, men den är en del av den. Förklaringen av pengar, övergången från jägare/samlare osv. är delar av bilden, därför också delar av historieskrivningen för patriarkatet.
Jag vet inte om jag är övertydlig nu, men jag tror också på patriarkatet som ett fenomen som existerar. Men det går inte att hänvisa till som förklaring av ett fenomen. Bilden av patriarkatet måste alltid baseras på vetenskapliga belägg och kunna exemplifieras. Utan beläggen är det bara en teoretisk modell.
K SKRIVER:
Angående min inställning till vetenskap och feminism och att den inte skulle tillåta att man ser missgynnande strukturer: Tror du att det ens är möjligt att bli feminist utan att se missgynnande strukturer? Utan att ta in vetenskapliga fakta, bearbeta dem och implicera dem i sin världsbild. Att man sen fortsätter tänka och dekonstruera, är väl det som för vetenskapen framåt. Eller hur skulle den annars utvecklas?
BENNY SVARAR: Det första är ju en hypotetisk fråga, jag har ingen aning. Jag tänker att det är vad det betyder att vara feminist. Eller typ en ’god människa’.
Det var du, inte jag, som avfärdade vetenskap som grund för feminismen. Jag tycker att vetenskaplig är det enda som feminismen borde vara, jag tycker att det är där den hör hemma. Att vara aktiv feminist tycker jag är detsamma som aktivt kritiskt tänkande och agerande utifrån de vetenskapliga beläggen. Jag är inte feminist för att mina föräldrar tjänat olika mycket pengar, utan för att kvinnor och män tjänar olika mycket pengar.
K SKRIVER:
En ny fråga: Hur förhåller du dig till din överordning som man? Tex i denna diskussion.
BENNY SVARAR:
Min överordning som man generellt: Hm. Supersvår fråga, inte helt säker på om jag är rätt person att avgöra min egen roll. Om du är intresserad av personen Benny, får du nog i första hand fråga min tjej och min fostermamma. Men jag vill också påpeka att jag tycker du frångår ämnet å det grövsta, med att prata om mig som person.
Rent intuitivt tänker jag att det inte är så många situationer där min överordning uttrycks så tydligt, vilket såklart är en fullständigt värdelös analys av läget. Jag umgås inte med så mycket folk. Jag tänker att mina arenor för att agera jämställt är mitt arbete och min utbildning. De områdena är fullständigt olika, men jag har svårt att se hur jag ska kunna vara aktiv där. I min parrelation tycker jag att det fungerar bra, främst för att vi kan prata om när något blivit fel. Men som sagt, om du är intresserad får du fråga någon annan. Jag är inte rätt person att uttala mig om mig.
I den här diskussionen: Inte alls. Jag skiter i om du är kvinna eller man när jag diskuterar en sakfråga. Klarar man inte att stå över det, ska man inte diskutera sakfrågan tycker jag. Om du hänvisar till någon slags hegemoni i det här samtalet blir jag dels rätt förbannad, och vill dels att du förklarar dig med exempel ur min argumentation som tyder på detta.
Jag anser mig vara lika väl rustad att prata om feminismen kritiskt som dig som är kvinna. Håller du inte med? Om inte, är jag råfärdig med det här samtalet. Då har du en annan agenda än jag har, med samtalet. Hade det här varit ett krogsamtal hade jag nog lämnat bordet efter ett sådant utlåtande om mig och hegemonin. Sitter och kokar lite nu, det går över snart. Du vet inte ens vem du pratar med, så väg gärna inte in det. *svårt indignerad*
Återigen, inte korrläst. Ser nu att det finns ett fel i första stycket. Fuck it, man förstår vad jag vill ha sagt med meningen.
Nä, nu skulle det smaga med en øl…
Way ahead of you. Undrar om Stalle klivit upp än, han kom aldrig förbi igår.
mycket av det som görs på svenska idag når inte ens upp till knäna på Vernby. smakprov:
http://www.industrialskyline.net/
(undantag: julia & martin henbergs grejer, stureson, conny, matti… säkert, och säkert några fler jag inte kommer på i hastigheten).
fuck. forkert länk. här är den rätta länken:
http://soundcloud.com/k-re-vernby/sets
med den felaktiga länken kan jag också säga: inte mycket når upp till Vernbys brösthöjd på engelska heller.
jag gillar Vernby
Jag gillar Can.
Mustafa?
get a room, benny och k. det behöver inte vara samma rum.
Meh! De har ju ett rum här, Benny och k. Än så länge ägnar sig ingen av dem åt pajkastning, och det är bra. Sen kan det vara jobbigt att läsa, men det måste man inte göra om man inte vill.
Men formuleringen ”annars skulle inte fåglar flyga i flock” gjorde min dag!
Missade en fråga:
K SKRIVER:
Och vad menar du att det är för skillnad i att hävda att själva poängen med en förenklad kvinnobild är att kontrollera henne och att konsekvensen av en förenklad kvinnobild är att hon blir kontrollerad? Det är ju precis samma sak, uttryckt i lite olika ord.
BENNY SVARAR:
Det är det verkligen inte, det är inte fråga om hårklyverier. Det ena uttrycker ett ändamål, det andra uttrycker en kausal kedja av ett förled och en konsekvens. Det ena innehåller dessutom en värdering, det andra gör det inte.
Jag menar att om man ska göra en analys av något som tydligt har en funktion* i samhället (patriarkatet), måste detta ske utan en ändamålsförklaring. Att säga att något har en ’poäng’, tillskriver den ett ändamål. Ändamålet måste vara kopplat till någon. I patriarkatets skulle detta vara ’männen’, men eftersom det både är kvinnor och män som upprätthåller det och det dessutom knappast är så att alla män har ett medvetet ändamål med patriarkatet, måste man tillgripa en annan sorts förklaring.
Det är inte en liten nyansskillnad, det är hela skillnaden i hur man kan angripa ett social fenomen. Som att säga att poängen med reklam är att lura folk bara för att folk blir lurade av reklam, eller att poängen med vindar är att de ska blåsa runt regnmoln. Det går inte att angripa den typen av komplexa fenomen med syftning till dess ändamål, bar för att det är en del av vad de gör. Däremot kan en bra början till att bena ut (och bekämpa) fenomenet vara att titta på vilka orsakssamband som det är knutet till. T.ex. lönefrågan.
* Att något har en funktion är inte detsamma som att det måste finnas, är bra eller dåligt, eller är gynnsamt. Värdet av funktionen hos ett fenomen utgår ifrån kontexten. Exempelvis har vapen en mycket tydlig funktion i vårt samhälle, men det är svårt att säga att de är oavkortat gynnsamma.
Hjon: Jag e inte taggad. Låg säkert i något dike och sov. Men jag kommer ihåg att jag såg blissful och älskade det. Distad klarinett och allt. He var tider det. Möjligt att vi träffades dock om du hängde med dom. Kåre e grym.
Jag gillar rock. Rock som är hård, rock som inte är hård. Populärmusik som går genom kroppen som el, som har minst ett ytterligare syfte än, men som även gör, att det börjar röra sig i brallerna.
Exempel på den sortens rock: Velvet Underground, Aphex Twin, Buddy Holly, Alan Vega, Wu-Tang Clan, Nifelheim,Dionne Warwick, Napalm Death och Sex Pistols.
Greven: Nej, jag hängde inte med dem. Jag drog runt med min farbrors gamla systemkamera och lekte med den. Jag antar att jag såg konserten eller iaf en del av den, men om det var därför eller att de bara stod där och såg coola ut som var anledningen till att jag bad att få fota dem vet jag inte. Blev bekant med Kåre i Uppsala, flög väl på honom för att jag sett honom på scen med BQ plus att vi hade en gemensam bekant som han läst sommarkurs i Shanghai med, där de bildade IS. Spelade med dem en gång på Lilla Maria, sjukt bra minns jag det som. Sen scannade jag lite gamla negativ för sex år sen, kände igen Kåre och mailade bilden till honom. Har nog faktiskt inte träffat honom på tio år kanske, när jag tänker efter.
Men, ska det vara så svårt? Eller är det för lätt? Ignorerar ni mitt quiz som en diss? Ja ba fattar ente.
http://open.spotify.com/user/jonoel/playlist/6fmjg3MPYEqV14uinZCPpz
hjon: Om svaret inte är tre helt grymma låtar, så gissar jag på antingen amerikanska presidentvalet, eller James Bond.
Om svaret är tre helt grymma låtar så önskar jag att nivån höjs till nästa quiz.
Ska kolla quizet efter hockeyn. Tyst så länge är ni snälla.
Kåres låtar är fö biets knän, helt och hållet bra.
Åkaj, den här har jag pillat ihop under några kvällar.
Pink Wreck 1975-2012
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4YTm2A3Z6fYKdPgPnTbHmP
Ni fattar såklart av den jättefyndiga titeln att det är alla tiders punk, närmare bestämt en låt från varje år. Det mesta satte jag ihop första kvällen, själva pillet har varit att hitta låtar till vissa särskilt svaga år. Om det beror på att det inte kom några bra punkskivor då, eller om jag bara inte lyckats komma på dem, eller om jag inte hört dem, det vet jag inte. Sannolikt en kombination av de tre. Jag har inte försökt välja ut min absoluta favvis från varje år, då hade jag aldrig blivit klar. Tvärtom har jag försökt redigera så lite som möjligt från min första impuls, men ibland har jag inte kunnat hålla mig såklart. Om nån har invändningar kring att det där är inte punk, det är hardcore, det där är inte punk, det är rock, det där är inte punk, det är pop, det där är inte punk, det är knappt ens musik, då får ni väl hoppa över prempen och leva med besvikelsen.
Nu minns jag vem jag glömde i hastigheten: Mange!!!
matti: James Bond är rätt. Pussy Galore, Skyfall, Izabella Scorupco. Fullständiga ölskyldigheter. Befinner mig i Skellefte vecka 46 om du har vägarna förbi, annars får det bli i framtiden.
H: I sanning ska jag höja nivån till nästa gång.
Avenyn i GBG en söndagmorgon. Tror knappt det finns deppigare plats. Möjligen lördagnatt.
Det är grymt väder i Stockholm den här söndagsmorgonen. Alldeles vindstilla, och lite sol mellan molnen. Blåst är djävulens påfund.
Struten!! Kom hem!!
Conny: jag tror inte det är vetenskapligt påvisbart att blåst är djävulens påfund.
Men en blåst jävel.
Skellefte ligger i framtiden.
Lyssnar på strutens nästa skiva. Gråter och skakar. Inte på nåt dåligt sätt alltså.
H: En genial spellista. Skulle inte kunna göra en likadan själv. Har som sagt för många glapp i mitt skadeskjutna liv som vuxen, då jag trodde punk var något förr.
Håller med Cxxx7, grym lista.
nytt på spotify: frank zappa
Benny: Skelleftes tempus varierar nog beroende på vem du frågar.
Det var en kommunslogan. Tycker den var riktigt rivig.
Va kul, Conny å Benny.
hjon – meh! klaga på att folk ignar din vitsue. alla ignade ju att svaret på min var att jag ska bli farsa.
KBoi: Grattis! Jag gissade ju på pappa som tema, men tog mac & me som en syftning hit och inte på dig personligen.
KBoi: Matti svarade ju rätt på sätt och vis där, såg jag nu när jag läste tillbaka men jag missade den. För ny ibland för att hänga med när det svissar om örena.
Barn är bäst. Grattis!
kboi, stort grattis!
Ja, alltså, jag gissade ju inte precis, jag visste ju. Och grattis har jag redan sagt, men gör det gärna igen. Grattis!
Dessutom var länken lite för otäck för att säga grattis. Fadersmord är ju inget att hurra för precis.
KBoi ska bli farsa? Fantastiskt, stort grattis! Nog för att du gör färs på mig, men det visar ju bara på god smak. Min, alltså. Fast du är ju inte så dum du heller. Kan inte bli annat än bra, det där.
Färsa.
Grattis från mig med.
Tack alla. Och vad länkarna anbelangar, det är en prognos. Fadersmord och ensamma smågrabbar som åker rullstol ner i sjön. Men vad vet jag.
Tips emottages tacksamt för övrigt. På hur man gör nu.
Jag hatar när Blixa viskar, jag vill bara slå sönder grejer när han börjar med det. Det låter som när gamla människor äter, långsamt.
Jag kan allt om det där med barn, t.ex. vad man gör om de börjar skrika okontrollerat på offentlig plats.
Kommer nån svara på det här?
http://www.dn.se/debatt/vi-har-politiken-som-bryter-utanforskapet
Usch vilket långt inlägg. Näe, det orkar nog ingen svara på.
Ja, Kboi. Det är nu striden börjar.
Jag grattar KBoi igen.
Nu är bara frågan: Vem av mig, Conny eller wierdo blir gudfar.
Haha. Det där var ju ingen fråga! Jag blir diskad.
Gudfar, är det han som håller i barnet vid dopet i körkan? Det blir ju inte av, så gudfar Benny får hålla nån annans onge.
Du tänker på präst. Välj brossan din, han verkar ha dom rätta galoscherna i livet.
jag ser ju på mig själv som Gud Fader. Räknas det till min fördel?
Ja, jag vill gärna att mitt barn ska ha en megaloman manlig förebild, förutom mig själv då.
Ja, jag vill gärna att mitt barn ska ha Mega Man som manlig förebild, förutom mig själv då.
Jag ser ju på mig själv som Gudfadern. Räknas det till min fördel?
Grattis KBoi!
När skaren komma?
När det snöat, töat och sen kallt igen.
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/1HNId5HAgvnNxuSN6oICLY
Det blev visst UK vs. US. Med lite tyskland. Som det ska va.
Kboi skrev precis ett inlägg som jag tror gällde en spellista. Men jag kan inte hitta den någonstans, verkar vara lite skralt med marknadsföringen. Kan någon posta den igen, så att man ser?
Jag litar på aura den här gången.
såg ni den här, punkarsvin?
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.461138687270010.115893.238542309529650&type=1
Mad respect, KBoi. Mest casual C-60-droppen jag sett i den här gästboken. Man fattar att den här är för finsmakarna.
Mitt andra depressionstips är att försöka se Jay Reatard framför sig:
”Death is forming, let’s fucking go … death – is – forming … death is fucking forming!”
http://www.youtube.com/watch?v=d_9kmJvKgwc
Antidepressionstips, alltså.
Det tredje är att läsa Gunnar Björling.
Jeffrey Lee Pierce Sessions Project på spotify:
http://open.spotify.com/album/5YwlySjmsa8GqtE3d7lFOE
Ja, jag vill gärna att mitt barn ska ha Methodman som manlig förebild, förutom mig själv då.
The Walking Dead, att nog är det rätt hårt nu.
Skräddarn: Haha, älskar hans analys av Wire och Joy Division. En annan rolig som florerat på Facebook är Morrisseys insändarrecension (han vann en lp!) där han sågar första Ramones.
Mycket talar för Obama!
http://ekonomistas.se/2012/11/05/han-vinner-valet-enligt-prognosmarknaderna/
http://fivethirtyeight.blogs.nytimes.com/
http://mobil.svd.se/c.jsp?cid=25651571&item=http%3A%2F%2Fwww.svd.se%2F%3Fservice%3Dmobile%26articleId%3D7617268&mredirectsrc=www.nliv.se
H: ja, han är klartänkt Chucken.
stalle: han får lite att bita i, vem det nu blir.
men hur är det med USA-valet egentligen? spelar utgången nån roll?
http://www.truthdig.com/report/item/how_do_you_take_your_poison_20120924//
obs! ej skrivet av nån foliehatt. truthdig låter ju lite halvpajigt.
http://en.wikipedia.org/wiki/Chris_Hedges
men valet är ju som underhållning rätt kul. mycket roligare än kinas kongress i alla fall. kineserna måste lära sig showbiz!
Och den här av Joar Tiberg (han är ju amerikansk medborgare, vilket vad jag ser inte framgår av artikeln):
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15728819.ab
Jag vet inte. Lätt att känna förtvivlan. Som alltid.
skräddarn. Hahaha.
H: som vanligt gäller förstås att amerikansk politik är som att välja mellan en massiv stroke eller att ramla i en pool med 40 000 pirayor och ett par hajar.
personligen gillar jag rebecca solnits tejk på grejerna:
http://politicstheoryphotography.blogspot.se/2012/09/posted-as-reminder-to-myself.html
det är förstås värdelöst med obama, men lita på att det blir värdelösare med his Mittness.
Jill Stein 2012.
För de som inte redan har sett detta, på tal om val. http://youtu.be/dX_1B0w7Hzc
Chris Hedges är ju dömm i hövvu; han menar ju att Hitchens och Dawkings är dômm i hôvvue. Ju.
Det här är en rätt gammal, men ändå. En av mina bästa.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0Qou1z8iHFxcrb296uBquh
Särskilt när man tänker på det här helt värdelöst tråkiga valet i USA. Alltså, jag svimmar av hur mycket jag hatar svensk medias porrfrossande i det.
han är en foliehatt alltså?
Ja, för väldigt många människor i USA är ju valet på riktigt. A womens right to choose, don’t ask don’t tell, Obamacare. Att han har så stort stöd bland kvinnor, svarta, unga, HBT-personer. Jag försvarar inte allt Obama gör, så klart. Men det finns en tydlig värdedimension – och en otvekbar klassdimension – i det amerikanska valet som i alla fall känns viktig för mig. Jag blir iskall vid tanken på att Romney – med teapartyälsklingen Ryan! – ska få avsätta USA:s första svarta president.
Ja, alltså jag förnekar inte den politiska betydelsen eller så, men jag kan inte göra något med den här informationstsunamin som tjongar rätt in i ansiktet på mig, mer än att spy.
Jag kommer väl påverkas i lika hög grad som alla andra av utkomsten, men det här som händer före: valrörelsen och bevakningen av den är ett slöseri med naturresurser. Jag hatar det. Jag hatar inte USA, kan inte ens säga att jag hatar amerikansk politik, men jag hatar den svenska rapporteringen. Mängden. Den uppblåsta viktigheten hos svenskarna som rapporterar i sina kostymer och comb-overs, som om det hade någon betydelse vad just de säger.
Ja, det kan jag hålla med om. Alla dessa självutnämnda experter som bryr sig mer om spelet än politiken. Som fascineras av ”apparaten” och därför älskade West Wing. Inte för att Bartlet hade hjärtat på rätta stället.
Jag älskade i och för sig de snabba ordvändningarna i West Wing. Att alla var så rasande smarta. Men det som jag fortfarande tänker på, är deras ständiga moraliska dilemman. Göra rätt eller göra ”rätt”?
Jag såg också West Wing pga öset, men jag lekte aldrig att det var på allvar, som de här reportrarna gör. Eller rent av tror.
Ja, det där: rätt eller ”rätt”, gillade jag också.
Fast nu sitter jag i en bubbla bestående av sjuka barn, en begynnande och oläglig förkylning, jobb, jobb, jobb, Battlestar Galactica och Kjell Höglund.
Jobb-bubblan räddar mig, känns det som. Finns alltid en data att stirra in i, i det här mörkret.
mmm tractor rape chain. perfekt låt. grattis o välkommen in i pappabloggemenskapen kboi!
Idag är det alltså 37 år sen Sex Pistols första spelning.
http://farm4.staticflickr.com/3312/4624401691_9f17169cff_z.jpg
Mörkt överallt. Gör en spellista som lovar ont. Sönderslitande mörker och märklig skönhet. Desperation. Olust och nöd. Och jag har inte med världsrekordförsöket i den sorgligaste/mörkaste skivan som någonsin gjorts, enligt Nick Cave på 80-talet. Det är ändå lite snits, det. Tänker jag, och lägger inte ut den. En tröstebubbla i mitt mörker.
Matti: Nog för att det är lite off topic, jag gillar din bubbla.
Vahetere, skönt att det inte blev en superskurk som prez.
Hej kundtjänsten! Har spotify slutat med gratis? Jag har haft noll lyssningsminuter i över en vecka nu. Trodde det var nån månadskvot först, men sen kunde jag inte börja lyssna igen fast det blev november.
Chåfförn ringde just, ville att jag skulle jämföra hans porträtt av Foucault med en bild av ett vapen. Omjöligt tänker jag, beror ju helt på kontexten. Så det blev ju såklart utskällning efter noter.
H, tu får kookla eller pitala.
Kooklade. Två å en halv timme i veckan får man efter ett halvår. Jag måste ha missat den här veckans tid. Får göra framtida C-60 döv, son Beethoven.
Kröp till borgarkorset, beställde DN Plus. Nöjd såhär långt. För vem har råd med annat. Men nu har jag i alla fall äntligen fått läsa vad Anna Hallberg tycker om Filosofins natt.
Som
Men, alltså, jag menar inte att lägga mig i vad du gör med dina stålar H, men betala för Spotify är helt värt.
Förresten, tjatade om Kjell Höglund igår: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0KdbNmDabL0eFyigV2PSJJ
Inga av de långa, och bara en av ”hitsen” (Man vänjer sig).
Jag älskar Beethovens C-60 augusti 1824 vol 2.
Jag älskar Black Jack från The Man With The Iron Fist-soundtracket. Ghostface när han är så där, ja som bara Ghostface kan vara tillsammans med RZA. Hela soundtracket verkar inte finnas på Spotify ( http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3aX9Zf7WO926XgLkZUjQ1H), men det som finns verkar grymt. Rivers of Blood, exempelvis, hade nog räknat bort att Wu-Tang kunde vara så bra längre.
Meh! Birätta mer om Hallberg och Filosofins natt Matti!
Nej, prata hellre om Wu-Tang. Filosofi schmilosofi.
Det kan hon göra själv, jag kringgår detta att bara vi besuttna får ta del av DNs åsikter om nationalskatterna genom att klippa och klistra.
”Lars Norén
”Filosofins natt”
Albert Bonniers förlag
Vad jag tycker mest om med ”En dramatikers dagbok” från 2008 är den konstlösa, i långa partier helt neutrala stilen. Jag brukar fortfarande slå upp den ibland, på måfå, och läsa ett par sidor bara för att få tillgång till det där läget. Det är en stil som är som ett glas kallt vatten.
Jag vet inte om det är ett ideal, åtminstone inte det enda – olika författare skriver på olika sätt, det är som det ska –?men jag vet att det är oerhört svårt att skriva så där tonlöst. Nästan alltid kommer det in krumbuktande rörelser i språket som man kan bejaka eller parera eller hur man nu förhåller sig, men att skriva med de där enkla avslappnade linjerna –?ungefär som när en fyra- eller femåring ritar –?klarar oftast bara den som har tiotusentals skrivtimmar bakom sig.
”Filosofins natt” är på många sätt ett slags spegelvänd syskonbok till ”En dramatikers dagbok”. Där dagboken var tjock och svart med mjuka papperspärmar är ”Filosofins natt” tunn och vit och hårt inbunden. Anslagen är också olika. Dagboken börjar prosaiskt, mitt i en mening. ”Filosofins natt” inleds versalt med raden ”Jag vet inte, jag vet inte var jag är, men jag”. Det är fyra ”jag” på elva ord. Förlaget presenterar boken som Lars Noréns första skönlitterära prosaverk sedan 70-talet. Det är stort. Och så är det gipsmasken.
Dagbokens inlaga flankeras visserligen av två författarporträtt. Ett som tittar och ett som blundar. Jag är över lag inte så förtjust i att få författarens ansikte uppklistrat över texten, men det är ändå fint gjort. Det störde inte läsningen. På nya boken har man i stället för fotografi valt en gipsmask av Noréns ansikte. Det vita ansiktets konturer försvinner mot det gipsvita omslaget. I stället för avfotografering en avgjutning, en dödsmask, en tredimensionell form som kan vara ställföreträdare åt den försvinnande kroppen osv. Och det är något med vitheten och gipsmasken och titeln och anslaget i kombination med varandra som ofrivilligt får mig att rygga tillbaka.
Jag vet att jag ägnar oproportionerligt stor uppmärksamhet åt inledningen. Ni får stå ut med det. Det är en puckel vi måste över. Norén har skrivit den här boken, jag har läst den och ni kan åtminstone läsa recensionen. Det är nämligen så att bokens omslag, upptakt och allra första sidor är det mest problematiska med ”Filosofins natt”. I efterhand ska det visa sig förklarat. Kanske till och med nödvändigt. Men där är vi inte ännu.
Vi kliver alltså in i boken genom författaransiktets gipsmask och möts av en massa jag som pratar. Som är döda. Mer eller mindre. De dör och återuppstår och blir ett och flera. Så här kan det låta, på första sidan:
Den som ligger bredvid mig alldeles intill
mig, om det är jag, som står inne i mig, är död, men
snart är vi framme, då skall jag slippa
honom. Men jag slipper antagligen inte mig själv
lika lätt, om inte jag också dör, om inte jag också gör
det, glider ner från någon som om han omfamnade
mig och inte orkade längre. Kan man säga det. Jag ser
in i hans ögon, och han ser in i mina. Jag tror att det
är så, i varje fall om jag befinner mig med mina ögon exakt
vid den punkt som hans ögon ser, då ser han in i mina,
och jag ser in i hans ögon, om de finns kvar.
Och jag tänker att det finns en text här som vill sätta i gång, som står och stampar. Det blir hackigt, jag-rösterna skymmer sikten. De pratar om död men vill alls inte dö, de bara suger åt sig uppmärksamheten. ”Titta på mig! På MIN död!” hojtar de. ”Ja, men jag då!” skriker en annan. De bara dör och dör hela tiden, som skådespelare på en scen. Men till slut tacklar de av. Och dör faktiskt. Eller går in i retorikmaskineriet.
Det vill säga: författaregot, gipsmasken, den ängsliga, självupptagna överbefälhavaren, (jag talar inte om Norén här, det fattar ni, det handlar om textens jag-position, förarsätet, om det nu är du eller jag eller författaren som sitter vid ratten) alla de där låsta rollerna upplöses och uppgår i texten. Prosan börjar vrida sig runt sig själv. Lättare och enklare för varje sida. Mer och mer rymd som öppnas. Rörelser som blir mjuka, fina, levande samtidigt som allting faller.
Jo, så är det ju. Det har ni kanske redan förstått. Här finns inga pålitliga karaktärer, ingen plats, ingen historia, ingen utveckling. Det finns frågor men inga frågetecken. Det finns utsagor men de motsägs lika snabbt som de slungats ut. Det är som i Samuel Becketts trilogi, till exempel romanen ”Malone dör”, vars första mening lyder: ”Snart är jag i alla fall äntligen alldeles död”.
Lars Norén är förstås inte ensam om detta. Texten vadar i litteratur- och filosofihistoria som också har sysselsatt sig med intigheten. För nästan varje rad svarar ett eko ur litteraturen. Norén skriver: ”Det går inte att leva utan att ställa frågor.” Och Claude Royet-Journoud säger (i mitt huvud): ”Den enda frågan är frågan om meningen, och den förblir olöslig.” Norén skriver: ”var skall jag bo när jag är död” och Erik Beckmans rad ”När jag är död ska jag ha en egen lägenhet” dyker genast upp ur minnet. Norén skriver om hundar och jag tänker på Kafkas hundar, eller Malcolm Lowrys. Och så vidare. Naturligtvis kan man lägga den här vita boken jämte andra vita böcker, som Anders Olssons ”Läsningar av Intet” eller Jacques Lacans ”Écrits”. Eller parallelläsa den med Nietzsche, Mallarmé, Kirkegaard, Schopenhauer, Blanchot – det lämnar jag åt litteraturvetarna.
Det fantastiska med ”Filosofins natt” är att den faktiskt lyckas med sitt nästintill omöjliga uppdrag. Ju mer som skrivs fram, desto större är tömningen. Enträget backar den sig framåt. För varje död, något yngre. Gladare, rörligare, lättare. Till slut väger summan inte mer än en fjäder. Det är vitt och rent som efter flera dagars snöande. En morgon vaknar man, himlen är hög och blå och man får lust att koka kaffe och göra något. Dö kanske. Eller hämta posten. Inte vet jag. Världen ligger där den ligger.
Det tar några sekunder efter att jag avslutat boken, sedan börjar jag skratta. Högt. Det är sant. Jag skrattar för mig själv hela vägen hem från fiket där jag suttit och läst.
Det är också en oerhört lätt känsla. Frisk och öppen. Komisk och självklar. Att tänka sig en prosa utan Romanen, en religion bortom Gud, ett tänkande som löst sig från Filosofin.
Mer generös än så här kan inte litteraturen vara, tänker jag.
Varsågoda och läs!
Anna Hallberg”
Inte kan jag säga något om Wu-Tang som du inte kan själv, Benny. Jag älskar dem, du älskar dem.
Filosofi schmilosofi, det hade nog Norén kunnat stämma in i. Du får läsa Norén. Benny! Ps, får ju gåshud av tilltaget att piratpublicera betalmaterial från DN Plus här!
Och inte för att diskutera min privata konsumtion, utan PRINCIPEN: det sitter jävligt långt inne att betala för spotify. Jag har varit på väg några gånger, men det känns så fel. Även om jag hycklar genom att låna min livskamrats betalkonto på telefonen. Det är inte pengarna det handlar om. Jag blir på något sätt mer glad än besviken när något inte finns på spotify, även om det sabbar bekvämlighet och C-60.
Hur som så finns nya JC Satan på spotify nu: http://open.spotify.com/album/3c9CVLgADoskwnLb7yFiPo
Ni kan väl berätta om den är bra. Jag beställde lp:n precis.
Ramones hade väl inga principer, eller?
Jag vill spela Wu-Tang Taste the Pain på Playstation, inte sitta och traggla med jävla verbfrasjävel hela dagarna.
Benny: nej, de har ju inte ens skinnjackor på omslaget till End of the Century.
Hahaha.
Ok, inte för att diskutera din privatekonomi, men hur ser principen ut?
Principen är att jag tycker att Spotify är en röv och att jag vill undvika att abonnera på en plattform. Jag tycker inte att den som betalar på Spotify är dum eller lurad eller nånting alls. Det är ju jag som skapar besvär för mig själv som inte vill betala. ”Belief in distorted truths and cracked mirrors”, som Comet Gain säger. Jag bara svarar på frågan. Jag kan bara inte betala.
Ok. Ja, det gjorde du, svarade på frågan och då vet jag. Tack.
Hoppas det inte vart dålig stämning.
Hehehe. Närå. Bara nyfiken. Har kompisar som vägrar betala för musik överhuvudtaget. Du köper ju skivor, jag har nästan slutat med det (i förhållande till hur hur mycket jag lyssnar, i förhållande till hur mycket jag köpte förr), av olika anledningar. Spotify och Wimp betalar jag i alla fall för. Och DN…
Fast spotify är ju i alla fall en rätt billig röv trots allt. Efter att ha hört dess skapare sommarprata vill jag dock bara spy för resten av mitt liv.
Finns sommarpratet på Spotify?
Haha. Matti köper DN!
Blev plötsligt rädd att en avsedd lätt självironisk utläggning uppfattades som dryg, självgod och von oben. Jag betalar jättegärna för musik. Men inte en månadsavgift för strömmad musik från ett företag som inte bryr sig ett skit om den musiken jag vill lyssna på (eller nån annan musik heller). Oavsett om den avgiften är 9 eller 99 kronor i månaden. Jag tycker soulseek känns hederligare (ja, det kan vi problematisera). Klart jag fattar varför man betalar. Jag har varit nära att trilla dit flera gånger, gör det väl förr eller senare. Och det är som sagt självbedrägeri. Nästan varje gång jag beställer en skiva på internet betalar jag en liten avgift till paypal. Framtiden är corporate röv, jag tycker att det är jättehemskt.
Men vad är alternativet liksom? Ett statligt Spotify som dras på skatten? Lika äckligt, fast på ett annat sätt.
I vår del av världen är det rätt poppis med såna lösningar. Kassettavgifter som är typ en liten peng till rättighetshavarna när man köper ”kopieringsutrustning”. Svårt att administrera och ganska dyrt, men sympatiskt tycker jag. Dessvärre helt omöjligt enligt amerikaner, engländare, franska och tyska och därmed helt jävla omöjligt då i princip all världens upphovsrättslagstftningar har sitt ursprung i de fyra traditionerna. Så, inte en så framkomlig väg. Det är tyvärr bara till att bita i den corporata röven.
inte bita, slicka och suga.
ha! lyssnade också på man with the iron fist idag. kände mig ballast på pendeln. var nog ballast på pendeln!
”Bita, slicka, suga”
Jahapp då vart man kåt.
bullis:hahaha
Bästa gamla möget ever: http://open.spotify.com/album/6uPH8pL6TWITJlbhFdutVA
Oh, min favorit av gammalt.
Meh, språket alla!
Och His Spine-EPn! Den är ju också fin. Mera, West Side, Mera!
Meh. BQ bla bla bla. Är less på spotifymög. Vill prata om mina dunkar.
bullis: hahaha
Äsch, nu hann jag inte skriva: ”Tystnaden som uppstår i gästboken när jag dissar BQ + är kåt och vill prata om mina dunkar.”
HAHAHAHAHAHA!
jag har ordnat så huset har värme och varmvatten igen. firar med alkohol såklart.
Alla medborgarlönlovers, ny bok ute (typ)
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0230114067
Vv notera ironin i prissättningen.
Jovars, de är fina. Lite små kanske men ingen har klagat.
sov nu gott för fan.
dom som klagar får klämma på sina egna.
Vem skulle klaga på dunkar? Inte för att racka ner på dina, men dunkar varmt osv. Mina bröstvårtor är nyfriserade och nu sönderskavda av en promenad hem i kylan. Gjorde live-popquo på pub till coverduo. 13/20p, delad tredjeplats, Impressions den enda bra låten. Full så jag inte kan blunda och ingwn ville fortsätta kvällen och jag som är ledig resten av veckan och hela nästa. Sjuka barn, men inte så sjuka. Skell Hell nästa vecka, kommer ni ner då Matti och Bullis så jag får bjuda på öl och kolla in dunkarna?
Popquiz, skulle det vara.
Full, som sagt.
Jag spelar i Eskilstuna på lördag.
Somnade med ungarna, kl. 21. Vaknade och trodde jag försovit mig till jobbet (måste upp extra tidigt, 5.30 i morgon), gick upp tittade på klockan, 00.04.
Jävla pensionärsstämning.
bullis: Hahahahha!
Thaikäk är det nya husman. Husman är det nya Thaikäk.
04.00. blöjbyte, barnet somnar inte om men ligger still i 15-20 minuter, andas tungt men så fort jag ninjasmyger ut ur rummet hoppar han upp som jävla gubbe i låddan och bara skriker rakt ut varpå treåringen vaknar och kommer tassande och säger att han sovit klart. detta upprepas några gånger tills jag går ut i garaget och hänger mig. hej så länge.
04.00. jag går upp, äter skulor, går till jobbet. kommer hem 21.00.
true story.
OK TA DET LUNGT BENNY
och så bor jag händelsevis i omkörningsfilen på E4an. i en skolåda.
Jag klev upp nu. Tvungen att räkna milljonerna idag. Alla är olika, just,sayin’.
som lök på hängningen är jag nu på jobbet. ska vara här idag, kanske jobbar jag lite också.
”lök på hängningen”. Ojojojoj. Det vill man ju ha.
Inte så ujujuj. Kanske för det krävs så lite för att jag ska bli full.
Var klarvaken och demade och balkongrökte till halv fyra. Sov två timmar. Nu är pappa vimmelkantig på jobbet. Men nu är det inte många fler låtar som behövs till en litet skivjävel.
go conny!
Hjon: Mina dunkar ska visa upp sig i New York den här helgen, så no can do.
Stalle: <3
ja, jag är ju i london nu då.
asså, man fattar ju redan nu att man kommer bli besviken: http://www.kuriren.nu/kultur/default.aspx?articleid=6612919
D-Clone-lp:n är sjuuuuuk. Jätteledsen nu att jag inte såg dem på 44:an.
Drygt var fjärde pappa (27 procent) önskar sig ingenting på fars dag. Men här är det som står högst på pappornas önskelista ( i procent):
1 Bjuden på middag 31
2 Vin eller annat drickbart13
3 Böcker 13
4 Verktyg 5
5 Kalsonger/strumpor 5
27 procent av papporna önskar sig ingenting.
jojo, dom där 27 procenten önskar sig en avsugning men törs inte säga det.
och 73 procent ljuger.
Är i Sthlm i morgon. Gästboksbonanza på Music Box, Strand?
Teaser till World War Z ute nu. Får fan en stroke. Jävla jävla idiot Brad Pitt-jävel revisionistjävel.
Men Blood & Chrome har ”premiär” på fredag!
fast jag önskar mig böcker såklart.
Klart du gör stalle, jag med.
Har någon fö noterat att kommentatorerna på Newsmill flyttat till SVT Debatt i stället? Så verkar det vara i alla fall.
Äh, jag har barnen i morgon kväll. Fan.
Har sång att lägga. Vill bara höra mer musik. Men sämste man jobba. Idag sög jag bajsvatten och klampa omkring med läckande skor mellan kl 13 och 16. Och strax de små barnen. Jävla tjyvsamhälle.
Auto-inkorrekt! *men så måste man jobba.
Conny: Om bajsvatten.
http://www.youtube.com/watch?v=Gw9omeuSezQ
27 procent önskar sig bajssugning på fars dag.
Hemma nu. Jag vill bara göra ny musik… Inget bra skriva från mobilen…
Men va fan… det var jag nyss, alltså, 5 fel av tre möjliga… suck…
Jag sitter ensam på nya krogen CG i Luleå. Jag skulle kunna skylla på socialt experiment. Det är det inte. Jag ville bara vara bland folk och ha ett glas vin.
är grymt avis på dig just nu bullis. jag tampas inte bara med barnen just nu, utan även svärmor och svärfar.
Alla har vi våra kamper. Kämpa kämpa.
Jag har ångest i magen. Man har det ibland.
Autofyllerifunktionen = allt jag skrev igår kväll. Jag ville bara sitta bland folk och nyktra till.
Hade kunnat behöva en bajssug under veckan som gått. Vad kostar en sån och får man köpa som privatperson?
Ska undersöka bonanzamöjligheterna. Blev sugen!
Annars då? Jovars, lätt ballast på pendeln.
här hjon:
http://www.nilfisk.se/Products/VacuumCleaners/CommercialVacuumCleaners/CommercialWet-DryVacs/GWD300SERIES/GWD320_320C/Introduction.aspx
Men den funkar nog bättre vid bajsöversvämning än på själva barnen.
Kom nu, alla Strut & Stål oxå! Eller, inte nu, då, i morgon lkväll.
Fredrik Segerfeldt, vilken totalidiot.
Vem fan e de?
Liberal debattör, på gränsen till nazist. I så mening att han osäkrar sin revolver när han hör ordet kultur, åtminstone.
Räknar miljonerna även denna morgon. Fortfarande noll.
Missa inte det här, vad ni än gör:
http://nymag.com/daily/intel/2012/11/eric-dondero-boycott-democrat-libertarian.html
”I don’t listen to music by Democrats any more. I try to do some research on the political leanings of those I listen too. Oingo Boingo called themselves ’libertarians’ in the early 1980s. I listen to them. Neal Peart of Rush called himself an Ayn Randist couple times. I love Rush. I like pro-British patriot Frank Turner out of the UK. The Guardian did a big interview with him over the summer, and he said he was a ’libertarian.’ And of course, there’s always Ted Nugent, and KISS, both hardline right-libertarians. Marshall Tucker Band, Kid Rock. Did you know lead guitarist for Stealy [sic] Dan is also a rightist. The Lt. Dan Band. Madison Rising is great. Metallica and Motorhead have expressed right leanings in interviews.
Honestly, doesn’t always work. I miss sometimes. But if Springsteen or some other leftist America-hater comes on my Sirius/XM channel and I can get to the dial fast enough, I will switch it.
Elton John is a toughie. You know he leans left. But he made friends with Rush Limbaugh of all people last year. So, I give him a pass. Oh, and the Beatles had that classic ’tax man.’ John Lennon’s personal aide in his last few weeks of life, was interviewed last year, and said that he turned into a Reaganite in the last few months before he was killed. Isn’t that ironic?”
bullis: är det på rikt? isåfall är det ju stor humor.
i morse behövde jag fö inte hänga mig i garaget. jag var redan död när jag vaknade .
Stalle, det är på rikt! På rikt på rikt!
Tipsa honom om Moe Tucker, höhö.
Jag tar tillbaka, den där kommer baeckfajra.
Tar inte alls tillbaka, den här länken är FÖR rolig:
http://www.guardian.co.uk/music/2010/oct/20/moe-tucker
Han skulle nog rädda Moe Tucker om hon höll på att drunkna!
”Det så får man väl inte säga i det här jävla landet” verkar gälla även i uvesa.
Men ska det vara. Men…
jag skulle rädda stieg om han höll på att drunkna http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/stig-larsson-jag-ar-ett-geni
Rätt i truten ba, smack!
http://www.dn.se/blogg/pa-stan/skribent/ohlsson/
nytt twitterkonto pga hat.
Stalle varför kan jag inte följa dig?
hmm jag vill ha ett låst konto. ska kolla hur jag släpper in folk. återkommer.
nuså!
Låst twitterkonto? Är inte det s.k. contradiction in terms?
Pär Ström lämnar genusdebatten. Alla är taskiga mot honom. Här är det t.ex. ett gäng nationalekonomer som kallar honom manipulativ. Buhu!
http://www2.ne.su.se/ed/pdf/39-7-abammpmp.pdf
och pga att han är manipulativ och kass debattör är det legitimt att storma hans möten, ge honom avbildningar av avskurna kukar, hota och trakassera honom? trodde det var därför han lämnade debatten. inte att alla var ”taskiga” mot honom. men ok. buhu.
Det har jag inte sagt.
kboi: nä vadårå?
Maria Sveland ger sin syn på saken här:
http://www.mariasveland.se/aktuellt/par-stroms-problem-med-proportionerna-och-verklighetsforankringen/
det vet jag. du skrev att han lämnade debatten. och att alla var ”taskiga” mot honom. men utelämnade hans egen förklaring till varför han lämnar debatten. och då ställde jag en fråga: är det legitimt att hota och trakassera folk som är manipulativa och kassa debattörer? det tror jag mig veta att du inte tycker, men tyckte ändå att det kunde vara värt att föra fram hans egen version av varför han hoppar av debatten. pga att han känt sig trakasserad och hotad. inte för att ett par vältaliga nationalekonomer dissekerat hans argumentationsteknik.
å andra sidan har jag ingen som helst aning om hur mycket sanning som ligger i Pär Ströms påståenden om hot och trakasserier. han kanske gör det för att få uppmärksamhet? är det det Sveland antyder, H?
Jag raljerade för att jag inte håller med Pär Ström. Jag har varken, tid, kunskap eller utrymme att återge alla hans skäl att sluta och känner mig inte heller förpliktad att göra det. Jag hittade artikeln av Palme, m.fl. och tyckte att den var dräpande. Kanske är så att jag misstänker att Ström slutar för att han får så monumentalt mothugg också, och inte bara av de skäl han själv angett.
jag bad dig heller inte om att återge alla hans skäl att sluta.
”det tror jag mig veta att du inte tycker, men tyckte ändå att det kunde vara värt att föra fram hans egen version av varför han hoppar av debatten.”
Vem riktar sig detta till då?
Jag vill inte riktigt ge mig in i debatten, tyckte Svelands inlägg var bra kompletterande läsning. Men att rikspuckostämpeln varit slitsam för Pär Ström på ett personligt plan kan jag förstå.
syftningen går till att jag, när Pär Ströms avhopp från debatten kom på tal, fann det värt att föra fram hans egna version till avhoppet.
att du inte gör det är fair enough.
annette peacock, hon är väl ändå underskattad?
hans – Blanda inte in mig då, när du för fram Pär Ströms version av avhoppet.
jag tycker att de upplevda hoten och trakasserierna var relevanta när Pär Ströms avhopp från debatten framfördes. att ett inlägg/en åsikt föder ett annat inlägg/en åsikt har nog hänt förr.
retorik schmetorik och märka ord. kboi, skärp dig och svara på min fråga varför man inte ska ha låsta twitterkonton?
fast, det var väl ändå annette peacock vi pratade om?
Jag håller med BO, inte bara gällande nationalsymbolen Per Ström, utan att det är på tok för mycket buhu i sakfrågor generellt. Folk spring in och ut ur debatter och smäller i dörrar och ringer en kompis och snackar så fort toapapret är slut. Tacka vet jag kamp. Å kaffe.
fint med mig. men kan vi prata om mash up-en mellan Archers of Loaf och Meat Loaf, Archers of Meat Loaf? Skön cover på Cures ”Elise”, finns på Youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=K5le9sYdYkM
men seriöst, fredagsfunk med Annette
http://youtu.be/4epeBPUlSVs
stalle – jag trodde twitter var exhibitionismens högborg. låst konto låter som en oxymoron.
hans – Sorry katten, ditt argument flyger inte. Jag menar att Pär Ström är en genomusel debattör med helt vansinniga åsikter som dessutom bygger på felaktigheter och osanningar. Att då haka på att han är näthatad är irrelevant. Han är alltjämt usel. När det dessutom råder tvivel om han huruvida han verkligen är så utsatt som han påstår blir din grej ytterligare försvagad. Och om man måste ta upp näthatargrejen och nättrollen jämt så skulle det inte bli annat. Maria Svelands senaste är sjukt dålig, säger Göran Gillinger. Öpöpöp, säger Kim Sulocko, tänk på att hon är näthatad. Det har ju inte med litteraturens kvalitet att skaffa.
ok, trevligt med sakfrågan. och vi tycker olika, vilket är helt ok. ska bara klargöra en grej:
näthatet är en sak (och det finns f ö en knorr på det där som Madon och Krohnman skrev om i Expressen, som jag delvis skriver under på – att tonläget mot honom finns i papperstidningar, SR mm, bland etablerade journalister – men det är jag mindre intresserad av).
det jag reagerar på är det allmänna hyfset: men stormar inte in på möten och tar över dem och gormar så mötet/debatten får ställas in. man lyssnar på argument och skjuter ned dem, i synnerhet när de är så genomusla och illa grundade som Per Ströms (för där är vi eniga). man lämnar inte heller över avskurna penisar till sina debattmotståndare.
bortser vi från fallet Per Ström (och eventuellt påhitt från hans sida i storyn), tycker jag mer allmänt att det inte är OK att skrämma folk bort från debatten med hot och trakasserier. jag ogillar SD och deras politik starkt; men det sättet de hotas och trakasseras på (ja, det är rätt illa där, även om vi räknar bort de två-tre fallen av fabricerade överfall – ett min hemkommun, mind you) är inte OK. även där handlar det om hyfs.
nu måste jag läsa Totte bakar, ety, en tvååring är förbannad. därav inte helt färdigframlagd argumentation.
haha. Cum solocko säger ”VA AVSKURNA KUKAR??? BLODIGA???”; gULLUNGE sigr: ”NAEJ, tecknad kuk. tecknad avskuren kuk. skillnad, och ändrar lite karaktären på inlägget”
hans, om du läser Maria Svelands text så ger hon en helt annan bild av vad som hände på den där jämställdistpuben.
ljuger han och förvanskar här, liksom i sina böcker, är det förstås piss och ändrar min åsikt en smul i just Per Ström-fallet. Principresonemanget väljer jag att hålla fast vid.
Både Ström och SD-stackarna göder avsiktligt en svans efter sig, de som formar näthatarmassan mot feminister och antirasister. Det är t ex tanken med Avpixlat, att skrämma till tystnad. Tänker inte begråta dessa snubbar med tanke på hur många (framförallt) kvinnor i offentligheten som har totalt begränsade livsmönster på grund av näthatet. Låsta dörrar, hemliga nummer, aldrig en ensam promenad. Men som fan inte ger upp för det.
OK, då tycker vi olika.
Pseudodebatt om pesudohändelse, men det som gör att Maria Svelands version för mig framstår som mer trovärdig är att hon ger en ingående beskrivning av kvällen, medan Pär Ström är väldigt svepande. Dessutom refererar Sveland till vad en annan jämställdistbloggare skrev dagen efter. Att ta kategorisk ställning till en åtminstone för stunden rent hypotetisk händelse tycker jag är rätt svårt.
Pesudohändelse alltså. Har ni inte varit med om en sån har ni inte varit med om mycket.
om alla bara kunde lyssna på Annette istället för att hata.
hur blir det med bonanzan ikväll förresten? av eller på?
Liverapport från bonanzan, tack.
om du menar anette morissette så stavade du fel. isn’t it ironic?
Vilka ord han kan, Kboi. Jag blir helt blind!
nä, det är hon jag menar?
Tänk om man varit hemmi hus hanses nu, fått äta dubbelskjuten pata negra.
Bonanzan: Jag är då på. Och tycker fö att det är skönt att Ström håller käften. Och tycker dessutom att skit ska skit ha. Eller teckningar på avhuggna kukar. Men jag ids inte prata mer om det nu, jag har några små gullon i kylen som ropar på mig, som vill vara i min magge och liksom ånga upp i hjärnan på mig.
Å här sitter jag och skiter ikapp med alla gästboksinläggen de senaste dagarna. Jepp, gör ofta en sån kombo. Full dessutom. Fattar lagom och ska följa Skräddarns råd istället, tror jag.
Tackar Stalle också för en gammal kommentar om ”This is England 86”. Har suttit som gjuten och sett den serien + 88an. Tänker göra så nu också. Helt satans grym realism. Viktiga, brutala magsopar för mig. Biter extra bra i novembermörkret.
Skiter i skitnödig samhällsdebatt och önskar Matti god ÖL!
TP: det gör du rätt i.
Benny: skaru me eller? Undrar om jag ska ta med plånboken eller inte.
Någon som vet som sjunger på nynningens första skiva? För det är väl inte Forsell?
Det här blir ett mycket opassande inlägg för de av er som är fredagsdyng, men man blir förvånad ibland. Jag hade innan idag bara hört en skiva med Joanna Newsom, och det var ”Have One On Me”, från 2010. Stundtals svinigt bra skiva, som jag lyssnat på väldigt mycket trots att den inte finns på Spotify. Tyvärr är den kriminellt lång. 3 CD, över 2 timmar musik, så det tog väl en så där 2 år att lyssna in sig på skivan…
Men här är en av de bästa låtarna. Typ Neil Young och Can-klass, tycker jag.
http://www.youtube.com/watch?v=CBtVaHkJc4I
Men, så tänkte jag att jag skulle lyssna på hennes ännu mer hyllade ”Ys”, genombrottsskivan som kom innan. Och den är ju hemsk! Hon sjunger jättedåligt, det låter som att hon härmar tre sångare samtidigt, men mest Björk rakt av.
Hör bara inledningsfraserna här:
http://www.youtube.com/watch?v=t3CfgVR0lO8&feature=related
Herregud vilken tur att jag inte hörde ”Ys” innan ”Have One On Me”, för då hade jag aldrig gett den sistnämnda en chans.
En helt annan sak: på ”Ys” och innan är Joanna Newsom (speciellt i intervjuer) så där som jag hatar när tjejer försöker framstå, sköra, tama, drömska, fragila, oskuldsfulla och söta. Fy fan vad trist det är.
Alltså, på ”Have One On Me” finns ju en del kvar av det där söta, men det är inte alls därför jag gillar den, utan just för att det hela tiden också dyker upp farlighet och mörker i sången på den skivan. Det är väl en ung kvinna som gör ”Have One On Me”, och ett barn som gör ”Ys”, helt enkelt.
Minns att jag lyssnade på hennes Milk-eyed Mender när den kom, men knappt alls hur musiken lät. Min kompis älskade det, medan jag knappt tyckte det gick stå ut med sångstilen.
Har inte mycket mer diskussionsvilja i mig än såhär ikväll: Conny, du är ute och cyklar, Ys är fantastisk rätt igenom!
Ok. Får väl ge den några chanser till då. Men första intrycket är att sången är manierad på ett sätt jag inte gillar. Du får gärna tipsa om de två-tre låtar som är mest fantastiska.
Tack för ikväll alla inblandade! Det var grymt. I morgon kommer vara mindre grym. Ujujuj.
Ledsen shredd. Är 60 mil bort och med 600 deadlines. Men jag förmodar att Kboi betalade i mitt ställe.
Ledsen shredd. Är 60 mil bort och med 600 deadlines. Men jag förmodar att Kboi betalade i mitt ställe.
Skräddarn: tack du å och oh my head. Men det går strax över.
C: Ys är fem kringlor, det går inte att plocka ut enskilt. Rösten kan vara i vägen, det begriper jag ju, men det är den inte. I mina öron.
Ska jag behöva finna mig vara ute och cykla i mothugg. Får väl köpa skivan helt enkelt, hela går ju inte att lyssna på nånstans.
Det här snacket fick mig att spotifya fram Hyperballad med Björk. Vilken jävla låt. Vilken jävla text. Jag fixar inte.
Betyder det att du gillar den, H? Jag gillar den meget.
Ja, svinbra. Vet knappt om jag hade hört den sen 90-talet. Nu fick jag bara för mig att det var den jag behövde, och det var det.
När jag var 16-årig nymf brukade jag lyssna på den varje morgon, när jag gjorde morgonrutinen. Kanske inte det coolaste jag gjort i mina dagar, men då var det religion.
Det var väl där någonstans man blev helt nedslagen av hur metaforer och bildspråk funkar i huvet på en. Björk och chåfförn är nog de personer som lärt mig uppskatta bildspråk mest. Innan det var det ju bara rah rah rah råpunk och arg på allihop. Ledsen och ensam är mycket viktigare känslor.
Arg på alltihop, det har jag aldrig slutat med.
Alltihop nä, men allihop är annat.
Såg sen att jag läst fel. Nä, inte allihop längre. Det var en sorglig felbedömning.
Sitter och läser Rilke förresten:
Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr,
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben
Vad ledsen man blir.
Jag blir allt mer trött på folk. Mer frustration än ilska, men nära nog att var arg på allihop. Usch.
H: Jag bygger nytt, tackar som frågar.
Den Bear Quartet LPn från 2012(!) känns ju lite sonic youthig.
http://open.spotify.com/album/6uPH8pL6TWITJlbhFdutVA
he: hehehe.
H – Snälla, citera på tyska utan vidare kommentar! Det är lite, je ne sais quoi, bajsnödigt!
Benny – jag är inte ute och köper bärs till alla här längre. Jag är ju för bövelen gravid!
Man liebt seine Erkentnisse nicht genug mehr, sobald man sie mitteilt.
(Nietzsche, Jenseits von Gut und Böse, #160)
Wenn manche sagen: »Sie sind ein Phantast!«, dann kann ich ihm nur antworten: »Sie Idiot!« Wenn ich nie in meinem Leben ein Phantast gewesen wäre, wo wären sie, und wo wären wir heute alle? Ich habe immer an die deutsche Zukunft geglaubt. Sie haben damals gesagt: »Sie sind ein Phantast!« Ich habe immer an die Auferstehung des Deutschen Reiches geglaubt, sie sagten immer: »Sie sind ein Narr!« Ich habe immer geglaubt an die Wiederaufrichtung einer deutschen Macht, sie sagten immer, ich sei wahnsinnig. Ich habe geglaubt an die Beseitigung unserer Wirtschaftsnot, sie sagten, das sei eine Utopie. Wer hat nun recht gehabt, der Phantast oder sie? Ich habe recht gehabt und ich werde auch für die Zukunft Recht behalten!
Förlåt, det är jag som citerar Hitler ovan.
havet ligger blankt och gömmer en skatt
i världens vackraste väntrum
varenda steg du tar ställer dig i centrum
Hehe.. Conny skrev om en mitella på tyska. Å Harry gillar Kent.
KBoi, det där klarar du på skoltyskan. Skärp dig nu.
Benny, du är obegriplighetens budbärarare. Kent har – tyvärr – grön starr. Det här är, destillerat, rena rama ramlandet.
Det var ett bus, jag busade. I övrigt är ditt inlägg ganska obegripligt.
Tycker det här är intressant.
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/palme-kan-ha-funnits-med-i-tidigt-manus
Men det har väl Matti mer bakgrundsinfo om, eftersom HAN PITALA FUR TN.
Hur sjukt är det inte att jag har sett Matti på stan tre gånger sen jag började skriva här i våras? Tyckte inte det var läge att hälsa, ursäkta.
vad kan inte en helg i svit på knaust göra? jo underverk. sov gott människor och möss.
Nu sitter man hemma i byn igen. Stirrade ut i mörka skogen när jag nattade barnen. Varför tänker jag alltid att det enda som finns i den där skogen är ondskan och dess bärare? I mörkret och tomrummet mellan samhällenas ljus kan jag inte fantisera ihop skuggan av något gott. Fast jag vet att det huvudsakligen är barr, grustäkter och älgar.
Utanför Södran, H?
Fö, var vi vansinnigt bra i Eskilstuna. Grymt projekt: tre gitarrer, endast, och sång. Stockholm i svintung droneversion.
Nu, efter 22 minuter Blood and Chrome: jag älskar Battlestar Galactica-universat så oerhört mycket.
Möss och människor, men hjortar då, stalle föhelvitte.
hjon: Jag tror det där är en grundläggande mänsklig reaktion, att man instinktivt ser mörkret som något negativt eftersom det var förknippat med fara förr i tiden. Men det är bara min spekulation, och den är ganska tråkig efter ditt stämningsfulla inlägg.
Jag brukar tänka som du, åtminstone oftast. När jag växte upp satt jag ofta och bara stirrade ut genom mitt sovrumsfönster när jag inte kunde sova. Den där sågtandssilhuetten av granar som stod och vajade mot natthimlen såg alltid så hotfull ut, och man visste inte vad som dolde sig därunder. Samtidigt var det mest spännande, för den var där ute på behörigt avstånd, och själv satt man skyddad inomhus, svept i sitt stora täcke.
Just nu, alltså ikväll, tänker jag mer på det där mörkret som en tröst. Det är någonstans där människorna ännu inte har brett ut sig, med sina SD-röster och sina talangjakter. Skulle det sen vara något ohyggligt väsen där ute som bara väntar på nästa strömavbrott för att svepa in och sluka oss allihop – låt gå för det.
Vet inte var den här begynnande misantropin har kommit ifrån, men jag hoppas den vänder i farstun.
Hjon, hjort: Jag växte upp med samma, mörk otäck skog utanför fönstret. Minns att jag som barn kunde bli deprimerad, när vi åkte bil på nätter, över avstånden mellen samhällena. Jag ville det skulle vara tänt och öppet jämt. Och inte fan är det mycket bättre i Stockholm. Stockholm är ingen stad, bara en förtätad by. Tacka vet jag Berlin, det var trösterikt att upptäcka att det finns en stad som aldrig, aldrig stänger. Hade jag inte haft barnen där hemma hade jag stannat och druckit ihjäl mig, med ett leende på läpparna.
Vykort från bar på 10th Ave. Sangria i pitcher och vattenpipa med mangosmak. Är på botten av mig själv, det känns bra här.
Det var jag! Annas telefon! PUSS
Ps. Det är min sunkigaste bar nånsin. De spelar en remix av ”If you’re going (to San Francisco)”. Och om man vill komma in öht måste man hoppa över det första bordet, som är vårt.
Såg förra veckans Babel, med Stig Larsson. Fullkomligt hjärtskärande att se kontrasterna mellan bilderna på honom som ung och sen. Och även intervjun. Det jag ser är ingen mask eller pose, jag ser honom som fullkomligt uppriktig där. Vad tror ni?
Matti: Jepp, såg du mig?
Ja, jag tror det. Hade du varit på Bröderna Lindgren? Vad tyckte du?
hjon: Gillar skogsämnet, hinner inte nu p.g.a. London/magsårsdeadline. Vill mest bara säga att det var oerhört vackert skrivet.
Matti: Det var innan, vi var på femspelningen. Svinbra var det. Min dotter är ju massivt fan. Jag gråter mig igenom allting just nu, tydligen.
Ja, men jag stod utanför med en en Firesidebasist och dennes barnvagn och en Lindgrenbroder, och du kom ut med din dotter?
Jag såg det inte, hade ett plan att hinna med.
Ja, det är så jävla bra, Bröderna Lindgren. Gråter också jämt till det.
Jo, det stämmer, men då hade vi först gått in fem minuter innan, men då såg du väl inte oss. Jag noterade varken Firesidebasist eller barnvagn, däremot Lindgrenbroder. En sån där gråtgrej kanske jag berättar om nån annan gång, det blir för privat på fel sätt här. Ursäkta alla andra, nu har vi detta utrett.
Härnäst i gästboken alltså: Stig Larsson; skogen; metropolerna London, Berlin, New York och Eskilstuna.
Ja. Och nya Clinic, och att den är bra, och att jag hamnade i Radio-Activity med Kraftwerk för första gången på länge och att det är härligt.
Överskattat band, men just den här låten är lite genial: http://open.spotify.com/track/2BwvbuXhmVzQtxetbPdR1C
Go-Betweens är världens bästa band, någonsin.
Ja, alltså. Det jag egentligen vill ha sagt är att ni MÅSTE ladda hem Vienna Burns-liven som kom med Quiet Heart-samlingen. Den är så bra att man bara smäller rakt av.
http://www.youtube.com/watch?v=p-Uw1Cq9yOM
http://www.youtube.com/watch?v=4kZJwIFk4L0
http://www.youtube.com/watch?v=icK2te785U8&feature=relmfu
Skogen försvann i mörker, försöker igen:http://open.spotify.com/track/4OTkJbDUcepqIih1J9HC2s
när jag tänker efter så älskar jag go-betweens.
Grattis kboi!
Vad ska ongen heta undrar jag spontant.
Bo, kanske? Fast det måste ju sluta på ett ”y”… Boy, då? Som Boy George. Eller kboy.
O’boy skulle min dotter lätt kunna heta pga beroende
Tack! Vi har namn, men de är hemliga tills hen poppar ut.
Jag har börjat spela tv-spel på nätterna igen. Nu går skolan åt hellvete. Kuk.
Moget! Vi fick kravbrev från skattemyndigheten om ett namn. Kravbrev. Men så är man sämst.
Han hette Lilleman så länge det gick. Sämst sämst sämst.
Men inget namn var fint nog, det var därför.
Och att jag är ambivalent.
Tänkte, innan ni ringer soc.
Benny boxare
Sticky
Jag blir trött av att El Perro Del Mars nya skiva heter Pale Fire, alltså som Nabokovs roman. Jag tycker att det är slött och ointressant. Ska man ge ut en skiva får man komma på en egen titel. Det går bra att arbeta med citat, parafras, referens precis hur mycket man vill. Men om man lyfter titeln till en klassisk roman till sin egen skiva, då har man inte arbetat. Det är ju knappast första gången heller (man skulle kunna tänka sig en parallell verklighet där det kändes suuuuperintressant att en popartist tar en skivtitel från en Nabokov-roman, men tyvärr, det är inte så det är). För mig signalerar det att man inte har något att komma med. Och det är ju lite synd om man ändå valt att uttrycka sig konstnärligt. Tack för ordet. Och på med motelden för all del, jag kan ta det.
Jag håller med. Dessutom tycker jag inte om musiken. Tycker det är symptomatiskt för den där genren som är tillkämpat konstnärlig, men inte är det på riktigt.
Severed Head of State, ett av de allra bästa banden, har ju faktiskt också tagit en titel från Nabokov: Invitation to a Beheading, slår det mig. Det är också slött. Men jag har andra förväntningar på nihilistpunx från Texas. Alla skivor kan ju inte heta The Sucking of the Missile Cock.
Men exakt, KBoi. Jag tycker ofta att du säger det bättre med färre ord. I alla fall när jag håller med dig.
Är ju lite kluven här, de flesta BQ-skivorna har ju snodda titlar, och de flesta gångerna är det jag som snott dem.
Efter en snabbkoll på wikipedia ger jag er fripass. Det handlar om kontext också.
Fripass, heter det så? Frisedel? Vad säger man?
På tal om Severed Head of State så är ju min egen teori att Masshysteri har snott ”låt dem hata oss så länge de är rädda” från kejsar Tiberius-citatet på textbladet i Anathema Device-lp:n. Alla hade ju den skivan. Men det tycker jag bara är roligt. Punkuniversitetet får alltid företräde.
Jag skulle vilja höra lite mer om det tillkämpat konstnärliga. Hur det definieras, vad som skiljer det från verkligt konstnärligt, från ambitiöst. Jag har lyssnat en del på nya El Perro Del Mar, och har en del ofärdiga åsikter om den. Ofärdiga för att jag samtidigt lyssnat mycket på ny black metal, ny metal överhuvudtaget, och där tangerar man allt som oftast detta problem. Detta pretentionernas gissel, eller vad jag ska kalla det. Ofärdiga för att jag tampas med just detta: vad har hög verkshöjd och vad vill verka som att det har det?
För att tala om något mer närliggande (till El Perro Del Mar) så är det exempelvis stor skillnad på Anna von Hausswolff och Lykke Li när det kommer till detta. Är det så du menar, KBoi?
Och om vi talar metal: Blut Aus Nord och Shining. Det finns mer än bara musiken i sig som skiljer dem åt när det kommer till trovärdighet och ambition, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det ännu.
Och om vi talar HC: The Protelariat och, säg, Minor Threath. Samma problem, men hur skiljer man det ena från det andra, mer än med öronen, för något är det ju.
Och om vi talar Anti-rock: Nordpolen och The Embassy.
Etc, etc, etc.
Jag har svårt för annat, men det sticker mig själv lite i ögonen. Jag har svårt när människor gör en Plura och åker till New York och Berlin för att skriva låtar och kommer hem med lite beats som någon annan gjort åt en, och ”rasande” (i verkligheten: vagt) politiska texter om exempelvis upploppen i London. Det sticker mig i ögonen för det är lite samma aversion som folk känner gentemot de som har konstnärslön eller skrivarlyor. Jag antar en massa saker om andra människors skapande och villkor kring detta, exempelvis att deras liv verkar vara en enda lång semester. Och det är ju äckligt. Av mig alltså. Underklassigt, Birro-esque, på allra sämsta vis.
Just skillnaden mellan Lykke Li och Anna von Hausswolff är extremt belysande. Den ena har täckning för sina konstnärliga ambitioner, den andra saknar detsamma för sina konstnärliga pretentioner. Och då stannar det just där, vid pinsamma och dåliga pretentioner. AvH tycker jag verkar sakna det där tillkämpade helt. Hon anser nog att själv hon gör seriös pop, men ändå pop. LL däremot, i likhet med t.ex. El Perro del Mar, anser att hon gör konstnärlig och viktig musik och att hon är en stor och mystisk artist med viktigt och riktigt djup. Som har mer gemensamt med Picasso än med September. Att bo ensam i LA bevisar det. Där kan man vara sig själv, det går inte i Sverige. Man får inte va sådär egendomlig och speciell i det här jävla landet.
För samtidigt: jag borde gilla musiken och blir nästan alltid glad när folk verkar ha läst böcker. Men i och med att jag lyssnar så mycket på exempelvis senaste The Sword och senaste Marduk nu, så kommer jag inte riktigt in i musiken. Jag kan förstås göra det, men den är inte helt omedelbar i jämförelse. Till skillnad från nya Clinic som är det, men som har en hel del, fler i alla fall, berörelsepunkter med El Perro.
Jag tycker inte det är underklassigt. Jag blev t.ex. oerhört irriterad på Victoria Bergsman när hon hade varit i Afghanistan och spelat på någon liten trumma med någon liten afghansk gubbe. Skivan lät precis som vanligt ändå. Det hördes inte att det var så speciellt. Eller när Moneybrother har spelat in i sjuttontusen olika studior. Jaha, det är dåliga låtar i alla fall.
Jag fattar hur du menar, om jag hade en skrivarlya och reste till New York skulle jag prestera så jävla mycket bättre än dem. Jag gör det till och med när jag skriver mina texter på mobilen på väg hem från jobbet eftersom jag sällan har tid eller ork över annars.
Hehehe. Nä, jo, det håller jag ju med om. Men min poäng är en annan: den att jag är rädd att jag är avundsjuk på folk som kan göra saker jag inte kan: göra Pluror, samarbeta med annat känt folk etc etc. Att jag gör en principdiskussion av min egen indignation. Som Peter Birro brukar.
Oj, skrev samtidigt. Svarade på förra, om Afghanistan.
Fast det är väl Marcus Birro du menar. Jag förstår det där, men gör inte en principdiskussion då. Avstå från just det, men ogilla grejerna för att de är dåliga. För det är de ju i stor utsträckning. Gillar man nåt så får man köpa de där premisserna.
Om man har läst böcker så tycker jag att man kan implementera detta i sitt eget skapande, man gör det alldeles oavsett, skapa nya kontaktytor, nya kopplingar, ett eget språk av det. Inte lyfta en snygg titel till sin egen snygga skiva. Men det är också äckligt av mig: förutom att det är väldigt höga krav så är det elitistiskt. Dessutom har jag inte hört skivan i fråga, och har väl egentligen inte tänkt lyssna på den heller. Vad vet jag, titeln kanske är kongenial och helt rätt för skivan. Nu reagerade jag på den här titeln för att det då och då dyker upp skivor med fult lånade titlar och tydligen kommer man undan med det. Hm, nu ringde telefonen och jag tappade tråden, men jag var nog klar där.
Hellre sämre skivtitlar som man har kommit på själv, hellre sämre beats som man har programmerat själv. Det tycker jag. Man måste inte vara bra på att uttrycka sig för att uttrycka sig.
Gästartist på en skiva. Fy fan vilket misslyckande. Nä, nu får jag ju skärpa mig.
det är ju lätt att nån pekar med avundsjuka-fingret när man kritiserar andra (artister särskilt?) tror jag. men det är ok att vara avundsjuk.
Jag tycker inte att det är något fel på pop. Jag ville bara säga det. Så.
Eller lite kanske.
Jepp: Marcus, såklart.
Men jag menar att principerna (som ju alltså kanske inte är principer, bara surmage) ställer sig i vägen för låtarna. Att skivan kanske är bra. Eller skivorna, i allmängiltigt plural, vill inte uttala mig om El Perro ännu (och Moneybrother har jag inte hört). Och att problemet således möjligen är mitt, inte nödvändigtvis artistens. Och det stör mig, för jag försöker och är för det mesta helt fördomsfri när det kommer till sånt här. Helt ärligt, jag brukar inte ha problem med att bortse från att artister är misogyna, sexister, rasister, nazister, satanister, överklass, svin etc. Jag kan skilja på verk och upphovsman. Dessa frågor och problem infinner sig oftast först när verket inte lever upp till pretentionerna. Å ena sidan. Å andra, vem är jag att kunna tolka dem?
Tycker det här är typ världens intressantaste diskussion: tolkningsföreträdet när det kommer till populärkultur, vm som har det, och vad det består av. Kort sagt: vad är kvalitet?
stig larsson, mats gellerfeldt och jan guillou.
har tolkningsföreträdet alltså. iaf enligt de själva.
Jag såg på youtube för länge sedan (kan alltså inte hitta det igen tror jag inte) någon klassisk violinist som spelade något modernt stycke tillsammans med Glenn Gould. Och så efteråt var det en intervju där den klassiska violinisten fick frågan om det inte var märkligt att han, som ju var så klassisk, spelade det här moderna stycket. Och då sa den klassiska violinisten att han visserligen hade haft svårt att förstå stycket, men att Glenn Gould tyckte så mycket om det, och att han – den klassiska violinisten alltså – var av åsikten att den som tyckte om något alltid förstod det bättre än den som inte tyckte om det. Det kanske förutsätter någon sorts verkshöjd från början, men jag brukar försöka hålla den inställningen i huvudet, jag tycker att det är sympatiskt. Det är alltså den som tycker om något som har tolkningsföreträdet. Jag tycker inte det funkar som övergripande estetiskt ideal, och jag tycker ju att jag kan ogilla saker på mycket goda grunder, men som personligt förhållningssätt tror jag på det i rätt hög grad.
Skilja på verk och upphovsperson: visst. Däremot är ”verk” inte på något sätt entydigt, utan rymmer alltihop: kontext, ideologi, svänger det?, historia, allt det där.
Håller med er båda. Vill bara understryka att jag menar tolkningsföreträdet när det kommer till populärkultur, inte precis vilka som har det, med namn och personnummer, utan vad som ger en rätten att uttrycka sig, och, kanske ännu mer, vad som gör att man blir lyssnad på, till och med litad på. Om det finns särskilda kriterier för det. Om det finns exempelvis vissa arenor som, om man får dessa som sin plattform (tänker på, säg DN, Svenskan, AB/Expressen Kultur, Weird Science etc. Dessa litar man ju på. De som skriver där har ju tolkningsföreträde, många av dem i alla fall. Jag tycker det är intressant eftersom man inte precis kan skaffa sig två miljoner universitetspoäng på att lyssna på skivor och läsa serier. Det finns andra verktyg och jag vill att de ska definieras. Vad är kvalitet? Vilka har makten, och hur kan just dessa ha den, och hur tillskansar man sig den? Inom populärkulturen (Inte lika roligt ord som fulkulturen, men mer vedertaget. Dock precis lika missvisande egentligen) alltså.
Och något jag kan uttala mig om, The Sword är så sjukt bra. Jag älskar The Sword. Nya skivan är en av deras bästa.
Det heter dagsedel, frisedlar är sånt skräddarn har och Kboi delar ut.
ja jag skämtade ju bara såklart. håller med h lite om att den som gillart har tolkningsföreträde.
Om vad som är bra och inte bra pretentioner, bruka jag tänka ’Hmm. Undrar vad Robert Forster skulle säga om den här skivan.’ .
Skräddarn har fått sin av mig.
Jag gillar EPDM’s singel från nya skivan. Den låter som Seal och är med på min 2012-lista. Har ingen relation till henne i övrigt och nu har KBoi gjort så att det kommer fortsätta så. Lykke Li orkar jag inte irritera mig på. Hon är väl bättre än säg, Panetos och Mando Diao? Det räcker.
Gillar det där med att nån som gillar har tolkningsföreträde men i övrigt är väl erfarenhet nått som genererar det?
Varifrån kom EPMD helt plötsligt nurå?
Jag gillar ert samtal. Nu ska jag sova, har ungefär 12 timmar kvar på en resa som började halv åtta imorse? ’Ojojoj, var ska Benny?’ tänker kanske ni. Tur och retur och tur Ångermanland Sthlm. E4an forever.
Apropå, ja, rätt mycket av det som diskuterats ovan. Har ni redan läst Mats Tolkningsföreträdet Gellerfelts recension från idag av fem svenska seriealbum?
http://www.svd.se/kultur/litteratur/serieskratt-som-befriar-i-elandet_7663602.svd
Det finns serier! En del tjejer ritar serier! Kämpa på, tjejer!
*insert förkortningsjoke*
Hej! Jag heter Mats Gellerfeldt och vill entusiasmera! Jag är från 1800-talet och tycker unga tjejer är en frisk fläkt! De är Bra!
Om man googlar på titeln Pale fire får man främst sökträffar på Vladimir Nabokovs roman med samma namn. Har du läst den?
? Nej, det har jag faktiskt inte. Men jag tror att jag har haft titeln i bakhuvudet sedan jag först såg den. Jag är galet svag i vackra ordsammansättningar och har alltid tyckt att hans romantitel är fantastisk. Den är så mångbottnad. Den innehåller så många bilder. Jag minns att jag efteråt tänkte att vad sjukt det hade varit om Nabokovs roman hade någon beröringspunkt med vad jag hade skrivit om – men det insåg jag snabbt att den inte hade.
Ah, och nästa fråga:
Nej, han tog tydligen titeln från en vers av Shakespeare: The moon’s an arrant thief / And her pale fire she snatches from the sun.
? Åh just det, den där versraden är så otroligt vacker.
Sen heter ju dikten som boken i fråga kretsar kring Pale Fire, lägger jag till.
Alltså, nu framstår jag som helt besatt av denna skivtitel, det är inte meningen.
Det gör ju det tillkämpade ännu mer tillkämpat i min bok. Det kunde ju varit ok att sno titeln om man är inspirerad av det verket man snor från eller att det på något sätt korresponderar med det man själv gör. Inte bara knycka ”vackra ordsammansättningar”.
Nä, jag måste ju släppa det här nu. Och: alla får sno precis vad de vill. Men just jag kommer inte alltid att tycka att det är spännande, intressant, häftigt eller coolt.
Jag har gjort en volym två av denna årets näst längsta månad (efter februari).
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6TwUpeaQk6JB69OQe64Fnf
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6TwUpeaQk6JB69OQe64Fnf
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/6TwUpeaQk6JB69OQe64Fnf
Mest nytt, en del gammalt, en del nygammalt, inget modernt.
EPDM och EPMD kommer nog inte göra någon skiva ihop i år heller.
Alltså, är det på rikt det där H? Jag trodde det var du som fabulerade elakt. Det här med de vackra ordsammansättningarna måste vara årets plattaste statement.
Jag tänker som Benny, men med andra lärogestalter i huvve, vad skulle Lester Bangs ha sagt? Vad skulle Richard Hell sagt? Vad skulle John Lydon sagt?
Apropå Hell, har din Hot & Cold kommit H? Mycket godis i den. Och vilken utgåva! Jag är så nöjd!
Vet Conny om att han är omnämnd i Stig Larssons nya bok?
att använda sin erfarenhet att korrekt sia i framtiden gör att man får tolkningsföreträde inom popkultur.
Bob Dylan: Jag fick det berättat för mig häromdagen! Jag känner mig väldigt smickrad.
Har aldrig, verkligen aldrig, varit så starstruck som de första gångerna jag träffade Stig på 80-talet. Han var ju en sån gigant! Fick tunghäfta, svettades, pratade förvirrat och skämdes. Jag alltså. Inte han.
Köpte Kraftwerks remastrade CD-skivor idag, de har ju gått och blivit billiga! 100 buck styck för RA, TEE, och MM. CW fortfarande fullpris av nån anedningen, men köpte den ändå.
Finlyssnade och jämförde med CD:n jag haft från 90-talet. Helt galen skillnad! Jag tror inte på att de bara re-mastrat! Jag tror de har re-mixat! Och herregud, vad bra det låter… Fy jävla fan.
Kraftwerk är världens bästa band någonsin tillsammans med Velvet Underground, allt annat är lite luddigt i kanterna.
nu bara måste jag läsa stig larsson nya.
Conny: ja, det är en riktig intervju. Du borde kunna hitta den om du googlar på nån rad ur det jag citerade. Känner plötsligt att jag inte vill länka. Plötsligt nojig att nån ska hitta hit och tycka att jag är störd, när allt jag egentligen ville säga var att svenska popartister borde hitta på sina egna titlar.
JA! Hot & Cold har kommit! Har tänkt skriva om den här men det har inte blivit av. Lustigt att jag tänkt precis samma, att det är en godispåse till bok. Jag tycker att alla kan unna sig den.
Min: vad skulle Tobi Vail ha sagt?
Ur Stig Larssons nya: ”Bob hund spelade och vi fick backstage efteråt, jag måste gratulera Conny Nimmersjö. Jag såg honom redan 1986, när han som sjuttonåring hade åkt från Södertälje för att spela på en trettioårsfest. Och eftersom jag har en viss pejl på det här med stjärnor, sa jag till honom att ”du kan ta det lugnt grabben, förr eller senare kommer du att bli en stjärna”. (…) Jag ser kvalitet, ja jag får syn på kvalitet, när det finns kvalitet”
Hahahahaha!
Det var Nils Claesson som fyllde 30. Henrik Franzén kände honom, och fixade så vi fick spela några låtar hemma i Nisses kök på eftermiddagen. Jag var faktiskt 21, Nisse är född 1958. Vi var en duo. Jag sjöng mina förstlingsverk och spelade gitarr och Rainer Vesterinen – då en finskättad Södertäljepunkare, numer docent i portugisiska [http://www.ispla.su.se/ml_personal00.aspsrc=135&sub=137&intSida=274&perId=68] – trakterade basen. Det kan i bästa fall ha låtit lovande. Det var första gången jag träffade Stig. Jag var helt knäckt över att kunna existera i samma lokal som han.
Computer World är drygt 34 minuter lång. Det behövs inte så mycket tid när man har något att komma med.
Skoj med extra bakgrundsinfo, jag kan tänka mig att Larsson var en jäkla uppenbarelse förr om åren. Nu för tiden ser han så sorgset trött ut, och så är han extremt hatad på tröktorget twitter. Nån tjomme på Expressen var helt från vettet häromdagen: http://bakjour.wordpress.com/2012/11/12/flash-niklassvenssons-chockattack-pa-stig-larsson-och-jennystromstedt/
Ja. Jag tror han på expressen går igång på det obehagliga som avslutar den här intervjun:
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/det-viktiga-har-varit-att-forcera-mig-sjalv/
Intervjun är ok, men slutet är ingen kul läsning. Jag vet inte vad som faktiskt avses med ”väldigt ung” i det här sammanhanget. Det hade varit väldigt jobbig läsning även om tjejen i fråga hade varit 57.
Vill tillägga att jag inte läst SL:s bok, så min upplevelse av det jobbiga härrör till hur detta beskrivs av journalisten på Sydsvenskan. Så jag vill inte skrika i någon moral-panik-megafon förrän jag läst nämnda passage i boken. Men så kanske man inte tänker om man jobbar på expressen…
Conny: köpte du Kraftwerk på tyska, engelska eller svenska? Jag klarar inte av de engelska och svenska versionerna, tycker texterna hamnar helt fel.
Jag blir tokig på visslingen i Walk Like a Giant. Låten är ju svinbra, jag älskar så mycket i den, men visslingen gör att jag kände mig färdig med låten efter tre-fyra lyssningar. Typisk producentidé. Hade jag velat höra jinglar kunde jag kollat på TV4.
Förutom ovan nämnda Björk och Peter N, har även TV4 lärt mig oerhört mycket om musik.
Jag håller med H. Annat på skivan håller längre. T.ex. växer She’s Always Dancing mer och mer för varje lyssning. Och det inledande spåret med.
Men vafan, God Seed spelade tydligen i Sthlm igår?
Visste inget om det, inte ens att Gaahl hade återvänt till hårdrocken. Och skiva finns plötsligt och allt! http://open.spotify.com/album/1SfuRxkO3uZYNIMEVZzMAk
Vet inte vad jag ska säga om Stig Larssons personliga tragedi och den här mediala freakshowen, har suttit och försökt en stund. Diktsamlingarna är ju så jävla bra, helt hisnande, stod och bläddrade i Helhjärtad tanke en stund i morse och bara dog. De innehåller ju också en hel del etiskt otroligt jobbiga saker, inklusive sex med väldigt unga flickor. Jag tror jag väntar något decennium med att läsa den här nya boken. Roligt att Conny är med. Han skrev ju rätt nyligen om Matti i ett nummer av Provins, såg jag.
Benny: På vinyl har jag både de tyska och de engelska. Dr tyska är mixade annorlunda, lite med vänsterhanden, det är de jag lyssnat på mest. Men båda varianterna är grymma, lite en humörsfråga tycker jag. Nu köpte jag de engelska remastringarna, och de låter sjukt bra. Finns de tyska remastrade på CD?
God Seed är tyvärr inte så bra. Sången är grym, men King Ov Hell, nä, alltså. Han gör inte så bra låtar.
Lyssna hellre på senaste Furze, den kom i maj, låter lite som Birthday Party, fast black metal: http://open.spotify.com/track/1pb8bMWocBkkV6kMZ3wMFM
Det tar halva låten innan han kommer dit, men det är grymt innan med. Och trummorna låter ju helt sjukt fantastiskt. Sällan man skriver om sånt egentligen. Trumljud liksom, vem bryr sig?
sd alltså. fan vad jag skrattar åt att de skjuter sig i foten.
Om SD inte backar i opinionsmätningar nu gör jag fan slut med Sverige.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5345592
Och pga att Erik Almqvist är manipulativ och kass är det legitimt att hänga ut hans hemvideor, hota och trakassera honom och slå sönder hans hem? Trodde det var därför han reagerade som han gjorde på fyllan. Inte att han är ”rasist”. Men ok. Buhu. Säger ni emot nu så gråter jag ut på twitter.
Alltså, jag börjar mer och mer gilla metall. Tack Matti. Furze alldeles briljant. Ja trummorna ÄR fina.
Och inte kunde jag motstå Fobisk sälta av Livsnekad (på skivan Den sociala vanförheten). Har black/doom-metallen alltid varit så här varierad och utforskande eller är det något som händer just nu?
Fobisk sälta för den intresserade: http://open.spotify.com/track/4vgcEUhpYvdahCtm6z58fR
Jag håller med du, matti. Ligger SD kvar som tredje störst efter det här får man snart börja fundera på flytt utomlands.
Vågar ändå inte hoppas på för mycket. Börjar bli rädd att magkänslan och rädslan väger mycket tyngre för deras åsikter än vad verkligheten någonsin kan kompensera för. Snackade för ett tag sen med en SD-supporter, och han var vänlig nog att ge mig lite politiska råd vad gällde mina egna ståndpunkter. ”Jag levde i anarki en gång”, berättade han. ”Det var inge bra.” Joråsåatt.
Har det fallit/tagits bort någon kommentar eller? Jag får inte in Kbois inlägg i något sammanhang. Jag tycker det är helt coolers att kabla ut videon, ser inte något principiellt dåligt med det. Eller är det nån annan video som åsyftas?
Verkar syfta ironiskt till en diskussion här i helgen, en jag inte var inblandad i, eller tänker bli inblandad i. Och dessutom tyckte jag kommentaren var lite långsint, om jag härleder den rätt alltså.
Jag är rädd för den dagen då inga sverigedemokrater gör bort sig på det här sättet längre, när de inte är flåbusar utan mainstreampolitiker, när de inte har kvar det där aggressiva mindervärdeskomplexet utan använder sin lagstiftande, politiska makt för att föra en rasistisk politik.
hjort: Jag menar inte flytta utomlands. Jag menar att jag går underground. Politiskt i alla fall, för då finns det fan inget kvar att säga om den offentliga arenan, inget som kan försvara demokratin. Eller inget är kanske att ta i, men inte nog mycket i alla fall. Det är vare sig ett hot eller löfte. Bara en snabb, spontan och hittills oemotsagd tanke.
H: tio procent eller vad det är gör dem till mainstream. Och det är fan för mycket för mig att handskas med.
Jo, absolut, och jag tittade till sist på det där klippet och blev illamående. Jag menar att de förr eller senare kommer att ha slutat bete sig sådär men vara lika äckliga inuti. Jag är helt med dig i din svartsyn.
H: Exakt precis på pricken vad jag tänkte, när jag läste Åkessons kommentar. Jag tänkte ’Nu händer det, nu är de offentligt rentvådda.’. Jag är helt hundra på att Åkesson och gänget är medvetna om det, att det här blir deras katharsis. Jag är rädd på riktigt idag, det var ett tag sen.
matti: Nä, jag anade att du inte menade att flytta utomlands. Du har ju familj, liv och ansvar på ett helt annat sätt. Flyttandet var min egen reaktion, jag skrev inlägget illa.
Tror förresten SD fick 8,5% som mest, men jag kan ha fel. I vilket fall är det minst 8,5 procentenheter för mycket.
Via gummo’s twitter: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/Intensifierat-arbete-mot-svens_H002A385/?text=true
Erik Almqvist motionerade i oktober om att det är ”svenskfientligt” att kalla någon för hora.
http://bloggar.expressen.se/opinionsbloggen/2012/11/alla-blev-radda-for-oss/
Det är ju guldläge nu att skapa opinion mot dem. Alla tillsammans. Allvarligt, alla tillsammans.
Jag får omedelbums rätta mig själv och be om ursäkt. SD fick som mest 11,2%.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2747308&play=1683365&playtype=Ljudklipp
Jag tror man ska angripa fienden inifrån, dvs låta moderaterna göra jobbet. Trixet är att kabla ut att många SDare är fd Moderater och att kopplingen SD-moderaterna kan tänkas bli tydligare i framtiden om inget görs. Dvs en ökad salongsfähighet från SD ökar risken för väljarflykt från moderaterna och ökar risken för att moderaterna associeras med SD. Förmodligen är det inget moderaterna önskar sig. En splittring inifrån är tusan så mycket effektivare än en samlad attack utifrån. Samlad attack gör fienden bara starkare. Nu gäller det bara att så illistiga frön i moderata led.
Asså Tobial Billström är ju ett väldigt stort problem, men han går inte runt fyra på morgonen och skriker rasistiska invektiv.
Det var jag som postade de där länkarna ovanför, till Expressen och SR. Ferlåt pga anonym.
TP: Woa there, horsie. SD-väljarna är INTE gamla moderater. Jag upprepar, INTE gamla moderater.
Benny: håller med generellt men är det lika klart var den sentida ökningen kommer från? Är de också i huvudsak missnöjda arbetare och landsortsbor? Trodde de kunde vara KD, M etc eftersom tidigare siffror ibland antytt visst förtroende. Men självklart bra att veta från var de kommer. Vet vi det?
Vet och vet. Sånt vet man bara efter ett val. Demografiskt och sett till tidigare val verkar det däremot inte troligt. Jag skulle ge upp en sån spekulation, ser hellre att man istället sammanför Billström och SD på grundval av den faktiska politiken, inte hur deras valkretsar ser ut. Sen också, jag tycker inte det finns några som helst clear cut-gränser för rasismen över partiskalan. Kan peka på ganska många såssebeslut som går i bjärt kontrast med idéer om allas lika möjligheter, inte minst i skolan. Det kommunala ansvaret för skolan är kanske det främsta misstaget, som jag ser det.
Jag skulle kunna tänka mig att socialkonservativa väljare som inte känner att de inte längre blir representerade av M går till SD, men därmed inte sagt att moderater i allmänhet skulle kunna tänka sig att göra det. Som Benny säger tror jag inte rasismen låter sig begränsas av partigränserna. Killen jag känner som började rösta på SD såg sig själv som klassisk liberal, exempelvis.
För övrigt vill jag ha en sån där strålkastare som polisen i Gotham har för att kalla på Batman. Fast en med gummo-symbolen i. Hur den nu ser ut.
La in några inten för mycket. Men ni förstår väl.
http://www.expressen.se/kultur/fasaden-som-sprack/
Annars har ju dagens stora debatt varit ifall ”du kan inte ta mig”-riffet i mitten av den här låten är bra eller dåligt:
http://www.youtube.com/watch?v=hiavZPvb6vA&feature=related
Nå?
Lyssnar igenom Kraftwerks fyra bästa. Går det att rangordna dem? Innan jag lyssnat igenom dem igen var min rangordning så här:
1. Trans Europa Express
2. Computerwelt
3. Die Mensch-Maschine
4. Radio-Aktivität
Återkommer om det sker några skiften.
De tüska versionerna finns också remastrade både i box och separata, men CDON tar 1369 för boxen, och stückvis bängar de 250 baner. Det är lite dürt tycker jag, lägger hellre samma peng för ett kling-klang-original på vinyl. Jävla sünd att de tüska versionerna inte finns på spotifü.
Väväväväväääänta nu… Autobahn?
Klingklang har egen webbshop, jag har köpt grejer där. Kolla där, kan ju inte vara skillnad på svenska och danska versionerna där.
1. Mensch-Machine
2. Autobahn
3. Trans Europa Express
4. Radio-Aktivität
5. Computerwelt
Hur ser utgivningsordningen ut på olika Kraftwerk-språk? Kom de ut samtidigt eller var engelskan/tyskan först? Fylldes fler språk på allteftersom? Jag har alltid tyckt att det är lite pretto att tycka att Kraftwerk ska vara på tyska. Brukar vara fans av Bob Dylan och Velvet Underground som tycker det (höhö, jag retas bara, ni behöver inte bli arga). Jag tycker att själva den konceptuella poängen med multispråkligheten är att liksom tillintetgöra den språkliga hemvisten, att vara icke-nationell. Kraftwerk-låtarna är på alla och inget språk i original. Jag kan tänka mig en digital lösning där låtarna kunde översättas till vilket språk som helst medan man lyssnade om det vore tekniskt möjligt då eller nu. Men detta sagt av en Kraftwerk-amatör. Därför jag är lite nyfiken på hur utgivningshistorien ser ut. Intressant det där som Conny skrev, att skivorna är olika mixade.
Som lekman tycker jag att Radio activity är bäst och Computer world sämst. Men vem är jag.
köpte dylans nya idag. också med på min 2012-lista. konvolutet kan vara fulast i år.
tycker nog Du Hast är bäst med Kraftwerk
H: Ja, det undrar jag också. Vem är du?
Matti: tillbaka till konst o tolkningsföreträde å pretantioner osv som var väldigt intressant. Funderar mycket på det du beskriver, om rädslan för att det är avundsjuka som talar, om vad det är jag utgår från när jag tycker att något är bra eller inte bra.
Det jag hittills har kommit fram till är varför. Att om man vet varför man gör något, varför man tycker att det man gör är viktigt, så lyser det igenom (som en stjärna inifrån!). Och det är väl ungefär detsamma som att ha ett budskap, något man verkligen vill säga. Och det tar väl oftast en tid av grubblande, läsande, analyserande osv att komma fram till (livet mao). Om anledningen till varför är att man vill verka intressant eller djup eller inne eller få ligga osv så är det väl inte så mycket budskap kanske. Det är också nåt här med hjärta som jag inte riktigt vet hur jag ska formulera, men att om något görs ur hjärtat så träffar det lätt rakt in i mitt hjärta. För mig är det som tydligast i tv-serier, Buffy, hela BSG-verset (har ej sett något B&C än så inga spoliers) John from Cincinnatti, the Wire. Serier som genomsyras av den starka viljan att berätta något om oss och den värld vi lever i, och kanske göra den bättre. Men hur gör man teori av det?
Jag tycker det är så mycket ”kvalitetskonst” som är dålig, och ibland tar det jättelång tid för mig att inse det och så känner jag mig lite smutsig när jag gör det. Jag tar alla gånger hellre ”skräp” av hög kvalitet då, tex Katy Perry.
Apropå det att skilja på verk och person (eller ibland värk och person) är ju också himla intressant, för jag får allt svårare att göra det, och jag känner mig lite dum för att jag är så hård. Men som någon annan var inne på så genomsyras ju allt man gör av ens ideologi, erfarenheter osv. Och så gillar jag det här citatet ”konst är ingen spegel man håller upp mot omvärlden utan en hammare med vilken man formar den”. Alltså att man som konstnär har en makt över hur man formar världen och därmed ett ansvar. Därför kan inte jag köpa alla alla dessa manliga svingenier, de gör det så fruktansvärt lätt för sig, och fortsätter bara reproducera en manlighet som inte bara är destruktiv för dem själva utan för hela världen. Om man verkligen vore en klok människa i mina ögon skulle man inte behandla sig själv och andra dåligt.
Hur tänker du om det?
Gillar verkligen Trans Europa express. Den bär på några fina minnen också.
Min lista kommer revideras. Hör nu på Man Maschine, och hur fantastisk och tydlig den än må vara, så är den popig på ett sätt som de andra skivorna inte är, och därmed blir den uttjatad och olyssningsbar i snabbare takt än de andra skivorna. Det är för mycket hits, helt enkelt.
H: De engelska versionerna är att betrakta som originalen. De tüska versionerna gjordes mer på skoj, och efteråt. Därav uttrycket lite mixade med vänsterhanden.
Men Computer World, H, den är nästan den bästa. Som resa… Lyssnar man på den från början till slut… det kan vara som att slitas ur kosmos.
Conny: Svara på varför du inte har med Autobahn! Jävla icke-åsikt om du frågar mig!!
F.ö. kommer även min lista revideras, ska lyssna igenom alla remastringar de närmaste dagarna. Den förra listan var a höriori. Just nu:
1. Autobahn
2. Trans Europa Express
3. Mensch-Machine
4. Radio-Aktivität
5. Computerwelt
Dessutom vill jag ha exempel och referens på det här med att de på engelska släpptes först, kan inte hitta något sånt nånstans. Min uppfattning är att alla texter gjorts på tyska först och engelska sen, det är väl nåt jag bara tagit för givet. Det finns så mycket jag tycker låter helt fånigt på engelska versionerna, t.ex. ’We are Showroom Dummies’ istället för ’Wir sind Schaufensterpuppen’. Tycker det är så över hela kronologin (även live). Däremot tycker jag att dom mer ’sjungna’ låtarna, som Radioactivity och Neon Lights funkar bra på engelska. Tycker i och för sig att Neonlicht är bättre. Storexemplet är såklart Mensch-Machine, som jag verkligen inte kan förstå hur man kan tycka är bättre på engelska. Det är bara bananas. Den sista tonen Ma-schi-nE gör ju hela skillnaden. Och ’ein Wesen und ein Ding’ är så mycket mer talande än ’semi-human being/super human being’.
Invändningen mot popen på Mensch-Machine tycker jag är tudelad. För att popen verkligen är helt framträdande redan på Radio-Aktivität.
”Modellnumret finländare vanligtvis hår:
?
In en Etikett i Anden AV USB-kabeln.”
Skönt, då vet jag var jag ska leta…
Men det beror väl på vad man menar med pop. Om man menar ’låtar avstyckade i ett enkelt och tydligt format’, i kontrast till krauten, håller jag med. Det var av den anledningen MM halkade ner lite. Tror att den kan göra comeback när jag väl går igenom den igen. Tycker Spacelab och Mensch-Machine är det bästa de gjort. Möjligen Kometenmelodie-övergången också.
Seriöst, Showroom Dummies spikar mitt argument. Fy fan så fånigt det blir med glaset på engelska.
Ja, enligt discogs är åtminstone engelska, tyska och spanska Man Machine utgivna åtminstone samma år (månad framgår inte).
Jag har också kollat runt lite. De första trycken av danska och finska Mensch-Maschine trycken var sån med färgtryck, de tycks ha kommit ut samtidigt.
Jag lyckas inte begripa den andra meningen.
Den var inget vidare, nej. De första trycken av polska och samiska Mensch-Maschine gjordes med färgtryckta vinyler, dessa tycks ha kommit ut samtidigt.
Min källa är synthgalningarna i jävlaskånebandet. TÖ har läst typ alla böcker om bandet, det är han som tvärsäkert berättat detta med att det var de engelska utgåvorna som var de ”riktiga”. Men han kan ju ha fel!
Håller absolut med om att Schaufenster puppen är överlägsen (brukar också vara mitt huvudargument i diskussionen). Men håller också med H om att det kanske blir som allra bäst när språken blandas, som i Numbers (Ein, zwei, drei, fier / one, two) eller Radioactivity, där varannan vers är engelsk, varannan tysk.
Musiken, mixarna, är definitivt bättre på de engelska utgåvorna. De tyska charmigare.
Autobahn? Tycker bara titelspåret är ok, resten av skivan blaha-blaha. Räknar inte den till de bästa. De har inte tagit sig bort från progg-träsket än, och de var rätt ruttna som proggband. Kraftwerk är bästa exemplet på band som blommart sent!
Bah! Helt sanslös åsikt! Kometenmelodie är bättre än flera motsvarande senare bombastiska grejer de gjort. Om det skulle stämma är ju TEE långt mer ett experiment med nån slags ’idé’. Autobahn är ju glädjen själv. Nåja, tyck så då.
Ah, det gamla ’min pappa är brandman, därför kan jag det här’-argumentet. Jag vill ha en källa så att jag själv kan lära mig.
Förstår dessutom inte hur det går ihop det här ’blommar sent’, med att MM är för hittig, tycker CW lider av det på samma sätt. Men jag börjar ana en tråd i skillnaden i vår Kraftwerk-smak.
De engelska kom först, de skivorna gjordes först, det vet alla. Plus att de låter bäst och är därmed bäst.
Obs, tvärsäkerheten är ironisk. Både vad gäller kronologi och kvalitet.
För min del väger livslånga studier (TÖ) tyngre än min egen femminuterskoll på nätet. Tycker också det kan handla om annat än utgivningsår, till exempel upplagor, vad som marknadsfördes, vad som trycktes om etc. Men nu talar jag igen om sånt jag inte vet nåt om. Min poäng var att Kraftwerk underordnar språkets betydelse. Om man sen föredrar det ena eller andra av en eller annan anledning har jag full respekt för.
Så här ligger det till, snorunge. Framförallt är beatsen icke existerande på Autobahn. Det svänger inte. Melodierna är heller inte de renodlade och av-bluesifierade som det blir sen. Autobahn är en rätt hafsig och medioker Krautplatta. Skivan har en slags tematisk idé, men den utförs så där.
Skillnaden redan på Radioactivity är enorm. Ett helt annat musikaliskt fokus. Ett kusligt kallt mörker över musiken som ingen tidigare varit i närheten av att göra, hela postpunken och Bowies och Iggys Berlin-era är omöjliga utan Radioactivity.
Och beatsen, från RA till CW uppfinner Kraftwerk både modern techno och modern hip hop. Det svänger så det svartnar, fast det är helt stiff. Underbart.
Radioactivity har klättrat uppår på min lista, förbi Man-Machine, åtminstone.
Och på läktarn undrar man hur det ska kontras på ”snorunge”.
Enda problemet med MM är att det är deras hit-platta. Låtarna är sönderspelade, förekommer i massa filmer och så, och därför svårare att egentligen lyssna på. Precis som med Beatles eller Lou Reeds ”Perfect Day”.
Jag flippade när han kallade min pappa för brandman!
Sådär ja, äntligen lite matigt prat om Kraftwerk. Ska dra brandmanskortet fler gånger. <3
Jag har aldrig gillat Modell eller Roboter, förstår dig där.
Jävulst osvenska mål, man f
får ju skämmas.
Lyssnar på Autobahn nu. Bättre än jag minns den. Den får vara med på listan. Men den hamnar längst ner. Håller med om att övergången mellan kometenmelodierna är skivans höjdpunkt.
Vad löjligt det känns att heta H förresten. Byter nog snart. Var ju inte meningen att bli nån stammis.
Angående Kraftwerks musikaliska utveckling så håller jag med Conny en del här, det är egentligen först efter Autobahn som de blir helt unika, men jag tycker inte Ralf Und Florian-eran är det minsta dålig för det. Bara inte nog långt ifrån exempelvis Tangerine Dream. Vilket inte heller är precis dåligt. Men inte helt självständigt heller. Förutom titellåten, förstås. Och så är jag helt kär i Morgenspazergang och har alltid varit.
Angående texterna är det lätt att tänka sig att texterna skrevs på tyska först, i ljuset av att alla titlarna på de fyra första skivorna är på tyska, och att texten till Autobahn är på tyska.
Samtidigt, Kraftwerk höll ju på med det där pragmatiska (jo, jag tror det är rätt ord, oromantiska funkar också), lite som Abba, att släppa skivor på olika språk. Hela det där konceptuella känns knepigt om man inte började på Engelska och alltså hade nått viss framgång utomlands innan. Men det är spekulationer.
Jag tycker Kraftwerk har en del gemensamt med Ramones, det är ju inte så konstigt, men nästan mer med äldre band som Stooges och nyare band som exempelvis Nifelheim. Det handlar om det helt absurda allvaret som blir så sjukt roligt då upphovsmännen inte ens drar på munnen, fast de vet att alla vet om det. Och det är så jävla coolt. Det får mig som lyssnare att känna mig utvald. Invald, nästan.
Fan vad grymt det är här inne just nu. SD-dissning och Kraftwerk-snack. Önskar jag kunde tillräckligt mycket om de senare för att delta. Älskar Autobahn, i vilket fall. Hela plattan såklart, men Kometenmelodie 2 lite extra.
Det är kluvet, känner jag nu, inne på TEE. Kraftwerk är absolut bättre på tyska. Tyskan låter mer som originalet, fraseringarna sitter bättre. Men den tafatta engelskan tillför också något till de dimensioner av kontexten som matti och H tar upp. Gillar båda så pass mycket att jag känner det nödvändigt att äga båda både på vinyl och CD. 4 ex av varje skiva, m.a.o. Och jag skämtar inte. (Men Radioactivity är identisk med Radio-aktivität, bara titeln skiljer, så där räcker det med en vinyl och en CD).
Nu är min nya topplista klar:
1. Trans Europa Express
2. Radio-aktivität
3. Computerwelt
4. Die Mensch-Maschine
5. Autobahn
Vad jag tror är alltså att låtarna skrevs på tyska först men släpptes eller i alla fall presenterades på engelska för en större publik/skivbolag och att detta möjliggjorde det multilinguala projektet. Har även, som Conny, en jag litar blint på i detta, Calle Olsson, och jag har för mig att han sagt att de engelska skivorna kom först.
Men minns inte riktigt, därför jag tror hit och dit.
Och föredrar de engelska versionerna nuförtiden. Jag är en enkel människa som gillar Oi och sånt. Plus att tyskan är rena kinesiskan för mig.
Jag har lyssnat igenom alla skivorna nu. Av alla dessa 5-plus-skivor gillar jag Trans Europa Express och Radio-Aktivität allra bäst. Dels för att de är lite mer kraut, och lite mindre pop, och dels för att de har den här speciella pionjär-känslan över sig, samma som man kan känna på t.ex. Velvet Undergrounds första. De griper mig aningens aning mer i hjärtat. TEE vinner över RA som album för att den är så mycket mer tematiskt sammanhållen, att det är låtar hela tiden, och inga korta konstmusik-intron. Kraftwerks bästa låt tycker jag just nu är Radio-Aktivität.
Ja, men precis så tror jag också om turordningen och språken, matti.
Benny: Nyfiken på din lista efter att du lyssnat igenom rubbet.
Är i allmänhet bestört över att ni alla rankar Computer World så lågt! CW är den skivan som mest förebådar techno. Det vore inte helt fel att säga att det är den första techno-skivan. Tycker överlag att den är piggare, mer innovativ och rikare än MM, det har rätt mycket med produktion och mix att göra. Alla 7 låtarna är var för sig ett litet mästerverk, det är nästan så jag är sugen på att ranka skivan högre än Radio-Aktivität av den anledningen.
Dessutom, Computer Liebe är bättre än både Neon Licht och Das Model, och tar därmed första platsen som varandes deras bästa popsång. Säger emot mig själv här, jag vet, men det skiter jag i, jag kan lyssna på Computer Liebe hur många gånger som helst utan att tröttna på den. Den är precis som ”There Is A Light That Never Goes Out” för mig, står och pekar mot hjärtat med ena handen och mot döden, eller i det här fallet tomheten, med den andra. ”Lys upp mig som en stjärna” är en tredje kusin.
För övrigt älskar jag Die Roboter. Hela Mensch-Mashine är 5 plus också. Men det är deras ”Rust Never Sleeps”, ”Born to Run”, ”Sgt Pepper’s Lonely Heart’s Club Band” o.s.v. Hitskivan, och den mest givna ingången till deras värld, men för den inbitne är det sällan favoritskivan.
Conny: Jag fortsätter projektet idag. Det här med techno-spåret och Kraftwerk. Som ni kanske märkt är ju techno det jag lyssnar mest på. Jag är av uppfattningen att alla Kraftwerk-skivor har haft inflytande på technoerorna, men på lite olika sätt. Självklart är CW ganska enkel att koppla till Detroit, men jag tycker att RA:s inflytande är så mycket starkare i ett längre perspektiv. Kanske inte minst för techno-tematik. CW saknar den svartsynta tekniksynen som techno i det närmaste lever ur. Intresset för naturvetenskapliga och vetenskapsfilosofiska spörsmål är nog det starkaste arvet, det finns redan på Autobahn (om än outvecklat). Temat och stämningen på RA har i princip technomusikens ideal under de två av de tre största techno-erorna.
Sett till hantverket för techno, är nog MM den rakaste kopplingen. Spacelab, Metropolis och MM håller strukturen för all minimal techno. Så länge technon inte har houseinfluenser, är formen i rakt nedstående led från MM.
Jag skulle vilja säga lite om TEE:s inflytande också, främst på 2000-talet.
Det här kommer mynna ut i en döbbel-C-60 känner jag.
Jag har f.ö. aldrig gillat Die Roboter, kanske framför allt för att svartluggarna hävdade att det var deras låt på gymnasiet. Fotbollskillen med hans pop och opa opa fick inte prata om Kraftwerk. Kränkt redan som ung.
Som danslåt är den fruktansvärd, kan bara leverera en totalt självmedveten och ful dans. Ryckig och liten. Eller kan och kan, det blir så när den spelas bland folk, inte minst bland svartluggarna. Samma som när fotbollskillarna får höra Born to Run på krogen.
Kan förstå det där, men för mig är det tvärtom! Mina 6-åringar hajar The Robots, därigenom blir den en lans i kriget mot Sean Banan…
”CW saknar den svartsynta tekniksynen som techno i det närmaste lever ur.”
Så i dina öron är Numbers endast en glad hyllning till aritmetiken?
Jag tycker tvärtom. Blandningen av nyfiken fascination och iskall svartsyn är som mest subtil på CW. Jag tycker CW är ohyggligt mörk och samtidigt gnistrande vacker, det är det som är grejen med den.
Haha. Mot den inställningen finns inga invändningar, hear hear.
Mer om det här med engelska och tyska. Jag älskar ju tyska. Semantik och syntax, bla bla bla. Men gällande Kraftwerk är det också en fonologisk fråga. Jämför hur /r/ på tyska låter, jämfört med /r/ på engelska i T/r/ans Eu/r/opa Exp/r/ess. Rullningen gör hela skillnaden, den s.k. tremulanten. Tyskan är ett hårt språk, engelskan är en fjantskalle och Shakespeare. Det är en helt annan poesi här, som jag tycker passar Kraftwerk bättre både i semantik och estetik.
Om man jämför begrepp som Mensch-Maschine och Halber Mensch är de givetvis mer än konstverket, det är inte svårt att förstå dess kontext. De hör hemma i ett tyskt litterärt och poetiskt sammanhang, de har en historia (ids inte gå in längre på det). På engelska är det inget annat än en översättning, oavsett vad som kom först i Kraftwerks egen kronologi. De är tyskar, i en extremt intressant tid för de ämnen de tar upp. Begreppet Mensch-Maschine tänker jag själv på rätt ofta, i vardagsfilosofi.
Mer om det här med vardagsfilosofin: Det här med Mensch-Maschine begreppet och techno är för mig rätt nära kopplat till träning, alltså fysisk aktivitet (gud förbjude). Tour de France 12″ bygger helt på den föreställningen, och jag kan verkligen identifiera mig med det. Jag har träffat rätt många medelålders cyklister, främst i Karlskrona (gud förbjude). Där är det helt tydligt – Kraftwerk, cykel, Kockums. Helt klart en subkultur. På andra änden av fenomenet finns Berghains elitklubbare, som går på klubb i flera timmar endast iförda 150-grams löparskor och löparshorts. Allt hör samman med Mensch-Maschine och dess historia.
Jag glömde Electric Café när jag sa att CW var sämst. Jag antar att EC är sämst. Men jag vet inte, jag började lyssna på CW igår kväll men tappade lusten lite. Jag är väl inte sådär värst intresserad av techno, det är personlig böjelse och inte ideologi. Nu lyssnade jag på Computer Love på tunnelbanan och den är väl schyst, men sen bytte jag till Radio Activity och det kändes i hela kroppen. Det där som Conny kallar konstmusikintron tycker jag är svinbra. Skivan är ju ändå tight, koncentrerad och kort.
Svårt att inte bli lycklig i hela magen när man hör introt till The Robots, tycker jag. Men annars är det ju en barnskiva hemma och inget jag vill lyssna på när jag får välja själv. Kraftwerks melodier är ju så himla enkla, och när det är som bäst blir den där enkelheten otroligt vacker, som trollformler, och det är väl därför barn som sagt brukar älska Kraftwerk. Men när den där magin inte infinner sig kan jag känna typ att jaha, det var inte mer än såhär. Och då menar jag ju inte att annan musik jag lyssnar på är så himla intrikat, men finns det överhuvudtaget något dissonant hos Kraftwerk? Det är väl harmoni konstant?
Tyckte om det där Matti skrev, om att de inte drar på munnen fast de vet att alla vet.
Imorgon är det fredag. Jag gissar att Expressen kommer att publicera ytterligare en film då. Sätter ni emot?
Ang. att skilja på verk och person: Karin Dreijer pratade i sitt sommarprat för några år sen om att hon inte kunde lyssna på Replacements efter att hon läste i en intervju med Paul Westerberg att han inte tog hand om sina barn. Min kanske största idol Tobi Vail skrev i sin blogg att hon inte kunde lyssna på Velvet Underground efter att Maureen Tucker kommit ut som republikan, allt hon kunde höra var republikanska marschtrummor. Jag tycker det är hur coolt som helst. Och naturligtvis bundet till sammanhang. Ingen av dem sa ju ”bränn era Velvet Underground-skivor” eller ”du är ett svin om du lyssnar på Replacements”, men för dem slutade det funka.
Men H, har du inte hört? Kosmos bygger på harmoni.
Ibland har Conny avfärdat grejer jag säger med ’konstmusik!’ som ett invektiv. Jag älskar när han säger så, eftersom jag inte kan skilja på äpplen och päron som ni andra kan och jag av den anledningen får känna mig lite pissviktig. Ändå har jag åtnjutit honom som sällskap på exempelvis Neubauten. Om Polerna är ’konstmusik’ och ’pop’ för Kraftwerk, föredrar jag ’konstmusiken’ tio dagar av tio. Popen klarar jag utan, förutom det faktum att man kan (om man vill) korta ner låtar till under 6 minuter.
Just på CW finns det en hel del skevande dissonans. Numbers och It’s More Fun to Compute.
Elektriska Cafeet räknar jag inte ens. Redan på Tour De France försmäktar de i samma kreativitetens öken som Bowie befunnit sig i sedan Scary Monsters.
Att börja höra republikanska marshtrummor i Velvet pga att bandets trummis blivit senil tycker jag känns oärligt och konstruerat. Herregud, lyssna texterna! De osäkrar hela den amerikanska drömmen.
begriper inte hur man kan få retroaktiva känslor för ett band pga saker som händer 30 år efteråt.
Det handlar väl om annat, djup besvikelse från en tjejtrummis på en annan tjejtrummis (obs att ordvalet tjejtrummis endast gäller detta sammanhang). Att inte orka med att en stor förebild blivit vit och kränkt. Men jag har inget eget intresse i att driva just denna fråga. Jag tog det som exempel på personliga och kontextbundna skäl till att inte alltid skilja på verk och person.
Jag menar, Velvet Undeground och Maureen Tucker hör väl till Tobi Vails allra största inspirationskällor. Då förstår jag att känslorna kan vara både starka och irrationella.
Ah, missade Connys frågor till mig om CW. Att säga att de saknar svartsyn är såklart fel sagt, du har rätt. ’Mindre av’ är väl det jag borde ha sagt, eftersom jag vill jämföra skivorna med varandra.
Näe, inte alls hyllning. På CW används flytande variationer rätt friskt , tänker mest på texterna (återigen, mycket bättre på tyska än engelska). Om man ser till Nummerns kotext av Taschenrechner är det rätt tydligt att räknandet handlar om handel och finansiell makt. Det sägs rakt ut och är inte särskilt subtilt. Om man ser gången mellan Taschenrechner till Computerwelt är det också rätt tydligt att man vill påvisa vad vi använder räknande till och vad utvecklingen av datorer kan leda till. Jag ifrågasätter inte att Computerwelt problematiserar teknik, men den är inte dystopisk på det sätt som exempelvis RA är. Slutet av CW är positiv, som samhällskommentar (en låt om Skype!). Jag tycker inte det är särskilt subtilt, jag uppfattar däremot skivan som helhet som ganska positiv.
På CW tycker jag också att de största skillnaderna mellan ungerska och skottska versionerna är mest framträdande. Språkskillnaderna ger stora betydelseskillnader, kanske främst i Heimcomputer.
Men med den här lilla diskussionen kommer nog CW segla upp lite på listan, trots allt. Gud vad jag älskar Kraftwerk.
Håller med om Electric Café. Tour de France, hmm.. Nja, kanske.
En låt om Skype? Jag tänker ju bara på James Ferraros låt med samplade skypeljud. ”Sir, would you like to receive your copy of the New Yorker directly to your iPad?” Åh, vad jag älskar att fnissa.
http://soundcloud.com/hipposintanks/james-ferraro-global-lunch
”konst är ingen spegel man håller upp mot omvärlden utan en hammare med vilken man formar den”
I ljuset av det övriga du skriver så tycker jag att du använder det här citatet lite, inte fel, men ”bokstavligt”. Som att man som konstnär/intellektuell skulle ha ett moraliskt/politiskt ansvar. Jag tycker inte det.
Skriver om det i Anarkist, har jag för mig, att jag brukar tänka på ett (ungefärligt) citat som brukar tillskrivas Ezra Pound om att ”konstens enda moraliska ansvar är fundamental exakthet”. Som ju också är vagt, men som för mig betyder att man gör sitt absolut yttersta för att få det, konstverket, att uppfattas som man vill att det ska uppfattas av mottagaren. Ingen enkel match, och absolut inte självklart.
Som konstnär och unik finns det, grovt och generaliserat, två sätt att förhålla sig:
1. Att säga något om världen vi lever i, sammanfatta den.
2. Säga något nytt, formulera en tanke ingen annan formulerat innan.
Men, det här med att vara unik är inget självändamål i sig. Det finns andra värden. Men man har inte som Spindelmannen stora krafter och därmed ett stort ansvar över andra människor. Om man inte väljer att ta ansvar, men det är ett val, jag tycker man bör tänka på det.
Jag tycker det går lika mycket slentrian i avfärdandet av de manliga genierna som i själva idén om det manliga geniet.
För mig råder det inget tvivel om att Lars Norén, Stig Larsson, Ingmar Bergman med flera betett sig svinaktigt många gånger i skenet av patriarkatet, i det utrymme som orättvist givits dem tack vare detta. Så många gånger att man kanske rent av kan kalla dem svin, snarare än några som betett sig som sådana. Men det råder heller inget tvivel i min värld om att de faktiskt är genier. Och för sakens skull kanske jag bör påpeka att jag tycker att Karin Dreijer, Sarah Kane, Gitta Sereny, Barbro Lindgren, Nina Simone med flera också är eller var genier. Eller för den delen Lou Reed och Moe Tucker.
Vad jag menar är att både Spegeln och Hammaren är fullt fungerande modeller av hur man kan beskriva konsten/kulturen och dess uttolkare. Men att inget av dessa instrument fungerar på ett och samma sätt hela tiden, att det ingalunda är statiska instrument, med bara en funktion var.
Ett intressant exempel är Varg Vikernes. Alla skivor han gjort innan de senaste två är geniala, TROTS att man vet om hans historia, hans åsikter osv. Det var först när han börjar sjunga med vanlig röst det blev dåligt. När människan Vikernes kom i vägen för personan Vikernes (egentligen Burzum). Det gör inte de tidigare skivorna sämre, även om upphovsmannen var densamma. Jag skulle nog kunna utveckla det mer, men jag hinner inte riktigt nu.
Mer allmänt menar jag att det eskapistiska har ett lika stort värde som det samhälleliga. Att dans till instrumental och elektronisk musik (eskapism) är lika mycket värt som att hytta med näven och poga till Bikini Kill eller Crass. För att återknyta, konsten har, grovt och generaliserat, två uppgifter.
1. Få oss att orka.
2. Få oss att förstå.
Dessa uppgifter motsäger inte varandra, de är men behöver inte vara två sidor av samma mynt. Det är heller inte så enkelt som det verkar.
Benny, jag fattar inte om det är någon humor eller nån intern humor eller nån annan sorts humor, det här med alla Kraftwerk-språken du kommer med. Finns Kraftwerk på ungerska, danska, finska, polska eller roar du dig? Vilka språk finns egentligen?
H: Jag freebejsar lite i tolkningen av Computer Liebe.
H: Det är liten skämtgrej jag provkört. Vad jag vet finns det bara tyska och engelska skivor. Skämtet slutar från och med nu.
Två grejer:
1. En spegel är också ett verktyg.
2. Det går mycket bra att poga eskapistiskt. Det är det andra som är svårt.
Benny: Ahaaaaaaaaa och kanske ett nålstick på min naiva dröm om att kunna byta Kraftwerk-språk hur man ville i datorn (eftersom översättning måste innebära en förskjutning). Men jag tror Man Machine finns på ryska eller inbillar jag mig? Det fanns i alla fall en utgåva med titlar på spanska enligt discogs, men jag vet inte om jag hört något av detta.
Men alltså jag måste koncentrera mig mer på jobbandet nu. Ni är för roliga.
Jag kommer att hänvisa till Mattis text om kultur här ovan nästa gång det jag hamnar i bråk om kulturens roll i samhället. Kristallklar text, tack så mycket. Tycker inte det är lika klart i Anarkist-texten. Tack till k också, för citatet. Aldrig hört det.
H: Tänkte också så, om spegeln. Spegeln och hammarn refererar ju till samma sak (konsten), det är väl rollerna som modelleras separat. Spegeln BLIR Hammaren, tänker jag. Eller i alla fall ’ingen Hammare utan Spegel’. Min inblandning gör att ämnet närmar sig en sten, sax och påse-diskussion. Jag sätter mig på läktarn igen.
Vet inget om andra titlar. Ledsen att jag skjuter ner din datorlingvistiska dröm. Det finns dock personer inom mitt fält som på allvar anser att såna översättningsmaskiner kommer göra att vi slutar översätta saker manuellt. Ja ba LOL :P
På läktarplats är allt gott. Snyggt, ovanligt rakt, skott där Matti.
H: du menar att det är svårt att dansa med hammaren? Jag håller med.
Benny: Ang. slutet av CW, som du uppfattar positiv, första gången jag hörde skivan var hemma hos TÖ 1992, han refererade ivrigt och kommenterade detaljer i musiken hela tiden. När vi kom till heimcomputer utbrast han ”lyssna, här börjar mardrömmen!”, och sedan i ”It’s More Fun to Compute”, ”nu är mardrömmen total”. Listigt att man kan uppleva det så olika.
grym pamflett-text, Matti, om konstens roll!
Lustigt skulle det vara. Men listigtgår också bra.
Ja, positiv i den mening att känslan ’ensam människa söker’ är positiv. Den är ju knappast happy go lucky.
nu på spottan: http://open.spotify.com/artist/174LdOSy3ONsAaSuG8ZhAX
Men här är som sagt skillnaden mellan engelska och tyska kanske som störst:
Ich bin allein, mal wieder ganz allein
Stahr auf dem Fernsehschirm, stahr auf dem Fernsehschirm
Auf Heute noch nichts zu tun, auf Heute noch nichts zu tun
Ich brauch ein Rendez-vous, ich brauch ein Rendez-vous
Ich wähl die Nummer, ich wähl die Nummer
Rufe Bildschirmtext, rufe Bildschirmtext
Auf Heute noch nichts zu tun, auf Heute noch nichts zu tun
Ich brauch ein Rendez-vous, ich brauch ein Rendez-vous
I don’t know what to do
I need a rendezvous
Computer love
Computer love
I call this number
For a downtown date
I don’t know what to do
I need a rendezvous
Computer love
Computer love
Nästan svårt att föreställa sig att de handlar om samma sak, i alla fall för mig. Den engelska är råklumpig.
Copy-pastade fel. Här är båda två, hela.
Ich bin allein, mal wieder ganz allein
Stahr auf dem Fernsehschirm, stahr auf dem Fernsehschirm
Auf Heute noch nichts zu tun, auf Heute noch nichts zu tun
Ich brauch ein Rendez-vous, ich brauch ein Rendez-vous
Ich wähl die Nummer, ich wähl die Nummer
Rufe Bildschirmtext, rufe Bildschirmtext
Auf Heute noch nichts zu tun, auf Heute noch nichts zu tun
Ich brauch ein Rendez-vous, ich brauch ein Rendez-vous
Computer love
Computer love
Another lonely night
Stare at the TV screen
I don’t know what to do
I need a rendezvous
Computer love
Computer love
I call this number
For a downtown date
I don’t know what to do
I need a rendezvous
Computer love
Computer love
Att säga ngt om världen = Spegeln
Att säga ngt nytt = Hammaren
Menar nu endast utifrån upphovshens perspektiv. Som mottagare är det såklart enklare att välja vilket man föredrar. Och huruvida upphovshen representerar det ena eller det andra. Då kommer, ur upphovspersperspektivet, det där med den fundamentala exaktheten in. Att det inte ska kunna missförstås. Vilket fö inte är samma sak som att lämna saker öppet för tolkningar, att man vill att det ska kunna förstås på olika sätt. Men det förstnämnda är möjligt. Det går att undanröja alla tvivel och hemliga ingångar.
Dessutom, skulle kunna tänka mig att när det kommer till de två (sista mer än de första), lika gärna kunna skriva: Se det ur någon annans ögon, samt se det med nya ögon. Båda lika viktiga.
De två(…) PUNKTERNA.
Att säga ngt om världen = Att säga ngt nytt
Att säga ngt nytt = Att säga ngt om världen
OCKSÅ.
Nej, förresten, ”också” med små bokstäver. Annars låter det som att jag är upprörd, och det är jag ju inte. Jag tycker att Matti har en massa fantastiska och välformulerade poänger. Jag är bara inte helt bekväm med att skilja på spegeln och hammaren.
Ang. verk och person. Det här funkar inte alls för mig. Jag kan inte ta in information och uttryck från människor som säger såhär. Ni får dra hur många principer ni vill kring det, jag skiter i hur höga kulturhästarna är. Det här skulle rendera i en käftsmäll om det var under mitt tak. Håll käften Stig!
http://djungeltrumman.se/stevik/post/Hall_kaften_Stig
Utropstecken betyder att jag är upprörd!!
Om jag inte sa något om världen skulle jag aldrig orka med den. Jag skriver för att slippa explodera, och för att jag förstår världen bättre när jag sätter ord på den. Jag behöver formulera mig för att begripa. Vad det jag skriver gör med läsaren är ofta sekundärt.
Är helt med dig i det Bullis. Jag uppfattar mig själv som läst snarare än läsande.
H: det är K som skiljer Spegel och Hammare åt, jag säger att iofs kan man det men man behöver inte. Om man inte vill göra en kategorisk poäng i ett verk eller ett resonemang. Jag är sällan intresserad av det, jag är inte Mob 47 på det sättet.
Eller intresserad, jag kan nog inte.
Kärnvapen attack!!!
jag kan inte sluta tycka att autisterna och nyår är bland de bättre svenska böckerna jag läst ( nu var det visserligen länge sedan men…) pga att jag nu vet att sl är ett svin. ferlåt men det kan jag faktiskt inte.
Matti, har inga nr på nya mobilen, kan du smsa mig? Sökte på dig på hitta.se, efter lång tid kom jag till en sida där det bara stod 502 Gateway. Funderar på poesifestivalen i helgen – anna birgit
Rustning är ett brott!!
Stig: ja, alltså, hmmm. Nä.
Ja. Benny. Jag lutar nog åt att det är med Stig som med Moe Tucker. Hen var ett geni i sin tidiga gärning, så icke längre. Och nu pratar jag person, inte verk. Har inte läst SL:s nya, men det förefaller mer som det är ph-värdet i Stigs hjärna som har försurats än något annat.
Glöm inte att Stig alltid haft de här åsikterna, typ. Analogin med Varg funkar bättre. När man talar med sin egen röst i egen sak händer något hos mottagaren. Alltså, när man inte gjort det innan. Jmfr SD som varit idioter på alla plan hela tiden: mycket blir man ju nu men inte förvånad eller besviken.
Mattias Alkbergs mobilnummer: 070 10 20 100
Så menar jag inte hörrni! Inte alls så. Det vore helt märkligt att hävda att man ska ändra uppfattning om en bok eller whatever för att författaren numera halkar runt. Det jag säger är att jag som inte läst Autisterna eller Stigs nya bok kan plocka upp den och läsa hans verk utan att ha PH-värdet som en del av kontexten. Stört omöjligt. Man kan inte ändra en uppfattning i efterhand (eller det kanske man tydligen kan som Dreijer och Replacements eller vad det var), däremot ligger det verket i fatet för den oinvigde. Om ni lyckas skilja upphovshen och verk på det sättet är ni rätt luthrade, rent av übermenschen. Att avkontextualisera konst verkar ju vara en riktig anti-verksamhet, om ni frågar mig. Djupt osvenskt.
Alltså, kronologisk följd:
bok -> debacel = orörd bok
debacel -> bok = besudlad bok
Och inga absoluta kategorier, i den där modellen ovan. Det handlar alltså om grader av besudling. PH-värde alltså.
Varför skulle man inte kunna ändra en uppfattning i efterhand?
Som sagt, inga absoluta kategorier. Klart man kan. Jag för egen del skiter helt i att Moe blivit tokig, i min relation till VU. Har haft lite samma grubblerier med Morrissey, eftersom han mer och mer blir en stövel. Även där, spelar mig inte så stor roll. Men det är klart att man kan sluta gilla grejer, av en miljard olika anledningar, t.ex. sluta gilla vissa skivor för att man blivit dumpad av någon.
Tänkte väl det.
Fast det är ganska osvenskt att ändra sig. Men det får man väl inte säga i det här jävla landet.
Benny: ja, ungefär så. Med reservationen i fallet Stig att det inte på ngt sätt är en ny kontrovers det här. Obs, menar inte att faller under ngn annan slags moralbedömning. Däremot är han helt sanningsenlig utifrån sina egna bevekelsegrunder och gladeligen tar skit och stryk för det. Han går inte ostraffad och vill väl inte ens det. Och det är ju ovanligt.
Jag försvarar inte pedofili på ngt enda sätt, jag försvarar inte heller Stig, men jag säger att han är ovanlig. Ett extremt exempel på Det manliga geniet, och det är vidrigt det han gjort och det han säger. Men jag tror han är fullt medveten om konsekvenserna. Han säger det ändå. Ordet Geni är i det här fallet inte värdeladdat, däremot ordet Manligt.
Och gladeligen är väl fel ord, men han är ju kristen och accepterar väl hårda straff. Tänker jag.
Fan, jag är på väg att trilla dit på SL-diskussionen ändå. Återkommer ikväll kanske.
Mitt största problem med Morrissey är att Ringleader-skivan var så sjukt dålig att till och med Smiths blev sämre men det har gått över nu.
Jag tycker nog att SL numer går på auto-pilot, och inte längre lyckas vara kontroversiell och skarp, utan i vissa Intervjuer nu förefaller full och lite borta. Man känner igen hans repertoar, men där han förr tvingade mig att rannsaka mig själv får jag nu bara skämmas å hans vägnar när det kommer till det här med kvinnosynen. Det har glidit dithän.
sedan 2012 har jag varit här, men ändå inte. Så jag går väl förberedd mot min pension. adieu.
Hahaha! Riksdagsmän med järnrör i händerna. Det här kan väl inte gå hem ens i Sjöbo?
Utan att ha läst boken, men den handlar väl om att han offrat allt för konsten? Han har inga normala relationer, han har nästan dött och han skriver illa nuförtiden. Och att han tycker det var värt det. Jag skulle aldrig kunna göra så. Har inte det i mig. Funnes det en gud hade jag tackat hen dagligen för det.
Jag måste läsa den nu. Min smartaste kompis (IQ 200, typ) har läst den och säger att den är väldigt bra. Det bör tilläggas att han väldigt sällan uttalar sig så, mycket kritiskt lagd som han är.
La stalle precis ner här? Det tycker jag inte om.
Personen och intervjuer är självklart del av kontexten. Kontexten påverkar omdömet av verket. Att skilja på verk och person innebär bara att man kan gilla ett svins bok eller musik. Allt annat blir i förlängningen fascism, då en sådan slutsats innebär att man tycker sig vara en finare människa än den dömde, istället för att våga brottas med sitt eget mörker.
Jag håller med Conny. Försökte hitta Kris Björlingnummer, där SL har med en otroligt fin, känslig text om kärlek. Verkar vara nånstans där jag inte orkar leta, om nån annan här har den får ni gärna leta på och citera. Som författare är han så mycket mer än provokatör. Som mediafigur intresserar han mig inte och jag beundrar honom inte som människa. Men det han gör av sitt självhat och som Conny skriver sitt grävande i sitt eget mörker i sina böcker, särskilt nittiotalsböckerna, vad han gör med det litterärt, det är helt otroligt.
Skiva med riktigt mycket soul.
http://open.spotify.com/album/3ctNSs8cZLgDfDVmQvdgM8
PH-värde, har det med hen Lena att göra?
Som kemist skär det i själen. pH – BASTA!
Ang. det här med att sätta sig in i eländiga existensers världar:
Jag tror på den ensamma människan
Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.
Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.
Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.
(Gunnar Ekelöf, Ur ”Färjesång”)
Apropå saker som skär i skälen, som vänsterhänt kränks jag djupt av att en sådan mixning antyds vara sämre eller mindre genomarbetad.
Kommer heller aldrig kunna läsa SL utan svineriet i tankarna, men är inte det bra? Bukowski framstår ju som ett arsle i Postverket och den läste jag innan jag visste knappt nåt om hans privatliv, tyckte han verkade vara ett relativt mänskligt arsle. Har funderat på att läsa om den, brevbärare och arton år äldre.
Benny: Entropi. Kosmos vill ha entropi.
H: Enligt Wikipedia förutom tyska och engelska även spanska, franska och japanska på sina ställen, dock inte hal album som jag förstod det.
hal = hela
hjort: http://www.dn.se/nyheter/varlden/lyfte-inte-ett-finger-pa-14-ar
Håller med H. Det blir DO-anmälan på Conny.
13 januari börjar Girls igen.
Nej, allt är kontext. Men bortom den uppenbara: mer kontext.
Vad var det svar på?
Jag är själv vänsterhänt. Ser det endast som ett kroppens eget manifesterande av dess bärares genialitet.
Nu ville du allt bli bildgooglad, Conny. Spelar du gitarr som en högris? Judas!
Men, få se nu, minst två som ska läsa boken här och bara en som inte ska, verkar det som. Förlaget går alltså plus och Stig är ett svin. Allt är som vanligt.
H: att jag håller med alla andra här: det är omöjligt att bortse från kontexten.
Bra av Martina Lowden om boken i fråga:
http://m.sverigesradio.se/artikel/5337916?programId=478
Conny är vänsterhäntas Jackie Arklöv. Jag är full och har jordens viktigaste mäte imorgon. Ränderna går aldrig ur.
stalle var inne på det, men det måste ropas vrålas över takåsarna: JOEL RL PHELPS PÅ SPOTIFY! WARM SPRINGS NIGHTS!
En av världens allra bästa skivor, om någon tvivlar.
Rektoskopi. Universm handlar om rektoskopi.
ny dag! nu går jag in och ger 54%!
Min uppfattning om Kraftwerks internationalism har delvis varit grundad i att jag sen tidiga tonåren trott att skivorna fanns utgivna på mängder med språk (om än i obskyra utgåvor). Nu lever jag vidare i världen med vetskapen att det inte var så. Klandra mig inte för min upplevelse av att ha förlorat något.
Phelps, i flera år har det varit helt tyst om honom och så PANG! http://soundcloud.com/joel-r-l-phelps
Funderar lite på det här med hur SDs järnrörsfilm läckte ut. Min teori är det är läckt intern, ur den mer extrema falangen av partiet som vill spä på missnöjet med Åkessons normaliseringslinje. Tvingar han bort nyckelfigurer som egentligen bara ger uttryck för partiets grundvärderingar ökar sprickan i partiet, med det potentiella resultatet att det bryts itu och de mer explicita extremisterna startar eget. Eller att Åkesson tvingas bort från partiet och representanter för den mindre moderata falangen tar kontrollen. Eller så har jag bara haft feber i för många dagar.
Jag hoppas på det du säger P. Låt de söndras inifrån. Hoppas, hoppas.
Grunnar mycket på kontexten, konsten och mitt tyckande. Tänker att jag ofta är inkonsekvent. Ibland låter jag konstnärens jag ta allt och konsten blir hårt kontextuerad, ibland gör jag det inte alls. Ibland bara vill jag inte göra det. Ytterligare ibland anser jag att det är ointressant.
Funderar vidare varför. För allt kan inte förklaras av tidsordning, dvs. om konsten upptäcktes innan konstnär/kontext eller tvärtom. En del av inkonsekvensen kan nog förklaras av mitt behov att identifiera och stärka mig själv, att bara ta ställning och ta plats. En annan del är bara orsakad av normal dumhet.
En lite elitistisk grej med verk/upphovsman är också att om verket inte är bra nog, så tar kontexten över. Men vad som styr det är svårt att förstå och ännu svårare att förklara.
Det är elitistiskt för att man (jag) snuddar vid den där tanken om absolut kvalitet, och antyder att man (jag) kan uppfatta den. Bättre än andra dessutom.
Helt annan grej, nästan. Hade jag haft bara lite mer tid hade jag grottat ner mig en vecka eller månad eller så i Current 93. Fan, vad det är bra. Lyssnar på Baalstorm, Sing Omega nu och den är så bra att det inte är sant. Den är dessutom rätt sen (2010) så jag kan ju bara föreställa mig vad de som som hängt med länge tycker om de tidigare. Menar, David Tibetär ju lite folk/industrial-motsvarigheten Mark E Smith när det kommer till produktivitet. Någon här som hängt med mer än jag? Skulle gärna tipsas om lämpliga ingångar i katalogen.
Jag tycker man kan ha rätt att bygga upp sin lilla fantasivärld i skallen där man alltid har rätt, får vara inkonsekvent, impulsiv och ogenomtänkt. Problemet är väl om man börjar pressa den där fantasivärlden på andra, eller om den börjar stänga dörrar för en istället för att öppna dörrar. Äh, jag skriver det här på språng, är redan försenad, borde inte skriva alls. Trycker skicka och skyller på min rätt att vara ogenomtänkt.
Det där med att bedöma absolut kvalitet kräver att hen kan sitt område utan och innan, att hen är fylld av referenser inom området och dessutom förstår tankarna med just den konstinriktningen*. Utan sådan kunskap kan hen bara ge ett personligt omdöme och det omdömet bör ses i det ljuset isåfall. Tvivlar därför inte på att det existerar en absolut Matti i vissa sammanhang.
*OBS! Detta är inte vara kopplat till akademiska poäng eller dylikt, utan kan vara ett resultat ev ett genuint intresse och stor kunskap.
Taskigt stavat OBS, men ni fattar. Det är kunskapen och förmågan att analysera, reflektera och tänka som är det viktiga. Inte akademiska poäng, för de behöver ju inte vara korrelerad till detta.
Håller med TP, men tvivlar klädsamt på hans utsaga om min förmåga i ”vissa sammanhang”.
Tycker alltså inte att det behöver stanna vid att vara en fantasivärld. Expertis är ju the shit, man.
”Expertis är ju the shit, man.” Helt rätt så länge det inte handlar om mig. I vissa sammanhang.
post-lunch. nu ger jag ungefär 33%.
slänger iväg jobbansökningar på sånt jag egentligen inte vill göra. är nere på 12 % nu.
Jag är med dig till 100% stalle.
Att bedöma absolut kvalitet kräver endera gudom eller magi.
Annars är det bara att jämföra med Go-Betweens, eftersom de är närmast hittills.
Hehe, nu har det här memen liksom gått varvet runt:
http://www.youtube.com/watch?v=TY2TDRd_pt4
benny, nämnde jag att jag såg go-betweens 1989 i sydney?
Egentligen tycker jag att timmarna jag lägger ner på att läsa och skriva i den här gästboken borde vara nog för att jag skulle kunna klara mitt uppehälle. Resten av tiden skulle jag göramusik, läsa böcker och lyssna på annan musik. Men nu är det ju det här jävla jobbet… Jag hinner inte sjunga på mina demos ens…
Jag kommenterar diskussionen om absolut kvalitet, fantasislott i skallen, att vara nere på 12% och vad Conny borde lägga sin tid på med ett C-60. Jag kallar det november 2, efter den månad då det gjordes och det nummer i ordningen av månadsspellistor jag gjort förevarande månad.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/0Y368r0VXjt0oazRWrGjvD
tonajt from tjikagoo
http://open.spotify.com/user/staffan.e.andersson/playlist/0VmVIaDB1vnzWh2fJzb5e3
Absolut Matti – vodka med smak av burköl
har ej jobbat sedan lunch. 0 %. nu tar jag helg.
Den finaste videon!
http://blogg.svt.se/psl/2012/11/16/premiar-maria-eriksson-stjal-det-du-behover/
Har nu tagit ett beslut och därmed tagit mig ur prenumerationsdilemmat. Man blir mycket mindre hemlig när man prenumererar, och därför har jag hittills kopierat in en massa C-60:isar i egna spellistor. Helt ohållbart i längden!
Kolla vad jag hittade! En duett med Mark E Smith och Henry Rollins! http://www.youtube.com/watch?v=fcBzLT24bh8
Herregud jag dör vad likt!
Eller hur!!!!
http://www.barnsrattsskydd.se/blogg/2012/10/manifestation-lordag-17-november-2012-pa-mynttorget-i-stockholm
Jag ska dit, alla borde.
Det är en fin tradition att jag skriver här innan jag lyfter från Newark till Stockholm, flygrädd som fan. Det var en sån kväll i september förra året som jag gjorde debut i gästboken på allvar.
Om jag störtar nu (vilket mina drömmar förra natten har talat om att jag ska) är ni de sista jag sa hej till.
<3
Äsch, inte ska du det. Flyg fint.
Störta inte!
Lyssnar på Wolfrunner. Den tar sin tid att komma in i, men jävlar när den tiden gått. Superfin skiva, Backlund!
Phelpsar.
Hur fan lyckades dom få Zlatan att spela en roll i Walking Dead? Och hur fick han ledigt från fotbollen?
wolfrunner!
Både vers och refräng i The singer not the song med Rolling Stones, men jag fattar inte övergången! Nu räknade jag, de hoppar ju över takter! Varför? Får fortfarande inte ihop det i huvudet. Vad var det för fel på 4×4?
Föll bort några ord i förvirringen. Både vers och refräng är skitbra skulle det stå.
Wolfrunner.
”Är det inte märkvärdigt att alla PK-ister nu kryper fram ur gömmorna och deltar i det allmänna drevet mot SD för att kunna slå sig för bröstet och känna sig så goda, så goda?”
Men exakt! Vilken sten kröp jag fram underifrån egentligen!!!!!!!!
Hahahaha. Roligt det är att de är på den sidan nu, de som försvarar något som blir allmänt påhoppat, i stället för tvärtom.
Fattar inte hur, men plötsligt hade jag en låt för mycket på 1000-listan. Så jag tog bort Nina Hagen. Den borde aldrig varit med från första början.
lågt bullis, verkligen lågt gjort av dig! skäms människa!
Men alltså, Blood and Chrome. Visserligen mest bara action, men ändå. Fet action är det.
nu blev det tossigt med namn och sånt. skyller på att jag är trög.
Det är något särskilt med hatkommentarer som dessutom är sårade. Vaddå, vi har hotat dig i 10 år, ska vi behöva stå till svars nu?
Du förväntas visa tolerans mot de intoleranta eftersom du förespråkar tolerans. Typ. Är det inte så?
Fast grejen är att jag hatar ordet tolerans. Det förutsätter att en människa tar sig rätten att ”tolerera” en annan. Det finns en maktordning där.
Tror inte närhatarna har några förväntningar på mig, tyvärr. Tror bara att de vill att jag ska hålla käften + att jag äcklar dom.
Ordvalet hade jag faktiskt inte reflekterat över, du har en poäng där.
Det var ingen kritik heller. Jag har bara tänkt på det i många år. I amerikansk kontext är det på något sätt radikalare, jag vet inte varför.
Men ja, du äcklar dem förmodligen. Fast jag antar att känslan är ömsesidig, så det går väl på ett ut. Hur eller hur önskar jag det fanns en enkel lösning, ett sätt att få de här hatiska människorna att komma på bättre tankar, en naiv dröm, men fan så lockande. Det är alldeles för frustrerande att ständigt bli påmind om det omöjliga i att debattera antiintellektuella med sakliga argument, att framföra helhetsbilder till trångsynta as. Det känns som att debattera en kreationist med vetenskapliga argument. Vad man än säger eller gör så har blotta metoden man använder gjort att de vägrar godta det som sägs. Det här är såklart inget nytt eller ens välformulerat, jag skriver bara av mig lite.
Jag tog det inte som kritik, det var bara en bra och intressant poäng. När diskussionen rör alla människors lika värde är det viktigt med signalerna.
Hjort, du har rätt så klart. Men det finns en maktordning även i äcklet, så det går ändå inte på ett ut. För jag vet, varje gång jag yttrar mig i offentligheten, att jag bryter mot ”kvinnligheten”, Och vilka lonsekvenser det får för mig rent socialt. Detta är vad deras äckel visar mig, även om jag har bestämt mig för att bortse från det.
Förlåt min dumhet, men: Vad får det för konsekvenser för dig på det sociala planet? Jag ifrågasätter inte det du säger, vill bara veta mer.
Ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men jag är oattraktiv för väldigt många människor, både män och kvinnor. De som inte har en normkritik.
Aha, då förstår jag. Men, är såna personer ens värda din kärlek eller attraktion? Är det någon förlust? Större motstånd i och med färre potentiella partners, visst, men ökar inte samtidigt chansen för att du faktiskt ska hitta en bra partner när du väl hittar en? Själv skulle jag kunna tänka mig att du faktiskt också blir mer attraktiv för många.
Ja, jag menar inte potentiella partners främst. Jag menar mer den här ständiga känslan att vara jobbig. Men å andra sidan, jag skulle inte stå ut med den här jävla världen utan att vara jobbig i den. Så jag är väl rätt nöjd på det stora hela.
Aha, men då tror jag att jag förstår. Var lite rädd att du höll på att falla ner i ensamt lördags-depp. Förresten tror jag att de personer som eventuellt uppfattar dig som jobbig behöver känna av den där jobbigheten mest av alla. Annars finns ju det här stället, där jag är tämligen säker på att ingen uppfattar dig som jobbig. Jetzt: sömn. Godnatt, Åsa och alla.
<3 tack för ikväll.
börjar verkligen bli dags att sova. alarmet går väl vid sex trettio och jag har druckit tre fngrar brunt och en 3,5 a. tre gånger.
highest trails above
bra morgonlåt alltså
Ujuj, Det sönderslagna örat, SNACKA om partyband.
Wolfrunner, samma värld som Phelps, Van Gaalen, Pistepirkko. Även lika bra.
På sätt och vis är Highest Trails Above den bästa Ramones-låten.
ja, den är ju det.
Beridabansgatan, Stockholm. Här är det fulast i hela Sverige.
Hehe, idag hade weirdo Nils Lofgrens gummihatt på repet. Partybandet #1!
Maja Lundgren är så sällsynt intellektuellt uppriktig, modig och skärpt. Finns faktiskt ingen motsvarighet i Sverige.
http://lundgrenmaja.blogspot.se/2012/11/hederskultur.html#comment-form
Hon är bäst.
Ja, jävlar. Tycker nog Nina Björk också verkar kvala in där. Har just lagt vantarna på hennes senaste. Vi får väl se.
Ja, Nina Björk också. Eller, jag vet inte om de gör samma, men hon är bra hon med. Det finns flera som är bra, men Maja Lúndgren är helt unik. Inga enkla lojaliteter (som jag har ibland), inga ideologiska spärrar (som jag har ibland) (och inga jämförelser i övrigt). Alltid i konflikt med något, inte för att hon måste egentligen, men för att det blir så. Hon väjer aldrig, liksom. Jag håller inte med henne i allt hela tiden, men jag har sån oändlig respekt för henne.
Ujujuj, fast inget dricka. Bara att jag avslutade en vecka ledigt med att se piloten till Dark Angel igen och sova knappt fem timmar.
Medhålles ord för ord om Maja Lundgren. En annan nivå liksom. Det finns några såna.
skönt med måndag.
Jag har tappat rösten. Inte van att stå i en källare och skönsjunga i dagarna tre.
Var det de sedvanliga snapsvisorna om Palme?
Jag har hållit på rätt länge med min årsbästalista. Ändå mycket bra metal i år. Jag hävdade ju motsatsen i en kommentar för nån månad sedan som alla minns och tänker på.
Pocket Calculator är uppenbart först skriven på engelska, sedan översatt till tyska.
I’m the operator with my pocket calculator känns mer original än ich bin der musikant mit taschenrechner in der hand.
Men nu vill jag veta hur Bennys Kraftwerk-lista ser ut efter genomlyssnandet!
Kommer att reposta min 2012-lista ikväll. Något uppdaterad.
Ja, just det. Lista var det ju ja. Jag lyssnade på CW säkert fem varv, för att se om det väcktes nåt nytt. Det gjorde det inte, jag är inte så förtjust i popen. Såhär:
Mensch-Maschine
Trans Europa Express
Autobahn
Computer Welt
Radio-Aktivität
Svåraste inbördes är mellan AB och CW. De går liksom inte att jämföra. Men jag lyssnar umgefär 100 gånger mer på AB.
”Ich bin der musikant mit taschenrechner in der hand” är ju satan så mycket coolare titel.
Spännande att man kan vara så oense om något man är ense om! Jag tycker RA är absolut mest Kraut, och MM mest pop. Men sånt här är vanligt. Matti och jag brukar gilla exakt samma skivor, men olika låtar på dem…
TP: Coolare, visst, men de får knö in den i rytmiken på ett sätt som gör att jag tippar att det inte är originaltexten.
2012 enligt spotify:
http://open.spotify.com/user/1112545332/playlist/79kCktvdpDXfNaNno9b8ik
”Jag hävdade ju motsatsen i en kommentar för nån månad sedan som alla minns och tänker på.”
Haha. Jap!
Jo, men jag håller med om RA. Möjligen att jag tycker att AB är mer, beror ju på vilken typ av kraut man drar sig till. Hellre Harmonia 76 än experiment, tycker jag. Men jag tycker att RA är deras sämsta skiva, för många ickelåtar. Och att avsluta med Ohm Sweet Ohm är helt märkligt.
Eller om jag säger antilåtar, talar jag väl ert språk.
Ser gärna att ni diskuterar Maria Erikssons video i sammanhanget av H:s begåvade resonemang om att copy-pasta titlar. Jag säger inte att Marias video är en copy-paste, jag har egentligen ingen åsikt om sånt här. Det är alltså greppet som jag är intresserad av, inte en recension av hur bra genomfört det är. Bilda mig en uppfattning tack, som jag kan copypejsta.
http://www.youtube.com/watch?v=0ALKCjdohjU
Observera att det inte var jag som kallade mitt resonemang begåvat.
Tycker Marias video är ett exempel på när det fungerar, kongenial med titeln på låten, alltså att den lägger ytterligare ett lager till hela, hur ska jag säga, tankegodset. Plus suverän låt och video.
Plus tillför, nu när jag tänker på det, ytterligare en ingång i texten: ett genus-/queerperspektiv som inte är uttalat egentligen. Mäktigt och lyckat. Skillnaden mellan pendang och plagiat, skulle man kunna säga. mellan kommentar och kopia.
Det är länge sedan jag såg filmen, så hur dess teman korrelerar med videon väntar jag med att yttra mig om. Men jag vet inte om man ens bör gå så långt, om det behövs. För mig är videon och låten självständiga verk som mer än väl distraherar mig från vardagens bestyr med deadline och disk. Mer begär jag inte av popmusik, av just den här popmusiken i alla fall, just nu. Det är mycket nog, tycker jag.
Är titeln också allmänt känd innan, alltså som namngiven idé? Var kommer det ifrån i sådana fall? Situationisterna? Dadaisterna? Detta frågar jag för att du nämner titeldiskussionen, eller menar du på det hela taget? Att videon bygger på något annat, alltså filmen Döden i Venedig?
Conny: http://www.atpfestival.com/events/australia2013.php
För övrigt lyssnar jag på singeln, Marias, på Spotify gång på gång på gång.
http://open.spotify.com/album/3qy2XWNMWwlWooOX0UBFup
Den är helt superfin.
H: Sluta plocka russinen, ät upp din gröt!
Matti: Asså titeln har jag ingen aning om. Jag tycker det ringar som ett citat i huvudet, eller ett brottstycke av ett citat. Generellt brukar jag varken notera sånt (p.g.a. jämförelsevis obildad), eller analysera det. Den musik jag lyssnar på är ju överfull med samplingar. Både hafsiga (Schöne neuer Extrawelt), hafsiga men ändå accepterade (The Shape of Punk to Come), och extremt genomtänkta med varierat resultat (allt med Orange Juice). Min åsikter är copypejstade från ert tidigare begåvade resonemang, som alla minns och tänker på.
Ah, äntligen kommer den fruktansvärda huvudvärken mitt i deadlines som jag har väntat på och som jag så väl behöver i evighet och allitd amen HELVETE.
Kan inte titta på videon just nu, men det verkar vara en parafras på filmatiseringen i Döden i Venedig. Jag har inga principiella invändningar. Och jag har som jag tidigare skrivit inget emot parafraser, samplingar, referenser och stölder. Ni vet den där klyschan om att medelmåttor lånar: när man stjäl har man gjort det till sitt eget. Problemet med att låna är att det inte blir mycket mer än ett lån, en markering, en blinkning. Sen vill jag också säga att det är HELT OKEJ att göra saker som jag inte gillar.
Låna, stjäla. Mig är det fullkomligt egalt vilket man anser sig eller andra göra eller gjort, så länge kontexten sväller i och med greppet. Dessutom vänder jag mig starkt mot att det görs en kvalitativ åtskillnad mellan geni och medelmåtta. Obs, förstår att det inte är så H menar heller. En klyscha är en klyscha inte för att den är sann, utan för att den upprepas.
Även om du säger att du förstår att det inte är så jag menar: nej, det är det inte. ”steal what you need” verkar förresten vara en rätt allmänt spridd fras, jag hittar den i beskrivningen av ett dataspel och som textrad hos ett brittiskt indieband. Men det låter ju rätt situationistiskt eller andragenerationssituationistiskt eller situationistderiverat/anarkistiskt.
H: Där är vi inte överens. Att göra sånt som jag inte gillar har jag starka principer emot. Det är otyg.
Benny: Jag tycker mig redan ha identifierat den här skillnaden mellan oss.
”Men det låter ju rätt situationistiskt eller andragenerationssituationistiskt eller situationistderiverat/anarkistiskt”, där har vi pudeln kärna och huvudet på spiken!
Såhär kunde jag ha formulerat mig för att inte upprätta en kvalitativ skillnad mellan att låna och stjäla: Problemet med att låna är _när_ det inte blir mycket mer än ett lån eller en markering. Problemet med att stjäla är när det inte blir mycket mer än en stöld. Skivtiteln Pale Fire funkar för mig varken som lån eller stöld i sammanhanget. Men i ett större perspektiv är det ett rätt litet problem, som man ägnar sig åt för att de större är för hemska.
Har skrivit en krönika om Pale Fire vs Wolfrunner. I tidning och på nät på fredag.
Wolfrunner är en sko, en karaktär i Warhammer och ett crustband från Fresno, Kalifornien.
Wolfrunner? Är inte det vad Ludmila Engqvist kallade sig under sin korta men intensiva bob-karriär?
Har skrivit en krönika om Palle Kuling vs Werthers original. I tidning och på nät på fredag.
Wolfrunner är Patrik Backlund.
C-60 C-60 C-60 C-60
Här kommer novembers C-60. Lika anspråkslöst som månaden november!
Här kommer novembers C-60. Lika anspråkslöst som månaden november!
Här kommer novembers C-60. Lika anspråkslöst som månaden november!
Här kommer novembers C-60. Lika anspråkslöst som månaden november!
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1L93Dt11C9vzdSgKVki5Wu
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1L93Dt11C9vzdSgKVki5Wu
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1L93Dt11C9vzdSgKVki5Wu
http://open.spotify.com/user/benny.boxare/playlist/1L93Dt11C9vzdSgKVki5Wu
men skit i mn december då.
Jag har inte sett något december-C-60. Har du verkligen marknadsfört det tillräckligt?
Gjorde en trea för november också. Tvåan var inte särskilt uppskattad.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2BAiAhCPQKthf09T6J5JM3
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2BAiAhCPQKthf09T6J5JM3
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2BAiAhCPQKthf09T6J5JM3
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/2BAiAhCPQKthf09T6J5JM3
Det är väl så här man måste göra nuförtiden för att synas på nätet.
För övrigt är de här länkarna asjobbiga nuförtiden, sidorna ser helt annorlunda ut och andras länkar går av någon anledning inte direkt till Spotify längre, inte för mig i alla fall.
Temat är ju uppenbart: att få in David Tibet i ett sammanhang, o-obehagliggöra honom lite. För folk i min närhet tycker det är för jobbigt, de får ångest av hans musik. Jag tycker bara den är typ finast i världen just nu.
Dessutom, vol2-3 (och senare om så skulle vara, inget minne av att ha gjort det i alla fall) känns alltid mycket mer avslappnade. Av någon anledning. Alltid de jag lyssnar mest på, av mina egna i alla fall.
Och, hehe, jag medger att försöket att o-obehagligöra något med hjälp av Diamanda Galas är kontraproduktivt. Men det är en fin version hon gär. Tror originalet är inspelat av Timi Youro, och den är ännu finare med henne. Men den finns tyvärr inte på Pruttify.
Ni och er intellektuella skärpa, kreativa yrken och stimulerande vardag. Jag och min bajsdammsugare.
Ikväll får jag ändå se Partial Inks Granted Confetti på Medaser Bedis!
Oj vad bra det är!
Era kreativa yrken heter det, plural min gode herre. Uppenbart varför somliga dammsuger bajs emedan andra diktar.
Hur bra är spelningen om du står och skriver här samtidigt? Posör.
Äh, jag är avundsjuk, det vet du ju. Inte på bajset men på rocken.
Jag fattar inte, har Conny bajs på rocken?
Vems undrar man ju stilla…
Jahapp, här kom den så till sist som en förlupen kula, november-angst. En känner hur den här dagen kommer veckla ut sig till sämst.
Välkommen.
Att dammsuga bajs har sina poänger så här i efterskott.
Speciellt effekten av utblåset imponerar, vill jag minnas. Ja faktiskt, att minnas är just vad jag vill.
Ljusglimt i revolvermynningen: fick slutmixar. Tror nog jag är helt nöjd.
Eller, jag hade fel. Den vecklar ut sig enligt plan, dagen/snaran vadhelst den bör kallas.
Här haru, Matti. Varken snaran eller kulan:
http://www.spin.com/articles/bikini-kill-ep-kathleen-hanna-oral-history-20-anniversary
http://www.washingtonpost.com/lifestyle/style/bikini-kill-was-a-girl-punk-group-ahead-of-its-time/2012/11/18/3fdc61bc-31d8-11e2-bfd5-e202b6d7b501_story.html
WE ARE TURNING CURSIVE LETTERS INTO KNIVES
Helt rätt att länka till Spin Doctors hemsida för att muntra upp!
Tack matti och stalle och Stålet för att ni gillar.
Är här mindre nu pga liten person osv.
Här finns den till för alla att höra: http://open.spotify.com/album/0z7asdGyERJIGVxVMZNMuL
Jag är stolt över den här och blir jätteglad om ni vill lyssna. Den tar kanske ett tag att komma in i som matti skrev, men då får den göra det.
Den finns överallt digitalt, och 12″ LP kommer nästa vecka.
Ska strax läsa ikapp. Först bara, lyssnar ett varv till på Richard Hell & The Voidoids ”Destiny Street” efter att den fått vila några veckor. Den har seglat upp till en favoritskiva, typ en av de bästa skivor som gjorts.
Rymden. För eller mot?
En het potatis, det där.
Jag ska säga att jag har lyssnat massor med gånger på första låten, Dig, på den där Wolfrunnner. Den är svinbra. Har inte kommit vidare till andra låten än.
Emot kosmos i alla fall.
Det var ju inte mycket action på er här idag inte.
Min novemberångest har vänt! Hade så jävla kul och trevligt i helgen, dagarna tre, så på söndag eftermiddag, när solen gick ner, då blev det julstämning i mig. Älskar decembervardag, se adventskalender med ungarna och gotta i mörkret.
H: Haha! Jag ser nästan aldrig en hel konsert. Det är som att äta middag ute: först slår man sig till ro och tar en öl. Sen tar man en cigg innan maten. Sen äter man. Sen röker man igen. Sen dricker man upp. Det handlar om att trivas, och jag vägrar känna mig tvingad att kolla.
Så jag ser mig mätt på intryck. Går ut och röker. Går in igen. Lyssnar. Går ut igen och röker om bandet har den dåliga smaken och är oförskämda nog att spela mer än en timme. Går in och ser sista extranumrena.
Posör! Tsssss. Det är de andra, de som tror de måste stå där bara för att de degat.
Nä, du sög bajs, Matti ojade sig, Benny sitter i en bil mot Värmland, KBoi har tappat rösten, Bullis ägnar sig bara åt sina egna kommentarsfält och alla andra byter blöjor. Bara jag kvar och jag har nog av mig själv som det är.
Det var svar på ingen action alltså.
Vicka långa spelningar du brukar se. Jag kör hårt på plikten. Måste stå långt fram på alla band och se hela. Det sitter djupt.
Alltså, om det är många andra långt fram måste jag inte stå långt fram.
Ariel Pink’s Haunted Graffiti var mycket bättre än jag förväntat mig. Hade inte förväntat mig så mycket, i.o.f.s. Men det var fullt band, jag trodde det skulle vara en duo med synthar, typ. Och som de spelade! Typiskt amerikanskt svinigt bra musiker. Och basisten. En långhårig indian eller asiat som är det coolaste jag sett på scen i år.
Konserten inleddes med 4-5 låtar från nya skivan, varav alla versioner utom Only In My Dreams var grymma. Som på skivan, men osäkrade, mer vansinne, mer oförutsägbara. Only In My Dreams tyckte jag han sångaren flamsade bort lite, hade önskat han vågat göra den mer emotionell, mindre ironisk.
Därpå följde en räcka av äldre hits, plus några till från senaste. Jag var ute och rökte, och missade väl en 4 låtar. Idioterna lirade en och en halv timme! Slutet var briljant.
På det hela taget var det en av årets tre bästa konserter av de jag sett.
Bäst i år hittills är Off!, lätt, av det jag sett.
Min Kraftwerk-timme.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/2PMsHf7ARBT4zVjXyYYzb6
Benny: det du kallar icke-låtar på RA, det är precis de jag kallade konstmusik! Och jag har börjat gilla dem stenhårt.
Jag gillar Maria Erikssons singel. Svinbra. Balanserar musikaliskt till sånt jag tycker är ljummen sofo-musik, men blir precis inte det, utan istället angeläget och nära. Fyller ett tomrum efter något jag inte kommer på, eller ihåg.
Jo! Det är lite Blå Tåget och Stockholm Norra jag hör. Inte musikaliskt, men tilltalet i sången. Det vardagsnära, nedtonade, men ändå varma.
H: Skönt att veta att nån kommer stå långt fram på Debaser den 14 december.
Den här googlaren vet vad du snackar om och teoretiskt sett är svaret ja. Men det krockar tyvärr med Cheap Time på båten! Vad ska jag ta mig till?
21:30. Kan bli en decemberpromenad så plockar man båda. Sicken jetsetter man är.
Conny: Jo, de är väl okej. Men de håller inte ihop, som t.ex. CW. Dessutom har den rent dåliga spår, typ Ohm Sweet Ohm. Uranium är det enda spåretsom jag tycker kommer upp i nivå. Här mer än på någon annan av den nämnda skivorna är krauten medioker. Popen, som i Airwaves är ju megalam.
Har Mumin på i bakgrunden just nu, muminpappan spelade Morgenspaziergang på flöjt!
Matti: Har din antennlåt nåt att göra med Kraftwerklåten?
Förstår verkligen att man kan avfärda Autobahn för att det är en annan ådra. Men gud så bra den är, som i ovan nämnda flöjtlåt.
dagens bästa nyhet:
Gävle (TT)
Ett kyrktorn i Gävle fylldes av nästan två ton fågelbajs, sedan en taklucka lämnats öppen och glömts bort i 30-40 år. Tusentals duvor hade åstadkommit underverket. -Alla blev vi ju väldigt förvånade, säger Lennart Helzenius, vid Gävle kyrkliga samfällighet, till Gefle Dagblad.
Det tog en saneringsfirma 200 timmar att få bort ansamlingen, som täckte alla ytor med ett 30 centimeter tjockt lager av avföring, äggrester och fågelskelett.
Ohm Sweet Ohm en dålig låt? Man baxnar, vilken vansinnigt dålig smak du har! Det är ju en av deras tre, fyra bästa låtar!
Nix, inget med Kraftwerk att göra. Däremot en gammal New Order-intervju från 84-85 där Bernard Sumner påstod att han bara var en mottagare av musik, inte en upphovsman. Att det handlade om att ställa in huvet på rätt frekvens bara, så kom musiken till en. Rolig tanke, som jag uvecklade lite. Alltså, lite.
Blondie är mitt älsklingsband i hela världen. Så är det bara. Egentligen gillar jag bara Blondie av alla band som finns.
Matti: Durå! Ja, okej. Jag går väl lite väl hårt åt, inte är den dålig. Det var ett infall. Ska jag vara ärlig tänker jag mest på vocodern. Låten i övrigt känns mest som en dussinlåt. Nog kan jag ha fel där, får kolla igen.
Älskar melodin, tempoökningen, allt med den låten.
Förresten: INterjun med New Order är inte så gammal. Snarare 89-90 nån gång. I Melody Maker läste jag den.
stalle: Det var verkligen en glad nyhet!
Ja, tempoökningen är väl en sån kärnsak jag gillar med Kraftwerk. Just därför känns den som en dussinlåt. Hur dramat byggs upp gilar jag bättre i sju-åtta andra Kraftwerk-låtar. Jo då, fin melodi. Melodier kan jag inte säga så mycket om, endera blir jag på eller så blir jag av (som Isanlåten jag har först på min november-C-60, där blev jag helt knockad). I Ohm sweet ohm blev det ’jaha’. Skulle säkert kunna ta med mig den till en öde ö, likväl som vilken annan Kraftwerk-låt som helst.
stalle: Vilket sätt att skapa arbetstillfällen på landsbygden! Öppna luckorna, Conny kan starta egen bajs-firma!
Blondie? Favoritband? Påminner mig om barndomen, när vi inte fick ha samma favoritband som någon annan, och hur dessa liksom tilldelades beroende på rang i umgängeskretsen. De coolaste fick såklart Pistols och Clash. Jag fick Stiff Little Fingers. Var väl kanske femma coolast. Dock fanns det de som hade det tyngre: som fick 999 eller Sham 69. Nån stackare fick Nina Hagen. Det var inte på lek alltså, det handlade om att markera sin individualitet liksom, samtidigt som man ville ingå i den lilla, lilla grupp punkare på Tuna, med samma slags hackordning som överallt annars. Nåja, det blev folk av oss med. En av oss fick värsta finaste forskarstipendiet igår, exempelvis. Historiker minsann.
tredje coolast var Ramones, fyra Ebba Grön. Som jag minns det. Strax efter SLF: Banshees, Misfits, KSMB, The Jam, Blondie, Lurkers, Vibrators etc.
Älsklingsband, Matti, för att visa på närheten till hjärtat. Har du inget älsklingsband tycker jag lite synd om dig.
Kom förresten ihåg en grej som jag glömde skriva i den förra Kraftwerkdiskussionen.
Likheterna mella Ramones och Kraftwerk är inte så uppenbara egentligen, det har med förväntningar och självbild att göra, mer än själva musiken.
Ramones blev ”Ramones” i och med Too Tough To Die” och Kraftwerk blev ”Kraftwerk” i och med Computer World. Det var på dessa skivor, jag känner det tydligt, som de för första gången levde upp till omvärldens förväntningar på dem. I Kraftwerks fall så handlar det om att de för första gången ”lyckades”. Den skivan är helt och hållet väl genomförd, och ingår av bland annat den anledningen inte i samma kanon som de tidigare. Dock är den lika bra som de tidigare femplussarna. När det kommer till Ramones så ingår skivan INNAN i den gamla uppfattningen av dem, Subterranean Jungle. Den är bara inte lika bra som de tidigare, men de utvecklades fortfarande, något de hade gjort hela tiden. Too Tough, däremot, är ett medvetet försök att återskapa något förlorat. Och är därför en av deras sämre skivor, men inte av samma anledning som på skivan innan.
Det är lite som när Bergman gjorde Höstsonaten och en kritiker sa att Bergman hade gjort en Bergman-film. Även samma med Dead Kennedys efter Plastic Surgery Disasters. I båda de två sistnämnda fallen är det däremot svårt att sätta fingret på vad det är som utgör själva problemet. Bergman var långt ifrån slut (och Höstsonaten är en bra film). Dead Kennedys lät fortfarande som Dead Kennedys, bara att magin, vad den nu bestod av, var borta.
Men, för att återgå till Kraftwerk/Ramones. Computer Age är en perfekt skiva, men det dystopiska är undanskuffat till förmån för en självmedveten humor: bilden av Kraftwerk hade nått Kraftwerk och de levde upp till den, helt perfekt. Samma med Ramones, bara med motsatt effekt. Förstår ni hur jag menar?
Jag har älsklingsband, självklart. Och underkänner inte ditt älsklingsband, H. Gick vilse i minnenas allé bara.
Uppskattade minnenas allé.
Äh, fan vad töntigt att jag skrev om mina älsklingsband. Tar bort det. Hatar när jag går igång på sånt enkel. Som alla ändå vet om.
Matti: Jag fattar ingenting av det här ’för första gången’ och att det var första gången de lyckades. Hur resonerar du kring det som hände sen med Techno Pop/Electric Café? Jag menar, om CW var första lyckade, har dom ju bara lyckats en enda gång. Svårt att se att det är en korrekt bild av de yttre förväntningarna och vad de själva tycker. Svårt att se att deras fans generellt förhöll sig till de föregående skivorna. Men jag gissar bara här, tycker bara det låter bakvänt.
Fan, tänk om man hade befogenheterna att ändra sina tidigare inlägg. Man vore ju en demigud i gästboken.
Jag tycker det hörs, tycker texterna har andra teman. Och jag tycker bandet tittar upp och ler tillbaka åt lyssnaren. Innan hade de varit helt instängda i sig själva. Alltså, det är ingen vetenskaplig sanning, bara hur jag uppfattar det, som lyssnare, som recensent. I Kraftwerks fall så fulländade de sin grej när de tittade upp. I Ramones fall föll allt. I mina ögon i alla fall. Och jag tycker inte Computer Age är deras bästa, men det låter som att de själva tycker det, lite på samma sätt som att Bergman tycker Persona är hans bästa film. Men det är den inte, tycker jag. Hur bra som helst men inte bäst.
Techno Pop/Electric Café (även Tour De France, på sätt och vis: med reservationen att jag inte är helt säker på ordningen på Kraftwerks skivor) är misslyckade exempelvis för att de verkar ha programmerade trummor, Innan spelar de allt live. Det händer något. En slags rytmisk perfektion på bekostnad av själen/magin/rockmagin.
Hehe. Du får skaffa en egen gästbok att härska och söndra i…
Tror förresten det är programmerade trummor på Computer Age med.
Bergman tyckte, inte tycker. He’s Dead. Som Suede sjöng.
Nu förstår jag dig bättre, med att de uppfattar sin publik.
Men tjena. FO-Y län, hur många tror du wappar in där?
Jag skulle även kunna skriva något om TDF, EC och TP, beträffande techno och Kraftwerks rockmagi i förhållande till 125 bpm, men nu blir det verbtabeller istället.
Vad jag skulle vilja läsa är samma diskussion om Aphex Twin, som den vi har/haft om Kraftwerk. Inte EXAKT samma, men med samma initierade åsikter och djup. Samma vore ju snare ett konstprojekt. Eller ett trollprojekt.
Jag hade tagit bort det mesta jag skrev om jag kunde. Nu var det ju tur att jag kollade igen innan jag postade svar på Mattis borttagna. Ramones och det återkommer jag till när jag har mer tid att skriva.
Men, alltså. Det händer en gång per halvår att jag tar bort något. Och då är det antingen fyllesvammel som har en mottagare och som ingen har att göra med. Eller så är det rena självklarheter som vilka som är mina älsklingsartister. Det tar ju bara upp plats. Möjligen kör man en gammal diskussion ett onödigt varv till. Så det är ju en sanitär åtgärd, lite som att suga bajs. Däremot går jag in och korrar ibland, fast sällan det med. Ni andra som skriver ofta skriver inte lika mycket fel som jag gör, har jag sett.
Ville säga det bara, att jag är medveten om min makt och att jag verkligen anstränger mig för att inte bli korrumperad av den.
Jag har fortfarande fönstret öppet med Mattis borttagna kommentar. Kan piratposta den om jag vill. Nu blir Matti svettig. Men ja, jag kan bekräfta att det var en lista över helt självklara band som man redan vet att Matti älskar. Sjukt irriterande att läsa.
Några gånger har jag tagit bort något någon annan skrivit. Då har det antingen berott på att en diskussion gått över styr, att någon tagit så illa upp att hen sett sig nödgade att höra av sig till mig via andra kanaler och bett om att få det borttaget, eller att hen skrivit något som i diskussionens hetta komprometterar ens (eller annans) anonymitet, om hen valt att vara anonym. Så gott som alla gånger har det gällt något personen i fråga skrivit själv.
Plus, just ja, jag är inte moderator här, jag kan ändra typ tre-fyra inlägg bakåt, sen är det stopp för mig. Då får man vända sig till Jonas.
Hehehe. Posta på du.
Ser en ENO-dokumentär.
http://www.youtube.com/watch?v=2DbKAj-e8_I
Einstürzende Neubauten? För i så fall förkortar du ju helt fel.
Nåja, kul att veta att vi hatar the FALL:
http://gaffa.se/nyhet/66715
”mongoloid Irish folk band” man borde ju inte skratta, men hahahaha.
En annan rolig grej: Umeå.
Ok, jag skrattade också, jag erkänner, men jag mesade ur fullkomligt och låg lågt. Känner ju’nte Kungen och han verkar lite kärv och utan humor ibland (med ålderns rätt får’u inga smileys, men). Skyller på att novembern drar ur min ryggrad.
När Per Ström, foliehattarnas anförare, hoppade av samhällsdebatten lämnades ett land av kränkta vita män i spänd förväntan på vad som skulle komma härnäst.
Hur skulle Per Ström ta kampen vidare? Hade debatten tagits så långt den gick inom de snäva ramar han av statsfeminismen tvingats verka? Kanske krävdes okonventionella metoder. Så föddes Ströms alter ego, en maskerad hämnare som i anonymitetens skydd inte behövde fjättras av den politiska korrekthets bojor. Enter: Gender Defender!
I alla fall tyckte jag och min kompis Gustav Grut att scenariot var en rolig tanke. Och att Gender Defender var ett roligt namn. Kanske tillräckligt roligt för att göra en liten serie av. Inspirerade i lika delar av en oändlig ström (no pun indented) paranoida inlägg i allsköns kommentarfält, som av klassiska Silver Age-serier satte vi oss i somras under en kväll och skrev hela manuset från början till slut.
Reslutatet ”Gender Defender” blev i slutändan kanske inte så mycket en satir över Per Ströms världsbild i superhjälteinramning som det blev en ren hommage till tidiga MAD i tilltal, tempo och dialog. Naturligtvis med udden riktad mot den bisarra kader av självutnämnda ”jämnställdister” som uppstått in någon slags sista desperat kamp för att veva tillbaka samhällsklimatet till 1840-talet.
I serien möter vi Per Ström, dagtid genusbloggare som antar den maskerade hämnaren Gender Defenders skepnad när mörkret fallit. Dessutom får vi stifta bekantskap med hans ärkefiende, den sinistert könsneutrale Hen och den mystiska sammanslutningen Systraskapet som i kulisserna rycker i samhällets trådar…
Hoppas ni gillar den! Och sprid isf gärna!
Här har ni serien:
http://www.genderdefender.com/?serie
Ahahahahahahahahaha!!!!!
En viss Luleåbaserad skribent är med på ett hörn också…
Jo. Jag håller inte riktigt med om att Too Tough to Die är ett försök av Ramones att återskapa något förlorat, annat än att de tog in Tommy igen. De är fortfarande på väg framåt, de flörtar med hårdrock och hardcore. Det är den sista skivan där Ramones verkligen försökte, jag tycker den är påtagligt ambitiös även om det inte betyder att den är lyckad. Subterranean Jungle känns väldigt tvärtom rätt halvhjärtad, men är ändå en av de allra roligaste Ramones-skivorna, en av de jag helst lyssnar på även om jag aldrig skulle påstå att den är bättre än någon av de som kom före. Too Tough to Die är ju ett försök att göra en riktig rockskiva. Sitt närmaste syskon tycker jag den har i Road To Ruin, som också är nån sorts försök att styra upp, med skickligare trummis, fetare ljudbild och maffigare arr. Men än väldigt mycket tråkigare skiva än de tre första (dock bättre än Too Tough to Die). Förutom de tre första, som det egentligen inte finns så mycket att säga om (men om ni vill så gör jag det gärna), så tycker jag oftast att Pleasant Dreams är bäst. Det är Markys finaste stund som trummis också.
Ramones-skivor topp 10, utan att lyssna:
1. Rocket to Russia
2. Leave Home
3. Ramones
4. Pleasant Dreams
5. End of the Century
6. Road to Ruin
7. Subterranean Jungle
8. Adios Amigos
9. Mondo Bizarro
10. Halfway to Sanity
Skitsvårt. Jag erkänner att jag hoppas på era listor, att de ska komma. Men jag räknar inte med det och kan leva med besvikelsen.
hej gubbs vad gör ni? pratar musik och pontus fina serie kanske.
ja, varför frågade jag. har gjort min första remix, johan gustafsson har mastrat, här är länken http://soundcloud.com/birdswillsingforyou/cajsa-siik-dali-birgit-bidder om någon vill lyssna.
B
P: älskar ljudet ”BIFF”. Snyggt i övrigt.
H: Jag satt just och lyssnade på Honey is Cool (Crazy Love) och tänkte, åh vad trött jag är på punk! Åsså kommer du och plötsligt kör man Rocket to R. Märkligt hur ens smak går i vågor med viss rundgång.
Det här var lätt som en plätt. Det finns exakt 10 ramones-album jag gillar. Nja, 11 med cover-plattan. De jag inte har med är de där de försöker låta tungt och modernt rockigt, jag tycker inte de svänger.
1. Ramones
2. Leave Home
3. Rocket To Russia.
4. End of the Century
5. Subterranean Jungle
6. Road To Ruin
7. Pleasant Dreams
8. Animal Boy
9. Mondo Bizarro
10. Adios Amigos
9.
10.
Tjuvkikade inte på H:s lista! Hur kan du byta Animal Boy mot Halfway To Sanity? Är du helt sinnessjuk?
Jag tycker Computer Age är mer kraut än Radio Gaga.
Allvarligt talat, tycker mig begripa mattis resonemang, och håller med, om vad som händer när dessa band börjar förhålla sig till förväntningarna på dem.
Men en skillnad, tycker jag, är att Kraftwerk vid CW fortfarande var ett väldigt obskyrt och i allmänhetens ögon otäckt och farligt band. Ramones var i en publik mening ikoniserade redan efter de första 3 skivorna, och jag kan tycka att de redan på Road To Ruin gör det där hoppet. Tycker man kan se det på skivomslaget, ”vi vet att ni vet att vi vet”.
Conny: Animal Boy hade nog varit min elva. Too tough to die tolva. Vilka är kvar? Brain Drain är ju så jävla dålig egentligen. Coverskivan vill jag inte räkna, har nog knappt lyssnat på den en hel gång. Då är det alla va?På Animal Boy är She Belongs To Me rätt rolig, Dee Dee-störd som bara Dee Dee kan. Crummy Stuff är kul. Bonzo Goes to Bitburg är förstås skitbra. Something To Believe In också. Men båda dem, fast särskilt Something to Believe In är som Pet Semetary, känns inte riktigt som Ramones-låtar utan som låtar skrivna av Dee Dee och sjungna av Joey. Halfway to Sanity har Bye Bye Baby, som kanske är Joeys allra bästa låt. Jag tycker mer du är sjuk som tycker att Animal Boy är bättre än uppryckningsskivorna på nittiotalet. Där är det stora problemet att C.J. får sjunga flera av Dee Dees låtar, varav åtminstone Making Monsters for my Friends hade kunnat bli svinbra med Joey. Joey sjunger så extremt bra på sista skivan. Extremt bra. Och han sjöng ju inte direkt dåligt innan heller liksom.
Strength to Endure, det är heeeeelt stört att C.J. fick sjunga den.
”Biff”. Hehe..
”Kraftwerk vid CW fortfarande var ett väldigt obskyrt och i allmänhetens ögon otäckt och farligt band. ”
Hmm, jag undrar om det stämmer. De hade haft minst en hyfsat stor hit (The Robots) och turnerat USA. Ramones var stora i somliga kretsar i England och Skandinavien. Möjligen rönt någon sags framgång i Sydamerika, men inte var de ”stora” i publik mening, inte större än Kraftwerk i alla fall. Tror det har med med din (och min) utgångspunkt. Alltså, när vi upptäckte Kraftwerk och vad de stod för då. För mig var de synth, som vad som som helst, Tidiga Depeche kanske. På sätt och vis fånig musik, medan Ramones var punk. Iofs rätt fånig punk i min värld det erkänner jag: lät som pop eller vanlig rock, som Buddy Holly eller Supremes, sånt ens föräldrar kunde acceptera.
Jag hade givetvis fel, men jag var typ 11 år eller nåt.
Jag accepterar din poäng vad gäller Road To Ruin, och kanske ännu mer på End of the Century, men jag har alltid haft känslan av att de inte fattade själva, att de gick dit andra pekade. Gick så gott de kunde alltså, de var alldeles för speciella för att kunna gå rakt, liksom.
Men jag minns någon intervju i Expressen i samband med Bonzo Goes To Bitburg, tror jag (som väl gjorde samtidigt som Too Tough To Die, även om den dök upp först på albumet efter? Jag kan vara ute ch cykla helt och hållet här, pallar inte börja googla) och de spelade in sången i Stockholm, i Polarstudion. Tyckte det var så jävla opunk. Dessutom att de började flörta med hardcore, svintöntigt tyckte jag, som ville att hardcore skulle vara hardcore och inte corporate rock, man.
Alla de sex första studioalbumen är fem kringlor tycker jag. It’s Alive med. Så det blir ju topp sju, utan inbördes ordning. Av de ”sena” har jag nog lyssnat mest på Brain Drain, faktiskt (såväl Pet Sematary och Merry Christmas är med på min best-of lista som jag har på en liten lapp inne i hövvet.). Och Indian Giver är bonuslåt på Halfway To Sanity och det är en grym cover. Ska det bli en sista tionde, så får det bli, nä, det går inte, kan möjligen göra ett C-60 med låtar från efter Pleasant Dreams som är helt ok, men aldrig att de gjorde en helt bra skiva efter det.
Och som album betraktade så är de där sju första faktiskt rätt omärkvärdiga egentligen. Grymma låtar, varenda en, men inte kan jag höra någon enhetlig tanke i dem, album för album, mer än den STORA, rent ENORMT RESPEKTINGIVANDE tanken om Ramones i sig, konstprojektet The Ramones, som är supermäktigt. Konceptkonst av yppersta klass.
Det är ytterst sällan jag lyssnar igenom en hel Ramonesskiva, på samma sätt som jag ytterst sällan lyssnar igenom en hel Blondieplatta och tänker annat än att det är sjukt grymma låtar det här. Igen på samma sätt, som med Ramones så kan jag knappt skilja de tre första åt, och tycker skivan efter (Eat To The Beat) är deras bästa, som med Pleasant Dreams som också avviker rätt rejält från skivorna innan.
Och jag vet att du inte skrev ”stora”, Conny, utan ”ikoniserade” Om det håller jag med, men tror nog man kan säga detsamma om Kraftwerk.
Snörde ihop en best of Ramones på en kvart: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3QF2vTS7om2qQe0OFMTS2V
H: Hehe. Har i sanning inte lyssnat speciellt ingående på sena Ramones, där är du konnässör, och jag posör. Lyssnar nu och håller med om problemet. Håller med om att det är bra musik också.
Men jag gillar produktionen och energin i bandet på ”Animal Boy”-plattan, tycker den är piggare än ”Halfway to Sanity”. Och du hoppar över ett gäng grymma låtar: Love Kills – Dee Dee’s låt till Sid, Animal Hop – grym ju!, She Belongs to me, Freak of Nature och Hair of the Dog – jag gillar det här 50-tals-svänget.
Bara tre låtar jag inte gillar: Somebody Put Something in My Drink – vedervärdig, Mental Hell – så där va, börjar lovande men blir liksom ingen låt. Eat That Rat – kul att Ramones försöker sig på HC, synd att det inte blir så bra.
Nu när jag lyssnat blir det så här:
1. Ramones
2. Leave Home
3. Rocket To Russia.
4. End of the Century
5. Pleasant Dreams
7. Subterranean Jungle
7. Animal Boy
8. Road To Ruin
9. Mondo Bizarro
10. Adios Amigos
Återupptäckte ”Animal Boy” och ”Subterranean Jungle”, de klättrade förbi den förhållandevis ocharmiga ”Road To Ruin”, den är liksom bra enstaka låtar är vansinnesbra, men mycket är Ramones på autopilot, helt klart den minst spännande av deras tidiga skivor.
Ok, jag ger mig. Förmodligen var det bara jag som tyckte Kraftwerk stod för något kusligt och obegripligt när jag var 13-15. Punken hade blivit min, liksom. Synthen gluttade jag på som vore den något förbjudet. Den låg ju så nära dico, som var förbjuden.
Tänker inte kontra med ett C-60 Ramones, hatar att det är så mycket i deras katalog som inte finns på Spotify.
Men här är hela ”Concrete Jungle”.
http://www.youtube.com/watch?v=GjhoN28ZN2w
Jag tycker både den och ”Animal Boy” är lite som att lyssna på Iggy’s ”Zombie Birdhouse”. Det är egentligen hur bra som helst, men någon är för full i studion, bara, så slutresultatet blir liksom slirigt på ett sätt som har en kvalitet i sig.
Jag tycker de är lika bra som ”Pleasant Dreams” och ”Road To Ruin”, men till skillnad från de fyra första skivorna ”bara” 4 starka plus.
Så många besvikelser i tidiga tonåren med band man läst och fantiserat om, sen lät det som helt vanlig rock om ens det. Somligt förstås omvärderat senare. GG Allin var den enda som lät lika farlig som sitt rykte. Vi tittade på livevideor i uppehållsrummet på min högstadieskola. Jag förmodar nästan att någon satte stopp för det, men har inget minne av det.
Vad är det som inte finns på Spotify? Med Ramones menar jag. Det är ju ett sånt band där man måste söka på både Ramones och THE Ramones. Men jag hittade allt utom Indian Giver. Eller, jag tror det i alla fall.
Matti, Indian Giver är bonusspår på Subterranean Jungle. Men den är med på Mania också. Förlåt, jag tar det lite pö om pö nu.
Ok. Men den finns inte på Spotify. För övrigt poppar jag min Ramoneslista på jävlart förtan nu. Nog är de sjukt, sjukt bra ändå. Om någon trodde något annat, alltså.
Tur för mitt resonemang förresten, att Indian Giver är från den där första eran, enligt mig…
The KKK finns ju inte heller, men den är liiiite överskattad.
Den där krönikan Pale Fire vs Wolfrunner, den var inte med i dagens tidning, va? Scannar e-tidningen fram och åter, utan resultat.
I morgon Anna!
Att Computer Age är mer kraut än Lady Gaga, kan det ens räknas till åsikt?
I pappers- åtminstone.
Vad är det här Computer Age ni pratar om?
Matti, menar du verkligen att det du kallar första eran sträcker sig ända fram till Too Tough to Die? Jag tycker det känns självklart att första tre är en era. Sen tycker jag nästa era börjar med Road to Ruin tar slut i och med Too Tough to Die. Det är eran då man försöker ta steget från kultband till stort rockband. Sen är det punka på alla fyra-eran, alltså inte punk utan punktering: Animal Boy, Halfway to Sanity och Brain Drain och Dee Dee hoppar av. Och så den sista 90-talseran, man är egentligen slut som band, men lyckas kanske tack vare det styra upp sig musikaliskt (helt säkert en lättnad att vara av med Dee Dee, trots allt) och gör några helt hyggliga skivor och börjar sola sig lite i att vara rocklegender.
Kapa och lägg ut!
Biff – bisats före finit verb
Bffv borde det väl bli. Eller menar du fel?
Jag tycker ju att Ramones räddade mitt liv och mitt förstånd. Inte i någon dramatisk, romantisk mening och sannolikt inte bokstavligt, men jag vet inte alls vem jag hade varit idag utan Ramones. Att lyssna på Ramones är som att krypa tillbaka in i livmodern för mig. I perioder är jag så beroende av att höra Joeys röst att jag accepterar vilket skit som helst musikaliskt, bara han sjunger. Jag är rätt ointresserad av att se Ramones som konceptkonst. Som skräpkonst, om man nu vill göra de här distinktionerna, tycker jag att de är helt perfekta tre första skivorna. Att Matti saknar en enhetlig tanke fattar jag inte alls. Första tre skivorna är ju en enda, enhetlig tanke. Ett humör, en skinnjacka, en bultande hjärna. Jag kan inte tänka mig något mer enhetligt inom något område någonstans.
Det där hade jag nog raderat nu om jag var sån där demigud. Alla har olika band som de känner såhär inför. Andra halvan hade jag i och för sig behållit. Att inte se den enhetliga tanken i RAMONES av alla saker i världen?
Okej, nu läste jag om och du menar så. Fattar däremot inte vad problemet är om du både har grymma låtar en och en OCH ett perfekt genomfört koncept. Vill du ha en rockopera?
mysko med pale fire vs wolfrunner. jag läste den på nätet igår men nu är den borta.
Okej. Imorgon!
kaffe, skörheten och oljudet i lurarna. man trivs trots att man är på jobbet.
Matti har ju valt massa fel låtar till sin Ramones-C60. Nej, det är inte alls fel låtar såklart, hur skulle det kunna vara det när man väljer efter egen smak och eget humör, utan att jag hade valt helt andra. Jag gör en egen ikväll, även om det egentligen är omöjligt utan Leave Home.
Leave Home, menar du låten med big beat-duon The Chemical Brothers? I så fall menar du fel.
Menar du skivan Big Beat med Sparks? För i så fall förstår jag inte vad Chemical Brothers har med saken att göra.
Menar du skivan Sparks med Sahara Hotnights? Jag fattar e n t e !
Du tänker på Pale Fire, men det är ju El Perro Del Mar. Matti ska tydligen släppa en mash-up på den och Wolfrunner imorgon.
Wolfrunner? Vad har Ludmila Engquist med det här att göra? Dopinghärva i gästboken!
För övrigt har jag varit nere med EPDM sen dag ett.
Jag vet vad du vill att jag ska skriva nu, men det skämtet har vi redan dragit.
Här är min subjektiva Ramones. Det blir som sagt inte mer än halvkul när Leave Home, Subterranean Jungle, Animal Boy och Halfway to Sanity saknas i världens största musikbibliotek (ni betalar ju, så ni slipper höra deras självförhärligande reklam). Jag har hoppat över flera av de mest självklara, inte för att de skulle vara sämre utan för att jag hellre lyfter fram andra. Och hade jag gjort en ”objektiv” lista över det bästa hade jag inte klämt med en låt från Brain Drain direkt.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/5aNyj1SkIhmI6aamxpKgGV
har du gått ner på epdm?
Var otydlig sng erorna: menade bara att de fem första skivorna (sex med liven) är femstjärniga. De musikaliska erorna är som du säger de tre första, men sen tycker jag Road To Ruin och End of The Century. Sen Pleasant Dreams och Subterranean Jungle. Sen Too Tough. Sen hör skivorna till och med Brain Drain ihop. Sen slutet. Detta helt subjektivt, hur jag tänker på dem bara.
Angående albumtanken. De är inte så grymma album då man kan ersätta alla låtar med varandra från de tre första, två nästa osv, utan att man (jag) skulle märka det. Album man inte kan det ifrån: London Calling, Never Mind The Bollocks, White Album (egentligen ännu mer Sgt Pepper, men den är inte så bra, tycker jag), Raw Power, White Light White Heat, The Queen Is Dead, Sister, Two Nuns and a Packmule, What’s Goin’ On, Future Days etc etc. Det betyder inte att det andra formatet: fullängdare med bara bra låtar, är mindre värt egentligen, men jag tycker det finns ett speciellt enhetligt albumformat och eftersom jag är en konstrockens förkämpe så vill jag påpeka det. Till och med påstå att jag föredrar det, även om undantagen är lika vanliga som det regelrätta. Och ja, jag har skrivit de reglerna själv, för mig själv alltså.
Jag menar inte rockopera. Jag menar inte The Who eller Queen. Det är djävulens musik. De kristnas djävul till och med.
Jag tycker det är konceptkonst. Vägrar acceptera att något jag gillar skulle vara skräpkonst, att det skulle vara skräp helt enkelt. Det kan lika gärna vara Starship Troopers som Vargtimmen, liksom. Eller GRR Martin som Werner Aspenström. För jag har verkligen exakt lika stor behållning av, säg, Clown Prince of The Menthol Trailer som jag har av, säg, On the Corner. Däremot fattar jag ju att det skillnad på de grejerna, men jag vägrar kokettera med någotdera,
She’s A Sensation är i alla fall den allra bästa Ramones-låten. Markys trumspel förlåter varenda Ramones-coverskiva han gjort sen splittringen.
Trummorna öh på Pleasant Dreams är helt magiska. Som du skrev igår eller när det var.
En sån där barndomsgrej är att när jag köpte Pleasant Dreams (på Konsum på Tuna) så slog jag på skivan fel, alltså med B-sidan först. Så för mig inleds skivan med She’s A Sensation och avslutas med It’s Not My Place. Har alltid varit så, kan inte tänka om, fast jag har lyssnat på den på rätt sätt en triljard gånger, och fel bara en.
Nej, jag håller med. Skulle också para ihop PD och SJ om man vill ha ännu fler eror. Allt jag säger är för övrigt subjektivt. Alltså förutom att det rent objektivt är subjektivt så tycker jag inte att jag har mer rätt bara för att jag tycker att ni har fel. Till exempel håller jag inte ALLS med dig om ”man kan ersätta alla låtar med varandra från de tre första”. Jag tänker att du har kassa öron, men sen är jag nöjd. Nej, jag är inte så intresserad av om något är skräpkonst eller finkonst, men det var du som började. Men för mig är snarare allting skräp. Jag är inte så mycket för det där ”ooooh, jag gillar både högt och lågt”, utan jag gillar grejer helt enkelt. Jag tycker att jag har kämpat rätt hårt för mitt eget rum.
Jag tröttnar aldrig på att lyssna på trummorna på Pleasant Dreams. Varenda detalj är så perfekt, men inte på ett tråkigt sätt. Jag minns att jag läst att han 10CC-killen vars namn jag just nu tappat jobbade mycket med Dee Dee och basgångarna, men de måste ha jobbat som fan med trummorna.
Stalle: hahaha
Hehehe. För mig är inget jag gillar skräp utan fint. Tycker man koketterar om man säger att allt är skräp”. Eller i alla fall definierar sig, som en förkämpe för något (i sina ögon undanskuffat) och mot annat (av andra idioter kanoniserade). Jag gör inte det (tror det är en del av en större tankegång som jag inte ids dra här, men som jag nämnde här för ett tag sen: att jag uppfattar mig själv som läst snarare än läsande). Det är såklart också helt subjektivt. Du får göra vad du vill i ditt rum! Du får göra vad du vill i mitt rum med!
Ersätta låtar med låtar, jag generaliserar såklart. Tycker nog samma om rätt mycket med Kraftwerk också. Men DET får man ju helt klart inte säga i det här jävla landet.
Jag menar inte att jag ser mig som en förkämpe för det undanskuffade, utan att jag inte tycker att någonting är särskilt märkvärdigt eller att jag gillar det på ett särskilt märkvärdigt sätt.
Aha. ”Kämpat för mitt rum” betyder alltså inte kämpat för grejerna jag gillar mot en oförstående omvärld, utan för själva rummet, personligen. Jag ber om ursäkt för melodraman i denna självbild. Är sån.
Graham Gould heter han va?
Den där modernistiska albumhelhetstanken hyser jag också förresten. Men därifrån verkar vi se det lite olika.
Skön Go-Betweens feeling från Melbourne
http://soundcloud.com/dickdiver/sets/dick-diver-new-start-again
Dick Divers – inte det mest kommerciella bandnamnet.
men ALLTSÅ, snart Benny
Computer Age är en grym och underskattad låt av Neil Young. Var tvungen att driva med matti, eftersom han är två år yngre än jag, och blandade ihop Computer World med Computer Age i ett par inlägg.
Inte på Spotify med Ramones:
Leave Home
Subterranean Jungle
Animal Boy
Halfway To Sanity
Speciellt Leave Home blir ett besvärande hål i mitt C-60.
Det där skrev jag innan lunch men det gick inte iväg, det är något filter på bajsdammsugaren som stoppar det jag skriver när jag är på jobbet, men inte sen när jag kommit hem.
Ska du byta ut en Kraftwerklåt mot en annan? Är du inte klok i huvudet?
Förlåt att jag stör igen i den almänna palavern
http://www.youtube.com/watch?v=zpWPgduRk-U&feature=relmfu
Äh, vi drar den igen: http://genderdefender.com/
Här är hela ”Leave Home”:
http://www.youtube.com/watch?v=_YxA8LKfl1w
Fy satans jävla fan vad bra.
Jag förstår både matti och H.
Själva idén med The Ramones är att de spelar samma riff, hela livet, utan hjärna. Likheten med Kraftwerk är just det att de är så oerhört konceptuella. Idén är så stark och tydlig att det egentligen är egalt huruvida man lyssnar på första, andra eller tredje skivan. En timme Ramones på random, och du har fått din dos. Motorhead är ju ett annat sådant band.
Därmed inte sagt att Ramones första, andra, eller tredje hade kunnat se annorlunda ut. Här är jag mer på H:s sida. Just det repetetiva, att släppa tre exakt likadana skivor på raken, det är ju så genialt att man bara vill le. Men sen är jag på mattis sida igen. Det konceptuella, sättet de genomför allt på, det är fint för mig, det är inte skräp.
Men Kraftwerk, det är en helt annan femma, vill jag mena. Skivor med olika utmejslade teman. Möjligtvis kan jag sträcka mig till att förstå tanken att du egentligen kan lyssna på vilket album som helst från RA till CW, att de fyller samma funktion, och på så sätt är utbytbara mot varandra. Men det känns liiiite krystat.
P: Gender Defender! Fint tecknat och bra manus.
Ni missförstår vad jag menade med skräp, men jag har mig själv att skylla. Jag pudlar och säger: jag tycker också att det är fint! Fast egentligen tycker jag exakt samma sak som förut. Ungefär som när Lars Ohly försökte förklara att han inte längre kallade sig kommunist, men att han fortfarande hade samma åsikter som när han gjorde det. Och, fast, men ursäkta om det är tjatigt att jag drar det ett varv till: så himla lika är väl inte Ramones första, andra och tredje? Mer lika än fyran och självklart hör de ihop. Första är totalminimalistisk. Nån enstaka kör, annars inga pålägg. Mekanisk och stelt spelad. På Rocket To Russia har de fått till svänget. Rockaway Beach hade aldrig kunnat vara med på Ramones. Blitzkrieg Bop hade låtit helt annorlunda på Rocket To Russia. Det är – i sammanhanget – jätteskillnad på produktion, arr och låtar mellan Ramones och Leave Home. I någon mening pratar jag förstås om detaljer, men jag tycker verkligen inte att likheterna ska överdrivas heller. Hur konstigt är det att ett band låter ungefär likadant från en skiva till en annan?
meget fin serie! fint med mabd i på spåret också.
Hörrni gentlehens, vars hittar jag Pale Fire vs Wolfrunner-texten egentligen? Jag har varit så jävla peppad på att få läsa den sen matti utannonserade att den skulle gå att den läsa idag.
Alltså, jag är helt nykter, och hemma med barnen. De sover nu, innan lekte vi Chaplins loppcirkus.
H: Har aldrig tänkt på att det skulle vara någon skillnad på det sättet på första 3 Ramones. Har tänkt att det är produktionen som skiljer, men du har rätt hör jag nu. De spelar ut mer redan på skiva 2, trummorna mycket mer återhållna på första. ”Loudmouth” från 1a t.ex, är nästan som att lyssna på Devo i det avseendet.
Ändå. Nä, jag tycker det är ovanligt att ett band har som idé att vara likadana från skiva 1-3. Låttitlarna, om inte annat, vittnar om denna ambition, Judy, Suzy, Sheena… Och det är väl just det här som jag tycker är grejen med Ramones, det är den här konsekvensen med vilken de bara kör samma grej varv på varv. Hawkwind, Wipers och Motorhead är det musikaliskt lite samma sak med, de vevar samma kaka 30 år, och varje ny skiva har samma sikte som de alltid har haft. Men inget annat band än Ramones har gjort denna dumdristighet till konst. 1, 2, 3, 4. Bara den grejen.
Och då kan jag hålla med matti om att den där konsekvensen, den är samma som den Kraftwerk jobbar med under guldåren. Kraftwerk får andra synthband att framstå som förvirrade människor som gör saker på måfå, utan riktning. Och så tycker jag med Ramones också. De får de flesta andra punkband att framstå som att de inte vet vad de håller på med.
och som finns hos Kraftwerk, Hawkwind, Motorhead, Wipers men inte så väldigt många fler band – en konsekvens och övertygelse om den enda vägen som
Öhh. det sista stycket skulle inte vara med. Det var punkt efter ”…håller på med.”.
Ja, nu måste jag ju hålla med. Konsekvensen, visst. Det är ju verkligen tre skivor som hänger ihop. Men när det börjar pratas om att skivorna är helt likadana måste jag protestera. Finlyssnade på Animal Boy ikväll, men slumrade till, så jag måste göra om det.
Såhär skrev jag 11:16 idag: ”Att Matti saknar en enhetlig tanke fattar jag inte alls. Första tre skivorna är ju en enda, enhetlig tanke. Ett humör, en skinnjacka, en bultande hjärna. Jag kan inte tänka mig något mer enhetligt inom något område någonstans.”
Så ingen tror att jag förnekat det uppenbara. Men när man börjar citera sig själv är man illa ute. Godnatt!
Kraftwerk. Benny. matti. Det grymmaste med att ha lyssnat så mycket på Kraftwerk sista veckan är att jag upptäckt så mycket i slutet av låtarna. Det är inte för inte de är 6 minuter eller mer för det mesta.
4.18 in i ”Home Computer” och till slutet. Mer kraut än så kan det inte bli i mina öron. Modern kraut. Precis lika mycket kraut som Autobahn eller RA. Jag vill backa i den här ”vilken är bäst”-diskussionen om de här plattorna. De är lika bra allihop, RA, TEE, MM och CW. Och jag kan gilla Autobahn så den får 5 plus för att den är charmig, och på väg mot så grymma grejer, och jag gillar tanken att de själva, bandet, inte har en aning om det än. Man hör det på hur de sjunger.
Det är lite kul att Sator gjort en cover på Mental Hell. En av de tre sämsta låtarna på ”Animal Boy”. I.o.f.s. är det ett smart grepp. Här kan ni se och höra vad det är dumt att ge sig på.
Först originalet live. Första låten här:
http://www.youtube.com/watch?v=imf25Squ8ro&feature=watch-vrec
Sen den här live-cover-vesionen:
http://www.youtube.com/watch?v=2mA4L99DndE&feature=related
Det känns lite som att något har gått förlorat, tycker ni inte?
Mmmm. Minns plötsligt hur Stefan Ahlqvist i Problem berättade för mig en gång att han såg Ramones i Köpenhamn första gången de var där. 12e maj 1977. De hade flugit över med sina gitarrer, men hade inga case till dem, utan bar dem i konsumkassar!
Jag såg Problem för typ två år sedan på ett 6
50-årskalas. Sjukt mäktigt var det!
Alla som är intresserade av skidorna räck upp en hand.
Nu finns Wolfrunner vs Pale Fire på Norrbottenskurirens sida. Kan inte länka från telifonen.
Härå: http://www.kuriren.nu/noje/default.aspx?articleid=6635863
wtf, jag kan svära på att det var på nsd.se jag läste den innan den försvann.
Krönikan: Håller inte med om det där titeltugget, men jag gillar verkligen slutet. Verkligen, verkligen!
Hurdå tugg?
Underbar krönika!
Hehe, förlåt för det onödigt aggressiva tonfallet. Jag har bara haft lite svårt för den där debatten om det otäcka i att ta titeln från en bok och sätta den i helt annan kontext. Den som H startade, tror jag. Jag kan bara inte se det dåliga i att göra så, åtminstone inte på ett allmängiltigt konstnärligt plan. Jag kan inte se att det överhuvudtaget är fel att låna av annan konst, att fritt plocka delar från olika konstinriktningar eller konstnärer för att skapa nytt. All konst bygger ju mer eller mindre på lånta delar av annan konst . Inget en konstnär gör är helt fristående annat. Därför blir det bara fel att diskvalificera vissa lån eftersom det riskerar att strypa konstens livsnerv, tänker jag. På ett allmängiltigt plan, alltså.
På ett personligt plan däremot kan jag ju tycka vad jag vill och känna vad jag vill och, visst, jag förstår ju att du menar så när du säger att det handlar mer om dig än om Sarah. Ibland känns det ju viktigt för ens ego att bara markera och ta ställning, även om det alltid finns en risk att man blir lite fascistiskt elitistisk, en i kulturelitens snobbgäng. Men så illa tror jag verkligen inte om dig. Verkligen inte. Problemet är att du skrev att det ”antagligen” handlade det mer om dig än om Sarah. Antagligen? Det fick mig att reagera. Utan det ordet hade jag förstått det helt. Men nu står jag frågande, vad menar du? Menar du att det kan finnas vissa regler för vad som får lånas och inte lånas inom konsten (och jag håller mig utanför ren kopiering), vad man får eller inte får göra? Jag kan bara inte tro det. Och snälla, känn dig inte påhoppad nu. Skyll på H’s hjärntvätt isåfall. Innerst inne är även jag snäll.
Ska någon känna sig påhoppad är det väl jag, som både hjärntvättare och fascismens genius? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.
Hehe. Det är så vi känner dig, H.
Fan vad dåligt samvete jag får. Menar inte illa. Bara svår terräng.
Det dåliga i det här specifika fallet är att det är pretentiöst att låna en titel från en bok som tillhör finkulturens kanon, speciellt om man uttalar sig som Sarah, och säger att man inte läst boken, men alltid gillat vackra ordsammansättningar.
Tänk om jag i en intervju sa: ”Min nästa skiva ska heta ’100 år av ensamhet’. Jag har aldrig läst Marquez, men jag har alltid gillat vackra ordsammansättningar”. Ni skulle ju tro att jag mist förståndet.
Närå, TP. Men min impuls är ju att jag måste förklara en gång till vad jag menade och det tror jag ingen orkar med.
100 Hertz av ensamhet, så hade jag fnissat en gång och sen bett dig tänka om.
Jag tycker bara EPDM skulle anstränga sig mer, jag tror hon kan det Men i DET HÄR JÄVLA LANDET räcker det att namechecka en kanoniserad roman med fin titel för att geniförklaras.
Innan någon kommenterar att ingen geniförklarat EPDM: det var ett skämt.
Hörrni, kommer ni ihåg den här då:
Var i Europa har bor det flest soffliggare och arbetsvägrare?
Hörrni, kommer ni ihåg den här då:
Var i Europa bor det flest soffliggare och arbetsvägrare?
Jag skriver ”antagligen” för att jag dels inte förstår epdms avsikt: jag kan mycket väl ha missförstått, men även för att jag baserar detta resonemang på något som mycket väl kan vara fördommar från min sida. De vill jag gärna bli av med i sådana fall. Men jag kan ju ha helt rätt också.
Och tyckte inte du var aggressiv, TP! Snarare min fråga då. Skriva i telefon, dålig på det. Inget tålamod att formulera mig.
Conny: jag har faktiskt inget problem med det. Ser inte det hemska i det, snarare det uppkäftigt ärliga att jag gillar titeln som den kombination av ord det är och helt skiter i resten. Så tycker jag. Ser bara problem med att tycka annat. Tror jag .
Jag kan dra in Tough Alliance i det här, som jag tyckte spände varenda muskel för att alla skulle förstå hur jättesmart och situationistiskt och god smak deras koncept var, men som jag inte tyckte hade så mycket att komma med. Eller så var jag för gammal eller kom från fel håll. Eller så kan man ha olika uppfattning, det är knappast något dåligt.
Att jämföra med Broder Daniel, som istället vibrerade av sina influenser men i princip aldrig refererade till någon.
Det här är också skrivet på telefonen. Nya ”oj vad full jag är”-ursäkten. Kanske att jag blir full ikväll förresten.
Inte?
TP: Du har rätt i att det är lite snobbigt att avkräva att andra ska ha läst och kunna lika mycket som en själv för att få uttrycka sig. Jag har inte läst boken heller. Och stör mig mer på annat: att göra en Plura, rent generellt tycker jag är pretentiöst.ANTAGLIGEN för att jag inte kan eller skulle kunna göra det själv. Eller så är det fullt legitimt klassförakt jag ger uttryck för, jag vet faktiskt inte. Mest stör jag mig dock på att skivan inte är lika bra som förra, som jag älskade. Pale Fire är bra men känns lite hafsig. Som att den är gjord trots skrivkramp. Som att den hade kunnat vara mycket bättre.
Ingen alltså?
Matti du är bara guld värd. Å nu är jag full OCH skriver på mobil. Tror vi missar varandra lite. Kanske återkommer när mer tid och klarare skalle finns. Fan Conny snacka om schysst titel på din skiva! Vem dör av den?
Festen Benny: jag gillar skider ja me men minns inte gåtan. Slut .
Menorca…
TP: lovar, jag har redan en bättre titel. Men idisslar den och håller öppet för en ännu bättre. Den förra är lite jobbig att bräcka. matti lyckades tangera den med Asterism och obelisk, men de trillar inte från skyn, de där.
Att Backlund också är modellsnygg är min enda invändning mot krönikan.
Jag köpte just mitt livs första elgitarr på ebay. Vänstersträngad. Jodå, lite full är man.
Jag tycker inte att det är elitistiskt att ha en uppfattning om något. Det kan alla ha.
Titlar är ju jättekul. Det är ännu en anledning att hitta på en egen.
Hemma igen.
Det här tycker jag är en klurig fråga: Om det finns perfekt musik, perfekta skivor (och det finns det ju), varför lyssnar man inte bara och endast på det?
ojojoj: Du borde uppsöka läkare. Enda gången jag är snygg är i motljus eller nedgrävd.
matti: jag gör bara det sen ett par veckor. Kraftwerk, Ramones, Velvet, Can o.s.v. Problemet är att man blir lite Nazist på köpet. Man liksom höjs upp och blickar föraktfullt ner i det träck som andra vistas i. EPDM, vaddå, liksom?
Här är min Ramones. Tog Leave Home-måstena från It’s Alive, lite kompromiss, och så hade jag lätt haft med några spår från Concrete Jungle och Animal Boy.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/10O4UBcNbZV3EvWfYWnB2V
Jag hann före H, va?
Hann före med vad?
Aha, nyvaken. Jo, jag postade min längre upp. Men egentligen vill jag göra om den lite. Det känns inte riktigt rätt att ha med en låt från Brain Drain bara för att.
Jaha, Conny får tydligen kalla Subterranean Jungle för Concrete hur många ggr som helst?
Jag har också undrat om det är ett skämt (inte roligt!) eller om han faktiskt tror att den heter så.
Computer Jungle!
Computer Homesick Blues
Home Computer Sick Age Jungle
Vi väljer uppseendeväckande olika låtar.
Concrete Jungle är en låt med Bob Marley & The Wailers. Subterranean Jungle är ett album med Ramones. Jag bladade samman!
Blandade! Man kan tro jag är full, men jag är bara nyvaken förälder.
Semantiksöndag!
Ja, Leave Home. Den saknas verkligen. Men nu lyssnar vi på Nina Simone i stället! Och varför säger ingen något om Current 93? Trodde det skulle vara rätt upp i rosen på Conny och Benny och Stalle, faktiskt. De sena skivorna, alltså jag dör vad fina de är.
H: du får göra om.
Det här klippet är till Benny som tack för hans konsekventa kamp för ett bättre mode. Och för hans kärlek till hausmusik. Också.
http://youtu.be/LQV6yOBTYms
Joachim: Hahahahaha!
vad bidde d för elgurka h?
får återkomma efter lyssning. just nu bajsar jag.
greven: sån som Carrie Brownstein har på omslaget till Dig Me Out. Jag har sån bas och ogillar förändring.
Nu har jag bildgooglat Patrik Backlund. Han är skitsnygg ju.
dano?
asså, vilken modell är det? ser ju att det är en dano iaf
Silvertone? Catpowergurkan! Jo dom e fina. Surfgurka. Danelectro har väl exakt samma också.
E själv sugen att lyxkonsumera lite onödig elektrisk gitarr. Kan man köpa en fattigmans jaguar? Squire Fendern. Eller är det för töntigt? men iof är det kanske lika töntigt att köpa en riktig om man är en halvklant på gitarr o egentligen inte har råd med någon av dom.
jag har regeln en in, en ut när det gäller gitarrer. det har medfört att jag haft gitarrer på jobbet.
Försöker ni snacka gitarrer med mig? Surrealistiskt.
prylar är skoj.
Jo. Men jag gillar Danelectro för att de inte väger så mycket. + är snygg. + är lätt att spela på, men jag kan inte analysera varför. Mycket mer än så kan jag inte om instrument.
det är väl tillräckligt?
vad fick du betala för den? å hur gammal är den?
Har du aldrig varit på en gitarraffär?
Asså det var svar på om det var tillräckligt.
jo, och jag har upplevt samma von oben bajseri där som på ex bilverkstan eller i kontakt med hantverkare. om det nu var nåt sånt du syftade till?
Menar det här:
http://youtu.be/2KY-4EJcNIM
Greven, Stalle: Hahahahahahaha!
vad är så skoj?
Inget. Inget är roligt längre.
Jag är jävligt rolig. Men, utseendet är ju inte allt.
Det här gjordes för ett tag sen, varför har ni inte visat det för mig?
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=TY2TDRd_pt4
Conny: BWAHAHAHAHA! Jag dör! Skrattar så jag gråter.
Allt Burzum på Spotify. Hur länge har det funnits?
matti, det förefaller som en massa äldre bm dykt upp på Spotify nyligen. Mer än innan med t.ex Darkthrone och Taake också. Jag kräver ett C-60 bm 92-99 av dig, å det snaraste. Det får bli din luciapresent till mig.
Richard Hell & The Voidoids – Time, albumversionen
http://vimeo.com/10758426
Från mig till er, den finns inte ens på you tube.
Det är världens bästa låt.
Conny: Jag länkade den på min facebook. Men tydligen håller du inte koll på min facebook-sida. Jag trodde vi hade nåt på gång.
Obs! Om SD-grejen. Det här med rock och det länkar jag aldrig till.
Conny, du har väl sett bilderna på Ramones med gitarr i kasse?
http://2.bp.blogspot.com/_A6_v_gZpyok/SoG_j2mXiKI/AAAAAAAAAaA/_QzjBXTuvOA/s400/Ramones+subway.jpg
Åhåhåhåhåhåhå!
Slutmixar, jag har godkänt allt, låter som en dröm! Allt levererat från min sida också, texter, credits, b-sidor, allt. Free at last!
härligt choppa!
På tal om, eh, nåt helt annat. Royal Trux Accelerator släpps på nytt nu, typ nyss eller strax. Men alltså fy och fan vilken överdos rock. Fem kringlor, lätt. Bättre nu än då till och med.
Och Magnus nya! My god, vad bra!
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=Rc95h7wBcvU
Hehehe. Jag verkar ju helt manisk nu, men vafan. Jag har ju rätt också. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra.
Oj, tack Matti!
Här kan man se Erik och Roberts omslag till vår nya också: http://www.djungeltrumman.se/magnusekelund/post/Ny_singel__ny_video_Svartostaden
Såg att Mörn lagt upp att Nord & Syd släppt nytt, det MÅSTE lyssnas in. Men först måste sovas några timmar till.
Det här kan låta konstigt, men Torsson, av alla band, är Sveriges motsvarighet till Kraftwerk.
Nya skivan (Hälsningar från Ledighetskommittén) bevisar det. Åttaminuterslåtar som utspelar sig på motorväg. Musik och text som är skenbart enkel, men som rymmer så mycket ångest och ambivalens att det gör ont i magen.
Det är ett slags nationellt arv som Kraftwerk bär och förvaltar, och Torsson med, Det är inte nationalism eller etnicitet jag pratar om, det fattar ju alla, men det är folksjäl. Dessutom den här konsekvensen, att bara förändras för de som verkligen lyssnar. Stort.
Björkar, vilken dramatik. I love it!
Försökte gilla Magnus låt på fejan, men hittade han inte. Är du borta därifrån eller är jag bortplockad? Apropå singelsläpp och uppenbart fiendskap så borde vi blåst upp det här till en Blur/Oasis-grej… Vem säljer tio ex på itunes först?
Hursomhelst var det en mäktig låt, känns som att ditt sound börjar hitta sin egen fulländning. Om du fattar.
Han har lagt ner facebook. ”Sånt som farfar håller på med.” hälsar han.
Conny: För lätt, Gjorde en med bara norskt 90-tal. Hälften självklarheter, hälften lite annat, för mig i alla fall: Ragnarok, Kampfar, Isengaard bland annat. Dessutom fortfarande mycket som inte finns; första Trelldom framförallt. Men jag hittade Kvist!
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/48izjKHCs9P0qKVUHuCmgE
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/48izjKHCs9P0qKVUHuCmgE
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/48izjKHCs9P0qKVUHuCmgE
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/48izjKHCs9P0qKVUHuCmgE
Ska försöka smälla ihop en finsk och en svensk också, vad det lider.
Annars är jag rätt inne på den där konstiga mellanperioden nu igen, när Thrash höll på att bli detah metal, typ tidiga Pestilence och det.
Jag är hopplöst efter, kvar i gårdagens samtalsämnen. Har fixat lite i min Ramones-lista. Har ändrat mig till att Leave Home är bättre än Rocket to Russia, vet inte hur jag tänkte. Att grotta ner sig vidare om Animal Boy och Halfway to Sanity är det väl inte tal om, nähä, ni har vänt blad, snackas bara om nationellt arv och djungeltrummor, länkas till filmer med Hitler och nazistmusik. Medan jag var på möte har gästboken blivit Avpixlat.
Hehehe. Prexakt. Slutältat om Ramones.
Annars tycker jag det är kul eller intressant eller nåt att thrash funkade i ett par år eller så innan det utvecklades till death, som funkade ett par år innan det blev black, som kunnat utvecklas i tjugo år. Där fanns nån sorts konstnärligt uttryck som punk eller blues eller hiphop, som verkar outtömligt. För inte är thrash och death något annat än nostalgi och stendöd genremusik idag (bland verksamma band alltså)?
Inte vet jag om bluesen varit vital som genre de senaste fyrtio åren, men om ni fattar. Black metal är nåt annat än death metal, som var en fluga och inte en förnyelsebar källa.
Eller: Peste Noir är ju fortfarande black metal, men så fort man micklar med death metal-formatet slutar det vara death metal. Men vad vet jag.
Ja, det är sant som du säger om hårdrocken, (och om black metal i synnerhet), samtidigt finns det ingen genre som är så öppet nostalgisk, som omfamnar sitt förflutna så förbehållslöst. Alltså på ett fint sätt. Som serie- eller skivsamlare lite, men utan nördaspekten. Jag menar alltså att ny hårdrock som låter som gammal ofta är lika bra som, i många fall, bättre än, verkligt gammal hårdrock. Men black metal är ju chef. Det är ju liksom fullständig musik. Större än vanlig genremusik. Punk är fö INTE genremusik.
bm (även andra generationen) har ju också rötter i thrashen. Och ett band som Aura Noir, exempelvis, kör ju stenhårt på det, på den där märkliga mellantiden jag pratade om tidigare, Pestilence och det.
Lite som amishfolket. Tiden stannade.
current 93 faller lite på att jag inte fattar vad han sjunger om. alltså, tror jag hade uppskattat det mer om jag varit bättre på engelska, men vackert är det ju.
annars känns ju neofolk lite som den slutgiltiga genren. man kommer liksom hamna där förr eller senare.
Jag ska inte påstå att jag kan värst mycket om metal, men jag menar liksom att black metal är töjbart, det går att göra ungefär vad man vill under bm-paraplyet (som du skrev: fullständig musik) utan att urvattna det utan snarare tvärtom. Ungefär som punk alltså. Sen går det ju att spela punk som genremusik också om man vill, man kan starta ett trallpunkband, ett skatepunkband, ett old school USHC-band, och sen förhålla sig till de konventionerna. Men det är ju inte det som gjort att punk som nån sorts musikalisk hemvist har levt i decennier och verkar göra det ett tag till.
Jag var framme vid neofolken och vände.
der blutharsch vänder inte for nåt.
Nä, Current 93 är ju lite svåra, så. Men det är det ju många som är. The Fall, PTV, Neubauten etc etc. All bra bm efter, säg 2000. Samtidigt, texter schmexter, lite. Jag bryr mig inte så mycket om texter faktiskt. Inte så att jag har några krav på vad de ska innehålla i alla fall.
Jo. Fast det är jävligt mycket text med Current 93.
Tack matti. Det var självklarheterna jag ville bli tipsad om, för jag har långt ifrån koll på alla. Jag är som nybörjare fortfarande.
Jag vill höra mer om Animal Boy och Halfway to Sanity!
Bland decimalerna, jag har också börjat tycka ’Leave Home’ är bäst, i flera avseenden.
Joey sjunger bäst på den. Låtskrivandet är lite bättre än på Rocket to Russia. Och om man kan mäta hur mycket energi en skiva innehåller så vinner den även över första.
Fast jag är lite masochist. Jag gillar utsattheten de exponerar på första. Inte bara 53rd and 3rd, utan just att de inte vet att de är stjärnor än. Men det är ju mest min vanliga predikan.
Är inte Ramones ett exempel på ett band som både är och inte är genremusik? De är det absolut inte i början, men glider åt det hållet, och blir så småningom grunddefinitionen av ett genrepunkband? Men så är de ju också det enda av de tidiga punkbanden som fanns kvar i något sånär originalsättnig mer än typ 3 plattor, och inte blev postpunk eller rock eller något annat.
Dörren är så öppen, men jag kliver över tröskeln ändå: blues, punk, hip hop och bm. Den gemensamma nämnaren är att det i grunden är musik som är lätt att göra. Det behövs inte så mycket ekvibrilism i någon av genrerna.
Jag skulle vilja mena att hip hop är den mest ursprungliga av nämnda uttryck. Läs en dikt på valfri meter, banka takten på en kastrull, det har vi väl gjort sen Eva åt av frukten?
Jävla Eva och hennes usla självbehärskning.
Current 93: en av de finaste grejerna med dem är ju annars sången, och själva mängden ord. Lite som, ganska exakt likadant som, jag uppfattar Dylan: ord och melodier. Fattar inte hälften, fattar inte en bråkdel ens. Nåt med rösten, mest.
Fanns det mer på Spotify skulle jag göra en C-60 med fransk metal efter 1999. Men det är inte mycket nog. Bästa skivan i det avseendet är ju The Work Which Transforms God, med Blut Aus Nord från 2003. Perfekt skiva på alla sätt. Eller alla, kan inte uttala mig om texterna, för jag kan inte sataniska, men ändå. Den finns inte på spottan.
currrent 93. måste lyssna mer men första intrycket gav mersmak.
Jag la upp lite spelningar uppe till höger. Eller, jag, Jonas. Jag har tummen i skitan.
socialistiskt forum och sedan riche. jag gillart.
När blire platta dårå? Begravningen. Jag hänger inte med i svängarna längre.
Ok, kronorsedlardollarpengar och allt det där, men jag tycker det är gutt att sånt här faktiskt händer: http://jezebel.com/5963123/swedish-toy-catalogue-delightfully-reverses-genders-in-toy-ads
Klart att katalogen blev som den blev på grund av ett vinstintresse, men det visar väl på en ökad medvetenhet hos deras konsumenter, alltså vanligt folk, får man hoppas.
Enda franska metallen jag har på skiva är aluk todolo.
http://open.spotify.com/track/43ghFKxbKPlg3XmQ9H2DRS
Begravningen släpper album i slutet av januari. Singel före.
Digital och/eller fysisk singel? B-sida och hela haparajset?
Hela kittet. 7″ med dikter på b-sidan.
Finemang.
Mer frågestund: Vem ger ut?
Haru nån aning om näru spelar på lördag?
Hur många bultar finns det i Ölandsbron?
finns gud?
Brahma, Vishnu och ?
Honken, Tomten och ?
Teg släpper skivan.
Festen vi spelar på börjar 18.00, mer exakt så vet jag inte. Här är programmet till Socialistiskt forum:
http://www.abfstockholm.se/socialistisktforum/pdf/SocForum%202012_program.pdf
Vet inte om man måste köpa förköp.
Bultar, gudar, tomtar och hockeymålvakter tror jag helt enkelt inte på. Möjligen tomtar.
Hjort: Tack för jezebel-länken. Det hela gör mig ändå på bra humör.
Om man tänker så här:
David Tibet -> Death in june -> CRISIS
http://open.spotify.com/track/6XmaA10Bn23CIAmrZcZhWv
Allt är bra med Crisis.
Trodde det stod Crass först.
Jag har vatt borta. Uppdatering, tack.
Gästboken har väl mest präglats av Mattis rågångar. Han har yrat om vårt nationella arv, ifrågasatt meningen med att skriva texter, avfärdat Dylan, hotat med ip-blockering för den som skriver ett ord till om Ramones, orerat om att han för in fingrar i onämnbara kroppsöppningar. Jag tror en del av förklaringen ligger i att han snart ska på begravning i Stockholm och att han blivit singel. Vi får ha överseende. Annars har flera gått i religiösa grubblerier. Conny har startat ett band som heter Pale Fire, efter en El Perro Del Mar-skiva han inte ens hört, och fått en hel del skit för det.
Conny: Det gör mig på bra humör att det gör dig på bra humör. Vassego.
H: HAHAHAHAHA!! Ja, så.
för övrigt är 29 ryan adams bästa skiva.
Men Beachcomber’s Windowsill med Stornoway är en av världens bästa skivor överhuvudtaget. Ny skiva kommer i mars. En anledning så god som någon att uthärda denna jämmerdal.
Grym fransk metall jag gillar. Overmars:
http://open.spotify.com/track/6VLFu5I6iFgHm1UYVh08XX
Jag har gjort en C-17, tema: fri från frälsning. Övervägde att låta det svälla till en 60, men tyckte att jag förlorade kärnan då.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/3rUeYwuzPzw8uPudWG0ctT
C-17? Menar du det franska jeansmärket då?
Ja, jag har börjat sy jeans hemma. Är vuxen, så det är inte barnarbete.
dricker lite håglöst. semester till januari.
saknar luleå, svartöstan ikväll. det blir en resa upp till jul. ja man kan nynna på ”jag kommer hem till juuuuuuuul” nu om man vill.
Tunaskolan från början till slut på annandan. Jäddan är med.
vi kör!
Jag ägnar kvällarna åt nya Göran Sonnevi, 800 sidor. Upplägget på de flesta dikterna är att han bjuder på middag, lagar lax eller nåt, det kommer släkt och vänner ur flera generationer, sen kollar han på en svältkatastrof på tv, sen föds ett barn och sen går jorden under. Men det är så jävla bra. Inte alla enskildheter, men helheten, så mäktigt, och en del grejer bara skär rakt igenom en. Det har runnit stora tårar på kinden ett par gånger sista halvtimmen. Läs innan ni dör.
Tunaskolan! Åååh.
Lyllos Lulebor.
Klippt från recension av Pos bok http://mobil.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article15839494.ab
Allt är dock inte domedagsberättelser. Här finns även några framgångssagor som den om hamburgerkedjan Max, Edsbyns bandy, dalahästen och förstås Luleås stolthet: Mattias Alkberg. Anarkisten, poeten och musikern som behållit sin särart och som trots den norrländska snålblåsten äntligen rönt den framgång han så väl förtjänar. I mitt tycke ett av bokens bästa reportage.
mmmmmmmm max.
Matti, du har jobbmejl.
Ska Matti behöva läsa jobbmejl halv ett på natten? Det är arbetslinjen.
Jo, det var en sak till. Matti frågade varför man lyssnar på annat än perfekt musik, och egentligen är väl svaret implicit i frågan och dörrarna är väl vidöppna och hjulet uppfunnet, men: det är dels för att man måste lyssna på mycket musik för att kunna veta vad som är perfekt musik (suuuuubjektivt sååååklaaaart) och dels så finns det fler och andra estetiska värden än perfektion. Sådär, bara för att ingen annan svarade och Matti undrade.
Eller jo, Conny svarade att han var nazist. Glömde.
http://www.dn.se/ledare/signerat/polisen-vill-inget-se-vill-inget-hora
Asså den här burgan Max kört på nån månad nu, med lökringar i. Calskrove-idealet! Å nå jävulst god!
Benny: Det blir att sitta på förslagsmuggen för dig! Lökringar. Brrr.
Jag tycker man bör förfölja SD med alla till buds stående medel.
http://www.svt.se/kultur/media-har-ett-ansvar-som-ni-idag-inte-tar
H: Det var jag som dygnade med jobb. Behövde en kompis att luta mig mot och Matti skötte det med bravur.
Åsa, jag försökte vara rolig. Försökte, alltså. Inte var. Har du bytt namn här för evigt nu? Jag sitter och försöker avgöra om jag är fysiskt trött, psykiskt utmattad eller om jag bara behöver kaffe. Lite av alla tre antagligen.
TP: Snömos.
Har nu avfärdat God Seed-skivan en gång för alla, rätt mycket i ljuset av debatten om det manliga geniet. Dyker upp på Djungeltrumman i dag eller i morgon eller nåt.
H: Jag försökte också va rolig, med att skriva dygna. Men det blev ju bara dynga, exakt som mitt huvud just nu.
Ja, jag känner mig tryggast med Åsa. Vi har känt varandra länge.
http://www.djungeltrumman.se/artikel/Med_stora_krafter_foljer_stort_ansvar
Ja, jag diskuterar den gärna, men jag tycker att jag har skrivit en oproportionerlig del av inläggen här sista dagarna.
Elegant balanskonst, Matti. Fint om Pistepirkko också.
Och föffa, Grizzly Bears recensionen! Insikter och poletter som trillar sakta men säkert ned även för mig. Riktigt rolig läsning. Fast, skivan ger jag inte mycket för, inte idag i alla fall.
Världens tre bästa band är korade.
Go-Betweens
22 Pistepirkko
Can
Grattis
Debattera på, gärna. Är rätt nervös ang den där recensionen.
Tack, TP!
God Seed-recensionen är fantastisk läsning. Det märks att författaren fått sina åsikter stötta i den kvarn av tankegods som heter mabd.se. Näsan så man blir lite stolt. Inte för att jag hade kunnat formulera det så bra själv, utan mer som att recensionen lite tar sin näring ur det vi pratar om varje dag.
Jag håller med om allt, tyvärr, så det blir ingen diskussion förrän Benny säger något dumt.
Hahaha! Ja, den där Benny.
Måste hålla med TP om allt han säger om Grizzly Bear-recensionen. Du slår verkligen huvudet på spiken när du talar om det bakomliggande allvaret i deras musik, kontra mycket av den övriga hipsterscenen. Fast sen gillar jag skivan också, till skillnad från TP. Föredrar fortfarande spretigheten i Veckatimest (som för övrigt klådde både 89 och Nerverna på min årsbästa för 2009, vilket var otippat för någon så insnöad som jag) men jag trodde aldrig de skulle kunna följa upp den såhär storartat. Jävligt kul att Droste och Rossen delar på micken så mycket som de gör, som i What’s Wrong. Grymma kontraster.
Ojojojoj. Har läst 100 sidor i Logicomix av Apostopolos Doxiadis. Helt sjukt glädjande läsning. Både form och innehåll gör att det liksom bubblar över. Delar av hjärnan som slumrat i 20 år blir aktiverade likt hur det spratt till i farfar när vi besökte honom på ålderdomshemmet.
Serieromaner. Det är det där det händer mest i litteraturen för närvarande.
Tar över stafettpinnen. Har vart vaken sedan fyra och tänkt på konsten. En hardcorenaturvetare som jag! Jävla Matti. Dagen skulle bli hård även i utsövt skick, nu blir det en mangel.
Hjort: GB ska få flera chanser senare, men att de slår 89 ? Nix, det är en omöjlighet av flera skäl. Tror jag. Äh, vet jag.
Conny: Kan farfar kan jag, hoppas jag . Kul!
Är alla goda ting tre? Isåfall, hejdå på ett tag. Kom igen H, ta över nu.
Fast nån gång måste va den första. En Fryppel!!!!
Förmiddag, köksbordet, 13 koppar bm-kaffe, snöstorm, Blizzard, ångest över att man underpresterar. Vissa fenomen är eviga, känns förjävla tryggt.
Här är det minus tio, klar himmel och inte en smula snö. Det är fel det här, upp och ner, lite. Vill snö.
Ja. Come bury me.
I februari flyttar jag till Norrland igen förresten. Minst ett år.
Conny: Ett serietips är att läsa Jeff Lemires – Essex County, gripande läsning från pärm till pärm.
Norrland Schmorrland. Inget söder om Bergnäset räknas.
Recenserade Jonas Gardell igår. Första kommentaren:
”Jag brukar inte läsa M Alkberg då jag tycker det han skriver alltid är superpretto. Jag gjorde ett undantag idag. Jag gör inte det misstaget igen.
Slappna av nån endaste gång!”
Heehehehe. Åh, vad roligt!
Matti: Du har en alldeles för pretto inställning till Norrland.
Ja! Det är så vansinnigt kallt här. Blåser nordan också.
Svårt att slappna av när det är vansinnigt kallt och blåsigt, vill man svara recensionskommentatorn.
Nästa kommentar:” Jag undrar om Mattias Alkberg och jag såg samma föreställning.”
Hohohahahehehihi. Inte undrar hen det egentligen! Skriva en retorisk fråga och glömma frågetecknet. Hehehehohoho.
Sorry, egentligen vill jag kommentera direkt under själva recensionen men det skulle se så illa ut.
(obs, jag skriver en retorisk fråga utan frågetecken i själva recensionen, så det skulle kunna vara en skicklig pik, om det inte vore för fortsättningen)
” I min värld kan ingen med sådan finess som Jonas Gardell mixa djupaste allvar med hysterisk skrattfest. Igår var han lysande, precis som vanligt.”
Herregud, jag skriver ju att jag gillar honom, och att han är bra på allvar. Någon hysterisk skrattfest var det inte. Däremot var det som vanligt.
Jag ska snart sluta, alla ni andra. Måste bara få ur mig det här.
chopsy: Nu borde jag förvisso kunna det här sen univässitetet, men kan man inte skriva retoriska frågor utan frågetecken? Trodde det var ett sätt att visa på att frågan är retorisk.
Jo, klart man kan.
Aha, då missade jag nog poängen där. Inget ovanligt. Carry on!
Chopsykalopsy, eeeyyy, mannen, softa! Du e best.
Så ere bah. Ingen protest.
Gardell vass men sällan rolig. Ebasåba.
lillen hostar lungorna ur sig var femtonde minut nätterna igenom. jag går ut i garaget nu och gasar mig.
Har ni sett Kulturkampen?
Jag har saknat er.
Jag gör upp med det förflutna, rensar mp3-spelaren vilket jag inte gjort på ett halvår.
Ni får ett C-60 av dem.
Ceremony och Charlotte Sometimes, där är två låtar jag ständigt återvänder till.
http://open.spotify.com/user/kilotin76/playlist/14tE2XWvNrivFxIasDYplj
Skog, fullmåne,vit natt. Jag älskar det.
dr zeke och for against, grymma ju.
Kulturkampen? Ingen?
Tänkte att det var en Luleågrej. Vad är det?
Vet inte heller vad det är.
Hittade Kulturkampen.
http://www.abf.se/Distrikt-och-avdelningar/ABF-Skane/Kurser-och-studiecirklar/Foto-film-media/Kulturkampen-2013/
Vet inte matti, hoppar nog i år.
Att de missat att kalla det för ett koncentrationsläger.
Kulturkampen avsnitt 5: Ojojoj. Sällan känt mig så osäker på vad jag ser, hör och tänker till jag till sist satt säkert och såg, hörde och tänkte. En vidunderlig underlighet med korn av sanningar, insikter och underfundig skev humor. Lite obegripligheter också.
http://www.youtube.com/watch?v=N3hyeeiB2AU
Det blev begripligare efter ett besök på bokbål förlags hemsida:
”Våra kännetecken är den skeva uppfattningen, repliken på fel ställe, det misslyckade skämtet, det maliciösa allvaret, den lama vitsen, den subtilt grova, dåliga smaken…” (Julien Torma)
Årets tv på sätt och vis. Kulturkampen, alltså.
Det som TP nu sett, alltså.
skräddarn: kul att du också gillar for against. Jag är oerhört svag för dark/coldwave. Undrar om jag var goth i ett tidigare liv. Eller jag kanske är, bara att allt svart hår är överallt förutom där det borde.
Ujuj.
Nu har jag bevis. Computer World är favoritskivan i Kraftwerks katalog för både Thomas Öberg, Kalle Olsson och Christian Gabel. Expertpanelen har talat.
Har ni pratat om Swans i år?
Jag har inte pratat om Swans. Men har förstått att jag borde.
Min favorit har alltid varit Computer World. Skämta. Jag böjer mig för expertisen.
Men jag lyssnar bara Stornoway. Så mycket att jag tror något kommer att hända.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15863633.ab
”något sorts perverterat antiauktoritärt syfte”
Två sista låtarna på Beachcomber’s Windowmill, nu har jag lyssnat 20 gånger på dem. Det är världens bästa pop och pop är bäst i världen.
Windowsill heter det, telefonjävel.
Conny: Men dåså. Copy paste på den. Nu ska jag börja lyssna på bm också, som proffsen. Närå, skämta ba. Inte ska jag det. Ha de gott!
annars har jag mest lyssnat på den här idag
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=5XvjqXuGH3Y
Jag lyssnar på Vaselines och torkar spyor. Ej mina egna. Hej och hallå.
solsidan sen lite samlag.
Lyllo!
har du inte fyran?
hehee äntligen fick man skratta åt solsidan!
Skräddarn tipsar alltid bäst. Ni andra bara gegga i hövvena. Alltså verbet gegga.
The Office, ahahahahah. Jazz is stupid. Just play the right notes!
Det är december! Så jag slängde nödtvunget ihop lite skit till er för att ni skriker så efter min visdom.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/4qWyzNUWGX9mW7AgM8k9t6
Grinar lite hur roligt och fint senaste The Office var :)
Just play the right notes! Hahahaha, då dog jag.
Verkar som om matti vill skriva massor om Stornoway, men att ingen liksom uppmuntrar honom, så därför kliver jag in med en prettyplease-min över hela fejset och hoppas att det kan duga som morot.
Varför? Jo, jag är inte helt övertygad av deras/skivans förträfflighet. Vill bli omvänd!
Eller allra sista replikerna, när Dwight och Angela frågar Toby om homosexualitet. Where are gay men’s vaginas?
Jag vill att någon annan ska skriva en massa om Stornoway. Att de, på grund av en enda skiva, är lika bra som Go-Betweens och Smiths.
Lösningen på det här lilla dilemmat är att matti får skriva ett inlägg om Stornoway under pseudonym, hålla med sig själv och sen låtsas som ingenting.
Mumford and Sons, hur skiljer man på dem och The Levellers?
Det går inte.
Stornoway, Mumford and Sons, den här gästboken har blivit alldeles för obskyr för att jag ska kunna hänga med. Hur gick det med att snacka Kraftwerk och Ramones?
Hehehe. Du måste gå vidare, lyssna lite på Stornoway nu. Lyssna vilken djup skiva det är, hur den är instrumenterad, hur allt är genomtänkt men avvägt så att det tar ett år, minst, att upptäcka det om inte någon som jag hintar om det. Körerna, blåset, percussionspelet, sångljudet, allt. Tycker den tappar lite i en enda textrad, men allt annat hade varit omänskligt. Ett fel som gör det bättre bara. Som det berömda felet i en äkta persisk matta.
Om inte annat måste jag ju hitta den där textraden där det skär sig.
Nu har jag hört två låtar med Stornoway och en med Mumford and Sons. Jätteduktiga band båda två. Verkligen jätteduktiga. Tror inte jag tillhör målgruppen.
Jag hade inte tänkt göra en decemberlista för jag har känt mig oinspirerad, men nu gjorde jag ändå klart den jag hade börjat på. Den som vill prempar, den som inte vill avstår. Som vanligt, alltså.
http://open.spotify.com/user/joanboan/playlist/4QZWlgf0x6n3Fz0Opd19hG
Har Jesus and Mary Chain alltid funnits på Spotify? Har för mig att jag letat efter dem förut.
Meh! Stornoway har inget med M&S att göra! Det är som att jämföra Black Flag med The Sounds bara för att det finns bildbevis på båda banden i skinnjackor.
Om både Black Flag och The Sounds hade varit duktiga på att spela punk hade det funnits fog för att bunta ihop dem. Men jag tänker inte vara någon hater, jag är bara inte din Stornoway-kompis. Så är det bara.
Jag gjorde också en decemberlista. Klart jag gjorde en decemberlista.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Kvl23ZP2ULR9nib4buAZ4
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Kvl23ZP2ULR9nib4buAZ4
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Kvl23ZP2ULR9nib4buAZ4
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/4Kvl23ZP2ULR9nib4buAZ4
Eller, är det ute att fryppelposta nuförtiden?
Jag fryppelpostar allt, men jag gör det på ett så genomtänkt sätt att det tar minst ett år innan man märker det.
Jag bara tänkte eftersom du gillar såväl Vaselines som Belle & Sebastian, och de är ju inte lika bra som Stornoway, även om de verkar i samma universa.
Hahahaha! Fryppelprenumererade du precis? Jag dör, årets roligaste!
Ja, det gjorde jag. Var osäker på om det skulle funka. Lycklig nu.
Wet Hair hade jag aldrig hört. Grymt band, grym skiva!
Du fiskar bara efter att jag ska säga detsamma om ditt favoritband Stornoway.
Hohoho. Nä. Men gör gärna det ändå.
Fryppelprempan: Det syns inte nu, att du har gjort det, men jag såg när det hände. Så sjukt roligt!
<3 benny
Stornoways platta är full av grymma poplåtar, så långt kan jag hålla med, men vissa av texterna pallar jag bara inte. We Are the Battery Human, till exempel. Börjar som Fleet Foxes, men slutar som en inverterad World Wide Web av Nick Borgen.
Matti, jag tycker du är tossig när du säger att ditt favoritband Stornoway befinner sig i samma universum som Vaselines och Belle & Sebastian. Sleep the Clock Around har ju värsta drivet, samma som i Burzum-låten på Connys decemberlista. Man vill både dansa och hytta med näven. Jag vill inte säga något hånfullt om Stornoway för att illustrera vad jag menar, för jag fattar att jag bara inte alls fattar den där sortens musik, men det är ju heeeeeeeelt annan sorts musik än (tidiga) Belle & Sebastian (jag har inte hört de nyare skivorna).
Såhär ser Stornoway ut förresten:
http://2.bp.blogspot.com/-44N6uR3PJc4/UKqM0APYpvI/AAAAAAAAD4Y/SFmQ349LHXQ/s1600/stornoway.jpg
Nej, det där sista var lågt. Men nog ser man att det är killar som älskar att spela rätt? Nu åker jag hem.
Conny, hjälp! De mobbar mig för Stornoway!
Det ska väl lära dig att komma här och tycka om saker i tid och otid!
Exakt. Våga aldrig lyfta trynet ur lofi-träsket igen, norrlänning.
Hehehehe.
På tal om annat som smaksnutarna föraktar: Homeland är lika bra som någonsin tidigare oavsett vad ni säger. Ok, det börjar likna en annan serie, nämligen 24, mer än Rubicon, men det skiter jag i. Det är spännande i alla fall.
Och en grej til, Walking Dead har ju bästa introt sedan gud vet när. Bättre än BSG till och med. Samma som skrivit det också.
Spänning är det enda jag begär och förväntar mig av Homeland, och det får jag ju också. Åtminstone nu när det kommit loss lite igen efter några rätt såsiga avsnitt i mitten.
Visst fanken, måste se avslutningen av Walking Dead nu. Ska erkänna att tredje säsongen funkar bättre för mig nu, även om jag föredragit fängelsepartierna framför resten.
strutter
danana danana danana-na
dana-dana
strutter
Tredje säsongen är the shit.
Stornoway’s ”Beachcomber’s Windowsill” håller jag som bästa popskivan på 2000-talet. Många låtar tog 30 lyssningar, eller 50, innan jag började älska dem.
Alltså, jag vill jämföra den med saker som Violent Femmes första, Orange Juice, 22-Pistepirkko, Belle & Sebastian. Fast bättre än mycket av det där.
Sången. Hur kan ni missa energin i sång och hur de spelar? Att våga vara så där otuff när man är 20 är också mer punk än punk. Men så säger jag bara för att jag uppfattar dem som fullständigt oförställda. Jag är livrädd för att bli besviken på deras uppföljare, att de ska ha turnerat och knullat runt och blivit stöddiga och odrägliga. Men jag har heller inte sett fram mot en skiva så mycket på år och dar! Den förra gav mig tron tillbaka på en pop jag trodde mig veta var för evigt död för mig.
matti: Den inte så lyckade textraden, tänker du på ”where she’s making circles with her tears”? Det är inte min favorit.
Hur kan man ge en låt 50 chanser? Satt du på en öde ö?
We’ve got the whole world at our fingers (är ok, men sen fortsätter det) we’ve got the whole world in our hands, tänkte jag på. I Battery Human. Fast jag gillar det ändå. Det är så nördigt att jag blir lite varm i kroppen.
Den här låten, och det de säger innan, det är prick allt jag älskar med dem. Det är som om Big Bang Theory-casten skulle vara popgenier i stället för, eh, genier.
Håller med Conny i hans beskrivning, även hans farhågor, till 100%.
Tog tre dagar att läsa ikapp tio. Inte effektiv tid, men.
Har bara en sak att tillägga. ”Hundra ohm av ensamhet” är en bättre titel om ni frågar mig, men då stöter jag kanske på motstånd?
Diskutera i smågrupper.
H: Hahahahaha! Du låter lite… avundsjuk!
Äkta sväng kan endast uppnås medelst disciplin och hårt arbete.
hjon, det är ju mycket fyndigare! Tur att det finns kvalitetshumorister här. Nu återgår jag till att bildgoogla Stornoway.
Finns nya låtar med Stornoway lite överallt. Den här är ju fantastisk:
http://www.youtube.com/watch?v=3PFt59cBURQ
Finns nåt helt oförställt men ändå pretentiöst över den. Tänker på Phil Ochs och jan Hammarlund.
Ja, tänker på sången också, fan vad bra han sjunger. YouTubar man lite till på samma låt hittar man texten också, men den här versionen lät bäst.
Matti, Conny, ni kommer bara älska den här:
http://youtu.be/irSklXqsXBo
Helt oförställd är han också.
Nu är du ju bara elak.
Ja. Jag ska sluta fåna mig nu. Jag är en fånig person så det kommer naturligt.
Jaha. Och hur ska jag kunna klara mig utan Walking Dead till februari, hade ni tänkt?
Hela Ghost on the highway finns på YouTube. Konstigt utan musiken, men ändå bra. Väldigt sorglig.
Jeffrey Lee Pierce-dokumentären? Ska kolla. Har nån läst hans självbiografi? Jag läste den cirka 20 år gammal, borde läsa om den. Minns att han har mycket sex och att slutet är väldigt vackert och väldigt sorgligt, när han vet att han snart ska dö.
Ja, precis den. Det finns en annan dokumentär om honom, Kboi, nämnde den. Den här, jag vet inte, han är inte särskilt omtyckt.
Vad hette den KBoi nämnde?
Hard times killing floor blues. Det är psyko när han spelar Purple Haze.
La in nya Nick Cave-singeln på min decemberlista. Spöklik.
Han dyker för övrigt upp i JLP-dokumentären.
Hahahaha. Stalle dubbefrypplade. Hahahaha.
Känns som jag gjort flera stycken såna här, men det var nog bara till mig själv. Blev i alla fall plötsligt knäckt av rätt många av stereoversionerna. Bra tryck i dem, plus att jag gick igång på panoreringarna. Gud vad bra de var. Ska nog göra ett C-60 med sena Kinksgrejer (sent 70+80-tal, alltså) också, men inte idag.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/04biit4tCc6mKJjTkNlPRO
För övrigt extremt bra att Unter Den Linden äntligen finns på Spotify. Sedan är det iofs gode märkligt att tidigare outgivna ”Gud skapade även de löjliga” finns, men inte klassikern och tillika bästa svenska postpunkplattan i världen ”…utom våra liv”.
Backlund jag lyssnar på din skiva. Jag tycker väldigt mycket om den. Nu har jag repeatat Laugh like you mean it i en halvtimme. Den här valsen, visst är det vals, är ju underbar.
Eller outgiven var den ju inte, men den spelades in när de bestämt sig för att lägga av, och gavs bara ut på kassett när det begav sig.
Nu pratar Matti och jag lite om varandra här. Men Laugh like you mean it får mig att tänka på filmen om Torgny Söderstedt, Dom över död man. Det är samma ödesmättad på nåt vis. Kanske hur långsökt som helst men scener ur filmen spelas upp i mitt huvud.
Höll på att glömma: Splitten de gjorde med Att Som finns också! Det är ju kulturgärningen nummer ett i år (tillsammans med Missbrukarna-samlingen)!
Den där finska punkdokumentären är på svt1 just nu? Imorgon igen kl 2350, antagligen på svtplay också sen pga DOX:.
Jag vaknade just ur min värsta mardröm någonsin. De som står mig närmast och jag själv råkade illa ut, allt var liksom över.
Det tog som vanligt en stund innan jag fattade att det bara var en dröm. Men istället för att tänka ”Vilken tur!” tänkte jag ”Verkligheten gör nästan lika ont.”
Det blev en sorts väckarklocka (förlåt den dåliga liknelsen i sammanhanget).
Jag har varit på väg åt fel håll i några månader. Jobbat varje dag. Varit pressad i offentligheten och haft det sorgligt privat. Det är ingen annans skuld, det har bara blivit så.
Jag har undrat vad jag ska vara bra för, vad det ska bli av mig egentligen. Om det här verkligen ska vara mitt liv.
Jag har varit så trött och sliten att jag har fjärmat mig från mina vänner istället för att söka stöd från dem. Bara delat med mig av fragment eller förskönat. Då har det blivit ensamt och ännu tyngre.
Jag kan inte ha det så mer. Mitt liv är ingen mardröm och ska inte vara det heller. Jag måste samla ihop mig.
Kanske börja med att äta och sova bättre, ta en promenad mitt på dagen i ljuset, festa mindre. Undvika privata konflikter i det allra längsta, för att jag inte vet hur mycket av det som skaver som beror på min egen situation.
Det låter som klyschor men jag vet ingen annanstans att börja.
Jag önskar att jag hade någon att ringa mitt i natten och säga det här till. Eller någon att väcka på andra sidan av sängen, som hade till uppgift att stå ut.
Men nu är det inte så. Så nu berättar jag här istället.
Jag hoppas att jag kan somna om och önskar att det är lite ljusare när jag vaknar imorgon.
Du är inte ensam.
Är ni fångade i er snö?
Den här brevbäraren ska ut och trampa idag iaf. Får se hur många villaägare som ids komma ihåg att de ska skotta framför lådan… Igår ramlade en kollega och slog axeln ur led, men det var allmännyttan som skulle sandat där.
Jag tycker att Anonym här ovan resonerar klokt kring sin situation. Alla lyckönskningar, jag känner med dig.
Anonym, hoppas det blir bra.
Anon: Kram. Bara se till att ventilera, för allt i världen. Här eller var som helst. Tycker det låter som väldigt bra första förändringar, kosten, sömnen och ljuset. Mindre alkohol. Aktivera dig fysiskt så mycket du kan. Går du omkring och mår dåligt bygger du upp reserver av adrenalin som du måste göra av med någonstans, annars kommer de bara göra det ännu svårare för dig att fokusera. Det känns hjälplöst, men det lilla du kan börja med kommer räcka lång väg.
hjon: Ta det försiktigt. Jag jobbade som cyklande brevbärare en vinter för några år sen, och drog omkull lite här och var, oavsett om det var skottat, plogat, sandat eller inte. Men då var man ju oförstörbar och ännu dummare i huvudet än man är nu, så då var det bara kul.
håller postisarna i luleå fortfarande på med vadet om vem som har shorts längst?
Är det sant att man får betala tio kronor extra för att ta bort ett pålägg på pizzan i Luleå?
Jag sa ju det, vad bra Kinks var.
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0vWSr8DM2VJF6qYTrJK0aL
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0vWSr8DM2VJF6qYTrJK0aL
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0vWSr8DM2VJF6qYTrJK0aL
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/0vWSr8DM2VJF6qYTrJK0aL
Jag är portad från Spotify pga har lyssnat för mycket. Vet inte om det är först i januari jag får timmar igen, har redan glömt hur det var förra gången. Eftersom ni undrar alltså.
portad? kostar 49 spänn i månaden! typ en mellanöl i baren.
Vi tar inte den diskussionen igen va.
Anonym, självförståelse och självdistans är friskhetetstecken. Du har båda. Hoppas det blir bättre snart.
UDL, äntligen! Den där kassetten är inget vidare, uppgiven känsla på ett inte så bra sätt. Texterna på ”utom våra liv”, älskar dem!
Conny, jag rättar ditt språk litegrann. Såhär menade du: ”Anonymitet, självförståelse och självdistans är friskhetstecken. Du har alla tre.”
Nej, det där var ju supertråkigt. Det snöar och grejer. Därför.
Hanna Hellqvist är bäst i Sverige.
Försökte rensa sjuorna lite. Var kommer allt ifrån? Stupid Babies Go Mad, kommer ni ihåg dem? Inte jag heller, men fyra singlar har jag. Och så en med Mattias Alkberg Tre. Jag vill lyssna igenom allting nu direkt.
Har nu sett hela BSG igen. Lika bra som vanligt.
Tack för omtanken. Klarade rundan utan fall, och modden är mjuk. Hon som drattade igår är faktiskt från Luleå, men nu i Uppsala liksom jag. Shorts är alltid defaultbyxan för mitt skrå, men nu har jag långa plus goretex utanpå. Värre är det med bussarna, alla linjer indragna hela kvällen. Hoppas tågen går till Annexet på lördag bara.
Anonym: Du är nåt på spåren, tror du kommer må bättre mycket snart. Ska sno några idéer av dig faktiskt.
Jag vill bara göra musik. Men som löneslav hinner jag inte i den takt jag vill. Mina arbetsdagar – när jag inte har barnen – blir ofta 14 eller 16 timmar, 8 timmar vaktmästeri, musiken efter middagen, 3 eller 4 timmars sömn.
Säger inte detta för att beklaga mig. Funderar bara över hur man bäst argumenterar för musikers och konstnärers villkor.
Jag skulle kunna anföra argument om arbetstillfällen som skapas när ett band är ute och spelar (tekniker, roddare, barpersonal e.t.c.), prata om att livet blir tomt för människor utan musik, eller påvisa det jag försakat sen jag var 19, trygg ekonomi, utbildning, hälsa o.s.v., men det känns inte rätt. I en diskussion om kulturens samhällsnytta kommer tokliberalen ändå alltid vinna: Varför ska Olle i Karlskoga gå upp kl. 5 och slita i snösvängen och betala skatt för att du ska kunna ta sovmorgon och ägna dig åt din obskyra hobby?
Min mening är att samhällsnyttan ligger i att ett rikt samhälle har högt i tak. Låt folk förverkliga sina drömmar. De flesta vill jobba. Vi har arbetslöshet. Och konst som är misslyckad, ful och samhällsomstörtande ska också ha sin plats. Mångfalden är en förutsättning för att det riktigt bra – kultur som hjälper oss förstå vilka vi är – också ska bli till, någonstans i mängden. I det långa loppet kommer kosten om den bara ska finansieras av entreprenörer bli tandlös och fattig.
Ingen av er kommer att bli tandlösa. Det ska jag personligen se till.
Shred: too late.
Det där argumentet med Olle i Karlskoga blir en falsk motsättning. För efter att ha slitit i snösvängen går han kanske och snickrar vidare på sin installation, eller skriver vidare på sin svåra dikt som rentav ska ges ut av Bonniers och ge honom, vad, 10-15 000 kronor, eller så ska han gå och se dig utöva din obskyra hobby som han är jätteglad att du haft tid och ork att ägna dig åt.
Shredd: Är du tandläkare? Vi behöver snacka.
Matti: implantat! eller protes!
Benny: om allt går enligt planen är jag tandläkare i juni. hur kan jag bistå?
Jag har inget kaffe och mitt huvud sprängs. Hej då.
sånt här piano:
http://www.youtube.com/watch?v=XDceovziWj0&feature=player_detailpage
gör mig glad.
Blixtvisit: Snabbkoll ger följande respons till Hjon: Skottade som bara fan klockan ett i natt. Tänkte på brevbärarn och tidningsbudet. Gjorden en snygg helt rensad stor parkeringsficka runt lådan. Full och fin var jag på hemmgjord glögg bestående av ”alla årets slattar av sprit) enligt ”bryggösen” . Ja sådan är jag i fyllan, fin alltså.
I Bullis ära pga fyller år håller jag vinylrelease i Umeå ikväll. Synd att ni inte kan komma pga Luleå och Sthlm osv.
har lyssnat på din nya skiva nu Backlund och jag måste säga att jag är imponerad! favorit just nu: Paris, for Nina
Hur bra är Mayhem egentligen? Letade något helt annat och hittade en grej jag skrev om dem i Stockholms fria för typ tre år sen, och blev sugen på att lyssna. Kan inte fatta att jag någonsin gör annat, när jag väl gör det.
Sjunger grattis för Åsa! Ja må hon leva, allt det där!
Min Backlund-favorit är Patron Saint. Forever.
Grattis, Åsa! Ha en fin fortsättning på födelsedagen!
Grattis här med, Åsa!
Tack finingar <3
årets bästa skivor?
tian: Hmmm, from the top of my head.
Årets punkrock
Off! – Off!
Napalm Death – Utilitarian
Kranium/Dispose – Distort The North
Bäddat för trubbel – Värdighet
Nü Sensae – Sundowning
Fair Ohs – Everything Is Dancing
Årets hårda rock
Furze – Psych Minus Space Control
The Sword – Apocryphon
Neurosis – Honor Found In Decay
Bedemon – Symphony of Shadows
Goat – World Music
Graveyard – Lights Out
Horisont – Second Assault
The Sufis – The Sufis
Christian Mistress – Possession
Marduk – Serpent Sermon
Årets traditionalister
Josephine Foster – Blood Rushing
Marissa Nadler – The Sister
Neil Young & Crazy Horse – Psychedelic Pill
Eva Eastwood – Åh, vilken skiva
Torsson – Hälsningar från ledighetskommittén
Jason Molina – Autumn Bird Songs
Björn Olsson – Lite nya melodier
Nutid – City Flowers
Årets icke-traditionalister
Neneh Cherry & The Thing – The Cherry Thing
Anna von Hausswolff – Ceremony
Sigur Ros – Valtari
Grizzly Bear – Shields
Joakim Åhlund & Jockum Nordström – Paddan Och Hunden
Thåström – Beväpna dig med vingar
Swans – The Seer
Wet Hair – Spill Into Atmosphere
Årets sväng
Terakaft – Kel Tamacheq
Rocket Juice & The Moon – Rocket Juice & The Moon
Frank Ocean – Orange
TheeSatisfaction – Awe Natural
Kendrick Lamar – Good Kid, MAAd City
Vinnie Paz – God Of The Serengeti
OST – The Man With The Iron Fists
Wu-Block – Wu-Block
Årets retro
Missbrukarna – Zooma in en zombie
Alltså, officiellt så ska denna lista självklart komprimeras och rangordnas, det är bara anteckningar jag gjort lite eftersom. Och helt säkert har jag inte hunnit med en del, och glömt lite också.
Fixade till min NWOBHM-lista. Plötsligt fanns A II Z på Spotify, nämligen,
http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3azaTFtTg24TDfT5xaXNUT
matti: Menar du New Kids On The Block? För isåfall förkortar du fel.
TP: Bra jobbat, tack å min kollegas vägnar! Själv kände jag mig tvungen att skotta av och sanda lastkajen imorse klockan sju när jag kom till jobbet. Helt nykter, lite glögg hade suttit fint.
Åsa: Grattis!
Har nu köpt mitt tredje ex av Pos ”Norrland” och hoppas få ha det ifred ett litet slag.
Plus, efter att ha överlagt med mig själv ett tag så la jag till sist in Judas Priest, även om de tekniskt sett tillhör generationen före. Men, det gör ju Motorhead med. Plus, bytte Girlschool-låt. Plus upptäckte Atomkraft när jag försökte hitta nåt gammalt och studioinspelat med Tank.
Plus: Bring Your Daughter to the Slaughter med Maiden, den är från 1990 men den låten är typ mest heavy metal av alla låtar jag någonsin hört.
Resten är 80-tal, nån från sent 70.
”Fixade till min NWOBHM-lista.”
Haha, New Kids On The Block.
Har jag missat snacket om Bish Bosch?
MAGNUS EKELUND & STÅLET /// LIVE DEBASER SLUSSEN
FRE 07/12 /// SUPPORT: NORRA KUST /// FRI ENTRE INNAN KL: 21:00 ///
Jag reser tågvis, lyssnar på Burzum och läser, trots allt, nya Stig Larsson. Och tycker den är svinbra. Den är nåt annat än jag hade lurats tro att den skulle vara. Och en roman, inget snack om saken. När jag kommer fram ska jag prata om den med alla jag träffar.
Bish Bosch, jag tycker den är skitbra, men vill dra den några varv till. Vad har du att säga, TP?
Såg precis ondskan i ögonen. Han är en tönt och jag kan ta honom.
Ondskan, versal ska det vara.
Matti, berätta.
Jag tycker Scott Walkers nya är helt lysande. Otäck och grym. Inte riktigt The Drift-klass (som jag älskar), men mycket lovande!
Vad tycks om John Cales nya? Jag ger den en trea.
Sitter med vidöppen mun, förtjusad samtidigt förundrad. Återkommer om jag kommer till sans. Jag behöver sån’t här ibland. Ett besynnerligt drivmedel, liksom. Rejäl kontrast till mitt nya projekt ”förstå Grizzly Bear – Shields”. Kanske återkommer om det projektet också.
Det ser ut som att jag vill retas med både Burzum och Stig Larsson. Tanken hade inte slagit mig. Burzum e bra tågmusik. Lyssnar nästan alltid på bm när jag åker tåg slår det mig. Fick lägga undan Stig Larsson-boken när jag inser att han skriver om en kompis till mig. Har med nya Tua Forsström också. Riskfritt där.
Tåg är grejjen, H. Ser fram emot när jag ska läsa och lyssna mig fram till Oslo i januari. Hinner läsa alldeles för lite annars. Jag är alldeles för mycket ekorre i ekorrhjul. Suck. Som nu. Hejdå!
Stålet: kanske sen.
Jag, som inte är lika trve, lyssnade på the Hollies på pendeln i morse.
Jag lyssnade på min C-60 för december som inte är släppt än.
Fan vad rare, Kboi!
Ännu mer rare, källardemos med material som världen får höra på fredag nästa vecka.
Det var rare!
rart. jag tuggade kaffe, brottade ner barna och svor lite. allt under tystnad.
Refused imorgon.
Benny: Vi ses var?
Nån mer?
Kvlt: ” Epitomising the musical ideals of sub-underground black metal – the kind of stuff that comes out in limited editions of 300 through vinyl-only labels based in a cave in Belarus. ”
Vinyl är ju svindyrt. I Belarus gör de väl rimligtvis kassetter och/eller cdr?
skriver på romanen. första meningen: i en grotta i vitryssland…
Dagen som varit: 60 mil i bil, tre glada YES! och ett supersorgligt Nej, inte än. Nejet är tyngst.
Inte för att jag vet vad det där handlar om, och inte har jag ett skit med saken att göra, men ett ”nej, inte än” är åtminstone inte ett absolut ”nej”.
Vad har hänt, Matti?
låter som ett dåligt nej i mina öron. kämpa.
Ondska och supersorgliga nej. Låter inte som nån jättebra vecka. Tur att det vänder snart! Det vänder alltid.
Jag kan inte prata om de 60 milen, nejet och Ondskan, inte ännu iaf. Jana är pengar till olika grejer från olika källor. Stipendium, fonogramstöd.
Men grattis till pengarna dårå! Om man nu gratulerar till sånt. Jag gör det.
Avslutar min kväll på teh internets med att damma av den här gamla pärlan.
”matti skriver:
Jag och Peter var på Skansen en gång för många år sen, och jag visste inte att de hade byggt om akvariet och apberget. Jag gick genom en dörr av nåt slag och där var en massa lösa apor, såna här surikater eller vad de heter. Jag vände mig om i chocK och knuffade ut Peter som var på väg in bakom mig och vrålade UTUTUTUT! VI HAR GÅTT IN I APFÖRRÅDET!”
hjort: om det kan man bara säga LOL.
Hahahahaha!!!
matti ? naturen = sant
Anonym: Håll ut, det blir bättre!
Åsa: Grattis!!
Det känns ju siså att årets julklappar hänger på FK…
Ja Åsa, grattis!
Matti: stå emot.
Hjort: hehehe, misstänkte att det där med apornas son var en rejäl överdrift.
Jag är HELT besatt av den här låten.
Introt. Sen bakgrundsmullret, stråkarna, syntarna, torra synttrummor, discoinfluenserna. Och, framför allt, Siouxie. Genialt. Det är ABBA möter the Cure.
http://www.youtube.com/watch?v=HppezCXlsSE
Grattis Åsa så här något dygn försent!
Har isolerat mig. Släpper inte taget om låtarna nu när jag skrivit 8, och bara behöver 4 till. Har hittat ett sätt att bygga om hallen till sångbås, lägger alla täcken på golv och hänger på dörrar. Nu inbillar jag mig att grannarna inte hör mig när jag gastar. Ska bli spännande att se om de börjar skygga med blicken eller slutar hälsa eller om de kommer bete sig som vanligt när jag springer på dem härnäst.
Jag just hört ett nytt finskt band, Seksihullut. Är helt kär. Bästa bandet jag hört i hela mitt liv just nu. Tänk Huggy Bear fast bättre. Är helt kär.
Jag är hemma i Hjelle i Bäddat för trubbel. Han har den största Bob hund-samling jag någonsin sett. Jag visste inte att det fanns då mycket Bob hund-skivor.
Seksihullut är inte ens ett nytt band! De har släppt skivor sen 2008. Men nya för mig! Älskar!
utochskottasnöförfan.
shredd: Jag har inte varit till tandläkaren på nio år. Jag borde gå, men har inte. Vore kul att gå till en tandläkare som inte är nazist och samlar på hörntänder.
Idag tycker jag att alla ska läsa Mattis krönika i Kuriren/NSD. Ska länka den sen när den kommer upp på nätet.
http://www.kuriren.nu/nyheter/default.aspx?articleid=6661052
Bra skrivet. Tack för länken, Åsa.
Faaaaan vad jag är trött på det här skitsnacket som gör gällande att vissa röstar på SD som någon form av protest, som om det skulle vara en mer legitim anledning än att faktiskt vara uttalat främlingsfientlig. Ok, låt säga att ni faktiskt känt er svikna av sossarna eller moderaterna eller av vilka som helst, men det förändrar inte det faktum att ni har gått och röstat på ett nyfascistiskt parti istället, era jävla pundhuven. Det är som att protestera mot polisers bärande av skjutvapen genom att gå in och dela ut ett par laddade 9mm på apförrådet för helvete.
Hjort, jag skrev om det där igår:
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6659249
December.
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
Sverigedemokraterna saknar dessutom all sakkunskap när det gäller migration. Kent Ekeroth har vid något tillfälle sagt att han inte förstår varför det skulle vara en mänsklig rättighet att söka asyl. Nej, det kanske man inte förstår om man bestämt sig för att man inte vill. Men de facto är det så. Enligt konventioner och praxis har typ världens alla demokratier kommit fram till att det också betraktas som en mänsklig rättighet. Oavsett vad Kent tycker eller tror.
Sakta i backarna KBoi, FN är ingen ”Gud”, hälsar mina läsare:
”FN tycker mycket, men FN är ingen ”Gud” och allt FN tycker som är/anses orörbart Skall ständigt ifrågasättas och tillåtas ifrågasättas, annars blir man det man försöker bekämpa.”
Kent har inte gjort nåt bra sen Blåjeans.
Asyl låter som det är en tidig b-sida med Kent.
jag skulle aldrig köpa ett par kentjeans.
eller, finns de i hängselbyxemodell? för isåfall är jag game!
Hängselbyxor, en tidig hatsplit med Kent och Håkan Hellström.
Är föreställningen om att folk proteströstar på SD samma sak som att man måste lyssna på SD:are eller SD:s röstare? Tycker inte jag. Jag tror att folk proteströstar på SD, men jag tycker inte att man ska godta deras argument för det (p.g.a. fascism).
jag ska ha hängselbyxor, grässtrå i mungipan och komma med ett krus om halsen som en sommarvind. i morgon.
Åsa: Måste läsa mer av det du skriver i fortsättningen. Men kommentarfälten kommer jag låta bli, känner jag. Blir uppgiven.
Benny: Var det där riktat till mig eller en fråga i allmänhet? I vilket fall tycker jag som du, om det inte framgick tidigare.
Åsa: jag har inte ens nämnt FN.
Joho, du sa konvention!!
Benny: Nej inte samma sak, enligt mig.
Åh nej, överlistad av en murvel.
Däremot kan man kräva ansvar av folk för vad de proteströstar på, anser jag.
Tiden har gått så ur led att det har blivit helt legio, nästan en förutsättning i debatten, att se invandring och flyktingmottagning som ett problem. Som i Agendas partiledardebatt:
”Hur mycket invandring tål Sverige?”
Det är ett perspektiv som skrämmer mig så himla mycket. Ska människor inte tålas? Hur är det att leva som en sån människa i Sverige, som samhället inte tål?
Jag måste korrigera mitt omdöme om Stig Larsson-boken: de första 200 sidorna är svinbra. Sen blir den undermålig resterande 300 sidor. Då blir den sådär babblig, självupptagen, rörig och faktiskt ointressant som hans artiklar varit på senare år. Synd.
BRA Åsa! De två slutfrågorna är jävligt centrala och viktiga. Och är det ett samhälle om det inte tål människor?
Åsa: Jag är med dig. Men invandringen är ett samhällsproblem, eftersom den fungerar så dåligt. Inte att det kommer hit folk, utan att de kommer hit och i många fall hamnar i en usel situation. SD menar att invandringsproblemet löses med att sluta med invandring, istället för med integration. Invandrares dåliga livssituation i svenska samhället är lika allvarligt samhällsproblem som andra klassrelaterade problem. Ivandrarna är inte ett problem, men deras situation(er) är ofta det.
Nej, jag tycker inte att invandringen är ett samhällsproblem. Däremot tycker jag att det etniska diskrimineringen och rasismen är det. Plus bristande samhälleliga funktioner som gör att människor som kommer hit inte får de chanser de förtjänar. Viktig distinktion för mig.
Okej. Det du kallar för ’bristfälliga samhällsfunktioner’ är vad jag syftar på med ’samhällsproblem för invandringen’. Jag ville göra den distinktionen. Sverige har ett problem med att hantera invandring, utifrån samhällsfunktioner = invandringaproblemet. Skit i att ja sa nåt, vi verkar vara överens, så länge begreppen hålls isär.
Människor kommer hit och far illa = samhällsproblem.
Ja. Fast det är inte det som menas i debatten när det sägs att invandringen är ett problem.
Exakt min poäng. I ’debatten’ diskuteras frågan utifrån SD:s doktrin, att invandringen+invandrarna = ett problem. Det är lögnen, att problemen relaterade till invandring (och invandrare) på något sätt skulle lösas genom att säga nej/sparka ut/köra Schengen.
Bara för att man avfärdar det, för det gör man ju givetvis, betyder inte att man kan avfärda ’invandring till Sverige’ = problem. Det är ett samhällsproblem i Sverige att nyanlända ges dåliga förutsättningar, precis som klass är ett samhällsproblem sett till människors förutsättningar. För att jag säger det, betyder det inte att jag tycker att invandringen i sig är ett problem, utan hur den hanteras. Sverige kan inte hantera invandring på ett tillbörligt sätt, invandringen i Sverige utgör således ett samhällsproblem (återigen i likhet med klass). På den punkten har SD rätt, och det är vad de om och om igen kommer att peka på, eftersom de är fascister. Deras lösning på detta samhällsproblem är däremot helt bananas.
Jag tycker att alla som vill ska få komma hit (utom danskarna), utan särskilt många krav alls. Men det är ju jag och min utopi, långt från ’debatten’.
Nuff said, tillbaka till travarna med verbfraser.
Ja, vi är ju överens i analysen. Men det finns dessutom en stor poäng i att inte prata om invandring som ett samhällsproblem. Lika lite som vi skulle kalla barnafödande ett samhällsproblem om det var kaos på bb-avdelningarna och förskolorna. Invandring är en möjlighet, självklarhet och nödvändighet – och det måste håvdas i debatten på ett helt annat sätt än idag. Vi i Norrbotten, där fler dör än föds, kommer t ex aldrig att klara vår välfärd om vi inte får en mycket större invandring än idag.
Jo precis, allt det där är gott, att invandring är + och rasism är –. Men hur pratar vi om invandrares problem? Vad ska vi kalla problemen som är relaterade till invandring i så fall, om det är föremål för begreppsförvirring? Om vi delar in medborgarna i olika sociala grupper, finns det ju rätt typiska grejer att peka på. Som att underklassen mår sämre och dör tidigare. Jag är väl medveten om att problemen för invandrare i stor utsträckning går att förklara med klassanalyser, men jag känner också till en del mer specifika problem för gruppen invandrare. Jag håller själv på med andraspråksinlärning, t.ex. Om man inte vill falla i en nyliberal fålla och börja tjåla om individer, är det nog rätt bra att veta vilka grupper man pratar om, i olika politiska sammanhang. Om jag ska prata om invandrarnas problem, vad ska jag då kalla det?
Kan man inte heller säga att ’svensk migrationspolitik är ett totalt misslyckande’, utan att låta för lik vissa trimmade mustascher? För det tycker jag, av a, b och framför allt c anledningar.
(utvik om bb-liknelsen som skrevs först men flyttades)
Jag förstår din liknelse. Men det absurda i bb-exemplet är inte att det är helt upp åt väggarna i sak, utan av samhällskontexten. Anledningen till att man inte säger så om bb är för att kontexten för barnafödande i Sverige inte är relaterat till problem. Säg ’barnafödande är ett problem’ i Bangladesh, Kina eller valfritt bantu-land och du skulle få rätt många uppriktiga och genomtänkta gensvar. Kina löser demografiska problem med sin politik, SD löser dem med sin. Jag tror att om problemen relaterade till barnafödande hade funnits på riktigt i Sverige, hade vi också pratat om barnafödarproblemet. Hans Rosling brukar vara rätt rolig om såna där stora befolkningsfrågor.
Fan, jag tänkte verkligen låta bli att skriva om sånt här här. Ba skit i att svara om det är bökigt.
Int är det bökigt. Vi har bara olika ingångar i debatten, olika debatter att förhålla oss till – och olika språk. Lets leave it at that.
Ja, jag sitter på jobbdatorn. Därför dök syrran upp och svarade åt mig.
3-2. Hehehehe. Rätt åt uppkomlingarna.
Alltså jag vill också försörja mig så här!
http://blondinbella.se/2012/12/09/tack-statoil/
Alltså skriva om bensinstationer för pengar. Bara det var rätt summa pengar.
Vilken sport, matti? Basket? Basket för blinda dvärgar?
*Jag får skämta så, för jag är kort och ser dåligt.
Här vänder man ryggen till, och värsta debatten uppstår. Nu vågar man sig ju knappt in.
Refused spelade som fucking undead. Har inte varit i en moshpit på åratals, har liksom ägnat mig åt annan musik. Underbart att knuffas runt i mänsklig värme i dess renaste form till sån brutal dansmusik.
Att Som/Unter Den Linden. Jag känner inte till någon annan lyckad skiva som är gjord på det sättet. Det är en slags split, men båda banden spelar på varandras låtar mest hela tiden, om jag förstått saken rätt. Bortsett de två onödiga extraspåren som finns på spotify-versionen av LP:n, finns det inte en dålig låt på den skivan.
Skulle vilja mena att den är delad 1:a i svensk postpunk med Garbochock. D.v.s. det är lika bra som Ebba Grön, d.v.s. det spöar det mesta av de engelskspråkiga förlagorna. AS/UDL matchar inte Joy Divisions ”Closer”, The Cures ”Faith” eller PiLs ”Metal Box”, men den är fan i mig lika bra som skivorna med The Sound eller Siouxsie & The Banshees, på samma sätt som Ebba inte är lika bra som Sex Pistols, men ibland bättre än The Clash, och alltid bättre än låt säga U.K. Subs.
Man U – Man City.
Ståålfågel och Global Infantilists på Spotify. Har väl inte funnits innan?
Oh, mama! Måste gråta en skvätt. Äntligen, äntligen, äntligen:
http://open.spotify.com/album/2neFxutkHmjJ8jVAXcXynI
Jag tycker Commandos första är den mest underskattade svenska postpunkskivan.
UDL är där uppe med Brända barn och somligt av Venants bästa grejer. Det vill säga, det är lätt provinsiellt, man hör influenserna på ett sätt man aldrig riktigt gjorde med banden från de stora städerna. Å ena sidan alltså. Å andra så var topparna hos en del ”mindre” band mäktigare än nästan allt annat. Att döda ett barn med UDL, hela Utom våra liv. Och sida ett på båda singlarna med Skallarna. Exempelvis
Jahapp, hon drev tydligen bara med oss:
http://mobil.aftonbladet.se/nojesbladet/article15904637.ab?partner=wwwredirect
Blondinbella-Blondinåsa 1-0
Mmm. Jag ångrar litre det jag nyss skrev, nu när jag lyssnar på ”From The Lions Mouth”. Det är samma i england och USA, vill jag mena, topparna hos The Sound, The Wipers och Mission of Burma klår det mesta av det storstadsbanden höll på med. Det provinsiella blir kvaliteten. Ingen fuckar med våra drömmar, liksom. Lite den tankegången som Reynolds har i ”Rip it up and start again”: Vi var aldrig i London 1977, och vi skiter i er som var där.
The Sound, ja gud vad bra de var. Heads and Hearts är min favorit, och Shock of Daylight.
Ja. För varje 22 för många (Sthlm) ett Dagens ungdom (Hudiksvall). Båda bra, på ungefär samma sätt. Lika men helt olika. Fast The Sound kom från London iofs, och Joy Division från Salford. Så min tes håller inte riktigt heller, den om det provinsiella.
För övrigt väldigt lite årsbästa här. Man bidar sin tid antar jag.
Jag har fan inte haft tid att årsbästa mig. Fast i gammalt och mitt egna kommande. Det är en rätt underbar fas, man vill liksom vara där för evigt.
Hahaha, man vill ju det. Fast ändå, årsbästa, smaka på ordet… Som en cigg till första bärsen fast man egentligen slutat röka. Inte för att jag har slutat på länge.
Gitarrspelet på Silent Air. Kommer postpunktårar nu.
Nä, resonemanget om stad och landsbyggd håller inte alls hela vägen, men tanken är så spännande att jag tycker vi kan förbigå tråkiga fakta.
Storstadsbanden The Sound och 22 för många båda var band som aldrig blivev poppis vare sig då de fanns eller i efterhand, trots att båda banden har dyrkats ihjäl av respektives fåtaliga die-hard-fans. 22 för många finns inte ens i digital form. På Wikipedia har det ifrågasatts huruvida det är trovärdigt att bandet överhuvudtaget har existerat (!).
Ja, och New Dark Age, självklart. Utan gitarrsolot i den, inget gitarrsolo i Blå himlen blues.
Fakta kan dra åt helvete
Det har aldrig slagit mig! Men det stämmer ju! Vi måste stämma karln igen!
The Sound är vinter-musik för mig. Älskar vinter när den är så här. Snö och vindstilla.
Nu sova.
Blev inspirerad.
http://open.spotify.com/user/cxxxy/playlist/3bpLQZR6OWd3N68hEvk9bT
Nu sova! Lovar. Bara röka först.
Jag är inte årsbästalistatypen, men jag tror det här är de fem jag tyckt mest om i år (och de är långt ifrån de enda jag tyckt om, det är det bästa):
Richard Papiercuts – A Sudden Shift
Bäddat för trubbel – Värdighet
Crash Normal – Your Body Got a Land
D-Clone – Creation and Destroy
Crazy Spirit – Crazy Spirit
Anna von Hausswolff – Ceremony
Conny: Bra spotifyat! Fråga: är det en felaktig åsikt att gilla All Fall Down mer än Lion’s Mouth? Jag minns att jag hörde All Fall före, och blev pangkär. Tycker båda är svinbra.
matti: Jag kan göra en årsbästa över 2010 eller 2011 om du vill. 2012 har knappt börjat, i hövvenemitt.
Man får gilla vad man vill mest med The Sound, bara det är nåt.
H: Inte hört så mycket, men Richard Papiercuts verkar grym. Och Wet Hair tog jag med, pga du hade med den på din C-60.
Det jag gillar mest är att Maja har fått ihop det med Darin.
Nobel. Har ni egentligen tänkt på att vi är en akademi och Matti är Horace. Jag vill vara en blandning av Li Li och prinsessan Madeleine pga skändliga dikter och tuttchocker.
matti: Richard Papiercuts-skivan är en växare av Guds nåde, inte för att jag är religiös. Växer och växer, och växer fortfarande.
Jag har läst mejlväxlingen mellan Conny och Matti. ”Krossa honom du – med min välsignelse” skrev Conny när jag inte gillade Stornoway. De uttrycker sig ju sådär, gubbarna. ”Hade du väntat dig det, lille vän?” svarade TP när hjon ville att husägarna skulle sanda.
Och Benny har bett att få sluta skriva i gästboken eftersom han tycker att Åsa skriver ”porno”.
Äh, Benny ÄLSKAR mina tuttchocker. Han brukar t o m länka till dem.
Mattias: Tack, men nu gällde frågan alltså vilken av de två skivorna man tycker är bäst. Jag tycker All Fall. OK hade gott.
Benny är Per Wästberg?
Jag känner mig som en outsider i sammanhanget. Som Gert Fylking i rosa träningsoverall.
Nej nej KBoi, du är Kristina Lugn. KLug.
H! Du är ju nobelpristagare på rikt för fanken. Försök int smussla med det.
Okej. Då ska ni andra ge mig tio miljoner kronor eller vad är det. Säger upp mig i eftermiddag.
Nobelpristagare är idioter och det är inte H. Inga 10 mille till honom inte. Festen är 8.
Ja, alla nobelpristagare är helt utvecklingsstörda. Jag får säga det, eftersom jag själv är cp.
Fast cp-skada är inte en utvecklingsstörning, Benny.
Ni, H, som kan er retrorock/punk/pop vilka är bäst: Bobby Jealousy eller King Tuff?
Och visst är det så att folk gör 70-talet bättre nu än på 80-talet, ofta till och med bättre än på 70-talet. Vad beror det på?
H: DU kan vara Göran Malmqvist!
Ja! Och nu verkar H vara lite sådär snobbigt elitkulturell igen, tycker jag. Tycker det är taskigt att slänga sig över cp-Benny. Ajja!
Hade nog inte hört talas om Bobby Jealousy, så möjligen diskvalificerar det mig som åberopad expertis, men vid en snabblyssning saknar jag punkbotten som King Tuff har. Ska lyssna mer på BJ, men spontant vet jag inte om jag är så inne på det. Och jag är rätt spontan.
Och lika spontant svarar jag att avståndet i tid gör det. 80-talet görs väl bättre nu än på 90-talet? Om 90-talet någonsin kommer gå att göra bra vet jag däremot inte.
Men jag är inte genuint snobbig, det kommer av sig självt. Eller så det då det är genuint.
Men årets King Tuff-skiva, hur är den? Snabblyssnar ute i snömodden och är skeptisk.
Fryppel.
Årets skivor.
1. Ariel Pink’s Haunted Graffiti »Mature Themes«
2. Grizzly bear »Shields«
3. Norra Kust »Norra Kust«
4. Terakaft »Kel Tamasheq«
5. Bob Hund »Låter som miljarder«
6. Grimes »Visions«
7. Frankie Rose »Interstellar«
8. First Aid Kit »The Lions Roar«
9. Anna von Hausswolff »Ceremony«
10. Magnus Ekelund & Stålet »Det definitiva drevet«
11. Nutid »City flowers«
12. Neil Young & Crazy Horse »Psychedelic Pill«
13. Sigur Rós »Valtari«
14. Air »Le Voyage Dans La Lune«
15. Peter Morén »Pyramiden«
16. Vit Päls »Nånstans Ska Man Va«
17. Guided By Voices »Let’s Go Eat The Factory«
18. Jonas Lundqvist »Så E De Me De«
19. Lee Ranaldo »Between The Times And The Tides«
20. Best Coast »The only Place«
Någerst åt det hållet. Säkert glömt något. Men då var det kanske inte bäst. Ariel Pinks hade kunnat legat fryppelt i topp egentligen. Så överlägset bäst var den. God jul!
BJ är ju folk från ex vis A Giant Dog; jeansjackepunk från Austin, tror jag.
Årets King Tuff, ett par låtar är helt grymma.
H – taskigt av dig att peka ut för Benny att hans cp-skada inte har något att göra med hans utvecklingsstörning. Särskilt som han dessutom har både gikt och bältros. Det är därför han kallas Fryppel-Benny.
Hehe, det verkar ju vara genuint om jag får tro detta citat: ”En gästbokare som inte är beredd att axla sitt dubbla ansvar bör ägna sig åt någon annan syssla än gästbokande, skriver H.”
Äh,
håller med dig H om att King Tuff ligger flera snäpp över Bobby J, men detta kommer från en genuint okvalificerad. Ett ryggmärgstyckande utan djup, som ni alla förståss förstår.
Men efter BJ’s ”Hold the woman” vacklade jag lite.
A Giant Dog – Fight, en av skivorna jag glömde på min lista. som alltså inte är klar ännu. Låter som Off!, lite. Ja, eller, det är en tjej som sjunger och det låter väl lika mycket en massa annat, men det är förjävla bra i alla fall.
H: Du ska inte tala om för mig vad jag är och inte. Är jag ett utvecklingsstört cp har jag lika mycket rätt att skämta och ha kul, precis som alla andra.
TP: Det handlar ju om kvaliteten på ryggmärgen. Och nu vill jag be om ursäkt till alla nervskadade, vilkas estetiska sinne naturligtvis är opåverkat. Och slutligen en ursäkt till alla med outvecklad estetisk sensibilitet, som är lika fina ändå.
Ja, eller mest låter det kanske som The Gits, fast ännu bättre.
Nu fick jag mastrad version på Begravningen! Hörs aldrig mer! Åh, det är superbra.
Hejdå, Matti! Vi kanske fortsätter ett tag till. Hoppas lugnt.
Matti: Kung. Rippa den och lägg ut på andra sidan som FÅR EJ FILDELAS.
Fisdela heter det, fryppelmongo.
Jag rullar tillbaka till min avdelning.
Apropå allt detta:
http://debatt.svt.se/2012/12/10/for-vita-svenskar-ar-rasisten-alltid-nagon-annan/
Jag har paus från sociala medier (om inte det här räknas), ni har väl fryppeldelat den redan. Och pepparkakshistorien han utgår ifrån har gått mig förbi. Men jag tyckte det var en bra text.
Det här klassar jag som antisocial media.
Pepparkakshistorien undgått även mig, och jag är åt helvitte för mätt för att ta in det som skrivs in den där texten ordentligt, men jag måste fråga en dum fråga: är tanken att pepparkaksgubbar skulle vara en nidbild av svarta människor? Finns det en sån historia bakom bakverket? Jag tänker inte mycket på pepparkaksgubbar utöver att fundera på hur många fler jag orkar pressa in i brödhålet.
H: Argt, sant och bra.
benny: du är inte ensam om att inte ha gått till tandläkaren på länge! många mellan 20 och 30 gör inte det. inklusive mig. staten har väl försökt att ändra på det mha tandvårdsbidraget a 300:-/år. sparar man det ett år, det går inte att spara längre, har man alltså 600:- vilket typ är en undersökning (är man över 30 får man 150:-/år).
till tröst kan jag säga att karies progredierar låååångsamt idag och att det troligen inte är nån fara alls. skulle det, mot förmodan, vara det ändå hade jag gärna hjälpt till men tyvärr är jag fullblodsnazist.
Mer explicit svar på Bennys fråga: nej.
men åååh.
Önskar att tandläkare fick lära sig på utbildningen att inte skuldbelägga tandinnehavarna. Utöver pengagrejen, det lockar inte jättemycket att bli guilttrippad i munnen. Ska inte dra alla över en kam, men jag har haft erfarenheten själv flera gånger + delat erfarenheten med andra.
Jo, årets King Tuff är en rolig skiva. Jag var ogin i eftermiddags pga dåliga strumpor och dålig rygg.
Förlåt, närmar mig en fryppel, men när jag säger att en skiva är rolig eller kul betyder det alltså i god mening att den är typ schyst eller klämmig, inte att den är haha. Men det kanske ni fattade.
A Giant Dog (alltså jag är inte bandnamnsfascist men vad fan…) låter som Fastbacks med sämre låtar och bättre självförtroende. Helt klart schyst. Ska lyssna mer, tror det växer. Tax för tips.
Det är Tic Tac Totally som har släppt A Giant Dog! Jag har alldeles uppenbart ingen koll.
Vad kallas steget efter fryppel? Frampel? Käftar håll en stund nu i alla fall.
En Frampton.
Vafan, läser grevens lista och ser att mitt band har gjort en skiva i år. Det hade jag glömt.
Man kan säga att mitt fokus ligger längre fram…
Nü Seanse. Fan vad bra.
… menar Nü Sensae
nu senare
Gjorde H en Frampton gör jag nu en Skyttel.
Om någon missat dokumentären om Pertti Kurikan Nimipäivät så finns den på SVT-play fortfarande ett tag:
http://www.svtplay.se/dox/?tab=undefined&sida=1
Det är jävlit bra musik, framförallt.
Ja den är grym. Älskar låten om fotvårdarna.
Lite likt, men nästan bättre än Nü Sensae: http://open.spotify.com/user/chops/playlist/3Q22x8miCMVgfyCG5qgcII
Tänker på gamla Band of Susans, fast bättre.
Ja, nya Scott Walker är fantastiskt bra. Gillar den mer än Tilt och The Drift pga lättillgänglig. Relativt sett, alltså.
Men med det sagt så lyssnar jag på
http://open.spotify.com/track/23LS90srRC3n86OWgUBUQx
tills korna gör knäböj. Hela skivan faktiskt. Det är hans bästa, 0ch fortfarande en av världens bästa. Ibland glömmer jag ju det.
Fan vad lustigt! Jag skrev ett långt inlägg om Punksyndromet på söndag kväll, som försvann (långt + trasigt tangentbord = ids int). Och just hur grymt det är när han lackar ur på fotvårdarna och sin bandkamrat.
Skrev texten till låten i Notepad som dock sparades:
Varför fattar ingen
att jag alltid tvingas till allt
De där jävlarna ska alltid tvinga mig
att gå till fotvården
Jävla fotvårdare! De kan dra åt helvete!
De bara vårdar fötter och fattar ingenting
Varför ska vi ens ha fotvårdare
Det har jag aldrig förstått mig på
De tvingar en, de tvingar en
alltid ska de tvinga en
De tvingar en, de tvingar en
att gå till fotvården
Varför det? Varför det?
1, Burial-Kindred (EP)
2, Musiken till Prometheus av Marc Streitenfeld (Film)
3, Godspeed You! Black Emperor-Allelujah! Don´t Bend! Ascend!
4, Bobby Womack-The bravest man in universe
5, Off!-Off!
6, A place to bury strangers-Onwards to the wall (EP)
7, Spiritualized-Sweet heart Sweet light
8, Loosegoats-Ideas for to travel down death´s merry road
9, Lightships-Electric cables
Ah, Burial! Hur kunde jag glömma den? Kom den i år, inte förra?
Eller var de låtarna med på nån rareversion av Street Halo först, och blev egen EP senare? Nåt sånt var det väl.
Lyssnar på Prometheus-soundtracket nu. I beckmörkret. På förtan. Mäkt!
Tänd lampan.
Hittar den inte. För mörkt.
1. Swans – The Seer 2. Neneh Cherry & The Thing – The Cherry Thing 3. Bob hund – Låter som miljarder 4. Tame Impala – Lonerism 5. Tallest Man On Earth – Theres no leaving now 6. The Fall – Erzats GB 7.Josephine Foster – Blood Rusing. 8. Goodspeed You! Black Emperor – Allelujah! Don´t Bend! Ascend!. 9. Grizzly Bear – Shields 10.Love Antell – Ormberget
BUBBLARE: Lambchop, Scott Walker, Dinosaur JR, Toni Holgersson, XX, Woods, Raveonettes,M Ward, Off, Holograms. First Aid Kit, Anna Von Hausswolf, John Cale, Neil Young & Crazy Horse, Bäddat för Trubbel. UTANFÖR TÄVLAN PGA JÄV: Magnus Ekelund & Stålet, Norra Kust, Joel Alme, Riddarna, Knivderby
Oj, vad konstig det blev. Måste vara något med att skriva i telefonen. Nåväl, bra år!
Jameh, varför har ingen sagt nå’t innan?
http://open.spotify.com/track/3Kih0tH6rJfHj27Xh69QkH
Äh hela rubbet är ju bara 101% GRYMT:
http://open.spotify.com/user/tpart/playlist/5akriIP0a6k9ZtAdWNs3hD
”Vad mörkt det är! Här kan det inte ha varit tänt på länge!”
fast ersatz gb kom 2011. om man ska vara noga alltså.
nåt nytt i musikväg på g matti? det står säkert i så fall att läsa här ovanför men orkar tyvärr inte plöja igenom alla inlägg nu. hejs!
dödööd arg ledsen slut
lillkalle: jo, det är på g, men orkar inte skriva nu. hejs!
Anonym: Nä, bli bra!
Hjort: hahahahahahaha!
Årsbästar mig. Måste leta för att hitta grejer ni inte redan nämnt, som:
Ariel Pink
Goat
Off!
Nü Sensae
Grizzly Bear
Anna Von Hauswolf
De kommer ju med.
Hört många bra låtar i år, men inte så många andra grymma skivor.
Okej, en jag vet jag vet jag gillar:
Mummy Short Arms – Old Jack’s Windowless Playhouse
En skiva ni glömmer:
PiL – This is PiL
Några bubblare som jag inte hunnit bedöma än, men tror jag gillar lite, eller mycket:
Kadavar – s/t
Marriages – Kitsune
Aluk Todolo – Occult Rock
Chromatics – Kill For Love
Återkommer i ämnet.
Mycket handlar om glasögon. Tycker för många band siktar för lågt, blir för lättdefinierade, och därigenom trista. Gäller en del av banden ovan också. Om man är på det humöret.
Ja, PiL.
Rackarns! Tabbe av mig med fall. Får fundera på vilken bubblare som kvalar in istället
Annars är det ju den här nu igen.
http://open.spotify.com/user/jteg/playlist/0995tLczAqjQzQ1fJ0BVIv
http://open.spotify.com/user/jteg/playlist/0995tLczAqjQzQ1fJ0BVIv
http://open.spotify.com/user/jteg/playlist/0995tLczAqjQzQ1fJ0BVIv
http://open.spotify.com/user/jteg/playlist/0995tLczAqjQzQ1fJ0BVIv
Jonas, geniet.
RIP Ravi. Obs, är inte hippie p.g.a. inlägg.
Hittade en gammal liverecension som aldrig kom in i tidningen:
Tomas Ledin
Södra Hamnscenen, 21.30
Luleåkalaset
Sommaren är verkligen kort, åtminstone här uppe. Typ en helg lång. Jag menar inte den här helgen, en helg för typ tre veckor sedan. Undrar om det verkligen är så att den regnar bort? Alltså, det finns säkert tillförlitlig statistik att tillgå. Men vart vänder man sig då? SMHI? Är det tillgängligt för vem som helst? Hur långt bak i tiden bör man gå för att trovärdigt kunna argumentera för än det ena eller det andra?
En släkting flyttade till en gammal tvåa för en tid sedan, inte den i visan, men inne i stan. Den är fin. Ny TV, nya tapeter. Utsikt.
Jag tycker kranen ska få vara kvar, jag har inte engagerat mig nämnvärt i frågan, men den är fin. Även om den som landmärke kanske gjort sig bättre uppställd nere vid Bergnäsbron. Trots allt inte så många som anländer till Luleå för första gången över havet. Men det vore ju historierevisionism. Att flytta den. Och jag tycker bron i sig, och vyn över Bryggeriet, är landmärken nog.
Bland annat detta hinner jag tänka, alltmedan Tomas Ledin skrålar sina bitar över Luleå. Musiken lämnar allt i övrigt att önska och stämningen är på topp, precis som i vilken bayersk ölkällare som helst år 1932.
Mattias Alkberg
Den kom inte in för jag råkade skicka den dagen INNAN spelningen… Som jag naturligtvis inte såg heller, eller hade för avsikt att se.
Tänk vad kul det blir på fredag, när jag ska spela ragor på Debaser mellan spelningarna. RIP Ravi.
matti: bwahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
ferlåt.
Ramlade i götgatsbacken idag, på olämpligt höga klackar. Nu har jag min livs första lårkaka. Känner mig som en elitidrottsman, tänk Zlatan.
MITT LIVS.
The Babies då? Vivian Girls-anknytning. Ni som gillar Blondie måste ju se charmen i det här? För mig är det sån där musik jag inte kan värja mig från, fast allt är redan gjort 100000 gånger innan. Vill inte lyssna, men kan inte låta bli att gilla när jag lyssnar, och så fastnar melodierna och så lyssnar man igen. Fast lite bättre än sånt här brukar vara.
http://open.spotify.com/album/7BQtpdUIIzfRggYzqqOfmm
Ett par jävla kanonlåtar har de. Baby och Mess Me Around fastnade först hos mig.
Äh. Hade för bråttom. Gör avbön. Tröttnade på jävla Babies efter lyssning 2. Jävla dyngmusik. Som schlagerhelvetet. Stryk det här och närmsta två inläggen ovan. Jag kryper ner under dörrmattan och tar ett par cigg.
Följer min årliga tradition med att posta en C-60, ja du gissade rätt, om året. Man gör ju vad man kan för att bibehålla den skära aura av fislukt och mystique som omger en.
http://open.spotify.com/user/granbergpetter/playlist/0YR5VhOpjWqYTKUAaGOXfI
Conny: jag hade samma resa med Babies typ i våras eller när. Har med Meet Me In the City på nån C-60.
Jag satt och surnade till på Off!-skivan igår, men håller det nog för mig själv. Keith Morris är ju fantastisk på den.
Repade igår, med Mats, Nils, Jäder och Jakob ( som vickar för Cristian). Det var som att någon tryckte på paus för åtta år sedan och nu på play. Hur tight och hårt som helst. Ni kan prata om annan jeansjackepunk forever. Känner jag, alltså. Fifan vad vi var bra, vad Tunaskolan är bra. Men så repade vi i två år innan och gjorde 100 spelningar efteråt också. Muskelminne.
de som gillar ariel pink och mature themes kanske också skulle gilla ku klux glam där nämnde samarbetat med r stewie moore. jag tycker mer om den men man kan fråga sig varför, ganska märklig skiva. annars gillar jag danmark i år, närmare bestämt dig & mig och höje haele – http://open.spotify.com/album/4kE9URiiWnSviAvGshlRMC. Det tråkiga är att årets bästa musik inte kvalificerar sig för listor, det vill säga begravningen, vasas flora & fauna, robert hurula, nord & syd (kanske också maria eriksson).
Skrev krönika till Djungeltrumman. Ni som hänger här mycket känner ju igen allt. Inklusive skrytet, även om det är nytt i just den här texten.
http://www.djungeltrumman.se/artikel/Kronika_Mattias_Alkberg
Ja, apropå Danmark, ny Iceage i februari. På Matador! Vad kommer man tycka om den, tro?
Men Burning Kitchen måste vara det första jeansjackepunkbandet. Slutet av 90-talet.
Om man lyssnar igenom hela Burning Kitchen-diskografin idag så är långt ifrån allt bra (några låtar är det definitivt). Men då, på slutet av 90-talet, jag tyckte de var så dödligt coola, jag var ju tonåring då. Och som jag minns det var de det enda bandet då som var, ja, jeansjackepunk helt enkelt, jag fattar poängen med ordet. Ett hardcoreband, men de spelade punk. Inte USHC, inte käng, inte skatepunk, inte garagepunk (såna fanns det ju en del). Och så hade de skitsnygga omslag, en konceptuell tanke. Och så sägs det att de tackade nej till att vara med i DN. Jag har en kollega som sitter och pratar med mig medan jag skriver det här, så det går inte så bra. Och så kommer jag in på annat som kanske mer har att göra med min egen nostalgi. Men skulle de inte vara det första jeansjackepunkbandet vill jag ha förslag. De är i alla fall före Gorilla Angreb. Och vågen av danska jeansjackeband dök upp några år senare, Young Wasteners, No Hope for the Kids, som väl också är jeansjacka. Och sen Knugen Faller i Umeå, men det kändes väl mer som en retrogrej, men sen Tristess och kanske fler som jag inte kommer på nu. Jaja. Men Burning Kitchen ska ha den äran, om det är en ära.
Nu stöter jag ihop med Sara i BK ibland i vår förort, man går med sina barn och sådär. Hur mycket jag tycker om låten de släppte i år har jag berättat, men det där med att berätta hur mycket Burning Kitchen betydde för mig som tonåring, sånt kan man liksom inte förklara med annat än att man tappar ansiktet helt. Hon tror nog bara att jag tyckte att de var schysta.
Fast obs, nu kör jag alltså två spår samtidigt. Det viktiga är att jag hävdar att de var det första jeansjackepunkbandet.
Okej, jag har googlat. En spaning kommer efter lunch. Håll andan!
Kan inte min Burning Kitchen alls, samlingen på Spotify är ju grym. Men jag undrar, hur mycket var på svenska jämfört med engelska? Lägger in några låtar direkt på min lista i alla fall. Fast finns bara tre svenska på Spotify. Tänker att hemspråk är en av de viktiga kriterierna.
Men tänker man så, så är å andra sidan X det första jeansjackepunkbandet, tycker jag. Innan 1980 har jag svårt att kalla det jeansjackepunk.
Eller, har svårt att kalla något innan år 2000 för JP, egentligen. Eftersom en av förutsättningarna är att det på sätt och vis redan är gjort, men att det inte spelar någon roll. Bara fuck off lite. Intervjuade Utbrott i somras och de sa att deet som var typiskt för Umeåbanden i genren var att de hade dyra instrument. Att de hade egna instrument överhuvudtaget. De gillade musiken man gjorde i Umeå, men ville inte riktigt höra dit. Kan man ju förstå. Dels för att man aldrig vill placeras in i ett fack. Men även för att de är från Luleå. Det är lite annars här.
Nu lyssnar jag på Sju svåra år. Fan, asbra ju. Hade helt missat det här ju! En av årets skivor! Tack H!
http://open.spotify.com/album/291RsazpU8UNvy7E6Gzx13
Sju svåra år, alltså
Att Burning Kitchen främst sjöng på engelska hänger ju ihop med att de var först. Formen hade inte satt sig ännu. Det är symptomatiskt att det är först mot slutet de började göra låtar på engelska. Om engelska är ett direkt kriterium ryker ju även nämnda Young Wasteners och No Hope for the Kids, och tycker du inte att The Vicious är jeansjackepunk? På nittiotalet var det ju INGEN som gjorde melodiös punk på svenska, om man inte gjorde trall eller kanske käng. Och nu kommer jag fram till min googling. För 2004 kom första Knugen Faller-sjuan, och då var de i princip det enda punkbandet som sjöng på svenska. Samma år kom första Gorilla Angreb-sjuan, på danska. Och så Tunaskolan med Mattias Alkberg BD, som jag då inte tyckte var en punkskiva utan en popskiva (men gillade!), men nu tänker jag annorlunda. Och i periferin kom första Hanna Hirsch-sjuan, på engelska. Sen kom The Vicious 2005, och därifrån är det lätt att följa hur band bytte språk och nya kom till och ja, var det hela hamnade. Men så måste den tidiga genealogin för jeansjackepunken se ut. Burning Kitchen först, sen Gorilla Angreb, sen Knugen faller. Och vill MABD vara med är det helt okej, men ni var ju årets skiva i Sonic och sånt. Som jag tänker det så spelas jeansjackepunk av skandinaver födda mellan kanske 1975-1985 och som hårdraget upptäckte Earth Crisis före Sex Pistols.
Skrev fel: att BK började skriva låtar på svenska mot slutet (och ja, följdes av Sju svåra år, som var på svenska, helt logiskt).
”Intervjuade Utbrott i somras och de sa att deet som var typiskt för Umeåbanden i genren var att de hade dyra instrument. Att de hade egna instrument överhuvudtaget. De gillade musiken man gjorde i Umeå, men ville inte riktigt höra dit.”
Kan du utveckla det här?
Jag lyssnar på Utbrott nu. Skitbra.
Hittade intervjun med Utbrott, du behöver inte utveckla. Tycker det är intressant. Men det snackas ju mycket om Umeå och så.
Vänta, om det ser ut som att jag försöker avfärda MABD ovan så var det alltså inte så jag menade. Utan att det är först nu som jag tänker att man kan koppla ihop Knugen faller, MABD och Gorilla Angreb och året 2004. Det gjorde jag inte då.
Sex inlägg på radden, det kallas skalpel.
Hehehehe. Jag vill vara med!
Nä, men det var en grej som hade med krönikan att göra. Vi gjorde ju iofs första singeln redan 2002 eller vad det var, alltså Sundbyberg, eller om det var Uh-Uh-Uh som var a-sida. Årets album kom ju senare, och hade nog i ärlighetens namn mer att göra med min bakgrund i BQ än något annat. Plus bra skiva förstås.
Mest extremt störigt att definiera sig som fanbärare, och tillhörande och överhuvudtaget medverkande och så. Och därför så himla roligt.
” Som jag tänker det så spelas jeansjackepunk av skandinaver födda mellan kanske 1975-1985 och som hårdraget upptäckte Earth Crisis före Sex Pistols.”
Ja, jag kan acceptera den definitionen, om man lägger in det med modersmål. Är inte helt hemma med hur det ser ut i Norge och Finland, kan typ bara John Doe, men de är ju mer som MABD, tänker jag. Andra rötter än Earth Crisis, lite.
Sen tycker jag ju, lite OT, att Jag ska bli en bättre vän är underskattad eller snarare missförstådd. FÖR ATT det är en punkskiva, och inte årets pop i Sonic, liksom.
Äntligen finns Trailer Bride’s bästa på Spotify.
http://open.spotify.com/album/5qmSortwG5qW2nGJag5ngH
Det här är bra! Det var sången här som fick mig att tänka på Trailer Bride igen. Nice Purse – Slumber Girls:
http://open.spotify.com/album/3SmeanGRFbqe1C6NmNaGjx
Om de hade strukit den usla och trista näst sista låten, som av obegriplig anledning sjungs av någon kille i bandet, hade det här kunnat kvala in på årets topp 10.
Kan acceptera modersmålskravet, förutom att t.ex. The Vicious fortfarande måste vara jeansjackepunk.
Grass Widow – Internal Logic kom ju i år! Den ska upp på min topp fem. Och FNU Ronnies – Saddle Up. Men jag vill inte ta bort nån annan.
Grass Widow, ja!
Eller, nja. Lite för mycket hört det förut kanske. Fast det var ju bra den gången.
Håller i stort med i din historieskrivning H, men tycker att Gorilla Angreb ska in tidigare. De spelade ju i fem år och var the shizzam innan sjuan kom och fanns ju samtidigt som BK där innan de la av. Sen var det ju mest GA som lät så ett tag innan sju svåra år (första vändan), de andra danska banden och sen knugen faller osv, som du skrev.
Hört det förut, du menar typ fyrtakt, rockinstrumentering och såna grejer? Jo, låter tradigt.
Jens, jag tycker det här är jättespännande. Nu vet jag ju inte vem du är eller var du bor eller någonting, men när dök Gorilla Angreb upp i ditt liv? Jag kan uppriktigt inte minnas. Burning Kitchen-tian kom 2001 och då minns jag det som att bandet redan var nedlagt sen ett tag. För mig är dem och GA inte två band som överlappar varandra, utan att GA kom flera år senare. Om jag upplevde någon shizzam före sjuan kan det inte handla om längre tillbaka än 2003… Ursäkta insnöandet… Försöker minnas. Vad hände när etc.
Förlåt, alla. Det här blev otroligt insnöat.
Haha, vi kan försöka reda ut det snabbt. Tycker också att det är spännande.Jag såg Gorilla Angreb första gången 2000. Om Burning Kitchen var nedlagda då törs jag inte säga, men tian hade ju inte kommit. Därav överlappstanken. Men jag bodde i Östersund då och har för mig att Burning Kitchen spelade där sen på hösten. Om det inte var året innan, men det tror jag inte. Alltså var de nog inte nedlagda då som jag tänkte nyss. Jag gräver lite i huvudet efter år men Gorilla Angreb 2000 minns jag säkert, kråkenäsrydsfestivalen.
Obs! Inget ”jag var där då”-snack, bara motiveringar till kronologin. Men klart nu tror jag, minns inte mer och skäms säkert sen över hur det framstår. Eller strax, ska sova.
Åhfan! Tack för minnet, Jens.
Kom och se DSÖ på Debaser ikväll. Kom i tid, för det kommer gå fort.
Är det 21.30 och går det att lita på den tiden?
Kajsa Ekis idag i DN. Bör läsas. Om klass och dagspress förr och nu ”Istället för en medelklass som begriper något har vi en medelklass som definieras av vad den köper”.
21.30 eller strax därefter. Inte mycket senare i alla fall.
Vilka spelar i Det sönderslagna örat? Kalle, Conny, Manuela, nån mer? Behöver veta vilka jag ska tagga på Fejjan, ska tipsa om Debaser ikväll.
Christian spelar väl också med DSÖ?
Japp Cristian med.
Pinsamt att sitta på tunnelbanan och googla ett band vars namn man inte visste var en sexleksak.
Neil deGrasse Tyson snackar med bl.a. GZA om hip hop och vetenskap.
http://youtu.be/vHfdd-PQVwo
Jag har så mycket jobb att göra att jag knappar kan andas. Och jag har så ont i armen att jag knappt kan skriva.
Om jag klarar alla deadlines fram till nästa fredag, då det är jullov, lovar jag att aldrig mer klaga över nåt i hela mitt liv. På sant.
Men Åsa föhelvitte, slit inte ihjäl dig. Om du har ont så måste du ju vila armen. Det lär inte underlätta skrivandet senare om du bara fortsätter på det där viset.
Men jag ska inte fortsätta forever! Bara tills på fredag. På sant.
DSÖ, debban, kunde inte gått bättre. H, inte var sy väl där?
Du …
Alla går ner sig utom jag. Us and all or or friends are so messed up.
Dansat mig dösvett till Waiting for you med The Brides. Är så gammal!
Conny, jo jag var där. Kom precis när ni gick på var tvungen å gå när ni gick av. Ni var bra.
Conny du spelade fel fast det bara var två ackord.
sönderslagna örat, det är lite som traveling wilburys typ? eller?
Mer som The Highwaymen, skulle jag säga. Eller Grymmlings.
H: Och?
Inget och.
Förutom: ujujuj. Som ni brukar säga.
Gillade även Connys tvåtonssolo.
Enligt DSÖ:s programdokument är vi ”en perfekt mix av Peter Hooks karriär efter New Order och Centerns ungdomsförbund”.
Vi hade lite premiärnerver. Jag gillar sånt.
the doldrums o massa annnat gammalt med Ariel Pink nu på spottan! god jul önskar tomten!
Jag vill ha BSG-merch. Helst t-shirts, patches och pins. Tack Tomten.
Jag vill ha den här:
http://www.rodebjer.com/en/artiklar/clothes/dresses/caddy-dark-gold-.html
Åh snälla kan jag få den att bo i.
Finns inte ens i min storlek :((((
Jo här finns den :))))
http://www.wakakuu.com/se/troja-caddy-1.html
Jag har den i grönt redan och använder den jämt:
http://www.rodebjer.com/en/artiklar/clothes/dresses/caddy-melange-.html
Visst antecknar ni nu?
Hehehe. Roligt, jag antecknar.
MWAHAHAHAH!!!
https://twitter.com/RBONSTROM/status/279585263280349185
Herrejävlar.
Lyssnar på Utbrott och Sju svåra år och nassesvinen ( japp räknar in moderater och sverigedemokrater etc) ska fan äta danska skallar härifrån till evigheten..
Jag är inte helsåld på det här med våld, men om du skallar på så pröjsar jag för dina Treo-rör.
Jag vägrar ”ta diskussionen” för att de antingen:
1. Inte kan svenska, inte fattar argument alls, trots sitt eviga tjat om ”svenskhet” och ”svensk kultur”. Två företeelser som kan dra åt helvete hursomhelst, om de överhuvudtaget existerar.
2. Har underbyggda åsikter och intellektuell kapacitet, men som ändå bara utmynnat i forna Jugoslavien, Rwanda och Nazityskland. Det är ett luftslott långt större än Sovjet och Kina.
De vill ha krig. Jag accepterar. Det är krig.
Idag ska jag bara se söt ut och på så vis göra världen till en bättre plats. Alla ska bli glada att se mig och sluta gräla.
Okej, krig. Hur ska det här kriget utkämpas, för att inte vara ’ett luftslott’ till?
Natural Child har ju inte gjort årets skiva (skivor, de har släppt två i år), men ibland är det helt härligt att lyssna på deras auisserock, helt i linje med Celibate Rifles, tidiga Saints och Lipstick Killers, testa, vetja:
http://open.spotify.com/album/6i59N5TfT8AnMCEo6q9Qs6
Kriget? Man härmar dem med tillgjord röst, tillexempel. Gör sig lustiga över dem, mobbar ut dem. Äh, inte vet jag. Jag ids inte försöka förstå dem längre, då de själva inte förstår ett smack. Jag pallar inte försöka/låtsas vara märkvärdigare än dem.
Tyckte Johannes Anyuru hade rätt: http://debatt.svt.se/2012/12/10/for-vita-svenskar-ar-rasisten-alltid-nagon-annan/
Vill inte delta längre, vill inte acceptera deras (min) kränkthet. I övrigt så har jag ingen dialog kring det här, annat än vid direkta aktioner. Ses och planerar revolutionen i nån källare nånstans, efter jul. Skickar snigelpost om det, eller ringer. Trollen får ta internet, varsågoda.
Börjar även tänka att Liturgy hade rätt, att Hunter Hunt-Hendrix inte är nån yuppiemetalsnubbe från Brooklyn bara. Att Aestethica är en jävla grym skiva som jag avfärdade av fel anledningar. Jag ger den några chanser till, så att jag, om jag avfärdar den igen, åtminstone gör det av rätt anledningar.
Eller så lyssnar jag på senaste Blut Aus Nord-skivan igen, alltså 777- Cosmosophy. Och igen, och igen.
För många, mig inkluderad, är Internet ett verkligt rum, kanske det enda där man kommunicerar med andra människor om både högt och lågt, viktigt och oviktigt. Men det uppdagas så sakteliga för mig nu att det bara är ETT rum, att det finns andra och jag vill kolla hur det är i dem, jag har glömt hur de ser ut litegrann. Var lite packad när jag skrev det där om krig, inte är det krig och inte tänker jag utkämpa något heller. Blir bara så ledsen av alla meddelanden och kommentarer överallt om Lucia och pepparkakor och Tintin och Kalle Anka och halalkött i skolor och så vidare. Ledsen på gränsen till hatisk blir jag. Kryckfyllon som Dan Park, svennebanner som kallar de här grejerna ”ickefrågor” etc etc. Det är verkligt.
Jag vill inte vara med längre. Det handlar lite om det där supersorgliga nejet jag nämnde förra helgen.
Har haft en sällsynt tung höst, det har varit verkliga psykopater som satt dagordningen för mina vänner men det kan jag inte prata om ännu, då allt ännu inte är tillbörligt utrett. Men så mycket kan jag säga, att det finns en linje här, om än otydlig, då jag inte kan visa allt, säga allt. Jag har försökt ge dårarna fingret och de svarar med att rycka av hela armen vid axeln, lite. Men jävlar när den växer ut igen, då ska jag daska den kring deras öron.
Ursäkta lite manisk postning här på söndagsförmiddagen, men jag måste försöka formulera lite olika grejer för mig själv. Våga mig ut i verkligheten med dessa grejer. Jag känner mig rätt trygg i detta forum, så jag testar det här på er. Hoppa över det om det verkar obegripligt eller jobbigt.
Visst, jag blir genuint ledsen över att SD, ett främlingsfientligt parti, kan ha 10% i opinionsundersökningarna. Sen tänker jag på det ett varv till, och blir närmast paranoid. Dårarna, hur många de är… De är överallt, röstar på SD och lyssnar på Bruce Springsteen, Ultima Thule och Thomas Ledin, säkert.
Lyssna på Missbrukarna nu, föfan. Sveriges bästa punkband genom tiderna.
Oj, alltså, jag svor inte åt Conny! Det såg ut som det, va?
Lyssnar på Millbergs 2012 och hittar mycket som jag missat under året. Som den där Mikky Ekko tex!
http://open.spotify.com/track/0FVPq7QbvLI8a6mixwQaqI
http://open.spotify.com/track/4dpgUunispSR8HfxHvjEKu
Vilka låtar.
Matti: jag läser vad du skriver men kan inte tillföra så mycket förutom ett: kämpa.
Japp. Kämpa.
När det går åt pipsvängen knyter jag ofta näven och tänker ’Jävla Conny!’
Jag umgås ju med en del SD:are. Det fnkar seriöst rätt bra att retas. Men det gör man ju utifrån sin egen sociala status. Om inte jag hade en bra vänsterfot hade dom såklart inte tagit till sig av mina mobbartag. Men som sagt, rätt effektivt för att göra fula åsikter även socialt fula, utan att det blir skrik och bråk.
Jaja, man ska inte mobbas. Det sa dom ju i den där Bully. Men det skiter väl jag i.
helt vanlig söndag. man vaknar i spillror, äter frukost och hatar hela jävla högern utav bara helvete. Ni vet, dom där, borgarna och nassarna? Samma pack. Och dessa liberala. Man vill skrika. Men var fan gör man det? Var gör jag det? Facebook? Avpixlat? Börjar här, för ni har hört det förr. Känns tryggt.
För övrigt vill jag också rikta ett klassiskt långfinger till all form av välgörenhet. Det är deras skit, högerns. Snacka om att upprätthålla en maktbalans. Här har du en ny fotboll, fadderskitunge. Sparka på, håll käften och le på bilden. Kärlek, människan, skådespelssamhället i dess renaste form. Hälsning, Timbuk och artisteliten. As.
Det var allt för mig.
Vilket glatt gäng!
:)
:D
En skitsöndag. Helt klart. 100% skit. Inte 10%. Det mest tragiska är att vanliga, icke SDare och t.o.m. vänstersympatisörer och i övrigt kloka, raljerar om pepparkakor och gud vet vad.
Det är bara ett fett misslyckande av oss som tycker annorlunda. Ta fighten, överallt. Att ge upp eller bara retas är att göda idiotin.
Jag googlar ”hur skriver man telegram till begravning”.
Länken ”Ångestballader på Mattias Alkbergs begravning” kommer upp.
Men usch.
Kolla: En till som tycker de är dumma i huvet, och att ondskan finns nån annanstans, nämligen i Alliansen.
http://brockbrock.com/herrlundkvist/?p=3386
Tidiga TSOOL, jävla bra ändå.
Sjukt bra faktiskt. Lätt topp-10 svenska genom tiderna.
Hur är Shine On, på tal om TSOOL?
matti: kan jag göra nåt?
Tack Staffan, men nej. Det handlar inte om mig, det är andra och de har det jobbigt och jag är maktlös. Vi ses väl till jul?
jag hoppas det!
Stalle: vilka tider du har! Pigg, med utropstecken 4.14.
Jättefin skiva från Umeå. Borde ha skrivit om den redan, fått en jättefin vinyl, men inte vetat om det ändå. Finns på Spotify:
http://open.spotify.com/album/1ptULBNN3sNz6VszVDQ21v
Skator, var namnet på artisten, Vita Kalla, heter skivan. Joni Mitchell, Turid, Jan Hammarlund, Joanna Newsom etc.
Drömskt, svenskt. Konsekvent.
jag var psykotisk.
Den här gjorde ont att läsa:
http://thebluereview.org/i-am-adam-lanzas-mother/
Herregud, Skator är svinbra. Stilig titel förresten. Apropå snygga ordkombinationer, den där diskussionen några av oss hade och andra tröttnade på.
Ja H. Plus inte snodd, så långt jag uppfattar åtminstone. Poetiskt. Även om jag HATAR att kalla saker för det, det liksom undersäljer såväl text till musik, som poesi. Som att poesi skulle vara en egenskap, inte en form, inte ett uttryck som är sig självt nog.
Åh. I am Adam Lanza’s Mother. Åh, herregud, vad ont det gör.
Nä, precis. Det är ju ur texten till låten som heter samma fast orden omkastade. Det är jättefint. Ang. poetiskt, om det är så du menar, att man slött använder det för en viss typ av uttryck, något skirt och drömskt. Som att det vore mindre ”poetiskt” att sjunga ”Twenty five whores in the room next door” (ja, det var det första exemplet som dök upp i den här skallen). Men Skator verkar ha skitbra texter, när man lyssnar på dem åtminstone. Vet inte riktigt vad de handlar om än. Men musik lyssnar man ju på, inte läser.
Ja, så jag menar. Håller även med om att man lyssnar, inte läser. Gud, jag har tänkt så sjukt mycket på det.
Lyssnar på KBois december och blir glad av ’68 comeback. Vilken bra version dom gör! Den välter nästan.
Åh, så bra! Rock som nästan välter.
Är det den som är så exklusiv att du inte ens postade länken? Hur har skräddarn kunnat höra?
alla ska me!
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
http://open.spotify.com/user/karlitos/playlist/5uY4mu9lHyxc7SfdcYAMgC
Jag postade den sen när jag var klar. Tror att det var den 8 december ca kl. 14.39.
Ingen ska med: alla ska dö.
Ingen ska dö forever. Kram
Det är det sena 80-talets MSU och Frihetsfrontens fel, i förlängningen alltså De nya Moderaterna och de som äntligen fick känna sig coola som blev bjudna på sprit- felparkerings- och skattevägrarorgierna: Alliansen. Det är de som möjliggjort SD. De och sossarnas elit från samma period som inte förde sin makt vidare till nästa generation, utan höll i den krampaktigt, långt in i demensen. Vem kunde man vända sig till annat än sig själv och sin egen skräck? Och så, simsalabim, en nazist förklädd till Harry Potter som trollar med järnrör. Hurra! Honom vill jag ha, för jag är en idiot!
Kanske. Hellre individ än kollektiv, hellre demontera än bygga samhälle. Ändå blir solitär idioti kollektiv idioti. Inge bra alls.
KBois-C60 däremot är bra och värd att dö för, nästan.
Är det bestämt när spelningen börjar på Riche(inkl.DSÖ)?
Exkl. DSÖ pga. semester.
semester wtf, skippade ju debaser
Tyvärr är det så. Halva laget är borta. Fler chanser ges i januari/februari.
en annan inväntar norrlandturnen med dsö.
Tycker den där dikten jag skrev här, efter valet, stämmer bättre nu än då. Det enda med dikten är att Vi:et i den är lite otydligt: lite landsfadertonfall där, mitt värsta tonfall. Med Vi:et menar jag ”vi som tillhör vänstern, som definitivt inte röstade p vare sig SD eller Alliansen eller andra extremhögerfalanger”. Och att man handlar lyx på Willys och Lidl för att det är så den nyliberala friheten ser ut. Fri att välja mellan dåligt och illa. Det om det tekniska, det jag finner otydligt.
Och jag tycker FORTFARANDE att det är värre att Alliansen gick framåt än att SD kom in. Ondska är värre än dumhet. All höger är extremhöger.
Tanken har slagit mig flera gånger. Det är MUF-arna från mins gymnasitetid som styr landet: Kristersson, Reinfeldt, Borg etc. Tanken kan ge mig andnöd samt en känsla av att någon gett nycklarna till en bil med särskilt risiga bromsar åt ett notoriskt rattfyllo. Då går det som det går.
Men, om något helt annat. Julen är i annalkande men ingen har skrivit om Det gudomliga livsmedlet på länge. Vill ha tips, recept och allmänt dreggel, tack.
Fem grunder satta med Könsförrädare förresten, och vi har inte jobbat åtta timmar ens typ. Blir mumma det här.
Recept på Julfläsk? Jag brukar bara ta från buffén. Hur skulle man annars göra?
En dikt, tror jag, är en fin dikt, vet jag. Håller ju med.
Det gudomliga livsmedlet är ett liv som står över medlet.
julFläsk heter det.
Confittera allt. I övrigt lagar jag inte så mycket som ett kokt ägg i jul, då jag firar hos svärföräldrar. Ska bara sitta i soffan och klaga.
Hur confiterar man dopp i grytan?
Och gröten? Skiter man i den helt enkelt?
Men Matti, det låter ju helt obegripligt äckligt.
har jobbat lite med rödkokt Fläsk på sista tiden. Såg det på Kinas mat och deras receptet är bra:
http://www.svt.se/kinas-mat/mao-zedongs-rodkokta-sidflask
konstigt fynd idag, sånt där som man bara kan göra på Återvinningen i Luleå ibland. Isländska Þeyr – As above… (1982), finfin postpunk. Signerad.
http://www.youtube.com/watch?v=pMNL3YpnRrc
H: Men smidigt om man inte har mandel hemma.
Så den som får skiten i gröten får en gåva? Jag fattar inte.
Öl in gröt ut.
Meh, skiten är ju gåvan! Vissa är visst lite bortskämda!
Medan min humornivå ändå är på botten:
http://youtu.be/DogVrLdVI4g
”Han blir stressad, tror jag.”
Meh! Hämtade ner nya i-tunes, nu ännu sämre! De har lyckats ta bort funktionen där man kunde bläddra bland omslagen i albumläget. Typ det enda jag gillade med i-tunes.
Grym låt det här. En av årets bästa, om man ska vara rättvis.
http://open.spotify.com/track/5k4du9WtL6BjqYqZyIeb8y
Men jag är skeptisk till albumet. Blir för mycket distanserad hipsterskit. Och så verkar karln vara så där hopplöst begåvad gäsp gäsp. Skiter väl jag i. I den här låten hör jag en själ i sången, annars inte.
Jag försökte sätta ihop en spotifylista med favoritlåtar från 2012. Men jag minns ju inget! Tycker det kom mycket bra i alla fall, men det gör det ju varje år.
Jag försöker med samma, men har ingen tid. Hatar när jag inte har tid att lista saker. Vad är det för liv då?
I knock on your skin and I am in.
Bästa textraden i år. Från förra året, men remixen kom i år. Kan inte ens förklara vad som är så bra med den, textraden. Kan vara kroppen som tempel, kombinerat med Björks röst, prick just där. För det är Björk, alltså. Virus.
Ibland är ljudbilden intressantare än gitarrspelet. Till exempel i detta mästerverk av EN och Heiner Müller (som jag inte vet mycket om). HÖG VOLYM feståss!
http://www.youtube.com/watch?v=hPq7WuZgFcQ
Eftersom jag kommer att fira en stilla jul hemma i år kommer bordet bli något destillerat. Vad som kommer att bjudas är följande:
Senapssill
Västerbottensill
Gravad lax med hovmästarsås
Ägghalvor med löjrom och dillmajonäs
Någon form av pastej/paté som serveras med cumberlandsås och cornichonger (ej helt klarlagt ännu vilken det blir. antingen viltpaté eller pastej på kycklinglever, Smör och cognac)
Janssons frestelse
Prinskorv med rödbetssallad och senap
Kanske rödkål eller stuvad vitkål
Ibland är jag bara en rädd liten harskrank. Kan inte hjälpa det.
åsa: det är vi alla ibland. kämpa
shred: på tok för lite kött på den menyn.
Vad är Västerbottensill? Sill med ost i?
Har dragit första julbordet idag. Åh, det var fint det. Najadlaxen och de glögglacerade spjällen var bäst.
Stalle: jag vet, men så får det bli i år.
KBoi: det stämmer! Man gör som en krämig sill med crème fraiche, riven västerbottenost och lite annat. Prova! Asgott.
Jag gillar gubbröra. Alltså när man samlar ihop ett par kommungubbar i ett konferensrum, som sedan rör ihop det rejält. Har en sån grej på gång nu, kanske blir nåt i tiningen om nån dag.
Och jag som trodde shredd var från Stockholm. Jag menar, så bildad som han är å så.
Låter helt sjukt. Själv confiterar jag animaliskt fett i animaliskt fett. Till det akvavit. Och hustrumisshandel.
Annars lät lite annat gott. Det ska jag testa.
Stieg Larsson: http://www.kuriren.nu/noje/default.aspx?articleid=6673123
Jag vet nog hur det går när du provar lite annat. Det blir felaktigt kryddad sprit och denguefeber i en vecka. Håll dig innan för linjerna.
Obs allihop! Matti skrev Stieg Larsson men länkade till Mattias Alkberg! En luring!
Jag har gjort en lista med låtar från 2012!
2012 låtar från 2012:
http://open.spotify.com/user/pontussillr%c3%a9n/playlist/2WjP79dKbyEKkdpYNR2dIq
Började greja med den i januari när jag funderade på hur man skulle kunna hitta på ett värdigt mastodontprojekt att följa upp 1000-listan med. Rensade en massa ifrån den, ordnade upp lite och lade in allt i en ny lista idag. Det tar fem dagar att lyssna på enligt Spotify, så ni hinner lyssna igenom det två gånger innan året är slut!
vore mäktigt med 3000 kommentarer innan julafton. för då blir det en julklapp här och med det nytt inlägg väl? det är ju en tradition.
Jag är faktiskt från Stockholm men uppvuxen någon annanstans, minns knappt vart längre. Några fragment:
Man cyklade till skolan året runt, oavsett väderlek och underlag
Det var långt till allt
En gång skulle vi åka och kolla på Carpe Wade i Ö-vik men det blev aldrig av
Det fanns inga tjejer och ingen t-bana
Du skulle ha länkat till nsd-versionen istället Matti! Där fick man ju jätteroliga kommentarer också! he he…
”Ta bort Alkbergs ”krönika” och ersätt med någon som kan hantera vårt språk på ett anständigt sätt”
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7350305
Hehe. De brukar vara så sega på NSD, att jag inte ens kollade om den fanns där.
Signaturen är kanske det roligaste jag läst ”Med krav på anständighet”.
Ska börja ha det som avslutningsfras i mina e-brev framöver.
Men ja, roligt var det!
Bob Dylan: BWAHAHAHAHAH! Lysande.
Jag måste berätta resten. Jag var ju en rädd liten harskrank idag. Men sen bröt jag nacken av krisen, sa vad jag behövde och fick gehör. Det slutade så bra det kunde enligt förutsättningarna, för många människor är ju väldigt bra egentligen. De vill hjälpa till.
Ja, synd att jag inte kan vara tydligare än så här, men ändå. Ikväll bankar julehjärtat.
Bra Åsa, för harkrankar gillar inte kylig jul.
Annars måste det väl ändå finnas sillsallad på bordet.
Kanske denna fantastiska: http://m.recept.nu/recept_nu/forratter/fisk_och_skaldjur/rosolje/
Jag tyckte det var jättesant, att grafiska noveller kan och ska tillföra något som inget annat medium kan. Annars hade ju genren varit meningslös, typ som Alan Moore sa, ”i bästa fall en film utan rörliga bilder”. Utmaningen är alltså att utnyttja, snarare än att begränsas av, det vita pappret. Tänkte länka till min favoritseriebild, men jag hittar den inte på google. Den är från Akira, när nån sprängs till molekyler och hela bilden är bara ritad med några svarta punkter. Genialt.
Walking Dead, däremot, funkar faktiskt bättre som tv-serie… Förutom att vissa jävligt jobbiga saker som hände i tecknade serien aldrig någonsin kommer hända i tv-serien pga Amerika.
Fast att Karl skjöt sin mamma i huvet, den var bra, det var den.
skjöt?
skämmes
Tomten: http://www.nightchannels.com/shop/images/akira%20explosion%20shirt%20black.jpg
Nu när jag lyssnar på Prometheus-soundtracket slår det mig hur sur jag blir på er andra som inte gillar det jag gillar med filmen. Alldeles oavsett om jag förklarat för er vad det är jag gillar, eller inte. Ni har helt fel.
Men nya Spotify, sluta vara så fult och trögt.
ser fram emot svärfars siksallad, det är sallad det!
Siksallad? Är det sallad med sik i?
Grym bild, kilo. Otomo är grym. De där skuggningarna han gör med raster av olika storlek och tunna, raka linjer, det är så jag slår dit när jag tänker på det. Tony Moore och Charlie Adlard har ingenting på Otomo.
På tal om Otomo och filmatiseringar skulle jag faktiskt vilja se vad Guillermo Del Toro skulle kunna göra med Domu, om han någonsin får för sig att följa upp den idén. Inte för att det skulle kunna bli jämförbart med serien.
Serieprat, kul!
Att serier har ett eget språk och kan uttrycka saker inga andra medier kan håller jag såklart med om.
Däremot har jag sjukt svårt för begreppet graphic novel. Eller serieroman för den delen.
Jag tycker det kan få heta serier, eller comics om man snackar amerikanska. Graphic Novel känns mest som något ihopkokat på en marknadsavdelning för att kunna kränga serier till folk som inte läser serier. Eller för vuxna som lite pretentiöst sådär vill få det att framstå som att de läser något annat och lite finare än Fantomen.
Jag kan störa mig på det på samma sätt som på den där fåniga historieskrivningen att seriemediet tog ett jättesprång på åttiotlet med Watchmen, Maus, Dark Knight etc. Som om Winsor Mccay, George Herriman eller Will Eisner aldrig funnits.
Charmen ligger ju i att något som betraktas som fulkultur i hundra år hela tiden varit en konstform i egen rätt utan att erkännas som det. Kanske rent av kunnat odla sin särart just för att det inte betraktas som en konst. Att kalla det serier rakt upp och ned är för mig att omfamna den historien, medan graphic novel känns tvärtom. Lite näsan i vädret,
Eller, vad vet jag.
<3 Åsa Linderborg <3
Fy fan att det ska vara så här alltså.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article15960057.ab
Åååååååååh, Will Eisner. Spirit, ååååh. Dessa fantastiska bovar och hårdkokta kvinnor. Och dessa vinklar och perspektiv. Åååååh.
Hårdkokt kvinna till julbordet kanske?
kboi: ja.
P: Men kan det inte finnas en poäng även för läsare och utövare i att särskilja längre, berättande serier från exempelvis korta strippar? Att använda ordet ”serier” som ett allomfattande namn, och andra ord som underkategorier? På samma sätt som Japanerna delar in ”manga” i hur många olika familjer som helst, utifrån målgrupp och tema. Japansk seriekultur har i och för sig växt fram på ett annat sätt, och aldrig varit fulkultur per definition efter vad jag förstår, men jag tror inte uttrycket i sig har blivit lidande för det.
Åsa: Läste precis det där och blir så jävla förbannad. Kokar i ådrorna på mig.
Jaha, ni som kan grejer. Vad betyder det att Debaser köper Strand? Eller är det en för het patutis?
hjort: Jo, iofs. Men det jag pratar om är inte så mycket defintionen av olika format, fyra rutor eller bok inom hårda pärmar utan mer det där ”nej, det är inte en serie det är en graaaaafisk roman”. Som om det vore så hemskt med serier liksom.
Ja, den typen av attityd är inte särskilt konstruktiv, det kan jag hålla med om.
Benny: Rent praktiskt betyder det att Debaser kör tre lokaler i Stockholm (fyra om man räknar den i humlegården på sommaren) fram tills Slussen stängs och de fasar över den verksamheten till Strand. Det har ju alltid varit ett rivsningskontrakt.
Nyckelfigurerna på Strand slutar (om inte hela organisationen byts ut, det vet jag inte) och därmed försvinner väl lite av ställets särprägel vågar man misstänka.
Alltid lite trist med färre aktörer som styr. Men för allmänheten skulle inte jag tror att det blir någon världsomvälvande skillnad.
Fan, jag missade att gå av på min station pga Debaser-vrede.
Ånej, elden har spridit sig! Nu är det allmän spelställen-i-Stockholm-vrede!
Fast alltså jag är glad och vill hela världen väl.
Mycket skrymt så här års.
https://twitter.com/johanstael/status/281786442907254786
https://twitter.com/johanstael/status/281789832957665280
sicke mongo
Vilket jävla slöseri med sperma han är, Staël von Holstein. Glad att folk är så snabba med att påpeka hans gränslösa dumhet.
Homage till P för 2012 2012! Bra jobbat!
Åsa om Åsa L, jag orkar knappt ta in det. Fylls med så mycket hat, och det är ju det de vill… Fan.
Har varit isolerad. Vaddå? Försvinnner min namne från Strand? Det är ju asdåligt. Lilla konkurrensen mellan Debaser och Strand har varit jättebra för Stockholm. Båda har tvingats skärpa sig och hitta spännande akter. Bra också för band och bokare att ha fler än en arrangör att förhandla med.
Blir tokig på en grammatisk grej. Heter det ”de jag älskar” eller ”dem jag älskar”? Har gjort alla möjliga vi/oss-tester men fattar fortfarande inte. BENNY!!!!
I vissa fall funkar både de och dem. Tänker inte ge mig in i det flummiga djupvattnet som kallas för grammatik för att bringa en förklaring, men det är så jag har lärt mig i skolan.
Och sen, om Linderborg, så känner jag mig så ledsen och äcklad över att förövarna (idioterna, blockmongona, rassedårarna) inte kommer att känna ett uns av skam, utan de kommer bara att sitta och skratta, gotta och vältra sig i hennes sits. Hon är en fiende och det är inte mer än rätt att hon ska känna sig osäker. Det är så avgrundsdjupt sorgligt att jag inte vet vart man ens ska börja. Äckliga kräk.
Tack Conny!
Grammatik är inte flum. Det är väl snarare nazism.
Både ’de jag älskar’ och ’dem jag älskar’ är enligt SAG rätt, och det är nassebibeln (jag är inte nasse). Dom förklarar inte varför, vad jag minns.
Men såhär är det i alla fall: Både ’de’- och ’dem’-exemplet innehåller en s.k. nollmarkering: det är en konstruktion som egentligen ska ha ett ’som’ inklämt. Det är inte obligatoriskt i svenskan (längre). ’De’ används för subjekt (De är älskade) och ’dem’ används för objekt ’Jag älskar dem’. Som-konstruktioner kan analyseras som både subjekt- och objektkonstruktioner, varför det är okej med båda.
Så alltså: Det är okej med båda, för att det bestäms av ett ord som inte finns i meningen. Så logisk är min värld. En jävla låtsasverkstad.
Jag försöker ju vara rationell om det här med hur nassarna ska bemötas. Men Åsa-grejen får det att rinna över. Grinade till Gomoron Sverige-intervjun. Jag kan inte hantera ilskan.
Åsa: Men en grej skulle jag vilja säga om de/dem. Sikta på att använda de i huvudsats och dem i bisats. Det är enklare för läsförståelsen, eftersom det är så vi är vana att använda de/dem i andra kontexter. Jag gillar ’dom’. Och dompa.
Ok tack. Tur då skrev jag inte fel, skrev ”de jag älskar”. Fast känns ju ändå fel, pga krångligt. Borde skrivit ”alla jag älskar”.
Lycka till ikväll! De längst fram kanske kan rassla med sina juveler?
Fultrickset när de och dem känns oklart är ju att testa att byta mot vi och oss. Men ibland är blind tillit till en kompetent korrekturläsare den enda räddningen. Annars var det en fin lösning att skriva om till ”alla”, tyckte jag.
Fast viss förskjutning i innebörd förstås, om det var petigt. Du kanske filar på ett stycke dikt.
Ja, lycka till och excitera mera. Jag hade sjukt gärna varit en i frontledet och bara njutit. Men, näe då, inte nu heller.
Men ååååh, Åsa hade redan skrivit vi och oss. Felåt. Är dagen före julafton typ och jag är trött.
Nä, njuter, det är inte ofta det.
Hehe, H. Men jag är lite störd på att jag inte hållit kvällen fri.
Jo.
Jaha, när begravningen är som allra mest spännande sitter en annan ( jag) och skiter i någon sorts paus och slår en fluga på surfen och noterar att Maja Lundgren gjort det igen. Satt myror i huvudet. Bra myror dessutom. Om aftonbladet, Åsa L och hatet. Tål att tänka på: http://lundgrenmaja.blogspot.se/2012/12/movere.html?m=1
Jag tycker att Maja Lundgren ska skärpa sig. Borde finna något annat tillfälle att, föga överraskande, visa aversion mot Aftonbladet Kultur än när Åsa Linderborg kämpar för sitt liv. Det handlar om anständighet och jag undrar: Var är solidariteten?
Jag tror att det handlar om vänsterns eviga problem, tillvägagångsättet. Jag håller med Maja om både megafoner och Lindeborgsk retorik, kanske för att jag kommer från en annan vänster än Lindeborg. Jag kan sympatisera och känna empati för Lindeborg med fleras förehavanden. Men jag tror inte på det dom gör. Främst för att jag hatar retorik.
Åsa: Är inte det där den där ’näven i bordet’ som Maja nämnde, som du just använde?
Ja då får det vara det. Trots alla intellektuella krumbukter (som kan vara principiellt rätt). Vi är för fan hotade till livet, mer Åsa Linderborg än jag. Det är på allvar.
T ex. Åsa Linderborg och jag skiljer oss åt ideologiskt. Men jag står på hennes sida, i skarpa lägen. Har alltid gjort det. Kommer alltid att göra det, när det verkligen gäller. Go Åsa!
Det är våra rynkiga fittor dom pratar om.
Låsta dörrar, hemliga nummer, rygga tillbaka när nån okänd tar kontakt. Vara rädd för att pizzabudet har ens portkod, bli vettskrämd när brorsan ringer från jobbnumret och förställer rösten på skoj, aldrig på krogen låtsas om att jag är jag, alltid bli hämtad från kontoret trots 300 meter hem, Så är det. Livet.
Tack för en trevlig kväll på Riche.
Självklart är vi solidariska, självklart är det allvar. Ni har ett helvete som det inte görs mycket åt. Och visst, ML’s timing är väl inte den bästa och jag håller inte med henne om vad en tidnings journalister bör och inte bör göra. Ändå tycker jag man kan diskutera om ML har något att säga eller om hon bara tappat en smällkaramell till jul.
Egentligen vet jag inte riktigt vad hon vill säga. Vilket är kul. Dessutom tar hon upp ett problem i samhällsdebatten, megafoner och hård retorik (det som Benny lyfter upp). Om det nu är ett problem att vara högröstad, kategorisk och retorisk i en debatt. För utan högt tonläge skapas förmodligen ingen debatt. Men här kommer det intressanta tycker jag, hur ska jag förhålla mig till hatarnas onyanserat extremhöga tonläge? Ska jag anamma samma tonläge eller ska jag som ML kanske menar istället sätta upp egna mer nyanserade spelregler över tonläge och ordval. Just nu har i alla fall jag inget spiksäkert svar. Ryggmärgen säger en sak, de få hjärncellerna en annan.
Jo, förresten. Jag håller med Benny om att megafoner är ett problem eftersom det ofta tar fokus från debattens ursprungstema, hindrar en konstruktiv analys och omöjliggör en eventuell konsensus. Men för debattens födelse är de ofta nödvändiga.
Retorik behövs aldrig, det är min fasta övertygelse. Att vara vältalig är inte vad jag pratar om. Istället trix, känsloappell och dimridåer. Med underbyggda argument är sånt a l l t i d överflödigt. Som TP sa, det tar fokus från ämnet, vilket också är den mediala och politiska arenan i sin linda. Vänsterintellektuella finns ju knappt längre. Det är skrika högre än ondskan som gäller. Jag är extremt besviken.
Därav min aversion, tydligen också Majas. Jag är inte med på att alla vänstermedel är bra medel. Jag duckar när vänsterpiskan viner, och slår på en Kjell Höglund-platta istället.
Jag har både sympati och empati för Linderborgs situation, men det betyder inte att jag tycker att dom har rätt. I sak tycker jag att själva ’testa var gränserna för yttrandefrihet’ och JK-köret visar prov på oförståelse för rättssystem och praxis. Jag är inget proffs på lagen, men så mycket förstår jag att det är en verksamhet som handlar om avväganden och tolkningar, därav styrkan. Nåja. God jul. Ses.
Hatarna ska ha sig en stor jävla spyhink med spö och så är det med det. Finns inget att argumentera om med dem.
Jag är så jävla less på att prata om ”metoder”. Gör nåt för fan, pipa om vad Åsa Lindeborg gör, liksom. Föga konstruktivt. Hon gör ju nåt i alla fall, hur många kan säga det, allvarligt?
Vet NATURLIGTVIS att jag är ute på hal is här.
Nä, okej. Det kan jag väl ställa upp på. Betyder det för den skull att ni (jag skriver ni, eftersom ni är några stycken som älskar den linjen) inte ska argumentera med såna som t.ex. jag själv? Avfärda kritik för att det är ’dålig timing’ eller inte sluter upp i leden i en samlad vänster? I helvete, ta samtalet.
Det är liksom inte på låtsas och låtsaskrig, problemen INOM vänstern. Om ni vägrar acceptera klassanalys och ekonomi som en del av förklaringen av den vidriga extremhögervågen, och istället stå bredbent med någon självpåtagen ultrapolemik med högern, så kommer ni givetvis aldrig ha någon användning av ’såna som mig’. Och jag tycker jag gör en hel del bra vänstergrejer, både direkt och genom ’det akademiska’. ska t.ex. forska langustik om usla kommunala kontrakt för hemtjänst ett halvår nu. Ingen megafon, ingen polemik, men nog hoppas jag på vänsterreslutat att föreläsa om. Jag skiter i om ni själva inte vill prata med SD:are (för det skulle ju aldrig falla er in). Men kom inte och försök rätta in mig i ert hata högern-led, utan att jag (eller Maja L) tillåts kritisera era metoder. Jag förväntar mig att ni gör detsamma om vad jag gör. För helvete lyft blicken sluta stirra er blinda på ondska. Allt är inte relaterat till opinionsbildning, det finns även annat än megafåner, direkt aktion och poetiska spyhinkar. Var för fan glada att någon från ert eget lag vill snacka om vad fan vi ska göra. Kritik är en del av det samtalet! Acceptera andra vänsterförklaringar och andra metoder, tack.
Du är ute på så hal is att jag skulle vilja knuffa dig ut för en trappa. Metaforiskt.
Till saken hör dessutom att jag tycker att Linderborgs metod är kontraproduktiv. Oavsett om hon eller jag har rätt, måste det kunna nämnas i om vänstern utan att man blir Judas. Det är liksom inte ’gör vad som helst, allt funkar’ i det här läget. Så sluta säga det!
Jag vill inte ha nån samlad vänster, jag vill inte ens att det ska finnas nån. Det är en omöjlighet och det vore helt själadödande. Som jag skrev tidigare, jag är sällan överens med Åsa Linderborg och jag är inte rädd att säga det. Men detta är något annat. När hon hotas till livet och drivs på flykt av högerextremister. Det är verkligt och det gör för ont. Då finns det skäl att samlas runt henne, att försvara henne. Att välja ett annat tillfälle att tjuvnypa som jag upplever att Maja Lundgren gör.
Men hur kan man avfärda en annan ideologisk eller metodologisk uppfattning som ’tjuvnyp’? Om jag säger att det som händer Åsa är åt helvete, men att jag trots detta tycker att hennes/deras förehavanden är tok, är den åsikten diskad på grund av dålig timing? En newsflash: det finns fler (och i mitt tycke mer allvarliga) situationer i samhället än en hotad journalist. Det går inte att rida på emotionella resonemang i samhällsfrågor, det är en samhällsfråga. Det är åt helvete med nassarna och hotet och hatet, men hag har inget att sluta upp bakom mer än någon annans åsikter eller tillvägagångssätt. Åsa L och jag delar inte särskilt mycket där. Jag håller i te med er här, jag tycker att ni pratar känslor, inte politik eller socialistiska medel. Ledsen för det. Gillar er som mänsker oavsett.
Benny: Tycker självklart att vi kan diskutera detta här och inom ”vår” lilla vänsterrörelse. Men jag tycker det är hemskt att klaga på Åsa L nu. Det AB gör är tveksamt, jag håller med om det, och jag håller även med Maja L i sak. Men den här kritiken borde kommit innan ÅL skrev sin text om hatet. Jag kan inte se bortom den, pga upprörd och illa berörd. De hatare man inte kan diskutera med är just dessa hatare. De som hotar kvinnor med våldtäkt går det inte att diskutera med, jag vägrar, de är för fucking ynkliga och bör förpassas ner i gravarna de klivit upp ur. Om jag är alltför känslostyrd när det kommer till detta, ja då får du nog leva med det. Menar du på allvar att du tror dig eller någon kunna utbilda eller upplysa dessa amöbor till att bli bättre människor?
Jag tycker dessutom att det finns plats för flera metoder. Kampanjer, megafoner och rena utbrott är bara några. Vad exempelvis Maja Lundgren föredrar för metod är jag inte helt på det klara med, jag vet inte heller om det är hennes (eller: min, din, TPs, Åsas etc) uppgift att presentera en metod. Men jag blir vansinnigt frustrerad av att så få faktiskt och offentligt fördömmer mäns våld mot kvinnor, rasbiologiskt dravel och klasskillnader etc men gärna klyver hår om vad andra gör för fel. Förstod att du skulle ta illa upp, men var tvungen att häva ur mig det där tidigare. Höll på att explodera av uppdämt hat och maktlöshet. Jag hoppas vi är vänner ändå, att du förstår att det inte var illa ment. Och att jag mår lite bättre nu.
Maja verkar ha tagit bort sin text om Lindeborg från sin blogg.
Matti:
Om amöbor: Ja alltså, samhället rör på sig. Extremister begränsas rimligtvis till antalet genom att hålla antalet potentiella extremister nere. Det antalet ökar i kristider, har typ all historia visat. Du för en antiintellektuell linje här, att utbildning inte hjälper mot orättvisor och idioti. Jag håller inte med. Folkskola är en förutsättning för att slippa fascism. Och jag menar inte att bildning hjälper för att rädda de som är nynazister nu, det är de potentiella nazisterna fajten handlar om. Tycker jag. Och slå ner allt som nynazisterna kommer med, i alla sammanhang. Men problemet löses inte med att spränga någon slags kärna, flyga in i röven på Dödsstjärnan och skjuta sönder det onda hjärtat och rädda prinsessan.
Samhället utvecklas, endera till det bättre eller det sämre. Men tro det eller ej, sett över generationer har vi blivit mer toleranta. Hur du ser på vanligt folk vet jag inte, men det är den gruppen som är väsentlig. De rumsrena fascisterna. SD, lagstiftare. Inte dom som hotar journalister med våldtäkt. För foliehattar och våldsamma fascister har vi lagar. Jag tror på lagar, trots att jag är anarkist.
Om det här med Åsa L: För helvete, ring Expo och hör hur dom levt de gångna 20 åren. Om man muckar med mobbare blir det åka av. Givetvis är det kriget ett helvete, jag tycker precis som alla andra att det är skitviktigt att ta den kampen. Men det är inte en unik snöflinga, Åsa-historien. Det är en del av den tredje statsmakten. Som sagt, ring Expo. Mitt hjärta blöder för många andra grejer också. Ska vi ha den känslan som utgångspunkt när vi rusar in resten av världens typ allvarligaste och svåra frågor? Gärna inte.
Och sluta bagatellisera åsikter som går emot. Som jag sagt tidigare, jag tycker att AB-geejen motverkar sitt syfte. Då är väl det relevant attt säga, och från andra sidan även bemöta? Jag säger inte att Åsa L måste ta den striden, men vi övriga måste kunna snacka om det.
När jag säger ’vi’ pratar jag inte om mabd.se eller du pch jag. Jag pratar om vänstern, definierad som ’vi som gillar socialism och ogillar nazism’.
Jaja. Nu skiter vi i det här. Svara om du vill. Vi är väl överens om att vi inte är överens. Och inte ens det spelar nån roll. Vi är du med varandra forever.
Jag bagatelliserar ingenting, vet inte varför du säger det. Jag säger att det var lite lågt och typiskt av Maja L att klaga på Åsa L efter att hon skrivit om hoten/hatet. Hon har otvivelaktigt en alldeles särskild beef med AB-kultur. Och borde ha klagat tidigare.
Du säger att du är emot retorik. Jag arbetar inom the performing arts,my friend, och därmed med retorik. Om du tar illa upp, om jag tycker det är okänsligt att komma med den här kritiken så får du leva med det. Samt leva med att jag tycker att du har missuppfattat den här diskussionen som inledningsvis inte alls handlade om vänsterns metoder, utan om extremhögerns. Och att sett i det ljuset så var Maja Lundgrens text helt retorisk. Misslyckat retorisk. Jag har läst ex vis Myggor och tigrar och kan inte bortse från att den delvis handlar om hur illa denna redaktion behandlar henne. Det är en av de bästa böcker jag någonsin läst, och att tro att Lundgren står helt och hållet över det när hon kritiserar Lindeborg tror jag inte på.
Sen, vadå Expo? Är det den det är mest synd om ska kasta första stenen och ingen annan? Jag förstår att du inte vill se någon stenkastning alls, men de flyger redan, överallt.
Fakta, hur väl underbyggd den än må vara funkar bara om man tror på det som sägs. AKA retorik. AKA pedagogik.
Att säga att invändningarna är hårklyverier = bagatellisera.
Majas text handlade om tillvägagångssätt, det är därifrån jag tar det här samtalet. Hon skrev inget om extremhögerns. Det har inte jag heller gjort. Vänligen läs igen. Det jag vänder mig mot är retoriska utspel och vädjan till känslor för att göra sin poäng. Jag hävdar att det är kontraproduktivt. Jag skiter i vad högern gör, jag tänker varken hämta inspiration därifrån eller försöka bemöta dem med samma mynt.
Du är konstnär. Retorik bär ett budskap, oavsett sanningshalt. Går konst ut på att ljuga, eller framföra fakta? Så känner inte jag konsten. Om du skulle vara politiker eller journalist som granskar högern hade ditt sätt argumentera givetvis ha en annan funktion. Eller tycker du att alla som nyttjar retoriska knep i politien sysslar med konst? Jag har seriöst ingen aning om hur du definierar retorik här. Högern måste ha retoriken, eftersom DOM LJUGER, inte håller sig till fakta. Jag hävdar att vänstern största fördel är att vi kan peka på samband i samhället, som bevisligen STÄMMER.
Kasta första stenen? Jag pratar om att Expos redaktion lever under ständigt hot och har så gjort under all tid de har varit verksamma. Ni blöder för Åsa, och det har jag full förståelse för. Jag menar att inte är något unikt. Min poäng slutar exakt där.
Jag fattar inget av det du säger sen. Jag har inget emot stenkastning i sak. Jag fattar inte om du säger det bildligt eller inte. Stickspår.
Att presentera fakta är inte ett retoriskt spörsmål. Att tomka den är däremot ofta det. Retorik är ämnat att övertala, oavsett sanningshalt. Du har blandat ihop.
Fakta är absolut. Fakta påverkar ditt liv, oavsett om du tror på dem. Gravitation som rasism. Du avfärdar upplysning, på grundval av vem som levererar den. Och det här om pedagogik släpper jag.
Konst: imaginära trädgårdar med riktiga paddor. Det har vi lärt oss av Marianne Moore.
Jag vill ogärna ställa en människas lidande mot en annans, jag ser ingen poäng med det. Men det finns en dimension i hoten mot Åsa Linderborg som männen på Expo (det är flest män där) slipper. Hotet om sexuellt våld.
Det har jag själv fått deala med under mina år i offentligheten och det är förfärligt. Det går inte att handskas med. Min kropp är inte längre min, den smutsas ner av hoten och av rädslan.
Åsa Linderborg, Helle Klein och jag skrev om det på Aftonbladet Kultur gemensamt 2005.
Det är så sjukt jobbigt att hon är tvungen att återkomma till ämnet under de här omständigheterna, i en situation värre än jag någonsin kunde tänka mig.
Jag som trodde, redan då, att vi på något sätt hade nått en smärtgräns. Att det på något sätt var en internets barnsjukdom som skulle gå över.
Men inte. Nu finns det t o m vedertagna öknamn på oss som ska våldtas. Hatsajterna behöver bara skriva batikhäxa så vet alla exakt vilken sorts kvinna som avses.
Vad vi pratade om, eller i alla fall jag (och, som jag uppfattade det, Åsa): Jag menade att min ingång i det hele var att vi pratade om hur högerextremisterna höll på och hota Åsa Lindeborg.
Första stenen och det: Du säger att det är lika synd om dem på Expo, det är det säkert, det gör det inte o-synd om Åsa Lindeborg. Så tolkar jag det du säger, som att hon piper trots att det är synd om andra med. Klart att andra är hotade och att det inte nåt nytt med det. Men nu var det prick det jag försökte prata om, och såvitt jag förstår, Åsa med.
Retorik/pedagogik: Konsten är väl retorisk? Per definition nästan, åtminstone i den meningen att konstnären vill verka övertygande, trovärdig. Det har inget med sanning att göra, bara med trovärdighet. Som i sig inte står motsats till exempelvis lögn.
Du är för hård, Benny, du borde vara mer pedagogisk när du pratar om andras känslor, eller väljer att inte göra det. Fakta betyder fuck all om den som presenterar den byter samtalsämne för fort, och jag har inte underkänt dina åsikter. Du måste låtsas vara lite dummare än vad du är ibland, jag blir upprörd när du säger att du inte vill prata om känslor, om MINA känslor. Det var det jag ville prata om. Jag kan inte ta in allt det andra på en gång när folk hotar med våld, även om det inte är mig de hotar. Jag vill prata om att jag mår dåligt över det här.
Och det finns tusentals exempel i historien (och i nutid) på när fakta inte vinner eller ens betyder ett skit trots att det motsatta inte ens är på kartan av att vara i närheten av verkligheten.
Du vet var jag står, jag vet var du står, vi tycker ungefär lika, det är inget nytt med det heller. Jag vill inte vara osams, men jag vill gärna bli förstådd, det är därför jag inte lägger ner det här tjötet.
Hej,
Kanske redan någon som skrivit detta, men jag har för mig att Archers of Loaf spelade 1997 på Scharinska Villan. Då var jag där iaf. Spelade de där 1994 också?
What’s up colleagues, how is the whole thing, and what you want to say regarding this post, in my view its truly amazing designed for me.
The wind project received initial BLM approval in October.
So if helical wind turbines take away so much of the controversial issues and are able to be used in more
extreme wind conditions, then why is there not a
big push for this type of wind turbine. There is a computerized control guideline for
them to use the towers anemometer in order for them to detect the exact wind speed and its direction.
Pretty! This was an extremely wonderful article.
Thank you for providing this info.
I’ve been surfing online more than 4 hours today, yet I never found any interesting article like yours. It is pretty worth enough for me. In my view, if all site owners and bloggers made good content as you did, the internet will be much more useful than ever before.
I was very happy to find this page. I need to to thank you for ones time
due to this wonderful read!! I definitely liked every part of it and
i also have you saved as a favorite to see new
information in your website.
Thanks for a marvelous posting! I certainly enjoyed reading
it, you will be a great author. I will remember to bookmark your blog and will eventually come back at some point.
I want to encourage continue your great work, have a nice weekend!
Some students require more help and support than others,
though, but it’s not always easy for a teacher to set
aside the time to provide it. Contrary to popular belief about visual entertainment, games actually
help enhance brain function. Registration process is very easy with any bingo website, for this you have to just enter your details which include name, address, email, telephone number and password.
Every weekend i used to go to see this web site, because
i want enjoyment, for the reason that this this web site conations in fact pleasant funny stuff too.
?aluabl? information. Fortunate me I discovered your website accidentally, and I’m stunbned why this twist ?of fate ?id
not happened earlier! ? bookmarked it.
Drax vs. Deadpool!
I have checked your website and i have found some duplicate content, that’s why you
don’t rank high in google’s search results, but there is a tool that can help you to create
100% unique articles, search for: Boorfe’s tips unlimited content